År då uppsatsen är skriven: 1992

Mina nio skolår
Första dagen i skolan. Det var både lite nervöst och spännande. Mamma var
också med, för på första dagen skulle vi bara bli uppropade och få hälsa på
fröken. Hon hette Ingegerd Samuelsson. När första dagen var avklarad så
försvann det som varit mest pirrigt. Nu hade man ju träffat alla. Nu
började skolan, när man skulle lära sig skriva och läsa. På lektionerna var
det ganska lugnt och tyst, i allafall i början. På rasterna var det lite
bråk och bus precis som det ska vara. Ettan gick och snart var det
sommarlov.

Som alla andra sommarlov kändes även det första som tre veckor. Det var nu
skolstart igen fast nu var det klass 2a. Nu började man bli lite tuff och
”katig”. Man var ju inte minst på skolan. Själva skolarbetet gick bra och
det var roligt när jag märkte att det gick framåt. Jag kommer särskilt ihåg
en sak. Ingegerd som vi hade både åk 1, 2, 3 råkade ut för en bilolycka.
Hon körde av vägen när hon var på väg hem. Det var sent och troligtvis
”nicka” hon till en sekund. Hon klarade sig ganska bra, men ena ögat blev
skadat. Jag kommer ihåg att hon hade något slags skydd för ögat. Under
tiden fick vi ha en vikarie. Det gick bra det också. Något mer från tvåan
kommer jag inte ihåg, förutom alla vanliga bus och slagsmål.

Trean var sista året vi hade Ingegerd. Det fanns även en tre-fyra och några
från min klass gick över dit. För min del var nog den ”träligaste”
händelsen när jag slog av mig mina framtänder. På den tiden brukade vi bära
varandra på ryggen. Klockan ringde in och jag skulle bära en kille på
ryggen. Det blev lite övervikt framåt och efter ett par steg trillade jag
handlöst med ansiktet i asfalten. Det var inte så ”klämmigt”. Snart var
trean slut men det var lite ”träligt” att få ny lärare. Jag tyckte Ingegerd
var snäll. Den nya läraren var Reine Hammar. Bara historier om hans
galoscher fanns nog ett tjugotal. Skolavslutningen var i Jiderö Kyrka som
vanligt. Sedan tackade vi för den tid som varit och nu var det
mellanstadiet och Reine Hammar som väntade.

Att börja fyran var lite spännande. Då var det engelska på schemat också.
Reine var inte så farlig som ryktena lät men en del stämde. I fyran var det
inget särskilt än att man nu var äldre och skulle ta mer ansvar. Reine
skulle vi ha mellanstadiet ut. Engelskan började gå bättre efter en tid och
det var ju roligt.

Femman var lik fyran förutom att man var näst störst på skolan. Femman gick
fort och nu började mamma tänka på när hon inte kunde vara med på
avslutningarna längre.

Sista året på Jiderö skola har börjat. Man var störst och det var inte
illa. Reine fick ibland utbrott när han inte hittade sina galoscher men de
låg för det mesta i något skåp i närheten. Vi funderade på att spika fast
dem men det blev aldrig av. Ett minne angående musiken har jag. För det
första har ämnet musik aldrig varit min favorit. Vi sjöng ganska mycket men
det märktes inte om man själv var tyst bland alla andra. Reine ville engång
höra oss sjunga enskilt. Jag tyckte personligen inte det var någon bra idé
men så var det. Jag skulle sjunga något lätt som ”Blinka lilla stjärna”.
Det var det ”töntigaste” jag har varit med om. Jag skulle försöka sjunga
undertiden som Reine plinkade lite på pianot. Det blev inte så mycket
sjunga av men jag försökte i alla fall. Annars gick sexan bra. Man blev
ibland utvisad för onödigt pratande men det var inte så farligt. I slutet
av sexan fick vi lappar och häften om högstadiet, åk 7. Det var faktiskt
lite nervöst får jag erkänna. Vi fick fylla i vilka ämnen vi ville vara med
på när vi skulle på besök. Jag valde tyska och industri -och- hantverk. Jag
tog sedan industri -och- hantverk som tillval i åk 7. Och till slut var det
skolavslutning i Jiderö Kyrka för sista gången.

Sommar lovet gick extra fort och innan man hade vant sig vid lov så satt
man på skolbussen på väg till Hagersta. Starten gick bra och efter några
veckor tyckte man att skolan inte var så stor att man kunde gå vilse. Först
skulle vi ha två klassföreståndare, Mikaella Grönvall och Else-britt
Runnerdal. Men efter lite ”kuckel” så blev det Karin Petersson och ska
troligtvis ha henne nian ut. Sjuan gick ganska fort, och utan betyg. I
stället fick vi reda på hur vi låg, över eller under medel.

Innan man visste ordet av så gick man i 8:an. I 8:an fick man betyg och det
var ju annorlunda. I åttan tänkte man på att man snart gick i nian och
måste välja linje till gymnasiet. Åttan tog slut och man tänkte att man
hade ett helt sommarlov tills nian började. Det var som vanligt, tog slut
innan man hade ställt in sig på att ha lov. Och då började nian, sista året
på Eken, och sista året på hela grundskolan.

Mina nio skolår!
Jag kommer ihåg vad rädd jag var när jag skulle börja ettan, men jag var
också nyfiken. Alla mina kommpisar gick ju redan i skolan. Min första
lärare hette Johanna. Hon var väldigt snäll men rätt sträng, men det tror
jag var rätt bra. Om jag ska beskriva mig själv som ettaklabbare. Jag var
liten hade hår ner till axlarna som jämt var uppsatta i små pipilotter jag
var rätt blyg förutom när jag blev arg. Jag tror att min blyghet berodde på
mina tänder, jag hadde världens gadd som stod rätt ut. första året var rätt
jobbigt för jag hade lässvårigheter och fick vara hos Vera någon timme
varge dag. Vera var hjälplärare och egentligen väldigt snäll men jag kommer
i håg att jag inte gillade henne något vidare. Kommpisar hade jag gott om,
men också en del ovänner. Ettan var en väldigt bråkig period.

Efter ett långt härligt sommar lov (av vad jag kan minnas). Var det dax att
gå till skolan igen. Kul att träffa kommpisarna, men jag gruvade mig för
timmarna med Vera. Jag undrade också hur mina nya lärare skulle vara.
Johanna hade nämligen gått och skaffat sig barn. När vi satt där iklass
rummet öpnades dörren och två fröknar kom in de presenterade sig som Lova
och Susanne och de skulle ha oss varrannan vecka. Jag kommer i håg att jag
bara hatade Lova och hon fick ofta vara med om mina raseri utbrott. Susanne
där imot gillade jag jätte mycket. Timmarna med Vera var också bättre för
nu gick Maria och Pelle där också och jag märkte till min glädje att jag
läste mycket bättre än dem. Jag skaffade mig också en bästis som hette
Lisa.

efter mitt andra sommar lov var det dax att börja trean.
vi var en ny klass och fick änu en ny lärare hon hette Ann katrin och är
nog bland den strängaste lärare jag haft. I trean har man ju ett nytt ämne
Oä det kommer jag i håg att jag gillade mycket. I trean behövde jag inte gå
till Vera mer och det var en lättnad. Men jag läste ännu rätt knaggligt och
det värsta jag visste var att läsa högt ut i klassen för jag blev jämt röd
som en tomat i ansiktet. I trean blev Lisa mer och mer kommpis med Angelika
så min nya bästis blev lollo.
Från att ha varit äldst på låg stadiet blev man nu alltså yngst på
mellanstadiet. Och nu kom ännu ett nytt ämne Engelska. Och det var inte
lätt jag som inte ens kunde svenska. I fyran fick vi två nya i klassen
Håkan och staffan och våran klass som alltid varit så bra fick rycktet som
en bråkig klass. Nu i fyran fick vi även gå på discon och jag kommer i håg
hur blyga vi var i början. Nu hade jag alltså fyra sommar|lov i ryggen och
bara två år kvar på mellanstadiet. I femman började vi samla pengar till
vår skolresa som skulle ske i sexan vi skulle åka till Öland. Vi fick två
till nya i klassen Roland och Patrik och vi var nu trettioen stycken så det
var inte lätt att lära sig när trettioen stycken ville ha hjälp på samma
gång.
Första veckan i sexan bar det i väg till Öland och det är nog det roligaste
minnet från skolan jag har vi hade jätte kul. resten av sexan tyckte jag
bara var jobbig och jag hade svårt att hänga med. Usch! var det första jag
sa när jag tänkte på sjuan, våran klass skulle delas och den stora
byggnaden där jag nu skulle gå i tre år såg skrämmande ut. Men fullt så
farligt var det inte. Jag fick många äldre kommpisar på en gång. Men visst
var det rätt svårt att hitta de första dagarna och hålla tiden var ju ännu
svårare och hålla reda på skåps nyckeln. Jag kommer i håg att jag glömde
nyckeln i skåpet första dagen. Allt var nästan roligare på högstadiet fler
kommpisar roligare discon och bättre och fler lärare Jag måste erkänna att
åttan och nian inte är lika roliga som sjuan men rätt kul är det väll och
jag ångrar inte att jag gick mina nio år på Valla

Mina nio skolår!
När jag hade fått det här pappret fram|för mej så kunde jag inte genast
be|stämma om vad jag skulle skriva om, men oklart om eleven eller
läraren rättat till ”skriva om. Jag tror” jag tror att det är lättast för
mej att skriva lite om mina nio skolår.
Jag har aldrig gått på lekis men jag gick på sex-årsklubben (på dagis) som
är ungefär samma sak Vi i sex-års|klubben gick och hälsade på i skolan
några gånger Vi fick äta i den där stora matsalen och vi fick sitta i
riktiga skol|bänkar och prata med våran duktiga fröken Berit. Tiden gick
och snart var det dags att börja skolan på riktigt. Vi fick en varsin bänk,
egna böcker och kritor. Jag tyckte att det var väldigt roligt i skolan.
Ibland fick man läxor och det första man gjorde när man kom hem var att
börja med läxorna. Då kände man sej riktigt stor. Vi åkte ofta till
Granlunda badhus och badade i låg|stadiet. En gång vi åkte dit kommer jag
speciellt bra ihåg: Simledaren sa att vi skulle simma över till andra sidan
basängen troligtvis har läraren rättat till bassängen och dyka under
ett rött- och vitt rep som flöt på ytan. Alla började simma. När vi kom
fram till repet dök alla under och kom upp på andra sidan utom jag. Jag dök
men jag kom aldrig förbi repet. Den dumme simledaren skrek att jag måste
simma längre under vattnet och att jag skulle fortsätta tills jag lyckades.
Jag höll på länge och till slut så klarade jag det.
Vi hade ganska många friluftsdagar också. En friluftsdag så skulle vi i 2B
vara funktionärer i en s.k. ”fråge|runda”. Min kompis Vanna och jag fick
stå på det tråkigaste stället. Vi skulle be dem som kom att gissa hur många
maskar det fanns i granen. Berit hade alltså hängt upp en massa röda
garnstumpar i en gran. Medan vi stod och väntade på att eleverna skulle
komma gick vi omkring och strosade lite. Jag såg en stor rostig järnkrok
liggande på marken och tog upp den. Det visade sig vara en kopparorm när
jag tog upp den. Till en början blev vi rädda men sen blev
funktionärsjobbet både mer spännande och roligare bara för att vi hade en
kopparorm i när|heten på marken och inte bara en massa röda maskar i
granen.
Vi hade ju inte bara en massa bad|dagar och friluftsdagar i skolan vi fick
ju lära oss en massa också. De roligaste ämnena var gympa, OÄ och matte.
Farfar hade försökt lära mej klockan innan jag började skolan men det hade
varit omöjligt. Men när jag hade lärt mej klockan i skolan talade jag hela
tiden om hur mycket den var när jag var hos honom. Lågstadiet var roligt
fast man var nästan yngst i skolan. Vi hade ju världens bästa fröken.
Sen började vi i mellanstadiet. Skolan blev inte lika rolig som förut och
det berodde nog mest på våran gamla virriga lärare som vi fick då. Jag
kommer ihåg att det ända vi gjorde på OÄ-|timmarna var att läsa om olika
lander och deras städer i tre år. På svenskan hade vi bara rättstavning och
ordklasser som ingen fattade ett dugg av. När man gick på mellanstadiet
fick man i alla fall vara med på mellanstadiemästerskapen, som man hade
sett fram emot ett tag, och det var ju roligt. Nu började man vilja ha fler
klassfester. Våran klass började ha det ganska ofta. Leif (våran lärare)
ville också dansa men när han kom sprang alla tjejer iväg. I slutet av
mellanstadiet så fick vi alltid vara inne på rasterna (om vi ville) och
spela kort och titta på video om det var komedier. En kille i klassen tog
med sej en skräckfilm så när Leif kom in i klassrummet stängde vi snabbt av
TV:n och videon och började att gapskratta, så att Leif trodde det var en
komedi. I 6:an började vi tänka på högstadiet. Alla var lite oroliga, för
man hade ju hört hur många långa hemska läxor man fick där så vi läraren
har troligtvis rättat till ”där. Vi” sa till Leif att vi ville ha mera
läxor, så vi fick lite vana att läsa läxor till högstadiet, men han gav oss
inga fler ändå.
Så var det dags att börja i den stora skolan där man bytte lärare och
klass|rum för varje ämne. Vi skulle skiljas från många kompisar och få
många nya och det var ju också pirrigt.
Första dagen på högstadiet blev hela klassen bjudna på glass av vår nya
klass|föreståndare. Förhållandet mellan lärare-elev blir sämre för varje
stadium och här på högstadiet tycker jag att lärarna och eleverna inte har
något samband mellan sej alls.
I slutet av 7:an åkte våran klass till Estland. Det var nog en lärorik
händelse för oss alla tror jag. Första betyget var något stort. Det var
spännande att öppna kuvertet, men det gjorde inte jag förrän jag kom hem.
På högstadiet blev det ju mycket mer pluggande som väntat, men så farligt
som man hade hört på mellanstadiet är det ju absolut inte.
För inte så länge sen kom våran klass hem från England. Där hade vi det
jättekul. Vi åkte buss hela vägen och det tog nästan 36 timmar.
Men nu är vi då som sagt hemma och det som man tänker på mest nu inom
skolan, är ju förstås GYMASIET oklart om eleven eller läraren har rättat
till ”GYMNASIET” .

Mina nio skolår
Tänk! Tänk när man började ettan och var på väg till uppropet. Var glad man
var då, äntligen hade man blivit stor. Mamma och pappa som var med mig dit.
Vad för väntansfull man var. Man skulle få nya kamrater och så skulle man
lära sig läsa och skriva I början var A och B gruppen aldrig där samtidigt.
10 elever var vi i A-gruppen. Vad lång tid man tyckte man gick i skolan 2
timmar varje dag! De första veckorna var väldigt lugna Vi hade två
klassföreståndare. Rut och Britt-Louise. Vad man såg upp till dem.
Sen kom dagen då vi hade lektion med B-gruppen. Jag kommer ihåg att det var
så väldigt många andra, ”stora”, ute på rasten. Och jag kände dem inte, i
varje fall inte de flesta. Jag och Emma som hade gått på dagis drogs till
varandra Även om vi aldrig tidigare varit med varandra
Sen blev det bättre, och snart kände man alla i klassen.
Jag kommer i håg en gång när mamma skulle följa med mig till skolan. A-
gruppen började efter maten. Men jag ville ha skolans spaghetti och
köttfärsås. Så vi gick dit upp och åt i skolan, tänk då gillade man
skolmaten till den milda grad att man gick dit och åt, även om man inte
skulle vara där. I ettan gick jag och Tobias tillsammans till skolan. Även
om det tog 5 minuter att gå dit, så gick vi dit en halvtimme innan. Ett tag
gick vi dit en och en halv timme innan skolan började, bara för att få höra
mjölkbilen.
I ettan var det man började läsa A S L O De var de första bokstäverna. Utav
de försökte man sedan att bilda ord Sol Sola Sal sa osv. Man lärde sig till
slut hela alfabetet och plus och minus. Tänk vad det var roligt 5-3=2
sådana tal hade man. Det stojigaste ämnet var nog ändå musiken. Vad vi
sjöng. Tänk om Pernilla hade hört oss Då hade hon sett att vi kunde ta i.
I tvåan fick man lära sig vokalerna, mjuka E I Y Ä Ö. Dem gjorde vi i
bomull och de hårda i sten. De hängde vi sedan upp i klassrummet.
I tvåan började man också med OÄ. Boken vi hade hette Folk omkring oss och
hade en massa bin på framsidan. Det var roligt att läsa lite historia typ
stenåldern.
Det var i tvåan vi började med parläsning. Inger och Gerd våra
klassföreståndare i tvåan gjorde upp grupperna. Jag fick läsa med Tobias.
De skojigaste böckerna var de av Ole Lund-Kirkegard. Vad man gillade hans
böcker. Det var i tvåan jag började läsa mer andra böcker. De bästa var de
som var gula, för de var lätt lästa. Malin böckerna var bäst. Is’
skolbiblioteket hade de inte så många böcker och så fick man ju inte låna
mer än två böcker i veckan.
I matten hade vi på onsdagarna nivågrupper. Lärarna delade in oss. Vi hade
fem grupper eller något sådant I min grupp var det bara jag som var tjej.
Jag gillade det inte. Man fick också lära sig lite gånger. Jag kommer i håg
hur jag nästan sov igenom lektionerna. Men sen ryckte jag upp mig, och sa
att detta måste jag lära mig. Det var 3·7=21. Det glömmer jag aldrig för
det.
I trean fick vi gå ner till lekis och dagis och de kom till oss. Jag fick
ta hand om Ingrid och vi gjorde en japansk bol, i och med att vi började
från fel håll.
Det var också i trean vi fick ha gympa tillsammans med Täverundsbarnen, med
en riktig gympa|lärare. Du må tro att vi var stolta. Det året vann vi både
brännbollsturneringen och fotbollsturneringen. Annars kommer jag inte ihåg
så mycket från det. Vi började med slöjd, vad det var roligt Sitta och sy
på lektionstid.
I fyran fick vi en ny fröken Ulla och vi började med engelska. I matten kom
delat med och liggande stolen. Sen diktamen i svenskan. Usch vad mycket
läxor man fick, ”två per vecka”
Tänk att se alla ettor som började. Det var riktigt skojigt. Det bästa var
att man hade snurrgungan alldelles intill klassrummet. Det var där jag höll
till på rasterna.
Lärarkandidaterna vi hade lite olika, men de det var för en vi gjorde en
medeltids by och de tyckte vi var så duktiga att vi fick komma på studie
besök till lärarhögskolan.
I fyran var vi ännu en lugn klass. Det var i femman det började bli lite
jobbigare. I femman vad gjorde vi egentligen då. Jag minns ingenting utom
att jag och ett gäng tjejer spelade brännboll på rasterna. Vi hade en
mjukgummiboll och slog med handen. Banan var väldigt kort men det var
roligt.
I matten fick jag en fruktansvärd tråkig bok bara för att jag inte skulle
hinna före alla andra.
I sexan blev det roligare. Snart skulle vi börja på Rökne-högstadium. Usch
vad stor man kände sig. Nu fick man plötsligt inte kalla plus plus utan man
skulle säga addition Minus blev subtraktion och gånger multiplikation.
Delat blev division.
Efter jullovet byte vi lärare Vi fick Mia och Elisabet. Det var bra för
klassen. Den blev lite lugnare innan vi skulle delas. Jag kommer ihåg när
vi i slutet av april skulle ner till Rökne för att få veta vilken klass man
skulle gå i. Klassen blev knappt delad och de man visste inte kunde gå i
samma klass kom i samma klass. Även om vi satt dem i olika grupper och sagt
till Rökne att de inte kunde gå i samma klass
De flesta kände man, det var bara två stycken man inte kände Niklas och
Anton. De hade gått på udalska skolan. Annars kom alla från Gråtorp.
I slutet av sexan fick jag till och med välja en matte bok jag tyckte bra
om. Det var jag och Tobias Rask som fick det.
Sen kom skolavslutningen och vi tog adjö av Elisabet, Mia och Gråtorp.
Vi lämnade allt bakom oss och skulle till hösten vara riktigt stora. Vi
skulle börja i sjuan. Vad nervös jag var natten innan. Jag kunde knappt
sova.
Sen kom uppropet och vi fick en lärare vi aldrig hade sett tidigare, det
var inte den vi träffade i april. Det första intrycket jag fick av honom
var att han var stor och hade portfölj. I mitt tycke var han nästan en
jätte. Det var han som skulle bli vår klassföreståndare.
Problem med klassen började nästan med detsamma. Det var ju många nya
lärare och ämnen. Klassen kom forsent. Jag minns när jag kom försent. Det
var till en tekniklektion och då ringde inte klockan. Jag och Jens höll på
att spela luffarschack och vi såg inte när vi gick in. Fast det var bara ½-
1 minut. Så det var ju inte så farligt.
Man var också stor för att man hade fått skåp. Tänk i det skulle man ha
alla sina saker. Jag var säker på att jag inte skulle klara att hålla
ordning på det när jag började.
I januari hade vi kris möte i klassen. Efter det blev det lite bättre. Jag
märkte det inte, fast alla lärare sa det. Det bästa i sjuan var att man
fick välja ett ämne. Vad man såg fram mot det. Franska som jag valde blev
liksom inte lika roligt med tiden.
Jag gillade inte tekniken det var så tråkig. Vi gjorde inget annat än
brevvågen. På slöjden var vi gräsliga. Jag fattar inte att Majken stod ut
så som de drev med henne. I åttan blev det lugnare. Men inte så mycket. I
och för sig bytte jag till den lugnare gruppen Ombyggnaden allt detta
bärandet av väskor. I och för sig det var ju inte jobbigt men det var ju
ändå bättre med skåp. Vi hade standarprov i engelska. Det första
standarprovet vi hade. På våren hade vi Prao. Ucsh det var inte roligt
första gången. Jag skulle aldrig stå ut att jobba där, de utnyttjade
Praoeleverna till tusen. Vi gjorde ju mer än dem. Man fick mer läxor i
skolan.
Den 14 maj hände något hemskt. Jag minns det så väl hur rektorn kom in och
sa att Niklas var död. Två år efter att jag träffat honom. Det var så
äkligt Efter några veckor skulle ju livet försöker flyta normalt igen. Hur
det nu skulle kunna det. I åttan började vi läsa sk. Hk. kemi. I nian det
har ju inte gått så långt. Men så mycket mer läxor det är, inte prov men
läxor. Återigen har klassen blivit en sån där klass som bara kommer försent
och så. Det är jobbigt. Vi har ju varit borta i två veckor sa det är ju ett
tag. Men när sjuorna började tyckte man att de var små och så. Tänk när man
i ettan började förväntansfull. och så hade man ju blivit stor.
Eleven har skrivit två versioner varav denna är den första. Slutet, som
börjar från ”Vi gjorde inget annat än brevvågen”, i näst sista stycket är
dock taget från den andra versionen, eftersom slutet saknas i den första

Mina nio skolår
Den dagen jag började ettan kom|mer jag aldrig att glömma. Jag kan om jag
stänger mina ögon och blundar se en målad bild av den gammla skolan, som
dom så många gånger har velat riva. Skolan är en gammal gul byggnad som ser
ut att kunna rasa ihop vilken sekund som helst, men ändå är den varm och
mysig. Dom grå suddig text, men det kan stå ”korridorerna” ser kalla,
tomma och bortglömda ut under lektionstid. Men sen när klockorna ringer
till rast fylls dom plötsligt med värme, liv och skratt.
Så stod vi utanför klassrum|met som det stod ettan på. Alla var vi väl lite
nervösa. Så det var tryggt att ha mamma att hålla i handen Och så öppnades
dörren och i dörr|öppningen stod fröken och log. Hon tog oss alla i handen,
innan vi gick in i klassrummet. Och någonting jag aldrig glömmer är när
fröken frågar mig, vem jag var syskon till. Jag blev väldigt ledsen för jag
var så liten och såg inte alls ut som att börja i skolan. När vi kom in i
klassrummet fick vi välja varsin bänk att sätta oss i. Jag minns att det
var gröna växter i fönstret och längst bak i klassrummet stod det en
orgel.
Jag minns inte så myck|et mer av min tid på lågstadiet. Jag minns bara att
vi hade ett alfabete med en tupp på vägen. Och på rasterna lekte vi under
hökens vingar kom och snurrade runt på några järnställningar som var helt
livsfarliga med bara asfalt under, men dom har tagits bort nu och barnen
har riktiga klätter|ställningar. Och innan vi gick och åt, fick vi ställa
oss på ett led utan|för matsalen.
När vi bytte skola från låg till mellanstadiet, var det mycket pirrigt i
magen. För man tyckte att alla på den skolan var så stora, men skolorna
ligger alldeles bredvid varandra och fröken lovade att vi kunde komma och
hälsa på när vi ville. Då kändes det lite tryggare
Mellanstadiet var en gul byggnad med vita knutar, men inte alls lika gammal
som lågstadiet. Korridorerna var vackert målade i alla regnbågens färger.
För varje år får sexorna måla en teckning var, innan dom slutar
Första dagen i fyran fick vi alla ta varsin stol och sätta oss i en ring på
golvet. Och alla fick berätta om sig själv. Namn, vad man tyckte om och
inte tyckte om. Här fick vi mer läxa, men skolan var kul ändå. På rasterna
spelade vi fotboll och hoppade hage. När vi hade gått första terminen i
sexan och valt till sjuan började jag läng|ta hit. Jag hade börjat tröttna
på min gamla skola. Men visst var det ändå sorgligt den sista dagen i
sexan. Och det jag saknar mest från Ymer skola är när vi gick till kyrkan
och sjöng på avslut|ningsdagarna. För allt var så vackert och då kände man
att det var sommarlov.
Så kom äntligen den dagen man längtat efter. Den dagen man började sjuan.
När man stod där vid busshållsplatsen och väntade på skolbussen. Man kände
sig så stor. Dom här tre åren har gått väldigt fort tycker jag. Det känns
som om det var igår jag stod och väntade på bussen, min första dag i
sjuan.
Nu går jag första terminen i nian och än har jag inte tröttnat på den här
skolan eller blivit skoltrött. Men visst är det jobbigt med alla prov vi
har.