År då uppsatsen är skriven: 1992

Inskannad version

Min Syn På Skolan
Skolmaten som nästan jämt är slut, när man kommer och ska äta.
Som tex: en gång när vi skulle ha kassler så var den slut.
Då fick vi korv istället.
Skolböckerna som vi fick när vi gick i sjuan, helt klottriga och
sönderrivna. Men nu i åttan och nian har vi fått nyare och helare
skolböcker. Förut så gick jag på västerhöjdskolan så Sjöbacka har en
förtjänst, den är större än västerhöjdskolan, och det är bra.
Sjöbacka bryr sig mera om ungdomarna som går här, än va dom gjorde på
västerhöjdskolan.
För så fort någon slåss här åker man ner till Studie rektorn & Kuratorn. På
västerhöjdskolan gör dom ingenting. Men Sjöbacka har mera brister som jag
ska ta upp nu.
Som att nu när vi går i nian, så ska vi vara snälla mot sjuorna.
Dom är väldigt jobbiga, om dom börjar och vi gör något. så får vi skulden,
fast det inte var vi som började, ni säjer att vi som är så stora och
kloka.
Kan väl bara gå därifrån, men det är inte så enkelt.
För då kallar dom bara oss fega. Jag tycker att år 2000, ska ni faktiskt
tro på alla inte bara tro på sjuorna.
Fast ni kan göra det snarast som möjligt egentligen. För det är faktiskt
inte jämt vårat fel, det är faktiskt deras fel ibland också.
Köpa mera nya skolböcker. Renovera skolan, så den blir lite mera varm och
snyggare. Så det är trevligare att gå i skolan.
Göra skolan lite mera mysig ha mera blommor i fönstrar. Måla om
klassrummen. Köpa in sådana här bänkar och stolar till alla klassrum, för
dom är väldigt sköna, att sitta vid när man skriver länge.
Ha flera duschar i tjejernas omklädningsrum, för det blir. Överfullt, när 2
klasser dushar samtidigt.
Man får stå och vänta, så länge att man kommer försent till nästa lektion.

Ha flera omklädningsrum för det är så trångt med 3 klasser i ett om
klädningsrum.
Det brukar vara våran klass, en nia till och en sjua.
Flytta ner syslöjden, för det är så jobbigt, att vara så långt upp och
sitta och sy.
För det är så livligt där uppe, eftersom Fritiset ligger i samma korridor.

Skaffa flera bra lärare som förklarar bra.
Just nu finns det några stycken. Och Man ska inte ha gympa på St:petri, All
gympa ska vara här på Sjöbacka, om det inte räcker till, så får dom väl
bygga flera gymnastiksalar.
För det är inge bra att gympa på st:petri.
Man borde köpa nya skåp, för dom som finns nu är helt överfyllda av
klistermärken, man har skrivit på dom.
En del är helt buckliga.
Klasserna bör bli mindre, man bör vara 16-18 stycken i klasserna. Man borde
inte vara mer än 18 stycken.
Biblioteket borde byggas ut, Få in mera nya böcker. Och göra det mysigare,
ha Soffa och mysigare bord, så man kan sitta bekvämt när man läser.
Bänkarna i NO-salen borde bytas ut, stolarna också förresten. För dom är så
dåliga.
Nu har jag sagt vad jag tycker att skolan ska vara år 2000.
Bristerna och företjänsterna har jag också sagt.
Jag kom på en sak till: Man borde få lyssna på band eller radio när man
läser eller skriver någonting annat.

Inskannad version

Mina nio skolår
När man började ettan så var man nervös och allting var nytt.
Det var riktigt allvar i jämförelse med förskolan. Fast det var mycket lek
också. Och vi hade många ”pysseldagar”, då vi gjorde saker: tex teckningar,
julpyssel, textilgrejer osv. Jag tyckte att dom dagarna var extra roliga.
Jag kommer speciellt ihåg att i December, hela advent fram till jul, så
hade vi gjort små ljus|lyktor och varje morgon så läste ”fröken” en
spännande bok och vi hade tänt våra ljuslyktor. Det var mysigt för det var
ju mörkt ute.
På lågstadiet hade vi också mycket sång. Det var ganska kul, faktiskt. Och
vi hade ”drama” med en som heter Josefine Ranå i spegelhallen på
Grangården. Det var också kul. I trean så skulle den klassen jag gick i
delas upp i tre andra klasser. Jag var kompis med Maria. R som gick i min
klass, men när klassen delades så kom vi inte i samma klass. Jag kom till d-
klassen och Maria till b-klassen.
Men det gick bra ändå. D-klassen som jag kom till, visade sig vara en
riktigt trevlig klass och alla var snälla. Vi fick en ny lärare när vi
började fyran också.
Han hette Per. Han var snäll, han var bra på att spela gitarr och vi sjöng
nästan varje dag med honom. Vi hade ganska tjocka sångböcker, och vi fick
själva välja vilka sånger vi ville sjunga. Per kunde spela det mesta. Jag
kommer ihåg att vi brukade ha ganska mycket Oä (som SO) det var roligare på
mellanstadiet än det är nu på högstadiet. Vi hade grupparbeten och brukade
redovisa med stora kartor, texter som vi nästan kunde utantill och bilder
på overhead|apparaten. När jag började i femman så blev jag kompis med
Anna. W i min klass. Vi började alltid skämta om någonting och hade jätte-
kul på lektionerna. Vi satt alltid bredvid varandra, men ibland var vi för
högljudda, och då fick vi flytta isär. Samma var det i sexan, vi hade
engelska med en lärare som hette Lennart Holmlund, han blev vansinnig på
mig och Anna när vi inte kunde vara tysta. Vi blev utkörda nästan varje
lektion, och där över|driver jag inte. Han hade verkligen häftigt
temperament. Ute på rasterna brukade vi ha snöbollskrig, både killarna och
tjejerna ihop (på vintern) och tjejerna och killarna spelade fotboll mot
varandra nästan jämt. När vi gick i sexan så började jag och Anna att
sminka oss väldigt mycket och att ha ganska tuffa kläder, Håliga jeans tex.
och stora svärta tröjor.
Vi så hemska ut. Men det tyckte vi inte då. Alla lärare tyckte nog inte att
vi såg så himla lustiga ut precis. I sexan så hade vi också utbyte med
Danmark. Fast vi hade börjat brevväxla redan i femman. Det var roligast när
vi var i Danmark. Jag bodde hos min danska med 2 andra tjejer som inte hade
någon dansk att bo hos. Det fanns nämligen fler danskar än det fanns
svenskar på vara skolor. Vi fick gå i den danska skolan och på kvällarna
umgicks vi med danskarna.
Jag fattade nästan ingenting, vad dom sa. Danska oerhört svårt att förstå
tycker jag, speciellt när dom pratar fort.
Danskan jag bodde hos och brevväxlade med heter Darte. Vi brevväxlar inte
längre. Vi slutade med det i slutet av sexan, någon gång.
Dagarna innan jag skulle skulle börja högstadiet var jag nervös som
sjutton.
Allting skulle bli nytt.
Det var spännande också.
Man fick skåp att ha böckerna i och nya lärare för varje ämne. Vi fick en
sjysst och rolig klass|föreståndare. Det var bra.
Man fick välja tillval och textil el. träslöjd och allmän matte och
engelska el. säskild matte och engelska. Det var också bra. Fast på
högstadiet så var lärarna hårdare. Man fick sköta sig mer själv och hålla
reda på läxor och prov ,osv.
Det var jobbigt i början ,men jag vande mig snart. Det var många nya ämnen
som jag tyckte var både svåra och tråkiga faktiskt. tex. Kemi, fysik,
Teknik, Dom var värst, men teknik hade vi bara i sjuan. I åttan blev det
ännu mer allvar, för då skulle man ju få betyg. Men jag tog det inte så
allvarligt, jag kanske skulle ha gjort det, lite mer iallafall. När vi
började åttan, så sa alla i 9:an till oss att vi hade det jobbigaste året i
högstadiet framför oss. Jag tycker att det stämde.
Vi hade mycket no-timmar, och det kan bli ganska jobbigt. Fast det kanske
har lite att göra med att vi i vår klass fick ett väldigt dåligt schema i
åttan. Det var jobbigt.
Tiden här på högstadiet har gått otroligt fort. Det känns så konstigt att
jag snart har gått ur nian. Det var ju inte länge sedan jag började sjuan.
Nu i nian så har vi fått nya skåp. Dom är större och målade i
pastellfärger, mitt skåp är ljusblått. Vi har inte så bra schema nu i nian
heller, men det får väl gå. Det känns faktiskt som om det kommer gå lättare
nu i nian än i åttan. Det har var i roligt här på hög|stadiet och jag
kommer ha många glada minnen. Jag tror faktiskt att det roligaste skolåret
är just när man börjar sjuan på högstadiet. Man måste ju ha haft rätt
roligt den här tiden eftersom att allt har gått så fort.

Inskannad version

Mina nio skolår
Dagen innan jag började första klass kändes det som jag hade myror i magen.
Mamma hade hängt fram en vit klänning som jag skulle ha på mig. Vi hade
varit i stan och köpt en ryggsäck och bänk papper. Jag kännde mig mallig
när jag gick på torget med min fjällräv ryggsäck på ryggen. Bänkpappret var
blått med rosa pantern på.
Den kvällen låg jag och vred mig länge. Jag kunde inte sova. Jag låg och
hörde när mamma och pappa skramlade med tallrikar och glas på
nede|våningen. Till slut måste jag somnat i alla fall.
När mamma väckte mig på morgonen stack dom tidiga höststrålarna in genom
springorna i persiennerna. Klockan var halv åtta på morgonen. Pirrig i hela
kroppen gick jag in i köket och försökte äta frokost, men det gick trögt. I
stället jag jag in i badrummet och borstade tänderna. Mamma kom efter med
en hårborste och borstade ut mina korkskruvar som jag hade i håret. När
klockan var åtta gick vi iväg till Letorpsskolan. Solen sken men ändå var
det lite kyligt i luften. Jag gick och höll mamma i handen och sa inte
mycket på hela vägen. När vi gick in på skolgården stod det många barn och
tryckte sig förskrämt bakom sin mamma. De flesta kände jag igen sedan
förskolan. När våran fröken kom och öppnade dörrarna gick alla in i
klassrummet. Det stod VÄLKOMMEN TILL KLASS 1C med blå bokstäver fram på
gröna tavlan. På bänkarna stod det namnskyltar med våra namn på. Vi gick
runt och läste på alla tills vi hittade den plats vi skulle sitta på. Jag
fick sitta bredvid en ljushårig, tandlös liten pojke med blåa stora ögon.
Han hette Elias Nordberg. Fröken hette Eva-Lotta och var en rund, snäll
tant med glasögon mitt i det runda ansiktet.
Hon ropade upp våra namn och då skulle vi räcka upp handen.
Föräldrarna fick en massa papper som det stod vilket datum terminen började
och slutade på. När klockan var halv tio fick vi gå hem.
I den klassen gick jag cirka en månad. Jag bytte sedan till klass 1d för
att min bästa kompis Maria gick i den klassen. Då fick jag en ny fröken som
hette Gudrun Andrén. I den klassen går jag i än och jag trivs med mina
klass kamrater.
En gång när jag gick i tvåan åkte jag ut ur salen för att jag inte kunde
sitta still utan bara satt och skrattade hela tiden.
Jag satt ute i kapprummet och skämdes. Jag har nog aldrig skämts så mycket
någon gång i hela mitt liv. Efter ett par minuter kom våran fröken ut till
mig och sa att jag kunde få komma in igen. Alla stirrade på mig när jag kom
in. Jag var röd som en tomat i ansiktet. Men jag tyckte det var roligt i
skolan.
I trean började jag balla ur. Jag gjorde aldrig mina läxor. Jag gjorde
alltid tvärt imot frökens vilja. Mamma fick ofta klagomål hem. Hon sa till
mig på skarpen men inte brydde jag mig om det.
I fyran fick vi en nya lärare som jag tyckte mycket om. Henne lydde jag,
men jag gjorde aldrig några läxor. Alla avgudade våran nya lärare.
En dag fick vi besked om att hon skulle flytta till Göteborg och att vi
skulle få en ny lärare i femman. Det hördes många besvikna klagoröster i
klassrummet den dagen.
I femman fick vi Per Klaesson, alla avskydde honom. Han skaffade sig direkt
två gullegrisar, ”Linn och Ann L”.
I sexan fick vi ett gulligt tvillingpar till klassen.
Dan och Mirja.
Dan var en krullhårig framåt grabb. Han blev omtyckt av alla i klassen.
Mirja däremot var en ännu mer krullhårig, blyg tjej. Hon sa inte mycket om
man inte tilltalade henne.
En dag framåt vårkanten gick vi igenom ett nytt ämne i SO – sexualkunskap.
Alla satt som små röda tomater i sina bänkar och gömde sig bakom
bänk|locken. Alla vägrade läsa något stycke i boken. Alla var så otroligt
blyga.
En dag åkte vi upp till Persberg för att hälsa på våran nya
klassföre|ståndare. Det var en liten lärare måste jag säga.
Han kom med långa snabba steg genom korridoren. Håret var ruffsigt och en
stickad tröja hängde över hans axlar. Hans namn var Martin Jensman

Den dagen vi började sjuan stod alla blivande sjuor utanför skolans aula.
Det kom elever från Letorpsskolan, Toftebyskolan och Torparskolan. Alla
studerade nyfiket alla.
Alla klasser stod i smågrupper och komenterade alla nya kamraterna från dom
andra skolorna.
Det läsåret gick snabbt, rätt som det var gick vi i åttan. Då kom det en ny
häftig extralärare som är punkare.
Han heter Lennart Ohlby, men han blev snabbt omdöpt till IQ-Lennart. Åttan
var en kämpig åkurs, myxet prov och mycket läxor. Men den gick ännu snabbar
än sjuan. I slutet av åttan åkte vi på en skolresa till Galtö.
Biggan, som är minst lika flamsig som Jensman, var med på den. Dom två
sprang omkring och flamsade hela dagarna. Jensman pratade allvarligt med
oss en gång, utan att skämta om någonting, och det var när våran trevliga
klasskamrat ”Niklas Schall” blev utslängd genom fönstret till vårt rum.
Nu går vi i nian och just nu sitter jag och gör standardprov i svenska.
Nästa vecka ska vi ut på prao. Jag skall vara i klass 3c, och ha Eva-Lotta
Larssons klass. Eva-Lotta är den fröken som jag hade den första månaden i
ettan.
Jag tycker nästan att det är otroligt att vi redan går i nian. Det har gått
så vansinnigt fort alltsammans. Snart ska vi välja vilken linje vi ska in
på, sedan går vi ju i gymnasiet.
Jag tycker det känns som det var i går jag började ettan.

Inskannad version

Min syn på skolan
Jag ska börja med att titta på min egen skolgång. Hur har den varit? Jag
har ingen anledning att klaga. Jag har inte blivit mobbad, men naturligtvis
retad för mina åsikter och mitt uppträdande ibland. Men jag har aldrig
direkt lidit av det. Mina lärare tycker jag är mycket bra och trevliga och
så har det alltid varit. De är kunniga och är också trevliga människor.
(Naturligtvis finns undantag.)
Jag tycker, att jag får ut en hel del av undervisningen. Men det
beror mycket på att jag själv har tagit ini|tiativet till att lära mig. Det
är upp till var och en att lära sig. Skolan bryr sig inte om eleverna kan
läsa och skriva när de går ut grundskolan. Elever går ut skolan med ettor
och tvåor i betyg. Skolan beklagar sig, men inte mer. ”Vad har det blivit
av den killen idag, som aldrig lärde sig något? Det har säkert gått dåligt
för honom, men vad kunde jag ha gjort åt saken? Det gick inte att lära
honom någonting därför att han ”missade” hela högstadiet”, undrar kanske en
liten svensklärare, som inte anser sig kunna hjälpa dåliga elever. Främst
är det detta jag har emot dagens svenska skola. Skolan tar inget ansvar.
Det är skamligt, ”
Visst hade killen kunnat lära sig. Det är ingen tvekan om saken. Det
är möjligt, att han inte föddes med världens högsta intelligensnivå, men
jag kan absolut inte tro, att han inte hade kunnat lära sig matte, språk,
grammatik för det. Jag tror att alla är kapabla till det när de föds. Men
de kanske föds i en familj, där föräld|rarna inte heller kan någonting. De
går på ett dagis där de leker flummiga leker, bråkar och slåss. De börjar
låg|stadiet och lär sig att läsa mycket knaggligt. De klarar dock av att
läsa Kalle Anka:s pocketserier. De börjar mellanstadiet, men känner ingen
lust att lära sig. Mellanstadieläraren är en snäll, liten variant, som inte
vill plåga någon elev. De börjar högstadiet, man klarar omöjligt av att
lära sig. De har nämligen missat hela mellanstadiet. De förstår knappt vad
läraren menar. Det är svårt att hjälpa upp eleven nu. Men om man tidigare
hade satt in aktiva hjälpinsatser hade eleven mycket väl kunnat klara sig.
Om man hade tvingat eleven att ta extra lektioner i ämnen den hade svårt
för hade det varit ett ansvarstagande och inte för|tryck, som dagens skola
tycks tro. Skolan bör ha som mål, att alla elever går ut skolan med nödiga
kunskaper. Skolan bör utgå från att alla elever kan lära sig. Skolan ska
inte fungera som utslagning av s.k. dåliga elever. De var inte dåliga från
början. Skolan gjorde dem dåliga. Skolan är en skam.
Men hur skall man då lära mindre begåvade elever att läsa, skriva och
räkna? Extralektioner tycker jag är en bra lösning. När eleverna går ut
lågstadiet ska alla vara lika duktiga. När de börjar högstadiet blir det
mer avancerat. Vissa kommer att få det svårare. På ett tidigt stadium skall
man då hjälpa dem. När eleverna går ut mellanstadiet ska alla återigen vara
lika duktiga. På högstadiet återupprepas proceduren från mellanstadiet. På
ett tidigt stadium sätter man in hjälp|insatser. Detta att skolan måste ta
sitt ansvar är det viktigaste argumentet jag har mot dagens skola.
Hur skulle då min drömskola se ut? Min drömskola skulle ha som
huvudmål att träna elevernas intelligens, ana|lytisk förmåga, kreativitet,
konstnärlig förmåga och förmåga att leva sig in i och kunna analysera och
förstå andra människors situation. Människor med dessa egenskaper behövs i
vårt samhälle. Tänk om alla människor vore sådana! ”Det vore en nåd att
stilla bedja om.” Det vore en dröm, men jag är inte dummare än att jag
förstår att det är omöjligt att nå dessa ideal. Men man kan försöka därför
att det ger mening åt livet. Skolan har makt över människor. Visst har den
det. Skolan kan forma sådana människor, som jag drömmer om. Visserligen
innebär detta, att man pläderar en viss sorts livsstil. Det kan ju upplevas
som väldigt storebrors|aktigt. Men när det är den livsstil som i längden
gör människor lyckliga och harmoniska är det taskigt att inte leda
människor in på den rätta vägen. När de väl går där, förstår de nog vilken
vacker väg det är.
Skolan ska skapa humana och ödmjuka människor. Skolan ska arbeta bort
fördomar, rasism och brutalitet. Grunden för att skapa sådana är att skolan
förmedlar litteraturintresse. Läsning är grunden för läsförmåga,
skrivförmåga och människokunskap. Om alla elever läste på fritiden skulle
skolan ha en lätt uppgift. Därför är det viktigt att barn redan på dagis
lär sig att läsning är en ädel, nyttig och rolig sysselsättning.
Litteraturanalys är det viktigaste ämnet i skolan. Det knyter samman
filosofi och psykologi på ett naturligt sätt. Eventuellt skulle jag kunna
tänka mig att man studerar litteratur ämnesvis. Under olika perioder
studerar man ett tema i litteraturen t.ex. döden, kärlek, livets mening,
synd och andra existensiella problem. Man läser och analyserar texter och
böcker i alla olika genrer som tar upp det tema man för tillfället håller
på med. På gymnasiet kan man studera litteraturen i kronologisk ordning på
ett mer litteraturvetenskapligt sätt. Högstadiets litteraturundervisning
ska ha som mål att ge människokunskap. Redan på lågstadiet och
mellansta|diet bör man införa litteraturstudium. Men där utgår man från
sagor, ungdoms|böcker och lättare texter.
I svenskundervisningen är det också viktigt att eleverna får ett
uttrycks|fullt och ordrikt språk. Ordkunskap är naturligtvis mycket
viktigt, men det ger sig ju självt i och med att man läser. Grammatikkursen
bör avklaras snabbt och effektivt. Svenska bör få sex veckotimmar.
Historia och religion är mycket viktiga ämnen. För att kunna bedöma
vad som händer i världen nu måste vi veta vad som hänt förut. ”Intet nytt
under solen”. Historia är lustigt nog ett icke omtyckt ämne. Det beror på
att läroböckerna är alldeles för tråkiga och kortfattade. Historia är ju
ett spännande och fascinerande ämne. Man bör absolut inte avromantisera
det. Religion ska på ett naturligt sätt knyta an till svenskans
filosofi|undervisningen. Religion och historia bör få minst tre
veckotimmar. Samhällskunskap bör på ett kortfattat sätt lära ut demokrati
och hur länder fungerar. Samhällskunskap bör inte uppta särskilt många
veckotimmar.
De naturvetenskapliga ämnena, inklusive geografi, kan på inte sätt
berika människan. Dagens svenska skola vill göra lönsamma små individer med
mycket matte, fysik och kemi i bakfickan. Skolan är inte till för det.
Skolan ska berika eleverna. Sjuka individer vill väl ingen ha. De
naturvetenskapliga ämnen måste få ett lägre antal veckotimmar. På gymnasiet
kan man börja specialisera sig.
De praktiska ämnena skall inte ha en större position än de förtjänar.
Men man bör kunna välja ett estetiskt tillvalsämne, som utvecklar en som
människa, redan i grundskolan.
Språk är naturligtvis en viktig del av skolan. Man har alltid nytta
av språkkunskaper. Språkundervisningen bör bedrivas effektivt, rationellt
och pedagogiskt. Fler veckotimmar är svårt att genomföra, men å andra sidan
är det kanske inte så väldigt nödvändigt.
Idrott är viktigt för den fysiska hälsan och har ett lagom antal
veckotimmar.
På alla skolor bör en intellektuell stämning råda. Bildning, kunskap,
snille, humanitet och ödmjukhet skall vara viktigt. Alla lärare – oavsett
vad de undervisar i för ämnen – ska vara intellektuella. De ska respektera
eleverna och vara beredda att hjälpa dem. De ska vara duktiga pedagoger och
entusiasmerande. På lärarutbildningen ska det vara fritt ämnesval och
mycket ämnesstudier.
I dagens skola lär sig eleverna bara till proven. Några dagar efter
provet har de glömt bort vad de har lärt sig. Det är svårt att minnas vad
man lär sig. Men för att få eleverna att minnas måste man hela tiden hålla
gamla kunskaper àjour. Elev|erna måste hela tiden repetera vad de en gång
lärt sig. En tanke är att man avsätter en timme i veckan för
”repetitionsprov”. Frågor i alla ämnen på saker man en gång lärt sig ska
komma upp.
Nuvarande betygssystem är inte bra. Dels är det relativt, dels talar
det bara om vad man presterat. Att införa det gamla betygssystemet vore
ingen dum idé. Godkänd, Inte Utan beröm Godkänd, Med Beröm Godkänd, Med
Utmärkt Beröm Godkänd och Berömlig talar om vad man kan och hur stora
kunskaper man har. Man bör inte ha någon bokstavs- eller siffergradering.
Det är bara idiotisk statistik.
Ett råd med både lärare och elever, som fungerar som ett slags
regering, på varje skola vore kanske en bra lösning på demokratiproblemet.
På en skola, där förhållandevis få människor tillbringar sina dagar, vore
det ju rätt lätt att genomföra demokrati. Beslut bör fattas av alla elever
och lärare genom omröstning. Rådet får inte ensamt fatta beslut.
Jag vill ha en skola där kunskap betyder mycket och där alla har
chans att få den. Skolan bör vara en fostringsanstalt, lite grann.

Inskannad version

Min Syn på skolan

Jag tycker att skolan är för allvarlig, man kan inte skoja för då blir
lärarna arga. Färgerna i skolan är tråkiga, man kunde skaffa lite roligare
färger.
Skolmaten är dålig, den ser inte god ut, och den smakar inte gott i heller.
Men när man får spela musik på rasterna blir eleverna glada och blir då
inte så sura och störiga på lektionerna. Planeringen för proven är dålig,
man ska inte behöva få alla prov på en gång utan kan dela upp det jämt med
terminen. Man ska ta bort alla onödiga saker i ämnena.

Gymnastiken är bra förutom att man ska behöva dansa vals och andra gammla
danser. Eleverna ska ha lite mera att säga till om i skolan. På skolgården
finns inget för högstadie elever, man skulle kunna sätta ihop en
basketplan. Hade man gjort det hade flera elever gått på skolgården i
stället för att bara sitta inne. Klassrummen är dåliga, det blir oftast
mycket varmt i klassrummen, öppnar man fönsterna hörs alla småelever men
sätter man upp en fläkt blir det inte så varmt och man slipper öppna
fönsterna och då slipper man allt oljud, och det blir bättre luft.
Toaletterna är inte de finast, man kunde måla därinne, och sätta in finare
och nyare toaletter. Skåpen där man har sina saker i borde dela så man har
1/2 meter till nästa klasskompis. På 2000 talet vill jag att skolan ska
vara så här. Man ska ha 1h om dagen där man skämtar har korsord,
nutidsfrågor m m. Skolmaten ska man själv servera till sig. Musiken på
rasterna ska vara kvar. 1 gång i terminen skulle man få hit ett Rock band.
Man skulle ha en basketplan på skolgården. Man skulle ha kortare
skol|dagar. Och färgerna på väggarna skulle ändras, till mera mörkare
färger. Man skulle ha mera växter och buskar på skolgården. Och man skulle
ha en lektion där man bara var ute i naturen. Och man skulle ha fler
friluftsdagar och inte bara 3-4 st som vi har nu.

Inskannad version

Mina nio skolår

Min första dag i skolan minns jag som om det var igår. Att börja ettan var
någonting man hade längtat efter sen man var riktigt liten. Men trodde att
man hade blivit stor, då man fick en egen bänk och egna böcker. Den
morgonen då jag skulle börja skolan var pirrig visserligen var mamma med,
men ändå Hela natten innan, hade jag legat och skruvat mig. Jag hade somnat
och vaknat om vart annat. Då, när det äntligen var morgon, var jag inte
trött. Min nervositet gjorde mig pigg som en tupp. Min mamma hade satt upp
håret med två rosa snoddar, och när jag, min mamma och lilla syster kom
gående på skolgården kändes det som om det stod:
Jag ska börja ettan, i pannan. Efter den dagen – det första uppropet var
man inte något nervös längre. Man tyckte att man hade världens bästa och
snällaste fröken. Sedan gick terminerna fort. Jag lärde mig skriva, läsa,
räkna och mycket mer. Sedan kom 3:ans sista termin Den sista terminen med
min fröken och mina kompisar. Förutom att man skulle få en annan fröken i
4:an, skulle vårann klass splittras. Föräldrarna till mina tre bästa
kompisar passade då på att flytta och dom tog naturligtvis med mina
kompisar. En flyttade till X-land, en till X-stad och en till X-köping Det
var ett sorgligt slut på 3:ans termin, som annars hade varit rolig Men 4:an
blev positiv. Jag kände redan alla i den nya klassen och flöt snart in.
Snart märkte jag att dom var mycket ordentligare, duktigare och betydligt
tystare än vad vi hade varit. När jag tänkte tillbaka på t.ex Kalle
Rosenberg och på hur han bet en fröken i magen och på mig som Henrik
fällde, så jag fick hjärnskakning och så vidare. Så förstod jag snart
varför just vi hade splittras. Vi var helt enkelt vilda. Jag gick med den
nya klassen också i 5:an, 6:an och jag går med dom än idag. Jag tycker att
det är en toppen klass och det har jag alltid tyckt. Helst då i 5:an och
6:an Man gjorde så mycket gemensamt och det gjorde att man kom närmare
varandra. Det var t.ex många grupparbeten och så fanns det förstås roliga
timmen Dom timmarna kommer jag aldrig att glömma. Alla ville vara med och
göra danser, spela pjäser med mera. Varje vecka fick en grupp hitta på
något till roliga timmen. Gruppen bestod oftast av både tjejer och killar.
Gruppen fick vara inne i klassrummet varje rast och öva, och det var det
som var bäst Annars fick man ju bara vara inne om det ös|regnade. Men ändå
tyckte jag den skol tiden var bäst.
För när vi började 7:an gjorde vi inte så mycket tillsammans, och jag kunde
inte förstå att man tyckte att vi var pratiga och stökiga. Men visst fanns
det positiva saker med 7:an också. Man fick vara inne, äta godis, det fanns
cornflakes om man inte ville ha vanlig mat och det som var bäst var
hål|timmarna. I 7:an hade vi många håltimmar men i 8:an… Vilken värdelös
del av livet Ursäkta uttrycket men 8:an var inte rolig. Vårat schema var
värdelöst. Fullknökat med lektioner överallt och på torsdagar hade vi först
ingen lunch. Men jag har ju överlevt och det kommer jag säkert att göra i
9:an också. Samtidigt som jag vill gå ut ur 9:an så vill jag ändå inte. Jag
har fått för mig att när man väl har gått ut ur 9:an, så går tiden dubbelt
så fort och jag vill inte bli kärring än. Och egentligen så är skolan inte
så farlig. Om det inte fanns så många läxor så skulle det ju inte vara så
farligt att gå i skolan. Men varje dag så sitter en bild av läxor och prov
i bakhuvudet. Man vill inte att skoldan ska ta slut, för då måste man hem
för att plugga och det vill man ju inte. Men som alla andra dagar så tar
skoldagen slut. Man trampar hem, oftast i regn. När man kommer hem dyblöt,
så orkar i alla fall inte jag att göra läxorna. Utan i mitt fall då, kastar
jag min väska i hallen och går sedan för att sätta på musik Efter det
brukar jag äta, se på TV.n och göra allt möjligt och hela tiden skjuter jag
läxorna framför mig. Jag orkar helt enkelt inte börja med så många läxor
som man har i dagens läge. Men trots läxor, dåligt schema med mera tycker
jag att 9:an är kul. Helst nu när vi är så många 9:or. Så jag hoppas att
9:an blir ett roligt år – trots alla lärare som förpestar tillvaron.

Inskannad version

MINA NIO SKOLÅR

Jag hade fjärilar i magen.
Mamma var ute i badrummet och sminkade sig.
Klockan var 759.
När vi äntligen kom iväg så ringde telefonen, det var Fröken.
Hon sa att vi skulle komma en timme senare för hon var försenad.
Jag blev ännu nervösare, jag gick upp på mitt rum och pratade med min
lilla|syster.
När vi kom till skolan en timme senare var det jätte|många barn.
Endel hade jag gått på lekis med.
När fröken kom blev alla barn tysta, vi satte oss ner. Hon välkomnade oss.

Det var precis som jag tänkt mig.
Hon ropade upp namnen och presenterade sig själv Efter 45 minuter var
första dagen slut.
Nästa dag blev spännande och intressant.
Så fortsatte det hela ettan. Man fick nya kompisar och man lärde sig läsa
och skriva. I tvåan tyckte man att man var stor mot dom små ettorna. Fast
man tyckte ändå att sexorna var stora och farliga. På rasterna spelade man
fotboll eller hoppade twist.
Man var alltid i tid till den nya lektionen efter rasten. Den man hade mest
respekt för i skolan var lärarinnan. Allt hon sa gjorde man. I trean var
man äldst på lågstadiet, gud så stor man kände sig.
Fast man var fortfarande rädd för sexorna som var långa och stora mot en
själv.
Man började bli lite olydiga fast vi var fortfarande frökens änglar.
I fyran bytte vi lärarinna och vi fick en ännu snällare än den förra.
Vi började ha slöjd och engelska.
Engelskan var det bästa ämnet även om jag inte var så bra.
Men jag hade ju som tur var en äldre syster som hjälpte mig.
I fyran började allt lärarbyte, vi fick vikarie på vikarie. Vi blev allt
stökigare och pratigare.
”Lärarsnacket” gick på lärarrum|met om våran klass och tillslut ville ingen
lärare vikariera för oss.
(Det är väl på grund av lärarbytet varför vi är som vi är).
I fyran började också mobbingen mot klasskamraterna, jag var faktiskt lite
utsatt själv men det klarade jag mig ur. Vi fick också 4 nya elever till
klassen.
”En av dem blev min bästa kompis för 2 år.
Sedan umgicks jag med några andra ”tjejer” i klassen. Efter ett år var det
lika|dant som med den andra. Jag blev helt ensam.
Men då kom Laura från ingenstans hon bjöd mig till hennes
födelsedagskalas.” I femman fortsatte lärarbytet. Det kom mer och mer prov.
Mer läxor och förhör.
I femman började man också att sminka sig lite man gick mycket på disco som
var i skolans bamba. Man var inte ett dugg rädd för sexorna längre.
Lärarna gillade oss mindre och mindre.
På rasterna satt man och lekte ”sanning eller konfa”. Man gick också upp i
skogen och var i pojkarnas kojor dom byggt.
I bamba var man nästan stöddig mot alla på låg|stadiet, bamba tanterna var
man också ganska ”tyken” mot.
I bamba satt man alltid till sist och väntade på vaktmästaren.
På rasterna spelade man fortfarande fotboll eller hoppade twist.
Man brydde sig mer hur man såg ut utseende|mässigt.
Man umgicks lite med med killarna i klassen på fritiden.
Man frågade också chans på en kille, svarade han ja så blev man ihop eller
nej, tvärtom.
Killarna började åka skate|board.
I sexan var man äldst och bäst.
Proven kom allt tätare på varann.
Man valde tillvalsämne till högstadiet och läraren var och hälsade på.
En dag fick vi besöka högstadiet, då kände man sig verkligen liten.
Man gick från klassrum till klassrum.
Man fick faddrar från åttan.
I sexan var det inte lika mycket mobbing heller.
Vi hade fått en fast lärare som inte var mycket att ha.
Hon vågade aldrig säga ifrån om vi var stökiga.
Och även om vi var stökiga och tykna så fick vi alltid en chokladbit eller
något
annat.
Vi var också på Liseberg hela klassen och hon skulle förstås med.
Hon kom i Rödskinnkjol och likadan jacka och höga pumps.
Vi brydde inte ett dugg om vad hon sa.
Jag tror dem flesta ångrar det nu.
När vi skulle börja sjuan var allt mycket större och spännande.
Stora pojkar som man gick och tittade på.
Vi fick också egna skåp som vi hade våra böcker i.
Man hade inte heller ett och samma klassrum.
Man bytte t.o.m lärare för varje ämne.
Man hade många nya ämnen. Man fick lära sig ett nytt språk om man ville
det.
Jag och min kompis började umgås med pojkarna i nian. Vi pratade med dom på
rasterna eller efter skolan.
Vi var nog dom ända sjuor som umgicks så mycket med dom äldre.
Inte ens gymnastiken var likadan som på låg- och mellanstadiet.
Killarna hade för sig själva och vi tjejer hade också för oss själva, fast
vi hade gymnastik med en annan sjuas tjejer.
Också här kom proven tätare. På morgonen innan man skulle ta bussen till
skolan längtade man till skolan.
2 elever som gick i våran klass bytte skola.
Båda gick till Dalskolan. En av dem kom tillbaks och går här fortfarande.
Det blev mer disco än förut och man var ute mer på kvällarna.
Sjuan var ganska svår tyckte man då.
I åttan blev det ännu svårare.
Alla nior man umgicks med slutade.
En del började röka och dricka.
text saknas
till gymnasiet.
men som tur var har jag redan bestämt mig så jag behöver inte tänka på det
mer. Nu kan jag tyvärr inte skriva mer för så där jättelänge har vi ju inte
gått i nian. Men här är jag nu och berättar hela min skolgång i ett prov.
Hoppas kunna berätta något mer någon annan gång.
Slut

Inskannad version

Mina nio skolår
Innan jag började första klass, fick jag komma till klassrummet ensam med
mamma för att hälsa på våra två fröknar. Jag hade redan träf|fat dem en
gång förut, men då tillsammans med hela klassen när vi gick på förskolan.
Denna gån|gen fick jag veta vart jag skulle sitta någonstans, och vart jag
skulle hänga mina kläder. Jag fick en plats alldeles framför fönstret, och
jag målade en namnskylt som tejpades fast på bänken. Jag fick också måla en
namnskylt som tejpades upp ovanför min krok där jag skulle hänga upp mina
klä|der.
Klassen var indelad i två grup|per. Den röda och den blå gruppen. Den röda
gruppen började alltid klockan åtta på morgon, medan den blå började
klockan nio. På eftermiddagen slutade den röda gruppen en timme tidigare än
den blå. Jag gick i den röda gruppen.
Oftast gick jag till skolan till|sammans med tre killar i klas|sen, men
ibland var vi arga på varandra och då var det oftast jag som fick gå
ensam.
När vi började i tvåan, började vi ha lite läxor, och då var det nästan
alltid en ramsa vi skulle lära oss att kunna läsa rent ur en bok. I boken
vi läste ur, var det en ramsa för varje bokstav, och jag kommer fortfarande
i håg en del av dem.
Det året slutade en av våra fröknar. Hon skulle ha barn. Vi fick en ny och
henne tyc|kte jag inte alls om. Jag tror inte det var någon gjorde det.
I början av trean skulle vi åka på lägerskola. Vi åkte till ett ställe som
hette Neskarö. Det tyckte jag var roligt. Stället låg aldeles vid havet,
men det var på hösten så det var lite kallt att bada. Vi tvingade oss att
göra det i alla fall.
I trean hade vi något som kallades gammeldags skoldag. Då skulle alla klä
sig gam|maldags, vi skulle skriva med bläckpennor och vi var tvungna att
stå på ett fint led innan vi gick in i klass|rummet.
Jag hade på mig en blåprickig klänning som mamma hade haft när hon var
liten, och så hade mamma flätat mitt hår, och lagt upp fläterna på huvudet.
Jag har nog aldrig i hela mitt liv känt mig så ful och löjlig som jag
gjorde då. Fast mam|ma sa att hon tyckte jag var jättefin, och att hon var
så stolt över mig.
I slutet av trean kom läraren vi skulle ha i fyran och hälsade på oss. Han
lekte en lek med oss, där vi skulle lära oss tre engelska ord. Någon skulle
gå fram och ställa sig med näsan mot tavlan och blunda. Sedan skulle någon
annan ställa sig bakom honom och fråga:
Who am I? Och sedan skulle personen gissa vem det var som stod bakom
honom.
När vi började fyran, började vi också på en annan skola. Skolan hette
Burhalla, och det var bara fyrorna som gick där. Jag tyckte om det året.
Kanske p.g.a. skolan, kanske pga. att vi börjat läsa engelska. Jag tyckte
mycket bra om engelska då, men den känslan svalnade snart.
I från femman kommer jag näs|tan inte ihåg någonting. Det var ett tråkigt
år då det nästan inte hände någonting speciellt Jag tyckte allt mindre om
våran lärare. Jag tyckte att han var orättvis, och att han slarvade med det
mesta.
När vi började sexan, åkte vi nästan med en gång på läger|skola. Vi var då
i Norrberga. Jag tyckte inte om stället, och det var allmänt tråkigt där.
Efter jul det året, bytte vi lärare. Jag hade sett fram emot det. Läraren
vi fick var en käck norrlänning. Hon var alltför käck tyckte jag. Men hon
var ju snäll, och hon ville ju alltid alla väl.
Jag tyckte att det var roligt att börja sjuan, att inte alltid sitta i
samma klass|rum med samma lärare.
Vi fick bra klassföreståndare, men de byttes snart ut motandra. De andra
var också bra, så det gjorde mig ingenting.
Jag tyckte inte att vi fick mycket mer läxor i sjuan, mot vad vi hade haft
i sexan. Men fler prov fick vi, och det var ju inte så kul.
För övrigt så hände det inte så mycket i sjuan. Ingenting som berörde mig i
alla fall.
I åttan fick lite nya lärare igen i en del ämnen, men det gjorde inte mig
någonting.
Vi började med hemkunskap i åttan, och det tyckte jag var ett rätt så
roligt ämne.
Att vi började med betyg i åttan berörde mig inte särskilt mycket. Man får
göra så gott man kan, och så får man se hur det går. Om det inte går bra,
får man försöka göra bättre än vad man kan nästa gång, om det nu är
möjligt.
Nu i nian har vi bytt lite lärare och så igen. Nu tycker jag att jag har
bra lärare i allting. Jag trivs bra på denna skolan, och jag har ingen lust
att byta skola efter detta året. Jag har inte en blekaste aning om vad jag
vill bli, och jag bekymrar mig inte så mycket över det heller. Allting
ordnar sig nog snart, det brukar ju vara så.

Inskannad version

Mina nio skolår
Hagaskolan där var mansmå och klen och dom som gick i trean dom var stora
och tuffa. Jag minns en händelse då vi kastade kula på tensoldater. Jag och
några andra killar stod och kastade kula, då råkade jag träffa tensoldaten.
Då rusade en kille i trean fram och sa att det var han som träffade
tensoldaten.
Men jag blev så arg så att jag tog den i från honnom. Han blev då arg och
började jaga mig. Tillslut kom jag till en fröken och jag stannade genast.
Jag sa fröken han försöker ta min tensoldat. Han blev då rädd och gick i
väg, så den rasten klarade jag mig.
En annan händelse var när vi spelade bränd boll.
Vi stod där och slog, sen när det var min tur och slå, så råkade det gå en
lärare längre bort. Jag tänkte så långt slår jag aldrig. Jag slog till och
bollen den flög i väg och träffade mitt på läraren. Så den dan blev inte
lyckad den heller. På hagaskolan var det ganska roligt men det var ganska
litet. Idrots hallen rymde knappt en klass. Jag mins en gång då jag och
Janne hade kastat lite papper på varandra i klass rummet. Det var genast
några som skylde på oss. Så vi fick stanna kvar en lektion och räkna matte.
Läran vi gick för hette Rigmor Tynell.
Eken skolan där var det mycket större än hagaskolan tyckte jag. Där spelade
vi mest basket och kastade boll. Jag minns när det var vinter och vi
kastade snöboll, så var det en kulle sexerna stod på och vi skulle försöka
att ta bort dom.
Men det var på egen risk att försöka ta sig upp på kullen. Man kunde bli
tagen och bli mulad i ansiktet med snö. Det var inte så bra. Eller så tog
dom en och stälde sig i en ring och kastade på en. Men vi hade andra raster
som inte 6 orna hade. Då brukade vi kasta snöboll- på varandra i stället.
Det var mera jämna ots.
Vi brukade också skrämma fröken ibland. Då sprang vi allihop in på
toaletten, och när hon kom så var vi Jätte tysta. Hon öppnade klassrummet
ingen var där. Då rusade allihop ut och vrålade från toan och hon blev
jätte rädd. Men hon hade ett prick system, när man kom försent tio minuter
efter idrotten tex så fick man en eller två prickar. När man hade tio
prickar så fick man sitta kvar en lektion. När terminen var slut så kunde
man få en stor klubba godis|påse, om man inte hade nån prick.
Vi hade också tävlingar på luffarschack. Jag kom till final där mötte jag
Kajsa-Stina. Jag vann första omgången, Andra vann hon och det tredje och
sista van hon med. Men jag är nöjdändå. Jag blev ju tvåa i klassen.
Bergaskolan: Här var det mycket mera folk och så fick man skåp och nycklar
egen klass toa. Här var niorna mycket större, men man kände ju en del. Här
kunde man köpa macka, bullar, klassspela pingis och biljard. Det var också
något nytt. Men nu käns det bra och gå i nian, nu är man störst.

Inskannad version

Ämne nr. 4

Min syn på skolan

Min syn på skolan är att man får de flesta teoretiska kunskaperna om livet,
men man får inte chans att skaffa sig dom praktiska. Även om man inte kan
skaffa sig ens en fjärdedel av livets praktiska kunskaper, främjar skolan
att man skall hålla sig till skol|bänken och inte missa någon lektion.
Detta tycker jag emellertid är fel därför att det är genom de flesta
ideella organisations arbeten där man får arbeta ihop med människor som man
lär sig mycket mer än vad man lär sig på 5 lektioner i skolbänken. Skälet
till att många elever inte engagerar sig i sånt här typ av arbeten är pga
att dom är rädda för att få dåligt betyg. Detta verkar ju totalt ologiskt.
Man skall alltså få sämre betyg för att man har lärt sig mer någon
annanstans. Därför tycker jag att betygen borde avskaffas på 2000-talet.
Alla borde ha samma chans att få en utbildning vare sig man har kunskaper
som passar läraren eller inte. När man senare skall in på högskola tycker
jag att man skall ha ett stort prov på många allmänvetande frågor som
specialliseras på just den högskolelinje man vill in på.
På 2000-talet vill jag att man även har mer koncentrerade ämnen, med det
menar jag att man läser samhällskunskap ena terminen men ingen historia och
nästa termin läser man historia men ingen samhällskunskap. Detta gör
skolarbetet mindre stressigt, lättare att koncentrera sig på och lättare
att memorera kunskaperna. Idag läser man 40 minuter och sen 40 minuter
o.s.v. Man får aldrig tid att diskutera ämnet man har. Många elever skulle
inte tröttna på skolarbetet så mycket då också.
Man skulle även ha chans till mer praktiskt arbete då och det lär man sig
väldigt mycket på, också gör det skol arbetet mer variabelt. Det tycker jag
är det största felet med dagens skola. Lektionerna är alltid likadana.
Kanske inte från lektion till lektion men från lärare till lärare. Det gör
att skolarbetet blir väldigt tungt och grått.
Jag tycker att eleverna skulle få vara med och besluta i vad som händer på
skolan tex. renoveringsarbeten, om eleverna fick deltag i sånt arbete, då
skulle det nog inte vara så så mycket förstörelse på skolan. Men eleverna
skall även vara med i andra beslut också, som är lite viktgare. Det skulle
kännas roligare för eleverna att få vara med och förändra. När man är
tonåring känner man sig så oviktig. Man vill vara med och besluta men man
blir sopad under mattan. Man tycks vara alldeles för liten, ändå är man
straffmyndig och får ta ansvar för sina handlingar.
Detta är vad jag tycker om skolan. Mycket behöver ändras jag hoppas att
denna uppsats kan hjälpa er att besluta om elevernas bästa.
För det är ändå vi som vet vårat egna bästa.