År då uppsatsen är skriven: 1992

Mina nio skolår
Först gick man på dagis sedan gick man på lekis, och det enda man ville var
ju att börja i skolan någongång.
Men när det blev dax att börja i skolan så blev man fruktans|värt nervös,
man skulle ju få läxor, sitta vid en bänk och vara tyst hela tiden.
När man väl hade kommit till skolan så var det inte så farligt längre, vi
skulle inte få några läxor ännu, vi behövde inte vara så tysta och läraren
var jätte snäll. När vi fick läxor så var det Jättekul för att dom var så
himla lätta, vi hade en vecka på oss att skriva alfabetet tex.
Men när jag hade gått ett par-tre år så började det redan att bli tråkigt,
jag fick svårare läxor och läraren var inte lika snäll längre. När jag
började i 5:an så blev det roligt igen för då fick vi en ny lärare.
Han var en riktig friluftsmänniska, vi var ofta ute i naturen och tältade,
grillade korv, lekte lekar och ibland så var vi ute i skärgårn med hans
fina stora segelbåt.
Eftersom det inte finns någon skärgård här nere i södra Sverige, så förstår
säkert den som läser det här att det inte kan utspela sig här.
För det här hände i våran huvudstad Stockholm.
Nu är snart 5:an slut, då sa mamma och pappa att vi skulle flytta till
lilla Ystad.
Först blev jag jätte ledsen, jag visste ju inte ens var Ystad låg, jag
skulle ju förlora mina kompis|ar.
Men innan jag hade fattat något mer så var vi i Ystad. Jag började i 6:an,
fick nya kompisar och jag började på fotboll.
Min nya skola som hette Bäcksskolan, hade pingisrum, jättegodmat, en
fritidsgård och snälla lärare som nog är det viktigaste.
Vi hade jättekul i den klassen.
Vi samlade pengar till en regnskog, vi åkte till Köpenhamn och gick på
tivoli, ja vi hade en massa kul för oss.
Men plötsligt så hade det året runnit iväg och jag skulle börja i
högstadiet.
Nu fick jag ta lite ansvar man hade ju flera olika lärare, och jag skulle
hålla reda på mig själv. Men så blev jag ihop med en tjej och livet lekte.
SLUT

Mina nio skolår
Lågstadiet var en härlig tid. Det var nästan som på dagis, man fick rita,
kladda och leka. Jag tror inte att det var så mycket med läxor heller.

Våran fröken i lågstadiet, Margot Dalström, såg alla upp till. Hon var inte
sträng eller jobbig. Tvärtom alla trivdes med henne. Hon hade tålamod med
de allra vildaste, och sade åt dem, med största försiktighet, på något sätt
fick hon tyst på oss allihopa.

I årskurs två flyttades hela klassen till en annan skolbyggnad i närheten.
En nackdel med att vara därborta, långt från Ljungbyskolan, var att man,
varje dag fick gå den långa vägen till otyd: tnu-matsalen, där vi åt.

I tredje klass fick vi flytta tillbaka till Ljungbyskolan, och vi fick även
börja med gymnastik. Den bestod av mest lekar. Nästan alla tjejer hade
sockeplast, och en slags kort-kort-kort kjol, fastsydd vid midjan. Det var
det senaste modet i gymnastikkläder.

När vi började mellan|stadiet. Var nyfiken stor, på den nya läraren vi
skulle få, och på parallell|klassen som skulle komma. Jag tror att de
flesta i våran klass ville ha Stefan Berg, eftersom alla sa att han var bra
på att lära ut. Och så blev det. Stefan var en bra lärare, och sade åt de
som inte skötte sig. Men nu hade vi få mer läxor. Vi fick ett blad med alla
läxor för veckan, som vi fick ta hem. På mellanstadiet började jag även
spela trumpet, och fick vara med i Ljungbandet. Ljungbandet spelade på
examen, och alla festligheter, som skolan ordnade. Vi fick också fara på
läger till Arnemark. Spela trumpet var min stora passion kan man säga.

Ljungshowen ordnades också varje år. Eleverna bakade, skänkte och gjorde
saker, som föräldrarna fick köpa. Det var utställningar och modevisningar
os.v. os.v. Alltihopa gick till välgörande ändamål. I centrum för allt stod
Stefan Berg, och presenterade, skrattade och hade kul, mitt på scenen.

Mellanstadiet kan man säga var roligt, med alla grejer som Stefan gjorde
för oss. Lite jobbiga var nog läxorna men inte påtryckande.

Huvvaligen! Nu började högstadiet, och jag skulle cykla till Höör varje
morgon, undra på att jag hade fjärilar i magen. Men det gick bra, och efter
några dagar hade jag kommit igång. Jag hade fått nya klasskamrater, och nya
ämnen t.ex. No, So. Det bästa var nog uppis, där jag kunde vara inne. Även
om det var -14ºC -14ºC-regeln var det på låg o mellanstadiet. Hela skolan
var större och nu hette våran klass D i stället för A. Jag kände mig
verkligen vuxen. Läxorna var lättare också. På något sätt kändes det som om
man inte behövde göra läxorna längre, istället fick jag mer tid över till
annat. I sjuan var det en oskriven regel för mig att gå till varje öppet
hus i Höör.

Årskurs ått blev dock lite besvärligare. Proven började synas lite mer. Men
jag klarade mig igenom. Man såg ner på sjuorna, och kände sig större,
Gymnastikskåpen fick vi näst högst upp och allt var frid o fröjd.

Nionde klass. Oj. oj jag kan knappt tro det. Gymnastikskåpet högst upp! Det
är detta vad vi har kämpat för att nå. Nu när vi är störst på skolan, är
det vi som får hålla examen. Olyckligtvis en nackdel, läxorna. Oj, vi får
inte glömma proven också. Med lite tur överlever jag dem, och lyckas ta mig
upp till den översta delen….. examen

Mina nio skolår
Sju år var jag, och det var i mitten av augusti. Nio års skola hade jag nu
framför mig. Jag skulle börja i första klass i Lerums skola. Jag kommer
ihåg att jag var väldigt rädd för hur det skulle gå den första dagen. Hur
skulle jag kunna hänga med? Tänk om läraren bara skällde ut mig!
När jag kom till skolan, kom jag till att sitta bredvid Jessica Söder.
Det var väldigt roligt, och skolan var inte alls så hemsk som jag trodde.
Jag lärde mig rätt snabbt att läsa, räkna och även att skriva. Tyvärr har
jag inte blivit så intresserad av att läsa böcker på senare tid, men jag
har många andra intressen.
Jag tyckte att vår lärare Marie Frithiofson var väldigt snäll till oss,
inte alls sträng eller så.
De första tre klasserna gick rätt långsamt, men samtidigt var de roliga.
Det enda som jag var rädd för var sexorna och femmorna. De var ju så stora
och tuffa. Som tur var blev jag ju också sexa en gång, men det tog ju sex
år.
Jag och Martin i Hegefors gick ofta på rasterna bakom skolan och pratade.
Ibland såg vi på grannen som körde på sin mark. Ibland hade vi frukt med
oss och då skulle det naturligtvis vara banan, det var ju populärast för
pojkarna.
Vi lärde oss bl.a. skrivstilen och den använder jag än idag. Fin va? Nej,
kanske inte. Markus Andreasson flyttade under lågstadiet, bortkop. rad
högstadiet visste jag då inget om. Han började nämligen hos oss igen på
högstadiet i Ystad.
Men, i alla fall, nu började vi på mellanstadiet. Där fick vi Olof
Törnlund som lärare. Det första intrycket av honom var att han var lång och
lite skallig. Men han var snäll i många sammanhang. Kanske rent av lite för
snäll ibland. Han brydde sig inte alltid om ifall man gjort engelskläxan
eller ej. I och för sig, jag tyckte ändå knappt att vi hade läxor, i alla
fall inte många vare sig under låg- eller mellanstadiet. Därför gick de här
åren rätt fort.
I fyran gick vi i gamla skolan, som ligger lite avsides. Då tyckte jag
att vi kom lite för oss själva. Men i femman gick vi i samma byggnad som
alla andra igen.
I matsalen stod Ann-Gjördis. Hon kunde vara snäll, men för det mesta var
sur och snål med maten.
Tidigare hade vi bara varit runt tjugo elever men i femman kom det sex
elever från Glömminge. Det var roligt att få nya kom|pisar. Men det var
mest Markus som jag gick med på rasterna. Hjert och jag var lite
tillsammans hos varandra.
Det tråkigaste ämnet var Oä (=onödigt ämne, som det hette). Det innebär
samma ämnen som SO och NO nu. Slöjd var däremot roligt. Vår lärare i slöjd,
Wille, var väldigt bra. Matte och engelska tyckte jag liksom nu också bra
om. Bild var roligt för vi fick göra vad vi ville, men det var mest
tråkigt, för jag visste inte vad jag skulle göra.
I Lerum var nog det dumma att fortsättning min mor var lärare, och
det hände någon gång att vi hade henne, till exempel när hon visade oss
olika biblioteksböcker.
Nu var det då tid att börja på högstadiet! Stiga upp en timme tidigare,
klockan sex, åka buss i 40 minuter till Ystad och sen komma hem vid fyra-
tiden. Jag var mycket nervös första dagen, och jag förstod inte så mycket
av allt de sa. Det var ju så mycket man skulle ta ansvar för själv nu. Den
här känslan kände jag faktiskt igen från när jag började årskurs ett. Nu
var det niorna som var stora och tuffa, som man var rädd för.
På den första engelsklektionen fick vi en chock. Att komma från Olofs
lektioner med boken Mr Mooney till Katrin Bamse var en jätteskillnad.
Snart lärde jag känna mina lärare och kamrater. Det var nyttigt att lära
sig att själv ta ansvar också.
Vi fick Gun som klassföreståndare. Hon är faktiskt rätt bra. En stor
skillnad var också att nu har vi en lärare för varje ämne.
Sjuan var rätt jobbig i början, men den, liksom åttan och nian, gick
otroligt fort. Åttan var den jobbigaste årskursen, men jag klarade av den
bra. Jag märker nu att nian är betydligt lättare och roligare. Nu är man ju
störst på skolan!

Mina nio skolår!

Jag låg sömnlös i min säng, den där söndags|kvällen innan jag skulle börja
första klass.
Allting var förberätt.
Mina kläder som jag skulle ha på mig låg på min röda skrivbordsstol. Det
var ett par röda manchesterbyxor och en blå tröja. Kläderna var alldeles
nya.
Bredvid stolen stod min blåa skolväska. Jag hade köpt ett rosa pennskrin.
Det var mjukt och lent, för det var i någon slags fusk-päls.

Jag låg där och tänkte på allting som skulle hända.
Vilka nya kompisar jag skulle få, hur min fröken skulle vara och om det
skulle bli kul eller kanske tvärtom?
Men till slut somnade jag.

Nästa dag när jag satt i kapprummet med mamma, var det lite nervöst. Man
visste inte vad som skulle hända!

Kapprummet var ett stort rum som båda ettorna hade gemensamt. Själv gick
jag i 1a.
Vid varje långsida fanns gula klädhängare och en lång gul bänk. För övrigt
såg det ganska dystert ut. Med bruna mattor och tegelväggar.

Det var en massa barn och föräldrar där inne. Själv kände jag bara Thessie
och Lina. Vi bodde nästan grannar och vi hade gått på samma förskola.
Tillslut kom fröken och släppte in oss. Hon hade ljust kort hår och
glasögon. Karin hette hon. Hon såg snäll ut.

Vi gick in i klassrummet. Bänkarna stod två och två så det blev lite
problem när jag, Thessie och Lina skulle sitta tillsammans. Men fröken
flyttade ihop 3 bänkar så att vi kunde sitta bredvid varandra.

Klassrummet var jättefint. Det hade gul|vita väggar med fyra stora fönster.
Framme vid frökens kateder fanns den stora svarta tavlan. På den hade
fröken skrivit:
Välkommen till klass 1a!
Runt om hade hon ritat blommor.

Själv satt vi i små, låga bänkar. Min var för liten så jag fick byta till
en högre.

Ettan var kul att börja. Man lärde sig fort att skriva, läsa och räkna. Jag
tyckte det var roligt att gå i skolan.

Åren gick och det var dags att börja mellanstadiet. Vi fick en ny lärare.
Hon var också jättesnäll. Hon hade mörkt mellanlångt hår och bruna ögon.
Berit var i 40-årsåldern.

När man kom upp i fyran kände man sig mycket större. Man gick faktiskt på
mellanstadiet och på Beckskolan hade vi inte något högstadie.
I fyran började vi också med engelska. Det tyckte jag var roligt.
Jag kommer ihåg första engelskläxan vi hade. Den läste jag igenom så många
gånger att jag kunde den utantill.
Det handlade om en farbror som hette Mr Mooney och hans djur.

Att börja sexan var något stort.
Då var man äldst på skolan och man skulle snart välja till högstadiet!

Det där med att välja till högstadiet var ganska svårt. Man visste inte vad
särskild och allmän innebar mer än att det var en svårare linje och en
lättare linje.
Som tur var så hade jag en storebror som berättade för mig hur det var på
högstadiet.
Man fick information i skolan. Men det var inte likadant som att få
information från en som hade gått där bara några år innan.

Jag och Daniel, som min storebror heter, var ungefär lika bra i skolan och
lika varandra på andra sätt, så jag valde det linjer han hade valt.

Och det är jag glad för att jag gjorde, för det kändes rätt ända från
början.

Högstadiet är inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Det är klart
att man får kämpa om man vill ha hyfsade betyg när man slutar nian.

Men allting har gått så fort här på högstadiet. Jag tyckte inte det var så
länge sedan man började i sjuan.

Jag trivs bra i nian. Både med lärare och kompisar. De flesta i min klass
har jag gått med ända sedan ettan så nu när man slutar till våren kommer
det nog att kännas lite när man ska säga adjö inför sommaren.
Men de flesta kommer man att träffa på gymnasiet även om man inte väljer
samma linje. Så det är alltid en tröst.

Över lag har jag alltid tyckt bra om skolan och det kommer jag nog att
fortsätta med.

Mina nio skolår
Nu ska jag berätta om mina nio skolår från klass 1 till det att jag nu
sitter och skriver det här nu i klass 9.

Det började i 1:an, jag hade fått en lapp hem i brevlådan om att jag skulle
börja skolan den 19 augusti i Rimboskolan. Året var 1983. Skolan hade jag
sett och varit vid tidigare. På den tiden kunde man ju inte läsa så bra, så
mamma fick läsa upp brevet. Då tyckte jag att det skulle bli kul att få
börja skolan.
Efter några dagar var det den 19 augusti. Jag och mamma som naturligtvis
var med, gick till skolan. Jag hade en blårandig tröja, blå byxor och en
blå väska. Blått var min favoritfärg. Det var en härlig och varm sommardag.
När man gick gick där med mamma bredvid sig var man liten men man kände sig
stor för nu skulle man börja skolan. Vid skolan stod alla de andra eleverna
och deras mammor och pappor. Jag kände igen nästan alla av ansiktena av
eleverna för vi hade ju gått ihop på lekis de flesta av oss. De andra fem
hade gått på lekis. Sedan fick vi gå in i klassrummet. Det verkade vara som
en hel fotbollsplan. Men egentligen så var rummet ganska litet, men man var
ju så liten då. På bänkarna fanns namnlappar så att man skulle hitta sin
plats. Alla gick förbrilt runt och letade efter sina platser. Men jag
hittade min plats direkt, för min bänk stod längst fram till höger, vid
dörröppningen. Alla satte sig ner, medan föräldrarna satt som fastklistrade
frimärken vid väggen. De var nog lika nervösa som vi var. Vi var 18 st.
elever i klassen, 10 pojkar och 8 flickor. Men när vi hade satt oss ner så
hördes en röst som sa att vi skulle ställa oss upp och hälsa först. Det var
en kvinna på 35 år, ljus hår blå ögon och klänning. Det var vår Fröken.
Alla ställde sig kvickt upp och stirrade på fröken. Vi hälsade och fick
sätta oss ner. På svarta tavlan hade hon ritat en teckning och skrivit
”Välkomna till skolan”. Det citatet värmde mycket och man började bli
lugnare nu än förut då hjärtslagen var uppåt 125 slag/min.
Det kändes konstigt att sitta i en bänk alldeles tyst som alla de andra.
Sedan presenterade sig fröken sig för oss. Hon hette Agneta Sandström. I
klassrummet fanns också en hjälpfröken som hette Elsa. Båda såg mycket
snälla ut. Dagen gick och vi fick gå hem.
Dagarna efter var ämnena i full gång. I matten hade vi börjat med addition
och senare under året fortsatte vi med subtraktion, och i svenskan höll vi
på med alfabetet. Över svarta tavlan fanns en remsa med alla stora och små
bokstäver. De såg ut att vara flera tusen stycken. Senare i svenskan så
började vi läsa lite och skriva ord. I början lespade jag på ”s” ljud. Det
gick över. I Oä började vi med Sverige och dess län och städer. På
bildtimmen fick vi sitta och rita medan Fröken läste ur en bok. I alla
dessa ämnen hade vi Agneta. Vi hade också ämnen idrott och Fa i 1:an. Det
året gick snabbt. Jag tyckte att det var jättekul att gå till skolan.
Skoldagarna var ungefär mellan kl 9-13.

I tvåan blev dagarna längre, men jag tyckte ändå det var kul. I svenska
började vi läsa i grupper. Det gjorde vi också i 3:an. I matten började vi
med gångertabellen, multiplikation. I Oä började vi med lite religion och
geografi. Jag hade lätt för dessa ämnen, men mitt favorit|ämne var matte.
Jag älskade att räkna.
På rasterna, på sommaren, på lågstadiet, spelade vi pojkar mest fotboll och
klättrade i den lekpark som fanns. Flickorna hoppade mest hopprep och hage.
På rasterna, på vintern åkte vi ned för backen och kastade snöboll, fast
man egentligen inte fick. När vi skulle in, ringde Fröken i en klocka. Även
det här året gick snabbt.

I 3:an fortsatte vi med de vanliga ämnena, men nu fick vi två nya ämnen.
Det var slöjd som vi hade på Smedjeskolan och musik. I 3:an så satte vi
ihop en musical som hette ”Animalen”. Det var jätteroligt och alla fick
vara med. Vi hade små föreställningar för dagis och de andra klasserna. Jag
spelade älg.
I 3:an hade vi flera skogspromenader, friluftsdagar, bad mm. Efter 3:an så
slutade en och började på musikskola och två flyttade.
3:an var det året som gick saktast. På skol|avslutningen så sjöng vi i kör
för föräldrarna som vi gjort både i 1:an och 2:an. När man stod där så
kände man sig nästan gråtfärdig, för att byta en bra skola och Fröken var
ju inte kul.

I 4:an började vi på Smedjeskolan och vår nya Fröken hette Ingalill
Skarstedt. Hon var lång med brunt hår. Jag tyckte hon såg lite tjurig och
tråkig ut, fast det visade sig att jag hade fel
Vi började med regler och sådant i svenskan och division i matten. Nu fick
vi också ett nytt ämne till utöver de vanliga, det var engelska. Det var
ganska lätt i början tyckte jag. Nu blev skoldagarna längre och man fick
mer läxor. Man blev trött av att gå de två kilometer varje dag, som var
fram och tillbaka till skolan. I 4:an hade vi också ett test på cykel och
gjorde en resa till Stockholm. Vi var störst på skolan och det var sjönt.
Jag tyckte fyran var det tråkigaste året av alla. (forts 5:an på
kladden)
I 5:an fick vi gå på Gustav otyd. A skolan som var en av de fulaste
skolor jag sett. bortkop. rad fick vi åka buss till skolan, och det
var ju inte kul att passa en buss och stå och trängas där. Som fröken hade
vi fortfarande Ingalill, men hon fick hjälp av en Fröken som hette Marie-
Anne Wikman för att Ingalill gick halvtid som att var studierektor. Marie-
Anne var liten och ljushårig och var också en snäll lärare. Slöjden hade vi
på Djuraskolan. På rasterna spelade vi mest minitennis på en
minitennisplan. På Gustav Adolfsdagen skickade alla upp varsin ballong med
adress på. Det var jättefint, flera hundra ballonger i olika färger. En del
fastnade i träden men en del fortsatte upp i det blå. I 5:an fick vi 3 nya
elever i klassen. De hade gått på Djura i 1-4:an. På avslutningsdagen var
jag glad för vi skulle hämta en valp.
I 6:an fick vi börja på en helt ny skola. Skolan hette Rimboskolan, och var
en helt ny skola. Nu blev det massor av läxor och det krävdes lite mer av
en. På rasterna spelade vi mest fotboll. I slutet av 6:an gjorde vi en
klassresa till Göteborg. Det var jätteroligt. Vi hade samlat in pengar på
olika vis. På ditvägen åkte vi buss och den färdes kändes som evigheter men
allt annat var jättebra. Vi var på Liseberg, på stan, åkte Paddan, mm. I
6:an kom 3 nya elever till klassen.
De sista dagarna i 6:an fick vi träffa våra nya klassföreståndare som vi
skulle ha i 7:an. De hette Ingegärd Frenning och Andreas Nordsjö, och de
blev jättebra klassföreståndare sedan på högstadiet. De fick följa med ut
med en ö som hette Lånjö. På avslutningen i 6:an bar jag fanan tillsammans
med Anders Andersson. Mellanstadiet var en ganska tråkig period. När 7:an
började var jag jättenervös, nu fick man en massa nya lärare och ämnen. Man
var rädd för de äldre, och vi började på en ny skola som hette Hagaskolan.
otyd När man kom till skolan första dan tyckte jag att den rysligt ful
/otyd De nya ämnena var NO, som var Fysik, kemi och biologi, och
tillval. Där valde jag tyska, bortkop otyd vi fick också files files.log index.php license.txt paper_data.txt populate_skrivbanken.sh readme.html wp-activate.php wp-admin wp-blog-header.php wp-comments-post.php wp-config-sample.php wp-config.php wp-content wp-cron.php wp-includes wp-links-opml.php wp-load.php wp-login.php wp-mail.php wp-settings.php wp-signup.php wp-trackback.php xmlrpc.php och
vi fick en massa lärare i alla ämnen. De flesta var bra. I 7:an gjorde vi
en klassresa till Sälen där vi åkte skidor och bodde i en fin stuga. Jag
tyckte att Haga var en risskola i utseendet mot Rimbo, men inom|bords var
den bra.
I 8:an så slutade Andreas Nordsjö och började på De Boerskolan. I 8:an så
fick vi hemkunskap som nytt ämne och tek|niken gick bort. 8:an blev nästan
enklare än 7:an. Vi var på prao i bortkop Men nu var man ju tvungen
att läsa på mycket till prov och läxor för nu skulle man ju få betyg.
I 8:an fick vi några nya lärare. På avslutningen gick vi till kyrkan i både
7:an och 8:an, efter det gick man till klassrummet och fick betyget.
Svetten dräpte innan för tröjan och händerna skakade när man fick
betygskuvertet i sin hand.
I 9:an fick vi en ny klassföreståndare som hette Catharina Ekblad. I början
av 9:an var man ganska trött på läxläsning och sådant, men dagarna gick. I
9:an fick vi barnkunskap som nytt ämne. I 9:an fortsatte vi att spara
pengar till en ny klassresa. Högstadiet har gått snabbt och har varit
bortkop Vi började få massa prov innan pr|aon, t ex standardprov och detta
är det tredje som jag nu sitter och skriver på. 3 timmar tror man är lång
tid men tiden går snabbt.
Skolan har betytt mycket för mig. Man har fått lära sig massor på skolan,
och även träffa kompisar och klasskamrater. Jag har haft bra lärare hela
tiden och det gör ju skolgången bra. Det är tur att skolan finns och kommer
att finnas även i framtiden.

Mina 9 skolår

Prolog.
Den 1:a augusti avid. hade jag två stora händelser framför mig. Den
ena varade i en dag och låg snart bakom mig. Det var min födelsedag. Den
andra var starten på en period som skulle vara i otyd. 10½
år… .otyd skolstarten.
Jag hade minst 9 år i ett fruktansvärt fängelse vid namn Kungsskolan
framför mig…
I lågstadiet
Min lågstadietid var en rolig tid. Man lärde sig så mycket man inte kunde.
Jag kunde redan läsa lite men varken skriva eller räkna. Jag hade väldigt
svårt med stavningen i början,men fick special-hjälp och kom snart ikapp de
andra i klassen. Mitt favorit|ämne var mattematik. Det var förmodligen på
grund av att jag var bäst i klassen på matematik. Näst efter Jon. Han var
ju bäst i klassen på allting. Dagarna gick fort på lågstadiet. Vi slutade
ju så tidigt. Vi hade två raster, en 20-minuters rast och lunch rasten på
50 minuter. Byggnaden där låg, mellanstadie och särskole-elever hade sitt
säte var en 50×50 m U-formad byggnad. Mitt på den kvadratiska gården fanns
det en gung|ställning. Den som kom dit först fick ha sin gunga resten av
rasten, sådana var reglerna. När jag gick i 2:an flyttade familjen
Schoenberg från Ljungbyhed till Linköping. Det tog några veckor att vänja
sig vid den nya skolan och lära sig alla namnen. Men när sommaren kom hade
jag nästan glömt att jag hade bott i Ljungbyhed över huvud taget.

II Mellanstadiet
När man började mellan|stadiet blev allt mycket svårare. Det kom prov
mycket oftare och man skulle lära sig både engelska och division. Jag
tyckte om engelskan. Förmodligen av samma anledning som matten på
lågstadiet. Jag klarade mig rätt bra i de flesta ämnen, bortsett från
gymnastik och träslöjd. Vi fick en ny lärare på mellan|stadiet. Hon var
precis som de flesta andra lärare jag har haft, väldigt bra. Vi fick två
raster. En 20-minuters och en 30-minuters rast. För det mesta spelade man
fotboll på rasterna. 6:an var en lugn period. Man var störst på skolan och
ingen vågade göra något dumt. Sen kom 7:an.

III Högstadiet
Det var en mycket stor skillnad på 6:an och 7:an. Från att vara störst blev
man minst. Man fick en ny lärare för varje ämne. Man bytt klassrum efter
varje lektion. Det fanns en alternativmatsedel. Man fick vara inne på
rasten. Man hade fler ämnen och man fick ta mycket större ansvar. Det bästa
med hög|stadiet var att man slapp ha samma lärare mer än 60 minuter På
högstadiet fick man också börja kämpa för att få bra betyg. Tyvärr blev det
mycket lärarbyten. Några bytte skola andra blev sjukskrivna. På
höst|terminen i 9:an blev man tvungen att skriva en uppsats om skoklan. Det
var väldigt nervöst…
Efter allt det kommer gymnasiet…

Mina nio skolår
Lågstadiet:

Första dagen på skolan var nog värst. Hur kommer det att vara? Hur kommer
lärarna att vara? Det var nog det man låg och tänkte på kvällen innan sitt
livs första skoldag. På morgonen vaknar man upp och känner hur det pirrar i
hela magen. Man går till skolan sedan står man där utanför sitt klassrum
där det hänger en skylt ”Välkomna 1A”. Man står där med sina kompisar och
pratar.Det man pratade mest om var nog hur läraren såg ut om hon/han var
snäll eller om hon/han var hemskt argsint.Då hör man någon komma gående i
korridor|en. En meddellång person mörkt lockigt hår och med ett stort
leende på läpparna. Hon säger hej och öppnar dörren till vårat klassrum så
säger hon till oss att gå in och sätta oss. Hon skriver sitt namn på tavlan
och sedan börjar hon med att ropa upp våra namn. När hon var färdig fick vi
presentera oss inför hela klassen och berätta lite om oss själva. Sedan går
dagarna och man börjar kunna schemat helt utantill. På rasterna står man
mest och tittar på när dom äldre barnen leker. Men dagarna går och efter en
tid vågar man gå fram till dom äldre och fråga ifall man får vara med.
Veckorna går och man börjar komma in i skolgången. Skolan går fort och vi
börjar tvåan. Det var roligt att komma tillbaks efter sommarlovet. Man fick
träffa sina gamla kamrater och nya som hade börjat i ettan. Kanske lärde
man känna någon ny som nyss hade flyttat in men ingen som jag minns. Tvåan
gick väldigt fort och nu gick man i trean. Vi hade fått ny lärarinna för
att våran andra hade fått barn så hon var mamma ledig. Våran nya fröken var
minst lika snäll och bra som den första bara det att hon var något äldre
och kortare. Trean gick något långsammare en vad tvåan gjorde. Man var
störst på skolan och snart skulle man börja på mellanstadiet. På
mellan|stadiet skulle vi vara fler i varje klass så dom var tvungna att
dela på en klass. På lågstadiet var vi tre klasser, A, B och C. På
mellanstadiet blev vi bara två efter att dom hade delat på C-klassen
eftersom den var minst och där tog det minst skada.

Mellanstadiet:

När man började på mellanstadiet var det inte alls pirrit. Man hade ju gått
med dom andra på lågstadiet så man kände alla. Fyran, femman och sexan gick
ganska fort. Vi fick nya lärare. Detta var första gången vi hade fler än en
lärare. Nu hade ju vi slöjd, FA och musik där vi hade olika lärare. I sexan
fick vi ha hem|kunskap en termin. Vi fick åka in till Munkbro|skolan. Där
hade vi även maskinskrivning.

Högstadiet:

När man började på hög|stadiet var det riktigt pirrit. Alla nya lärare,
alla nya ämnen och alla nya kompisar. Nu fick man lära känna flera nya
kompisar. Många kände man redan och det var dom som kom ifrån Kade. Resten
kom ifrån Kåreby och Munkbro. Sjuan tycker jag var bäst på högstadiet. Man
slapp att tänka på betyg och man hade inga bekymmer om vilken linje man
skall välja.

Som slutsats:

Jag tycker att skolan har gett mig mycket. Låg- och mellanstadiet har varit
dom bästa skolåren. För efter hand på hög|stadiet har man bara blivit med
och mer skol|trött. Men som slutsats vill jag säga det att skolan har gett
mig mycket här i livet. Skolan ger en inte bara kunskaper utan också
vänskap.

Mina nio skolår
Jag kännde mig rätt så stolt när jag i mina föräldrars sällskap tågade in i
skol|salen. Men när jag såg alla främmande barn blev jag rädd och blyg.
Alla barnen stod vid sina mammor och pappor. Sen när fröken att vi skulle
gå och sätta oss var det ingen som rörde sig men efter mycket tjat och på-
knuffande av föraldrarna gick alla mot-villigt och satte sig. Jag satte mig
bred vid John en av mina kompisar från fritids. Fröcken pressenterade sig,
sen fick alla barnen säga sina namn. Efter det sa fröken grupperna. Jag
hamnade i gruppen röd tillsammans med tolv andra barn, måna av dom kännde
jag redan. Sen berättade fröken hur det var i skolan och när vi skulle
komma imorgon.
Nästa morgon gick mamma med mig till skolan med vet av vid ingången. Jag
började stor-gråta och slutade inte förrän hon hade eskorterat mig in i
klass rummet. Där mär kte jag att nästan alla hade en förälder med sig. Vi
fick chema och fröken berättade om bokstaven L som vi skulle lära oss. Jag
undrade alltid farför vi lärde oss l först. första bokstaven i alfabetet
var ju a, men nu förstår jag. efter den undervisningen kunde jag både läsa
och skriva l sen var det matte, ett plus ett och sådana tal, som jag hade
kunnat redan före jag började i skolan. Sin läste fröken ur en bok jag
kommer så väl ihåg den, karlsson på taket, en mycket trevlig bok sedan
slutade vi.
Jag har aldrig varit så bra i matte så när dom andra arbetade på i
klassrummet då fick jag och några andra gå till ett litet rum bredvid och
ha special lektioner. Det var mycket annorlunda i mat-salen då när man
ville ha mat fick man räcka upp handen, då kom en mat tant springande med
mer mat. Så höll det på i ca tre års tid. Hela sommarlovet efter trean var
jag pirrig i magen, jag tänkte på mellanstadiet som för-knippades med
engelska, mattetal som man inte fick skriva i matte boken utan en bok bred
vid och en ny lärare, vi visste att det skulle bli en tjej men vi visste
inte vad hon hette eller om hon var snäll eller elak.
Första skol dagen gick jag ensam till skolan med ny skol väska och nytt
häftigt bänk papper, ett med bilar på. Nar jag kom in i klassrummet märkte
jag, att läraren var den läraren som hade skällt ut oss otaliga gånger på
grund av att vi hade sprungit i korridorerna, det var den läraren som hade
sagt åt oss att inte kasta snö boll m,m.
Jag tänkte: -Vad har jag gjort för att förtjärne detta öde? Även må nga nya
elever hade börjat i klassen. första skoldagen bestog av ett upprop som
varade till kl. tolv. Andra skol dagen var betydligt längre (den känndes
som ett år), men när vi hade engelska blev det hela lite mer intressant.
dom första orden vi fick lära oss var bag och book och lite av alfabetet.
Jag minns vissa dagar så väl, som t.ex. när vi gick i femman och vi hade
fått en ny lärare i engelska, en ung trevlig lärare. men i vild protest att
vi hade bytt lärare i engelska, så bestämde vi (pojkarna i klassen) att vi
skulle psyka ut henne så fort vi fick till fälle, så sa vi emot och sedan
när vi fick henne i gymnastick så kunde vi inte bara mot stå frestelsen att
utöva inte-göra-någon ting-metoden vi satt helt enkelt och pratade när hon
gick ogenom vad vi skulle göra på lektionen.
Sen spelade vi innebandy under resten av tiden under hennes vilda protester
så klart. Så höll vi på hela femman och hela sexan nu förstår jag att hon
måste haft det otroligt svårt men då tänkte vi bara på att ha kul. I sexan
hade vi och så fria aktiviteter, en mycket rolig sak, man kunde välja
mellan en idrotts grupp och en annan grupp, som höll på med lera, teckning,
målining men, alla killar valde försåss idrotts gruppen utom jag, eftersom
jag är mycket för att rita valde jag den gruppen. Visst blev man retad för
att gå i tjej gruppen men jag brydde mig inte så efter ett tag slutade
dom. I slutet av sexan åkte vi med buss till Kihle skola och hälsade på
våran kommande klass. första in trycket var att alla var så otroligt långa
(Jag var bara 1.76 m) dom var väldigt trevliga på efter middagen åkte vi
hem.

Högstadiet, betyg, nya lärare, nya ämnen och nya klasskamrater dom or den
svävade i mitt huvud hela sommaren, skulle det bli kul var lärarna snälla.
första skol dagen sycklade jag till skolan jag träffade mina klasskamrater,
sen samlade vi oss tillsammans med våra klassföreståndare i aulan där
rektorn hälsade oss väl kommna och härmade brand alarmet. Alla var otroligt
spännda sedan gick hela klassen till sal 17 dÄr det blev upprop m,m, sen
var den skoldagen slut.
Andra dagen fick vi böcker i alla ämnen och alla lärare pressenterade sig
jag tyckte alla värkade vänliga sen hade vi vanlig skol gång , och här
sitter jag nu med en penna i hand tyggande på en macka jag tycket min
skol|gång har varit bra.
SLUT