Föräldrars utbildning: Förgymnasial utbildning

Mina Skolår av Robert S 9d

Lågstadiet

Klockan var 9.00 en solig onsdag, jag och min familj var på väg till skolan
för att möta mina nya lärare. Jag minns så väl denna dag och hur stolt jag
var över att börja skolan.
Jag gick själv först in i klassrummet och såg mina nya klasskamrater. Jag
kände redan några sedan dagis. Där var Tim och Staffan ifrån ”biet” på
dagiset, vi hade alltid varit vänner, ända sedan vi var 1 år gamla. Staffan
var ganska mörk och han hade svart hår, han var den enda Syrianen jag kände
till. Tim var finsk, han var vit och hade brunt hår. Vi tre gjorde det
mesta tillsammans, vi gick på samma fritids, vi hade samma väg till skolan
och vi kom att spela i samma fotbollslag.

I början hände inte så mycket, vi lekte i ”borgen” som var en träborg med
torn och gångar som vi jagade varandra och slogs i.

I slutet av lågstadiet fick vi upp ögonen för sporten, speciellt fotbollen.
Vi började spela i samma lag och det visade sig snart att vi alla var
mycket begåvade inom sporten. Detta gjorde att vi började spela på
rasterna, det kom mer och mer elever som ville vara med och tillslut kunde
vi spela matcher och ibland till och med små turneringar.

Mellanstadiet

4:an började, jag brydde mig inte så mycket men de andra var mycket
uppspelta över att nu få tillgång till den stora matsalen. Detta var inget
intressant för mig och mina vänner, vi hade ju smygit in där flera gånger
tidigare.

År 4 och 5 gick utan att något speciellt hände, jag spelade fotboll och
fick ett nintendo som jag har kvar även idag.

Det var i sexan det började hända saker, jag bytte skola men hamnade i
samma klass som förut, eftersom alla bytte till samma skola nämligen
Linnéskolan. När jag först såg Linnéskolan ville jag tillbaka till
bergaskolan, för i berga|skolan fanns det träd att klättra i, gungor att
gunga i och klätterställningar, men inte i linnéskolan.
Tiden gick och jag med den och snart skulle sexan vara över.

Högstadiet

Så började sjuan. Nu blev det allvar, ingen lek mer, inga förseningar och
inget skoj på lektionerna. Detta gjorde att jag tröttnade snabbt och ibland
skolkade jag på grund av att det var så tråkigt. Jag vart bitter och lät
det gå ut över mina vänner och bekanta. Jag blev ovän med många, men Tim
och Staffan var alltid där, dom hjälpte mig att se något positivt i det
hela och efter det så blev allt bättre.

Men ett år senare så hade mina föräldrar tröttnat på all skadegörelse och
på alla bråk så dom skickade mig hit, till gösbäck. Jag ville aldrig flytta
men nu vet jag att det var för mitt eget bästa. Nu har jag höga betyg & nya
kompisar utan att ha förlorat kontakten med de gamla.

Jag har många goda minnen ifrån min skoltid t.ex. min första skrivna mening
”jag heter Robert”, alla de snöbollskrig jag utkämpade och så alla kompisar
så klart.
Jag antar att jag skall skatta mig lycklig att ha fått en sådan bra
uppväxt. Nu när jag går sista terminen i skolan så har jag mången goda
stunder och minnen att se tillbaka på och jag är nöjd, nöjd över vad jag
har fått uppleva och över vad jag har kommit att bli och jag hoppas att
denna sista termin skall bli minst lika bra som resten av mina skolår.

MINA SKOLÅR
Jag heter Isak och mina skolår har varit underbara.

Dagen jag skulle börja lågstadiet (1:an) var jag ganska nervös.

Jag vaknade ur sängen och gick ner för trapporna till undervåningen för att
äta frukost med mina andra syskon som heter Hugo, Jessica, Simon, Andrea
och Stella

Till frukost var det oboy med pannkakor.

Efter att jag åt min frukost så tog jag en dusch, min mamma hjälpte mig.

Efter att jag duschat så tog jag på mig finkläder som min mamma valt ut.

Till slut var det dags att gå till skolan, min mamma gick med mig till min
första skoldag.

När min första skoldag var slut så skaffade jag mig nya kompisar.

Desto fler skoldagar som gick desto fler kompisar skaffade jag mig, här är
några av mina vänner Emir, Zakarias, Johan, Johannes, Kristian, Filip och
Jimmie.
När jag började tvåan så skaffade jag mig två nya kompisar som heter Hakim
och Rafael som var bra på fotboll.

Varenda dag som gick så blev jag bättre på fotboll och varenda rast så
spelade jag (Isak) Emir, Hakim och Rafael fotboll oavsett vilket väder det
var.

I skolan så pluggade jag inte så mycket men när jag lärde känna Zakarias
Skoglund så fick han mig pluga mycket.

Om det inte vore för Zakarias så skulle jag inte få så himla bra betyg som
jag har nu.

När jag gick i tvåan så insåg min lärare Jessica Hägg att jag hade det
svårt med det svenska språket så jag fick börja på svenska två med en
lärare som heter Siv vilket är en jätte bra lärare.

Siv lärde mig prata ren svenska vilket jag är tacksam för.

En dag när jag var på en svenska två lektion så kom en vuxen man in i
klassrummet och frågade vem som var Isak.
Jag svarade:

– Det är jag som är Isak

– Jag har hört att du är en bra fotbollspelare och vill börja med
Tjärnlunds IK.

– Ja, det vill jag.

– Bra, då kan du komma och träna med oss på torsdag klockan 18:00.

– Okej.
Svarade jag och var hur glad som helst.

När jag började trean så gick allting som flytande vatten så jag behöver
inte berätta något om de två terminerna.

När jag och min klass skulle börja på mellanstadiet så började allting bli
lite svårare.

För det första så skulle jag till en ny svenska två lärare och göra ett
prov för att kolla om jag behöver gå på svenska 2 fast det behövde inte för
att jag hade nästan alla rätt på provet.
Lärarna på mellanstadiet sa hela tiden att jag hade utvecklats väldigt
mycket och på kvart samtalen så var det inget fel på mig, jag var den
eleven i min klass.

Jag är den typen som är snäll och som inte vill slå någon fast en vinterdag
när det var slaskigt ute kastade jag en snöboll på Johan och den träffade
hans jacka och helt plötsligt så gick han emot mig och brottade ner mig och
jag blev så jävla sur på Johan för att han blötte ner hela mig så jag
brottade ner Johan så han var i underläge och sa åt honom:

– En gång till du gör sådär kommer jag att ge dig en snyting, fattar du
det!

Och sen gav jag Johan en snyting.

När jag började femman så blev allt pluggande svårare.

Exempel matte, på varenda prov så fick jag underkänt hur hårt jag än
pluggade.
Det var femman det, nu ska jag berätta om sexan.

Jag ska inte berätta direkt om sexan utan att jag ska berätta om våran
klassresa som vi åkte på.

Vi skulle paddla till tre olika ställen på 3 dagar och 2 nätter vilket var
hur roligt som helst.

Första dagen så skulle vi paddla till en skog där vi skulle sova över en
natt och det var inte roligt för att det regnade i 2 dagar och det var
soligt den sista dagen vi skulle åka hem.

Jag tältade med Emir och Kalle och vi satt upp vårat tält på en backe och
allt skit regnade ner på vårat tält och andra dagen så övernattade vi på
ett mysko ställe.
Den tredje dagen så övernattade vi på Fjords badet och där regnade det
ingenting så vi var ute hela dagen tills klockan var tolv på natten och vår
lärare sa åt oss att lägga oss och det gjorde vi.

När vi vaknade så var det stekhett i vårat tält och jag kan tänka mig att
det var det i de andras tält också.

På kvällen så köpte en föräldrel en grillad kyckling till var och en och en
dricka till var och en.

Det var våran klassresa.
När jag skulle börja sjuan så var jag jätte nervös men min tid i sjuan gick
hur bra som helst.

Alla andra i min klass växer fast det gjorde inte jag.

När jag började åttan så fick jag ganska höga betyg vilket var jobbigt och
hålla de betygen.

I högstadiet så är det hur tråkigt som helst.
Det är inte lika roligt som mellanstadiet.
När jag började nian så fick nästan alla mina kompisar väspor och jag är
glad för deras skull för jag får provköra deras väspor ibland.

Men det enda jag är rädd för i nian är nationella proven vilket jag hatar
och göra.
längre har jag inte kommit med ”mina skolår” så här slutar min berättelse.

Av: Isak Alejandro 9D2

Mina skolår

Året 1994 tog jag det stora klivet från dagiset till Bergsdalsskolan.
Första dagen var en väldigt stor dag i mitt liv, jag var mycket nervös. Jag
fick börja i 1b och hade Eva Lundgren som klassföreståndare. Hon var ganska
elak, mycket sarkastisk och ofta ironisk, ingen vidare ambisiös
lågstadielärare.
På lågstadiet var de flesta barnen otroligt sociala och större delen av
klassen var ofta tillsammans men jag och 3st andra flickor bildade vårt
eget gäng. Vi ansåg att de var lugnast så. Eva hittade snabbt sina mönster
elever och utgick sitt lärande av dessa.
Vi reste iväg på klassresa i 3an till en plats som hette fiskboda. Där
delades man upp i olika grupper, vissa stekte fisk, vissa bakade bröd och
vi lagade te.
Färdvägen dit var med bil, det var olika föräldrar som erbjöd skjuts.
Precis innan sommarlovet splittrades klass 3a vilket betydde nya
klasskamrater för vår del.
När det var dags att börja 4:an var många väldigt nervösa men ändå
exaletade til allt nytt som väntade.
Att få nya lärare kändes ändå som en slags befrielse.
Dels att slippa Evas sarkasm och även möta nya lärare.
Våra nya lärare hette Marie Skogsberg och Karin Steen Lindgren.
Karin var en väldigt bestämd kvinna medan Marie var en väldigt svag person.
Hon var väldigt intresserad av schack och av bibeln, hon smittade verkligen
av sig.
Hon fick nästan hela klassen att ställa upp i en ganska stor tävling som
kallas schackfrågan.
I 4:an var även första tillfället att delta i skolans melodifestival,
vilket var en väldigt spännande tävling i alla nykomna fyrors ögon.
Jag, Elisabet, Jannika och Johanna var klassens bidrag, med artisterna
Sisters of Sweden. Vi var väldigt upprymda och jätte nervösa inför
uppträdandet, men vi vann inte. I 5:an var klassens bidrag Smurfarna. Den
gången ställde Susanna, Maria O, Elisabet E och Kristin upp.
Inte heller de kammade hem någon vinst. De var sminkade helt blåa i
ansiktena och lilla Maria var den ultimata Lill Smurfen. När vi kom upp i
åk 6 hade vi mognat och deltog som artisten Britney Spears. Det var dock
sista året som man fick ställa upp med ett bidrag i melodifestivalen, det
var ju dags för högstadiet året som följde.
Sexorna ansåg att detta var en smula ledsamt men det är inte så mycket
annat än att acceptera.
Det fanns även en känd basket tävling som kallades LT-cupen.
Där hade flickorna i vår klass stor framgång medan pojkarna hade det mycket
tuffare.
Vi vann aldrig själva cupen, men hade stor framgång i vår skola. I 5:an
ställde vi upp i bibelfemman, en tävling som Frälsningsarmen organiserade.
Vi var 2 lag från vår klass, mitt lag vann. I mitten av åk 6 hade vi
lyckats knäcka Marie så att hon sjukskrev sig. Vi fick nya vikarier varje
vecka, den värsta var Markus.
I slutet av 6:an åkte vi på klassresa till Saltön, vilket slutade i
katastrof. I 7:an förändrades jag mycket som person. Jag vart mer social
och sökte efter nya vänner.
Hade velat berätta mycket mer fast tiden var knapp.
Hann verkligen inte med allt jag velat.

Mina Skolår

Dagarna innan man skulle börja skolan längtade man dit. Man skulle träfa de
lärarna man skulle ha några år. Sina klasskamrater hur skulle de vara
tänkte man.
Dagen då jag skulle till skolan var jag nervös och orolig men det skulle
nog bli bra för jag hade min mamma med mig. Jag kom dit och såg alla barnen
med sina föräldrar. Efter en stund gick vi in i en hall som vi hänge av
oss. Sedan vidare in i en dörr som ledde in i ett klassrum. Alla satt oss
ner och lyssnade vad lärarna skulle säga. De presenterade sig och hälsa
alla välkomna. Vi förstod att de var våra nya lärare. Dagarna gick och jag
hade nu börjat skolan som jag hade längtat efter så mycket. På morgnarna
gick jag upp väldigt tidigt. Mina föräldrar skulle till sitt arbete och jag
till fritids. Mitt fritids var den gammla tågstationen som heter krylbo.
Där åt jag frukost och lekte med kompisar. Där fanns två grupper på var sin
våning. Jag var på första våningen. Sedan gick jag till skolan. Jag minns
att jag skulle lära mig alfabetet som vi skulle visa att vi kunde. Vi var 5-
6 st som gick in i ett litet rum och satte oss i soffan. När vi skulle säga
upp alfabetet skulle de alla visa att de var bätre änn de andra genom att
säga det så snappt som möjligt. Jag mins inte vem som vann men alla sa det
snappt. Vi lärde oss de vanligaste fåglarna. Vi fick lyssna på band där vi
hörde ljuden från vissa fåglar. Man tyckte skolan var rolig och man
längtade dit varje dag. På rasterna lekte vi massa olika lekar. Vi
klätrade, gungade ja vi hade kul. Och när det var vinter mins jag att när
jag gick till skolan var det storm. Jag blev blöt om benen fast jag hade
ett par termosbyxor på mig. Men sen på eftermiddan åkte vi pulka som vi
fick låna av skolan. Vi var 3 st klasser a, b och c jag gick i a. Nästa år
skulle vi byta skola till Bergskolan men den skulle byggas om så vi fick gå
i en liten skola som de hade byggt för tillfäligt brevid Bergskolan o den
hette grönapaviljongen. Vi hade med gåt ihopa så vi var 2klasser nu. A och
B. Jag var fortfarande i A. Vi gick ett år där och det var som det föra vi
byggde snöfort på vintern och hade snöbollskrig.
Sedan var skolan färdibyggd. Vi flyttade in i den nya skolan som skulle
bestå av 2delar en djursida och en fantasi. Vårat klassrum var på fantasi
sidan så vi skulle komma på ett namn på vårat klassrum. Det skulle vara ett
fantasi namn. Efter många förslag och röstningar kom vi fram till att i
skulle heta Pluto. Jag hade 2 bästa kompisar vi var alltid tillsamans vi
lekte massa olika saker. Sen blev jag trafikpolis jag stod vid trotoarer
och efter varge termin fick jag pengar och en bok för jag hade stått där i
alla väder. Jag var trafikpolis i 2 eller 3 år. På fredagarna hade vi
roliga timen som många hade disco eller bjöd på kaka och saft eller
frågesport. Vi hade med fruktstund där alla satt och pratade och åt sin
frukt. I 3-5 var typ lika dant förutom att det blev svårare och vi fick nya
ämnen. Få fick SO som vi lärde oss om länder som vi inte hade en aning om.
På onsdagarna hade vi något som vi fick välja vad vi ville. Jag brukade då
ta bild för det tyckte jag var roligast. Vi hade med teknik där jag och en
kompis gjorde var sitt flygplan som sedan visade sig inte alls flög bra. En
rolig sak var med när vi byggde vulkan som sedan skulle få ett utbrott. Det
blev häftigt sen för vi målade den fin och byggde en liten stad som skulle
drabbas av utbrottet. Sedan när vi skulle upp till 6an skulle vi byta
skola. Vi skulle upp till Storviksskolan. Vi skulle vara minst på skolan vi
skulle säkert bli nerslagna av de stora killarna på skolan. Men när vi kom
upp där var det inte så. Vi skulle ha våra egna skåp med lås på. Vi var
störst men vi blev minst. Det jobbigare på den nya skolan fast den var
gammal fast ny för oss. Vi fick nya lärare en till varge ämne innan hade vi
sama lärare hela tiden. Vi tyckte det var jobbigt att vi skulle byta
klassrum varge gång det var ny lektion. Men man vänjer sig och man börgade
tycka att skolan var jobbig och ville slippa den. Vi fick mycket läxor som
vi tyckte var jobbiga jämfört med de vi hade inan. Tiden gick snappt och 7
gick bara förbi men 8 fick vi slita mer för vi skulle ha betyg. Vi skulle
med ha hemkunskap för den sista terminen. Det var kul, jag gillade att laga
mat. Sen till våren börgade vi närma vårt slut för denna terminen. Vi
skulle åka till kyrkan och få våra betyg där efter att vi har sjungit och
lysnat på prästen som vi inte hörde så väll för alla pratade om vad de
trodde eller hoppades skulle få i betyg. När vi alla hade fått sina betyg
gick alla hem vissa besvikna och vissa glada och nöjda. Och alla hade
längtat efter sommarlovet som de fick nu.
Nu efter lovet börgade allt som vanligt fast detta skulle bli svårare eller
lättare. Jag viste inte vad jag skulle tro för vissa sa att 8an var svårare
än 9an. Men jag tycker att det har varit lika svårt. Nu när jag gått mer
änn halva terminen vad det dags att välja betyg det var ett svårt vall för
det skulle drabba hela sitt liv. Och jag viste inte vad jag skulle bli men
jag valde något som nog skulle passa mig. Så jag ska se hur det går.
Detta var det mesta jag mins från min bardom i skolan men det är inte slut
änn. Detta är bara grundskolan så det kommer att bli tufft men vi är ju
olika och alla är ju bra på sina saker. Vissa är smarta och vissa är lite
mindre. De finns de som uppfyller sina drömar och lever lyckligt vissa
inte. Jag hoppas jag är en av dem lyckliga och har det bra jag tror alla
komer det hoppas jag.
Detta var min historia
/ Niklas

Mina skolår

När jag började första klass tyckte jag det skulle bli roligt att börja
skolan och lära mig räkna och få nya kompisar.
Men när man blev äldre och gick i femman började man tröttna. När jag
började 6:an kände man sig så liten och alla dom äldre niorna tittade på
mig som att jag var en liten myra. Det kändes inte bra att vara minst i
skolan igen det kändes som att börja ettan igen fast man var äldre och
skulle börja sexan och i en ny och helt främande skola.
I 7:an och 8:an började skolan lite mer på alvar och man var tvungen att
plugga mer för att det skulle gå bra för mej men jag tängte, det ordnar sig
jag klarar mig men så är det inte man måste plugga hårt för att komma
någonstans här i livet.
Men nu i nian började jag förstå att skolan inte är någon lek och jag
började plugga mer på prov och läxorna och då gick det bättre för mig jag
fick mer godkända än inte godkända då förstod jag att det inte är en lek
men ibland tänker jag att jag vill gå tillbaka till 6:an och börja om allt
och plugga så jag kan välja den linje jag vill ha och tjäna mycke pengar.
Ibland vill jag gå tillbaka och ändra på mina fel. Men nu går jag i 9:an
och det är sista året i grundskolan och man kan inte ändra på det förflutna
även fast jag vill det. Och nu vet jag att skolan har en oläsligt ord
del av min framtid. P g a skolan kan jag få ett yrke och tjäna pengar så
jag kan försörja min familj sen med mat och sånt man behöver.
Nu när jag ska söka till ett gymnasium är det svårt för man vill gå på en
bra linje så man får ett bra jobb. Och man vill oxå att det ska vara nära
så man inte behöver gå upp så tidigt på morgonen. Och det ska vara roligt
också så man inte får ett jobb sen som man inte trivs med.

Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag skulle börja skolan för första gången. Jag var
jättenervös för att jag skulle få nya kompisar och en lärare dessutom. När
jag klev in i klassrummet så välkommnade läraren mej och sa att jag kunde
gå och sätta mej. Jag satte mej brevid en tjej som hette Susanna hon var
jättesnäll.
Senare terminen så var vi bästa kompisar.
En gång så skulle vi på teater och det var första gången för mej, jag
hade aldrig varit på teater förut. Vi skulle se ”Mio min mio” och den var
jättebra.
Nu hade det gått några år och min bästa kompis Susanna skulle sluta i
våran skola och det tyckte jag var jättetråkigt. Hon skulle börja i
Ljungstedska skolan. Vi lekte och höll fortfarande kontakten men inte lika
mycket.
Åren gick och vi hade tappat kontakten.
Och så fick jag också reda på att några i våran klass var tvungna att
byta till b-arna för att vi var för många i klassen. Då vart det ju
självklart att jag fick byta för att jag stod först på klasslistan. Nästa
dag så fick vi gå över till dom och jag ville verkligen inte det, men jag
träffade en ny kompis som hette Sofie och hon var jättesnäll och jag
trivdes faktist i den nya klassen. Jag tyckte faktist att den nya klassen
var mycket roligare. Åren gick återigen, fast ännu snabbare den här gången.

Nu började jag femman och jag och Sofie var bästa kompisar nu. Våran
klass ville göra något roligt och då bestämde vi oss för att ha disco för
ettor och tvåorna. Det gick bra och vi fick ihop tillräckligt med pengar så
att vi kunde åka på en klassresa. Vi bestämde oss för att åka till
Paradiset och övernatta där. Det låg i Vittinge och vi skulle vandra dit
från skolan. Sofies pappa skulle följa med och filma allting. Det skulle
bli kul, när vi kom fram så skulle vi bada men det var för kalt för det, så
vi spelade strut|fotboll istället och då skulle man ha en strut på huvudet
medans man försökte sparka bollen och det var jättekul. Senare skulle vi
grilla korv runt brasan och det var jättemysigt. Vi satt uppe jättelänge
och hade kul med alla spökhistorier som vi fick berätta. Sen när vi skulle
sova så kunde jag inte det, jag låg uppe nästan hela natten men det gjorde
ingenting. Nästa dag när vi vaknade så fick vi köttbullar och makaroner
till frukost det var inte så gott men alla var hungriga så vi åt ändå. Sen
så försökte några bada lite senare på dagen och då var det varmare. Efter
det så var det dags att gå hem och det var jobbigt.
Tillslut var vi hemma och alla fick gå hem.
Månaderna gick och vi skulle börja i sexan det var pinsamt tyckte jag
men jag fick många nya kompisar.
Nu går jag i nian och ska snart sluta det känns konstigt att man ska börja
gymnasiet men ändå kul. Så nu har man gått i skolan i nio år och det har
varit jobbigt men ändå kul. Skolan var ändå roligast från ettan till
femman.

(Att byta skola)

Jag var 11 år då, hade precis gått klart 5:an. Det var en kväll då vi satt
vid matbordet och åt kvällsmat. Plötsligt säger mamma: – Pappa har fått ett
nytt jobb. Jag sken upp och sa: – Jaha vad kul! Men sedan berättade dem att
vi var tvungna att flytta till Alingsås! Jag sa till mamma att jag inte
tänkte flytta, jag hade ju alla mina vänner här. Men dem förstod inte
varför jag blev så arg, jag kommer ju få andra kompisar. Då skrek jag åt
dem att jag vill inte ha några andra kompisar. Sen sprang jag in på mitt
rum och smällde igen dörren. Jag började storgråta och lade mig på sängen,
nu efteråt så här märker jag hur barnslig jag var, men jag ville verkligen
inte flytta. Det gick några veckor och jag fick börja packa i hop mina
saker i sådana där bruna banankartonger man får på ICA. Mina bästisar Emma
och Sara lekte jag med varenda dag och sommaren gick och så kom dagen då vi
skulle flytta. Jag fick hjälpa till att bära alla kartonger från huset till
bilen. När vi var klara med allt hoppade vi in i bilen och körde i väg.
Efter en kort stund var vi framme. Huset stod tomt och mörkt. Bakom taket
kunde man skymta solen. Då kände jag värme. Jag hade ju lovat mina vänner
att jag skulle flytta tillbaka till Göteborg efter bara några veckor, men
jag kände verkligen att jag hörde hemma här. Efter att allt var upp-packat
gick jag in i mitt rum. Efter några veckor kände jag mig riktigt hemma här,
både i mitt rum och huset. Och så plötsligt en kväll när jag skulle gå och
lägga mig fick jag en jobbig känsla, nåt kom upp i mitt huvud som jag
aldrig tänkt på förut. Hur skulle det bli i min nya klass? Kommer jag få
några vänner? Tänk om jag blir utanför. Jag sov inte mycket den natten. På
Måndag skulle jag börja. På min andra skola var alla så snälla mot mig, jag
hade många kompisar och det var ingen som var elak mot mig. Jag trivdes
där. Dagarna gick och det blev Fredag, Lördag och Söndag. På söndagskvällen
var jag så nervös att jag spydde på toaletten, men efteråt kände jag mig
bättre. Mamma sa att det nog bara var för jag var nervös, och det hade hon
ju rätt i. Det blev Måndag morgon och jag steg upp, åt min frukost, tog min
väska. När jag stod i hallen och var på väg att gå frågade mamma igen om
hon skulle följa med. Men jag var fast besluten att jag skulle klara det
här själv. Jag sa hej då och sen gick jag. När jag kommit fram till
skol|dörren tryckte jag på knappen brevid och dörren öppnades. Jag gick
sakta in genom den och kom in i en lång korridor med mörkblå och röda
tapeter. Då kom en lärare fram till mig som senare visade sig att det var
min klassföreståndare. Det var en trevlig tant och hon verkade snäll. Hon
öppnade dörren och gick in, efter kom jag i släptåg. Där satt hela klassen
och tittade på mig med nyfikna ögon. Jag kände hur jag blev röd och glansig
i ögonen. Fröknen presenterade mig och sa åt mig att sätta mig brevid
Kajsa. Kajsa var snäll och hon lärde mig alla namnen i klassen. Han med
ljust lockigt hår framme vid tavlan hette Magnus och han var den
populäraste killen i klassen. Han var bäst på fotboll, när dem spelade det
på rasterna, alla ville vara som han. Jag var nervös hela förmiddagen, men
till slut lossnade det. På rasten lekte flickorna med mig, vi hoppade
”kråka” och spelade basket. Jag kände mig välkommen i klassen. På
eftermiddagen när jag kom hem låg det ett brev på sängen. Det var från
Sara, det såg man på handstilen. Jag satte mig på sängen och öppnade det.
Det stod något så här: Hej Vicke! Vi saknar dig jättemycket! När kommer du
tillbaks? Här är allt som vanligt, utan att du inte är här då. Spelar du
basket ofta? Vi kör lite i bland, men det blir inte som när du var med.
Vårat lag vann ju alltid! Jag ska hälsa från Emma. Vi får ringa någon dag!
Ha det bra Hälsningar Sara. När jag läst brevet längtade jag verkligen
tillbaka till Göteborg. Jag hade ändå bott där hela mitt liv. Jag saknar
mina vänner och alla barnen på gården, vi var ju ett litet gäng. Vi hade så
kul där, när vi gick till skolgården och spelade basket på
söndagskvällarna. Alla som betydde något för mig bor ju i Göteborg. Utan
farmor då. Sen farfar dog har hon blivit lite glömsk, så vi måste hjälpa
henne. Men mormor och morfar bor ju fortfarande kvar där. Vi brukade alltid
vara där och äta Söndagsmiddag och det gör vi fortfarande så ofta det går.
Men jag trivs här. Alingsås är ju inte så stort, så man lär ju känna många
människor här. Jag har ju fått nya vänner nu. Men lärarna var nog bättre på
min förra skola. Men jag ska ju bara gå här detta året också, sen börjar
jag ju 7:an och då får jag ju nya lärare och klasskompisar. Så det blir nog
bra det också.

Mina skolår
När jag tänker tillbaka på min skoltid känns det ganska tomt. Jag tänker
främst på mina tre första år, de åren i skolan som var roligast. Jag hade
en sträng första lärare som undervisade mig i alla ämnen. Hennes namn var
Birgitta. Jag var inte en bråkig person utan jag var lugn och tog bra vara
på tiden jag hade att lära mig på. Det har nog format hela min skolgång,
att jag tog vara på de tre första åren. Skolan har jämt också varit en
plats för mig att träffa och göra nya kompisar. Men i slutet av trean fick
jag en ovanlig vän, han var inte alls lik mig. Men ändå drogs jag till
honom. Hans namn var Mats. Han var lite av en bråkmakare och jag vela nog
vara som han tror jag. Han drog mycket uppmärksamhet vilket jag inte
gjorde. Han är fortfarande en nära vän till mig och jag grubblar
fortfarande över hur 2 så olika personer kan bli så nära vänner. Birgitta
ändrade också mig på olika sätt. Som när de bråkiga killarna gick på mig
och jag slog tillbaka så fick jag offtast skullden. Detta har nog gjort så
jag står mer för rättvisa och ärlighet än om de inte hade hänt mig så offta
under de 3 åren. Sen när man skulle lämna skolan och byta till
mellanstadiet så kommer jag ihåg att jag var ganska orolig. De var ju stora
killar på den skolan och jag skulle vara minst. Men efter några besök på
skolan känndes det ganska så bra. De tre åren på mellanstadiet var ganska
jobbiga, dagarna man tillbringade i skolan vart bara längre och längre. Men
jag har inte så många minnen från de tre åren så de måste ha gått väldigt
fort ändå. Sen när Man skulle vandra upp till högstadiet var det värst, man
velade ha alla kompisar i samma klass men lärarna sa att de inte skulle gå.
Men jag och mina 4 kompisar brydde oss inte. Vi satt oss ner och skrev ett
system som skulle göra så alla skulle komma i samma klass. På min lista
fanns Anders, Mats och Alfred. Jag visste knappt vem Anders var men ändå
var han på min lista. När jag slutligen kom upp i 7:an så hade jag bara
Anders och Mats i klassen, vi hade misslyckats. Jag och Anders hade
liknande intressen så vi vart snabbt bra kompisar. Han formar nog mina
sissta år i skolan. Det var nämnligen så att vi ängnade den mästa delen av
timmarna till att snacka datorer. Det sänkte mina betyg och det är nog
därför jag alldrig uppnått mina högsta mål i högstadiet. Jag och Anders
bestämde oss för att börja spela ett online-spel med namnet EverQuest.
Spelet hade en sån dragning att jag satt vid det hela dagarna och struntade
i skolan. Spelet tog alldrig slut och utvecklaren lärade nästan sätta en
”beroände framkallande lapp” på det. Och det var precis vad man blev av
det, beroände. Der spelet gjorde en stor förändring och en vid öppning i
min skolgång. Jag brydde mig knappt i sjuan och åttan. Och inte fören nu
har jag satt igång på allvar. Nu när det sissta klivet mot arbete och
lägenhet närmar sig. Inför detta kliv mot gymnasiet är jag ganska så
orolig. Att jag ska mista vänner eller att jag inte ska komma in på det jag
vill. Ja, nervös är jag inför klivet. Tänk om jag går bort mig på första
lektionen. Eller om jag hamnar i en tråkig klass och inte passar in i
gruppen. Men jag har en del mål framför mig nu. Nu när jag tänker tillbaka
vet jag att jag lär skynda mig om jag vill gå den utbildning jag har tänkt
mig.

Mina skolår!

Jag ska nu skriva om mina skolår. Jag kommer ihåg den dagen jag gick från
förskolan till årskurs ett. Jag trodde att hela världen hade förändrats.
Med detta tog jag första allvarliga steget i min barndom. Kontakten med min
första fröken i skolan kommer aldrig att glömmas; hennes vänliga röst och
hennes ljusa hår. Iréne lärde mig att skriva, läsa och att räkna. Jag minns
när vi lärde oss alla bokstäverna, jag minns också att den roligaste och
lättaste som jag gillade var bokstaven O. Jag fick nya kompisar också men
jag kände redan jättemånga från förskolan. Det var kul att börja i ettan,
att få nya kompisar, att lära sig något och att jag även fick en fadder,
som gick i trean. Alla ettor hade varsin fadder som man kunde gå till om
man undrade över något eller något annat. Jag tror också att vi fick
faddrar för att vi skulle komma de äldre barnen närmre. Jag kommer ihåg att
min fadder hette Emma och hon var snäll. I slutet av ettan kom de andra
förskolebarnen in och skulle hälsa på deras blivande lärare och
klasskamrater. Även dem fick varsin fadder, och jag blev fadder till en
flicka som hette Elin. Men nästa termin, då jag skulle börja tvåan då
bytade jag skola. Jag bytade från Ödeshög i Eslöv till Centrumskolan i
Centrala Helsingborg. Det pirrigt, men kul på samma gång, tyckte jag. Jag
tänkte att om det var så lätt och kul att börja årskurs ett så skulle det
inte bli några problem med att börja i tvåan. Men jag skulle gå och lära
mig i en helt annan skola. Efter ett tag när det hade gått kanske några
veckor var jag inne i det hela. Jag tyckte att det var lite skillnad på att
gå i ettan och tvåan. Årskurs ett var inte så jätteallvarligt men sen när
jag började i tvåan så fick vi jobba mer och få fler läxor, men det var
inte jobbigt, det var mer som en lek. I trean, två terminer senare så
började det att bli lite mer ansträngande men det var ju ingenting. Jag var
jätteduktig i trean och jag tyckte att det var roligt. När det är roligt
går det både lätt och snabbt. Efter trean flyttade vi till Lund och jag
fick byta skola igen, tredje gången i rad. Denna gången bytte jag till en
skola som heter Lunddalsskolan. Lunddalsskolan var jättestor, tyckte jag
då, men den är liten. Ödeshög och Centrumskolan var så små. Jag gick vilse
några få gånger. Men hitta ut det gjorde jag alltid. Mina lärare Mia och
Mia var jättesnälla. I fyran var jag jätteduktig, jag hade nästan alltid
alla rätt på prov, test och läxförhör. Allt kändes så bra. I femman var det
ungefär detsamma, det var bara lite mer läxor och sånt, men det överlevde
jag. Jag var fortfarande lika duktig. I slutet av femman tror jag det var,
då kom mina nya blivande lärare Katarina och Erik som jag skulle ha i
högstadiet. Dem verkade snälla och så. I årskurs sex så blev det jobbigare,
jag vet inte varför, men vi hade fått fler ämnen och vi behövde hålla koll
på fler saker. Vi gick längre om dagarna och vi hade fler läxor att göra. I
högstadiet blev det bara mer jobbigt hela tiden för varje årskurs. Vi hade
många skrivuppgifter i svenskan till exempel. Jag gillade Jag-boken som vi
gjorde men nu i åttan-nian så tröttnade jag på allt sådant. I alla år upp
till åk 7 så har det bara varit positivt, men sedan var det inget vidare.
Allt bara åkte ner för en backe kändes det som. Nu i nian känns det skönt
att snart få sluta. För detta är lite jobbigt faktiskt. Men det var bra att
jag slapp flytta och byta skola under högstadiet.
I korta drag, försökte jag beskriva mina skolår. Enligt beskrivningen hade
jag både gott och ont under dessa år. Men det goda och dem glada stunderna
kommer att ta plats i mitt hjärta, som bästa minnen inom min barndom-
skolåren.

Att byta skola!
– Dana, jag och pappa har funderat på detta länge, och jag vet inte hur jag
ska berätta detta för dig.
– Vadå ska ni skiljas eller? sa jag med en klump i halsen.
– Nej nej, det är så, vi vill flytta till Göteborg sa mamma med svagare
röst.
– Va till Göteborg. Ja, det blir ju kul var min första tanke.
– Tycker du värkligen de sa mamma med en lättad röst. Men gå nu till skolan
innan du kommer försent.
Mamma gav mig en puss på pannan och gav mig min väska.
På vägen till skolan funderade jag om dethär med flyttningen.
Göteborg är stort och nya kompisar, nya lärare, nytt folk. Sen kom jag och
tänka på alla mina kompisar här och Anders. Hur ska jag berätta detta för
honom? Men jag vill inte att det ska ta slut. Då kännde jag hur pressen
klämde mig i magen. Ju mer jag tänkte på att flytta destå mer ont fick jag.
Jag kom fram till busshållsplatsen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Jag
stod och kollade på alla människor som paserade förbi. Efter en mycket kort
stund kom min buss, jag klev på och hela vägen till skolan satt jag och
stirrade ut genom fönstret.
När jag äntligen var framme så träffade jag anders vid håll platsen. Då
tänkte jag för mig själv ”snart kommer jag aldrig se dig igen”. Jag gick av
bussen, där stod han med världens finaste leende. Då kännde jag hur fan ska
jag lämna dig. Nu kände jag igen klumpen jag fick i morse.
– Hej Älskling sa Anders och såg jätte glad ut.
– Hej sa jag och vågade inte äns kolla på honom
– Vad är det med dig gumman? Har någonting hänt? och stannade upp mig. Dana
kolla på mig. Du vet att du kan berätta.
– M sa jag och kännde hur tårarna ville komma ut. Det är så att mamma och
pappa vill flytta upp till Göteborg jag sa det så tyst så jag trodde att
han inte äns hörde.
– Nej du skojar med mig nu? sa han och blev helt förvirrad.
– Nej, det är sant. Pappa är i Göteborg nu och så fortt jag slutar 7:an ska
vi flytta. jag kollade upp mot honom och en tår föll från min kind.
– Med det är om en vecka eller nu på fredag. Men dom kan flytta inte du.
Men vem ska jag vara med om dagarna då sa Anders med en lessen röst. Och
vad händer mellan oss då? sa han lite mer allvarligt.
Vi stod där tysta en stund och såg på varandra. Vi hade börjat skolan och
solen sken starkare än någonsin.
– Du vet att jag kommer att alltid älska dig och att du är min första
kärlek. Där fick jag inte fram några ord mer, hela hjärnan var tom känndes
som allt stog still. Det ända jag kännde hur det trycktes i min mage och
hur tårarna ran på min kind.
Vi sa inget och började gå upp mot skolan.
– Du vet att jag vill inte göra detta och du vet hur mycket jag älskar dig
och allt vi har gjort tillsammans men är det inte bäst att vi gör slut?
frågade han mig och släppte min hand. Då stannade jag upp igen, Och bara
kollade på honom. Han stannade inte utan fortsatte gå. Nu kände jag hur
mycket illska och hat jag hade mot mina föreldrar. I nästa sekund när jag
kollar upp var han borta. Jag gick med tunga steg till skolan. När jag kom
in kollade jag mig omkring såg på alla klottrade såpen. Fick tillbaka
blickar.
– Dana så du bara vet så är du 20 minuter försenad. sa min bästis Lina.
– M säg att jag kommer sa jag med en jätte svag röst.
Vi hade svenska lektion och läraren var inte där just nu. Men kvarsittning
skulle jag nog få.
Jag trivs så bra i min skola.
Min kontakt till lärarna är också bra. Jag kan snacka med dom om allt utan
att skämmas.
– Dana varför är du sen? sa min svenska lärare
– Jag missade bussen. där ljög jag
– Okej, med jag vill att du stannar kvar efter lektionen och du ska läsa
boken du fick förra lektionen av mig på detta passet sa Fröken och kollade
in i mina ögon.
Hela klassrummet var knäppt tyst. Det var det alltid på alla lektioner. Men
ibland brukade vi snacka när vi blev utråkade.
Tänk skolan i göteborg dom är säkert sånna som inte bryr sig om skola eller
nåt. Det var min första tanke.
Eller tänk om jag inte får några kompisar.
– Okej nu får ni gå alla elever. Tack för idag sa fröken högt.
Alla plockade ihop och gick ut till sina skåp.
– Du ville snacka med mig sa jag
– Ja, Dana ska ni flytta.
– M, pappa är i Göteborg nu. Och så berättade jag allt för henne. Det
kännde så bra att prata ut om det. Den där pressen i magen gick bort. Hon
talade om för mig hur det var där uppe och sånt. Jag tänkte tillbacka det
kanske är inte så dummt i alla fall.

Fredag!
Idag är det skolavslutning och nu finns det ingen Anders i mitt liv kvar.
Varje dag har jag gråtit. Inte äns ett telefonsamtal. Varje kväll har jag
inte vågat ringa honom. Jag skrev ett brev till Anders som jag skulle ge
honom sedan.
Jag och alla kompisarna gick till kyrkan där våran rektor alltid håller tal
och ger ut stipendium och diplom.
Vi kom in i kyrkan. Och jag älskar doften där inne det luktar så gott. Det
var små tända ljus. När jag väl hade satt mig så kollade jag mig omkrig.
Men jag såg inte Anders. Jag var inne i min lilla egna värld.
– Dana du ska gå upp du har fått ett diplom sa min Bästis Lina och lät
överlycklig.
– Va jag varför då sa jag helt förskrekt.
Sen reste jag mig upp och med samma gång såg jag anders. Jag blev helt
tomat röd i ansiktet när jag gick upp.
Jag tackade för diplomet och gick med det största leéndet på läpparna.
Efter en timmas lyssnande på rekton så var det slut. Alla gick ut och
letade upp sina lärare för att önska glad sommar. Då kände jag någon som
kom och kramade mig bakifrån.
Jag vände mig hastigt. Det var Anders och jag hoppade upp och kramade honom
igen. Sen gav jag honom brevet och önskade honom lycka till med plugget och
tjejerna.
– Här detta är till dig sa han och sträckte fram en illröd ros
– Tack, sa jag den kommer jag aldrig att kasta.
Skolavslutningen var klar och alla gick hem för att på kvällen var det
fest. Men för mig var det att flytta.
Skolan i Göteborg!
Sommarlovet tog slut och nu skulle jag börja 8:an. Allting var som att
flytta från himlen till helvettet.
Det var så pinsamt när jag kom in jag kännde ingen.
Jag stälde mig vid dörren och kollade på alla.
– Du kan sätta dig här sa en tjej som heter johanna.
Jag gick fram och satt mig med henne.
Vi började snacka. Men det var fortfarande pinsamt och jag var fortfarande
röd i ansiktet. Nu har jag bott i Hovde i ett och halvår. Och visst längtar
jag tillbaka till min förra skola.
Skolan jag går i just nu är helt okej den duger. Men klassen är lite jobbig
alla tycker olika och det är mycket tjafs ingen lyssnar och det var absolut
inte så i min förra skola. Jag kan inte klaga på lärarna heller för dom är
bra Men jag tycker inte det är bra att flytta när man har blivit stor eller
iallafall när man är tonåring. Det är svårt att flytta ifrån kompisar och
nära och kära.
En sak till som är konstigt i min nya skola är att lärarna ringer hem utan
att eleven vet om något. Det gjorde man aldrig i min förra skola.
Men nu kära dagboken får du ha det bra
Hej då!
/Dana
*som saknar sin förra skola*