Mina skolår
Under mina tre första år i grundskolan, alltså klass ett, två och tre. Då
var hela klassen som en familj. Alla trivdes ihop lekte tillsammans, hela
klassen spela boll med varrandra det var underbart. När jag tänker tillbaka
till de tiderna gör jag det med ro, glädje och ett leénde. Det var som en
familj som trivdes bländande med varrandra.
Sedan kom det man inte vill tänka på, då man hade så himmla skoj. Nämligen
skolbytet. Jag och två andra av mina vänner från de tre första åren av
grundskolan skulle byta. Anledningen var det rostiga svenska språket som
användes i vår första skola. Eftersom nästan var enda elev var från
utländsk härkomst så förstod man att en vidare fortsättning i skolan med
majoritet av personer från invandrar ursprung skulle givit en svag svenska.
Jag och mina två kamrater såg fram emot att skolan var stor. Hur som helst
kom vi till en helt ny klass, där alla var svenskar som talade suveränt med
en fantastisk accent. Det dröjde evigheter innan vi smälte in i den nya
främmande klassen. Och vi smälte inte in i rätt riktning. Det var
sannerligen hatisk stämning i tre hela år av tjaffs, bråk, slagsmål och
oerhörda fientligheter. Knytnävarna kunde inte hållas i styr. Det var slag
och sparkar varje dag där till och med lärarna vad med i slagsmålen. Det
var otroliga händelser som inte går att beskriva med ord. Då och då var det
till och med så att lärarna deltog med trakkaseringar. En av mina vänner
delade ut en spark till en av lärarna så att poliserna var i skolan. Det
var extrema ord som lärarna fick mot sig. Det var tre personer mot resten
av klassen och så var det varje dag i tre år. De flesta av slagsmålen var i
fotbolls|planen då alla hade intresse att lira fotboll. Blodet från
ansiktet bara rann ner för en av mina vänner i bollplanen och spåren av den
röda färgen rann ner klart och tydligt. Det var hemskt att se sånt. Vissa
stunder var det så att jag drabbade samman med en annan varje dag i en hel
månad. Det var riktiga mobbning|stämningar i den skola vi kom till. En
specialllärare fick komma in men mycket hjälp blev det inte. Enda gångerna
jag och mina två kompisar kom överäns med klassen var då vi slogs ihop och
gick till angrepp mot grannskolan. Vi hade våra slöjd lektioner där och
varje gång vi var där urartade det i bråk. Då jag och mina två kompisar
sedan barnsbent kom till skolan var det inte för att bry sig om något i
klassen för det kändes kränkande otyd pga kop gjorde narr av oss och
hånskrattade tillsammans med de andra eleverna. Utan, vi gick dit för att
spela fotboll och slåss. Det var vissa stunder då det var jakt runt skolan
för att få tag i en person och läxa upp honom. Allt handlade om rasism då
eleverna själva skrek ut ”vi är rasister mot er”! Det var som om vi kom
till en helt ny värld, från en trivsam och trevlig skola till ett helvete.
Men de eleverna kände nog samma sak när vi inträdde fram i klassen. I tre
år kände vi oss som främlingar och var bästa polare i sex år tills
skolavslutningen i sexan. Sen dess tog kontakten slut mellan oss och vålden
i skolan tog slut. Det var en tid då sparkar utlöstes mot lärarna, exremt
grova svordomar åter mot lärarna. Samtidigt var det en tid då blod i forser
rann ner från elevers ansikten, då slag och sparkar var en naturlig vana
varje dag och då gängbråk och rasism var som värst. Det var som att
föreställa sig ett fängelse då bovarna hade tagit över. För lärarna kunde
inte göra nåt när det inträffa. bråk mitt framför ögonen på dom. Och då de
försökte bryta var det risk att de själva får slag mot sig. Ny anställda
speciallärare kunde inte göra något åt trots mängder av utvecklingssamtal.
Psykologer som vi pratade med kunde inte få klassen på fötter. Det är
fruktansvärt då man tänker tillbaka.
Vilken skillnad det var att tänka tillbaka på dem tre första åren i
grundskolan och dem tre mittenåren. Otroliga upplevelser. När vår klass tog
farväl hände skolan, lärarna, de resterande klasserna och vi själva en stor
lättnad, nu kan de kommande eleverna gå runt fritt utan att känna oro.
Nu går jag sista året i grundskolan och när jag började här i sjuan utan
att va bekant till någon i klassen kändes konstigt. Jag hoppades att vålden
från föregående skolan inte skall tas hit. Och som tur var gjorde den inte.
Personerna i denna klass är väldigt konstiga och smått knasiga i min mening
och påminner inte ett dugg om eleverna i den förra skolan. Här i den nya
med de tre sista åren i grundskolan lärde jag känna nya kompisar och det är
tryggt här. Men ändå långt ifrånt lågstadiets tider där kände man alla och
alla prata med varrandra. Ännu idag finns det personer i denna klass som
jag inte känner ordentligt. Men dem jag känner, de känner jag mer än väl.
Att gå i skolan från ettan till sexan var annorlunda lätt. Det gick som
rinnande vatten. Men sedan i högstadiet blev det genast tuffare. En sak är
att när det går bra vill man fortsätta och studera på, då är det kul när
man kan, men då allt går snett suckar man och vill lägga av.
De tre mittenåren i grundskolan tycker jag var som en hård gripande
dramafilm. Lärarna kan man inte klaga på för en av lärarna fick sparkar mot
sig, de kände alla rädsla. Skolans rektor gjorde ett uselt jobb för att
ingripa. Rektorn brydde sig inte det minsta och det är fel då alla
uppenbart kan se att saker och ting inte stämmer. Våld, mobbing, slagsmål
och gängbråk i princip varje dag. Det ska inte behöva va så att elever inte
kop.
Den mest glädjefulla stunderna var hela lågstadiet och då vi kom överäns om
fotbollsplanen i mellanstadiet.
Nu i högstadiet får man lägga otyd. lekheterna och allt våld man vart
med om bakom sig för här gäller det att få goda resultat i skolan och
självklart att trivas och må bra med vännerna. Att va i en trygg och
trevlig, vänskaplig skola där man blir klok och lär sig saker, de vad
skolan handlar om. Jag tycker att mina nio skolår i grundskolan har vart
underbara i stort sett. Rent av sagt magiska i vissa stunder. Nio bländande
underbara skolår med många facinerande händelser är var jag vart med om.
Föräldrars utbildning: Förgymnasial utbildning
Mina skolår
Det var hösten -93, då jag skulle börja 1an. Det var en spännande dag alla
som var födda 87 skulle börja skolan. Jag kände bara en på skolan, det var
min grane, han och jag hade känt varandra ända sen jag var litten. Vi hade
lekt så länge jag kan minas. På morgonen när jag vaknade så hade mamma
redan gjort frukost, jag fick ätta gröt. När jag hade alltid på olika lag,
och det var alltid livan och spännande då, för så sa mamma, Nu måste vi
fara anars kommer vi försent. Och det ville man inte gjöra första dagen.
När jag kom fram till skolan var Mattias redan där,
han stod och prata med någon när jag kom närmre så sa Mattias, Hej, kom å
hälsa på Henrik, Jag gick fram och sa Hej jag heter Andreas, Jag såg på
honom att han var snäll. klockorna ringde och vi gick in.
Det var jätte många som satt där inne, vi gick in och satte oss längst ner
i klassrumet. det var alldeles tyst, frökn satt vid katedern, och när alla
hade satt sig så sa hon, -välkommen till Granbo skolan, Jag heter Marianne
och är eran lärare. ä jag märkte att var ond eller sträng. Men det gick bra
första skoldan.
Och det var så det började, Jag, Henrik och Mattias vi gick i sama klas
ända tills vi gick i 3 och skulle börja 4an, klassen skulle delas i två,
Jag och Henrik fick gå i sama men Mattias fick flytta till B. Men det gick
bra vi var med varandra på rasterna och på olika aktivitets dagar. Jag
tyckte att det var kul att gå i skolan i 4-6, hälst på gympan, Gympan var
mit favorit ämne. Henrik och jag hamnade altid på det lag som förlorade
blev alltid retade i omklädning rumet. När vi började sjuan så kom vi i
sama klass igen och då kom även en som hette Johan in i vårt gäng. Han blev
kallad lill-Johan för han var så himmla liten fast han växte ikapp men han
blev ändå kallad lill-Johan, han gilade det själv tror jag. Och en sak
komer jag aldrig glöma när vi gick i 7-8an det är att varje onsdag så gick
vi till ett ställe som hette Gunillas för varje onsdag så är det oftast
fisk och på Gunillas så köper man en macka som kostar 20kr och en drika 5
kr och det har vi gjort ända sedan vi börja 7an så nu i 9an så är vi
stamisar på Gunillas.
Jag har haft det bra i skolan och tycker att det var roligas när jag gick i
5-6an.
Mina skolår
Jag skall nu berätta om mina skolår som jag har upplevt:
De första dagarna i skolan kändes väldigt pinsamt. Jag vågade inte säga ett
knyst till lärarna eller eleverna, men det var några från skolan innan som
också hade börjat i samma klass som mig.
Tiden gick och man började vänja sig tillslut. Det enda negativa jag tänkte
på var att få vara minst på skolan. När man går i femman är man störst,
efter|som att det inte finns årsklasser som är större än femman.
Alla bara lekte och hade roligt och tog inte skolan på allvar, utan som
hyckleri. Det var ju klart att man tänkte på proven och läxorna, men inte
hur man skulle vara mot eleverna och lärarna.
Det förekom bråk, men det varade inte länge förränn lärarna tog deras öron
och skickade dem upp till rektorn. Det går inte att beksriva hur roligt det
var att gå i mellanstadiet.
De sista två åren har varit otroligt stres|sande med att få bra betyg. Det
har också varit hårdare krav på eleverna. Man är tvungen att läsa på
läxorna och träna längre till proven än vad jag gjorde förut.
Nu går jag i nian och snart skall lämna Öknervägsskolan. Det känns både
sorgligt och roligt. Det sorgliga är att få lämna alla kamraterna som jag
har varit med under nästan fyra år. Den klass jag går i nu känns mer som en
familj man har känt jätte länge. Jag kommer aldrig att glömma de roliga
stunderna som jag har haft tillsammans med mina kompisar. Det roliga är att
få börja gymnasiet. Där träffar man på nya kom|pisar och börjar om från
första början igen.
Jag har aldrig varit så nöjd med något hela mitt liv och jag kommer inte
att glömma de här åren så länge jag lever.
Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag (Isak Ramberg) skulle börja skolan. Det var en kall
augustidag om jag kommeri håg rätt så var det en måndag jag hade precis
vaknat. jag var så glad, jag tänkte ja engtligen, får jag börja skolan. Jag
hade väntat länge på den här dagen. Såvardet dag att gå jag skyndade mig
att ta på mig jackan och skorna. Sedan gick det av. Vi åkte ner för gatan
jag börja känna en äcklig känsla som om det var en klump i magen. Jag
börjar att Tänka, Tänk om barnen är elaka mot mig. Jag bad min mamma att
stana bilen. Hon frågar huredetfatt min son?
– jo jag vill inte gå till skolan idag!!!
– varför inte det då?
– tänk om alla barnen är duma mot mig?
– Nej då dom kommerinte att vara
duma mot dig Okej!!
– Okej!!
så far det av. Mamma körde i i Gäst parkeringen och parkerade bilen så
hörde dom skol klockan ringa, då började dom å skynda sig in. lärare visade
väggen till klassrumet, alla var samlade läraren frågar
– Äralla samlade?
dom flesta nickar och visa roparja.
– Då säger lärare. Välkomna till Almstaskolan
– jag hetter Siv alm.
eleven börjar sedan med en ny berättelse, oklart vilken som är
finalversionen
Jag kommer ihåg när jag (Isak Ramberg) skulle börja skolan. Det var en kall
augusti dag om jag kommer ihåg rätt så var det en måndag. Jag hade precis
vaknat, jag var så glad, jag tänkte Ja entligen får jag börja skolan. Jag
hade väntat länge på den här dagen. Så vardet dags att gå, jag sknydade mig
och tog på mig min jacka och skor sedan gick vi. Ner förgatan gick vi Jag
höll mammas hand så hårt att jag nästan krossade den. Varför jag höll så
hårt var att jag fick ett par otäcka tankar om hur skolan var och hur alla
barnen skulle bete sig. Tänk om skolan är ligt ett fängelse där man
straffar dom barn som har gjort något dumt, Tänk om alla barnen skulle vara
elaka motmig, att ingen vill vara med mig. Det känndes som en stor klump
låg i magen det var den mest obehagligaste kännsla som jag någonsin hade
kännt. Jag rykte i mammas hand hon stande och böjde sig mot mig och frågar
vad det som har hänt? mamma jag vill inte börja skolan!!!!
– Varför inte det då?
– Tänk om alla barn är dum mot mig och tänk om skolan liknar ett
fängelse!!!
– Nej min son ingen kommer va dum mot dig och skolan liknar inte ett
fängelse det kan jag lova. Okej?
– Okej
Årskurs 6
det var roligaste året i mitt liv jag hade så många vänner nu varjag
alldrig ensam mer. men det blev ett också ett sorgsent år, Jag skulle
flytta till X-stad, nåt jag alldrig ville göra men pappa fick ett bättre
jobb han blev Vd för ett stort företag. Men jag kommer kontact med mina
vänner i hela mitt liv, jag håller på med det än. Den nya skolan jag skulle
börjai hette Kollehöjd skolan, jag var inte särskillt glad när jag började
jag skulle börjai 6C jag hade komiti mitte av terninen. Jag fick ganska
snabbt nya vänner dom hette Goran Hebevic och den andra Jonas Ferm. Det var
roligt att få nya vänner redan första dagen sedan dess har vi varit vänner
jag har haft det tur jag hade trot att mitt skol liv skulle bli ett h….
men ack så fel jag hade.
Årskus 7
Av en orsak hade mitt liv blivit rätt tråkigt jag viste alldrig varför men
det blev bara så, jag hade inte lust med nånting längre det gick nerot för
mig, kanske var jag olycklig? kanske fataddes nåt i mitt liv? Jag fann
alldrig något svar detta höll sig ända fram till hallva åttan. Det känndes
som blev uppdragen ur hålet. Det betendet kanske berode på att jag var
deprimerad, her.
Mina skolår
19XX började jag i 1:an, fast jag kände ingen i min klass förutom min bästa
kompis som jag gått med på dagis, han hette Fredrik. Första dagen i skolan
skulle vi bestäma vem vi skulle sitta jämte, jag och Fredrik fick sitta
brevid varandra efter som vi kände varandra så bra..
Men jag och Fredrik var rätt så stökiga under lektions tid. och när vi
skulle sjunga ”nu är det slut för idag” så höll vi på att larva oss hela
tiden..
Till slut så tröttnade läraren som vi hade och hon hette Inga, hon var
tvungen att flytta på oss, jag fick sätta mig jämte en kille som hette
Tommy och Fredrik fick sitta jämte en tjej som hette Josefin.. Det hände
inte mycket mer under skolår ett..
Skolår 2
Efter ett långt sommarlov så kom jag tillbaka till skolan, resten av
klassen hade börjat tre dagar innan mig för jag fick lite längre lov
eftersom jag var utomlands.
I tvåan så fick också vara med en fritidslärare varje tisdag för att göra
kul grejer tex. rita, spela brännboll, baka och massa annat.
Vi blev uppdelade i två grupper i den första gruppen var B klassen och dom
fick ha en fritidslärare som hette Pia, vi fick ha en som hette Susanna.
Klassen lärde att börja känna varandra bättre många blev jätte bra
kompisar, själv blev jag kompis med Anders, Kevin, August och Isak.. På
rasterna brukade vi spela fotboll på skolans baksida men när 1:orna hade
fotbollsplanen så spelade vi mot dom om vem som skulle få planen.. Vi vann
många gånger men när dom vann så blev vi rätt kinkiga..
Skolår 3
Händer inget
Skolår 4
4:an var en stor skillnad från lågstadiet b.l.a att man fick ha på sig skor
i klass|rummet och att vi fick nya elever Kilhems|skolan..
Jag blev bästa kompis med en kille som kom från Kilhemsskolan han hette
Linus.
Skolår 5
På höstterminen hände inget, efter jullovet så fick vi två nya elever, en
tjej som hette Ella och hon skulle börja i min klass, och en kille som
hette Rebin som skulle gå i B.
Jag och Rebin kom från samma land så därför kände vi varandra.
Alla i B trodde att Rebin hette Rabbi, så det var kul att se hur förvånad
han blev när alla kallade han för det.
Skolår 7
Efter en lång sommar skulle man tillbaks till skolan. första dagen skulle
alla nya 7:or samlas i mat|salen för att höra rektorns tal.
I 7:an fick man många elever från Yrvikskolan som man blev helt bra kompis
med, och åkte upp till yrvik varje dag..
Skolår 8
Skolår 8:a var den längsta terminen av dom alla för inget hände förutom att
niorna myllade en lärare..
Skolår 9
På sommarlovet kände jag på mig att 9:an skulle bli den roligaste terminen
på hela grundsskolan. Redan efter sommaren så blev man beundrad av massa
7:or för alla typ visste vem jag va..
Under höstterminen hade vi inte mycket läxor och prov, som vi hade i 8:an,
utan det var rätt lungt och man kunde vara med sina kompisar.. I 9:an
glider man bort från yriksborna, så det blir mer stadsbor för sig och
yrvikare för sig. Vårterminen var lika kul som hösten.
Men det hände inte så mycket mer än att vi hade nationelt prov i onsdags,
och nu sitter jag här på ett annat nat.prov och skriver denna krönika..
Gå ut grundskolan
Ibland tänker man att man inte vill lämna grundskolan, för alla ska ju till
andra skolor så man kanske inte får träffa dom mer. Men det är bara en
tanke, nu vill man börja gymnasiet för då får man jobba med det man vill
bli i framtiden
457202
Mina skolår!!!
Jag kommer fortfarande väl ihåg den dagen jag började skolan. Jag var påväg
till skolan tillsammans med min mamma, detta var den dagen jag skulle börja
ettan. Ja mins att jag hade fjärilar i magen, och att jag hade på mig min
älsklings kläning, som var gul med råsa rosor på.
När jag och min mamma kom till skolan så fick jag släpa hennes hand, (från
min vilja) och gå och stäla mig i en ring med de andra barnen som skulle
börja ettan.
Det var som en stor knut i min mage.
När vi stog där i ringen så sjöng vi en sång, men jag kan inte minas vilken
sång vi sjöng.
Efter vi hade sjungit så fick alla nya etor gå i en tunel som var upbygd av
de som gick i tvåan och trean. Och så sjöng de : välkomen till skolan
Fanny, välkomen till skolan Fanny. Och så gjorde de med varje nybliven eta.
Och när alla hade gåt igenom tunelen så fick vi gå till våra föräldrar och
ta med dom in i klassrumet. Man fick leta reda på en bänk där det stog sit
namn på. Sedan fick man seta sig där, och mamma sat brevid på en stol.
De känndes så skönt och trykt att få ha mamma med sig.
Alla fick ficka, och efter det så var det dags att gå hem, men jag och
några kompisar från för lekte en stund på skolgården tills våra föräldrar
så att det var dags att gå hem.
Så var min första dag i skolan, och jag mins den väldigt väl. Det var en
spänande men pirig dag. Och en mycket viktig dag i mitt liv.
Lärarinan i tvåan!!
Jag kommer även väl ihåg den lärarinan jag hade i tvåan, hon hete Birgit
och var en mycket sträng lärare. hon hade varit lärare på skolan väldigt
länge, hon hade nog redan gåt i pansjon för flera år sedan. Hon var sådär
gamaldags i sätet. Hon hade ofta sånadär långa strumpor som gick upp över
knäna och en gammal rut/randig tjol. Och nån brun eller mörkgrön tröja. Och
så hade hon ofta en sjal på axlarna och hon hade pärmanentat hår och stora
runda glasögon och starkt röt lepstift.
Men hon var ända en mycket bra lärare.
Nu har jag snart gåt nio år i dena skola. Och jag måste säga att om man
tänker tillbaka på de nio åren så får jag nog säga att det för det mesta
har varit lyckat. Men jag tror att de tre sista åren har lyckats bäst det
är här det finns mycket kuniga lärare som man har fåt en bra kontakt med
och sammarbetar bra med.
Men sist men inte minst så är det ju alla kompisar man har fåt. alla de i
klasen och i min paralalklas. Jag tror inte att jag med ord kan förklara
vad dom har bityt för mig. Och det är inte bara några enstaka personer utom
alla i hela klasen. Och jag har fåt många väldigt bra kompisar för livet.
Men jag har dels fåt tre bra år att tänka tillbaka på tillsammans med
lärare och elever och väner.
Jag började ju i skolan som alla gör vid 7års åldern. Då började jag i
ettan. Det var pirrigt men sammtidigt riligt.
Jag gick i Brokils skola. Den var ganska bra. Som jag kommer ihåg så gick
första klass ganska bra. Snart var det dags för att börja i tvåan. Det var
inte alls lika pirigt som att börja i ettan. För att man hade ju gått ett
hellt år i skolan. Så då var man liksom van.
Att gå i tvåan var ganska kul men på sett och vis så var det ganska svårt.
Men om man bara kämpar på så går allt. Men det trodde jag inte på. Jag
kämpade inte, nästan ingenting alls. Jag fattade tydlig|en inte att man
måste kämpa. Jag var nära att få gå om tvåan, men jag bätrade mig till
sist, och klarade skolan. Så jag fick börja i trean. Å trean gick bra. Jag
fick bra på prov och läxförhör som jag kommer ihåg. Så trean gick bra rakt
igenom.
Sen var det dags för fyran. Å det var det värsta skolåret. För jag bråkade
på raster och på lektionerna. Jag bråkade mycket med tre killar som hette
Mikael Emerik, Pelle Jonnson och en som hette Anders Owembe. Vi fick sitta
inne på raster och fick hemringningar hela tiden. För att vi bråkade hela
tiden. Men jag hade ett och annat prov också som gick bra. Det var ett
Geog|rafi prov som jag bara hade ett fel på. Det var bra. Så var det dags
med femman. Ojj vad tiden går, tänkte jag. Så jag började i femman och det
gick väll bra. Tyckte jag. Så var det dags med sexan det sista året i
Brokils skola. Å det gick bra tyckte jag, men lite mer konsentrerad tycker
jag ja kunnat varit. Så jag gick ur mellanstadiet och började i hägstadiet.
Det tyckte jag var pirrigt.
Jag började i en skola i Linköping som hette Högabergskolan. Det var ganska
pirrigt. Men min storebror och min kusin John gick i den skolan så det var
ju bra. Men jag fick gå i speciall klass i sjuan. Det var inget roligt.
Så jag gick i den hela sjuan och halva åttan. Men effter julovet i åttan så
fick jag gå i normal klass igen.
Då gick det bättre. För då fick jag bätre lärare. Men betygen var inte så
bra i åttan. Men har bätrat mig tills nian, som jag går i nu. Så bara man
kämpar på så går allt.
/ Fredrik 9E
Skolan
Jag började mina första 2 år av grundskolan på ”Klingesta”. Den skolan har
inte samma läroplan som på Löve kan man säga.
I mitten av andra klass flyttade jag till Haveboskolan.
Den första lektion som jag hade så måste jag börja med skrivstil och
engelska…… och jag som knappt kunde läsa men fröken insisterade på det
så ja inte skulle komma efter.
I Mellanstadiet var det jag och Henrik som var bråkigast i klassen, men det
gick bra ändå.
Mina skolår
Jag har nu gått sNart 9 år I SKOLAn. Satt och Funderade Vad Jag har Lärt
mig I SKOLAN. Men Jag Måste nog skriva LITe annat ocHså för att Det SKULLe
bLI FÖrLIte Skrivet.
Tänkte att De inte Blev SÅ Mycet så MAN SKULLe KUNNA SKRIVA OM aLLa mIna
Lärare. Men det SKULLe Vara För stor risk För ATT det Blev någoN Lärare som
Läste OCH skuLLe BLI Arg.
För Jag Har HAFT LÄrAre SOM JAG INTe KAN skrivA Något PossItIvt OM. Det
skuLLe va orättvIst ATT Bara MämNa någrA I såNNa FaLL.
Jag TÄNkte LISTA ALLA ÄMNen OCH SKrivA Hur MÅNga LÄrarare VI Har HaFt I De
OLIKA ÄMNeNA PÅ LJUNGBY UNDer 3 SKOLÅr
SVeNSKA 3 LÄrAre Matte 1 LÄrAre NO 1 LÄrAre Idrott 1 LÄrAre MUSIK 2 LÄrAre
TeKNIK 1 BILD 5 LÄrAre SO 9 LÄrAre Jag KAN Inte KOMMA På Fler ÄMNeN
JUSTNU.
DAGS För KaFFe För MAN FICK JU HA MeD MAT PÅ ProveT KONStAterAR Att KAFFeT
BLIVIT KALT När JAG HÄLLer I MJÖLKeN. Får Drika KAFFe UTAN MJÖLK Men MeD
socker I.
LärArNa säger att Det SKA VA tyst I KLASSruMMet. För Att MaN SKA KUNNA
koNceNtrerA sig ALTSÅ Är SKOLAN ett KONCENtrAtIoNNS Läger VISSerLIgeN
eNDASt MeLLAN KL 9:30-15:30 MeN ÄNDÅ.
MAN KAN UNDrA VArFör MAN SKA gÅ så LÄNge I SKOLAN DeT FINNS JU FOLK SOM Har
gått 6 År I SKOLAN OCH Har TAGIT Sig MeD De KUNSKAPerNA tILL PeNSION.
JAG Har ALDrIg GILLAt SJÄLVA SKOLAN JAG VILLe INTe gÅ DIT för JAG Var JU
VAN VID Att gÅ HeMMa HeLA DAGeN. DET Är För Att TrÄffA FOLK SOM JAG går
TILL SKOLAN ANNArS HADe JAG SLUTAT MeD Att gÅ HIT För LÄNge seN.
Ingenting om sin egen skolgång
Att byta skola/byta klass
Hej jag heter Malin Eleven har valt ett fiktivt namn, som jag har bytt
ut , nu ska jag berätta hur det var att byta skola för första gången. Det
var för två år sedan när jag var 13 år.
– Mamma, skrek jag men hon svarade inte. Det var alldeles tyst i huset, man
kunde bara höra vinden blåsa i hörnen.
Jag gick ner för trappan, man kunde höra varje steg jag tog. Huset var
gammalt jag har bott här sen jag var 4 år. Jag gick ut för att se om mamma
var ute, hon tyckte mycket om att fixa i trädgården. Jag gick runt hörnet
för att se om hon var i trädgårdslandet. Men hon var inte där. Jag kollade
hela trädgården, men hittade henne inte.
Var kan hon vara, tänkte jag.
Jag gick in igen för att se om hon kanske skrivit en lap för att åka och
handla.
Jag gick in igen.
I köket låg där en lap på köksbordet. Det var från mamma.
”Hej älskling. Jag är bara ute och handlar men kommer snart hem igen, vi
syns efter du har varit i skolan. Pussar och kramar mamma”.
Jag gick upp på mitt rum och hämtade kläder, sen gick jag ner och gjorde
frukost. Det blev en macka med skinka på.
Efter frukosten satte jag undan sakerna. Jag gick upp i badrumet för att
borsta tänderna.
Jag kollade på klockan hon var tjugo i åtta.
Det ringde på dörren, jag gick ner för att öppna. Det var Hanna, min bästa
kompis, jag har kännt henne lika länge som jag har bott här.
Hon var väldigt söt hon har blont långt hår och fina havsblåa ögon. Hon
hade sina ljusa jeans och en vit t-shirt.
– Hej, sa jag. Kom in, jag är snart färdig.
Vi brukar ha följe till skolan varje morgon.
På skolan var allting sig likt alltid. Vi gick och hämtade våra böcker. Vi
hade fått en ny lärare, han var svenska|lärare.
Han var väldigt lång, mörkt hår.
Idag skulle vi ha prov.
Det blev tyst när han kom in.
– God morgon, sa han. Idag ska vi ha prov. Ni har en timme på er att bli
färdiga.
Det var fortfarande tyst i klassrummet. Efter provet hade vi musik.
– Mamma, jag är hemma.
– Jag är i köket, skrek hon. Hur var det i skolan idag?
– Bara bra, allt var som vanligt. Min mamma hon var lång och smal. Väldigt
söt för sin ålder. Hon hade långt brunt hår och fina blåa ögon. Min mamma
och pappa var skilda, pappa han bode i USA. Jag har aldrig träffat honom
han flyttade innan jag föddes.
– Vad bra, sa hon lågt. Jag har en sak att berätta.
Hon lät inte glad när hon sa det.
– Jaha vaddå för något, sa jag nervöst.
– Jo, jag var och sökte efter ett jobb idag och .
Hon stannade upp en stund.
– Vad är det mamma?
– Jag fick ett jobb.
– Men det är ju underbart, sa jag med en lättnad.
– Men. Jobbet jag har fått är inte här.
– Vad menar du?
– Jo vi blir tvungna att flytta, till Göteborg
Jag var helt förstummad för det är hur långt som helst. Mina kompisa då?
– Ja, jag är ledsen men jag har inte råd att bo kvar här. Huset är alldeles
för stort för oss, det är inte billigt att bo i ett stort hus.
– Men när ska vi flytta?, frågade jag lågt.
– Nästa månad.
Jag gick upp på mitt rum, jag behövde fundera på vad detta innebär. Då är
jag tvungen att byta skola och alla mina kompisar. Jag blev bara mer ledsen
när jag tänkte på det. Jag satt på mitt rum tills vi skulle äta.
– Maten är klar.
Jag gick ner sakta. Mamma hade redan börjat lägga upp mat på tallriken. Vi
bara satt där, vi sa ingenting på hela kvällen. Mamma plockade undan maten.
Jag satte mig framför tv:n. När mamma var färdig kom hon ut och satte sig
också ner för att se på tv. Sen helt plötsligt frågade hon.
– Hur känner du nu inför allt detta?
– Inte så kul, svarade jag snabbt.
– Jag vet att du inte vill flytta men detta jobbet är något jag har velat
ha hela mitt liv. Och jag har ändå inte råd att bo kvar här.
– Nej jag vet, men det är det att alla mina kompisar bor här och tanken på
att byta skola.
– Ja, jag förstår men vi måste stötta varandra nu.
Nästa dag på skolan var sig inte likt.
– Vad är det med dig idag, du har varit så frånvarande hela dagen, sa
Hanna.
– Nej, jag har en sak att berätta, sa jag lågt.
– Vad är det du vet att du kan berätta allt för mig.
Hanna var alltid sån som lyssnade och hon hon var alltid där för mig.
– Jo, det är så att jag ska flytta. Min mamma har inte råd att bo kvar, och
hon har fått ett jobb i Göteborg.
Det tog en stund innan Hanna sa något hon var alldeles förstummad.
– Men. men det är ju långt här i från till Göteborg. Men hur blir det med
oss? Hon lät ledsen.
– Ja, jag vet jag vill egentligen inte flytta. Men vi är tvungna. Vi får
brevväxla med varandra och ringa.
– Mmm. men jag vill ju träffa dig med.
– Ja, vi får väl försöka va med varandra på loven och så.
Efter det sa vi nästan ingenting på hela dagen.
Två veckor senare. Det var halvtomt i huset alla möbler som vi inte skulle
ha var övertäckta med vita lakan. Nästan alla mina saker var nerpackade.
Jag hade hur många väskor som helst med kläder, böcker o.s.v. Vi hade fått
en lägenhet nästan mitt i centrum. Jag var nervös inför min nya skola. Och
mamma var väldigt nervös för allting. Vi skulle ta flyget upp till Göteborg
och någon var tvungen att köra upp våra möbler. Hanna var ledsen över att
jag ska flytta, men det var vi alla. Jag och Hanna snackade inte så mycket
om det. Vi blev bara så ledsna då. Vi pratade mer om sånt vi brukade prata
om. Vi gick på bio, vi gjorde mycket saker ihop.
Idag ska vi åka, Hanna kom för att säga ett sista hejdå. Hon grät, och det
gjorde jag med. Jag ville inte flytta men vi lovade varandra att ringa
varje dag och skicka brev och sånt.
– Är du klar, frågade mamma.
– Ja, sa jag.
Hon låste huset och la nyckeln till dom som skulle ta över huset.
Vi tittade på huset en sista gång, mina ögon var helt fyllda med tårar.
Vi satte oss i taxin.
Nu var vi i Göteborg, vi stod framför vår lägenhet, vi gick upp. När vi kom
in så var det alldeles mörkt. Vi drog upp gardinerna. Solen lös in i
lägenheten. Väggarna var vita, hela lägenheten var ljus. Det var högt i tak
och stora ytliga rum.
Efter en vecka så började jag i den nya skolan. Jag var så nervös. Mamma
körde mig till skolan. Jag steg ur bilen. Skolan var stor.
– Hejdå, sa jag med en darrig röst.
– Hejdå gumman, är du säker att du klarar dig nu?
– Ja, vi syns efter skolan.
– Ja, det gör vi.
Jag gick långsamma steg upp för trapporna. När jag kom in så var det skåp
längs väggarna, långa korridorer med hundratals elever.
Klockan ringde in och jag gick till rektorn. Hon visade mig var allt fanns
och var mitt skåp var. Sen gick hon. Jag knackade på dörren.
– Kom in, sa en kvinnlig röst.
Jag öppnade dörren och där satt nästan trettio elever och tittade på mig.
Jag var helt svettig om händerna och jag var helt darrig.
– Välkommen Malin, sa hon vänligt. Jag heter Maria och är klassföreståndare
för denna klassen.
– Hej, sa jag med en darrig röst.
Det var helt tyst i klassrummet. Alla hade ögonen på mig. Det var en och
annan som viskade till varandra.
– Du kan sätta dig där längst bak där det är ledigt, sa hon trevligt.
Jag gick sakta genom klassrummet och alla bara stirrade på mig. Jag fick
sitta bredvid en tjej. Hon hade brunt kort hår och bruna ögon.
– Hej, sa hon.
– Hej.
– Jag heter Klara
– Jag heter Malin som du redan vet.
– Ja, jag kan visa dig runt sen på skolan på rasten.
– Okej, sa jag glatt.
På rasten så visade hon runt. Hon var mycket trevlig och vi blev bra
kompisar.
När jag kom hem så frågade mamma hur jag hade haft det och sånt.
– Jaha så du har redan hittat en kompis, sa hon glatt.
– Ja, och hon är jätte trevlig.
– Det var ju bra.
På kvällen ringde det i telefonen det var Hanna. Vi satt och snackade i en
timme hur jag hade haft det i skolan. Och hur hon hade haft det och sånt.
Jag och Klara är jättebra kompisar och Hanna hon kom och hälsade på ibland,
och jag hälsade på henne ibland. Jag trivs jättebra i skolan och mamma
trivs bra med hennes jobb. Vi hade jätteroligt tillsammans.
Det var allt jag ville berätta när jag flyttade till Göteborg.
Tack så mycket för att ni ville läsa.
Hejdå.
VG-