Föräldrars utbildning: Förgymnasial utbildning

Att byta skola/byta klass
Hej jag heter Malin Eleven har valt ett fiktivt namn, som jag har bytt
ut , nu ska jag berätta hur det var att byta skola för första gången. Det
var för två år sedan när jag var 13 år.

– Mamma, skrek jag men hon svarade inte. Det var alldeles tyst i huset, man
kunde bara höra vinden blåsa i hörnen.
Jag gick ner för trappan, man kunde höra varje steg jag tog. Huset var
gammalt jag har bott här sen jag var 4 år. Jag gick ut för att se om mamma
var ute, hon tyckte mycket om att fixa i trädgården. Jag gick runt hörnet
för att se om hon var i trädgårdslandet. Men hon var inte där. Jag kollade
hela trädgården, men hittade henne inte.
Var kan hon vara, tänkte jag.
Jag gick in igen för att se om hon kanske skrivit en lap för att åka och
handla.
Jag gick in igen.
I köket låg där en lap på köksbordet. Det var från mamma.
”Hej älskling. Jag är bara ute och handlar men kommer snart hem igen, vi
syns efter du har varit i skolan. Pussar och kramar mamma”.
Jag gick upp på mitt rum och hämtade kläder, sen gick jag ner och gjorde
frukost. Det blev en macka med skinka på.
Efter frukosten satte jag undan sakerna. Jag gick upp i badrumet för att
borsta tänderna.
Jag kollade på klockan hon var tjugo i åtta.
Det ringde på dörren, jag gick ner för att öppna. Det var Hanna, min bästa
kompis, jag har kännt henne lika länge som jag har bott här.
Hon var väldigt söt hon har blont långt hår och fina havsblåa ögon. Hon
hade sina ljusa jeans och en vit t-shirt.
– Hej, sa jag. Kom in, jag är snart färdig.
Vi brukar ha följe till skolan varje morgon.

På skolan var allting sig likt alltid. Vi gick och hämtade våra böcker. Vi
hade fått en ny lärare, han var svenska|lärare.
Han var väldigt lång, mörkt hår.
Idag skulle vi ha prov.
Det blev tyst när han kom in.
– God morgon, sa han. Idag ska vi ha prov. Ni har en timme på er att bli
färdiga.
Det var fortfarande tyst i klassrummet. Efter provet hade vi musik.

– Mamma, jag är hemma.
– Jag är i köket, skrek hon. Hur var det i skolan idag?
– Bara bra, allt var som vanligt. Min mamma hon var lång och smal. Väldigt
söt för sin ålder. Hon hade långt brunt hår och fina blåa ögon. Min mamma
och pappa var skilda, pappa han bode i USA. Jag har aldrig träffat honom
han flyttade innan jag föddes.
– Vad bra, sa hon lågt. Jag har en sak att berätta.
Hon lät inte glad när hon sa det.
– Jaha vaddå för något, sa jag nervöst.
– Jo, jag var och sökte efter ett jobb idag och .
Hon stannade upp en stund.
– Vad är det mamma?
– Jag fick ett jobb.
– Men det är ju underbart, sa jag med en lättnad.
– Men. Jobbet jag har fått är inte här.
– Vad menar du?
– Jo vi blir tvungna att flytta, till Göteborg
Jag var helt förstummad för det är hur långt som helst. Mina kompisa då?
– Ja, jag är ledsen men jag har inte råd att bo kvar här. Huset är alldeles
för stort för oss, det är inte billigt att bo i ett stort hus.
– Men när ska vi flytta?, frågade jag lågt.
– Nästa månad.
Jag gick upp på mitt rum, jag behövde fundera på vad detta innebär. Då är
jag tvungen att byta skola och alla mina kompisar. Jag blev bara mer ledsen
när jag tänkte på det. Jag satt på mitt rum tills vi skulle äta.
– Maten är klar.
Jag gick ner sakta. Mamma hade redan börjat lägga upp mat på tallriken. Vi
bara satt där, vi sa ingenting på hela kvällen. Mamma plockade undan maten.
Jag satte mig framför tv:n. När mamma var färdig kom hon ut och satte sig
också ner för att se på tv. Sen helt plötsligt frågade hon.
– Hur känner du nu inför allt detta?
– Inte så kul, svarade jag snabbt.
– Jag vet att du inte vill flytta men detta jobbet är något jag har velat
ha hela mitt liv. Och jag har ändå inte råd att bo kvar här.
– Nej jag vet, men det är det att alla mina kompisar bor här och tanken på
att byta skola.
– Ja, jag förstår men vi måste stötta varandra nu.

Nästa dag på skolan var sig inte likt.
– Vad är det med dig idag, du har varit så frånvarande hela dagen, sa
Hanna.
– Nej, jag har en sak att berätta, sa jag lågt.
– Vad är det du vet att du kan berätta allt för mig.
Hanna var alltid sån som lyssnade och hon hon var alltid där för mig.
– Jo, det är så att jag ska flytta. Min mamma har inte råd att bo kvar, och
hon har fått ett jobb i Göteborg.
Det tog en stund innan Hanna sa något hon var alldeles förstummad.
– Men. men det är ju långt här i från till Göteborg. Men hur blir det med
oss? Hon lät ledsen.
– Ja, jag vet jag vill egentligen inte flytta. Men vi är tvungna. Vi får
brevväxla med varandra och ringa.
– Mmm. men jag vill ju träffa dig med.
– Ja, vi får väl försöka va med varandra på loven och så.
Efter det sa vi nästan ingenting på hela dagen.

Två veckor senare. Det var halvtomt i huset alla möbler som vi inte skulle
ha var övertäckta med vita lakan. Nästan alla mina saker var nerpackade.
Jag hade hur många väskor som helst med kläder, böcker o.s.v. Vi hade fått
en lägenhet nästan mitt i centrum. Jag var nervös inför min nya skola. Och
mamma var väldigt nervös för allting. Vi skulle ta flyget upp till Göteborg
och någon var tvungen att köra upp våra möbler. Hanna var ledsen över att
jag ska flytta, men det var vi alla. Jag och Hanna snackade inte så mycket
om det. Vi blev bara så ledsna då. Vi pratade mer om sånt vi brukade prata
om. Vi gick på bio, vi gjorde mycket saker ihop.

Idag ska vi åka, Hanna kom för att säga ett sista hejdå. Hon grät, och det
gjorde jag med. Jag ville inte flytta men vi lovade varandra att ringa
varje dag och skicka brev och sånt.
– Är du klar, frågade mamma.
– Ja, sa jag.
Hon låste huset och la nyckeln till dom som skulle ta över huset.
Vi tittade på huset en sista gång, mina ögon var helt fyllda med tårar.
Vi satte oss i taxin.

Nu var vi i Göteborg, vi stod framför vår lägenhet, vi gick upp. När vi kom
in så var det alldeles mörkt. Vi drog upp gardinerna. Solen lös in i
lägenheten. Väggarna var vita, hela lägenheten var ljus. Det var högt i tak
och stora ytliga rum.
Efter en vecka så började jag i den nya skolan. Jag var så nervös. Mamma
körde mig till skolan. Jag steg ur bilen. Skolan var stor.
– Hejdå, sa jag med en darrig röst.
– Hejdå gumman, är du säker att du klarar dig nu?
– Ja, vi syns efter skolan.
– Ja, det gör vi.
Jag gick långsamma steg upp för trapporna. När jag kom in så var det skåp
längs väggarna, långa korridorer med hundratals elever.
Klockan ringde in och jag gick till rektorn. Hon visade mig var allt fanns
och var mitt skåp var. Sen gick hon. Jag knackade på dörren.
– Kom in, sa en kvinnlig röst.
Jag öppnade dörren och där satt nästan trettio elever och tittade på mig.
Jag var helt svettig om händerna och jag var helt darrig.
– Välkommen Malin, sa hon vänligt. Jag heter Maria och är klassföreståndare
för denna klassen.
– Hej, sa jag med en darrig röst.
Det var helt tyst i klassrummet. Alla hade ögonen på mig. Det var en och
annan som viskade till varandra.
– Du kan sätta dig där längst bak där det är ledigt, sa hon trevligt.
Jag gick sakta genom klassrummet och alla bara stirrade på mig. Jag fick
sitta bredvid en tjej. Hon hade brunt kort hår och bruna ögon.
– Hej, sa hon.
– Hej.
– Jag heter Klara
– Jag heter Malin som du redan vet.
– Ja, jag kan visa dig runt sen på skolan på rasten.
– Okej, sa jag glatt.
På rasten så visade hon runt. Hon var mycket trevlig och vi blev bra
kompisar.

När jag kom hem så frågade mamma hur jag hade haft det och sånt.
– Jaha så du har redan hittat en kompis, sa hon glatt.
– Ja, och hon är jätte trevlig.
– Det var ju bra.

På kvällen ringde det i telefonen det var Hanna. Vi satt och snackade i en
timme hur jag hade haft det i skolan. Och hur hon hade haft det och sånt.

Jag och Klara är jättebra kompisar och Hanna hon kom och hälsade på ibland,
och jag hälsade på henne ibland. Jag trivs jättebra i skolan och mamma
trivs bra med hennes jobb. Vi hade jätteroligt tillsammans.
Det var allt jag ville berätta när jag flyttade till Göteborg.
Tack så mycket för att ni ville läsa.
Hejdå.

VG-