Förgymnasial utbildning – Sida 3

Att byta skola/Att byta klass.
Nej! Skrek jag i hela rumet.
Mamma tittade på mig med sina gjylenbruna ögon och sa:
– Vi måste flytta, vi har inget anat val.
Hon fick mig att tänka tillbaka. Tänka på allt jag har varit med om.
– Mamm. Jag har bott här sen jag var ett litet barn, kan jag åtminstondet
få stana kvar med mina kompisar i skolan?
– Nej det får du inte, svarade hon. Och i samma sekund rusade jag in i mitt
sovrum och smälde igen dörren. Jag la mig på sängen. Jag blev tårögd. Jag
satt och tänkte på alla mina roliga dar som barn, o i skolan, mina snälla
lärare. Det skulle bli det jobbigaste, tänkte jag. Att byta skola, mina
klasskompisar skulle byta ansikten. Jag bestämde mig för att göra ett nytt
försök hoss farsan. Han är snällare än vad mamma är tycker jag. Han låter
nog mig gå kvar mitt sista år med. Jag flyttar mig långsamt mot dörren och
hör att han sitter och pratar med min äldre syster. Hon blir skit sur. Inte
för hennes skull, för min. För henne spelar det ingen roll om vi flyttar
eller inte, för det drabbar inte hennes utbildning:
Jag hör henne säga:
– tänk på syrran då, hon går i 8:an. låt henne otminstonde få gå klart! Hon
vet att skolavslutningen för 9:orna är galet roligt i min skola. För att
hon själv gått där. Men farsan säger, nej, med en hög och iriterande röst o
jag lägger mig på sängen igen. Nästa dag i skolan så sägger min lärare:
– Nu är det 2 veckor kvar tills Skolavslutningen. Vad hade ni tänkt o göra
på sommarlovet?
Min klasskompis Lina säger att hon ska resa bort med sin pappa till
Grekland. Det låter kul tycker jag. Killarna ska spela fotboll och åka på
turneringar med fotbollslaget. Och när det min tur så säger jag att jag
skall flytta. Alla vänder sig snabbt och tittar på mig. AAaa. Så är det!
Säger jag. Va synd svarar min lärare. och frågar om jag ska byta skola. Jag
rusar ut och smäller igen dörren! Läraren fortsätter sin lektion igen.
Dagarna går och sommarlovet har börjat. Morsan har redan börjat o packa. Vi
sover på madraser det är jobbigt tycker jag. Men en kväll presic när vi har
flyttat, så frågar jag min morsa: Varför!
– Varför vadå, säger hon o tittar konstigt på mig.
– Ja, varför flytta vi?
Hon kollar på mig med ledsna ögon och säger:
– Jag ska börja jobba och vi behövde större hus det vet du själv. Du sov
juh på madrass där borta. Jo, tänkte jag, det är sant.
– Men varför skola?
– För att det blir närmare för dig att plugga där. Du får nya kompisar o
allt.
Jag blev tyst o la mig för att sova. Jag hade aldrig varit i den skolan jag
skulle börja i tidigare Så den dagen skolan började Så viste jag inte vart
jag skulle gå. Så jag bad min morsa komma med mig. Jag skämdes oerhört
mycket. Men sen såg jag att där sitter juh tjejerna från kyrkokören. Va
bra, tänkte jag. Nu har jag i allafall kompisar o vara med. Men mina lärare
såg anorlunda ut. Och schemat.. jag fattade ingenting. Men jag tänkte det
här kommer jag att bli van vid. Och suckade. Ingenting var som min förra
skola.
Min förra skola var mer öppen och ljus. Och den här skolan är mörk och tom.
det är en liten skola. Alla känner varandra. Jag plockade snabbt till mig
nya kompisar. Redan efter första dagen var jag ute med tjejerna i min
klass. Jag tycker att dem är knasiga. Men det är bara posetivt. 1 vecka
efter skolan så.. åkte vi till ett ställe för att bada och ha skoj med hela
klassen. Det var kul och jag lärde käna hela klassen bättre där.
Några dagar därpå satt jag på altanen med min farsa och pratade. Han
frågade hur skolan hade gått för mig, om det va som jag trodde att det
skulle vara. Men, nej det var det inte. Det var roligare och bo här än vad
det var och bo i lägenheten där borta. Jag trivs mera här och känner mig
mer fri! sa jag till honom och krama om honom och gick och la mig.

Lära för livet!

I vårt häfte finns en artikel ”Extra idrott på schemat ger
bättre betyg”. Jag har läst den med stort intresse. Den handlar om en skola
i Stokholm. Förfataren skriver att eleverna på den skolan har de högsta
betygen i Stokholm. Varför? Jo, de arbetar med speciell modell där kan man
välja mer idrott men också ett ämne som man behöver hjälp med.
Efter att ha läst den här artikeln vill jag dela med mig av mina
egna erfarenheter och åsikter.
Jag tycker att den här artikeln var toppen. Mitt bästa ämne i
skolan är idrott. Det är viktigt att förstå att vi alla behöver röra oss
för att må bra. Sport ger dig inte bara bra betyg det ger dig mer.
Jag shjälv var i en sport-klass där vi tränade handboll och jag
måste säga att det var min bästa tid i livet. Jag träffade trevliga
mäniskor med samma intresse som jag. Vi är fortfarande bästa vänner.
Det är jätteroligt att spela match. Ofta vinner vi men ibland förlorar vi,
men det viktigaste är att ha roligt och varit tillsammans.
Visst finns det sporter som är farliga för hälsan t. ex boxning,
men jag tycker att sportar man lagom är det bra för kropp och själ. Det
gäller alla sporter.
Det är min sista termin i grundskolan och jag har bott bara en
kort tid i Sverige så jag måste arbeta mer än de andra. I framtiden vill
jag bli farmaceut så man behöver plugga mycket och det gör jag.
I min uppfatning mina fina betyg beror på att jag trännar
handboll två gånger i veckan. När jag är i gymnastikhallen glömmer jag mina
problem. Det är så shönt att ta det lungn och bara spela.
Det är många possitiva saker med att träna. Jag brukar bli
frisk, glad och bara väntar på nästa handbolls träning.
Barnen tycker om att titta på TV eller spela på datorn. De mår
inte bra och orkar ingenting
Idag har många, barn och vuxna, problem med övervikt och med
hälsa. Orsaken är att de vill inte röra sig.
Det är viktigt att förstå att vi alla behöver röra oss för att må bra.
Slutligen vill jag säga att det är bra att ha möjlighet att göra
i skolan vad man tycker om.
I min uppfatning det är lättare och roligare att gå till skolan, när det
finns ämnen som intresserar dig.
Shjälv tror jag att det kommer att bli mer och mer skolor som
vill ge dig bättre möjligheter att utveckla dina intressen, att läsa och
träna samtidigt.

Hur kan allt bli så fel?

– Jenny, har du gått upp än?! ropade mamma från köket.
Mina ögonlock ville inte öppnas. Jag låtsades inte höra henne och somnade
om igen.

– Sover du ännu, vet du vad klockan är? frågade mamma hysteriskt i
dörröppningen till mitt rum. Hon fick inget svar. Plötsligt tände hon
ljuset och drog av mig täcket.
– Vad håller du på med?! skrek jag chockat.
– Nu är du vaken ialla fall, sa mamma med ett leende på läpparna.

Hon gick ut ur mitt rum och in i badrummet. Jag satte mig på sängkanten och
kollade på klockan som stod på mitt svarta antika nattduksbord.
Kvart i 8.
Jag kommer försent till skolan, Typiskt!
Jag skyndade att ta på mig, kladdade på lite smink, slängde imig
en smörgås och begav mig iväg till skolan.

Väl i skolan.
– Jaså var har du varit? frågade Anna. Anna var våran nya lärare.
Rätt ung och hur snäll som helst. Förlåt att jag kom försent, jag försov
mig.

Ja, ja ingen fara. Du har inte missat så mycket.

Jag älskade min skola. Alla mina kompisar, lärare och alla snygga killar
förstås. Här vill jag leva för alltid, hela mitt liv.

Uddevalla ligger 3 mil norr om Göteborg, och här bor vi, Mamma och jag.
Pappa bor för tillfället i Stockholm, Men hos honom är jag nästan aldrig
och hälsar på.

Tillbaka till skolan
Jag satte mig bredvid in bästis Lollo
Henne kunde man lita på till hundra procent. En underbar kompis. Klockan
tickade och dagen gick jätte-fort. Det dröjde inte länge förrän jag var på
väg hem igen.

Jag öppnade våran ytterdörr och ut for os från mat. Det luktade gott.
– Mamma vad gör du för mat? frågade jag och himlade av förhoppning
– Pannkakor! Jag log.
– Kom och hjälp mig och duka är du snäll, bad mamma.

När maten var färdig och vi satt till bords, såg mamma på mig med en
konstig blick.
Jag tittade upp. Vad är det?

– Jag har pratat med pappa och…
– Och vadå? Svarade jag fundersamt tillbaka.
– Vi har bestämt att du ska flytta till honom, upp till Stockholm.
– Du måste skämta?
– Nej, vi har funderat på det här länge och nu har vi kommit fram till att
det är det bästa.
– Aldrig i livet, det kan du bara glömma!
– Nu är det så, ingen idé att opponera sig.

Jag kände inuti mig hur hjärtat krossades, gick sönder, fall liksom i små
bitar.
Det var en vecka kvar tills vi slutade 6:an.
Och efter sommaren, det var då allt skulle ske.
Att skiljas från mina kamrater.

Sommarlovet gick fort och utan att jag visste ordet av det var det dags för
mig att flytta upp till Stockholm. Jag tog farväl av mina kompisar och vi
lovade varandra att alltid hålla kontakten.

(Nu skulle jag börja 7:an. Komma till en ny skola där man inte känner
någon. Fy vad hemskt!)

”Första skoldagen”.
Den klassen jag hamnade i verkade vara den stökigaste på hela skolan.
I min klass hamnade, som jag och många med mig kallade ”Bimbo”.
Hur skulle jag kunna överleva här? tänkte jag medans jag tittade runt i
klassrummet på alla mina blivande klasskamrater.

Men allting gick bättre än vad jag väntat mig, jag skaffade kompisar redan
andra dagen.
Jag blev kompis med ”Bimbosarna”. Dom jag avskydde i början.

Men allt eftersom så började det gå utför. Jag började skolka, blev allt
tyknare, började röka och dricka. Var ute sent på kvällarna och festade
varje helg.

En kväll låg jag i min säng och tänkte. Vad har det blivit av mig
egentligen?? Jag som var så himla redig och ordentlig förut.
Att man kan bli så annorlunda bara för att man flyttar eller kanske byter
skola. Om jag fick välja själv skulle jag valt att inte flytta från
Uddevalla. Det var mycket bättre där. Då skulle jag säkert inte blivit
såhär.

Det är inte alltid föräldrar har rätt, men om jag tänker efter så är nog
allt detta mitt fel.
Att jag inte kunde säga NEJ till dom så kallade ”Bimbosarna”…

Mina skolår
Mitt liv i skolan började rätt svårt som jag kommer i håg det. Jag var bara
6 år när mitt livs första sommar låv började och jag var ute och lekte med
de andra barnen men plötsligt så låg jag bara där på marken och fatade
ingeting. Jag höll på att svima Jag kunnde inte resa på mej fata hur det
känns och va så hjälp lös. Jag kommer ihåg att folck samlades runt mej och
jag hörde Hur folck rinngde i sinna telefoner för ambulans och jag bara
skrek som en stuken gris. Det andra som hände på sjukHuset är inget att
veta. Jag kommer ihåg att det var 1994 som mitt livs första sommar lovs
osäkert om det är ett a, ett e, eller ett s, som sista bokstav i ”lovs”
som allt hännde.

första klass. Ja det var rätt svårt. Att koma till skolan som en stel
pinne. Jag var så nervös. Ja men nu ska jag istället bäreta om hur det va
att gå på pinarna. Ja var inte som alla andr. Kom inte fram som alla andra
så Ja var konstig för alla Södja mej på Dom skit kryckorna. Jag var ett
monster för alla först klasserna. Men vi blev iallafal upp ropade i aullan
på Söder valv skolan. Vi fick roser och en keps som var rosa färg och det
ståd först klassare. Jag kom in i klassen snabt men det berrår någ på att
jag var så jävla farlig. Men nu ska jag inte skriva mer trams i stället ska
jag skriva om min syn på mina först lektioner. Ja Det var väll bra vi hade
en snäll lärarina som hete ingrid svensson Som vi trode var snäll med det
vissade hon på bara några veckor. Då blev det inte lätt ska gudarna vetta
Oh vi var rätt busiga. Jag, Robin och albert. var klassens västingr och Har
hålt på så i 5 år hittils. Vi Hade en affär som låg uttan för skolan. som
hete Chocs livs. Den som gick uttan för skolans om rådde var döddens trodde
vi. Så jag, Robin, Albert, Carro, Karolina skulle Ju klart göra deta. så vi
gömde oss i buska och sen sprang vi och köpte en kluba var sen sprang man
till baxs som en skolad råtta. Ja Så var min syn på mitt livs första skol
år

Mina skolår
När jag första gången började i skolan så kändes det spännande men
samtidigt så var jag nervös.
Jag kommer ihåg att jag gick in till Klassrummet och där var alla mina nya
klasskamrater. Och min nya lärare, han hette Carl Filip. Han var så lång så
jag var lite rädd från början, men han var jätte snäll.
Jag fick några bra kompisar det var Ada, Andrea, Desirée, Carolin, Sofia,
Cecilia och Jossan. Sofia bodde på min gård så jag kände Sofia innan vi
började i skolan.

När jag började i tredje klass så fick vi en ny lärare, som hette Lisa
Jansson men nu heter Finér i efternamn.
Det var nog i tredje klass som Sibel började i min klass.
Det var roliga år det.

Jag började nu i fjärde klass, fick vi en ny lärarinna som hette Jessica
Philipsson. Hon var jätte snäll. Min Klass har varit pratig sen första
klass, så inget har förändrats.

Åren gick och jag började i femman. Vi har fått nya lärare sen i tredje
klass. I 5:te klass hade vi en lärarinna som hette Emilia. Hon var snäll
men väldigt sträng.
När vi läste engelska så fanns det några sidor i boken som det var flera
personer med i, som en teater.
Då fick dem som ville ställa sig framför klassen och spela upp den teatern.
Det gick några månader och vi fick en ny tjej i klassen. Hon var från
Spanien och hette Gabriela, hon var snäll men kaxig också. Några stycken
ifrån vår klass gick i en liten grup hos en lärare, där läste vi Svenska.
Gabriela kunde inte så bra Svenska så vi retade henne.
Efter nån månad så bytte hon skola, hon orkade inte med våran klass.

På skolavslutningen så fick alla femmor en röd ros med en lapp på som det
stod ens namn och ”lycka till”.

I sexan så fick vi nya klass kamrater, så blev vi en ganska stor klass.
Vi hade roligt tillsammans, ingen som bråkade. Jag fick Lisa som lärarinna
igen. Alla sexor åkte till Skara Sommarland, det var så roligt.
Jag, Filippa och Helena vi var kompisar men jag var med Ada mest i 6:an.
När jag började i sjuan så kände jag mig ganska stor. Vi fick nya
lärarinnor, Stella och Gunnel.
De är jätte snälla. Vi fick ju en ny elev i klassen också, det var Jing.
Jag blev vän med han väldigt snabbt. Jing é en bra kompis han är sig själv.
Sjuan var rätte rolig men mycket läxor.
På skolavslutningen så var vi i klassrummet. Jag ville inte sluta sjuan för
då började jag i åttan, och i åttan så får man betyg.

Efter sommarlovet så började jag i åttan. Nu gällde det att jobba lite mer
för att få bra betyg. I åttan så praoade vi i två veckor. Jag praoade på
Tech company, det var så slitigt och det enda man fick var ett bälte. Vi
åkte till Orust, det var så roligt.
På skolavslutningen så fick vi vårt första betyg. Jag var så nervös.

Nu var det nian då. Jag ville verkligen inte börja nian för då var det ju
sista skolåret. Nians första termin gick vi fick våra betyg, jag var nervös
men inte så som i åttan.
Nu så ska vi åka antingen till Björnholmen eller Tollered. Det ska bli
roligt, och så har vi balen kvar.
Men jag känner mig inte redo för gymnasium ännu. Jag vill inte lämna
högstadiet.

Att byta klass!
Jag och min pappa flyttade till sösdala 1994. Mitt första skolår började
jag på Hässle skolan tillsammans med min kusin Sanna och tjugoandra elever.
Hässle skolan är en ganska så stor skola med egen simhall som vi var en
till två gånger varje vecka. Det var min favoritlektion. På rasterna
brukade vi spela bandy eller kasta kula, tyvärr så förlorade jag mina kulor
och fick stå och titta på mina klasskamrater. Jag gick hos en talpedagog
för att jag inte kunde uttala r. En gång i veckan var jag där och sa Rena
Rama Rolf och spelade lite spel Medans dom andra var i klassen och hade
matte. Min pappa fick ett bättre jobberbjudande i Halland Väderö, och det
passade bra p g a att pappa hade en gammal flamma som han började träffa
igen.
Hon hette Katrin och verkade till en början snäll, men jag hade fel. Pappa
tomas jobbade mycket så han var inte hemma så ofta. Tiden gick och jag
började i Myckleås|skolan i tvåan, som skulle visa sig vara en bra skola.
Redan första skoldagen trivdes jag bra, alla var trevliga och snälla men
dom flesta tyckte att jag hade en rolig dialekt. I Myckleåsskolan hade vi
roliga timmen en gång i veckan på fredags|efter midan. Mina bästa kompisar
hette Dany och Kristoffer. Vi var fem stycken i klassen som spelade fotboll
i samma lag på fritiden, S FF hette laget. fotbollen var min stora passion
i årskurs två till sex, jag spelade back för att jag var stor och stark.
Martin S var målvakt, Martin a var mittfältare, Kristoffer var back
tillsammans med mig och David. I Myckleåsskolan hade vi både träslöjd och
syslöjd det var bra. Vi simmade i Myckleåsskolan också men bara en gång i
veckan. Det var danstävling på roliga timmen, jag dansade med Lena, Stoffe
med Maria och Dany med Sofia. Stoffe mutade dansdomarn så han vann, jag och
Lena kom två och Dany och Sofia kom trea. Jag ringde och frågade chans på
Maria, Sofia, Lena och Kristina i fyran, ingen svarade ja hahaha. Det var
så pinsamt att gå till skolan nästa dag, men vad hade man för val. Dagen
efter så sa tjejerna ingenting om gårdagen tack och lov. Vi hade ett disco
i stadshuset det var i 6 timmar och alla var där, det var faktiskt skitkul.
Vi åkte på en utflykt i femman till en stenåldersby. lärarna hade sagt att
det skulle bli varmt så vi skulle ta med oss mycket vatten, jag tog med mig
nio liter vatten att kånka på, det var väldigt tungt. När vi kom tillbaks
bestämde vi oss för att ha en Stenåldersmusikal i rådhuset. Vi hade på oss
bruna tyg|säckar och stod på scenen framför 100-150 personer, det enda
problemet var att jag svimmade och ramlade baklänges och tog med mig Malik
som stod på en stol bakom mig. Fröken hjälpte mig ut så jag fick lägga mig
på en bänk utanför och frågade hur jag mådde, jag svarade att jag var lite
yr. Fröken sa att jag kunde lägga mig under pianot och bara sjunga med, så
det gjorde jag. Före ställningen gick bra utan min professionella hjälp och
alla visslade och klappade händerna när vi var klara. I femman ville jag
inte bo kvar i Halland så jag flyttade till min moster i Jönköping, det var
svårt att flytta ifrån kompisarna i Halland men det gick. När jag kom till
Jönköping fick jag ett brev från min gamla lärare och ett brev ifrån varje
elev i klassen, det kändes bra. Jag lovade att jag skulle hälsa på nån
gång, det ville dom gärna. Så kom den första dagen i ängsholm|skolan, den
var inte kul jag gick ifrån klassen och satt mig och grät vid
grus|parkeringen. Min lärare Matilda kom ut och övertygade mig att gå in i
klassen igen, så jag gick in i ett mindre rum där Gustav, Assar, David och
Andreas kom in och pratade med mig, det var helt ok. Gustav blev min bästa
kompis, vi gjorde mycket saker ihop tränade, badade, gick på stan mm.
Ängsholmskolan var mycket större än Myckleåsskolan, men det vi gjorde i
femman i Halland höll dom på med i sexan när jag började. Jag vart lite som
en mönsterelev, jag och Daniel Bern var bäst i klassen. Ett år senare
började Jag i högstadiet och kom i samma klass som min barndomsvän Donnie,
men det var ombytta roler nu. När jag var mindre var jag tjock och rund,
medans Donnie var smal. Nu var det precis tvärtom. Jag var smal och Donnie
var lite större, men fortfarande samma per|son som var min bästa kompis
innan vi båda började i skolan. Årskurs sju var den roligaste i hela mitt
liv pga att jag fick massor med nya kompisar, men bäst av allt var att man
blev ganska så populär bland brudarna. Jag åkte och hälsade på mina
klasskompisar i Halland som jag hade lovat. Dom hade också hunnit att börja
i högstadiet, och tyckte att det var roligt. Dom flesta hade tyska som
språkval, men även spanska och franska. Nu går jag mitt sista år här på
Ängsholmskolan och det känns underbart. Det ska bli skönt att börja på
gymnasiet (Hotell o ”o” med ett understreck resturang programmet) utan
massa tunga saker i väskan. Nu har jag tagit igen en massa saker och har
fortfarande lite kvar, men jag vet att jag kommer att hinna med det pga att
det är det som jag verkligen vill. Just nu. Varför vet du ju redan annars
får du läsa igen om uppsatsen en gång till. Nu ska jag byta klass och skola
igen, men jag ser bara positiva saker med den förändringen.

G+

Att byta skola/Att byta klass!
Med att byta skola och att byta klass är två saker som händer, det kan vara
positivt och negativt. Positiva delen är att man får lär känna nya personer
och med det negativa delen är att man kan bli mobbad och inte bli omtyckt
av dom nya personerna i skolan.
Jag som skriver uppgiften har varit med på att någon jag käner har flyttat
och byt skola och har byt klass.
När hon kom till min skola aldså hennes nya skola så blev hon mobbad, hon
blev kalad för många saker t.ex för, gå till din gamla skola du din. pinne,
fläck, lukttrasa och. det va inte bara att hon blev kalad för saker utan
hon va rädd varje gång hon skulle till skolan för att hon blev misshandlad
för varje gång hon skulle gå hem.
Dom som mobba flickan ville att hon inte skulle gå i deras skola för att
hon va väll en person som inte passa in i skolan för dom.
Det va inte bara killar som mobba henne utan tjejer också. Flickan som blev
mobbad hade blivit slagen förut också av sin pappa. När hon blev ett år
börja hennes pappa att knarka dricka osv, han behövde ju pengarna till allt
skit som han hålde på med.
När flickan blev 5 år så börja pappan att misshandla hennes mamma av heroin
sprutan han avled i natten. Sedan des har flickans mamma druckit sprit och
alla pengar går ju till spriten och det är också därför flickan har inga
fina kläder på sig.
Varje dag när flickan kommer hem från en jobbig dag ifrån skolan så ser hon
sin mamma ligga i soffan as full.
En da när flickan råka fråga sin mamma om två hundra kr till ett par byxor
som hon såg på stan så blev mamman rasande och började kasta saker på henne
och börja skrika, har du blivit en kvinna nu va tror du att jag är en bank
eller vart ska jag få pengar ifrån osv.
Flickan sprang ut från huset och sate sig utanför gården. När jag kom för
bi hennes område såg jag henne sitande och gråtande då gick jag fram till
henne och sa hej, då blev hon as rädd och sa, inte du me lämna mig ifred
jag har redan fåt stryk det räker då sa jag. jag vill inte ge dig stryk jag
fråga henne om hon ville följa med mig på stan jag viste att hon ville ha
ett par fina byxor jag såg när hon pröva dom och vill så gärna ha dom, vist
sa hon och torka av sig tårarna.
När vi va framme i stan så sa jag följ med mig in här jag ska bara se efter
på en sak, visst sa hon. Jag köpte byxorna och sa till flickan visst är
byxorna fina mm sa flickan det är dom. Du får dåm av mig då skrek hon av
glädje tack så mycket tack, hon blev så glad att hon hade glömt vad som
hade hänt förut. Flickan och jag blev vänner och hon fick också mer vänner
av mig, alla mina vänner blev hennes vänner. Det enda problemet flickan
hade mäst av va mamman. Mamman bara drack och drack en da när flickan kom
hem så såg hon sin mamma liggande på soffan som vanligt flickan fråga om
hon hade lagat mat men mamman svara inte flickan gick fram till soffan och
skaka på mamman men hon vakna inte hon kände på pulsen men hon kände inget
mamman hade dött.
Flickan sprang hem till mig och plinga på dören men ingen öppna, ingen va
hemma. Hon satt utanför min trappa och vänta på mig.
Jag kom hem såg henne sittande på trappan gråtande, vad har hänt fråga jag
min mamma har dött, å Gud sa jag, jag är så ledsen för din skull. Jag fråga
om hon hade några kusiner, och hon sa ja men hon hade aldrig träffat dom.
Men jag och min familj hjälpte henne att hitta hennes kusiner och det
gjorde vi till slut.
Hon flytta till en av hennes mostrar och fick en ny familj och byte skola
och dom va snälla imot henne hon fick det bra till slut.

Mina skolår
När jag sitter och tänker på alla mina skolår, så känns det som tiden bara
runnigt iväg. liksom som jag gick i etten igår. Skolåren för mig och säkert
ni andra är som en mötesplats där man samlar kunskap och vänner, vänner och
kunskap som man kommer att få ha med sig hela livet, ända in till döden.
Utan skolan så skulle jag ju inte kunna allt viktigt och vad skulle man
göra då igenkligen? Jag har ett ordspråk som jag jämt brukar säga till mig
själv när jag har det jobbigt med skolan, det lyder så här: Ingen skola,
inga kunskaper, ja det lät kanske lite knäppt, men det har verkligen drivit
mig framåt i livet.
Jag kommer starkt ihåg den dagen då jag började skolan, jag var då en lite
blyg, blondhårig tjej, fast jag var också väldigt nyfiken på den hela nya
miljön, lärarna och klasskamraterna. Jag minns att jag tänkte så här undrar
ifall skolan är stor och ifall vi får ha våra egna böcker, undrar hur
lärarna ser ut, är de långa och blondhåriga som jag eller är de korta och
konstiga. Jag var specielt nervös inför alla nya klasskamraterna, men det
tror jag nog att alla barn var första dagen. Men som tur är så gick allting
bara bra, jag fick många kompisar och man fick sina egna läroböker att läsa
i, men lärarna var verkligen inte långa och blondhåriga eller korta och
konstiga, utan de var verklige speciella lärare som visade vägen framåt och
in till tryggheten.
Jag hade jättebra på den skolan jag gick i och minns speciellt den dagen
den min kompis Andrea och jag hittade på ett bus, det var så här att
utanför skolbyggnaden så fanns det rödavinbärsbuskar som vi odlade fram och
just denna dag så var de extra röda och saftiga, men sura. Då bestämmde jag
mig för att äta några och Andrea hängde på, men det dröjde inte lång tid
tills matatanten kom på oss och vi sprang och sprang för livet. När jag
tänker så här på-t i efterhand så skrattar jag åt det.
Jag hoppas verkligen att alla barn har ett speciellt första minne som jag
har.
Jag bytte senare skola till Enebyskolan och det vart som en ny start för
mig, visst förlorade jag alla mina kompisar från min första skola, men på
kuppen fick jag ju nya som jag faktiskt än känner och umgås med. Jag bytte
skola, därför att vi flyttade. Det var väldigt pirrigt. Jag började i
årskurs tre och bara efter några dagar känndes det som jag hade känt
personerna i hela mit liv. Jag mins när alla ville komma fram och prata med
mig och alla undrade hur jag var som person. Alla människor får nog det i
magen som man inte kan beskriva, när man kommer till ett nytt ställe.
Från trean till sexan mins jag faktiskt bara några få händelser, det andra
har liksom bara suddats bort med tiden, det har faktiskt gått nio skolår.
Det finns en sak som jag mins tydligt, det var när alla skulle göra sina
nationella prov för första gången i femman och alla var så oroliga för det.

Det var också en dag när alla skulle ta spruta, ja det var oroande
ögonblick.
Det har hänt många spännande och tråkiga händelser under min skoltid, tex.
som när alla vi i klass 5b skulle åka ut och campa och då skrämde alla
killar upp tjejerna med att någon hade blivit mördat i ett dike utanför det
stora huset. och gissa vad vi blev rädda när vi plötsligt såg blodsspår,
men det var ju bara gammal ketshup. men de fick senare igen så att de teg.
Det finns också sorgliga händelser som kanske alla varit med om någon gång,
det är att bli retad för någonting och det hände just mig, så här gick det
till: Det var i tvåan och vi alla i klass 2c skulle ut och grilla korv i
skogen och jag var helt ensam den dagen för min bästa kompis Andrea var
sjuk.
Det var då det hände, jag stod ensam i skogsgläntan och väntade in lärarna,
då kom tre tjejer imot mig, jag tror att de gick i 2a, de började reta mig
delvis för att jag stammade och delvis för att jag hade kort hår och det
gav mig väldigt dåligt självförtroende. Jag var tyst hela dagen, men när
jag kom hem berättade jag allting för min mamma och det råder jag alla barn
och ungdomar att göra. För mig så löste det sig som tur är. Det var min
värsta händelse, för jag vart faktiskt väldigt ledsen.
när jag senare skulle då lämna sexan och börja i sjuan så vart jag väldigt
nervös och det tror jag nog att alla blir när de byter årskurs. Men det
ordnade sig och jag hamnade i en ny klass, det var 7a.
Då senare blev det lite allvarligare, vi fick massor med prov och det satte
mycket press på en. Sen i åttan och nian fick vi våra betyg och jag tycker
att jag fick ganska bra betyg. Jag tror nog att jag fick bra därför att jag
gav allt på proven och lektionerna. Börja kämpa redan i sjuan, ge inte upp,
för då kanske ni inte når ert mål.
Jag vill verkligen inte lämna skolan och alla lärare som betyt massor för
mig. Jag vill verkligen inte lämna allt det, men man måste ju gå vidare i
livet, visst är det sorgligt men det är ju alla dessa skolår som har gett
mig och oss alla kunskap och en chans att göra något av våra liv. Jag själv
har alltid velat jobba med djur och det hoppas jag att jag kommer att göra
också. Jag har verkligen blandade känslor inför att lämna skolan, men det
mesta är posetivt. Vi alla kommer nog att ses en dag igen.
En krönika för skoltidningen skriven av Cecilia Nordlund i klass 9a,
läsåret 2003.

Mina skolår
Om jag ska vara ärlig och tänka tillbaka så tycker jag att skolan har varit
jätte|rolig men även något som jag har hatat, så känner nog många pga alla
läxor och prov osv. Men det som är så lockande är nog alla utmaningar, med
det så menar jag tex. praktiken, alla friluftsdagar osv.
När jag började min första skoldag var jag jätte nervös. Fast det tror jag
inte jag var ensam om. Jag var så nervös att jag inte ens ville stiga upp
ur sängen den dan Men till slut gick allt bra. Jag tyckte att alla redan
kände varandra och att jag var den ända som inte hade någon kompis när vi
stod där ute med våra föräldrar och väntade på att vi skulle gå in.
De flesta kände varandra från dagis och hade redan någon att leka med.
Under mellanstadiet var det nog tråkigast jag vet faktiskt inte varför men
jag tror att det berodde på kompisarna, att man växte ifrån varandra osv,
Som liten var jag väldigt blyg och vågade inte säga vad jag tyckte och
tänkte så mycket, men det är ju så att man utvecklas och lär sig ju äldre
man blir.
Att lämna grundskolan känns så stort för mig det är så mycket eget ansvar.
Det är även ett stort steg man tar. Under hela vägen från ettan har jag
haft med min vän Madde, vi har gått i samma klass i snart 9 år, och hon
betyder mycket för mig. Vi har inte alltid varit bästa kompisar men nu är
hon den bästa och henne vill jag inte lämmna, men jag vet att jag får nya
vänner och det får hon med.
Den kompisen som jag lekte med under mellanstadiet heter Jenny och vi
gjorde nästan allt tillsammans men sedan efter 6an så flyttade hon och jag
trodde att jag skulle dö när jag skulle börja 7an utan henne, men det
gjorde jag inte, jag klarade mig fint.
Just nu har vi inte någon kontakt vilket vi låvade att vi skulle ha.
Men det gläder mig att jag iallafall har Madde kvar.
När jag började 5an så hamnade vi i en klass med nya elever och en ny
lärare det var spännande. Den nya läraren hette Desirée och hon var den
snällaste läraren jag hade haft, fast jag var inte den ända som tyckte de,
nästan alla andra tyckte samma sak.
Hon var alltid så trevlig och omtänksam och henne kunde man snacka med.
Just nu idag har jag inte sett henne på länge, men jag vet att hon
fortfarande är lika omtyckt.

Att byta skola/Att byta klass!
Jag gick i klass 6B. Vi var äldst i skolan, alla sexorna hade därför, mer
eller mindre, respekt från de yngre eleverna.
Jag hade även respekt i klassen och de andra sexorna i de andra klasserna
respekterade också mig. Det var skönt, för att ingen vågade att säga emot
mig. Alla lyssnade på mig och gjorde som jag sa, eller nästan alla. Det
fanns ju andra också som hade respekt. Vi var oftast tillsammans men vi
hamnade nästan alltid i bråk eftersom vi ville visa upp oss. Man ville visa
att man var bättre än alla andra. Jag bråkade mycket och jag ratade
osäker på om ”ratade” är det rätta ordet med alla men jag gillade ändå min
skola, mina kompisar och mina lärare.
I lågstadiet hade jag varit en tyst, liten person som ingen brydde sig om.
Jag hade inga kompisar heller, så det hade alltså tagit tid för mig att
skaffa mig det här respektet och jag ville inte förlora det.
Men så en dag fick jag reda på att vi skulle flytta. Mamma hade fått ett
bättre jobb inne i stan, så vi skulle flytta dit. Jag var alltså tvungen
att byta skola. Mina kompisar, mina nuvarande lärare och framför allt mitt
respekt ville jag verkligen inte förlora nu. Jag hade kämpat för hårt för
att förlora allt nu.
Jag klagade och protesterade men mamma och pappa hade redan bestämt sig. De
hade hittat ett fint hus nära mammas nya jobb. De hade också hittat en ny
skola till mig. I den skolan så gick det elever från årskurs 4 till årskurs
9. Så jag skulle slippa att byta skola igen när jag skulle börja i
högstadiet, det var ju en fördel.
Jag hade redan fått byta klass i fyran. Då var det så att det fanns fyra
treor, men man bestämde att en klass av de fyra måste splittras inför
årskurs 4. Det blev våran klass som blev utvald.
Så de delade på oss och vi hamnade i de tre olika klasserna som var kvar.
Men då hade man i alla falla några kompisar från den gamla klassen kvar som
också hamnade i samma klass som en själv. Man kände också vissa i den nya
klassen redan, mer eller mindre. Så det var inte så svårt då som det skulle
vara den här gången. Att få nya lärare, skola och klasskamrater kan vara
svårt.
För lärarna måste man visa allt som man kan så att de får en bra bild av
en. Men klasskamraterna är ändå jobbigast. Man vet inte hur man ska bete
sig mot dem. Man vet inte heller hur de vill att man ska bete sig. Ska man
vara tuff och pratsam? eller tyst och blyg?
Första dagen var jag tyst och blyg. Jag kände att alla tittade på mig hela
tiden, som om de inspekterade mig. De bevakade minsta rörelse som jag
gjorde. Det var jobbit. Nästa dag började de att prata lite med mig. De
pratade också mycket och högljutt på lektionerna, lärarna sa åt dem att
vara tysta men de slutade nästan aldrig utan de fortsatte att prata. Så jag
förstod att den här klassen är en pratig klass, så jag måste också börja
att prata för att kunna lära känna någon.
Jag började att vara med några killar och jag lärde känna dem ganska bra,
de var coola. Men man kunde inte jämföra någon eller något med det som jag
hade förut.
De första dagarna fortsatte jag med att vara tyst och blyg. Det kändes
konstigt att vara den tysta, blyga och orespekterade typen. Jag som alltid
pratade så mycket i den gamla skolan. Jag hade respekt och tjejerna tittade
på mig och skrattade åt mina skämt, hur löjliga de än var. Det kändes bra
att gå till skolan då, jag ville till skolan för att träffa kompisarna och
för att det var kul. Jag hade bra betyg också, så allt var perfekt,
eftersom lärarna gillade mina betyg.
Mina nya lärare var okej och kompisarna med men jag visste att om jag ville
ha det som min förra skola så måste jag börja redan nu.
Jag började att vara med de tuffaste eleverna. Jag började att göra allt
som de gjorde, vi var tillsammans på fritiden också. Genom dem lärde jag
känna elever från de andra klasserna också, så jag började att vara med dem
också. Vi gjorde en hel del dumma saker, vi klottrade och tog sönder en
massa saker. Det var kul från början men ju mer jag var med dem desto värre
blev jag. Jag kunde inte dra mig ur deras dummheter. Jag fick inte heller
respekten som jag ville ha, utan jag blev mer som en liten sak som hjälpte
dem med allt som de ville. Det var de som hade fått respekt från mig och
jag gillade inte det.
Mina betyg hade sänkts, mina lärare ogillade mig och mina föräldrar litade
inte längre på mig.
Jag visst att jag var tvungen att ändra mig om jag ville bli något. Jag
försökte att minska med att vara med mina nuvarande kompisar. Det var svårt
men det gick.
Jag hade bara lärt känna de här killarna och inte någon annan i klassen.
Jag tyckte väll att det räckte med dem.
Men så började jag prata mer med resten av klassen, killar och tjejer. Ju
mer jag pratade med dem desto mer började jag att gilla dem. Jag var inte
så mycket med ”gänget” längre. Jag började att vara mer med andra killar
och tjejer i klassen. Sånna som var ganska duktiga i skolan men ändå
pratglada, alltså precis som mig. Jag trivdes bra med dem och jag började
att känna en trivsam gemenskap med dem.
Vi alla ville och hade kul tillsammans, men vi gick aldrig för långt som
”gänget” gjorde. Vi var ambitiösa och jobbade bra tillsammans, på det
sättet höjde jag mina betyg igen.
Jag var med det gamla gänget ibland också men jag drog mig alltid ur när
det gick för långt. Livet började att bli mer och mer som i den gamla
skolan och jag trivdes bättre och bättre i den nya skolan.
Jag träffade fortfarande många från den gamla klassen ibland, så jag kände
många personer. Det var kul och om jag tänker efter så tycker jag att det
här bytet av skola var bra ändå. Jag har också lärt mig att respekt inte är
allt. Man måste inte vara stor, stark och tuff för att bli omtyckt.
Det enda som jag fasar för nu är.
gymnasiet.