Förgymnasial utbildning – Sida 4

Att byta skola
Jag ska berätta om hur det var innan, när och efter jag bytte skola. Jag
tycker det är en ganska rolig händelse, men samtidigt lite tråkigt. Allt
som jag berättar i den här novellen är sant. Hur det gick till ska ni få
höra nu:

Jag har bott i en av Sveriges mest kommenterade förorter, Den heter
Rosengård. Jag bodde där fram tills jag blev elva år gammal. Det var då jag
och min familj flyttade till Holma. Jag bytte skola när jag gick i femman.
Skolan som jag gick i fram till femman heter Hindbyskolan. I hela skolan
gick det bara två svenskar. De gick i den skolan bara för att deras
föräldrar jobbade där. Som tur var så gick en av dem i min klass. Nästan
halva skolan var bara turkar och somalier. Resten bland annat de två
svenskarna var det Zigenare, araber, syrianer och lite från alla världens
håll. På rasterna så samlades alla med sin likadana bakrund, dvs somalier
med somalier, turkar med turkar osv. På rasterna så var det ingen som
pratade svenska. Hade nån från Norrland kommit ner till skolan skulle han
tro att han var på nån flyktingförläggning. Men när jag gick där var det så
roligt. Min bästa kompis hette Aron. Jag glömmer aldrig honom. Varje gång
jag blir ledsen så kom han fram och pratade med mig, berättade roliga
skämt. Med klassen så gjorde vi massor med utflyckter. Efter skolan så
fanns det ett jättestort vit hus som var en fritidsskola. Dit gick nästan
alla och tog det bara lugnt. Jag gick i Hindbyskolan fram till halva
femman. Sen flyttade jag till Holma. Skolan som jag började i heter
Krokbäcksskolan. När jag och min brorsa (Mario) skulle gå dit för första
dagen så gick jag till vänster av den smala korridoren, min brorsa till
höger och min pappa i mitten. Alla mina nya klasskompisar gick fram till
min lillebrorsa och sa ”välkommen till våran klass Hamid”. Min pappa
puttade snabbt min lillebror tillbaka och puttade mig framot. Alla hans nya
klasskompisar kom fram till mig och frågde ifall jag var Mario. Min
lillebrorsa var och är större än mig. I den nya skolan var det snarare
tvärtom. Två med utländska bakrunder och resten svenskar. Min pappa tyckte
att det var en fördel med att jag jobbade och pratade med svenskar. Jag
kunde lära mig det svenska språket bättre. Jag blev snabbt kompis med de i
klassen. När det var rast gjorde vi ingenting annat än att leka. Jag tycker
att det var mycket roligare i Rosengård men samtidigt vad hade hänt med min
svenska om jag bodde kvar där. Jag tycker att det hade varit roligare i
Rosengård med kompisar. Det var mera utflyckter där men här i Holma är det
bättre att lära sig svenskan. Vi flyttade för min farsar affärer, vi hade
släktingar här och för mig och mina syskon.
SLUT!

Att byta skola
Min förra skola hette Carl von Linnes skolan. Där gick jag i 2 år, 3 och 4.
Dem 2 andra första skolåren gick jag i en Spansk skola. Den Spanska skolan
var inget bra. Jag hade en lärare som misshandlade mig. Läraren fick
sparken så hela klassen blev tvungen att byta skola för att vi hade ingen
Spansk lärare. Hela klassen bytte till en vanlig skola, inte Spansk. Men
alla hamna på olika skoler. Jag hamna i Carl von Linnes skolan. Och det var
inte kul. Min lärare var inte snäll och jag hade inga vänner. Det var 2
svåra år.
När jag skulle börja i femman blev min mamma och pappa tvungna att flytta
till Peru p g a mina bröder. De skulle börja i skolan där borta i Peru. Och
min ma|mma kunde inte vara kvar i Sverige utan dem. Så hela familjen flytta
till Peru. Där började jag i en skola som hette Iquitos Prat Marañón men
den kalla|des för skola ett. Varför den kallades för skola ett vet jag
inte.
Men där fick jag gå om fyran så att jag kunde lära mig bättre Spanska. Där
var det värre en Sverige. Fast jag hade många vänner och alla kände mig.
Men problemet var inte det. Det var att jag hatade skoluniformen och
läxorna som de gav mig var jätte svåra.
Vi bodde i Peru 3 år. Efter 3 år så flyttade hela familjen tillbaks till
Sverige för att det började bli jobbig. Vi hade inte så mycket pengar kvar
från det som min mamma och pappa hade sparat. Och det var jätte svårt att
skaffa sig ett jobb. Så vi flyttade tillbaks till Sverige.
Här i Sverige började jag på en skola som heter Hässleskogskolan. Och där
går jag nu. Där fick jag också gå om. I Hässleskogskolan har jag gått från
7-9. Där har det inte varit så lätt heller men det är bara mitt fel. Om jag
bara hade lyssnat från början på lärarna så skulle allt vara bra just nu.
Jag ångrar det jätte mycket nu. Fast jag kämpar endå och ja försöker göra
mitt bästa. Jag hoppas att det går bra.

G-

Min syn på skolan

Kära skolministern!

Börjar man ett brev på det sättet när man skriver till en minister? Jag
hoppas att det blir bra i allafall.

Jag sitter nu här och tänker på vad man kan skriva om skolan, för det finns
mycket.
Skolan har både bra och dåliga sidor, som de flesta andra saker. Det finns
mycket man måste försöka ändra på. Man jag måste ändå säga att det är bra
att skolan finns.
Visst kan det vara väldigt jobbigt att gå upp ibland, speciellt när man ska
ha prov, men jag är i allafall glad att jag får gå i skolan.
En sak som jag verkligen måste ta upp är att det är alldelles för mycket
stress i skolan i dag. Man får väldigt mycket press på sig av lärarna, och
det blir bara värre ju högre upp i klasserna man kommer. Man får ofta höra
”Nej, nu får ni snabba på, för ni har prov om två dagar”. Visst, man
försöker att snabba på. Men i fall alla lärare säger så, sitter man
tillslut med en hög på fem böcker som man ska läsa på för att man ska ha
prov några dagar senare. Många har svårt i skolan och klarar inte av den
hårda pressen. Jag har turen att få gå i en skola där dom har infört en
regel att man bara får ha två prov i veckan.
Det är många unga som blir utbrända idag. När vuxna blir det kan dom ta
ledigt eller sjukskriva sig, men det kan man inte göra när man går i
skolan, för då kommer man efter. Det pratas mycket om att unga rör för lite
på sig, skolan är en av faktorerna till varför. Man hinner inte träna pga
alla läxor och prov. Man sitter hemma och pluggar istället. Eftersom jag
bara får ha två prov i veckan så lider inte jag av det här, men det finns
andra. Internet och TV är andra faktorer till varför man rör lite på sig.
Jag säger inte att man ska ta bort proven och läxorna, för det går inte.
Men man kan|ske kan införa en sådan regel på alla skolor, två prov i
veckan.

En sak som jag kan bli så arg på är skolmaten. Inte själva maten, men
pratet omkring den. Jag såg ett repotage på tv för ett par månader sedan,
det handlade om just skolmaten. Jag kan inte påstå att maten är god, för
det är den inte. Men när dom börjar prata om att skolan egentligen inte har
någon skyll|dighet att servera mat, då blir jag arg. Nu hoppas jag att alla
skolor serverar mat, men det tar jag förgivet. Man kan inte klara en hel
dag i skolan utan mat. Jag tycker, att Göran Persson ska åka till någon
skola och äta maten där, jag tror inte att han skulle äta upp. Så jag
tycker att dom skall sluta prata om att skolan egentligen inte behöver
servera mat. Vi skall ju inte behöva nöja oss med något dåligt, när det kan
bli bättre. En vuxen människa skulle göra allt för att få det bästa, det
vill vi också ha.

Nu har jag bara skrivit dåliga saker och det som behövs ändras. Jag kan
också skriva ner dom bra sakerna, men det tycker jag bara är lite onödigt
för dom är bra och behövs inte ändras på. Jag hoppas att du kan försöka
göra något åt dom här sakerna.
Tack på förhand Mvh Liselotte Lundgren.

Inte så många aspekter men både positivt & negativt. Dessutom vissa
förslag & lösn

Min första skoldag

När jag lämnade Mellanstadiet så kände jag att: Vad skönt det äntligen ska
bli att lämna grundskolan. Jag saknade inte Vasaskolan så mycket eftersom
jag bara gick där en halv termin. Det jag längtade efter var att lämna
grundskolan och gå upp i 7an på Högstadiet. När jag kom till skolan för
första gången så var det pirrit. Det var när jag läste franska för då var
man tvungen att komma till love för att de på vasa hade inte några
språklärare mer än Sv, Eng.
När jag började på lovelund så kändes det som om jag inte passade in i
klassen jag var vald i. Men tiden gick och vi i klassen blev bra vänner vi
började göra sacker ihop tex spela basket, pingis och biljard. Allt var bra
tills vi började med prov och läxor. Det var då jag insåg att jag inte hade
lärt mig så mycket.
Den riktiga chocken kom julen i 7an då vi fick vara betygskreterier. Där
stod det att jag inte kommer att få något betyg i Sv. Jag blev häpen över
detta. Jag blev som förstelnad över det som stod i brevet. Vad har jag
gjort för att få det här har jag inte jobbat tillrekligt hårt.
Min mamma sade att vi skulle jobba på det och det gjorde vi. Senare in på
8an så blev mina betyg bättre. Jag hade lyckats fått vg i min franska. Men
inte i Sv. Senare kom det att jag inte kommer att få betyg i So. Det var då
jag bestämde mig för att jag måste jobba hårdare med läxor prov och ta hem
och göra så att det räkte till mitt So betyg. Det går inte att flumma runt
och inte göra någonting på lextionerna.
Det blev resultat julen i 8an så fick jag mitt betyg i Sv och So jag tyckte
att det var en lättnad för jag vill inte hamna på iv osäker på om iv är
rätt ord . Sedan i slutet av 8an så hände det igen. Att jag inte kanske
skulle få betyg i matten. Jag blev åter orolig att jag kanske inte skulle
jobba i fatt det. Men min mamma sa åter att vi jobbar på det och det gör vi
fortfarande varje dag efter skolan. Men jag hinner fortfarande att vara med
kompisar. Allt gick väl i 8an jag fick mitt betyg i matte men det var
svagt. När väl jag började i 9an så var det en känsla som slog mig jag är
störst på skolan.
Men det var ju alla i min klass också och alla andra nior. 9an började bra
inte så mycket läxor. Sedan så fick vi en ny lärare i Sv och Eng. Hon hette
Linda Sundin. Hon tyckte jag var den bästa lärare vi haft i Sv. Men hon var
lika bra som Linda Ashton i Engelska.
Linda Sundin var alltid lika villig att hjälpa mig om det var något jag
undrade över tex läxor och sont. Det jag inte tänkte på var att vi skulle
ha nationellt prov i nian. Men allt var bra 9an gick bra fram jag hade
ganska bra koll på vad jag hade i läxa. Jag hade fått många kompisar i
klassen ända sen vi gick i 7an. Vi hade ganska mycket prov och det
roligaste var att jag fick vg i bilogi och kemi. Proven gick bra faktist Så
har jag inte fått något ig på proven i 9an. Det var en lättnad för mig. Men
det var ganska mycket som hände i 9an.
En gång så hamnade jag i bråk med Jonte. Det var inte roligt men han gjorde
mig upprörd när han snakade skit om mina föralldrar. Men nu är vi bra
kompisar det har inte hänt något mer bråk mellan oss. Men som sagt det som
börjar bra slutar altid med något dåligt. Jag förlorade mitt vg i franskan.
Det var mycket dåligt av mig att jag inte kunde ha jobbat hårdare för att
håla mitt vg kvar i franska. Jag tyckte att det var roligt franska för att
jag tyckte att jag var duktig i det eftersom att jag hade vg i det. Men nu
är inte franska roligt häller något mer. Men det som jag blev allra ledssen
för när jag fick veta en kväll då jag hade roligt att min mamma hade
cancer. Jag blev nästan gråt fardig over detta besked som hon hade sagt
till mig. Först trodde jag att hon skulle dö men sedan så sa hon att det
var inte så allvarligt men vist kan man dö av den. Jag mådde jätte dåligt
över det här efter som jag inte vill att hon ska dö men ibland har jag
tänkt såna tankar. Men det är hennes fotjänst som har gjort att jag har de
betyg jag har. För några dagar sen så opererade hon sig det var nog två
veckor sedan jag vet inte sakert men det gick bra. Hon låg på skukhuset
över natten men när hon kom hem så var allt bra igen bortsätt från att hon
inte kunde göra så mycket. Just nu sitter jag och skriver ett nationellt
prov och det går bra. Jag vet att det kommer gå bra i framtiden för mig.
Jag har valt Sammhall till gymnasiet och om det går som det ska så kommer
jag att få gå i arboga på Lidbäck.
Och till Julen så kommer mina betyg att se hyfsade ut. Men jag är lite
orolig för nationella proven i mattematik och engelska. Men huvudsaken för
mig är att Lena mår bra så att jag inte behöver tänka på det något mera.
För vem annars ska hjälpa mig med mina laxor.

Min syn på skolan

Jag ser på skolan som en byggnad full med liv och rörelse. Inanför dess
vägar händer så mycket mer än vi kan ana och se. På lektionerna kan det i
bland vara lite högjut och stökigt men det får man stå ut med. Det finns
lite brister i skolsystemet. Det är för tidiga morgonar första lektionen
börjar för tidigt, vi borde börja vid halvnio och ha tiominuters raster så
slipper vi gå så länge på eftermidagarna. Vi borde inte ha så stora
nationela prov dom borde vara uppdelade i mindre delar ungifär en timma för
varje del. Det är ingen som orkar att sitta i två timmar. På tal om raster
som jag tog upp inan så borde det införas 40minuters matrast istället för
dom 20minuterna vi har nu man hinner inte äta på 20minuter om man äter
ordentligt. Nu till det som är bra i skolan nästan ingenting
Jag tycker 40 minuters lektionerna är bra då hinner man inte bli utråkad
och det är ju bra.
Det finns mycket fler bra och dåliga saker men det här vardeta viktigaste.

Min syn på skolan

Förbätringar i skolan som jag tror dom flesta vill ha bland annat som jag
vill ha, det jag tycker ska bli ändring på skulle nog vara maten i skolan
en hel del, för mat är något alla behöver, om man inte äter frukost eller
skolmat så kan det leda till dålig konsentration och kan gå lite sämre i
skolan än vanligt. En annan förändring är nog morgonen i skolan, jag tycker
att vi börjar för tidigt på morgonen och jag tror inte att jag är den enda
som har denna åsikt, jag vet att det är många som tycker att 08: 10 är för
tidigt men att 09: 10 skulle vara en bra tid till morgonen till skolan. Det
finns ju många som är morgontrötta precis som jag.
Att alla klasser skulle ha jämnlika scheman skulle inte vara helt fel det
heller.
Jag tycker att alla klasser ska ha precis lika mång lektioner och inte en
mer eller mindre, jag tycker att alla klasse ska vara precis lika jämna så
blir det jämnt för alla klasser.
Det skulle bli bättre i skolan med dessa förslagen, det tror jag att nästan
all skulle tycka.
Nu har jag inte så många mer förslag.

//Danne

Mina skolår.
Att börja skolan var nånting man jättegärna ville. Man tjatade på morsan
och undrade hur det skulle vara och så vidare. Nu har jag gått i skolan
snart nio år, och deta är väl inte min bästa egenskap (menar skolan). Att
vara i skolan innebar mycket läxor och eget ansvar, många grejor som man
fick höra jämt var:
– Har du gjort dina läxor?
tex. Men jag har haft otroligt kul också, som all idrott vi har haft, mång
frilufts dagar och fysiska aktiviteter. En gång i fyra hände något
speciellt. Jag blev ihop med min första tjej. Nu kanske ni tänker att: ”vad
har detta med skolan att göra?” Men det har precis allt med skolan att
göra. Jag träffade henne i skolan, tillbringa min tid med henne iskolan.
Det var så att vi genast blev kompisar så fort vi började fyran, jag och
hon. För i fyran så slog dom samman två skolor, det var så jag träffade
henne. Under denna tid tyckte man nästan allt var skoj, även skolan, nu
ville jag så mycket mer. Jag ville gå till skolan varje dag, även om jag
kände mig ”rostig”. Jag minns särskilt från ettan till sexan, då jag hade
helt underbara lärare. Dom var både snälla, generösa, lätta att prata med
och hjälpte gärna till. Om jag var deprimerad så ville läraren gärna komma
in och prata med mig. Det kändes verkligen bra att få prata om vad man
känner. En skolresa jag gjorde i sexan var till sparreholm. Det var kul och
man fick lära sig bra saker på denna resa. Bland annat att paddla kanot,
överlevnings-|kurser m.m. Man fick också lära sig att känna varandra, när
man låg där ute i vildmarken. Det kändes som om våran klass skulle hålla
samman hela livet ut. Men inte det inte, skolåret därpå började vi i sjuan
och hela klassen sära på sig, en del började på en skola medans andra på en
annan. Nu har man ju träffat nya kompisar men det känns inte som det gjorde
i lågstadiet. I lågstadiet ”lekte” nästan alla i klassen samtidigt och man
visste vad alla tyckte och tänkte. Men nu vet man knappt var dom i klassen
bor. Om man tänker efter så har alla i klassen förändrats. Ja, inte så att
dom har blivit längre och fått finnar och sådant där, nej utan att alla har
skaffat sig åsikter om saker och ting. en del blir punkare medans andra
raggare. Varför dom blir är nog bra, dom vet vad dom står för liksom. Om
man inte skulle kämpa för-|nånting tex regnskogarna, faktiskt skulle det
inte finnas så mycket kvar här i världen. Jag själv hade ju inte brytt mig
om tex regnskogarna om det inte hade vart för samhäll i skolan. I samhäll
där man får lära sig om diktatorer och demokrati. Tur att jag bor i sverige
(får jag säga) där jag kommer att få va med om att bestämma saker
tillsammans med resten av sverige. Jag minns i sjuan, där vi åkte till
göteborg för att gå på stan och sen vidare till liseberg. Jag och min
kompis gick runt där och tänkte inte på vad vi gjorde, men det gjorde
klockan. Raskt såg vi att vi hade ca tio minuter på oss att ta oss till
liseberg. Vad vi sprang, men åt fel håll. Vi frågade en dam åt vilket håll
liseberg låg, hon pekade åt andra hållet. Vi for ner till spårvagnarna och
in i en utav dom. Där satt vi och visste inte vart vi var på väg. Men där
såg vi ingången, och sprang av spårvagnen och till läraren. Där stod han
(röd som en tomat förresten) och skrek om att vi kom fem minuter försent.
Men jag tyckte det var ganska skoj ändå. Åttan kom att påverka min framtid,
jo när vi praoade i åttan var jag först idrottslärare på lågstadiet, det
var skoj. Men nästa gång vi praoade, så praoade jag som elev på gymna-|siet
– byggprogrammet. Det var det roligaste jag har varit med om. Gå där med
alla verktyg det var fräckt. Nu har jag bestämt att jag skall gå bygg,
kommer att bli jätteskoj. Nu är det inte så långt kvar i nian, och jag får
hålla med om att jag har haft ganska skoj, men även tråkiga dagar. Kommer
nog att sakna dom som går i min klass nu med, även fast det inte känns så
nu. Vi har trots allt gjort en del roliga saker tillsammans vi också, man
skrattar nästan varje lektion om nån som gjort något dumt eller sagt något.
Som när min kompis sprang runt och runt och rakt in i overheaden. Men men,
man skall ta vara på sin skolgång. den finns där för att du skall ha den.
SLUT…

Mina skolår
Mitt första skolår började hösten 1993, när jag och min års kull var de
första som gick 6-årsverksamhet i Glastorps Skola.
Jag minns inte så mycket av dem åren men jag minns att mina fritids ledare
resp. lärare hette Monika och Ulf/Uffe. Uffe minns jag extra bra pga. att
vi fyllde år samma dag, den 17 april och för att han alltid var på gott
humör.
Sedan när jag började första klass så fick jag en lärarinna som hette
Kristin men kallades för Kicki. Hon hade brunt hår och stora bruna ögon,
hon var snäll.
Emellan ettan och trean blev jag utsatt för mobbning. Den var grundad på
att jag hade mest tjejkompisar och brukade vara med dem på raster och
fritiden. Min bästa tjejkompis hette Helena Samuelsson och hon går i 9B
idag. Jag hade även killkompisar och bland dem var nog Johannes Karlsson
min bästa, han går i 9D idag och vi är fortfarande bra vänner. Jag har
många bra minnen men de skulle bli för mycket att skriva.
Emellan trean och fyran bytte jag skola till Nya Vattendals skola som den
hette då. Jag bytte dels pga mobbningen och sen skulle vi få en hemsk
lärare.
I den nya skolan fick jag Erkki och Tone som nya lärare. Dem hade ett rykte
att vara skolans värsta lärare men i själva verket var dem snälla.
Jag fick även en ny klass när jag bytte skola och då fick jag massor av nya
vänner. Min bästa blev nog Zakarias Olshammar och Jeremias Green. Jag mötte
även Andrea Enarsson igen. Jag hade gått i samma klass som henne fram till
tvåan då hon bytte skola.
Vi gjorde flera resor med klassen från Nya Vattendal, bla. till Åland och
till Fjällen.
Sedan kom jag till Aron Lindgrens år 2000 och då fick man en ny klass
igen. Den nya klassen verkade vara bra och de har den ju varit fram tills
idag i alla fall. Man fick även många nya lärare som var bra här i skolan.
En sak som jag är lite negativ till är de många mentors byterna. Om man
slår upp ordet mentor i en ord bok står de ”Lärare, förebild” och de får
inte jag de till när man hoppar av hela tiden.
Man har även många fina minnen ifrån den är klassen men de skulle bli för
mycket att skriva.
Tack vare att jag har gått i 3 skolor med olika klasser så har jag kunnat
få ihop flera vänner i varje nia i Aron lindgrens och Oasskolan.
Förändringar
Jag tycker inte finns något att förändra här i skolan. Ungdomar lär sig att
klara av saker hur dåliga förhållanden de än är. Man måste ju gå i skolan
och då gör man de, iallafall jag gör de.
Hur man än ändrar på skolan kommer det alltid finnas folk som gillar de och
folk som hatar de.
Slutsats
Jag har snart gått 10 år av mitt liv i skolan och de är fortfarande många
år kvar. Jag tror på de att en människa lär sig saker hela livet.
Jag har tänkt att gå en NV. linje i de stundande gymnasie valet.
Sen efter de första året har jag tänkt att söka in på en skola i Västerås
där man får en fullgod pilotutbildning, samt 6 månaders praktik i USA.
Denna utbildning i Västerås är på 3.5 år. Efter utbildningen får vi se om
jag kommer tillbaka Europa eller om jag ska stanna kvar i USA och jobba.
Rolig och bra uppsats. Tänk på särskrivning och nytt stycke. Bra
tankar!

MELLANSTADIET!
MINA SKOLÅR!
Den skola jag gick på i låg och mellan stadiet hette Arlandaskolan. När jag
(vi) gick på mellanstadiet hade vi nog ganska roligt, iallafall på
rasterna. Då brukade vi spela fotboll, basket, King och brottas m.m.
Närmare jul brukade vi ha en friluf-|sdag i skolan. Då brukade vi göra
pyssel ex marsipangrisar, julgerjor och spela innebandy. Vi var indelade i
grupper och jag tror att vi hade någon sjettklassare som ledare. På
torsdagarna hade vi som åkte buss slöjd, det var nog ganska roligt. När vi
hade träslöjd så hade vi ibland färgkrig. Då målade vi varann i ansiktet
men jag tror inte slöjdläraren tyckte det var lika roligt som vi. Men när
han märkte det var det bara att gå ut och tvätta sig och börja om på nytt
(skojade bara). Dom som hade slöjd på tisdagar fick sluta tio i två på
torsdagar och vi som hade slöjd på torsdagar fick sluta tio i två på
tisdagar. I femman hade vi som nu nationella prov och det gick väl sådär
bra. Det går väl hundra gånger bättre i skolan nu än vad det gjorde på
Arlanda. Det var ju tur att det gick dåligt på Arlanda och inte här. Då
hade jag legat risigt till nu kanske.

MINA SKOLÅR PÅ HÖGSTADIET!
De roligaste åren på Björktorp har nog varit 8:an och 9:an. När man gick i
8:an var det inga nationella prov att se fram imot på vårterminen. Men det
är det nu. Men det var nog inte så farligt ändå som jag trodde, inte än
iallafall. Jag tycker det har varit roligt att gå på högstadiet. Det är
mera fritt här än på Arlanda ex att här får man vara inne på rasterna, man
får ha på sig skorna det fick man inte på Arlanda. Det kanske inte är så
roligt för dom som städar, men än då. I Januari varje år har vi en
frilufsdag då vi antingen får åka med till högfjället eller göra någon
aktivitet här i skolan som ex bada, trampolin eller så får dom som åker
buss vara hemma, men man måste vara aktiv hemma också i minst 3-4 timmar.
Sen har vi nog inte så mycket frilufsdagar. Men ganska många lov-|dagar.
Jag tycker det nästan är lika mycket prov i 8:an som i 9:an. Jag har fått
bra lärare och det är ju en fördel. Jag tycker det är en ganska bra skola
trots allt. Man kanske var mer med sina klasskam-|rater på Arland och det
var ju bra. Att gå sista året på Björktorp känns väl ganska bra. Det skall
bli roligt och spännande att börja på gymnasiet och träffa gammla och nya
kompissar och börja på en ny skola. För min del blir det nog
rindlergymnasiet i storgårda. Jag hoppas att jag kommer in på Barn-| och
Fritid (BF). För mig är det ju bra att gå i storgårda eftersom jag har
några släktingar där. Då menar jag inte sådana som har barn. Jag tycker
nian har varit rolig, det är bara det att tiden går så fort. Nackdelen med
att börja gymnasiet är att man blir så gammal. Ibland går tiden för fort.
Jag tycker inte det var så längesedan man gick i förskolan. Då var man ju 6
år alltså 10år sedan.
Nu kommer jag nog tyvärr inte på något mera att skriva för denna gången men
det får räcka.

Snipp Snapp Snut så var denna berättelse slut.

Datum! Den 7februari 2003
Av: Susanna Lind 9d

Att byta skola!!!
Första skoldagen i en ny skola.
Usch, tänk om dom inte tycker om mig. Jag gick i 2:a klass, halva terminen
hade gått och vi hade flyttat, för tredje gången i mitt liv.
Vi hade hyrt en gård i Skanör ca 2 mil utanför Skurup. Gården bestod av två
hus och ett stort stall, fast ägaren bodde kvar i ett av husen. Ägarna var
jätte trevliga och hur snälla som helst, men men det var ju inte om dom
detta handlade om.

Jag började alltså i en ny skola i Skanör, en jätte mysig skola. Förut så
bodde vi i Vellinge och jag gick i en skola jag verkligen tyckte om.
Jaha tillbaks till Skanörskolan.
Den bestod av två stora, avlånga byggnader som var helt nybyggda, pga att
den gamla skolan hade börjat mögla. Så den dagen jag börja, började alla
andra också.
Vi bodde en bit från skolan så mamma eller pappa körde mig varje dag, för
det gick inga bussar vid oss.
Jag trivdes inte så bra i Skanör. Jag hade inte så jätte många kompisar,
och kom väl aldrig riktigt in i det hela.
Men jag fick en sån jättefin kompis som hette Sofia. Hon bodde inte så
långt från mig och var verkligen jätte snäll. Hon var nog på sätt och vis
ganska lik mig, och vi hade riktigt kul ihop.

Allt blev bara bättre och bättre, men efter ca 1 år var det dags att flytta
igen. Denna gång berode det på en hel korkad gubbe…
Ägaren till gården skulle flytta in till stan och därmed sälja gården. Vi
hade inte råd att köpa den, och det ville vi väl kanske inte heller.
Då köpte en man hela stället och flytta in, och jag kan lova dig att han
inte och då menar jag verkligen INTE gillade oss. Han gjorde alltså allt
för att få oss att flytta.
Vi hade inte gjort han något, men ändå placera han t.ex döda älgar utanför
stalldörrarna så att hästarna ville gå ut, och en gång sätte han hänglås på
en grind så vi inte kunde hämta våra unghingstar som gick i en hage. Jag
kan inte skriva upp han gjorde men han va helt tokig, han t.ex stämde var
och varannan person han träffa. Till slut bestämde vi oss för att flytta.
Denna gången flyttade vi till en gård i Södra Bruk, 8 km från Örkelljunga.
Så det var bara till å traska vidare till nästa skola. Min nya skola hette
Sörlundaskolan och den verkade bättre än min förra skola. Min nya klass var
hur go som helst, och jag fick många fina kompisar med en gång.
Från Sörlunda har jag många både roliga och tråkiga minnen. T.ex när vi
åkte till Göteborg och hade kul, eller när vi skulle cykla 3 mil på
cykelhajk och en i min klass, efter 2,8 mil cyklade in i mitt hjul, så det
var bara att åka hem.

Jag gick i Sörlunda halva trean, fyran, femman och sexan och sen var det
bara att börja i en ny skola igen
Fast denna gången var det enklare, för då skulle jag gå i samma klass som
några av mina kompisar + att vi inte skulle flytta. Och nu är jag här. Jag
har sjuan, åttan och halva nian på Hälltorp, och har nu nationella
prov……
Inte vet jag om det går så bra.
Hälltorp är helt okej, den är ganska stor och vi är ganska många elever.
Våran klass består av 13 tjejer och 11 killar *lagom*.
Vi har väl en bra klass, fast jag tycker den är lite tjatig då och då.
Vi har väl inte gjort nått som är hel häftigt precis men det är helt okej.

Nu har jag flyttat runt ganska mycket på dessa pappren och jag ska snart
flytta igen, fast denna gången blir det utomlands. Efter nian drar jag till
antingen Tysklan, Holland eller U.S.A. och rider på heltid. Det ska bli
grymt kul. eleven har här ritat en smiley

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om + att tiden är ute.

Detta var alltså lite förkortat om mina olika skolor. Ha en bra dag!!!