2 – Sida 5 – Skrivbanken

Att byta skola/Att byta klass

Flytten till Spanien kommer jag inte direkt ihåg. Därför kan jag inte
riktigt beskriva vad jag tänkte eller kände. För mig var det nog mer som en
vanlig utflykt med mamma och pappa. Att jag inte skulle få träffa mina
kompisar från Malmö på flera år hade jag inte en tanke på. Åren i Spanien
kommer jag ihåg som varma. Både vädret och människorna. Vi brukade ofta
bjuda hem kompisar och ha trevliga och varma kvällsmåltider. Språket lärde
jag mig snabbt. Till stor del av att min pappa ofta pratat spanska med mig.
Så när jag skulle börja skolan hösten 93, var jag inte speciellt nervös.
Jag hade redan hunnit skaffa några vänner och deras lekar var ungefär samma
som i Sverige. Så mitt första skolår vid sex års ålder gick bra. Våran
lärare Trini var mycket snäll, i alla fall om man jämförde med vissa andra.
Jag kommer ihåg hur några av mina kompisar i parallellklassen berättade hur
deras lärare delade ut örfilar hej vilt. Så när jag fick som straff att
skriva sjuans gånger tabell tjugo gånger efter att ha glömt bort sju gånger
sju kändes det nästan som en befrielse.
Så gångertabellen och disciplin lärde vi oss snabbt. Vid tvåans avslutning
sju år gammal fick jag mina första betyg. Nästan allt var bra utom pratsam,
konstigt nog i religion fick jag inget betyg. I det fick jag inte vara med
för mamma. Så när nunnan undervisade klassen (enbart om katolism) fick jag
och två juhovasvittnen sitta i ett avskilt rum.
Sommaren 96, efter att min lillasyster hade fått åka till sjukhus, på grund
av att ha lekt med ett av dagisets stora däck fick mamma nog av Spanien. Vi
skulle vi flytta, tillbaks till Sverige. Till ”Gnällbältet” Närke. En plats
värd sitt namn. Det var en stor förändring för mig. Allt kändes mörkt och
trist till en början och även om jag inte har förträngt mina minnen
därifrån så känns det mesta ganska suddigt. Skolan som jag började heter
Backskolan. Där fick jag några kompisar så småningom och trivdes rätt så
bra. Vid utvecklingssamtalen fick jag nästan alltid höra: Hon är bra på det
mesta men har fortfarande lite svårt för å, ä och ö… Senare förstod jag
att det antagligen berodde på att jag bott i Spanien.
Men så till slut efter tre år och efter tre nästan out-|härdligt långa och
mörka vintrar fick vi nog av det otroligt gnälliga släkte och bestämde oss
för att flytta. Ännu en gång. Den här flytten är den ända som jag har
starka minnen av. Även om jag inte hade någon riktigt speciellt bra vän,
kändes det ändå jobbigt att säga hejdå. Men nästan ännu jobbigare och det
som gjorde mig orolig var tanken på det som väntade. Kommer jag att få
några vänner? Är lärarna snälla? Vad ska jag ha på mig på första skoldagen?
Frågorna och tankarna virvlade i mitt huvud och jag sov oroligt flera
nätter. Men tillslut så var vi framme i Karlsborg. Min första tanke när jag
kom fram var; hur kan människorna sova här med de fruktansvärt högljudda
fiskmåsarna. Jag fasade för min första skoldag på Södra. Men som tur var
kom den snabbt. Som jag hade befarat kände jag mig stel i hela kroppen och
tänkte på om jag verkligen hade köpt rätt skor. Nått av det värsta jag
varit med om, var när min nya lärare presenterade mig för min nya klass.
Jag kände mig helt utlämnad och deras grundligga blickar fick mig att vilja
sjunka genom marken. På rasten fanns det en tjej som pratade väldigt
mycket. Hon började prata med mig och det var en lättnad även om hennes
frågor var lite påfrestande. Dagarna gick och som jag gjort flera gånger
förut, började jag anpassa mig. Några månader senare berättade jag
skrattande för mina nyfunna vänner hur nervös jag hade varit första dagen.
De sa att de aldrig märkt det, men att de hade tyckt min dialekt var lite
rolig i början. Vi skrattade alla tillsammans och jag kände mig lycklig.
Det var sol och varmt och jag tänkte på alla fördelar som det fanns i och
med en flytt. För tillfället kunde jag inte komma på någon nackdel.

När jag bytte skola
Jag har själv bytt skola två gånger. Den första gången var när jag slutade
sexan och skulle börja sjuan. Då var det kul och intressant att börja på en
ny skola. När jag slutade sexan fick man välja 5-6 stycken elever från
klasserna i sexan på skolan som man ville gå ihop med på högstadiet. Jag
valde min kusin och ett par gammla kompisar som jag har varit rätt så bra
kompisar med.
Det var min klassföreståndare och klassföreståndaren i paralellklassen som
delade upp klasserna i sex klasser efter valen. Jag kom i samma klass som
min kusin och de där killarna. När vi fick reda på hur vi var indelade fick
vi också reda på att vi skulle få träffa resten i de nya klasserna. Jag
kände ganska många i min nya klass, för att jag har spelat i samma bandylag
som en del killar som jag kom i samma klass med, det verkade vara en bra
klass. När vi skulle börja högstadiet var det skönt för att jag och min
kusin bodde grannar. Vi bodde grannar ute på landet, så vi fick ta bussen
tillsammans till skolan. När vi började på den skolan gick jag och mina
kompisar i ett stort gäng, alla var kompisar med varandra, men efter
ungefär halva terminen så blev mina kompisar allt taskigare mot mig, de
brydde sig inte så mycket om mig, men jag tror att de tyckte de var coola
för att de kände de ”coola” niorna på skolan. De var inte så jätte taskiga
men ändå, vi var bra kompisar när vi var mindre. När jag hade slutat sjuan
så flyttade vi från Nyköping till Sölvesborg.
Varför vi flyttade från Nyköping var för att mamma hade sökt till saab i
Trelleborg och fick jobbet. Min mamma hade läst på högskolan i Växjö i
några år. När hon gick ut högskolan sa mamma och pappa att om mamma får
jobb lite längre bort så flyttar vi, och det gjorde vi. Pappa fick också
jobb i Sölvesborg. Men varför flyttade vi till Sölvesborg och inte
Trelleborg. Jo, för att jag och min lillebror spelade hockey och Sölvesborg
hade bättre lag än Trelleborg. Vi flyttade hit på sommarlovet så när skolan
drog igång började jag på Furunässkolan. Jag kände igen två i min klass
från hockeyn. Jag lärde känna klassen snabbt. I början var det lite pinsamt
men det gick över. Jag lärde känna gubbarna i hockeylaget fort också och
deras kompisar. Först när vi flyttade hit kändes det rätt ensamt. Men nu
känns det BRA!
SLUT
”obalans”, styckindelning temform, onödiga många ord

Att byta skola
– När börjar du?
Jaha, samma trevliga stämma väcker en med samma fras som vanligt.
– Som alltid.
Allt hade alltid varit ”som vanligt”. Nej, inte alltid, för fem månader
sedan var sommarlovet slut och det var dags att byta skola och börja
gymnasiet. Jag hade fruktat den dagen länge nu, ända sedan åttan faktiskt.
Jag ville verkligen inte byta ut min underbara klass. Min förra skola låg
nära, tog bara tio minuter att gå, men min nya skola ligger mer än fem
kilometer bort. Det innebär att jag måste åka en halvtimme med tunnelbana
varje dag. Tänk, på en månad har jag spenderat ca tio timmar bara på den
gröna linjen. På ett går blir det väl grovt avrundat ca nittiofem timmar.
Det kallar jag deprimerande. Allt är dock inte negativt med den nya skolan,
förutom den långa resvägen, unkna klassrum, stinkande toaletter och
sönderbankande skåp, har jag för första gången hittat en vän. En riktig
vän. Hennes namn är Elida, ett vackert namn tycker jag. Det bästa med Elida
är att hon alltid säger vad hon tycker och tänker. Hon är ärlig och den
första som märker när något är fel. Det är skönt med en sådan kompis. I min
förra skola trodde jag att jag hade allt, bra lärare, fina klassrum, en
massa vänner och ingen mobbning som förekom. En massa vänner ja, genom
Elidas vänskap har jag insett att de bara var ytliga vänner, sådana som var
med en för att man var populär, men jag trivdes med det då så jag ska inte
klaga. Elida och jag är vad man kan kalla ”out siders”. Utstötta. Vi är
inte mobbade eller så, men folk släpper inte in oss i gemenskapen heller.
Jag kan kanske förstå skälet. Elida är både gothare och satanist vilket hon
inte döljer.
– Hur kan du vara satanist? Hur kan du dyrka djävulen?
– Uttala dig inte om sådant du icke vet.
Ovanstående är ett exempel på en ofta före|kommande konversation mellan
Elida och resten av skolan. Jag frågade henne en gång varför hon är
svartklädd, sminkar sig som hon gör och varför hon är satanist. Hon hade
leende svarat att hennes svartmålning hörde ihop med gothmusiken medan
hennes kläder bara gav henne självförtroende. Sedan gick det några dagar
och så kom jag på att hon inte förklarat det här med satanism. I min förra
skola fanns det några satanister drog jag till minnes. De höll på att dyrka
uppochner|vända kors. Det var så mycket flum i min skola. Som populär fick
jag veta allt direkt, men nu när jag inte var det i min nya skola fick jag
det i alla fall. Fast inte på något trevligt sätt direkt. De populära är
sällan omtyckta har jag förstått nu. De har bara makt och därför fjäskar
männi|skor och ställer sig in.
Några dagar in på månad två såg jag en vacker tjej, hon var verkligen
snygg, ändå blev hon mobbad. För vad? Jo, för sina glasögon. I min förra
skola skulle någon hjälpt till. Någon hade gått fram, tröstat och skällt ut
mobbarna. På min nya skola fanns inte någon.
Jag frågade Elida om det här med satanister, och hon svarade lika klokt som
vanligt:
– Tror du jag håller på med att dyrka djävulen och offrar framför
uppochnervända kors? Tror du att jag skär mig med kniv? Det jag sa är i
alla fall vad extrem satanister gör. De som håller på med satanism för att
vara ”coola”. Det räcker inte med att du ser och hör, du måste tänka också.
Jag tror på att gud och djävulen inte alls existerar, att det är själen som
är centrum. Något annat tror jag inte på.
Det var så hon sa. Hon är smart, det är hon, ändå har hon inte så bra
poäng, i alla fall om man jämför med mina. Trots det vet jag att hon kommer
att lyckas i livet för hon tror på sig själv. Min förra skola var liten med
få elever, och vi var faktiskt utestängda från världen kändes det som. Den
jag går i nu är en skola med ett tusental elevr, men så har vi också
flextider och lokaler i andra skolor. Här har vi nästan ingen
sammanhållning och det är grupperat. Lärarna är i alla fall minst lika bra
som de i min andra skola. Maten är också mycket bättre.
Elida och jag har som alla vänner någon gång blivit ovänner. Den gången
hände det i ljushallen. Hon stod och grälade med en mörkhyad. Jag gick fram
och väste henne i örat att hon skulle bli klassad som rasist, vilket var
sant. Jag trodde till och med inom mig att hon var det. Jag hade så fel.
Elida blev rasande och jag var tvungen att gå bakåt. Hennes ord ringde i
mina öron:
– Vad snackar du om? Får jag inte prata, argumentera och bråka med en
mörkhyad för att jag är vit? Detta är en personlig sak mellan mig och
Istvan, det har inget att göra med hans hudfärg! De som ser mig som rasist
för att jag har en mörkhyad vän, är hundra gånger mer rasist än vad jag är!

Naturligtvis hade hon rätt. Hur hade jag någonsin kunnat tvivla? Genom den
incidenten började jag tänka anor lunda. I min gamla skola fanns inga
svarta eller invandrare. Det fanns bara ”renblodiga svenskar” som mina
lärare var stolta över att kalla det. Nu förstod jag att sådana människor
inte var något att hurra för. Alla som bor i Sverige är svenskar, så är det
bara. Jag önskar alla i min gamla skola fått insyn hur verkliga Sverige såg
ut, inte hur lärarna tyckte det skulle vara.
– Riiiiing!
Hoppsan, där gick väckarklockan igång och talar om att om jag inte går upp
nu kommer jag komma försent till skolan. På med kläderna, nu och äta
frukost. Man borde servera frukost i skolan. Det ska jag introducera för
elevrådet. Elevrådet fungerar i alla fall i min nya skola. I förra var det
rektorn som beslutade allt, men skolregeln kräver att elever också ska
kunna påverka, så rektorn valde ut några som ändå tyckte som han. Sådant
kallar jag diktatur. Elida och jag blev vänner efter händelsen i
ljus|hallen. Hon är en sådan person som inte tar bråk som avslutad vänskap,
utan hon är som vanligt dagen efter. Om man själv inte är en liknande
perosn själv är det svårt att förstå hennes beteende. Som mina gamla
kompisar. Blev det bråk var man ovänner minst tre veckor. Är man som Elida
och jag vet man att den andre menar förlåt genom att man kan vara som
vanligt dagen efter. Jag tror jag börjar bli kär i henne. Hon är så snygg
och inteligent.
Ja, ja, om jag tyckte min förra skola var bättre eller inte, så har det
ingen betydelse. Jag kan ändå inte gå om en massa klasser hela tiden bara
för att vara där, utan nu får jag helt enkelt ”gilla läget” som Elida
ständigt säger. Jag tycker om min nya skola så det är inga problem. Elida,
snart får jag se henne och prata, skratta och flumma med henne. Det är just
nu bara en halvtimme på linjen som skiljer oss åt.
Mycket bra och levande skrivet. Några små fel.

1. Min första skoldag
Jag sitter i trappan påklädd och väntar på att mamma och pappa ska bli
färdiga.
Nu är jag sex år och ska gå min första skoldag. Det känns lite nervöst i
magen, men ändå ska det bli väldigt roligt. Man kommer att få träffa nya
kompisar som så småningom kanske blir mina bästisar.
Nu är vi nästan framme vid skolan. Under hela vägen har mamma och
pappa frågat samma saker hela tiden.
– Ska det inte bli roligt att börja skolan och träffa nya vänner. Alla
dessa frågot gjorde mig bara mer och mer nervösare inför skolan.
När vi kom in i skolan så såg jag jätte mång barn i min ålder och upp
till tonåren.
Inne i klassrummet satt mina nya klasskamrater ner.
Läraren skulle precis börja upp|ropet.
När hon ropade upp mitt namn, räckte jag upp handen och sade:
– Ja, det är jag.
Läraren ropade upp min adress, telefon|nummer och personnummer och frågade
om allting stämde.
Efter uppropet fick vi böcker som vi sedan plastade in snyggt och
pryligt. Efter det att vi hade slagit om böckerna och det, så stannad jag,
mamma och pappa och pratade med de andra föräldrarna och barnen.
Efter en timme gick min familj och Anders familj, en i min klass, på
ett café som låg runt hörnet. Där satt våra föräldrar och pratade, medans
jag och Anders satt och åt kakor och bullar.
Anders och jag började inte att prata förrän jag spillde ut mitt glas
med saft över bordet. Det var efter det vi började prata om allting. Vilket
dagis gick du på? Hur var det där? Vad är din favorit|mat? Film? Allt
pratade vi om.
Vi hade verkligen roligt den dagen.
När vi skulle gå från cafét så kom jag på att jag hade glömt min keps
i klassrummet, som jag hade fått av min pappa innan jag skulle börja
skolan. Den får bara inte vara borta tänkte jag.
Jag sade till mamma och pappa att jag bara skulle till parken, men istället
gick jag till skolan.
När jag steg in i skolan mötte jag min lärare. Jag frågade om hon
hade sätt min keps. Hon bad mig att följa med in till klassrummet, och när
hon öppnade dörren såg jag min keps ligga på bordet. Fröken frågade om jag
tyckte att det var roligt att ha börjat skolan, jag svarade i en låg ton
– Ja, det tycker jag, det är väldigt roligt att träffa nya kompisar och
sånt.
Fröken och jag satt och pratade rätt så länge faktiskt. Efter ett tag var
jag inte lika blyg. Utan jag började även ställa frågor jag också.
När vi hade pratat färdigt och skulle säga adjö, sade fröken att vi
ses imorgon, och jag sade med en låg röst:
– Det hoppas jag verkligen att vi gör, jag längtar redan efter min andra
skoldag, och så skrattade jag lite.
När jag kom hem frågade mamma varför jag var så glad, jag svarde
snabbt;
– Mamma, det här är den bästa dagen i mitt liv, och så kramade jag henne.
Den natten var den bästa i mitt liv.

1. Mina skolår
Nu är det snart dags all lämna sitt liv som barn och gå in i vuxna kläder.
Men minns du din första skoladag. Inte märkvärdig alls. Man gick till
skolan och lekte för det mesta, eller lärde sig räkna sen gick man hem. Det
enda som var lite läskigt var dom ”stora” treorna, men dom vågade bara vara
uppkäftiga. Så lekte sig livet genom lågstadiet i tre år. I trean hotade
fröken oss med att vi inte kom till mellanstadiet om vi inte gjorde läxan.

Och till fyran kom man det var inte så hårt som fröken hade sagt i trean.
Det var ju bara lite rättstavning och engelska glosor. Men man klarade sig
inte helt utan problem i ett helt år. När vintern kom så hade femmor och
fyror krig emmot dom stora sexorna. Men så for sexorna kom sprang alla
ifrån fotbollsplanen, men jag var lång|sammast och blev sist kvar. Ni kan
ju gissa vad som hände med mig. Fast jag blev ju inte mulad av sexorna i
två år, för ibland var det disco. Disco var det roligaste som fanns. Man
kunde dansa med en tjej tre gånger irad utan att säga ett ord, sen var man
ihop. Det måste vart det roligaste med hela mellanstadiet.

Sen kom högstadiet det har nog varit mest bekymmersamt, med alla uppkäftiga
elever i puberteten. Men värst av allt måste varit i början av sjunde
klass. Jag satt i korridoren med mina kompisar, när plötsligt det kommer
två lömska nior. Den ena sprang till och höllfast mig medan den andra hade
dragit upp en blå stinkande spritpenna ur fickan. När dom var klara släppte
dom mig och jag gick till toaletten för att skölja bort det. När jag
tittade mig i spegeln stog jag där blå i ansiktet och med Hitler|mustach.
Det var det mest pinsamma ögonblick jag varit med om.

Så jag tror ni förstår att det känns skönt att sluta grundskolan nu. För nu
är det början till ditt vuxna liv och du håller själv i tyglarna.

1 Mina skolår

När jag började ettan tyckte jag att det skulle bli väldigt roligt. Jag såg
verk-|ligen fram emot det. Eftersom vi hade gått i förskolan ett år så
lärde man känna varandra. Så när vi började var det inga problem för alla
kände ju redan varandra. I klass ett till tre hade vi Annika Svensson. Vi
var på en utflykt till Björkhagens forntidsby med henne. Där fick vi mala
eget mjöl och göra bröd. Det var väldigt roligt där. När vi gick i trean
fick Annika veta att hon hade en ögonsjukdom, så vi fick en lärare som
heter Margareta Andersson. Margareta hade vi lite i trean och hela fyran.
Jag kommer ihåg en sak som vi gjorde med Margareta. Vi åkte hem till henne
en jättefin vårdag. Där fick vi mata deras lammunge med mjölk i nappflaska.
Det var jättekul. Sen när vi började femman fick vi en som heter Kurt
Johnsson, men alla säger Kalle till honom. När vi fick Kalle kommer jag
ihåg att vi började ha kompissam-|tal och massage varje torsdag. När vi
hade kompissamtal fick vi säga om någon hade varit dum och efter det om
någon hade varit extra snäll. När vi hade massage ville jag aldrig vara
med. För man visste inte vem man skulle få massera så därför hoppade jag
alltid över det.

Det var i femman och sexan vi hade som roligast. I femman var vi på cykel-
|hajk med dom som då gick i sexan. Jag hade många kompisar i den sexan så
det var jätteroligt att vara på cykelhajk med dom. Sen i sexan var vi på
Loftö. Där fiskade vi på en stor fiskebåt. Vi var också på ett museum. Den
gården vi bodde på låg precis bredvid havet, så vi fiskade krabbor. Två
veckor innan vi slutade sexan var vi i Göteborg. Där åkte vi Paddan, en båt
som åker i kanalerna. Vi var på Naturhistoriska museet. Sen gick vi lite på
stan och sist var vi på Liseberg. När vi gick i sexan tyckte jag det skulle
bli tråkigt när klassen skulle bli uppdelad i sex grupper till högstadiet,
bara för att alla i våran klass var så bra kompisar. Efter våran
skolavslutning i sexan var vi i Bros församlingshem. Det var jättekul. Vi
gjorde massa lekar och sjöng och en massa annat kul. Sen när vi började
sjuan hade vi Annie Virén och Leif Svensson som klassföreståndare, Annie
slutade efter sjuan så då fick vi en som heter Birgitta Johansson istället.
Leif och Birgitta har vi än idag. Våran klass är ganska jobbig tycker jag.
Den är stökig och bråkig. Men jag har ändå många kompisar i klassen så det
får väl gå, det är ju bara denna terminen kvar. Jag längtar tills vi ska
börja gymnasiet. Jag ska gå samhäll. Det är kul för när jag börjar samhäll
kommer många av mina kompisar på mellanstadiet att gå i samma klass som
mig. Jag ska välja samhäll med språkinriktning. För jag vill bli lärare,
flygvärdinna eller reseledare så då tror jag att det är bra att gå samhäll.
Det här är vad jag har att skriva om min skoltid.

MVH// Oläslig namnteckning

2. Att byta skola/Att byta klass
Den nya skolan
Det är januari och Cindy har precis bytt skola och klass.
Hennes pappa fick ett erbjudande i jobbet, om att jobba i Borås för
dubbelt så mycket i lön, han fick inte missa det erbjudandet!
Cindy hade haft en jättebra klass med bra samman|hållning i Lund, där
hon bodde förut.
Men nu boddo hon här, i Borås.
Cindy hatade den klass hon gick i nu, hon hade blivit retad för sin
dialekt sen den första dan i skolan.
Det enda hon tyckte var kul nu var att åka skateboard
Hon hade hittat en ramp nära skolan hon gick i och där åkte hon på
eftermiddagarna.
Cindy hade skatat länge, så länge att hon inte kom ihåg när hon
började med det.
En dag när hon var jätte|arg för all mobbning i skolan sprang hon hem
och hämtade sin skateboard, och stack till rampen för att lungna ner sig.
Hon var ensam där i ungefär en halvtimme.
Då, utan att hon märkte något hade tre killar ur hennes klass kommit
dit och stod nu mållösa och bara tittade på henne.
Hon fick syn på dem och skrek åt dem:
”Va? Ska ni inte säga något riktigt elakt åt mig nu, va, säg något då?! Ni
har i alla fall sårat mig djupt idag!”
Det gick en lång stund och sedan började de att berömma henne för
alla trix hon gjorde.
Nästa dag i skolan betede sig alla killar lite underligt, de sa inget
dumt, mobbade henne inte, ingenting.
Efter skolan skatade hon som vanligt til rampen, men nu var hon inte
ensam där.
Det var många av de killar som mobbat henne som var där, plus många
fler. Hon tänkte:
”Nu är det kört, dom vill värklig|en se mig gråta!”
Så hon började skata däri|från.
Men killarna skrek åt henne att komma tillbaks och visa dem några
trix.
Hon blev förvånad, men gjorde som de sa.
De applåderade, busvisslade och skrek åt henne när hon gjorde en
massa trix som inte ens de skulle våga göra.
Den kvällen var hon väldigt nöjd med sig själv, och i skolan dagen
därpå behandlade alla killarna henne som en drottning, och ville bli hennes
kompis.
Tjejerna var så klart avund|sjuka och pratade fortfarande skit bakom
ryggen på henne, men hon försökte ignorera dem.
Men en dag fick hon nog av tissel tasslet som försigick, och hon
ställde sig plötsligt upp av ilska, och berättade allt hon kände.
Två tjejer som från början ville bli kompisar med Cindy, men sedan
fallit för grupptrycket, började applådera och sen reste sig en efter en
och började applådera.
Sen den dagen har hon alltid haft både tjej- och kill|kompisar.

En termin

Jag vaknade av att min mamma ruskade mig vaken och sa att det var dags
att gå upp till första skol den sömnig gick jag upp tog på mig kläderna och
gick och åt frukost och gjorde mig i årdning för att åka till skolan mamma
skjusade mig ditt när vi kom fram var det fullt med ungar som sprang
ångkrig på skolgården och några spelade fotball på skolgården det ringde i
och jag sa hejdå till mamma och sprang in och det var ett jädrans liv på
alla för man ville ha reda på vad ens kompisar gjort under sommarn det var
någon som kastade paperslapar i klass rummet och jag gick och satte mig i
bänken vid min bästa kompis Niklas och sa tja och då kom läraren in och sa
att alla skulle sätta sig och sa att hon hete Lina och sa att vi skulle
berätta vid vi gjort under sommaren alla berättade vad de gjort och när det
var min tur berättade jag att jag hade varit i usa och varit på seaworld
och kollat på spekhugare och att jag varit i en annan djurpark och kollat
på apor och att en apa släppt en mat skål i min systers huvud alla i
klassen skratade åt det.

Sen hade vi åkt till vårat land som ligger på väst kusten där väntad
farmor och farfar och där var vi i två veckor.
När alla berättat vad de gjort jobbade vi med geografi och jag fick vise
på kartan vart i usa jag varit det var i Florida. När vi kom ut på rast
spelade vi bandy mitt lag van efter rasten hade vi mate och svenska och när
vi haft det slutade vi och Niklas och jag gick hem till honom och spelade
dator.
Nästa dag på rasten hade Niklas och en annan kille från våran klass brokat
bakom skolan och jag hade kommit förbi och fick bryta mellan de till en
lärare kom och tog in de och jag fick följa med in för att berätta vad jag
såg och att bröt mellan de och deras föräldrar fick komma och hämta de. När
det gått ett par månader märkte vi i klassen att tjejerna särbehandlade i
gämnförelse med killarna men vi sa inget om och det gjorde inte så mycket
för nästa termin skulle vi få en kille istället och han var mycket bättre
och när det blev jul lov skulle vi i klassen derekt efter skolan slutade
skulle vi ha snöbolls krig det skulle bli kul och så hade det gått en
termin och jul lovet började

Min syn på skolan!
Brevet till skolministern.
Hejsan!
Jag tycker det är ganska mycket som är bra i våran skola men den är också
jobbig, slitsam och ganska tråkig.
Det finns ingenting att göra på rasterna, och det kan ju bli rätt tråkigt i
längden att bara sitta och titta. Jag tycker man borde fixa mer kortlekar,
spel eller andra aktiviteter på rasterna. Alla borde skriva och säga vad
dom vill ha för aktiviteter. Lektionerna är väl ganska så bra, men dom är
ganska långa. Det är långa dagar och mycket prov.
Det är härligt med långa raster ibland, fast det inte finns någonting att
göra. Men det är bra att få frisk luft. Klassrummen r instängda och det är
verkligen dåligt med luft. Maten i skolan är rätt okej, men man tycker ju
inte om all mat förståss. Det är väldigt mycke mobbning på våran skola,
och det gör mig så förbannad. Jag tycker vi ska försöka ändra på
mobbningen. Jag tycker att en skola ska ha mycket mer aktiviteter och saker
att göra på rasterna, så att man trivs och har roligt samtidigt.
Skolan ska vara välgjord och se bra och trevlig ut. Det ska vara bra luft
och mindre håltimmar. Jag tycker att skolan ska sitta ihop på nått sätt så
man slipper frysa om man ska och äta tillexempel. Bara som en gång eller
nått.
Jag vill att skolan ska vara ren och fin. Den ska vara välstädad så att det
slipper se äckligt ut.
En sak tycker jag är väldigt bra, det är lärarna och hur dom sätter betyg.
Jag tycker det är bra lärare och lärorika lektioner.
Mina betyg är jag ganska nöjda med men ska kämpa så jag får bättre betyg i
Svenska, Matte, Engelska och Musik.
Det var allt jag kunde komma på för tillfälligt. Jag tycker om skolan för
den är lärorik och det är viktigt att man får en bra utbildning. Jag kommer
sakna alla lärare nå enormt mycket.
MVH Jossan

Hej! Tomas Östros, jag funderar och har alltid funderat på är hur ni
politiker kan ge oss så dåliga stolar och bänkar, mitt förslag är att ge
oss vadderade stolar som är högre än dom som vi har nu. Bänkarna tycker jag
borde bli bredare och också lite högre. Anledningen till att vi behöver
dessa saker är för att vi skolungdomar sitter på tortyr redskap, dessa
stolar är hårda o obekväma och man får ont i ryggen och bänkarna är lite
för låga, tycker jag personligen. Så jag frågar dig skolminister, vad ska
du göra åt detta?
Ni politiker lovar och lovar men det är som jag säga ”mycket snack, men
lite verksta”. Jag och många tiotusentals elever Sverige runt tycker, ge
oss nya stolar och nya bänkar. Det finns ju också positiva saker med skolan
också, man får ju träffa kompisar pojkvänner/flickvänner och andra
människor. Jag vet inte om det här finns överallt i Sverige men vi på min
högstadieskola har ett så kallat ”elev fik” där man kan köpa godis för
billigt pris även kaffe, läsk och fika bröd som eleverna själva bakar, det
är bara årkurs 9 som håller i det och vi 9:or tjänar på det också, för
varje såld bulle/kaka så går det in pengar till klassen så att man kan
hitta på roliga saker vid senare tillfälle. Våran skola har dålig ekonomi
och behöver pengar så dom har inte råd med t.ex att ge oss nog många
pennor, sudd och skrivhäften så det är också ett minus. Tänkbara
förbättringar i skolan skulle nog vara lite fler tavlor men det går inte
för då kommer nån parvel och vandaliserar den. Man kan ju t.ex måla
väggarna på alla skolor så att det blir lite trevligare i alla fall. Jag
tycker men det kanske inte går men ni politiker borde ge oss såna här
stiftpennor, jag har sett att det är många som har dom och att de tycker
att de vanliga pennorna är bara dynga. Nog om det.
Mitt förslag till 2000-talets skola är nya stolar, nya bänkar, att varje
elev ska förses med en handdator för vi är ju i dataåldern så varför inte.
Att man kan fixa vikarier över en webbkamera? Själv skulle jag inte ha
något emot handdator med en webb|kamera. Fördelen med handdator är ju att
du kan ha tållgång till internet, göra läxor på datorn och skickar det via
e-mail. Nackdelen med handdator är att den kommer att kosta, det kommer att
kosta skolorna flera miljoner kronor för att förse elever med handdator.
2000-talets skola ska inte ha trappor utan rulltrappor, större klassrum och
mer praktiska ämnen i skolan för att det blir allt fler som söker till dem
och dom behövs. Snickare behövs för att bygga hus, elektriker för att dra
el – så att allt funkar. Jag och 4 st till i min klass är en av dom som
kommer att söka till mer praktiska ämnen, vi hade tänkt gå elprogrammet.
Det verkar vara en väldigt intressant program så vi får se om man kommer in
eller inte men kan ju hoppas på det bästa. 2000-talets skola ska inte
behöva ha böcker från 1979-1981, för det är så gamla böcker vi använder i
skolan.
Och så är det denna keps fråga. Ska man få ha keps/mössa på sig inne i
klassrummen. Varför inte? Att ha keps på sig kan väl inte störa någon så
himla mycket egentligen. Så jag frågar hur ni politiker hur ni tänker
åtgärda detta? Varför ska man inte få ha keps/mössa inne i klassrummen,
tänk efter.
Nu går vi över till nåt helt annat.
Vi får allt mer och mer böcker, men vi har inte tillräckligt stora skåp för
alla grejor. Skåpen ska bli bredare men kan bli lite högre också, det är
bara för att utjämna det hela. Skolans förtjänster är nog bara när man får
pennor, sudd och skrivhäften. Vi på Harpskolan, Eden får högst 2
pennor/termin och ett sudd/termin. Om jag ska vara riktigt ärlig så är
detta förjävligt, skolan ska ha råd att ge oss pennor och sudd i alla fall.
Vad tycker du som är skolminister, är det här ett vanligt fall inom
skolorna. Det är inte bara jag som klagar utan det är tiotusentals till som
kanske klagar på detta. Skolan behöver nya saker som jag har sagt tidigare
och dessutom kanske man borde föryngra lärarkåren, för det är nya tider och
man behöver yngre folk som har lärt sig lite nyare och andra saker.