Uppsatsämne: Mina skolår

Inskannad version

Ingen vill väl vara med någon i flanellskjorta? Kanske för att barn är
grymma? Kanske för att jag aldrig gillat att bli styrd av någon annan?
Kanske för att jag alltid haft så svårt att anpassa mig efter regler jag
inte själv satt upp?
Det finns en mängd tänkbara anledningar till varför jag aldrig trivts
särskilt bra i skolan. Förmodligen är det därför mina minnen fran tidiga
skolår präglas av olyckor, mobbning, tårar och ensamhet.
Som till exempel den gången Mimmi Pigg-klänning|tjejerna lekte djurpark på
fritids och jag, lite förläget, undrade om jag kunde vara med.
”Eller?..kanske..?” och svaret som kommer efter att de tittat runt på
varandra, himlat med ögonen och sedan nickat i samförstånd ”Ehh..Vi leker
djurpark och det finns bara en roll kvar, du får vara silverfisk!” Hur jag
med gråten i halsen stängde dörren igen och försökte göra mig osynlig. Att
jag inte förstod varför jag inte fick vara med på riktigt, de hade ju varit
mina vänner. Senare förstod jag väl ett och annat, ingen ville vara med en
blyg stackare i flanellskjorta som flackade med blicken jämt och ständigt.
Större delen av mellanstadiet var även det en plåga, jag var ostimulerad,
hämndlysten och ledsen. ”Tjejgrupper”, skolpsykologen och klassbyte var,
och är fortfarande, mellanstadietiden för mig. Min högstadietid har varit
relativt okomplicerad. Invasionen av nya elever i sjuan bidrog visserligen
till en del förvirring, snobb-snobbismen bredde ut sig, vilket kändes
ganska obekant, de flesta av mina tidigare klasskamrater bodde ju i
Frilundens ghetto eller uppe på Åsen i fula servicehus|liknande byggnader.
Men helt plötsligt bodde alla på den så exklusiva Vallavägen. Det var lite
konstigt.

Såhär i nian känns det ändå som om jag kommit någonstans på vägen.
Jag har fler vänner utanför skolan som uppskattar mig, trots en hel del
brister. Kanske beror det på att de är äldre och mognare än vad jag är och
därför kan bortse från saker och ting. Jag tror inte att man kan leva så
mycket roligare och intressantare som femton/sexton|åring än vad jag gör
just nu så jag känner mig nöjd.
Tyvärr har nog detta skapat ett ointresse för andra saker, jag vill leva
bara och inte tänka på så mycket annat.
Motivationen för skolan har skjunkit och jag önskar verkligen att den vore
högre. Kanske skulle den öka om jag fick arbeta med något som stimulerade
mig i skolan, lära in saker på olika sätt och så vidare.
Att sitta och träna inför ett prov är inget sätt jag lär mig något genom,
då jag är så otroligt rädd för att misslyckas att jag blir fullständigt
apatisk och inte kan göra något överhuvudtaget. Jag tror det handlar om att
ett bakslag kan få mig att stanna upp och börja glida tillbaka till en tid
där allt var jobbigt och jag bara grät. Kanske är jag rädd för att bli en
silverfisk igen?

Inskannad version

Mina första skolår
Mina första år i skolan gick jag i Bälinge, då hade man inte många läxor
bara en eller två per vecka. Jag hade svårt att läsa i början, men det
släppte snart. På skolresan i ettan åkte vi och kollade på grisar, men det
var ingen som var intreserad.
Andra året fördjupade vi oss bara i och läsa och räkna.
Det tredje året började vi och läsa engelska. Vi vad på Kinnekulle på
skolresa. Vi kollade på en stor ek som var nära tusen år gammal, och
kollade på hällritsningar. Från trean till fyran bytte vi lärare. Vi
utmanade Jonsereds och Nacka skola i fotbollsturnering, det året vann vi
fotbollen. Det var ett roligt år. Vi var inte så snälla mot den nya fröken,
hon hade nästan alltid hjälp av en annan lärare som slog oss med en nyckel
knippa om vi gjorde något dumt.
Det femte året ut|manade Nacka oss och Jonsered i en fotbollsturnering,
men den gången vann Jonsered. Vi åkte till Göteborg på skolresa. Vi besökte
ett slott och gick på Liseberg, det var skoj.
Det sjette året åkte vi till Bornholm, det var mycket skoj. Idrotten hade
förändrats mycket från redskap till styrke övningar och bollspel. Från
sexan till sjuan bytte jag skola och den gammla klassen splittrades. Det
var skoj och möta en ny klass. Man behövde inte studa så mycket, det var
mest repetion från mellanstadiet.
Åttan var mest repetion.
Nionde klass ställde mycket mer ansvar än åttan så nu måste man studa.

Inskannad version

Mina nio skolår

När jag tänker tillbaka mina nio år så minns jag inte så mycket på
lågstadiet men jag kommer ihåg att det var nervöst första skoldagen när vi
skulle lära oss bokstäver men man lärde sig dom så småningom. När man lärt
sig bokstäverna så skulle man lära sig att skriva dom.
Men i andra klass skulle lära oss att läsa och det tog lite tid för mig och
några andra så vi gick hos en annan fröken. Det jag hade lättast för var
matematik.
Men när vi började 3:an så åkte vi på på studieresa med vår fröken Gunilla
Enmark det var Östergötlandrunt, vi kollade på hällristningar fast det var
inget intressant tyckte jag.
Nu så var det bara en dag kvar, det var ganska nervöst efter som jag skulle
börja på Mellanstadiet och vi skulle få en ny lärare som hette Sven-Göran
Eriksson. När vi hade börjat 4:an så kom det några nya elever det var
Peter, Rasmus och Jon som slutade i 6:an.
Vi hade också en fotbollsturnering som vi vann. Vi vann över 6:an med 7-0
fast dom var två år äldre.
Salen vi hade var ganska fin fast bänkarna vi hade var ganska fula.
När vi hade börjat 5:an hade vi en fotbolls|turnering igen, fast den vann
vi inte, vi förlorade med 2-1 mot 6:an det var synd.
Nu när vi börjat 6:an så fick vi bli skolpoliser. det bästa med det var att
man fick oboy och mackor efter man stått i en halvtimme, och när man
slutade 6:an fick vi pengar.
Nu var det verkligen nervöst för vi skulle börja 7:an och vi har ju hört
att dom nollar sjuor. Men vi klarade oss.
Vi fick också nya skåp och många nya lärare. Det var lite svårt att hitta
salarna vi skulle vara i först, men sen gick det lättare.
Det jobbigaste ämnet var SO för det var så många ämnen och en dålig lärare.
NO var det roligaste ämnet för där får man göra många experiment som är
kul. Gymnastik är också roligt för det är kul att spela boll och springa.
Det jag är bäst på är bollsport.

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag skulle börja i första klass, då satt jag på ett
järn stakett. Mamma sa att jag skulle gå ner där i från men jag satt kvar,
efter en stund skulle vi gå in i klass rummet men då ramlade jag baklänges
och slåg i mitt lila huvud i en betong mur.
Så mamma fick sitta och trösta mig innan vi gick in i klass rummet. När vi
kom in i klass rummet så kände alla varandra från uppnaförskolan. Vi hade
en jätte bra lärare som hette Agnes men när vi började fyran så slutade
hon. Vi fick massa olik lärare och det var ganska jobbigt. Men till slut
fick vi en jätte bra lärare som hette Emma. Henne fick vi i femman, men vi
hade inte lärt ås så mycket som vi skulle, så hon lärde ås det vi inte
kunde.
I sexan var det ganska jobbigt att välja elever som man ville gå med
suddig text men det kan stå ”i sjuan” , för att alla var kompisar med
varandra. I sexan åkte vi till Harvinge på klass resa. Då hade vi kul må ni
tro. Vi jömde folk i eleven har antagligen skrivit garderober, men det
är omöjligt att se hur eleven stavat till ordet och under sängar, bara för
att vi skull gå och lägga ås och det ville vi inte. Och en dag ringde brand
alarmet men jag och Viktor la var sin kudde på huvudet och somnade om.
Brand alarmet gick bara för att föräldrana som var med hade rostat bröd och
brödet hade blivit bränd. När vi började sjuan så var det gansk så pirrit
men rätt så roligt för min bror gick här på skolan. När jag träffade mina
klass kamrater i sjuan så var det några nya personer som jag inte kände
igen. Men nu i nian käner alla varandra.
Vi åkte på klass resa i sjuan till danmar, till forup sommar land och det
var gansk kul de med men jag klömde växla svensk pengar till danska. Åttan
var det ingte spesjält som hände.
Men i nian så åkte vi segel båt. Ingo heter båten där hade vi roligt, vi
badade mitt ute i havet och Oskar gjorde så att två killar började jaga ås
till båten. Sen på kvällen kom dom och slängd de upp ål på våran båt, men
då kom en av våra kaptener och börja skrika på dem och han kallade dem för
böner och sen slängde han en porslins mugg på dem. Vi var och seglade i tre
dagar. Dom nio åren i grundskolan har varit jätte roliga tycker jag.
Jag har fått jätte mycket nya kompisar.
Vi skall åka på skid resa i nian nu och vi skall vara där i två dagar, det
skall bli kul. Jag var med i sjuan åkte skidor eller jag åkte snowbord och
det var svårt, jag ramlade flera gånger så jag beslutade att jag skulle åka
i barn baken i stället. Jag var inte med i åttan när de åkte skidor.

Inskannad version

Mina Skolår
Jag ska berätta om när jag började på förskolan fram tills idag alltså om
min skolgång.
Där jag började i förskola hette Rudlundasförskola som inte finns kvar
idag. Jag bodde bara några hus ifrån förskolan. Jag kom ihåg när jag
brukade gå upp på morgonen och fråga mamma ifall jag skulle till förskolan
(detta var ju förstås innan jag hade börjat i förskolan.)
När jag var så liten hade jag ju inte så många kompisar, jag var ju bara 6
år. Men första dagen jag kom dit så var det nästan bara barn som bodde i
samma område som mig.

Min lärare frågade mig vad jag ville göra och jag sa att jag inte visste.
Han visade mig runt dom olika rummen t.e.x Mysrummet, Snickarrummet och
bandy|rummet. När läraren visade mig snickar|rummet så satt det tre andra
pojkar som han sa att jag kunde leka med. Vi fyra blev bästisar och alla
dom tre känner jag idag och en går i min klass. Alla vi fyra gillade sport
och därför var vi ofta i bandy rummet eller ute på fotbollsplanen.
Dom tre andra var tvungna att åka buss varje dag men det gjord jag också
ibland när jag var hos min dagmam|ma. En i min klass var dagbarn precis
brevid mig så vi brukade leka ofta.

På min vanliga fritid så brukade jag oftast spela fotboll och då brukade
jag spela med såna som var 5 år äldre. Det lönade nog att spela med dom
tror jag. man lär sig fortare då tror jag. Förskolan var väldigt rolig, kom
jag ihåg jag fick många nya kompisar kan nästan kalla det kompisår.
Sedan när jag fyllde sju år så började jag i ettan och jag fick med mig
nästan alla kompisar från förskolan. Den skolan jag gick på heter
Kyrkskolan. Den heter inte så för att det är nån kristen skola utan för att
den ligger brevid en kyrka.
Denna skola var ganska liten, det gick bara tre klasser på den, 1C, 2C och
3C. Dom som inte gick på denna skola gick på lärkskolan.
Men det fanns ganska mycket att göra, det fanns t.e.x fotbollsplan,
basketplan, kung o dam plan och en sandlåda med en borg. Jag kom inte ihåg
så mycket från den tiden men när jag gick i ettan så fick jag äntligen
börja i fotboll.
Efter jag hade gått ut trean fick vi börja på Lärkskolan. Den var mycket
större för där går man från 1-6.
På den gamla skolan kände man nästan alla. Några från mitt fotbollslag gick
på den nya skolan.
När vi började i fyran fick vi en lärare som nästan ingen gillade men det
gick ändå bra i skolan.
Men i femman så hade alla tröttnat på våran lärare så att vi hade möten med
rektorn och tills slut fick hon sparken. Nästan halva femman hade vi en
vikare som var väldigt schysst.
Men i sexan fick vi en fast lärare som vi hade haft i musik innan som alla
tyckte bra om. Men i sexan hade våran klass lite problem med mobbong som
jag tror många ångrar idag.
Det var många av killarna som ville vara fräcka och började snusa men det
var inget jag nappade på.
Alla lärarna i sexan tjötade om hur svårt det skulle bli i sjuan men jag
tyckte inte att det var så svårt, det var ju bara mindre läxor och man hade
la mognat också. Det som var jobbigast var ju att cykla till skolan varje
dag.

Det var nog i åttan jag tyckte att det börjad på riktigt med Betyg och om
gymnasiet. Nu i nian har varit jobbigt med mycket prov och gymnasie val.
Men jag har gjort så gott jag kan.
1. Kommunikativ kvalitet: Begripligt innehåll, redovisar händelser 2.
Uppslag och tanketrådar: Relevanta uppslag, de flesta utvecklas något.
Relevant kunskap förmedlas. Exempel finns med. 3. Sammanhang och
disposition: Kronologisk framställning. Början/slut passar till ämnet,
enkel struktur, lätt att följa. 4. Språk: Begränsat ordval, enkelt språk
(formuleringar) med en del upprepningar. Meningsbyggnaden kunde varit
tydligare med kommatering t.ex. (Bra stavning) 5. Skrivregler: Bra
stavning. Kommatering kunde ha använts flitigare, även indelning i kortare
meningar. Ofullständig styckemarkering. Smf: Enkel, trevlig uppsats som är
en översikt med korta funderingar från förskolan t. 9:an Bra stavning, mb.
kunde varit bättre med mer kommatering o kortare meningar

Inskannad version

Mina skolår.
Nu går jag i min sista termin i grundskolan. I klass 9B på Vemmerbyskolan
har jag snart tillbringat tre år. Min skolgång har påverkat mig mycket och
har gjort mig till den person jag är idag.
När jag var liten skilde sig mina föräldrar. Om jag skulle börja i
Ävraskola eller Pilskolan blev en het diskussion.
Jag började i varje fall i Pil|skolan klass 1D som sjuåring. Klassen jag
hamnade i var nästan helt främmande, jag kände bara igen ett fåtal
ansikten.
Jag var både förväntansfull och nervös inför att börja skolan, men jag
hittade snabbt kompisar och vi fick en snäll lärarinna. Hon lärde mig att
läsa, skriva och räkna. Jag kom alltid i tid och gjorde alltid
hemuppgifterna.
Klassen som jag gick i var stökig och lärarinnan kunde inte hålla ordning
på killarna som sprang runt och busade hela tiden.
Redan då gick jag i samma klass som min kompis Sara. Hon och jag har följts
åt genom skolåren och vi går nu i musik|klassen båda två. Vi har inte varit
kompisar under alla år. I låg- och mellanstadiet minns jag att jag inte
tyckte att hon var så trevlig.
Klassen följdes åt upp till mellanstadiet. Jag tyckte att det var en stor
händelse att få börja i fyran.
Att klass 4D var en stökig klass hade spridits och skolledningen hade
placerat en duktig och sträng lärare på att ta hand om oss. Vad jag minns
så skärpte sig killarna ett tag i varje fall.
Jag var fortfarande en väldigt noggrann elev som aldrig ville göra
någonting fel. Jag kopplade bort omvärlden och kunde koncentrera mig även
när det var tjatigt runt omkring mig.
Det blev populärt att ha en bästis. Klassen delades in i små grupper. Jag
hade ingen direkt bästis, men jag höll mig väl med alla, och hoppade mellan
olika grupper. De tjejer som inte fick vara med i de grupper de ville blev
ledsna och det uppkom mobbning. Det blev en spänd stämning i hela klassen.
På fritiden spelade jag flöjt och handboll. Jag var inte överdrivet
förtjust i musik på den tiden. På musiklektionerna var det nästan ingen som
sjöng. Att uppträda gillade jag inte heller. Att redovisa inför hela
klassen var också jobbigt.
När det var dags för våran klass att splittras och fortsätta upp i
högstadiet, tror jag att alla kände en viss lättnad.
Jag vet inte varför, men jag sökte till musikklassen som skulle startas upp
på Vemmerbyskolan. Någon gång på våren i sexan gjorde vi ett
intagningsprov. Jag och Sara, som gått i samma klass sedan skolstarten, kom
in.
Jag var först skeptisk mot att ha så många musiklektioner i veckan och att
sjunga i kör. Jag hade aldrig gillat att sjunga.
Att börja på högstadiet var ett stort steg. Vi fick byta skola och man fick
ha alla skolsaker i ett skåp med lås på. Jag tyckte att alla på högstadiet
verkade vuxna och duktiga och alla hade väldigt fina kläder.
Men när höstterminen startade gick allt bra. De stora niorna var inte allt
för hemska och klassen jag hamnat i var mycket bra. Efter några månader
kände jag alla klasskompisar väl och det var en bra sammanhållning.
Att vi har musik nästan varje dag i veckan märks inte. Om det är något jag
eller någon annan inte kan, så hjälps alla åt.
Under dessa tre år har jag lärt mig otroligt mycket. Jag har fått bättre
själv|förtroende och har lärt mig att stå på scen och prata inför många
personer utan att nästan inte bli nervös. Jag har till och med börjat gilla
att sjunga i kör, men att sjunga solo avskyr jag fortfarande.
Våran musikklass är inte så omtyckt bland de andra niorna här på skolan.
Jag tror nog att det främst ligger avundsjuka bakom när de kallar oss för
”musiktöntar”.
Jag är lika noga idag med att göra mina läxor och öva inför prov som jag
var när jag började skolan.
Snart ska våran klass splittras och vi ska börja på gymnasiet. Det är synd
att tiden går snabbt när man har roligt. Jag kommer alltid att minnas min
klass på högstadiet.
Var inte rädd för att prova på nya saker, det blir med all säkerhet bra.

Inskannad version

Jag har precis fyllt 7 År, och nu ska jag börja skolan. Det känns pirigt i
kroppen att börja en ny skola. Nästa dag är det dags mamma väcker mig
klockan 7 på morgonen. Jag äter frukost i vardags rumet och tittar på
tecknat. Jag tittar på klockan, och ser att dett är dags att gå jag stänger
Tv och går ut i hallen, och börjar ta på mig mina kläder. Mamma och jag går
titt skolan tillsammans. Jag känner mig så pirig när jag ser skolan där
bakom horisonten, nu är vi snart frame vid skolan tänkte jag. Mamma och jag
närmar oss min nya skola som hette larmedal skolan vi går i genom skol
gården in i ett stort gult hus upp för 2 trappor och i genom en lång
koridor, tills vi oläsligt till klass 1A. Mamma knackar på dörren
dörren öpnas och ut kommer en gammal tant som hälsar mig välkomen. Jag går
in i klassrumet och säger hejdå till mamma och ger henne en puss på kinden,
jag går in i den ny klasen allt e helt tyst utan min skolfröken som
redovisar på tavlan. två timar senare är det dags för mat, vi går till
matsalen och äter jag setter in till Patrik och Jesper och är knäppt tyst
för att jag inte vagar säga nåt. tills Jesper börjar prata med mig vi prata
om Turtles sköld padorna som var på tecknat i morse. Det va kul att börja
en ny skola med nya elever och attt sånt. det var inte som jag trodde, jag
trodde att ingen ville vara min kommpis men det var ju inte sant, alla va
kommpisar med varan och alla hadde kul tillsammans. Helt enkelt sagt så
trivdes jag. Jag hadde fått nya kommpisar att vara med och jag hadde lärare
som va snälla som inte krävde så mycket av mig som jag trudde. Fyra år
senare. Nu är det dags igen att börja skolan efter ett härligt lov. Jag
sover till klockan 8 på morgonen tills min väckar klocka ringer jag går upp
klär på mig och går ut i köket och gör mig lite frokost. Jag säger hejdå
till mamma och går till skolan. jag går i genom skolan upp för 3 trappor
och i genom en vit koridor tills jag kommer fram till 5A s klassrum. Jag
knackar på dören och Hasse öpnar dören och säger att jag e sen. Jag går in
och säger hej till alla mina vänner då sa Hasse att jag skulle vara tyst
och inte störa efter som jag va sen. Jag satt mig ner och tänkte att nu har
helvetet börjat. Jag satt mig ner och va tyst medans Hasse prata. Ja som ni
ser det har blett strängare sen jag gick i ettan. Det är mycket mer krav
och det är mycket mer bråk i skolan, dom klottrar på toaletterna och är
kaxiga mot lärarna, och svär som bara den. Men man får tyvär stå ut med
dett. Pontus som e ny i min klass e störigast av alla han bråkar med allt
och alla. Han kaxar med lärarna och svär till sina kommpisar Efter 3 timar
var det dags att äta. Vi går till den nyrenoverade matsalen det var äklig
mat, det vä ärtsoppa till lunch. Efter lunch var det rast, jag och mina
kommpisar spela fot boll tills vi såg ett slaxmål på skolan. Jag och Lukas
försökte stoppa slagsmålet, men vi fick ett slag i panan så det blev inget
stopp på slagsmålet Fyra år senare Flytar jag bort fran remnesta, jag
flytar ner mot Kalingsta och börjar en ny skola där som heter Kalingsta. Ja
då var det dags för skolan igen. Jag går upp klockan nio på morgonen. Jag
går ut och gör mig lite käk i köket. Efter att jag ätit klart, går jag och
borstar mina tänder. Ja går ut i hallen och klär på mig. Jag går ut genom
dörren redo för min nya skola. Nu är jag frame, oj vilken fin skola. Jag
går in i ett stort rött hus och upp för två trappor, och går genom en gul
koridor. Tills jag kommer till klass 9D. Jag knackar på dörren och ut
kommer min lärare Janne som såg ut som skater ”wannabe”. Jag gick in i min
nya stilsama klass. Om man jämför nian med ettan och feman så är det mycket
mer slags mål och klotter på hella skolan. och det är mycket mer gäng som
hotar folk och eleverna är mycket kaxigare mot både lärare och andra.
Förutom i min klass. Ja då har ni fåt veta lite om mina skolår.

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer ihåg när man började första klass. Man var inte alls så blyg som
när man började fyran. Hela första året var det väl mest ordlekar och sånt
för att man skulle lära sig läsa och räkna. Så slutade man i första klass
och man kunde läsa och räkna.
I tvåan fick man läsa dikter och man började med
multiplikations|tabellerna. Och trean va likadan fast svarare.
Sen kom fyran och man skulle börja på andra sidan skolan med de stora och
tuffa barnen tänkte man Jag själv var skitskraj.
Så kom den stora dan
Man gick två och två när man skulle leta upp sitt klassrum. Jag minns alla
femmor och sexor som kollade på oss när vi gick förbi dom. Mellanstadiet
var mycket annorlundare. Man fick ta mer egna intiativ Där började man
bilda olika gäng, men i lågstadiet var alla med alla. Så då blev det olika
grupper. Jag var nöjd med dom jag umgicks med och dom har jag fortfarande
kvar idag.
Mellanstadiet var hårdare, jag kommer ihåg att jag hade svårt i matten i
början men sen gick det som en glans. I mellanstadiet hade man alltid något
att göra. Som tex fotboll, basket och ett spel som vi kallade kungen. Det
var ett spel som man skulle sluta spela ut varandra med en tennis eller
basketboll. Det pågick i en period, sen kom fotbollen, så höll det på så.
Man fick bra motion under mellanstadiet. så gick tiden och man blev en
sexa. Jag kände mig stor och stark.
Det var en härlig känsla. Man kände sig stolt. sexan gick jättefort. Jag
kommer ihåg skolresan vi hade i sexan. Det var till en fotbollsmatch i
Göteborg vi åkte buss dit. Fotbollsmatchen var inte rolig, men bussresan
hem. De flesta satt längst bak. Vi gjorde sanning eller konka, så alla sa
givetvis konka. Det var då för dom flesta första gången dom kysste nån och
därifrån kom killar in i tankarna. Ja så kommer högstadiet efter sexan. Nu
fick man börja i en ny större skola så farligt var det inte förutom för att
komma till
A-laget där man skulle gå så fick man gå igenom hela skolan för att komma
dit. Men det var ingen fara och niorna var faktiskt
trevliga förutom dom som försökte spela tuffa. Det var nu man började kolla
efter killarna i skolan.
Jag kommer ihåg att vi satt poäng på dom. Från skala 1 till 10.
Nu fick man börja med arbeten, stora arbeten som måste vara inlämnade i
tid. Men man kände sig friare i högstadiet, där får man iallafall gå
utanför skolgården. Det fick man inte på låg- och mellanstadiet. Och godis
får man äta på skolan *smile* Man fick även många nya vänner från luna och
vasjön En sak som är dumt, om man röker så om lärarna ser en säger dom att
dom ska ringa hem. Det har absolut inget med att göra. Nu går jag i nian
och det är faktiskt väldigt tufft. Arbeten hela tiden som ska göras och en
massa läxor. Men nu lämnar jag högstadiet och börjar gymnasiet. Det ska bli
väldigt spännande. En helt ny atmosfär. Träffa nya kompisar mm.

Inskannad version

När jag gick på dagis längtade jag till skolan, nu längtar jag tillbaka
till dagis.

Det var med stor nyfikenhet och glädje som jag såg fram emot att få börja
skolan.
Det hela var som ett enda stort äventyr: en ny miljö, nya lärare och många
nya kompisar. Vänner fick jag, vänner för livet.
Vänner som har betytt så otroligt mycket för mig.

Det sägs ju att skolan är bland det viktigaste i livet, att det är den som
skapar ens framtid.
Men den har också hjälpt till att skapa mig, gjort mig till den jag är.
Visst håller jag med om ingen skola, ingen riktig framtid. Men den inverkan
som skolan har haft på mig och på mitt liv är ovärdelig.

Då pratar jag inte om alla otroligt tråkiga och oändliga matte lektioner
utan då talar jag om människorna. Folket jag har haft omkring mig i alla
dessa år, människorna i min omgivning.

Som tex min gympalärare i 2:an som så engagerat pushade mig att börja spela
handboll, utan henne kanske jag inte fått ta del av den glädje handboll
givit mig.
Eller syslöjdsläraren på mellan|stadiet som hatade mig så ofantligt såatt
jag knappt vågar sätta mig vid en symaskin. Om inte våran klassföreståndare
i 5:an hade tvingat med oss på klassresa till en scoutö så kanske jag inte
hade hatat skogsliv så mycket som jag gör.
Visst listan med olika händelser som har påverkat mig kan göras lång.
Men det finns ändå inget som har haft så stor inverkan på mig som mina
vänner och min familj.

Men nu sitter jag här 15 år gammal och med ca fyra månader kvar i
grundskolan. Tänk fyra månader!

Det har känts som en evighet, men ändå som om det vore igår när jag för
första gången klev in i Ovannässkolan.
Det är svårt att förklara.
Skolan var då så otroligt stor och fri, nu känns den mest trång och
uttjadad.

Men just då de första dagarna, veckorna, till och med månaderna på
Ovannässkolan var så underbara och fria.

Nu när jag ser mig omkring så inser jag hur trött jag är på den här skolan
den är så uttjatad, men ändå så trygg.
Här har jag mina vänner, min trygghet.
Snart är den här tryggheten borta för då börjar gymnasiet, stora
gymnasiet.
Precis samma känsla jag hade inför ”stora” Ovannässkolan.

En känsla om att allt kommer att förändras, till det sämre. Ja, varför
sämre?
Det vet jag inte det bara känns så.

Jag är en person som är väldigt långsint, allt är så långt borta.
När jag gick i sjuan var åtta och betygen så långt borta. Sedan i 8:an var
nian, gymnasievalen och dom natio|nellaproven långt borta. Det var ju flera
månader kvar, snacka om optimistiskt.
Det är jag en riktig optimist. Jag ska alltid göra allt i sista sekund, för
allt är ju så långt borta.

Jag är en person som inte gillar för mycket förändringar. Jag vill ha det
tryggt, jag gillar trygghet.
Det är nog därför jag får en klump i halsen av att tänka på att min tid på
Ovannässkolan snart är slut.

Jag vill inte lämna gamla, uttjade, trista men samtidigt trygga
Ovannässkolan. Samtidigt som jag hatar den här skolan så älskar jag den.
Om man bortser från miljön så anser jag att Ovannässkolan är en bra skola,
väldigt bra. Allt tackvare människorna. Lärare men framförallt eleverna,
mina vänner.

Skolan är bra, skolan är trygg. Det tycker jag är viktigast, en skola ska
vara trygg. Barn behöver trygghet, barn behöver skolan.
Skolan skapar deras framtid, men framförallt hjälper den till att skapa
individen.

Så när jag klagar på hur otroligt jobbig skolan är.
Ska jag minnas tillbaka till mina mindre skolår och tänka hur mycket skolan
har givit mig. Alla minnen och alla vänner framförallt vännerna.

Men om jag fick välja så skulle jag fortfarande gå på dagis, gamla trygga
dagis

Inskannad version

Jag kände nog dom flesta den morgonen. vi hade ju gått på samma förskola i
ett helt år men det var ändå pirrigt den morgonen då 17 små pojkar och
flickor kom till Åber skolan hållandes sina föräldrars händer. första dagen
på skolan. vi var bara fem killar i klassen och därmed gjorde tjejerna
ungefär vad dom ville med oss. Under dom fyra första åren han jag nog va
tillsammans med alla tolv tjejerna. Men det var alltid dom som frågade
changs, för det var så det funkade på den tiden. det var också alltid dom
som gjorde slut. Under den tiden hade vi nästan alltid Vikarie eftersom vår
ordinarie fröken ofta var på föreläsningar. Så vi lärde oss inte speciellt
mycke, alla vikarier lärde oss ungefär samma saker.

vi hade en parrarelklass också. På vintern var det alltid fullt krig mellan
A och B (jag gick i A). Vi var helt villda, det gick inte en rast utan att
någon grät och det var oftast en ur min klass eftersom vi bara var 5 och
dom var över tio.

I femman slogs våra två klasser ihop och vi fick två nya fröknar. En av dom
hette Gisela, hon lärde mig väldigt mycke. hon var nog den schihligaste
läraren jag någonsin haft. Hon var helt enkelt en riktig kvinna med riktiga
idéer. så fort vi hade slagit ihop klasserna slutade kriget och vi
allierade oss mot sexorna istället.

Nästa år gick vi i sexan och då slog vi ihop Lanfjordens fotbolls lag med
ranbergens. då lärde jag känna många av dom jag umgås med änn idag. sissta
veckorna i sexan handlade igentligen allt om vem man skulle gå med i sjuan.
Vi var väldigt många killar som ville gå i samma klass och jag antar att
varken lärare eller föräldrar hade hjärta att splittra oss.

Så i sjuan var vi alltså 19 killar och fem tjejer. det var alltså raka
motsattsen mot för i lågstadiet. vi började bra. härlig klass samanhållning
och massor med kompisar. sjuan flöt på bra. Det var nån lärare som anntyde
något om hur surriga vi va men det ursäcktades med att vi bara var sjuor.
alla proven gick bra. över lag var vi nog den bästa sjuan.

Så gick ännu en sommar med fotbolls segrar och sol. Så gick vi i åttan.
inget nytt bara väldigt surrigt nu började folk säga till oss på skarpen.
och i slutet av åttan hade vi ett par föräldra möten för att vi surrade så
mycket. Men betygen låg ändå över G i dom flesta ämnen.

Ytterligare några månader med sol och bad sedan tillbaks i skolan nu i
nionde klass, lite mognare o lite lugnare. vi har fått beröm av lärare för
att vi inte pratar lika mycket, vi har valt gymnasie linje och jag valde
natur. nu sitter jag alltså här på detta godis frossande dricka klunkande
skriv maraton och masserar min ömma handled.