Förgymnasial utbildning – Sida 5

Min skolår

Jag var 6 år och skulle börja lekis. Det var roligt att börja skolan tyckte
jag. Första dagen så var det en lung skoldag som jag minns väl. Vi skulle
lotta om viken plats vi skulle få och hänga kläderna på. Jag fick båten den
var min favorit. Jag var väldigt högljudad som jag minns det. Sedan efter
ett tag så lungnade jag mig. Det gick bättre och bättre för mig.
Sommarlovet var slut och jag skulle börja i 1:an.
ny sida
De var en dröm att börja i 1:an. Jag hade längtat så länge på att börja.
Första terminen var väldigt dålig och jag kunde inte sitta stilla i
klassrumet. Andra terminen var lika så, men när jag skulle börja i 2:an så
skulle vi börja med att läsa engelska. Mamma och pappa försökte lära mig
engelska fast jag vägrade att lära mig. Dom försökte på olika sätt men jag
ville inte lära mig. Vi skulle börja 3:an kunde jag knappt läsa. Så jag
fick gå hos en lärare som hette Anna och hon var snäll. Min vanliga lärare
som hette Annika var ochså snäll. Hon hade vi i 4år. På fritiden var jag
ganska ensam för jag hade ju retat en hel de av mina kompisar. Men i bland
fick jag vara med Thomas och Simon på fritiden.
Sedan hade ju vi samtal om vilka som hade blivit retade av vilka. Sedan
kollade vi upp vilka som hade varit med vilka. Det var oftas jag Thomas
Simon och Pelle som lekte med varandra. Sedan var det ju Hans Andreas
Kristoffer och Anders som lekte.
ny sida
Vi skulle ju börja på Åltorp. Man hörde ju ryckten om att man skulle bli
döpt av dom som hade gått i 6:an förra året. Det var ju Koffe, Micke,
Simpan A och Fredrik H då. Dom hade ju sakt att dom skulle döpa oss. Vi ba
våran lärare att dom skulle komma till våran skola och prata dom det. Vi
skulle ju spela i samma lag i Fotbollen. När dom kom till våran skola så
var man lite nervös. Men det gick ju bra vi redde upp allt som hade hänt.
Vi blev kompisar sedan och det var ju bra.
ny sida
Första dagen på den ny skolan gick ju bra inget dumt hände mig. Sedan efter
en månad blev jag retad av Tobias Svensson som var 1 år äldre. Han trodde
att han ägde skolan. Personligen tyckte jag att han var helt dum i huvudet.
Nu gjorde jag inga läxor och skolkade mycket. Det gick inte så bra i skolan
nu. Men det gick bra ett tag när jag hade haft kvartsamtal. Sedan gick det
sämre. Vi skulle börja 8:an och nu hade man ju skaffat kompisar. Det är ju
väldigt viktigt med det.
ny sida
Men nu gick skolan lite bättre tyckte jag. Nu var det sommar lov och det
var gött tyckte jag. Jag hade längtat till det. Nu kunde man bara slappa
det är gött. Sommar lovet gick ganska snabbt och det var roligt. Nu skulle
jag börja i 9:an och nu var jag störst på skolan. Min andra kusin som hette
Fredrik skulle börja 7:an och det var ganska roligt tyckte jag. Men det
hade ju hänt lite saker vi fick en ny lärare i svenska som hette Madelene.
Det var ju bra för jag kom inte överens med våran gamla lärare. Madelene
var ju bra och väldigt snäll. Jag tyckte det var roligt med svenska för
engång skulle i hela mitt liv. Sedan skulle jag höja mina betyg. Jag blev
snällare och fick mera kompisar. Nu Har jag jobbat på så att pennan bara
ryker. Nu har jag g i svenska roligt. Men nu sitter jag här och skriver
nationella och hoppas att det går bra. Men det som händer sedan kan jag
skriva en kortare berättelse om.
Slut

Hej!
Nu går jag mitt sista år i grund|skolan på Duvedskolan. Så jag tänkte
informera dig om vad jag har tyckt är bra och dåligt i skolan.
Det känns bättre att börja med det negativa för då blir brevet posetivt i
slutet.
Det som jag kan känna ibland är att skolan planerar lite dåligt speciellt
med prov. En vecka kan vi inte ha något prov o inlämningar men nästa kan vi
ha två prov och tre stora inlämningar.
Det känns lite tufft men vem har sagt att skolan ska vara lätt?
Sen tror jag också att miljön har stor betydelse för skolarbetet och
undervisningen. För om lokalerna är mörka och trista så blir det inte
roligt för lärarna att undervisa o speciellt inte för eleverna att lyssna.

Både lärare och elever mår bättre när det är friskt o ljust i skolan.
Något jag personligen är lite ledsen över ät att vi inte har mer idrott på
schemat, när man rör på sig klarnar hjärnan o kroppen mår bättre. En annan
sak som jag tycker är att vi ska få ha större inflytande på saker och ting
i skolan. Så lärare och elever bestämmer mer ihop.
T ex hur vi ska lägga upp proven den här terminen o om det är något
speciellt vi vill göra. Men jag tycker skolan har blivit bättre på den
punkten. Nu är jag klar med dom negativa sakerna, det var väl inte så
farligt?

Det som jag känner är så bra med skolan är att jag känner mig trygg. Om jag
har det jobbigt hemma eller är rädd för något så är det lika tryggt i
skolan. Varför det är så tror jag för att lärarna strålar ut värme och
uppskattning. Om något är svårt så är dom där o hjälper än. För att man ska
orka en hel dag så behöver man mat. I vår bamba är det inte alltid så god
mat men den är helt okey. Bättre en den flesta skolorna.
Ett minne som jag har är när jag för första gången och såg
lekplatsen. Den såg så rolig med massor av saker att göra. Mamma fick hålla
ett fast grepp om mig så jag inte skulle smutsa ner mig första skoldagen.
Det här var bara ett lite avbrott i mitt brev.

Nu efter 9 år i skolan så har jag några tips som jag tror skulle förbättra
skolan i allmänhet. Att man försöker att alltid hålla det rent och snyggt i
skolan.
Nytt matrial och ljusa lokaler. Att man struktuerar upp arbetet lite mer så
man har mer tid att förbereda sig på.
Något som jag tror skulle vara bra är att man har mer samman|beten och mer
diskutioner.

Men om jag ska göra en resumé av min skoltid så är jag mycket nöjd. Dom här
tre sista åren har varit dom tuffaste i mitt liv. Vi har många motgångar
men det tror jag bara har gjort mig till en starkare person. Så jag har
skolan att tack för mycket. Med detta avslutar slutar jag mitt brev.

MVH Cecilia Sander 9A på Duvedskolan.

ATT BYTA SKOLA!
Jag Kristine var 7 år och skulle börja ettan Höstterminen 1994.
Jag var nervös, men jag visste att jag skulle börja i samma klass som mina
2 barndomskompisar Bianca och Lina.
Skolan skulle börja 0810 i respektive hemklassrum.
Så jag började gå 0745 eftersom att skolvägen ungefär tog 20 minuter. Hela
skolan består av 3 hus.
F-huset som är från 1-3, H-huset som är från 4-6 och C-huset som är från 7-
9.
Jag skulle börja på Kullsjöskolan i Piteå.
För att komma till min skola var jag tvungen att gå förbi H-huset där dom
taskiga 6orna var.
Så jag gick en liten omväg runt huset.
När jag kom fram till min skola så sökte jag upp Bianca och Lina, efter att
jag tagit av mig yterkläderna.
Dom satt längst in i klassrummet och vinkade ått mig när jag kom. Jag satte
mig brevid dom och pratade lite.
Sen samlades vi när våran fråken Majvor Backlund kom in i klassrummet och
hälsade alla välkomna.
Sedan ropade hon upp oss var och en,
sen informerade hon oss om det följande läsåret.
Vi var 23 stycken i klassen.
11 tjejer och 12 killar.
Första året gick snabbt och bara efter 1 månad kände man alla i klassen.
I 3an började min låsas syster Lotte i min klass. Och det tyckte jag inte
om, för jag ville ju inte att hon skulle börja vara med alla mina kompisar.

Fast det var inte så undvikande eftersom att vi bode under samma tak.
När jag och Lotte började 4 så började också våran lille bror Maxim på
6års. Han trivdes inte alls. Han brukade komma gråtande in till mig för
att dom hade mobbat han för att han har orange-rött hår.
Men sen då i slutet av 4an flyttade vi till Eden. Och jag, Lotte och Maxim
började på Havsörnskolan.
Vi trivdes inte alls där, för alla var så trista och små snobbiga så vi
gick bara där ett halvår, sen flyttade vi tillbaka till Piteå på Fårön.
Så efter jullovet började vi på Långskataskolan.
Där trivdes jag väl så där.
Fast dom var så extremt snobbiga. Men Lotte verkade trivas jätte bra, och
Maxim med som började 1an.
Så på den skolan gick jag också bara ett halvår sen flyttade jag till pappa
i Eden och började på Lillegårdsskolan efter sommarlovet i 5an.
Jag var och hälsade på där med pappa och klassen verkade jätte bra.
Så 6an började jag där, och kom in i klassen på en gång. Alla var snälla
och jag blev omtyckt för att jag var mig själv och gillade alla.
När jag skulle börja 7an här på korpen,
så blandades vi om med en annan klass från byn.
Men jag hamnade i samma grupp som dom flesta jag hade valt att hamna med.
Och nu har jag bott i Eden i 4år och ska snart byta upp mig till 1gymnasiet
på Aspnässkolan.
Där jag ska gå Barn och Fritid. Att byta skola 3 gånger sådär som jag har
gjort har varit en erfarenhet och jag har fått inblick i hur det kan vara
på andra skolor också,
och inte bara sin egen.
Jag håller ju fortfarande kontakt med dom på Kullsjöskolan och jag brukar
vara där och hälsa på ibland under A-dagarna. Jag tycker det är kul att
komma till andra skolor och lära känna nytt folk, även om det kan vara lite
pirrigt ibland.
Efter bytet på Kullsjöskolan grinade jag och Lotte och några klasskamrater.
För vi ville ju inte alls byta skola.
Den klassen som jag går i nu har nog varit den bästa och Kullsjö på andra
plats. Men nu ångrar jag inte att jag flyttade ifrån Kullsjö. För om jag
inte hade gjort det hade jag ju aldrig träffat mina vänner som jag har nu.

Att lämna grundskolan känns härligt, fast på något sätt ändå tråkigt. Och
man funderar mycket.
det är oklart om texten tar slut här eller om det saknas en sida

Att byta skola och klass
Det var en höstdag, mamma kom hem från arbetet. Hon berättade att hon hade
fått ett arbete i Eksjö, som vice chef på Saab. Eftersom vi bodde i Sävsjö
så var vi tvungna att flytta. För mamma ville inte pendla varje dag. Det
värsta av allt var att jag skulle byta skola och skaffa nya vänner. Min
lillebror Albin hade just börjat i första klass så han brydde sig inte så
mycket om att vi skulle flytta. Men jag. Jag hade alla mina kompisar här.
Jag var mycket ledsen över att vi skulle flytta. Jag tyckte ändå att det
var lite spännande. Jag hade varit i Sävsjö många gånger och köpt olika
saker och varit och tittat på saker. Så jag visste hur det var där.
Eleven markerar nytt stycke med indrag Vi skulle flytta innan jul så
mamma ringde för fullt till rektorerna, och sa att jag och min lillebror
skulle få plats på någon skola. Sen när det var gjort så ringde hon och
tittade i tidningar på hus eller lägenhet. Det var väldigt jobbigt. För
mamma var så stressad hela dagarna. Jag fick ingen hjälp med något. En dag
så började jag packa lite. Fast bara lite småsaker, tex. böcker och
porslin.
Mina vänner var också väldigt ledsna över att vi skulle flytta. Våran sista
helg i Eksjö, satt mamma, Albin och jag hemma och tittade på TV. Ungefär
runt nio så ringde det på dörren. Jag gick och öppnade. Det var mina vänner
som jag brukade umgås med jämt. Som stod utanför. De sa att jag skulle få
följa med ut och ha en liten tjejkväll. Jag blev mycket chockad. Men jag
tog på mig och sminkade mig och gick ut. De berättade inget för mig. Det
skulle bli en liten överrask|ning. Vi åkte ner till centrum och åt på en
resturang. Sen åkte vi hem. De ville säga hej då på ett gulligt sätt.
Nu var söndagen här och vi skulle flytta de sista sakerna. Jag satt och
grät hela vägen till Sävsjö. Jag ville inte förlora mina vänner. Men jag
visste att jag skulle skaffa mig nya. Men ändå var jag ledsen. När vi var
framme så såg jag några gå förbi vårat hus. De stannade när de fick se mig.
De gick fram till mig och fråga vem jag var och vad jag hette o.s.v. Jag
visste inte vad jag skulle säga. Men jag berättade allt för dem. De bodde
bara ett kvarter bort. Så vi bestämde att vi skulle gå samtidigt till
skolan nästa dag, så jag skulle hitta. När jag kom till skolan dagen där på
så tittade alla på mig. Som om jag var en apa i bur. Det var väldigt
pinsamt. Jag märkte en sak direkt på första lektionen. Att det var mycket
krävande att byta skola och klass. Maten i den nya skolan var mycket godare
än i min förra skola. Det var mycket renare och trevligare skola i Sävsjö,
än i Eksjö. Lärarna var mycket snällare och trevligare. De var inte lika
stränga här än på min förra skola. Det var helt enkelt mycket bättre på den
nya skolan. Jag träffade mycket vänner här i Sävsjö. Men jag håller
fortfarande kontakten med de gamla. De brukar komma och hälsa på mig och
jag hälsa på dem. Jag tänkte på en sak då. Jag har nu bestämt mig att gå på
gymnasiet i Sävsjö och bo kvar här. Min familj tänkte det med. Att de
skulle stanna kvar här. För det var mycket lugnare här än i Eksjö.

Nationella prov

Att byta skola/Att byta klass

Här kommer min så kallad Novell.
Jag har nog bäst erfarenheter förutom sigenare som flyttar hela tiden. Jag
har också flyttat en del. Det var ganska bra med att flytta för att jag
fick ganska många kompisar på köpet, jag har alltid haft lätt att få
kompisar, så det har ju inte varit något problem för mig. Så jag skulle nog
säga att det var positivt. Vi har nog alltid flyttat så mycket, p.g.a min
pappas jobb. Han jobbade i Göteborg så han fick alltid pendla fram och
tillbacka. Men nu så har vi (familjen) hjälpt till att flytta alla grejor
hit till Åse. Vi köpte ju en villa här i Åsa med affär. Så vi har öppnat en
skomakeri där vi bor vi har lagt en ringklocka i affären så vi behöver inte
vara i affären hela tiden, kommer det någon så är det bara att springa till
affären.
ritad pil och sen texten ”vänd fortsättning av min”, därefter sidbyte
Detta är alla mina skolor som jag har gått i: Sundbyskolan i Spånga,
Rinkebyskolan i Rinkeby
Duvboskolan i Sundbyberg
Rissneskolan i Sundbyberg
Åseskolan i Åse

Jag tänkte berätta till er om mitt skolår på Rissneskolan i Sundbyberg.

Jag började min dag med att jag och mamma gick till skolan, och vi skulle
börja dagen med idrott mitt favoritämne i skolan.
halva raden skriven, men sedan överstruken
Vi skulle spela bandy o jag har aldrig sett så många slagsmål på en lektion
som på denna. Det slutade inte heller, sen på lunchrasten så mötte vi klass
5A (vi är alltså 5B). Denna gången slogs jag också. Jag och en kille som
heter Mikael slog ner två killar och blev ju såklart kallad till rektorn på
första dagen, fick en skjans till och fortsatte skolan som normalt. Jag
hade ju också en kusin som gick i klass 6 B, som blev skit arg på den
killen som vi slog ner jag och Mikael, så han slog dom igen, han själv.
ny sida
Sen efter det blev min kusin polisanmäld. Sen hände det inget efter det. Vi
hade den fettaste klassen i hela skolan och vi hade de sämsta betygen i
hela skolan också. Vi hade alltid vikarie och de slutade direkt efter två
dagar. Ali som en hette i min klass slogs en gång med en lärare som
vikarierade för oss. Ali som han hette blev också polisanmäld.

En gångs å fick alla de störiga gå i vars en klass. Jag fick gå i klass 2C
och Mikael 2B och Ali 2 A. Johnny 2a och sen till sist Jonas som var
störigast men svagast av alla fick gå i en särklass där handikappade gick
i. Vi fick gå i den klassen i två veckor, sade rektorn. En gång per år så
har hela Rissnes’ sexor en handbolls tunering och då blev det igen några få
polisanmälningar. Vi blev diskade och fick åka hem igen. 5a som alltid vann
något, för 5a var en så kallad sportklass.

Jag tror inte jag gjorde läxan på den terminen en enda gång, för vi hade ju
aldrig några lärare.
Jag skulle gjärna villja snurra tillbacka tiden och börja igen i 5+6 B. Den
var den roligaste klassen jag gått i. Det har ju funnit andra klasser som
också varit mycket rolig ex:Åseskolan.

Jag har så ont i min hand så jag tror att jag slutar nu.

Tack och hej skrivet i en ritad ruta

namnet ritat med stora bokstäver snett över 15 rader

Mina skolår
Jag gick i ettan på Sagoskolan i Hemmingsö. Vi hade en mycket trevlig
lärare. När jag började i tvåan kom det en ny kille till klassen. Han hade
nått fel i hjärna och fick sina ryck ibland. En gång bett han våran fröken
i benet och låste in oss i klassrumet. Det var en kille som självklart
skulle försöka spela hjälte och kättra ut genom fönstret. Han försökte nog
också imponera på tjejerna, men dom tyckte bara att han var fjantig. Sedan
efter en kvart kom vi ut och killen som hade gjort det hade gått hem. I
trean så fick jag gå hos en special lärare två till tre gånger i veckan.
Sen jag fick special läraren har det gått dåligt i skolan, fast jag kan
inte bara skylla på de. Det har hänt lite i familjen, som också har
försvårat min skol tid.
De roligaste skol åren var när man började i ettan och när man började i
sexan. När jag började i sexan var det roligt för att jag kom till en ny
skola, jag hade alla killar med mig sen jag gick i ettan och jag kände
massor av åttor och nior för att min syster gick i nian då. Så jag hade
inga problem då. Men när jag började i sjuan och min syster hade slutat,
började de gå dåligt. Min syster hade hjälpt mej med plugandet för jag har
jätte svårt att konsentrera mej. Jag har gått med åtta av killarna och fyra
av tjejerna sen jag gick i ettan, så det är i alla fall bra. På
vinter|terminen i sjuan blev jag och några kompisar mulade av de som gick i
nian och dem var två meter långa och var en meter på bräden. Vi var typ en
meter långa och var spinkiga så det var ingen lätt match. På vårterminen
när snön var borta blev vi upp kastade på skopen, och blev inlåsta i
skopen. Och vi sa till lärarna, men dem bryde sej inte. När jag gick i
åttan hamnade jag i fel sälskap, och jag började skolka och inte pluggade
någonting. I mitten av höstterminen blev min far sjuk och låg på sjukhus i
många veckor. Han är fortfarande sjuk och han kommer aldrig mer kuna jobba.
Och samma termin var jag nu aldrig på lektionerna, för min far och för att
jag hade hamnat i fel sälskap. När dem hade gått ut nian och då hade min
far kommit hem igen började jag sköta skolan igen. Nu försöker jag plugga
upp mina betyg så jag kommer in på det jag vill. Om jag har lyckats gjort
det, vill jag in på fordon för jag älskar att mecka med bilar, och jag
tycker mycket om att lacka om bilar också. Men om jag inte kommer in på den
linjen och inte några av de andra heller, ska jag gå wäx på Henrik för då
får man plugga alla bas ämnerna och samtidigt hålla på med det man vill. I
mitt fall blir det fordon.

Alla talstrecken är gjorda i vänstermarginalen, så det är möjligt att
det är läraren som har gjort dem. Det är dock svårt att avgöra, så jag har
valt att ta med dem här.

Jag heter Henrik, förra året inträffade något hemskt, jag flyttade. Min far
hade blivit erbjuden ett jobb långtifrån mitt hem. Det var en underbar och
helt magnifik dag.
Solen lös och värmde min kopp där jag låg i gräset på vår baksida. Fåglarna
sjöng och förgyllde stämningen ytterligare.
Far kom in genom dörren. Jag blev en smula orolig när jag hörde mamma
säga:
– Hej! Vad står på?
Sedan hörde jag bara något dovt mutter, som svar från far. Därefter bröt
mor ut i ett glädjetjut. Jag vände mig om och satte mig upp i sittande
ställning. Jag såg in genom fönstret, in i hallen och såg mor och far
kramas. Mor ställde sig öga mot öga med far och frågade med tyst och
förhoppningsfull röst:
– När kan vi flytta?
Jag höll andan i väntan på svaret. Far tittade över mors axel, rätt in mina
ögon. Hans ansikte föreföll mycket dystert och sorgset.
– I morgon, sade han med lugn och stillsam röst utan att släppa mig med
blicken.
Jag ställde mig upp och sprang, utan ett ord, helt enkelt iväg. Jag sprang
mot det enda stället jag skulle känna trygghet nu, Jag sprang till Martin,
som bara bodde en halv km, ifrån mig.
Han stod och klippte gräset, när han såg mig komma.
Han stängde omedelbart av den bensindrivna gräsklipparen.
– Tjänare!
– Fan, asså! Jäla förbannat!
– Hoppsan, sa Marre, totalt överrumplad av mitt sätt, hur rullar det på
egentligen?
– Morsan och farsan sa att vi skall flytta! Sade jag med hög och ilsken
röst.
Marre ryggade tillbaka och ansiktet omvandlades från förvånat till
sorgset.
– När ska detta äga rum? fortsatte han med sin vanliga lugna ton.
– Imorrn! svarade jag.
– Hmm, följ med in, så kan du få litet cola.
På vägen in, sades inget. Jag kom istället att börja tänka på mitt gågna
liv tillsammans med Marre.
Vi hade kommit ensamma till dagiset, utan vänner, men funnit varandra på en
gång. Eftersom vi båda var det enda barnet i familjen, blev vi nästan
varandras bröder. Jag var lika välkommen hem till honom som han till mig.
Vi gjorde allt tillsammans och skiljdes nästan aldrig åt.
Mina föräldrar kom och hämtade mig på kvällen, de hade inga problem som
helst att gissa var jag befann mig.
De hade avvaktat för att ge mig tid att smälta allt.
Väl hemma förklarade dem allt för mig. Det visade sig att jag skulle flytta
till Stockholm. Jag försökt desperat att få dem till att ändra sig, men det
var förgäves.
Så, det blev ändå så, att jag lydigt ”hänkade” på.
Det visade sig att skolan, var en stor skola, som inte hade så bra
genomsnittsbetyg.
Mina nya klasskamrater var så kallade ”hårdingar”, men eftersom jag var
rätt så stark, blev jag en i gänget. Men mina nya kompisar intresserade sig
inte riktigt för skolan. De var mer för att festa och ute och stöka i
bygden. Hemma hade jag och mina kompisar haft relativt bra bra betyg, vi
hade varit snälla gossar, som busade lite nån gång. Därför, höll jag mig
lugn på lektionerna som vanligt, och jag jobbade på som vanligt. Kanske
lite bättre i brist på nöjen. Jag fick då höga betyg, och uppskattning
bland lärarna.
Bättre betyg kort sagt, men jag hade förlorat dendär ”kompiskänslan”. En
gång när mina nyvunna vänner, frågade om jag ville följa med på en fest,
svarade jag ok.
Det skulle ske i helgen, och det var torsdag, så jag tog mod till mig och
gick igenom saken med far.
– Far, jag skall ut på fest i helgen, meddelade jag lamt.
Far, fann detta mycket bra och sa:
– Åh, vad trevligt, jag kan köpa lite öl till dig, jag vill inte att du
dricker nå hemlagat jox!
– Öh, visst, för all del.
– Jag skaffar en sisådär 6pack 3,5:or
ny sida
Följande dag, berättade jag för polarna att jag hade fixat dricka. De
tyckte att det var lite svagt, men går an, som de formulerade det.
Det var riktigt trevligt på festen, även fast jag inte visste hos vem den
ägde rum.
Det visade sig vara hos en tjej som hette Anna.
Jag fick höra att hon var skolans smartaste elev.
När jag väl såg henne, var jag lite ”luddrig”, Men inte så pass att min
omdömesförmåga var höjd i dimmor.
En del tyckte inte att hon var så märkvärdig, men för mig var hon den
vackraste person jag stött på. Hon hade ljusbrunt, rakt hår, och de mest
klarblå ögon jag någonsin sett, en helt fantastisk och enastående
kombination. Jag pratade lite med henne under kvällen och lärde känna henne
lite. Det visade sig mycket riktigt att hon var oerhört bildad och
samtidigt, lite livlig. Jag började gå ut allt oftare med mina kompisar,
mestadels för att träffa Anna.
ny sida
Men en dag hade farsan köpt en dator.
Jag kom genast att tänka på Marre, som hade haft en dator. Jag började
uppleva minnen igen.. visste var det ok här, och bra betyg hade jag.
Men allt skulle jag lämna ifrån mig, för att ha kunnat stanna där hemma.
Till och med Marres telefon nummer kommer jag ihåg. Jag hade inte ens ringt
honom en enda gång efter flytten, jag hade ju trott i min enfald att allt
tog slut efter flytten.
Med min hand lyfte jag försiktigt luren och slog nervöst numret. Fem
signaler gick, och sedan sprakade en röst till på andra sidan. Jag hörde
genast vem det var, även fast rösten lät mörkare.
– Hallå?
– Tjänare, Marre.
– Åh, Vad trevligt att du ringer.
– Ja!
Det var som ett minne från barndomstiden som talade. Det blev en
konversation fyllt av kärlek och glädje.
Han berättade att han fixat ett chattprogram som tydligen hette MSN
Messenger
Jag påpekade att jag just fått en dator och föreslog att vi kunde fortsätta
träffas där.
Nu tog vardaslivet en ny vändning. I vilken jag mest använde fritiden
framför datorn, där Marre berättade om allting.
Han hade visst fått en flickvän, vid namn Sofie.

Tre veckor senare kom far, med ett glädjefullt och allvarligt ansikte. Hela
situationen påminde om den där vackra dagen, som så snabbt förvandlats till
en mörk.
– Henrik, jag har fått ett erbjudande att bli chef för en nystartad butik,
sa han lugnt och stilla.
– Jaha? Svarade jag med en aning om vart samtalat var på väg.
– Det är så att denna butik befinner sig på en plats i närheten av vårat
första hem. Jag har hittat ett hus, som ligger nästan på samma plats som
det första.
Nu stod allt klart, och jag var genuint lycklig.
– Jag ville bara veta vad du tycker om saken.
– Flytta! Svarade jag omedelbart i ett tjut.
Fars ansikte brast ut i ett brett leende. Mor stod i bakgrunden och
beskådade, leende, händelsen.

Jag har förtäljt allting för Marre, och allt är packat och klart.

Borta bra, men hemma bäst.

(Namnen ändrade)

Jättebra!

Styckeindelning.

Parenteserna runt ”och så” kan eventuellt vara gjorda av läraren. Eleven
och läraren använder likadan penna, så det är svårt att avgöra vem som
gjort dem.

Mina skolår
När jag skulle börja skolan för första gången så var jag väldigt nervös,
det var en ny värld som jag inte visste något om. Min första riktiga skola
var Enfors skolan, det är en väldigt liten skola som det gick ca 28 elever.
På skolan var det ifrån lekis och upp till trean. Men det var ändå en mysig
skola, man saknar endel stunder därifrån tex. när vi var inne i ”mysrummet”
och Pernilla läste berättelser.
Sen gjorde vi roliga utflykter och så, det saknar man lite nu. Sen när man
gick i trean på höst terminen så skulle vi på besök på sundbyskolan. Då var
jag väldigt nervös för det var en mycket större skola med massa nya
människor. Men samtidigt var det spännande och roligt på något sätt. Men
sen när vi väl kom dit så var det inte så farligt, dom verkade jätte-
|trevliga (och så) Man blev nästan besviken när man skulle åka tillbaka
till vår skola. Det var alltså några av dom som man skulle gå tillsammans
med efter sommaren
Sen kom svaren, jag skulle gå i 4A och Kim Svensson skulle vara
klassföreståndare. Nu var man nästan i samma situation som när man skulle
börja skolan, man skulle in i en annan värld igen med hundratals elever
istället för 28st. det var lite skillnad. Dom första dagarna gick lite segt
och nervöst men sen blev det bättre och man fick nya kompisar. Det var rätt
stor skillnad mellan Sundbyskolan och Enforsskolan och sen var man ju
vuxnare, det blev fler läxor. Det var rätt jobbigt för då fick man inte
lika mycket fritid, men man vande sig efter ett tag. Man började ta skolan
mer på allvar nu.
Sen när jag gick i femman så fick vi besök av femman från Skönbäck, dom
skulle börja på vår skola efter sommaren. En av dom som var och hälsade på
hette Emmeli vi blev rätt bra kompisar direkt. Det skulle bli kul att få
lite nya elever i klassen. Det blev ännu mer läxor i sexan kändes det som i
alla fall man hade rätt mycket att göra inför sjuan. Men det skulle bli kul
att börja på högstadiet för då räknades man som äldre (och så). Jag var
inte särskillt nervös inför sjuan, eller lite var man väl, med nya lärare
och nya klasser, men jag blev nöjd med den nya klassen. Det var mer frihet
på högstadiet än mellanstadiet man fick lite mer ansvar (och så), det var
skönt tycker jag. Endel sa att det skulle bli mer läxor i högstadiet men
det tycker inte jag att det blev men det blev däremot mer prov. Men det
blev ju inte jobbigare kan jag ju säga, fast man tog skolan ännu mer
allvarligt nu än på mellanstadiet.
Sen fick man ju ännu mer kompisar för det kom ju elever från Grishult men
det var bara roligt med mer nya människor. Nu gör jag ju sista terminen i
nian och har precis valt min ”framtid”. Många frågar om det är kul att gå i
nian. Jag tycker väl det är kul men nian är ung. lika sjuan och åttan
förutom att man har lite mer press på sig i nian. Och endel undrar om jag
är nervös nu när man ska in i en ”ny” värld men jag var bara nervös när man
skulle bestämma sig för vad man skulle gå. Men nu har jag bestämt mig och
det känns bra, som om jag har valt rätt,
Så det är bara att köra på, bara man har vilja så brukar det gå bra.

SLUT

Mina skolår
Jag heter senad shabani. Jag är född i kosovo, men jag flyttade till
Sverige när jag var 1½ gammal. När jag började första klass så hade jag
lite problem med svenskan eftersom mina föräldrar inte kunne så bra svenska
själv så jag lärde mig ingenting av dom. Men i slutet av förstaklass så
pratade jag nästan flytande svenska. jag lekte nästan hela-|tiden med
eleverna från min klass även efter skolan. Jag kan förklara hur jag lärde
mig så lätt svenska. Det började med att så fort jag Gick in i klassen så
sa jag till min lärare att jag ville snacka med henne, så hon gick ut till
koridorren med mig då sa jag.: Jag skäms, tänk om dem inte gillar mig? då
sa hon.:
-varför skulle inte dom gilla dig? Jag bara var tyst jag visste inte vad
jag skulle göra så jag bara gick in och satte mig. Meningen till att jag
berättade det är att när man kommer från ett annat land och börjar i en
klass så är man oftast lite nervös och rädd att ingen kommer att tycka om
en, men jag blev van-
ny sida
efter sådär 2-4 veckor.
Att gå i första klass det var kul vi gjorde tusentals lekar och mina lärare
var jätte snälla. Jag kommer t.om. ihåg deras namn kristin och malin.
Kristin hade också en son i klassen han hette Johan. Vi brukade nästan
alltid leka efter skolan. Men när jag skulle börja i andreklass så bestämde
mina föräldrar att vi skulle flytta till Karlskrona. Jag började nästan
gråta för att jag ville inte flytta. Jag hade alla kompisar där. Men det
hjälpte inte så vi flyttade och jag fick börja i andreklass i Karlskrona.
Då gick jag i en skola som hette långängs-skolan. i tredjeklass började jag
på Sundbyskolan skolan och den skolan förändrade mitt liv totalt. Det var
många som mobbade folk som trodde att dom var coola. Så dom mobbade mig
också men jag brydde mig inte. Jag bara gick vidare när jag såg dom. Men i
fjärdeklass gick dom en nivå högre dom började snacka om ens mamma och det
pallade jag inte med, så jag gav honom en rak höger rakt i ansiktet. Då
efter det började han respektera mig, men en dag tog han med 10 st
kompisar. Då var jag och min store bror ute på rast. Då började dom mucka
och min storebror gick i 6:an och vi i 4:an då blev det ett litet slagsmål
mellan oss och vi vann. Sedan dess har mitt liv varit ett normalt liv. Den
ända nycklen till att leva ett bra liv i en bra klass är att ta hänsyn till
varandra och va snälla. Ifall man känner sig lite blyg så kan man snacka
med en elev lära känna varandra så har du en bra framtid från 1-9 klass.

lärarkommentaren oläslig

1 Att byta skola/att byta klass
Jag, en tjej på 15 år, bytte skola till sjuan då jag skulle börja
högstadiet.
Jag var ganska posetivt inställd till bytet, av skola, men ändå medveten
och rädd för miljö förändringen som skulle ske, nya vänner, nya lärare m.m.

Jag var rädd för hur min nya klass skulle fungera i samband med mig, men
även för hur stor skillnad det skulle bli i jämnförelse med min gamla
skola.

Min gamla klass var en relativt stökig klass och vi hade lyckats bli av med
många vikarier men även lärare.
Det kunde vara ganska besvärande ibland men vi hade ändå lyckats ganska bra
med att behålla en god stämning och sammanhållning i klassen.
Jag tror att det beror på att vi trots allt gått antingen i samma klass
eller i parallell klass till varandra sedan ettan.
När jag äntligen skulle börja högstadiet, vilket jag såg fram emot eftersom
de som gick på högstadiet var så ”stora”, var jag bara 13 år gammal och
ganska blyg, i okänd miljö, men samtidigt såg jag fram emot att få träffa
min nya klass. Klassen visade sig dock att inte vara så ”farlig” utan kunde
redan under första dagen få några nya vänner i klassen. som i stora drag
delade mina intressen.

När höstterminen i sjuan startade var det ganska roligt att gå till skolan,
dock inte pga. studierna utan mer pga. att lägga märke till förändringarna
och att få möjligheten att lära känna nytt folk och träffa lärare osv.
Det visade sig att skolan skiljde sig ganska mycket från den lilla skola
som jag gått i innan, men inte bara till miljö utan också alla människor
som jag träffade i skolan, näst intill ingen var som i den gamla klassen.
Jag tror att det skiljde sig så mycket eftersom de flesta inte kom från en
mindre skola utan gått i samma skola sen tidigare. När det gällde
olikheterna i studie sättet var det inte så mycket skiljnad utan mer
skiljnad på schemat där det var mer no/matematik, eftersom jag valt att
börja i en klass med den inriktningen.
Om jag skulle jämnföra de olika klasserna skulle jag nog sga att årskurs
ett passar bäst in om man tänker på inställning och stämning eftersom allt
var nytt, i alla fall för mig, och man hade inte hunnit skaffa sig en
uppfattning av skolan eller klassen än.
Men till åttan blev det en förändring inte bara det att alla blev äldre
utan alla hade även hunnit skaffa sig en uppfattning, vilket omvandlade den
”harmoniska” stämningen till en mer ”kritisk och ogillande” stämning.
Stämningen och sammanhållningen i klassen medförde även att endel slutade
eller släpade sig igenom vardagen, som jag.
Jag hade nu ändrat min uppfattning till skolan och släpade mig ur sängen på
morgonen för att gå till den grå mulna skolan, som jag nu uppfattade den.
Anledningen till detta anser jag vara pga den bibringade stämningen som
skapats.

Nu i nian har stämning trots allt lättat något men som i åttan ångrar jag
lite att jag valde just den skolan istället för en annan, men nu att man
inte bytt i åttan.
Men jag vet själv varför jag inte bytte och det pga betygen, som skapar oro
i en elevs vardag.

Om jag nu skulle blicka tillbaka på de gångna åren kan jag tydligt minnas
många fram och motgångar, men tydligast är nog den dåliga stämningen som
jag inte tror kommer att försvinna helt, det pga att det kan vara svårt att
ändra sina uppfattningar.

Jag skulle inte kunna säga om det är bättre att gå i en mindre eller större
skola för jag själv skulle nog anse att det är bra med att ha gått i båda
två och inte enbart i en skola. För mig har bytet gett mig en förmåga att
anpassa mig lättare efter olika miljöer och det pga en förändring, vilket
hjälper till att inte bli trött på skolan.