Elevens motivation: 2

Saras stora dag
Sara Eleven använder ett annat namn än sitt egna, men givet har även det
namnet anonymiserats står utanför en stor byggnad, hon är jätte nervös,
men ändå är hon full av förväntan över hur de nya klasskamraterna ska
vara.
Det här är Saras första dag på högstadiet som hon gått och väntat på hela
sommaren.
Eleven markerar nytt stycke både genom ny rad och indrag, men är ej
konsekvent Den tiden på mellanstadiet hatar jag inte, men jag skulle
aldrig vilja vara där igen. Under den tiden så var jag inte speciellt
lycklig men jag var inte speciellt ledsen i heller. Men det var ändå
jobbigt att gå till skolan varje dag under nästan hela mellanstadiet, men
jag gjorde det ändå. Jag lätt dem inte vinna över mig; jag var starkare än
dem, tänker hon.
Men nu är jag glad över att den tiden bara är ett minne blått och jag
hoppas att aldrig mer kommer att behöva gå igenom samma sak igen.
Nu hör Sara klockan ringa, hon måste gå in, hon går sakta mot den stora
dörren.
Innan Sara kommer fram till dörren så ser hon någon som kommer fram sidan
om henne; det är en tjej i hennes egen ålder som ser ut att vara jätte
stöddig. Sara ser på tjejen, när tjejen märker detta så fräser hon vad glor
du på, Sara säger ingenting hon bra vänder bort sin blick från tjejen och
går in i byggnaden. När hon gör det så tänker hon: jag hoppas inte jag
hamnar i samma klass som henne för hon better sig precis som dem i hennes
gammla klass, och hon vill verkligen inte behöva gå igenom samma sak en
gång till.
När Sara har kommit in genom dörren så ser hon massa lärare som håller upp
olika papper med olika klassnamn. Det är en man som håller upp ett papper
där det står 7A med stor text, det är i den klassen som Sara ska börja i.
Det där är alltså en av mina nya lärare, tänker hon. Runt honom så står det
en massa elever, Sara känner inte igen någon av dessa (tjejen från dörren
står inte där), det beror nog mest på att Sara hade valt att gå på
högstadiet i en annan stadsdel än när hon hon gick på mellanstadiet.
Sara går fram mot klassen.
När hon nästan hade kommit ända fram till klassen så ser läraren på henne
och frågar om hon var Sara, hon gav en nick som svar.
Han sa då: välkommen, vi har väntat på dig, alla andra är redan här. Sedan
vände han sig om och sa med hög röst till hela klassen att följa följa
efter honom, och det gjorde de.
Sara kom sist in i klassrummet, hon tittad runt för att se om det fanns
någonstans för henne och sitta, och det fanns det, så hon satte sig där.
Det var bredvid en tjej. Tjejen såg ganska blyg ut precis som Sara var. Men
hon hälsade ändå och presenterade sig själv, hon hette Sandra, nästan som
mitt namn, tänkte Sara. Sandra log bara åt Sara.
I detta ögonblick förstod Sara att hon hade fått en vän som hon skulle
trivas bra med.
Och även om de andra i klassen skulle bette sig likadant som dem i hennes
gammla klass så skulle det ändå bli bättre nu, hon skulle må mycket bättre
tänkte Sara, för nu hade hon fått sin allra första bästa vän.

I vissa fall är det streck dragna mellan den raden som är innan ny rad
och den nya raden och det är svårt att veta om det är läraren eller eleven
som har korrigerat styckeindelningen i efterhand

Eleven har genremedvetande. Uppsatsen skildrar ett skolbyte i
novellform. Språk och formalia är OK, men några tempusbyten och
satsradningar stör läsningen. Jag saknar däremot ett resonemang kring
själva förändringen som skolbyte medför. G

Att byta skola och klass
Jag minns det nästan som igår, min tid på Främby skolan. Jag kan nästan
känna den kalla och rysande känslan när man andades in den kalla fuktiga
luften. Dör stod jag i ett led på den gråa, skrovliga sten trappan in till
det kalla stenhuset. Det var höst min första termin i ettan. Förut hade jag
ju bara gått i sexårsgruppen, det var inte riktig skola sa lärarna. Vi fick
gå in i klassrummet och sätta oss ner vid bord.
Man satte sig med de man kände från sexårsgruppen. Första året fick jag
lära känna mina klasskamrater. Jag såg upp till dem in trean, dem var stora
och farliga. Av tvåan minns jag inte så mycket.
Vi spelade bandy på gruset ute på skolgården och bollen rullade in under en
matbil som hade flaket nere. Johan sprang och strirrade på bollen så mycket
att han inte såg flaket. Han fick flakkanten på näsan och bröt till
näsbenet snett. Blodet bara rann och det var det äckligaste jag sett under
min tid i skolan. Några veckor senare råkade jag skjuta en setn på en ruta
så den gick sönder men ingen såg att det var jag och rutan blev bytt några
dagar senare. Våran lärare Ulla var mycket sträng och hade bra koll på oss.
Man fick inte prata och absolut inte busa.
Trean, nu var jag störst på skolan ingen att se upp till. Vi började läsa
Engelska och spelade fotboll på den nya fotbolls|planen. Jag blev avstängd
från gungorna en vecka för jag och Kasper (en kille i parallell|klassen)
hade hittat på en rolig lek där man gungade och kastade iväg sin sko så
långt man kunde. Denna lek blev förbjuden och det är anledningen varför jag
inte fick gunga på en hel vecka. Trean var ett år av väntan, snart skulle
det ske jag skulle inte längre kliva av bussen först. Snart skulle jag åka
hela vägen till Sävbyskolan.
Vi fick åka till Sävby skolan och kolla hur det skulle bli, vart vårat
klassrum låg och var man skulle äta o.s.v. Då visste jag inte att det
skulle bli de bästa skolåren i mitt liv. Så kom det, den sista
skol|avslutningen på Främby skolan. Där stod jag längst bak och sjöng
Ida’s’|sommarvisa. Då kände jag det snart skulle jag byta skola. Sommar
lovet tog slut och nu skulle jag åka till Sävby. Det blev ingen
klassdelning så där kände jag mig trygg, Eftersom de hade jag lärt känna på
Främbyskolan.
Någon ny hade börjat i vår klass men det märktes knappt. Vi var den
perfekta klassen, varje dag hade jag kul i klassen.
Fyran fick vi lärare som inte klarade av oss. Dem hade inte den rutinen som
Ulla hade. En lärare efter en annan byttes ut, vi var den stökigaste
klassen i hela mellanstadiet. På vintern började jag åka snowboard och
spela innebandy. Dessa sporter håller jag på med idag också.
Femman och sexan var ett stort kaos.
Vi hade fler vikarier än vad jag har fingrar. Vi jobbade aldrig på
lektionerna, förutom på SO-lektionerna där vi hade en sträng lärare. Bytet
från Främby till Sävby var spännande men det blev bättre än vad jag kunde
tro. Man tog bussen till skolan hade någon vikarie som inte visste vad vi
jobbade med så man stöka mest omkring. På rasterna var det lika som på
Främby, fotboll och bandy.
På matten sa lärarna att vi aldrig skulle klara oss i högstadiet eftersom
vi inte räknade nåt. En lärare sa att ni får inga betyg så ni behöver ju
inte jobba så mycket. Då jobba jag ingenting, det var dumt för jag behövde
kunnskaperna.
Inför Sjuan var det inte något skol-byte bara nya klasskamrater. Det var
också en stor skillnad att börja högstadiet. Nu blev man tvungen att jobba
mycket och göra alla läxor. Nya klassen blev rätt bra och jag fick gå i
samma klass som mina kompisar. Men den blev inte hälften så bra osm den jag
gick i. Där kände jag alla, visste allas intressen och jag var så trygg jag
någonsing kunde bli. Sjuan blev annorluna en ny miljö nu var man yngst
iegn, såg upp till dom äldre. Matten låg vi efter i vi kunde typ ingenting.
Mer läxor blev det men det gick rätt bra ändå.
Kommer nog inte ha så kul i skolan som jag hade i mellanstadiet.
Byta skola var inte så farligt mest kul att få träffa nya människor i
parallellklasserna.
Byta klass var sämre det var inte så bra i 6B men jag överlevde.

Hej!
Jag heter Christian och går i nian och det är en del saker jag vill
framföra till skolmini|stern. Det första jag vill säga är att alla elever
borde ha egetarbete där eleverna själva får bestämma vad dom ska jobba med,
alla ämnen ska finnas som tillval.
Här på min skola hade vi något som hette elevensval och där bestämde man
vad man skulle göra. Man kunde bla välja idrott idrott är roliga än att
bara sitta och jobba hela dagen.
När jag ändå är inne på ämnet idrott så tycker jag att det ska vara mer
idrott på shemat.
Där ska eleverna också vara med och bestämma.
Nästa sak är skolmaten som måste förbättras för den varken ser eller är
god. Korven som exem|pel badar i fett så den äter man inte. Miljön måste
också fixas till i matsalen för det är hög ljudnivå. Det kan man fixa genom
att dela upp matsalen med en vägg. Eleverna kan vara med och välja mat. Man
borde även få mer mat.
På alla långa lektioner borde man få minst 5 min rast för det är jobbigt
att bara sitta och job|ba.
Eftersom datorn kommer att användas mer och mer så borde eleverna få mer
tid med datorer. Det finns massa datorer som vi aldrig får använda.
Det borde också vara mer fri läsning i skolan. Det bibliotek som finns på
skolan används aldrig.
Klasserna måste minskas så att det går att jobba för vi är Trettio i vår
klass Och det kan bli väldigt hög ljudvolym.
Jag tror det blir bättre resultat om det är mindre klasser.
Skolan borde också få mer pengar så eleverna slipper betala för varje
papper man vill kopiera.
Hoppas skolan blir bättre.
Hälsningar Christian.

Mina Skolår

Förutom kundskap har skolan gett mig två viktiga saker Socialkompe|tens och
att jag inte är dum utan bara har ett vanligt fel som kallas dyselexi.
Under mina tidiga år i grundskolan var jag väldigt blyg, protesterade
aldrig var i allmänhet nästan folkskygg. Det förde med sig att man inte
fick några kompisar och var alltid ensam. Men skolan tvingade fram mig att
börja prata med folk, umgås och säga nej till saker jag inte ville göra.
På vilket sätt? Berätta om något minne
Det har hjälpt mig mycket för dom som känner mig vet att jag är en väldigt
socialperson som pratar dygnet runt.
Vem kunde tro att den lilla blyga flickan som blev livrädd bara vid tilltal
nu har vuxit upp till någon som älskar att ha muntliga föredrag och vara
allmänt social.
Det kommer jag nog ha stor nytta av i framtiden vid jobbintervjuer m.m.
Men det är inte det största skolan hjälpt mig med. Det största är att jag
inte är dum utan bara har dyselexi.
Men det var inte förren i slutet av 6an dom insåg det. Vilka är ”dom”?
Före det lät det bara:
– Hon slarvar bara.
Men jag själv som visste att jag gjorde det bästa jag kunde intalade mig
själv att jag bara var dum.
Dum, dum, dum dom orden gick runt i min skalle. Här blev det livfullt
Hur dum var man inte när man läste som en snigel och gick i 5an? Men det
dom inte visste var att orden bara hoppade för mig och det inverkade även
på andra ämnen, tex Matten. Jag kunde läsa alla matteproblem som hade
siffror men så fort det blev ett lästal så gissade jag bara.
Men jag skyller inte på skolan för att dom inte märkte nått. Jag gömmde det
väl. I lågstadiet så låtsades jag bara läsa, vände bara bladen. Men när jag
kom upp i mellan stadiet slutade det att funka för då kom det hemska att
skriva recension och som alla vet är det en fördel att ha läst boken för
att kunna skriva vad den handlar om, så jag började prata istället.
Eftersom destå mer man pratade destå mindre kunnde man läsa. Det var inte
förren i slutet av 6an när vi fick byta lärare p.g.a mamma ledighet dom kom
på det, jag hade Dyselexi. Jag fick gå och få extra hjälp vissa lektioner
och fick lära mig att jag inte var dum. Nu idag sitter jag och tänker på
hur mitt liv hade varit idag om dom inte hade upptäckt det. Min chansnig är
att jag hade skolkat från alla lektioner eftersom jag skulle vara för dum
för att kunna gå på lektionerna.
För att samanfatta det enkelt har skolan nog räddat min framtid och jag har
lärt mig att man alltid ska berätta sina problem folk kan faktiskt hjälpa
till.

Mina skolår
Första gången jag träffade mina klasskamrater var i Kristofferskyrkan.
Uppropet i kyrkan var en tradition på Gårdsskolan. Att gå i ettan var inte
så jobbigt, mest bara kul. Man fick nya kompisar nya vänner till ett
billigt pris. Priset var att man var tvungen att gå i skolan. Tvåan var
ganska likt ettan. Bara att man gick några timmar extra. I tvåan började
jag gå på skolans fritis.

När jag började i trean, kände jag hur stor jag var.
Det var ju trots allt bara ett år kvar tills man fick börja i
mellanstadiet. I fyran bytte 12 klass kamrater till Axelska skolan. Fast
förlusten av klasskamrater var man glad åt ändå.
För min bror gick ju inte längre på skolan och sen hade alla fyror fått ett
fadderbarn var att ta hand om. läxorna började även komma i lite större
utsträckning.

I femman bytte vi från en tegelbyggnad till en tre gånger så stor skola. I
den ”riktiga” Gårds skolan var upprustad för 20 miljoner kronor.
Det året var det mest hektiska året som elevråds representant. Det var
mycket som skulle införskaffas som fattades. Skolstarten i 6an kände man
makten över alla mindre barn. Man kunde gå och ta basketplanen av några som
spelade. Det små fördelar hela tiden.
I skolan jobbade vi mycket i projekt och grupp arbeten. Det var lagom
stressigt då. Vi åkte på en lyckad klassresa till en camping i Avesta. Vi
hade ganska bra samman hållning, för man hade inte lika många kompisar på
andra skolor. Första dagen på Abra träffades vi i ljushallen. Jag kände
inte så många. I klassen kände jag Gårdarna och jag visste vem Moström och
Kristoffer var för de åkte skate bord som jag också gjorde då. Årskurs 7
gick fortast. Man han inte stanna och reflektera innan året var slut. När
man började åttan var man lite skraj för man hade hört hur jobbigt det var.
Jag tyckte de var lite underligt för jag kände ingen stress.
Helt ovetande vad som skulle hända i nian.
I år har de varit det mest hektiska och jobbiga året. Mer läxor,
alvarligare prov, större arbeten mindre tid och massor av prat om
gymnasievalet. Vart man vänder sig är de prat om gymnasiet. Det var en kort
resumé av min skoltid

av Niko Landgren

Mina skolår
När jag började i ettan 94 så var jag en självsäker liten kille på 7år. Jag
kommer ihåg första gången jag satte min fot i vårat blivande, blommluktande
klassrum. Vi fick ta ett bokmärke ur en korg och sen sätta oss vid ett
likadant som låg på en bänk. När alla som skulle gå i klassen var samlade
med sina mammor och pappor så fick alla klart för sig att man inte fick
reta lilla flintskalliga Samuel. Sen gick dagarna på och jag blev bästa
kompis med busungen Kristoffer och Olle, Morsan kände Kristoffers farsa så
det var lätt att ta kontakt med honom. Jag var mest med Olle, varje’ dag på
fritids så spelade vi bandy, Kristoffer var jag med ungefär en gång per
vecka efter skolan. Det märktes i klssen att jag var självsäker, snabb blev
jag klassens ledare och klassens pluggis.
På lektionerna låg jag alltid först i alla böckerna och på rasterna hittade
jag alltid på något kul att göra. Jag hade väldigt höga krav på mig själv
igenom hela lågstadiet och en bit upp i mellanstadiet. Jag kunde inte
tillåta mig själv att inte vara bäst på allt. Varför det var så vet jag
inte, jag var nog lite rädd för fröken nu när jag blickar tillbaka. Ibland
började jag grina när jag inte fattade något, eller hade några fel. Jag var
en perfektionist på lektionerna men på rasterna var jag inte lika snäll och
beskedlig. Vi mobbades ofta Kristoffer jag och Olle. Våra offer var Enar en
liten kille som hade en alkoholiserad farsa, om något luktade illa så var
det han som hade släppt sig, Efter skolan fick han ibland spö bakom
toaletten i korridoren. Jag var rädd för att få skäll så jag stod istället
och sa vad dom skulle göra, T.ex sparka på honom. En hemsk sak var att inte
lärarna gjorde någonting.
Jag minns när Enar låg och grät i korridoren när en lärare gick förbi. Hon
undrade vad som hade hänt och vi svarade att han hade ramlat, Hon köpte det
och gick vidare. På lektionerna hände det heller ingenting även fast alla
satt och skrek och hånade Enar och Gabriella. Gabriella tjejen från
spanien, som Kristoffer sprang ikapp efter skolan och slog i magen. Eller
pös hennes cyckel och kastade in den i taggbuskarna.
Lärarna märkte aldrig den här mobbingen även fast den utspelade sig framför
ögonen på dom. Såhär höll det på fram till trean ungefär. Då började
Moström i våran klass. Innan vi hade sett honom för första gången så
frågade vi oss om vi skulle mobba honom. Olle och Kristoffer sa JA! men jag
sa ner vi kollar om han är schysst först. I skolan satt han tyst hela
första dagen, men på fritids så kom han till mig Olle och mig och pratade
om vanliga spelkort med nakna tjejer på.
Vi tyckte att han var häftig och han fick vara med oss och leka.
Vi märkte på en gång att han var en stjärna på allt, Han kastade längst av
alla och var bäst på att hoppa hopprep och han blev snabbt populär.
En annan grej som hjälpte till mycket var att han ljög mycket. Han sa till
alla att han var miljonär och att hans mamma hade en Ferrarri.
Alla ville såklart vara med miljonären och Moström och jag blev bra vänner.
Vi tävlade alltid på rasterna men han slog mig i det mesta förutom i att
plugga, även om han försökte.
Men Moström var störd av att alla jämt ville vara med mig tror jag, så han
började snacka massor med skit bakom min rygg. Han vände Kristoffer och
några till emot mig Och det blev som två läger jag och Olle mot Kristoffet
och Moström. Det var inget jätte allvarligt jag brukade forfarande vara med
Kristoffer utanför skolan men i skolan var vi fiender. Moström retades
alltid och jag sa till lärarna. Dom sa att jag skulle ge tillbaks. Jag
samlade ihop alla i klassen och vi gick tillsammans fram till Moström och
retade honom.
Han började gråta jätte mycket och sprang iväg, alla hyllade mig. Han höll
sig lugn ett halvår sen flyttade Olle och Moström började gå på mig igen.
Men nu var jag ensam.
Jag var smått utfryst halva fyran femman och sexan. Det var värst från
halva fyran till halva femman då hade jag bara Olle som min enda vän.
Men från halva femman till halva sexan började jag vara med Kristoffer
igen. Vi umgicks i stort sett varje dag i ett och ett halvt år.
Jag började busa på lektionern och insåg att skolan inte var allt längre.
Moström började se mig som ett hot och började försöka mobba eleven har
skjutit in ”mobba” mig, han lyckades halvt. Men han fick inte med sig nån
ingen stod heller på min sida. Inte ens Kristoffer. Han sa att allt jag
gjorde var fel och jag kunde inte försvara mig. Jag gjorde trixen på
skateboarden fel, hade köpt fula skate skor m.m. Men min relation med
Moström var mystisk.
I vissa perioder i sexan så var vi nästan bästa vänner i andra mobbade han
mig. Ibland gick vi hem till han efter skolan och åt glass och pratade om
tjejer sen gick vi ut och skatade och hade as trevligt. När vi senare fick
välja vilka vi ville gå på högstadiet med så bestämde jag Moström och
Kristoffer att vi ville gå med varandra. OK sa jag och skrev enbart
Kristoffer på lappen. Jag ville absolut inte gå 3 år till i skolan med
Moström. Men det blev så ändå. Men jag kan inte säga att jag blev besvärad
av honom i sjuan. Han skaffade nya kompisar och nya mobboffer och jag lika
så. Men jag gjorde ett misstag.
Jag såg ner på alla och små mobbade alla som senare skulle komma att bli
mina polare. Det har gjort att jag inte är så när vän med någon i min klass
annan än Kristoffer. Jag umgås och har kul med alla i klassen i skolan men
på fritiden umgås jag inte så ofta med nån. I sjuan var det nära att jag
tappade kontakten med Olle också. Vi hade inte hörts av på ett halvår när
han ringde mig. Efter det har vi träffats minst 2 gånger i månaden. En av
dom nya nära vännerna som jag fick i nya klassen var Antonio eller Ante.
Ante och jag var båda mycket förtjusta i dataspel och fick ett gemensamt
intresse. Vi satt bredvid varandra på nästan varje lektion genom hela
högstadiet. Och på rasterna åkte vi ganska ofta hem till honom och spelade
dator. I mitten av åttan så slutade Moström i våran klass, jag tyckte
varken det var skönt eller jobbigt. Jag brydde mig helt enkelt inte. I
åttan började våran klass bli riktigt skön. Jag tror knappt man kan få en
bättre klass. Sen så har det hållt i sig så hela nian också. Det kommer
kännas tugnt att lämna den här klassen och börja på gymnasiet.
Jag kommer sakna hur vi har skojat med alla lärare, hur vi har drivit med
allt och alla, det är sorgligt att det måste ta slut, Jag kommer sakna
lättjan i grundskolan. Genom åren har jag både mobbat och själv blivit
mobbad vilket har gett mig nyttiga insikter.
/Johan

Mina skolår.
Lågstadiet. Det var här allt startade.
Här träffade jag kamrater som jag nu har känt i flera år. Vissa kommer jag
nog känna i flera år till.

Jag kommer ihåg lite grand från första dagen. Alla satt i en ring och sa
sitt namn, en i taget. Många namn visste jag redan från dagis.

I tvåan bröt jag mitt högra ben. Straxt över knät. Jag och mina vänner hade
lekt kull. Det gick lite vilt till, och det slutade med att personalen på
sjukhuset kom till min sjuksäng och sjöng ”Ja må han leva”. Japp, detta var
dagen innan min födelsedag.

Trean kommer jag inte ihåg så mycket ifrån. Klass 3d splittrades (vi gick i
3e), så vi fick tillskott på klassen. Av de jag kommer ihåg var det Kalle,
Anders och Cornelia.

Mellanstadiet känndes som ett enda långt skolår.
Under åren fick jag ett par nya vänner. Men det var dock också några som
lämnade klassen.

Jag tänkte och funderade mycket under mellanstadiet. I fyran tänkte jag
ofta på hur mycket kvar av skolan jag hade. Fem skolår. Den yngre av mina
äldre bröder, Fredrik, pratade ofta om gymnasiet. Fem skolår plus gymnasiet
blev det plötsligt.

Det var under mellanstadiet vi åkte på kanotresa. Jag kommer ihåg när
Johans farsa knuffade Emir så att han föll i vattnet. Ett fåtal gånger har
jag skrattat så mycket.

Nu började det närma sig högstadiet. Jag tänkte dock inte så mycket på det.
Jag började känna mig säker på livet.

Högstadiet… Här kan man snacka om förändringar. Helt nya lärare, nya
klassrum, skåp, kiosk och en massa prov.

Från sjuan är de starkaste minnen från sommaren. Varje lunchrast gick man
till Ica och köpte en liten påse godis. Det var också då vi började att
spela fotboll på rasterna.

Jag började tänka mer på framtiden och vad jag ville bli när jag är stor.

I åttan fick vi ytterligare tillskott till klassen: Edvin och Markus. Jag
kan garantera att högstadiet inte ens skulle vara hälften så roligt utan
dem.

Nu när jag går i nian så brukar jag tänka tillbaks på grundskolan | vänner
och upplevelser. Det känns ledsamt att jag kommer att lämna grundskolan,
men jag har nya saker som väntar på mig där ute i livet.

Mina Skol år

första skoldagen var man nervös och så man kom dit med sina föräldrar ens
sen man komer in går och ser sitt klassrum för första gången.
Sen när man varit där några dagar man fick några kompisar det var riktigt
kul man spelade med kulor och såna saker som man lekte med då.
rasterna var roliga men jag gillade lektionerna också för vi hadde en så
bra Lärare jag Lärde mig mycket av henne. hon hjälpte oss när man behövde
hjälp. jag hadde en del kompisar som var ganska snälla och så vi gjorde
mycket i skolan. före vi började melanstadiet så skulle min klass splittras
för det var för många klasser och våran var den minsta.
Så våran klass delades upp till fem grupper. en grup till var klass.
Jag och några till hamnade i sama klass. det var en ganska bra klass.
Jag fick några kompisar. Klassen var bra det var ganska kul det gick ganska
bra för en i klassen.
när jag började 5: an då började en kille i min klass han var inte specielt
schyst faktist. Han blev populär men schyst. På en idrotslektion så gick
killen och några andra upp på en kiosk som fotbols kan inte tyda hela
ordet hadde.
där gick dom upp på taket och Började spota på mig.
den dagen sa jag det till min mamma. och jag berätta allt om vad som hadde
hänt mig och sånt.
Sen på började dom en proses och det var riktigt jobbigt att gå i den
klassen. Sen bytte jag klass till slut så började jag i den klassen som jag
hadde en bra kompis till mig jag fick det mycket bättre. Lärarna där var
bra det gick bättre än när jag gick i den andra klassen. Jag hade glömt en
sak det var att jag gick i en specialklas en stund under dagen där jag fick
ganska bra hjälp jag till och fick några kompisar i min ålder.
en av dom var kompis till en kompis i klassen. Lärarna där var bra en av
dom lärde oss att rita och sånt mycket. Vi hade en del ämnen och teman där
jag fick ta och kanske skriva om hur nyår var eller hur ett lov har varit.

fördelen var att vi gjorde mycket och nak delen där var att jag inte lärde
mig en del saker som man skulle kunna Det året i årskursen. Jag gick på det
där stället nästan hela melanstadiet.

Högstadiet: i hög stadiet får man mer ansvar lärarna är ganska schysta.
Lärarna låter oss göra så mycket och ibland så är det så pressit man har så
mycket och göra.
ibland så är lektionerna så har vi kanske två prov i veckan och kanske så
måste man kanske man har så mycke att göra. Lektionerna var riktigt jobbiga
för att det kan vara så mycket att göra.
det sköna med rasterna är att man kanske snakar med kompisar och så.

Del. 1
Att byta skola
Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten över att byta skola. Skulle
man bli accepterad och komma in i gänget? Eller skulle man bli utstöt och
bli en nolla?
Det var dom tankarna man hade under hela sommarlovet men man hade ju sina
kompisar från gamla skolan så klart men man var ändå nervös. Jag var
speciellt eftersom det blev allt svårare och svårare att ta kontakt och bli
kompisar ju äldre man blir. Jag var tvungen att byta skola när man skulle
börja i sjuan. Men jag hade erfarenheter sen tidigare från trean till fyran
men det var inte lika svårt för då var man så liten och hade lätt för att
skaffa kompisar.
Jag gjorde allt vad jag kunde för att inte tänka på att man skulle byta
skola och försökte hålla mig sysselsatt så jag åkte upp till en släkting i
skaraborg och åkte och badade nästan varje dag och jag hjälpte mina
föräldrar med hushålls arbete men när lovet drog sig mot sitt slut så var
jag ändå jätte nervös och hade inget att göra än att sitta och vara nervös.
Också kom den dagen då Skolan började. På morgonen steg man motvilligt på
skolbussen men samtidigt som kroppen sa:
– Jag vill inte
Så sa den också:
– kom igen det blir roligt.
Så jag steg på bussen och hälsade på min gamla vanliga chaufför.
När jag steg av vid skolan ifrån bussen skyndade jag mig att leta upp mina
gamla klasskamrater som kom i en annan buss och sen när jag hade hittat dom
gick vi till det klassrum som vi hade fått reda på att vi skulle gå till.
Mina vänner Filip och Alex som jag hade känt sen i förskolan var nog lika
nervösa som jag bara att det inte syntes på dom lika mycket som det gjorde
på mig. När vi äntligen var alla samlade i klassrumet såg man alla dom
elever som man hade sett på det där klassmötet som vi hade haft i sexan men
jag kände igen långt ifrån alla men en del hade man lyckats att lägga på
minne. När man bara satt där i klassrumet och lyssnade på lärarinnan som
gjorde upprop kände jag hur nervositeten började bli värre och värre men
plötsligt hörde jag lärarinnans gälla röst som sa:
– Anders, Anders Enarsson
eleven har här uppgett ett annat namn i uppsatsen som sitt eget
det var mitt namn men min hjärna fattade inget så jag bara satt där som en
dum fåne och skämdes men efter några sekunder var det som om hjärnan
började fungera och då fick jag ur mig till slut:
– här. Alla tittade bara på mig och jag skämdes väldigt mycket.

Del. 2
Att byta skola
Efter en stund så kom lärarinnan till s och sa:
– Roger Kjellson
– här
Svarade en röst alldeles bakom mig och jag vände mig om och tittade, det
var en kille som jag hade gått i scouterna tillsammans med men ändå kände
jag honom inte så väl. Efter lektionen så gick vi ut ur klassrumet för rast
och då upptäckte jag att Roger gick framför mig och efter en stunds
övertalande så gick jag fram till honom och sa:
– hej, Jag heter Anders vi har gått i scouterna tillsammans
– Ja, dig kommer jag ihåg sa Roger och det var som om en klump hade lyfts
bort ifrån mitt hjärta.
Under resten av dagen gick jag och Roger och pratade om gamla minnen och
han presenterade mig för en ut av hans kompisar som hette Jeremias som
också gick i samma klass som mig och han var en sån person som kunde få en
att skratta när och var som helst och var en allmänt trevlig person som
hade samma intressen som jag med andra ord dataspel och Roger som jag lärde
känna allt mer var en sån som aldrig var dum mot en eller bråkade med en
med andra ord han var en Sann kompis.
Allt eftersom dagarna gick blev jag allt mindre och mindre nervös och efter
som jag hade Filip och Alex som också var jättebra kompisar och Roger och
Jeremias så blev det inte längre en pinna att vara i skolan och jag slutade
att vara nervös och istället mådde jag bra.

Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten.

Mina Skolår

Dagarna innan man skulle börja skolan längtade man dit. Man skulle träfa de
lärarna man skulle ha några år. Sina klasskamrater hur skulle de vara
tänkte man.
Dagen då jag skulle till skolan var jag nervös och orolig men det skulle
nog bli bra för jag hade min mamma med mig. Jag kom dit och såg alla barnen
med sina föräldrar. Efter en stund gick vi in i en hall som vi hänge av
oss. Sedan vidare in i en dörr som ledde in i ett klassrum. Alla satt oss
ner och lyssnade vad lärarna skulle säga. De presenterade sig och hälsa
alla välkomna. Vi förstod att de var våra nya lärare. Dagarna gick och jag
hade nu börjat skolan som jag hade längtat efter så mycket. På morgnarna
gick jag upp väldigt tidigt. Mina föräldrar skulle till sitt arbete och jag
till fritids. Mitt fritids var den gammla tågstationen som heter krylbo.
Där åt jag frukost och lekte med kompisar. Där fanns två grupper på var sin
våning. Jag var på första våningen. Sedan gick jag till skolan. Jag minns
att jag skulle lära mig alfabetet som vi skulle visa att vi kunde. Vi var 5-
6 st som gick in i ett litet rum och satte oss i soffan. När vi skulle säga
upp alfabetet skulle de alla visa att de var bätre änn de andra genom att
säga det så snappt som möjligt. Jag mins inte vem som vann men alla sa det
snappt. Vi lärde oss de vanligaste fåglarna. Vi fick lyssna på band där vi
hörde ljuden från vissa fåglar. Man tyckte skolan var rolig och man
längtade dit varje dag. På rasterna lekte vi massa olika lekar. Vi
klätrade, gungade ja vi hade kul. Och när det var vinter mins jag att när
jag gick till skolan var det storm. Jag blev blöt om benen fast jag hade
ett par termosbyxor på mig. Men sen på eftermiddan åkte vi pulka som vi
fick låna av skolan. Vi var 3 st klasser a, b och c jag gick i a. Nästa år
skulle vi byta skola till Bergskolan men den skulle byggas om så vi fick gå
i en liten skola som de hade byggt för tillfäligt brevid Bergskolan o den
hette grönapaviljongen. Vi hade med gåt ihopa så vi var 2klasser nu. A och
B. Jag var fortfarande i A. Vi gick ett år där och det var som det föra vi
byggde snöfort på vintern och hade snöbollskrig.
Sedan var skolan färdibyggd. Vi flyttade in i den nya skolan som skulle
bestå av 2delar en djursida och en fantasi. Vårat klassrum var på fantasi
sidan så vi skulle komma på ett namn på vårat klassrum. Det skulle vara ett
fantasi namn. Efter många förslag och röstningar kom vi fram till att i
skulle heta Pluto. Jag hade 2 bästa kompisar vi var alltid tillsamans vi
lekte massa olika saker. Sen blev jag trafikpolis jag stod vid trotoarer
och efter varge termin fick jag pengar och en bok för jag hade stått där i
alla väder. Jag var trafikpolis i 2 eller 3 år. På fredagarna hade vi
roliga timen som många hade disco eller bjöd på kaka och saft eller
frågesport. Vi hade med fruktstund där alla satt och pratade och åt sin
frukt. I 3-5 var typ lika dant förutom att det blev svårare och vi fick nya
ämnen. Få fick SO som vi lärde oss om länder som vi inte hade en aning om.
På onsdagarna hade vi något som vi fick välja vad vi ville. Jag brukade då
ta bild för det tyckte jag var roligast. Vi hade med teknik där jag och en
kompis gjorde var sitt flygplan som sedan visade sig inte alls flög bra. En
rolig sak var med när vi byggde vulkan som sedan skulle få ett utbrott. Det
blev häftigt sen för vi målade den fin och byggde en liten stad som skulle
drabbas av utbrottet. Sedan när vi skulle upp till 6an skulle vi byta
skola. Vi skulle upp till Storviksskolan. Vi skulle vara minst på skolan vi
skulle säkert bli nerslagna av de stora killarna på skolan. Men när vi kom
upp där var det inte så. Vi skulle ha våra egna skåp med lås på. Vi var
störst men vi blev minst. Det jobbigare på den nya skolan fast den var
gammal fast ny för oss. Vi fick nya lärare en till varge ämne innan hade vi
sama lärare hela tiden. Vi tyckte det var jobbigt att vi skulle byta
klassrum varge gång det var ny lektion. Men man vänjer sig och man börgade
tycka att skolan var jobbig och ville slippa den. Vi fick mycket läxor som
vi tyckte var jobbiga jämfört med de vi hade inan. Tiden gick snappt och 7
gick bara förbi men 8 fick vi slita mer för vi skulle ha betyg. Vi skulle
med ha hemkunskap för den sista terminen. Det var kul, jag gillade att laga
mat. Sen till våren börgade vi närma vårt slut för denna terminen. Vi
skulle åka till kyrkan och få våra betyg där efter att vi har sjungit och
lysnat på prästen som vi inte hörde så väll för alla pratade om vad de
trodde eller hoppades skulle få i betyg. När vi alla hade fått sina betyg
gick alla hem vissa besvikna och vissa glada och nöjda. Och alla hade
längtat efter sommarlovet som de fick nu.
Nu efter lovet börgade allt som vanligt fast detta skulle bli svårare eller
lättare. Jag viste inte vad jag skulle tro för vissa sa att 8an var svårare
än 9an. Men jag tycker att det har varit lika svårt. Nu när jag gått mer
änn halva terminen vad det dags att välja betyg det var ett svårt vall för
det skulle drabba hela sitt liv. Och jag viste inte vad jag skulle bli men
jag valde något som nog skulle passa mig. Så jag ska se hur det går.
Detta var det mesta jag mins från min bardom i skolan men det är inte slut
änn. Detta är bara grundskolan så det kommer att bli tufft men vi är ju
olika och alla är ju bra på sina saker. Vissa är smarta och vissa är lite
mindre. De finns de som uppfyller sina drömar och lever lyckligt vissa
inte. Jag hoppas jag är en av dem lyckliga och har det bra jag tror alla
komer det hoppas jag.
Detta var min historia
/ Niklas