Elevens motivation: 2

Inskannad version

Mina skolår:
Enda tills man kom upp i fyran eller femman så var skolan en dans på rosor,
iallafall för mig. Man brydde sig inte så mycket om hur man såg ut och
speciellt inte hur andra såg ut. Alla lekte med alla alltid så var det
bara.

Jag var bara sex år när jag började skolan, alltså ett år yngre än alla
andra. Den första veckan i skolan var kanske inte en dans på rosor
iallafall. Jag inbillade mig att de andra barnen skulle tycka illa om mig
för att jag var ett år yngre, men det var självklart att ingen brydde sig
om det.

Jag och mina kompisar bytade tjej att vara kär i varje dag nästan. Jag
minns att jag en gång satt med två kompisar runt en brunn på skolgården och
spelade kula och jag pekade på en tjej som gick förbi och sade:
– Den tjejen skall jag vara kär i länge!
Så enkelt var det att bli störtkär.

En dag i fyran gick jag över skolgården ensam en dag. Jag var på väg mot
stora ingången till skolan, jag hade varit och hämtat min tröja som jag
glömt vid rutschkanan. Jag gick förbi tre killar som gick i min
paralellklass, jag sade inte hej eftersom jag inte kände dem så pass väl.
Precis innan jag kom igenom porten till skolan så skrek en av de tre
killarna som stog en bit därifrån:
– Jävla tjejtjusare!
Jag visste knappt vad ordet tjejtjusare betydde men jag förstod att det var
något elakt. Jag tog det inte särskilt allvarligt eftersom ingen människa
hade någonsin sagt något dumt till mig. Den dagen förstod jag att allt är
inte som det alltid har varit. Jag började titta mig om och såg att folk
hade börjat bilda gäng i klassen, gäng som bråkade med varanndra.
Jag har alltid varit en sådan människa som är kompis med alla. Det skulle
vara omöjligt för mig att välja sida.

Efter ett stort bråk mellan två gäng fick jag ett telefonsamtal på kvällen
av en som heter Cornelia. Hon sade att jag var tvungen att välja sida,
alltså vilket gäng jag skulle vara med i. Jag berättade för henne precis
som det var, att jag inte kunde välja sida. Vi pratade i över en timme utan
att komma fram till något.

Nu har livet nått en vändpunkt. Nu börjar folk delas upp i grupper, de som
anses vara tuffa och snygga i en grupp och de som anses vara fula eller
annorlunda i en grupp. Motvilligt blev jag placerad i den förstnämnda
gruppen. Efter en kort tid hade man börjat vänja sig vid grupperingarna.
Jag vill inte påstå att jag var ett änglabarn som aldrig sa något dumt till
någon för det gjorde jag.

Grupperingarna har funnits med ända tills nu. Först nu i nian börjar folk
bli vuxna och förstå hur löjligt det är att bråka med folk utan anledning
eller bara för att de råkar se mindre bra ut än vad de själva gör.

Om man ser sig om idag så ser man att barn börjar vara taskiga mot varandra
redan i tvåan eller trean. De får inte vara barn särkskilt länge. De får
inte uppleva den ofattbara känslan av att inte ha några bekymmer alls så
länge som vi fick uppleva den, och inte minst hur länge våra föräldrar fick
uppleva den.
Då kan man tänka på hur nästa generation barn kommer att ha det.

Jag har haft turen att hamna rätt under hela min skoltid. Jag har sett hur
andra har hamnat och kan därför säga att jag har hamnat rätt. Jag har haft
bra lärare enda från första klass tills nu.

Det är i skolan man lär sig alla bra och alla dåliga sidor med livet. Man
kan inte välja att inte lära sig de dåliga sidorna eftersom de finns alltid
där.

Jag har alltid varit just en ”tjejtjusare”. Själv ser jag inte det som
något negativt men det har det varit vissa som har gjort. Av någon
anledning har jag just därför blivit kallad homosexuell av vissa killar.
Men det var inget att ta åt sig av eftersom det var populärt en tid att
kalla heterosex|uella killar för bögar.

Man måste säga att skolan har varit en otroligt lärorik plats där man har
fått lära sig meningen med livet.

Saker som händer utanför skolan som till exempel dödsfall har en stor
inverkan på livet alltså också skolan. Därför måste lärare respektera
elevernas privatliv. Även på den punkten har mina lärare lyckats.

Inskannad version

Kära Thomas Östros
Skolan kan förbättras på många olika sätt, det gäller bara att börja på
rätt ställe. Jag kan ge dig minst hundra olika förslag på en bättre skola
men vet inte var jag ska börja.

Jag kan börja med att informera dig om att varje dag blir jättemånga
skolelever mobbade. Men det borde du som skolminister redan veta? Så varför
gör man ingenting åt det? Om rektor, lärare och elever tillsammans hjälps
åt borde detta leda till en bättre skola där eleverna känner sig trygga.
Lärare och rektorer behöver utbildas. Ingen människa kan veta hur det är
att bli mobbad om dom alldrig har varit med om det. Många tror att det
hjälper att säga till en gång men oftast så gör det inte det.
Vissa tycks även inte vilja erkänna att det finns mobbing.
En skola står för att det finns mobbing kan heller inte göra något åt det.
Medans en skola som erkänner att det finns mobbing, kan lättare göra något
åt det.
Skolan är något man ska längta efter inte frukta. I skolan lär vi oss allt
vi bör kunna sen när vi går ut skolan. Ändå är det många som hatar skolan.
Vi går i skolan i nio år om man inte räknar med sexårs och gymnasiet. Under
den tiden utvecklas vi. Vi växer så det knakar. Då behöver vi god, nyttig
och näringsrik mat. Skolans mat är långt ifrån god, nyttig och näringsrik.

Jag är långt ifrån den enda som inte gillar skolmaten. Många går hungriga
varje dag. Det är absolut inte bra när vi växer, inte heller när vi Ska
lära oss saker. Om man inte äter så orkar man inte lyssna och detta orsakar
dåliga betyg. Varför får vi då så dålig mat?
Många klagar och alla får samma svar: ”Det finns inga pengar”
Vart tar då alla pengarna vägen? Vi är det land som betalar mest skatt i
Världen. Ändå är varken skolan eller statens sjukhus bra.
Till skolan går vi varje morgon kvart över åtta många är trötta men sen
till lunch kvicknar vi till och behöver energirik mat och vad får vi?
Någon slags barnmat god nog att Serveras till grisar.
Man äter inget och hela eftermiddagen är man trött och man lär sig
ingenting. Sluta slösa pengar på onödiga saker (Gudrun Schyman) och ge oss
godare mat! Lärarlönen bör också höjas. Det är vår framtid Vi pratar om, Vi
behöver fler utbildade lärare Ska mer än tjugotvå elever samsass på en
lärare?
Lärarna har också rätt att vara lediga och sjuka. Då behöver vi utbildade
vikarier. En vikarie utan kunskap om det vi håller på med är helt
värdelöst! Vår framtid står på spel. Hur ska vi lyckas lära oss utan
lärare?

Det är inte många som gillar skolan och man behöver det om man skall kunna
få bra betyg.
Nu går vi i årskurs nio, vi har redan gått klart grundskolan och vi kan
inte förvänta oss en förändring nu. För det är försent. Men jag hoppas att
du Thoms Östros kan ge nästa generation det du inte gav oss, en lycklig
skoltid

Mvh

Inskannad version

Min syn på skolan

Tänk dig att du ska börja ettan. Du har sett alla de stora eleverna på
skolgården när du smygit i busken vid förskolestaketet. Där finns vännskap
och glädje, tänker du.
Det är bara några månader tills du också ska börja där, ändå vrider det sig
i magen efter allt hemskt du hört från de stora. Att de ropar fula ord
efter dig när du går i korridoren, att de puttar ner dig i sanden när du
leker med dina kompisar på skolgården.

Det finns otroligt många sexåringar som är rädda att börja ettan. Jag var
en av dem. Vi som är äldre måste berätta och visa att det inte är så. Att
alla stora är inte dumma, annars kommer småttingarna tro det.
Sen när de blir äldst i skolan kommer de att uppföra sig som några av de
stora gjorde mot dem. Det kommer aldrig bli något slut.
Det finns mobbare som kan slita en person i stycken, fast innombords.
Fin tanke, men formuleringen blev inte så bra Min kompis Fia var mobbad,
därför vågade inte jag riktigt vara med henne. Det var som att jag skulle
bli smittad av henne och också bli mobbad.
Hon slutade i vår skola i trean.
När jag blev lite äldre fick jag reda på att hon hade gått hos en psykolog.
Vi behöver helt änkelt fler änglar och kamratstödjare i skolorna som kan
skydda de som behöver en.

När du börjar fyran är nästan allt också nytt. Du får nya lärare, annat
klassrum och andra klasskamrater. Det enda som är vant för dig är miljön.
Det är inte alltid så lätt att vara ny på ett ställe, så är det hela livet,
därför kan det kännas tryggare om man får känna på hur det är några gånger
innan.

Jag som går i nian vet ju hur det har varit för mig och några andras
synpunkter. Det här är några synpunkter jag vill framföra el. dyl.
Vi vill att lärarna och eleverna ska umgås lite mera. T.ex testa på olika
sporter, bada, leka o.s.v.
Det kan kännas tryggare för både lärarna och eleverna.
Skolan är inte så lätt som den verkar. På ytan ser den jätte bra ut, men
när man kommer lite längre in i den är inte allt så bra. Lärarna sitter och
pratar i lärarrummet, då får alla lärare en och samma uppfattning om en
elev som kanske egentligen är duktig och ambitiös i andra ämnen.
Eleverna är inte heller så bra, de går och pratar om lärarna och jämför de
med andra. Varför inte bara lära känna varandra lite mer så att det blir
mer öppet och avspänt?
Det är självklart att alla inte kan tycka om alla, men man kan ge det en
chans.
Vår skola gjorde en resa med alla nior till Polen, den var väldigt
uppskattad. Då följde några lärare med, men de var mer som kompisar och
umgänge för oss. Nu när vi har kommit hem känns det att det är bättre
stämning mellan alla oss.

Jag hoppas att du förstår mina åsikter. Jag tycker det var kul att få
skriva mina tankar och känslor som har varit under min skolgång.
Hoppas du kommer med nya fräscha förslag

M.V.H

Inskannad version

Mina skolår

Jag kommer ihåg min första skoldag. Mamma väckte mig och sa att jag skulle
börja skolan idag.
– Det är tråkigt att gå i skolan, sa jag.

När vi kom till skolan så satt alla elever vid bänkarna och föräldrarna
stog längs väggen. Läraren ropade upp alla namn och frågade vilka som var
föräldrarna. Jag kände inte så många där, några från dagis. Men man lärde
känna alla och fick många kompisar.

Man skulle lära sig alla bokstäver och lära sig läsa i skolan också. Den
bok som jag lärde mig läsa i handlade om en kille i en kanot. Men jag var
inte först med att lära mig läsa i klassen. Några hade redan lärt sig läsa
innan skolstarten.

På rasterna höll vi på med bandy och kulor. Jag var inte bäst i klassen,
men det var roligt ändå. När vi lekte med kulor så skulle man vinna till
sig fler. Dom största gick alltid sönder. Hockey bilder höll vi på med
också. Man bytte massa bilder med varandra, men det var mest på fritiden.

Vi hade faddrar också som gick i 4: an. Jag fick den jag ville. Det blev
några utflyckter med dom. Tipspromenad kommer jag ihåg att vi hade. Vissa
faddrar hade 2 fadderbarn. För att ni 87:or var så många.

I ettan eller tvåan hade vi en teater (utan faddrar). Det var mumintrollen.
Jag kommer inte ihåg vad jag var eller om det var roligt

Mellanstadiet

Det hände ganska mycket då. Det första var att vi skulle byta lärare. Man
tyckte så mycket om den gamla att man inte ville byta. Men efter ett tag
när vi hade haft henne så blev hon också bra.

Vi fick också våra fadderbarn. Jag fick bara en. Vissa delade nog på en.
För vi var så många.

Våran och deras lärare (våran gamla) kom överens om att vi skulle ha en
konsert tillsammans. Den handlade om miljön. Fast dom var bara med i en
låt. Det var ganska roligt ändå tyckte jag.

Vi fick våra brevkompisar i 4: an. Dom bodde i Kurland. det var där våran
lärare kom ifrån. Jag fick en tjej. Vi fick varsin e-mail adress också. Det
var som deras tjelvar. Där skickade vi brev till varanndra. Det blev prat
om att dom skulle komma ner till veijeland och hälsa på. Men dom kom
aldrig

Vi hade slutat att skicka brev till våra brevkommpisar i Kurland så vi fick
nya som var från hagebo. Jag fick en tjej, igen. Men jag fick dela henne
med en annan. Dom skulle koma ner till Veijeland också. Men dom gjorde det.
Dom var nere i 1 vecka ungefär. Vi gick tipspromenader och hade matte
tävlingar. Kvällen innan dom åkte hem så hade dom en fest. Det var
tråkigt.

Vi åkte också på skolresa till buda holme. Det var den enda skolresan vi
hade gjort. Våran parrallelklass hade åkt på 2 resor innan ock åkte med på
denna också. Det var ine så roligt för vi gick mest och tittade på massa
byggnader.

När det gällde utbildningen i skolan så har det gått hyfsat bra. Vi hade 2
gruppar på matten och engelskan. Jag var i dom bra grupperna. Men svenska
har jag aldrig varit specielt bra i. Nationella proven i femman så fick jag
IG på svenskan.

Men det värsta med låg och mellanstadiet var att man skulle sjunga en sång
varje jul och sommar innan man slutade. Men det slipper man på högstadiet.

Dom första dagarna i 7: an så var ni i studiehandledar grupperna. Man ville
ju vara i dena vanliga klassen och se vilka man kom i samma kalss som. Vi
åkte till Kilsta för att lära känna varandra.

Efter det så fick jag träffa alla i mon klass. Jag kände nästa ingen där
men gjorde det ganska snabbt. Man fick massa nya kompisar och dom gamla
gled ifrån.

Betygen så har jag sattsat så G i alla ämnen förutom matte. För det har jag
lättare för.

Det skall bli roligt att börja gymnasiet. Får hoppas att jag kommer in på
det jag vill.

Klar och redig redogörelse med ett enkelt men fungerande språk. Ytterst
få stavfel och efter bearbetning bra styckeindelning.

Inskannad version

Mina skolår
Jag har nu gått sNart 9 år I SKOLAn. Satt och Funderade Vad Jag har Lärt
mig I SKOLAN. Men Jag Måste nog skriva LITe annat ocHså för att Det SKULLe
bLI FÖrLIte Skrivet.

Tänkte att De inte Blev SÅ Mycet så MAN SKULLe KUNNA SKRIVA OM aLLa mIna
Lärare. Men det SKULLe Vara För stor risk För ATT det Blev någoN Lärare som
Läste OCH skuLLe BLI Arg.

För Jag Har HAFT LÄrAre SOM JAG INTe KAN skrivA Något PossItIvt OM. Det
skuLLe va orättvIst ATT Bara MämNa någrA I såNNa FaLL.

Jag TÄNkte LISTA ALLA ÄMNen OCH SKrivA Hur MÅNga LÄrarare VI Har HaFt I De
OLIKA ÄMNeNA PÅ LJUNGBY UNDer 3 SKOLÅr
SVeNSKA 3 LÄrAre Matte 1 LÄrAre NO 1 LÄrAre Idrott 1 LÄrAre MUSIK 2 LÄrAre
TeKNIK 1 BILD 5 LÄrAre SO 9 LÄrAre Jag KAN Inte KOMMA På Fler ÄMNeN
JUSTNU.

DAGS För KaFFe För MAN FICK JU HA MeD MAT PÅ ProveT KONStAterAR Att KAFFeT
BLIVIT KALT När JAG HÄLLer I MJÖLKeN. Får Drika KAFFe UTAN MJÖLK Men MeD
socker I.

LärArNa säger att Det SKA VA tyst I KLASSruMMet. För Att MaN SKA KUNNA
koNceNtrerA sig ALTSÅ Är SKOLAN ett KONCENtrAtIoNNS Läger VISSerLIgeN
eNDASt MeLLAN KL 9:30-15:30 MeN ÄNDÅ.

MAN KAN UNDrA VArFör MAN SKA gÅ så LÄNge I SKOLAN DeT FINNS JU FOLK SOM Har
gått 6 År I SKOLAN OCH Har TAGIT Sig MeD De KUNSKAPerNA tILL PeNSION.

JAG Har ALDrIg GILLAt SJÄLVA SKOLAN JAG VILLe INTe gÅ DIT för JAG Var JU
VAN VID Att gÅ HeMMa HeLA DAGeN. DET Är För Att TrÄffA FOLK SOM JAG går
TILL SKOLAN ANNArS HADe JAG SLUTAT MeD Att gÅ HIT För LÄNge seN.
Ingenting om sin egen skolgång

Inskannad version

Mina skolår

Jag har nu gått 9 grundskoleår här i Vilhelmina. Med många minnen från
olika lärare. Både från björnbacken och sörholm, utflykter mm. Nu täncker
jag berätta lite om de fina åren och de spännande bytet av skola.

När jag börja ettan hade liksom när jag börja förskolan sagt att mina
föräldrar inte behövde följa med till skolan. Jag mins vissa som grät när
föräldrarna for trots att dom varit där ca: 3 hela dagar. Då kändes man
själv lite stolt. Första åren ha man ju inte så många dåliga minnen ifrån
jag mindes att vi hade klassrumet i slutet av skolan vi va tvungen att gå
genom hela skolan för att komma till Vinden. Vi va altid tvungen att ställa
si i led fröken gick först, redan i så unga år visade sig vissa vilja
sticka ut lite ur gruppen och visa sig ”tuffa” genom att knaka på olika
dörrar mm. På Vinden som va en fritidsgår lekte vi med pussel, spel,
fotboll, data spel, pingis alt kunde man göra där från undevisning i ämnen
ha jag inge minnen av i hela lågstadiet. Rasterna var också mycket roliga
det var i den årskurs då man inte viste att tiominuters raster existerade.
Vi hade ett bollplank där vi lekte mycket. Men de man mindes bäst va
isbanan en backe som blev till genom att alla satt på rumpan och åkte
nerför tills den var alldelens isblank. Mitt i bana stack en stubbe upp
rent ut sakt livsfarligt. I backe lekte vi tills sportlovet ungefär då hade
fröken bestält en traktor som körde sönder den varje år. Vi spelade också
mycket fotboll som kanske lade grunden till de två eller tre statskuppen
pokaler vi fick. På vinter när det va snö på planen byggde vi borgar av snö
och hade snöbollskrig eller så körde vi ruggby. I lågstadiet hade vi en
lärare som hette Karin. Hon va mycket bra ända tills vi skulle börja fyran.
Då tyckte man ju att man blivit stor och Karin lite barnslig. Men nu i
efterhand tror jag att det är bra att lågstadielärare är lite barnslig.
Barn ska få vara barn tills de blivit vuxna och det är man inte i låg och
mellanstadiet. Bytet av lärare i mellan trean och fyran va något stor själv
har jag ju haft stora problem med förändringar av alla desslag. Så det blev
några långa nätter innan man skulle börja fyran. Det här med svårigheten
för förändringar lider jag inte lika mycket av idag. Detta slapp eftersom
när syskonen flytta. Det hjälpte mig att ta lite lättare på livet över
huvud taget.
I fyran fick vi en lärare som hette Marita och en parallklass som kom från
östermalm. Det blev många nya att lära känna.
Jag mindes att antalet läxor blev mer och det va inte bara att skriva in
svar i läroböckerna. Vi kom snabbt i kontakt med andra klassen som innehöll
trevliga personer. Bad börja vi med mest lek och plask men det va skit
skoj. Man hade många duster med sur Sören som fortfarande min ens namn.
Gymnastiken blev nu mycket tjafsig pojkar som stak ut förr va nästan helt
vilda läraren den stackarn fick skika ut dessa nästan varje gympa lektion.
tittar man på dom idag pratar vi inte om några toppbetyg. På onsdagar en
termin fick vi göra ett arbet med va vi ville. Bilintresset som redan då
koka i det som fins i skaen. Fick mig och en anna kille att göra en film
som skulle likna trafikmagasinet. Vi cyklade till bilafärer och klädde oss
i kavaj berättade om bilar och spela in på band. Detta arbete mindes jag
väl. För det är inte likt mig att komma på sådana finuliga saker som blir
lyckade! Under dessa år växte det fram lite att jag hade vissa stav
svårigheter. Så jag gick hos en som hade ett rum på skolan. Fullt med små
saker där jag lekte med ordpusel och sånt. Hon hade ett jobb som inte va så
mycket. Jag tror hon sluta när vi börja sjuan.
I mellanstadiet började vi med slöjd i syslöjd hade vi en lärar med
speciell personlighe. Nu när jag tänker efter värkar alla sy lärare ha det
vad man hört av lidberga kompisar bla. Karin som hon också hette. Hade koll
på allt som rördes. Hon inledde lektion med att harkla hum hum (med ett h
som skrollade från salivet i halsen). Sedan pruttade hon ut handkräm från
en flaska som alltid stod på katedern, burken va ofta så tom att det lät
som sista snutten på en ketchup flaska. Träslöjden va däremot mindre
intresant där bytte vi lärare stup i kvarten. När jag börja sjuan var jag
mindre ivrig än när jag börja fyran jag hade förståt att livet så gott som
går ut på förändringar. I sjuan va allt lätt man kände ju många från
fotbollen och ishockyn. Men det blev många nya lärare. Det är ändast från
sjuan jag börja förknippa skolan med bara arbete men sjuan va ju som
repetion av vad man kunde. Det enda jag mindes från första dagarna va någon
lek där vi inte fick stöta marken med två lärare som heter Måna och Leif
tror jag det var. Hur vi lärde känna handledarna har jag egentligen ingen
aning om. Det man kan säga om högstadiet är att alla ämnen är som kurser du
läser fem till sex vecker. Sen avslutas alt med prov, prov, prov och prov.
I nian ser det ut likadant men många ämnen släpps man fri sedan avslutas
det med att man ska ha gjort något ett s.k. slutarbete. Här är jag idag
sitter med en av skillnaderna nationella prov där lärarna ska se vad vi
egntligen lärt oss. När man nu tittar tillbaka på åren förstår man hur
fruktansvärt snabt man utvecklats från isbacken på sörholm till datorerna
på björnbacken. När man tittar på lärarna så handlar det inte om
dagisledare. Utan lärare utbildad i vissa områden. För satt man med kanske
(max) 10 glosor som man skulle lära sig på en vecka man titta på dom varje
dag för att lära sig dom. Nu kan man få 30 glosor (i Tysk) från torsdag
till fredag och man tittar på dom en gång och kan dom. Men en sak jag inte
gillar med denna utväckling är att man bara arbetar. För mig skulle man få
förlänga skolan en timme. Bara man fick in mer aktivitets dagar. Eller la
upp ex timmarna på ett annat sätt än att bara tragla igenom böckerna. Det
känns ganska enformigt med ett liv där man mästadels pluggar och går i
skolan. För att riktigt hänga med med bra betyg hinner man inte så mycket
mer. Det är ju klart att man hinner med lite kompisar. Personligen tror jag
att betygen skulle sjunka drastiskt om jag la mer tid åt kompisar. Och hade
vi betydligt mer seriösa fotbolls tränare skulle man nog ta mer avstånd
från fotbollen också. Men det som bestämmer det mesta är uppfostran.

Inskannad version

Min syn på skolan
Hej Ministern. Jag är en kille som går på Broås Skolan i Piteå och jag ska
berätta hu min skola är.
När jag tittar mig runt i vårat klassrum så ser jag bänkar och stolar av
varierande kvalite. En del stolar och bänkar har säkert varit med i nog ett
par år. De är inte så speciellt fina.
Man får vara bra på att leta för att hitta en felfri stol och bänk. Rätt så
många av stolarna är klottrade på eller så vinglar de. Så man måste
koncentrera sig når man ska skriva. Väggarna är nog det enda man kan säga
som är relativt fräscht vet ej hur det stavas för de målades om ifjol.
Men trots det så har någon fjortis sjua lyckas klottra lite men ändå inte
så mycket men det är principen som räknas klottrar en klottrar alla. Det
var klassrummet vårat. Nu till hallen och skåpen utanför. Direkt man går ut
så ser man den ny städade hallen och skåpen (vi städade för ca 3 veckor
sedan).
Så det ser rätt så bra ut om man gämför hur det såg ut för ut. Det var på
gränsen till katastrof. Snus i taket, gurkor och tuggummi på golvet. Som
sagt det blev bättre.
Oasen
Det är en trevlig liten vrå där alla elever brukar träffas för att umgås
med varandra. Såfforna som vi fick ifjol är i ganska så bra skick en och
någon annan lagning får man ju räkna med. En av såfforna gick sönder redan
i fjol, det var någon titen idiot somskar sönder en dyna och vips på tio
röda tog elevrådet bort den såffan. Alla trodde vi skulle få tillbaka den
men så blev det inte. för ut där vi har såffan nu så var det bara två
bänkar, men då har vi ju vanliga bord och stolar att sitta på. väggarna i
Oasen är också nymålade, men då har någon skrapat bort färg på en utav
väggarna. Om man kollar upp i taket så kan man se en och någon annan gurka
men sissi och Ilåna gör sitt bästa när det gäller städningen.
Data Salen
Det är den ultimataste platsen att vara på om man nöter data som jag.
Själva data salen är i bra skick om man bortser från datorerna. Enligt mig
är de stenålder 233mhz smider inte direkt på Men vi har 1,7 Ghz
undanstoppade. Data lärarn vill inte ta fram dem. För han är rädd att de
ska bli förstörda. Han väntar att de ska bygga en ny datasal. För den vi
har nu är på ett urkasst ställe. Skolan har haft lite problem med
förstörelse i datasalen.
Förstörda tangentbord och ”borttappade” muskulor. Men de tror att den nya
data salen blir klar till sportlovet, själv är jag ganska så optimistisk.

Kontentan av det hela är att den här skolan är relativt bra. Alla skolor
har ju sina upp och ner gångar. Jag själv skulle nog rekommendera den här
skolan till andra personer att gå på.

Inskannad version

Mina skolor

Allt började med att jag fick gå ettan i Leckeboskolan i Granköping.
Hälften av klassen kände jag redan sedan tidigare men den andra hälften
visste jag inte vilka dom var.
Första dagen så fick vi sitta i en ring och säga lite om våra intressen och
vad vi hette.

Jag märkte direkt efter lunchrasten att klassen var hur grym som helst. Jag
minns att från när jag började ettan och slutade trean så var vi hur
bråkiga som helst och det kunde inte gå en rast utan att en kille i min
klass var i bråk. På den tiden så bråkade jag också väldigt mycket men nu
längre är jag nästan aldrig i bråk. När man gick i lågstadiet i Leckebo så
gjorde man precis allt, tex. vi bråkade, lekte kurragömma, otydligt ,
datten, dunken tydligt men mest av allt så spelade vi fotboll och
bandy. I bland kunde det hända att vi lekte med tjejerna och då så fick dom
jaga oss och när dom fick tag i en kille så skulle dom pussa den killen på
munnen eller på kinden. Allt det gjorde vi hela ettan och fram till trean.
Sen så kom fyran och då så var vi ju rätt stora tyckte vi så då var det
inget pussande på tjejer utan då var det mera ta på tjejernas värdefullaste
ägodelar men det tyckte tjejerna inte om så då blev det ett himla liv och
vi fick jätte mycket skit av våra klassföre|ståndare.
Efter det så sket vi i tjejerna i våran klass och riktade in oss på
rasterna att slå våra parallel klasser i bandy eller i snöbollskrig och för
det mesta så gjorde vi det. I femman så gick vi mycket ner till treorna och
visade vilka som bestämde och det var alltid lika kul att se deras rädda
ansiktsuttryck när vi kom ner. Nu i femman så fick vi också veta att i
sexan skulle vi börja i glimmerfröjd skolan och där fick bara dom största
gå från sjuan och uppåt men vi fick börja reda i sexan.
Det var bara 2 st i klassen som ville börja där från början, det var jag
och en till men senare när jag och den andra killen som längtade efter
flytten berättat för dom andra i klassen hur det var däruppe och vad man
kunde göra där så ändrade sig nästan alla uppfattning om hur det var
däruppe för alla trodde från början att vi skulle bli mobbade eller
nedslagna av dom större killarna men så var det ju absolut inte. När det
var ungefär 2 veckor kvar av skolterminen så började vi ta upp alla våra
böcker och såna saker som behövdes till skolan och då var alla jätte
trevlig med oss däruppe på glimmerfröjd. Nu hade sommar lovet tagit slut
och så skulle man börja sexan. Jag var jätte nervös första dagen när jag
skulle till skolan eftersom vi inte visste vilket klassrum vi skulle
träffas i.
Men när vi kom till skolan så såg vi att dom stod utanför och väntade på
oss så då hade jag ju inte behövt vara orolig. Det var precis som i ettan
vi fick sitta i en ring och säga våra namn och lite om oss så lärarna
visste lite. Sen var det deras tur att prata lite och sen så fick vi gå på
en rundtur runt hela skolan och då träffade vi på dom snälla niorna som
alla trodde var dumma. Vi klarade sexan galant för vi fick inte stryk eller
nånting av dom äldre. Sen så kom ju sjuan och då var man ju inte minst
längre på skolan så då var man ju lite otydligt katiga mot dom mindre
bara för att vi inte kunde vara katiga förra året för då var ju vi minst.
tydligt
Man slappade igenom sjuan för allt var så himla lätt och man behövde inte
vara orolig för nånting. I åttan så var det prov nästan varenda dag kändes
det som och om det inte var det så var det ett stort arbete som man skulle
lämna in på kort tid så alla som har gått i vet hur jobbig den är och är
den värsta av alla dom nio åren i Grundskolan. Men som allt annat så
klarade man ju igenom detta och och sen så kommer ju nian och den har än så
länge varit både jobbig och slapp på samma gång. Det värsta i nian är dom
internationella proven i svenska, mattematik och engelska för då måste man
ju göra bra ifrån sig och blir man nervös så kan man ju inte göra det. Men
allt som allt så tror jag att jag har klarat allting som jag bör ha klarat
och jag tror att jag klarar hela nian utan för mycket problem förutom dom
internationella proven.
Jag tycker att det ska bli tråkigt att inte få gå kvar här i skolan för jag
har ju så många kompisar här och är så nervös inför gymnasiet att inte få
så många kompisar men det går väl bra som allt annat hoppas jag. Tycker att
jag inte hade kunnat gå i en bättre klass och Glimmerfröjd skolan har varit
jätte bra på alla sätt förutom att tjejerna får lite bättre betyg av
lärarna än vad killarna får fast vissa killar är bättre än vissa tjejer.
kommer att sakna klassen och kompisarna och lärarna otroligt mycket.
En fin berättelse om dina skolår NP. Mycket positivt och ljust. Bra
språk och flyt i texten. Bra!

Att byta skola

Det var den 20 December 1999 och det var äntligen dags för julavslutning.
Nu återstod det bara lite sång i kyrkan och ett tal från prästen, innan det
var dags att ge sig ut på ett efterlängtat jullov.
I ett halvår hade jag och mina klasskompisar varit äldst på skolan nu och
man hade blivit riktigt bekväm i situationen. Inga äldre kompisar att
släppa förbi i matkön eller bjuda på sitt godis. Nu var det istället jag
som fick gå före i matkön och fick godis av 3:orna. När jag själv gick i
trean så sa jag till mig själv att jag aldrig skulle tränga mig först i
matkön, när jag började femman. Men så blev det ju inte utan jag trängde
mig precis som alla andra. Det är nog lite av en tradition på skolan. Men
det gäller ju att ta vara på det, för om bara ett halvår så ska man bli
minst på en helt ny skola.
Eleven markerar nytt stycke med indrag Under jullovet så tog jag det
mest lugnt och gjorde det vanliga, spelade ett par fotbollscuper och
umgicks med kompisar. Julen firade jag med släktingar och fick en hel del
fina presenter.
När skolan började igen, så berättade min lärare att vi skulle ägna oss
mycket åt nationella prov och att förbereda oss inför vårt skolbyte. Alla
tyckte det lät jättespännande. Tre veckor fick vi vårt första nationella
prov. Helt utan förvarning! Det var i svenska och vi skulle läsa en text
och sedan svara på några frågor om den. Det var lättare än vad jag hade
trott. Efter provet berättade vår lärare att vårt nästa nationella prov
skulle vi göra på Läskolan, där jag skulle börja om bara några månader.
Alla var nyfikna på den nya skolan men många även nervösa. Man hade ju hört
historier om hur de äldre eleverna spolade ner nybörjarna i toaletten eller
hängde upp deras cyklar i träd.
Morgonen innan besöket på Läskolan, så var jag väldigt uppspelt men även
nervös. Vad skulle jag ha på mig för att se cool ut? Vad skulle jag ha för
frisyr? Min pappa körde mig dit och jag kom rätt sent, för jag ville inte
stå där ensam och vänta. Jag träffade min klass utanför och sedan gick vi
in i skolan. Först var där ett stort rum med massor av röda nerklottrade
skåp och en matsal. Sedan gick vi igenom en korridor in till ett ännu
större rum med högt i tak. Det kallades studiehallen. Där fanns två
biljardbord och två pingisbord och en cafeteria där man kunde köpa bullar.
Vi fick 20 minuter fritt innan vi samlades igen i ett klassrum för att ha
vårt nationella prov. Provet gick rätt så bra. Vi skulle skriva en
berättelse baserat på ett tema. Resten av dan gick mest åt till att se hur
skolan såg ut och spela biljard.
Efter besöket på Läskolan så ”snackade” alla om hur mycket de längtade dit
och om att ha ett eget skåp och spela biljard på rasterna. En dag kom ett
gäng elever och lärare till min skola för att informera om något nytt som
skulle startas på Läskolan, idrottsklass. Och idrottsintresserad som jag
var så valde jag självklart det alternativet, när jag skulle välja klass
ett par veckor senare. En månad innan sommarlovet fick jag reda på vilka
som skulle gå i min nya klass. Det såg jättebra ut. Jag kom med alla de
kompisarna jag hade önskat att få komma med. Nu såg jag ännu mer fram emot
att byta skola. En vecka senare så skulle vi besöka den nya skolan igen,
men nu skulle vi vara med den nya klassen alltså folk från andra skolor som
man inte kände. Det var väldigt nervöst men också kul och spännande. Jag
cyklade dit med två kompisar som skulle gå i min klass. Det stod en lapp på
dörren var vi skulle vara, så vi letade upp det klassrummet och gick in.
Det var helt tyst. Vi var någon minut försenade, men vi skyllde på att vi
inte hittade. Stämningen var spänd till max, ingen vågade säga något av
rädsla att göra bort sig. Lärarna placerade oss två och två med personer vi
inte kände och gav oss ett papper med personliga frågor. Jag kom med en
blod tjej som verkade rätt så trevlig. Efter vi ställt frågorna, så skulle
vi berätta övriga klassen om den andra personen och spänningen började
lätta lite. Men på rasterna var man ändå mest med personerna som man redan
kände. Sedan var dagen slut och man bara längtade till sommarlovet när man
kom hem. Nu var det ju bara mindre än tre veckor kvar på den gamla skolan
och förberedelserna inför avslutningen var många. Alla prov och arbeten var
ju klara nu och det var bara en transportsträcka till sommarlovet tyckte
man.
Då var det äntligen dags, avslutningen i kyrkan. Själva avslutningen i
kyrkan var väl inte så spännande, men efteråt skulle det ju hända så
mycket. Vi samlades på skolan och gick sedan till kyrkan som låg bara 200
meter bort. Vi ställde upp i kyrkan och sen kom alla släktingar och vänner
och satte sig i bänkarna. Vi började sjunga på en av våra inövade sånger
och sedan höll prästen ett kort tal. Vi sjöng ännu ett par sånger och sedan
avslutades det hela med det ordinarie sömnpillret till tal från rektorn
innan man äntligen hade sommarlov. Jag tog farväl av mina lärare och
kompisar och åkte hem och åt tårta med min mamma och mina bröder.
Sommarlovet gick snabbt men jag hann ändå med mycket. Jag åkte med familjen
till Frankrike i två veckor, spelade fotbollscup i Göteborg, solade och
badade med kompisar. Kvällen innan första skoldagen så var jag otroligt
spänd men jag hade förberett mig. Jag hade inhandlat nya coola kläder som
jag lagt fram och hår geléburken stod framme. Jag sov knappt under natten
högst ett par tre timmar men var ändå pigg på morgonen. Jag duschade,
klädde på mig och fixade frisyren innan jag tog min cykel och cyklade iväg
för att möta mina kompisar som jag skulle ha följe med.
Vi kom till skolan tidigt och satte oss i studiehallen och väntade. När
läraren kom så reste vi oss och gick in i klassrummet. Man kände igen de
flesta ansikterna från förra mötet med klassen och stämningen var lika
spänd nu som då. Läraren hälsade all välkomna men allt man kunde höra var
några svaga tack. Läraren berättade också att vi skulle på läger skola
redan om två dagar i Lomma och gav oss en packningslista. Vi fick också en
penna och suddigum och vårt nya schema. Shcemat tog en liten tid att
förstå, men till slut fick jag klämm på det. Den efterföljande dagen så
började man att prata mer med folk från de andra skolorna. Sedan var det
dags för lägerskola.
Vi samlades vid bussfickan och åkte med bussen till en stuga i Lomma. Vi
packade upp och valde rum, innan vi gick ut i trädgården, där vi gjorde
några lekar tillsammans. Man kände att folk började lära känna varandra
bättre nu. Vi hjälptes åt att laga mat och sedan var det dags att gå och
lägga sig. Men det var inte många som sov utan det var fullt ståhej hela
natten. Nästa dag gick vi och badade och hade en sandslottstävling. Mitt
lag kom sist. Men vi hade kul. Man hade blivit mycket bättre kompisar med
folket från de andra skolorna nu och man hade bara roligare och roligare.
Efter det var det dags för hemfärd med bussen och alla var överens om att
lägerskolan var nyttig för klassens sammanhållning och alla hade haft
roligt. Efter det så blev skolan bara roligare och roligare inte minst för
att vi hade så mycket idrott som jag tycker är roligt. 5 gånger i veckan
hade vi gympa och det hjälpte nog också klassen att bli mer sammanhållna.
Vi hade ju alla samma intressen.
Sedan fortsatte skolgången och jag trivdes i skolan och klassen med mina
nya kompisar. Det kändes också mycket friare nu när man hade börjat på ny
skola med eget skåp och ingen klocka som ringde in. Men man fick också ta
mycket eget ansvar som också var nyttigt. Men mitt byte av skola var endast
positivt, men det kan säkert vara helt tvärtom för många andra.

MVG

Mina skolår
Hur har mina skolår varit? Hela min grundskolegång? De få gånger jag har
tänkt på det, är det alltid de glada minnena som dyker upp.
Jag minns t. ex hur vi grabbar spelade fotboll på det igenfrusna
vattenpölarna under vintrarna, när jag hällde bläck i tvålen, och de
stojiga håltimmarna under sista året i 6.an. Men där brukar jag stanna,
längre än så vill jag inte minnas. Om jag haft en gitarr just nu skulle jag
plockat upp den och spelat. Men det har jag inte.
När jag nu försöker, eller snarare låter mig minnas allt så som det
egentligen var finner jag att alla dessa år kan sammanfattas med ett enda
ord – ensamhet.

Kompisar har jag alltid haft, men trots det har jag alltid stått ensam i
svåra situationer.
Redan under första klass blev jag den som lärarna hackad på. Jag kände mig
som en boxningssäck lärarna tog ut sina aggressioner, (och så) med tiden
växte ilskan inom mig.
Jag har aldrig varit den typen som tagit vad skit som helst och ofta
trotsade jag lärarna och kritiserade dem, vilket bara gjorde det ännu
värre.
Men jag jobbade på så gott jag kunde och fick helt enkelt vänja mig vid
terrorn.

Men så kom befri|elsen.
Det var dags att vilka personer man ville ha i sin klass i 7:an och
sommarlovet var inte långt borta.
Jag minns att jag valde min bästa kompis, en kompis jag ville bli kompis
med och så en tjej jag var förtvivlat kär i. Hela sista året i
mellanstadiet gick med en rasande fart och plötsligt var det sommar.

För första gången såg jag fram emot skolan, jag skulle ju få träffa flickan
jag älskade.
Och så började skolan igen, alla pratade som om de hade svalt en
bergochdalbana. Alla var osäkra, precis som jag.
Ingen var sig själv, ingen vågade. Jag skapad en bild av mig själv och lät
ingen lära känna mig helt. Man skulle vara på ett visst sätt och bära
likadana kläder som alla andra.
Tjejen jag drömt om hela sommaren var dock inte den som följde allt detta.
Jag var nu osäker och började oroa mig för vad andra skulle säga jag blev
ihop med henne, och därför hände inget.
Jag önskar idag att jag haft mod nog att stå emot grupptrycket – men vad
ska man göra? Efter ett tag tröttnade jag på alla idioter och drog på mig
en Iron Maiden-tröja. Hur jag än gjorde skulle jag vara ensam, oavsett om
jag följde mitt hjärta eller tuffingarna i biljardrummet.

I 8:an blev allt bättre, folk hade mognat och de tidigare sett ner på en
had lärt sig tänka.
9:an har än så länge varit ännu bättre, och nu sitter jag här i aulan och
försöker hinna skriva ner nio år på två timmar och fyrtio minuter.
Gymnasievalet ska snart vara inne och det känns väldigt skönt att få börja
något nytt efter sommaren.