Att börja skolan är bland de pirrigaste jag varit med om. Jag kommer
fortfarande ihåg kvällen innan det var dags att börja skolan.
Man gick och la sig extra tidigt för att var pigg och alert till den första
skoldagen. Men det spelar egentligen ingen roll att man gick och la sig
tidigt för det var ändå nästintill omöjligt att somna. Men efter att man
legat vaken i sängen i två timmar somnade man. Morgonen därpå var man
väldigt nervös. Man la i sitt nya pennskrin i sin nya skolväska och började
gå till skolan med mamma och pappa. När man väl kom till klassrummet där
man skulle samlas tittade man direkt på vad det var för folk man skulle
tillbringa sina sex kommande år med. Vissa ansikten hade man sett förrut
andra var helt främmande. Nu väntade man på att få träffa sin första
lärarinna för att granska henne. Hon ställde sig vid sin Kateder och
presentera sig själv. Hon verkade faktist vara riktigt snäll. Efter att hon
presenterat sig själv bjöd hon på en liten tårtbit och efter det fick man
gå hem. När man sedan kom hem tänkte man att det inte alls var så farligt
som man trodde. Dagen därpå gjorde mamma mig sällskap till skolan och
lämnade mig vid klassrummet och önska mig lycka till. Den dagen började vi
lära oss början av alfabetet. Jag tyckte att det var kul att lära mig alla
bokstäver som jag sett överallt men aldrig kunnat tyda. Och vi började
också räkna lite smått.
När man gått i skolan i ungefär två månader hade man lärt sig hela
alfabetet. Då fick vi en läsebok och i den boken vi fick min första läxa.
Jag kommer fortfarande ihåg hur jag kom hem och stolt gick fram till mamma
och sa:
Du får hjälpa mig, jag har en läxa. Efter ett tag började man tycka att
vissa ämnen var mer intressanta än andra. Jag jobbade tillexempel i
matteboken när vi egentligen skulle läsa i vår läse|bok. Det gillade inte
min lärarinna. Men jag gjorde det i alla fall. Så efter ett tag fick min
lärare gömma min mattebok och bara ge mig den när vi skulle räkna matte.
Jag tyckte att det var kul i skolan men jag hade tyvärr till en början inga
kompisar i klassen men det var inte så konstigt med tanke hur våldsam jag
var. Jag var ständigt i konflikt med alla femmor och sexor och även med
mina egna klasskammrater. Så efter ett tag fick jag en lärarinna som
ständigt titta till mig så att jag inte skulle hamna i konflikt med det
andra barnen. Hon skrev en dagbok där hon rapporterade till min mamma om
hur jag skötte mig.
Hon var med mig ända tills jag gick ut trean. Under den tiden hade jag
blivit betydligt lugnare jag hamnade inte lika ofta i konflikt det hände
men i lika ofta. Jag hade också fått två kompisar i klassen Jens och
Kristian. Innan hade jag bara kompisar i de andra klasserna men nu hade jag
också kompisar i min egna klass. När jag började umgås med Jens och
Kristian lugnade jag ner mig ännu mer. När jag började fyran så kändes det
lite som att börja i skolan på nytt. Man fick ett nytt klassrum i den stora
byggnaden med alla fyror, femmor och sexor och man fick en ny lärarinna.
Men allt gick bra och det fyran flöt på utan några större problem. Skolan
skötte jag bra och bråken blev färre och färre. Femman var ett roligt år
för mig jag började femman med att åka till Thailand sen kom jag hem till
Ninaläger som de flesta femmorna i kommen åker till. På lägret var det kul
men inte så speciellt intressant. Jag började tyvärr att missköta
skoljobbet lite. Jag hade blivit lite latare mot vad jag var förrut. I
femman hade vi också våra första nationella prov det var nervöst men kul
och jag fick ganska bra resultat på de. I slutet av femman tyckte jag att
det var tråkigt att sluta femman inte för att det var något kul med just
femman men jag hade fått nya kompisar i sexan och det var stort sett bara
dom jag umgicks med på fritiden och jag spelade i samma fotbolls lag som
dom. Och nu skulle ju dom sluta på Lindvallen och börja på Kapen och
Lyckhög.
Och det kändes som om man blev lämnad kvarlämnad ensam på Lindvallen.
Sommarlovet mellan femman och sexan kommer jag ihåg hur jag ständigt
tjatade på mamma om hur tråkigt jag kommer ha det när skolan börjar och att
alla mina kompisar kommer glömma mig och att jag säkert kommer dö av
uttråkan När jag sedan började sexan hade jag inte så tråkigt skolarbetet
gick bra och jag dog inte av uttråkan och mina kompisar glömde inte mig.
Under sexan tänkte man ständigt på hur det skulle vara att börja på Kapen.
Man hade ju hört så mycket om nollningar, lärare, betygen och alla farliga
personer. Tiden i sexan gick fort och på nolltid var det dags att sluta
Sexan och ha sommar lov. Sommar lovet var pirrigt man tänkte nästan hela
tiden på hur det skulle vara att börja på Kapen. Man hade ju träffat sin
nya klass och jag tyckte att den verka helt ok. Från min förra klass hade
Jag Alexander och Gustav så man var ju inte helt själv.
Den första dagen på Kapen var jag väldigt rädd för att bli nollad, jag höll
mig borta från dazzet och ville mest att att dagen skulle nå sitt slut.
Dagen därpå gick jag till dazzet och det var inget farligt med det och inte
var inte alla farliga personerna man hört så mycket om häller dom var ju
vanliga människor men det trodde man inte efter allt man hört om dom. Men
sjuan gick fort det var ett roligt år men skolarbetet tog man inte
speciellt seriöst det var mest lek.
När vi börja åttan hade jag tänkt och ta mig i kragen och bli seriös med
skolarbetet men det gick inte så bra.
Men åttan gick i alla fall bättre än sjuan och det var ju året då man får
sina första betyg. Det var både nervöst och kul att få betyg men man visste
ju nästan vad man skulle få innan. Vårterminen gick fort och skolarbetet
gick lite bättre. Nu var det dags att börja nian. Och nu måste man
verkligen ta skolarbetet på allvar för att kunna komma inn på den linjen
man vill. Nian har hittils varit rolig. Och skolarbetet går bättre och
bättre inte jättebra men ok. Och snart är det dags att återigen börja i en
ny skola kanske i Liunda kanske eller kanske i någon annan stad. Vi får se.
Du har skrivit en hel del om Dina skolår Bra! Men… I En del av
uppgiften, svårigheten i det hela, är att hinna klart i tid. II Skriv inte
man när Du menar jag. III Jag saknar en tydlig styckesindelning.
Elevens kön: Pojke
Mina skolår
19XX började jag i 1:an, fast jag kände ingen i min klass förutom min bästa
kompis som jag gått med på dagis, han hette Fredrik. Första dagen i skolan
skulle vi bestäma vem vi skulle sitta jämte, jag och Fredrik fick sitta
brevid varandra efter som vi kände varandra så bra..
Men jag och Fredrik var rätt så stökiga under lektions tid. och när vi
skulle sjunga ”nu är det slut för idag” så höll vi på att larva oss hela
tiden..
Till slut så tröttnade läraren som vi hade och hon hette Inga, hon var
tvungen att flytta på oss, jag fick sätta mig jämte en kille som hette
Tommy och Fredrik fick sitta jämte en tjej som hette Josefin.. Det hände
inte mycket mer under skolår ett..
Skolår 2
Efter ett långt sommarlov så kom jag tillbaka till skolan, resten av
klassen hade börjat tre dagar innan mig för jag fick lite längre lov
eftersom jag var utomlands.
I tvåan så fick också vara med en fritidslärare varje tisdag för att göra
kul grejer tex. rita, spela brännboll, baka och massa annat.
Vi blev uppdelade i två grupper i den första gruppen var B klassen och dom
fick ha en fritidslärare som hette Pia, vi fick ha en som hette Susanna.
Klassen lärde att börja känna varandra bättre många blev jätte bra
kompisar, själv blev jag kompis med Anders, Kevin, August och Isak.. På
rasterna brukade vi spela fotboll på skolans baksida men när 1:orna hade
fotbollsplanen så spelade vi mot dom om vem som skulle få planen.. Vi vann
många gånger men när dom vann så blev vi rätt kinkiga..
Skolår 3
Händer inget
Skolår 4
4:an var en stor skillnad från lågstadiet b.l.a att man fick ha på sig skor
i klass|rummet och att vi fick nya elever Kilhems|skolan..
Jag blev bästa kompis med en kille som kom från Kilhemsskolan han hette
Linus.
Skolår 5
På höstterminen hände inget, efter jullovet så fick vi två nya elever, en
tjej som hette Ella och hon skulle börja i min klass, och en kille som
hette Rebin som skulle gå i B.
Jag och Rebin kom från samma land så därför kände vi varandra.
Alla i B trodde att Rebin hette Rabbi, så det var kul att se hur förvånad
han blev när alla kallade han för det.
Skolår 7
Efter en lång sommar skulle man tillbaks till skolan. första dagen skulle
alla nya 7:or samlas i mat|salen för att höra rektorns tal.
I 7:an fick man många elever från Yrvikskolan som man blev helt bra kompis
med, och åkte upp till yrvik varje dag..
Skolår 8
Skolår 8:a var den längsta terminen av dom alla för inget hände förutom att
niorna myllade en lärare..
Skolår 9
På sommarlovet kände jag på mig att 9:an skulle bli den roligaste terminen
på hela grundsskolan. Redan efter sommaren så blev man beundrad av massa
7:or för alla typ visste vem jag va..
Under höstterminen hade vi inte mycket läxor och prov, som vi hade i 8:an,
utan det var rätt lungt och man kunde vara med sina kompisar.. I 9:an
glider man bort från yriksborna, så det blir mer stadsbor för sig och
yrvikare för sig. Vårterminen var lika kul som hösten.
Men det hände inte så mycket mer än att vi hade nationelt prov i onsdags,
och nu sitter jag här på ett annat nat.prov och skriver denna krönika..
Gå ut grundskolan
Ibland tänker man att man inte vill lämna grundskolan, för alla ska ju till
andra skolor så man kanske inte får träffa dom mer. Men det är bara en
tanke, nu vill man börja gymnasiet för då får man jobba med det man vill
bli i framtiden
Mina skolår
Nu har jag snart gått i skolan i nio år, den största delen av min
levnadstid! Nu när jag tänker tillbaka på mitt liv har jag svårt att minnas
tiden före skolan. Jag kommer ihåg alla kompisar, alla skratt och alla
gråt, men det är för det mesta från skoltiden och inte från tiden före.
Jag minns hur mycket lek det var på lågstadiet och hur livet för det mesta
bara var glädje och tillfredställelse. Jag minns också hur livet blev allt
hårdare och hur leken försvann ju äldre jag blev. Hur man sakta men säkert
blev tvungen att bli vuxen. Fast ofta ville man ofta det också man ville ju
inte bli kallad omogen heller. Det är svårt att bara genom en bild skildra
hela mitt skolliv, ibland kanske det behövs två, eller tre, eller tusen!
Kap 1 Första skolåret
Jag hade en lycklig barndom, jag fick mycket kärlek och tid från både
föräldrar och vänner, så det gjorde att jag kände mig accepterad redan
innan jag började skolan.
Lekis låg till grund för hela min skoltid i lågstadiet och mellan|stadiet.
Där träffade jag fort nya vänner, Love, Adam och lite grann Simon som är
min syssling.
De blev fort mina bästa vänner och jag lekte med Love nästan varje dag,
Adam lekte jag också mycket med, men inte riktigt lika mycket.
Jag kommer ihåg särskilt mycket hur jag och Love blev vänner.
Det var så att alla som skulle gå på lekis skulle med sina föräldrar träffa
de andra barnen en tid innan man började där.
Jag minns inte mycket av det men jag minns Love sitta stirrig i sin mammas
knä och Adam sitta helt lugn i sin mammas knä.
Love såg på mig och hade ett leende som gick ända upp till öronen Samma dag
när jag var hemma i trädgården och grävde en liten grop i marken framför
huset så kom Love gående, med samma leende som innan.
Han sa:
– Hej, kan vi leka
– Det kan vi väl
Mycket mer än det minns jag inte, men det var en av de finaste ögonblicken
i mitt liv som barn.
Tiden bara rann förbi och snart var det dags att börja skolan. Första dagen
presenterade man sig bara för varandra och åt bullar. (Det är i alla fall
vad jag minns) Jag trodde det skulle vara mycket värre, mina syskon hade
talat om för mig hur hemskt det var i skolan och hur äcklig mat det var.
Mina skolår II
Första tiden i skolan var inte jobbig alls. läxorna var lätta och få och
man fick mycket tid över för lek både hemma och i skolan.
Den klass jag hamnat i var en bra klass enligt mig, och våran lärare var
jättebra. Olyckligtvis var jag ingen liten mammas ängel, utan jag satte
ofta iväg med att skoja och prata på lektionerna, jag antar att jag hade
ett stort behov av att känna mig sedd och rolig. Det var jag också enligt
många, min barnsliga och extremt fantasifulla humor gick hem hos de flesta
och jag stormtrivdes. Det var inte så att jag var en riktig odåga utan
isåfall att jag var ovanligt ordet har fallit bort vid kopieringen
Kap III
Lågstadiet
Jag har svårt att placera de olika minnen jag har i vilka skolår de skedde
men jag minns dem inte mindre för det.
Jag kommer ihåg alla roliga lekar vi hade, jag tyckte särskilt mycket om
att leka affär, handelsman eller skattsökare. Jag tog ofta lekarna med
stort allvar vilket de flesta andra inte gjorde, förutom Simon som liknade
mig mycket där (måste väl vara något i släkten) så det blev ofta så att jag
var chef över de andra som fick arbeta under mig. Eller så var det jag som
ofta fick de bästa förmånerna när vi lekte affär.
Med tiden märkte man hur alla delade upp sig mer eller mindre. Indelningen
var ofta om vem man lekte med på rasterna eller på vems sida man var på om
det blev bråk. Man hade börjat lära känna folk mera och hade en aning om
hur de var.
Med tiden hårdnade det mer och mer. Lekarna var ofta istället för ”herren
på täppan” ”herren på lerkullen” eller på vintern ”herren på iskullen”
Läxorna började bli lite svårare nu och man märkte vilka ämnen man hade
lätt för och som var roliga, samt vilka ämnen som var mindre intressanta.
Det blev lite mindre tid för kompisar och konkurrensen ökade mellan
eleverna i klassen, man ville vara duktig, man jag hade fortfarande lust
och tid för kompisar. Även fast jag är text har bortfallit vid
kopieringen tävlingsmänniska och ville gärna vara duktig i skolan.
Jag läste mycket läxor och min fröken sa att jag var duktig, särskilt i
svenska och engelska. Hon kallade mig svenska killen på kvartsamtalen.
Med tiden växte mitt ”busiga i skolan jag” bort dels p.g.a läxorna och dels
för att fröken hade börjat ge mig kritik, och jag tar väldigt hårt på
kritik och försöker förbättra mig ifall jag får någon.
Konkurrensen hade också börjat öka killar emellan, vem var starkast?, vem
var snyggast och vem skulle få mest tjejor. Jag hade en ganska bra fysik på
lågstadiet, min specialitet var långdistans.
Mina skolår III
Mellanstadiet
Att börja mellanstadiet innebar många förändringar, vi fick en ny fröken,
ett nytt klassrum, elever hade tillkommit och en del hade slutat.
Det kändes som om man hade en större press på sig att vara mer vuxen. Jag
märkte nu hur mycket skolan tog av min tid, och jag började få en blick på
hur världen verkligen var, att livet inte bara är lek och att man tids nog
är tvungen att inse det. Man tvingas vakna upp ur glädjen.
Jag hade fortfarande många vänner och jag skötte skolan, men ett nytt öga
hade öppnats för mig: tjejor.
Innan hade tjejor bara varit trams, i alla fall för det mesta och i fall
man gillade någon såvar det mest sådan där barnslig kärlek. Nu började man
gilla tjejor mer på riktigt. Jag har aldrig varit bra på att visa tjejer
att jag gillar dem, ifall det skulle bli något så fick de komma till mig.
Det var ofta en maktkamp mellan oss killar som gjorde att man fick tjejer,
eller så var man söt och trevlig, eller kanske både och. Jag var ihop med
en del tjejor på mellanstadiet, men det var aldrig något allvarligt, ofta
bara en dans på ett disco och att man kanske var extra snälla mot varandra.
Men man gillade i alla fall varandra och det hade växt fram mer och mer.
Fyran var ganska lik lågstadiet och det var någonstans nu som jag började
känna Per.
Per och jag började vara tillsammans oftare och oftare. Vi kunde träffa
varandra och bara vara, det var inte så med andra. Han var också den första
jag kunde säga allt till. Jag gav han ofta råd som hade med skolan att
göra, han tyckte han behövde det.
Jag hade många vänner och livet lekte, förutom den ständiga pressen man
hade att bli mer vuxen och att ständigt förbättra sig på allt för att kunna
imponera på tjejorna. Vilket blev svårare och svårare eftersom de började
bli allt mer mognare, vi killar är ju lite efter. Jag tror att det ökade på
konkurrensen ytterligare mellan oss killar, och som jag nämnt innan är jag
en riktig tävlings människa och jag gjorde ”allt” för att försöka hänga
med. I femman och sexan var det som sagt lite tuffare men i sexan lärde jag
känna en person som förändrade mitt liv till stor del: Jan Karlsten
Han var en av de som gick i den ”lilla gruppen” inte för att han var osmart
utan för att han var så busig.
Han var rolig och beundrade mig (kändes det som) och vi hade alltid roligt.
Han var lite trasig sedan sitt liv tidigare så jag försökte hjälpa honom.
Eftersom min familj är kristen ville jag att han också skulle bli det, för
jag vet alla gånger det hjälpt mig.
Dessvärre tog det i stort sett all min tid, han ringde mig varje dag och
var fruktans|värt idog om att va. Det blev nästan ingen tid alls över till
mina andra vänner text bortfallit vid kopiering
Mina skolår IV
Det började närma sig slutet av sexan och slutet på hela mellanstadiet, de
flesta var avslappnade och kampen samt konkurrensen som brukade vara en del
av vardagen var som bortblåst.
Det hade gått hyfsat bra på mellanstadiet, min fröken och jag kom bra
överens och skolarbetet hade gått bra.
Jag hade fortfarande många vänner, de ville fortfarande umgås med mig även
fast jag umgåtts med Jan så mycket
Sjuan
När jag tänkte på sjuan och högstadiet såg jag det som en evig kamp. Jag
skulle ge allt jag hade, hade jag bestämt mig för.
Samtidigt såg jag det som en ny chans. Man skulle hamna i en ny klass där
få visste vem man var, man kunde vara vem man ville. De som haft det svårt
förut fick en ny chans.
Jag var väldigt rädd och nervös inför sjuan, jag ville inte misslyckas. Jag
brukade be gud att han skulle hjälpa mig att klara av det som låg framför
mig och tack vare det (tror jag) gick det så bra som det gjorde. Jag
hamnade i en härlig klass med många bekanta och det var många tjejor i den
så den var ganska lugn. Jag märkte snabbt viken skillnad det var, jag kände
inte alls samma konkurrens och tjejorna som jag trodde redan skulle vara
vuxna och helt ointresserade av oss var riktigt trevliga och snälla.
Dessvärre kände jag en väldig ångest inför proven, så jag började plugga
väldigt mycket vilket medförde att tiden för kompisar drastiskt minskade.
Jag fick mindre vänner, dels för att jag spenderat för mycket tid med vissa
kompisar och ingen tid alls nästan med de andra, och för att skolan tog för
mycket tid.
Åttan
Åttan var nog det jobbigaste året i mitt liv. Jag pluggade mer än någonsin
och försökte samtidigt få tid med elgitarr friidrott och vänner. Det kändes
som om jag blev tvungen att växa upp för fort och att jag fått ta alldeles
för mycket ansvar för min ålder, jag mådde allmänt dåligt eftersom jag
axlat mig med för mycket. Jag ville ha allt.
Nian
När jag började nian trodde jag att det skulle vara lika hemskt som i åttan
men otroligtvis var allt mycket bättre. Alla var lugnare och jag kom
underfund med att man inte kan hinna med allt och orka allt. Den sista
tiden har gått bra, skolan har inte fått ta all tid.
Det känns som om det finns något större än allt det här och det är Gud.
Mina skolår V
Sammanfattning:
Nu när jag tänker tillbaka på skolåren förstår jag att det präglat hela
mitt jag. Det har medfört både positivt och negativt.
Man är tvungen att gå i skolan men om jag fått en ny chans då jag själv
fått välja om jag ville gå i skolan så skulle jag göra det.
De har medfört så mycket gott och det goda överväger det onda som också
skett
Kära Skolministern!
I detta brev har jag tänkt att berätta lite om dom brister och förtjänster
som finns i skolan. Jag ska också ge förslag på hur det skulle kunna se ut
i framtidens skola.
Årskurs ett såg jag helt klart fram emot under tiden då lekis var ett
faktum. Det var ju under det första året man skulle lära sig läsa och
räkna. Efter att jag gått ut ettan gick lågstadiet som smort. Såhär i
efterhand har jag bara en sak att klaga på. Jag tycker om idrott otroligt
mycket och den enda saken jag har att argumentera om är att det inte skulle
vara fel med lite fler idrottstimmar på schemat. Det skulle till exempel
kunna vara att lärarna tog med sig eleverna ut för att spela brännboll
eller leka något annat. Nog om det.
Inför år nummer fyra i skolan fick man välja tre stycken som man skulle
vilja gå i samma klass med. Det var bra att man fick välja tre man ville gå
med. Jag tycker ändå dem gjorde fel. eftersom jag bara fick mitt förstaval.
Även om jag har förståelse för att det inte är speciellt lätt att välja
vilka elever som skulle gå i samma klass blev jag väldigt besviken.
Sommarlovet inför fyran var ett skönt lov med mycket bad och mycket sport.
Jag tänkte en hel del om hur det skulle bli den första höstterminen på
mellanstadiet. Hur man än vände och vred på det var jag inte så värst
förväntansfull. Först och främst väntade den benhårda läraren Carina. Hon
hade nästan alla man kände varnat för. Hur skulle den nya skolan vara? Ja,
man blev inte direkt överförtjust av att komma in i den risiga gamla
byggnaden. Dackeskolan behövdes verkligen rustas upp. Det var nu man
började läsa engelska på allvar. Vi hade läst lite i trean också men nu
kändes det att allting började bli allvar. På rasterna var fotboll det enda
man kunde göra i stort sett. Skolgården var lika tråkig som själva
skolbyggnaden. Den var som ett stort torg med en flaggstolpe i mitten. Man
borde kunna ta bort asfalten och så en gräsmatta istället. På lektionerna
var det inte så mycket liv, man ville inte att Carina skulle få ett utbrott
som många gånger förr.
Under fyran och femman gick allt så betydligt mycket fortare än på
lågstadiet eller så får lärarna på mellanstadiet lugna ner tempot lite.
Efter att ha fått ännu fler kompisar och haft några fler roliga lov skulle
jag börja på ny skola igen. På Gripskolan skulle jag gå mellan sexan och
nian.
Gripskolan hade också en tråkig skolgård om än inte ännu tråkigare än den
vid Dackeskolan. Nu väntade fyra års plåga med en massa prov och läxor. Det
var nu allvaret började. Läxor och prov är något man skulle kunna minska
på. Betygen borde slopas. Det stressar eleverna så otroligt. Man ska göra
det, nästa dag ska den saken vara klar. I stort sett allt man gör går på
betyget. Det är inte positivt.
Dåligt att elevens val togs bort och ersattes av Elev planerad|tid. Då har
det blivit ännu mindre idrott än vad det var förut. De flesta experter
varnar för att barn blir fetare och fetare. Varför kan inte skolan lyssna
på det och lägga till åtminstone en fysisk aktivitet per dag. Jag tror
dessutom att man kan koncentrera sig bättre om man tränar mycket. Så är det
för mig i alla fall. Det minskar fetman, eleverna kan koncentrera sig
bättre. Varför lägger man inte till mer idrott på schemat då? Jag tror att
skolledningen är rädda för förändringar.
Trots alla läxor och prov har högstadiet gått smidigt. Tills nu alltså. Jag
tror att en ännu jobbigare tid kommer nu den här vårterminen. Skolmaten
står inte på min förändrings|lista. Den tycker jag att det inte är något
fel på.
I framtiden måste skolan satsa mer på dataundervisning eftersom jobben blir
mer och mer baserade på datorer.
Alltså ta bort det dålig betygs|systemet. Öka idrottstimmarna, mer
dataundervisning, bättre skolgårdar och färre läxor och prov.
Utgår man från de sakerna så skulle jag tro att ungdomarna i framtiden
kommer må bättre. Tack för att du tog din tid att läsa detta brev.
Med vänliga hälsningar: Mikael
Mina skolår
När jag skulle börja ettan var jag mest nervös men också väldigt nyfiken.
Jag undrade hur det var att börja skolan.
Jag minns inte så mycket men det jag kommer ihåg var att skolan var en helt
annan sak än dagis/lekis. Skolan var något kallt, inget jag läng|tade till.
Vi var bara tre killar i klassen och eftersom jag inte passade med dem så
var jag alltid med större eller mindre på rasten. Innan jag började
mellanstadiet bestämde jag mig för att jag inte gick i skolan för att andra
personer vill. Jag gick dit för att lära mig saker.
Med den inställningen gick det naturli|gtvis väldigt bra.
Jag var väl en av dem som det gick bäst för.
Mellanstadiet var förvånansvärt roligt, roligare än lågstadiet.
Det var mer killar i klassen nu så jag hade roligare på rasterna. Läraren
vi hade på mellanstadiet var väldigt sträng, men också bra eftersom det var
ganska tyst i klassrummet.
Senare när jag började högstadiet blev jag förvirrad.
Jag förstod inte mycket på lektionerna eftersom jag var van vid en mera
bestämd lärare.
Konsekvenserna av att gå från en lärare som ansvarade mer för att vi skulle
göra läxorna och så vidare till en annan lärare som mer tog för givet att
vi tog eget ansvar var inte bra.
Jag struntade i det mesta eftersom jag vid denna tid förträngt att jag
lärde mig saker för egen skull. Men samtidigt fick jag nästan lite dåligt
samvete för att jag inte gjorde mitt bästa, så helt ”borta” var jag inte.
Innan jag skulle börja sjunde klass ”så” kan vara utsuddat så bestämde
jag mig igen för att kämpa mera och lära mig saker för min egen skull.
Men cirka två veckor efter starten så var det helt bortglömt.
Jag tror också att jag kanske var så omotiverad som jag var för att jag sov
för lite, och hade ”då” kan vara inskott från läraren då för lite
energi och inte kunde koncentrera mig ordentligt.
Det var först när jag började åttan som jag började ta ansvar på riktigt.
Jag började lära mig sakerna istället för att strunta i allt.
Även om jag fick långt ifrån maxpoängen på alla läxförhören och proven så
hade jag fått en helt annan syn på det hela igen.
Sedan dess har jag hållit ungefär samma kurs, det har naturligtvis gått
både upp och ned men mest uppåt.
Nu, i nian, har jag fortfarande samma inställning, ”Jag lär mig för
livet”.
Jag ser ljust på framtiden eftersom jag i höst kommer att få studera med
det jag är intresserad av. Det var ett ganska enkelt val att välja teknik-
linjen här i Arköping.
Efter gymnasiet så planerar jag att börja jobba, bara för att tjäna lite
pengar, men bara något år, max två år. Efter det ska jag söka in på
högskola/universitet.
Om jag inte kommer in på det jag vill så kommer jag att läsa upp de ämnena
jag behöver, men förhoppningsvis kommer det inte att behövas.
Slut
MIN SYN PÅ SKOLAN
HEJ SKOLMINISTERN.
JAG HETER SIMON THORIN OCH GÅR I 9E PÅ TRÄDGÅRDSSKOLAN I JÖNKÖPING.
NU TÄNKTE JAG BERÄTTA LITE OM MINA ERFARENHETER GENOM ÅREN. JAG BÖRJAR MED
LÅGSTADIET.
ETTAN, TVÅAN OCH TREAN TYCKTE JAG VAR JÄTTEKUL. DET VAR BRA OCH ROLIG
UNDERVISNING OCH MAN VILLE LÄRA SIG. DET VAR MYCKET VARIATION PÅ
UNDERVISNINGEN OCH OFTAST JÄTTE SNÄLLA LÄRARE. DET FANNS ALLTID NÅGOT ATT
GÖRA PÅ RASTERNA. DET ÄR BRA MED SÅ LITE LÄXOR, FÖR OM MAN SKULLE HA FLER
SKULLE MAN NOG TAPPA SUGEN FORTARE.
LÄRARNA GER ETT JÄTTESTORT INTRYCK PÅ ELEVERNA SÅ DET ÄR VIKTIGT ATT SATSA
PÅ BRA, nästa rad saknas på kopian
PÅ MELLANSTADIET FANNS OCKSÅ MYCKET ATT GÖRA PÅ RASTERNA. DET VAR BRA.
NU SKA JAG SKRIVA OM HÖGSTADIET. PÅ HÖGSTADIET LÄR MAN SIG ATT TA MER
ANSVAR FÖR SIN UTBILDNING OCH ATT GÖRA EGNA VAL OCH BESLUT. DET ÄR GANSKA
ENFORMIG UNDERVISNING OCH DE FLESTA BLIR VÄLDIGT SKOLTRÖTTA.
MAN LÄR SIG MER OM DET VUXNA LIVET OCH FÖRBEREDER SIG FÖR GYMNASIET. PÅ VÅR
SKOLA FINNS DET INTE MYCKET ATT GÖRA UTOMHUS. DET ÄR TRÅKIGT FÖR JAG TYCKER
ATT OM MAN VILL GÅ UT PÅ EN RAST SKA DET FINNAS MÖJLIGHET TILL OLIKA
AKTIVITETER.
DET VAR DETTA SOM JAG VILLE SÄGA OCH JAG HOPPAS ATT DU FÖRSTOD ALLT.
Mina skolår
När jag började i Första klass var det roligt Första dagen känndes rätt
pirrig. Det skulle vara roligt och börja skolan. Jag var alltid den som
busade mäst, fick sitta längst fram vid vitatavlan eller brevid läraren.
Jag minns att vi spelade killerboll och fotboll på rasterna. Jag hade inte
så många kompisar. När jag började tvåan så hade vi träslöjd och engelska
lektioner för första gången. Då var lektionerna så att man sjöng och fik
lära sig alfabetet. När jag började i tredje klass så var man älst och
störst i skolan. Man var tuff och retade de mindre på samma sätt som jag
blev retad av dom som gick i trean när jag gick i ettan.
Tiden gick väldigt snabbt och det var dags att flytta till mellan stadiet.
När jag började fyran var det som att flytta till ett annat ställe. Jag och
3 kompisar hamnade i samma klass. Alla andra var svenskar.
Jag var inte så van vid att tala på de sättet som svenskarna gjorde. De
använde inte så fula svordomar som jag gjorde. Jag sa oftast ”knulla din
mamma” när nån annan retades. Men när svenskarna använde Din jävul och fan.
Det var två helt olika kulturer Det var då jag tänkte hur ska jag ha roligt
med den här klassen. De tog åt sig så fort man sa nått. Vissa gillade man
andra lite mindre.
Efter att det gick ett år så lärde man känna alla, alla var trevliga. Jag
insåg då att det var fel o svära på de sättet. Att det tog så lång tid, fem
år i grundskolan. I sjätte klass åkte vi till tjärnnö på skol resa. Vi var
där fem dagar det var de bästa fem dagarna i grundskolan. Hade aldrig haft
det så roligt. Det roligaste var att det fanns en jätte söt tjej i den
klassen vi bjöd till discot. Då tänkte jag henne måste jag dansa med. Så
gick jag fram till henne och frågade hon sa att hon inte kunde dansa till
den låten. Så jag gick helt nobbad sakta mot stugan. och la mig på min
säng. Efter 15 min kommer tjejen in i stugan och säger ska du inte komma?
Jag undrade varför. Hon sa att hon kunde dansa till de låtarna som var på,
och det var tryckar låtar Då gick jag upp på dansgolvet med den finaste
tjejen och dansade tryckare med henne. Alla mina vänner blev så avunsjuka
så dom bara stog och glodde förvånat. alla hade frågat tjejen om en dans
men ingen fick någon bara jag.
Sen kom dagen då man var minst i högstadiet. Jag började i sjuan.
I min klass gick det folk som jag aldrig sätt innan.
Det var spännande, jag fick höra att man fick äta godis på rasterna. Det
fick man inte i låg och mellanstadiet.
Alla var galna på rasterna brukade folk sjunga turkisk musik och bråka. Jag
fick höra svordomar som ”knulla din mamma, kuk, fitta” och annat skit. Då
tänkte jag här är det ett nytt liv. Men jag började sköta mig i sjuan alla
andra skötte sig så jag skötte mig med. Jag ville byta klass till en annan
hade inga vänner i den klassen som jag gick i. Men så tänkte jag byter jag
klass kommer jag bli busig igen och det ville jag inte för jag låg så bra
till.
Så jag stannade i den klassen. Efter ett år så hade man lärt känna dom i
klassen och då blev det roligt.
I åttan åkte vi med ekobussen och var ute i naturen väldigt ofta. Det var
rätt så roligt. och nu går man i nian. Det känns skönt, sista året i
grundskolan. Just nu sitter jag och skriver ett nationellt prov som jag
väntat på att få göra sen jag började skolan. men nu väntar jag på att få
börja gymnasiet.
Då kommer det och va som att börja första klass igen så jag packar och drar
till en högre nivå och en kortare tid i skolan.
Mina skolår
Skolan började på Stenängsskolan där jag gick i tre år. Jag minns ganska
mycket om det. Vi brukade spela fotboll på rasterna kommer jag ihåg. Vi
hade också ett speciellt schema som vi gick efter där man fick bestämma vad
man skulle göra. Efter den skolan blev ded Björkängsskolan i två år. Då
tyckte jag om att gå där men där skulle jag inte vilja gå nu. Vi brukade
spela fotboll på rasterna även där.
Annars var det bara som vanligt. När man sen bytte skola till
Stenängsskolan så tänkte man först på att det skulle bli svårare. Att komma
till en ny skola kändes lite konstigt, men det gick ganska fort över för
det var samtidigt spännande. Efter sexan skulle man också byta klass och
det var inte så bra. Först tänkte man på vilka kompisar man skulle få med
sig. Jag fick med mig två av de jag hade valt. När vi skulle börja sjuan
sen så fick jag veta att en av dem hade flyttat.
Sjuan blev ändå det bästa på den här skolan. Jag hade min bäste vän kvar
och det var jag mycket glad för. Jag trivdes bättre i den nya klassen och
allt gick bra. Sjuan var också bättre för man hade mer lektioner i andra
klassrum istället för i ett hela tiden. Det var också bättre för man fick
fler lärare och det blev inte lika ensidigt.
När vi skulle börja åttan sen så hade även min bäste vän flyttat under
sommaren. Då trodde jag inte att jag skulle klara mig lika bra. Det var det
värsta som skulle kunna hända just då. Det var just därför inte åttan och
nu nian blev lika roligt och bra. Allt gick så bra just då. Men samtidigt
är vi fortfarande bästa vänner. Åttan kändes till en början som en liten
uppförsbacke, men det blev bara bättre och bättre. Men fortfarande inte
lika bra som sjuan. Betyget var också något nytt. Nian är ungefär lika som
åttan. det enda som skiljer är en del nya lärare och att det blev lite
svårare. Nian är ändå lite bättre än åttan, Jag vet inte varför.
Att byta skola ska bli bra även om man inte behöver gå så långt till den
nya. Det ska bli kul att få se hur det är att gå där. Jag ska gå där i tre
år och jag hoppas att det blir bra.
Om jag ska ta med mig några minnen från alla skolår så blir det svårt att
säga något speciellt. Det finns många bra.
Ett minne från Björkängsskolan är när taken ramlade ner i vinkeln.
Vi satt bara några meter ifrån. Jag undrade vad det var som hände. Man är
ju inte van vid att taket ramlar ner. Jag tyckte det var ganska kul, men
det var ju inte så bra.
Mina skolår
När man går i nionde klass och vet att man snart ska börja gymnasiet så
tittar man ibland tillbaka i tiden då man var liten och näst intill
bekymmerlös. Man till och med önskar att man fick leva om den tiden nån
gång.
Att börja ettan var mycket nervöst men när man är så liten så är det lätt
att få vänner. Det är klart att vissa har blivit mobbade ända sen förste
klass men jag lyckades att inte bli det, vilket jag är tacksam för. Jag
lärde känna några personer så bra att vi fortfarande håller ihop. Fast man
hade ju så klart också vänner från det dagis man gått på innan man började.
Till sist blev mina dagiskompisaroch mina nya förste klass kompisar ett
gäng som också fortfarande håller kontakten.
I alla fall, så under ettan, tvåan och trean bildades dom olika ”gängen” i
klassen. Jag var än en gång lyckligt lottad och kom med i det ”tuffa”
gänget. Det var så klart lärarna som började kalla oss det tuffa gänget
eftersom att det inte fanns många i klassen som vågade säga emot oss. Dom
var givetvis inte rädda för att bli slagna men dom visste att det fanns
vissa bland dom ”tuffa” som kunde snacka så mycket, så att personernas
eller personens, självförtroende sjönk så lågt som det gick.
Det var ungefär så här mina lågstadie och mellanstadieår såg ut. Fast det
finns ju även skillnader om hur mycket tid skolan tar mellan högstadiet och
mellanstadiet. T.ex. på mellanstadiet kunde vi bara ta på oss våra
rullskridskor när vi ville och gå ut och spela bandy på skolgården. Där
hade vi ändå roligt fast att vi gick i skolan. Men på högstadiet är det
nästan alltid bara lektioner på förmiddagen, sedan lunch och sedan
lektioner igen innan man slutar för dagen. Även när man började högstadiet
så bildades olika gäng som man var med på rasterna och så. Om det går en
dag när ens polare är sjuka så kan dagen kännas som en evighet. Därför är
det bra med att ha sina kompisar i skolan. För även om det är riktigt
tråkigt så blir det i alla fall roligare med kompisarnas närvarande. För
att ta ett exempel så, när vi åkte på klassresa i sjuan och bodde på ett
vandrarhem med fyra sängar i varje rum, hade jag tyckt att där var
skittråkigt utan mina låg – och mellanstadiepolare. Men när dom var med så
gjorde vi det bästa av situationen och det blev en rätt så lyckad resa.
När man tittar tillbaka så här på allt som har hänt, både roliga och
tråkiga händelser, så blir jag mest rädd för att börja gymnasiet. För tänk
om man förlorar och tappar kontakten med alla sina barndomsvänner. Och jag
tror att det är stor chans till att det kommer att hända. Eftersom att på
gymnasiet gäller det att hänga med hela tiden och inte komma efter.
Speciellt om man ska gå en sådan krävande linje som jag tänker göra. Men
inte bara därför utan även för att dom tre gymnasieåren är bland dom
viktigaste i ens liv. Man är nog också lite rädd för att dom flesta
människor man frågar om gymnasier, säger att det är ett stort kliv mellan
högstadie och gymnasie. Att man får en chock när man får se planeringen om
allt som man ska göra under terminen.
Det är dessa saker som jag anser är lite skrämmande när jag tänker in i
framtiden. Men man får väl ta dag för dag och bara kämpa på så fixar det
sig förhoppningsvis. Men man kanske får nya kompisar, vem vet, eller så kan
det börja lika dåligt på gymnasiet som det gjorde för vissa redan i ettan.
Mina skolår
Den absolut mest nervösa dagen i mitt liv är den dagen då jag började
skolan. Mamma följde med mig och jag höll henne i handen nästan hela tiden.
När vi kom in i vårt klassrum så satt jag mig ner bakom en bänk och tittade
runt. Efter det så hördes en röst som sa: Hej och välkomna till min klass.
Det var Majvor, min fröken. Hon stod där framme i cirka en kvart och
förklarade vad vi skulle göra dessa tre åren vi hade framför oss. När hon
hade pratat klart så skulle vi gå en liten runda för att titta var dom
olika grejerna fanns. Vi tittade på bibloteket som var väldigt litet, vi
tittade på mat|salen som bara bestod av en serveringsdisk för vi skulle äta
inne i våra klassrum. Efter denna ”trevliga” rundtur så gick vi tillbaks
till klassrummet, pratade lite till och sen gick vi hem. Min första skoldag
av 9 år i grundskolan var slut. Dagen därpå gick jag till skolan själv och
Majvor gav oss böcker som vi skulle ha i våra bänkar. Alla hade hittat en
plats och efter bokutlämningen så gjorde alla var sin namnlapp som skulle
stå på bänken hela tiden. Vi fick gå ut och ta lite rast när vi gjort våra
namnskyltar och då träffade jag Viktor P och Henrik F. Vi blev kompisar
direkt. En liten stund senare ringde klockan in. Vi fick ta upp våra
matteböcker och börja räkna, Majvor hjälpte oss när vi räckte upp handen.
Tiden gick och vi lärde oss mer och mer. Efter en tid så bildades det gäng
i klassen både bland kilar//na och tjejerna. Jag ville inte gå med i något
gäng och därför så blev jag mobbad från 1:an – 4:an och lite i 5:an. Den
enda Majvor gjorde åt saken var att säga till mig att ”är man med i leken
får man leken tåla”. Detta gjorde att jag mådde sämre och sämre och många
dagar gick jag hem. Men jag klara mig och 3 år hade snart passerat. Min
första lärare i mellanstadiet hette Niklas och han var en mycket bra lärare
men han bodde i Landskrona och i slutet av 4:an så hittade han ett jobb där
som han av personliga skäl tog. Under tiden som rektorn letade efter en ny
lärare till oss så hade vi en massa vikarier som t.ex. Annemarie eller
”Annsan fosil” som vi kallade henne. Efter Annsan så kom Leni, en lärarinna
som snabbt försvann p.g.a magsår. Rektorn började jaga en ny lärare och vi
fick fler vikarier. Efter ett par veckor så kom det en ny lärare, han hette
Paolo Mourinho och han är den absolut bästa läraren jag någonsin haft. Han
fick ordning på klassen och han hjälpte alla allt vad han kunde. Han är för
den delen enhetschef på Videsjö nu för tiden. Vi fick veckoplaneringar som
vi skulle följa. Vi åkte på en klassresa till Göteborg i slutet av 6:an och
vi gick på Liseberg m.m. När vi slutade 6:an så fick vi var sin bok och en
glass av Paolo och vi tackade honom för den här tiden med en enorm blomkorg
som innehöll blommor, vin o.s.v. Sommaren gick snabbt och innan jag visste
ordet av så började jag 7:an. Mina mentorer som dom kallas hette Leif Järhl
och Kristina ”Kikki” Dal. Det var lite ovant här i början för man hade
lektionerna i olika salar och man hade verkstadstid, musik m.m. Efter ett
par veckor så hade jag lärt mig systemet med salar, verkstadstid, mentorer
o.s.v. Jag går nu i 9:an och jag slutar snart grundskolan vilket ska bli
skönt men samtidigt lite tråkigt. Det jag tänker på först när jag tänker på
min skolgång är alltså helt klart lärarna/lärarinnorna. Dom bra och dom
dåliga, dom snälla och dom elaka.
SLUT!