Mina skolår
Jag minns den dagen när jag gick till skolan. Det var en fin sommar dag
solen sken och det var jätte varmt ute. Jag kommer ihåg att jag var så
stolt och glad. Jag gick där med min nya väska jag höll inte ens mina
föräldras händer längre för att jag tyckte att jag hade blivit vuxen nu så
det skulle vara pinsamt tyckte jag. När jag kom in på skolgården träffade
jag alla mina nya kompisar, fast visa skände jag redan från dagis. När vi
kom in i klassrument stod allas namn på bänkarna. Jag blev alldeles chockad
för att jag aldrig hade sett så många böcker innan. Vår lärare hette Maja
lisa hon var rätt snäll men hon var jätte tjock det är det ända jag minns
av henne. När vi började tvåan så fick vi flytta in i en ny byggnad den var
jätte fin, teglet var målat rött, stor var den också. Jag minns att allting
luktade så nytt bänkarna var mycket bättre. Och vi åt vi klassrumet. När vi
började i tredje klass så var vi äldst vi tyckte att vi var så kolla och
gryma så vi retade dem som gick i ettan och tvåan. Jag mins att vi var så
störiga så att inga vikarier ville ha oss för att vi kröp på golvet och på
bänkarna vi kastade penor och sudgumi på var andra matkrig hade vi också vi
kastade till och med på vikarien så hon vände sig och gick. När vi skulle
börja på Mellan stadiet fick vi börja på en ny skola. och vi fick en ny
lärare som hette Gunnar han var mycket snäl och rolig. Men det var rättså
svårt att byta skola minns jag för att vi kände ingen annan en bara
varandra som var från den gammla skolan. Åren gick och nu var vi så stora
att vi var äldst på mellanstadiet fast nu hade vi blivit så mogna så vi
kastade inte saker på varandra i stället så hade vi nu blivit den bästa
klassen på hella skolan alla lärare ville ha vår klass för att vi var så
bra. I slutet av sexan så hade vi en fotbolsturnering jag stod i mål jag
släppte bara in tre mål på hela turneringen och vi vann det året. Året inan
så blev vi tvåa. Och nu var det dags för sommar-lov. Vi skulle börja sjuan
det var ett stort steg i tre år hade vi gått och varit rädda för den stora
byggnaden med dem stora killarna som hade hår under armarna. Och stora var
de också nästan två gånger så stora som vi. Första dagen på högstadiet jag
skände mig så liten när vi gick i korridorerna den största skillnaden var
att vi hade fått jätte många lärare. Jag hade nu börjat i en ny klas med
elever från tre andra skolor. Jag hade hamnat med sex andra elever från min
gamla klass, det var rät skönt att käna några från inan man kände alla
sjuor på skolan. Jag var jätte nöjd med min klass 7D. Nu kände jag allvaret
med högstadiet vi fick bara prov hela tiden nästan varje vecka det var rätt
jobbigt i början men man vande sig. Och så gick det året nu var det dags
för åtan och nu hade vi fått riktig bra samanhållning i klassen. Förutom
det så kände jag ingen större skillnad kanske litte mer prov. Det som
gjorde mig gladast var att vår spansk lärare hade slutat för han var
riktigt dum i huvudet för att han gav oss bara läxor hela tiden och prov på
varje avssnit. Och nu närmade vintern och vi skulle få vårt första betyg.
Jag var inte så nöjd jag fick bara 5 vgn jag var litte besviken men det var
bara bra tror jag för att då fick jag mer motivation till skolan jag
började att göra mina läxor gjorde bättre prov resultat och jag höjde mig
till våren med 5 nya Vgn. Och så var det dags för 9 det var riktigt jobbigt
den första månaden det var jätte varmt ute det gick knappt att andas inne i
klassrumet. Och det var nu dags för vår andra prao tid det var jätte roligt
jag jobbade på en bygg firma i två veckor och jag har nu fått ett sommar
jobb där det ska bli jätte roligt och nu hade alla äntligen fått sina
mopeder vi åkte runt varje dag och vi satt och snackade med dem hella
tiden. Jag tycker att det ska bli jätte roligt och spännande att börja på
gymnasiet och träffa nya kompisar och börja på en ny skola i stan och det
ska bli spännade att se om man kan komma in på den skolan man valt i första
hand. Det ska bli jätte skönt att sluta grund-skolan. Fast jag tror att det
kommer att bli mycket jobbigare i gymnasiet än i grundskolan för att man
har större press på sig och det är indivuella arbeten. Men det ska nog gå
bra vi får låtta framtiden vissa sin sak.
Slutbetyg: G
Mina Skolår
Jag minns att min mamma sa att jag skulle gå på lyrans Skola. Även om vi
bodde närmare en annan skola, jag vet inte varför det blev så kanske för
min syster gick där. Det var pirrigt att börja ettan. Men jag mins att det
var kul och att vi hade en lärare som hette Kjell Björk, han var jätte
snäll.
Kjell hade vi i ettan, tvåan och trean. Men vi hade också en hjälplärare
som hette Gunnar men som kallades för skäggmonstret. Han kallades det bara
för att han hade ett enormt skägg och han var så elak. Men när vi började
fyran så fick vi nya lärare men vi blev inte av med skäggmonstret. Det vart
tuffare och tuffare, jag mins en dag när vi skulle ha ett test i Matte. Så
hade jag bråttom på morgonen till skolan. Jag ville inte komma för sent
till testet så jag cyklade fort och det var vinter det var halt. När jag
kommer ner till centrum i en hög fart så hasar jag plötsligt omkull och for
rakt ner på en isfläck med ansiktet. Det kom en person som hjälpte mig upp
och frågade om jag var okej, jag bara grät.
– Då frågade hon vart jag bodde
– Jag pekade vart jag bodde
– Hon frågade om jag kunde leda cykeln hem
– Jag nickade på huvudet och gick hem.
Det sved i hela ansiktet, jag kände med handen att något var fel. Då märkte
jag att en bit av framtanden hade gått av och att jag blödde på läppen. Jag
grät inte på vägen hem men när jag kom hem så började jag gråta när Mamma
frågade vad som hade hänt. Jag sa att jag ramlat på cykeln och hon tvättade
såret. Ett tag efter så ringde hon tandläkaren som jag gick till senare och
fixade till tanden och det blev jätte fint.
Jag var snabbt uppe på cykeln igen och dagen efter så var jag i skolan och
gjorde Matte test. Jag berättade det och visade tanden för alla kompisar.
Men på rasten var allt som vanligt jag spelade kula, fotboll och basket. vi
brukade möta grannklassen på fotboll och det blev nästan alltid bråk, jag
vet inte varför med det bara blev det. Jag kommer ihåg när vi skulle äta då
fick vi ställa oss i led och gå till matsalen.
När jag gick femman så skulle vi på klassresa, vi åkte till Naturhistoriska
museumet och såg på Kosmonova. Men när vi satt och tittade på filmen gick
brandlarmet. Vi fick gå ut och efter ett tag fick vi pengarna tillbaks. Då
åkte vi till Vasamuseumet och tittade på Gustav Vasas skepp som en gång i
tiden hade liggat på botten. Vi fick till och med gå ombord på skeppet. Det
var kul men vi var tvungna att åka med bussen hem igen. Jag skulle gärna
vilja åka dit igen någon gång.
När jag började sexan så var man störst på Skolan. Vi fick spela pingis i
en källare, det var bara sexorna som fick det. Tiden gick fort och det var
dags att spela brännboll mot lärarna. Det är tradition att spela alla sexor
gör det varje år. Jag minns att det var vi som vann och vi blev jätte
glada. Veckan efter var det dags för skolavslutning det var pirrigt för att
man skulle byta skola men först var det ju sommarlov.
Nu var sommarlovet förbi och det var första dagen i Sjundeklass när vi satt
i klassrummet så tänkte jag vilka konstiga människor.
Tiden gick och jag hade hittat nya kompisar och människorna var inte
konstiga längre. Vi var nog den stökigaste klassen på hela skolan. Den
första skolavslutningen kom och vi skulle börja i åttan.
När jag kom till skolan igen var allt så kul, att träffa kompisar och att
umgås. Vi var fortfarande stökiga och lärarna orkade inte med oss så en del
hoppade av så vi fick nya lärare nästan hela tiden. Det var svårt lära sig
något då. Men det gick fort och vi skulle börja nian. Det var jätte kul för
man var ällst på skolan igen. Men jag tycker att det har blivit lugnare i
klassen kanske bara för allvaret börjar nu. Det är många prov och det är
jobbigt. Jag längtar tills jag börjar gymnasiet men jag är nervös för att
jag inte ska få godkänt i alla grundämnen. Om jag inte får det så vet jag
inte vart jag ska ta vägen. Men jag får se vad som händer.
Den här skoltiden som har gått på Lundsbo Skolan har varit den bästa och
roligaste sedan jag började ettan.
Mina skolår.
Nu sitter jag här, vårterminen i nian och gör mitt andra nationellaprov i
Svenska. Jag tänker tillbaka, för nio år sedan. Nio långa, men ändå korta
år. Jag minns så tydligt när jag började första klass. Att jag och mamma
dagarna innan varit ute, en varm augustidag och shoppat nya kläder och
skor. Och så hade jag fått fina rosa pennor med gula blommor på. Som jag
skulle ha och lära mig skriva med. Visst, jag kunde ju redan skriva mitt
namn och mamma och pappa. Men vad skulle det hjälpt idag?
Jag hade satt mig i en bänk längst bak och mamma satt bakom. Alla barn satt
i de förstora bänkarna och blängde nyfiket, på varandra. Några barn och
föräldrar pratade med varandra, med låg ton. Men det var nästan alldeles
tyst.
Så kom hon, fröken Britta tror jag hon hette, om jag inte minns fel. Hon
var en kort, tjock ”dam” med glasögonen ner glidna en bit på näsan. Hon såg
inte så glad ut, när hon gick med sakta steg, mot sin karteder och satte
sig på sin blåa, snurr stol. Men efter att ha tittat noga på var och en av
oss, såg man mungiporna sakta dra sig uppåt.
-Välkomna, sa hon med ett stort leende. Ingen sa något, förutom en stor
pojke i ena hörnet.
-Tack, skrek han och viftade med armarna. Alla skrattade en stund, sen hade
fröken upprop.
-Sofie Lennartsson?
-Ja, sa jag med tydlig och klar röst. Jag var glad, jag var stor nu, jag
skulle börja skolan.
Sen pratade fröken, hon berättade om sin sommar och frågade om vi
haft det bra och badat mycket. Och helt plötsligt hördes ett ”ding ding,
ding dong” Det var skolklockan. Det var rast. Jag lekte med en liten tjej
som hette Emilia. Vi sprang runt och provade alla gungorna, rushelbanan,
klätterställningen och grävde ett stort hål i sandlådan. Ända tills det lät
igen ”ding ding, ding dong” Jag hade nu hatf min första rast.
Jag satte mig i samma bänk igen. Äntligen, skulle jag få lära mig
skriva nu? Men det blev inte så, vi skulle måla en teckning, om vad vi
gjort på sommarlovet. Jag målade våran lilla trä stuga uppe i Dalarna. När
jag och min lilla syster Jonna spelade krocket, utanför på den gröna
tomten. Jag målade det finaste jag kunde, så det tog ganska lång tid.
Vi hann inget mer håller. Jag hade kännt att min mage kurrat en
stund, men jag ville inte fråga om vi skulle få någon mat. Men det fick vi,
köttbullar och makaroner. Det var inte lika gott som när mamma gjorde det.
Men det gick att äta och jag blev mätt.
Sen var dagen nästan slut. Vi samlades allihopa och sa hej då. Jag
tog min ryggsäck och gick för att möta mamma vid lilla vägen som vi hade
bestämt. Vi gick långsamt hem. Och jag berättade allt, om att jag på rasten
lekt med en snäll tjej som hette Emilia. Att vi målat sommarteckningar och
åt mat i matsalen.
På kvällen när jag skulle sova, så tänkte jag på dagen som gått. Jag var
nöjd, men jag ville ju lära mig skriva. Men kanske i morgon, var min sista
tanke innan jag slöt ögone, och somnade. Det var min först skoldag.
MINA SKOLÅR
Ja mins ganska väl första dagen i skolan i Angered ja var 6 år. Min mamma
följde mig hela vägen till skolan där ja träffade Masel efter som att vi va
kompisar sedan lånkt innan höll vi ihop. Så nervös som ja va när mamma gick
och ja och Masel stod där på skol|gården bland alla andra nya har ja nog
aldrig varit.
Efter bara några menuter kom dom eldsta barnen ut sexorna. De skulle ta oss
med ut på tipspromenad i skogen. Vi blev indelade i små grupper självklart
hamnade jag och Masel i olika grupper. Ja har inget minne av frågorna eller
vilken placering vi hamnade på men vi van nog inte i alla fall.
Efter tipspromenaden gick vi in i vårat klassrum och blev uppräknade och ja
va som vanligt sist eftersom mitt efternamn börjar på V. Det var det ja
mins från min första dag i skolan eller föresten det var att Viktor Ekström
spydde under uppropet. Fröken sa att hon tyckte att det var passande för
hans pappa var med.
Efter några veckor blev skolan varda iochförsig en ganska oseriös och
lekfull varda med mycke lek och raster. Sista timen varje dag hade i lek i
ett klassrum som hette lekis där kunde man göra en massa saker tillexempel
leka med lego, bilar eller ligga i myshörnan och lysna på band. Det fanns
även en snickar där vi byggde allt möjligt men för det mesta var man där
inne för att leka med limpistolen eller leka med brännaren. Man kunde även
vara ute på leken. Det var mycke lek även på lektionerna det var alfabets
lekar och ordlekar. Det var under den tiden som ja tyckte det var riktigt
roligt i skolan.
Och så höll det på det första året innan allt blev mer seriöst och mer
inriktat på och lära sig läsa och skriva bra är att hålla på och leka hela
dagarna.
När ja gick i ettan eller tvåan uniefär bygdes skolan ut det var alltid
stökigt över allt under den tiden men det behövdes för det var väldigt
trånkt inan för skolan blev dubelt så stor uniefär och då blev klasserna
lagom stora. Den nya delen av skolan döptes till X 2000 och den gamla delen
där ja gick hette loket.
Det var under denna tiden jag lärde mig läsa ordenkligt. Det var väldigt
mycke lästräning den tiden. Och det var även då som vi fick börja använda
datorerna. Som vi använde till sama sak som allt anat att lära oss läsa med
läsprogram.
När man började i tre fyran hade man ingen lektid längre och i trean gick
man till halvtre på torsdagar istället för tio över ett.
Det var även många klass fester som utspelade sig på samma sätt varje gång
det var ingen som dansade i början för det var ingen som vågade börja men
tillslut var det alltid Johan Strand som bjödupp och då gjorde alla andra
också det. När vi väl komit i gång så dansade vi hela tiden.
I Femsexan Fick våran klass byta till ett klassrum i X 2000 för att vi
skulle vara nära den andra Femsexan.
Under dom två åren var man kung på skolan i skolskogen hade man dom finaste
kojorna och det var ingen som vågade sno något från en. Och på vintern
lekte vi herren på|toppen i en stor snöhög och då stog man altid överst.
Man kunde även spela bandy på bandy planen det var alltid en het diskussion
om att bandy genget kom försent för att när det ringde in kör man sista
målet vinner inan det blev mål.
Man läste mycket Oä dom åren det är sama sak som SO och även matte i en bok
som hette mattestegen där varje räknesätt var uppdelad i steg.
Efter julen i sexan började man bli nervös inför Grepen vi gjorde ett besök
som gjorde mig än mer nervös för det va så svårt att hitta för det var så
stort.
Några månader innan sommarlovet fick vi reda på klasserna och ja va spänd
över vilket hörn ja skulle hamna i ja ville gärna hamna i Beta för ja kände
lite folk där. Jag kommer ihåg hur glad ja blev när ja fick reda på att ja
hamnade i beta.
Det sista i Angered va en tråkig tid jag lenktade verkligen till Grepen.
När ja satt på bussen för första gången till Grepen satt jag med Masel och
vi va mest nervösa över om vi skulle hitta till klass|rummet.
I början tog man det lite passivt för man ville inte hamna i bråk med dom
stora, starka, tuffa och snusande niorna.
När man började andra året var man ju i alla fall inte minst och det kändes
ju gött. Andra året var tråkigt för man viste att man hadde ett kvar sedan
så kändes det inte första året för då var det kul med något nytt.
Det var kul att få sit första betyg inan jul lovet det andra året.
När man börjar det tredje kändes det både bra och dålit det kändes gött och
vara störst och gå i mitten av korridoren. Men det kändes rätt segt att ha
ett helt år kvar det käns mer än det är. Vid julen så kände man att det
närmade sig slutet bara en av sex terminer kvar. Nu när man har valt käns
det bara som en transportsträcka kvar fast en väldigt lång tansport|sträcka
kvar.
Mina skolår
Jag började skolan när jag var 7 år på Ljusnand dalens skola i 1,a.
Det verkade ganska kul på min första dag i skolan. men jag fick inte vara i
den klassen så länge for jag var tvungen att flytta till en hörsel klass på
samma skola. Dar det bara var 12 elever. Jag var inte hörsel|Skadad men min
kompis. Vi hade en larare som hette Lena Karin som var jätte snäll anda
tills vi borjade 4 då vi hede ihop 3 klasser och byte lärare till agne,
Karin och Johan. Den snällaste lararen av dom andra var helt klart Angne.
Dom andra tyckte jag inte alls om.
Det ända roliga på Skolan var gymnastik och rast. på rasterna spelade vi
hela tiden fotboll på sommaren och hade snöbbols|krig på vintern när det
var kramsnö. Anars gjorde vi ingeting.
När jag började 6an byte vi skola till lyckan|Skolan dar gick det elever
som gick 6 – 9an. 9erna dom var man radda för.
Redan i 6an var jag Jätte Skol tröt och längtade till gymnasiet. Men 6an
gick det inte så bra i skolan jag var latare an alla andra och pluggade
mindre.
6an gick ganska fort och jag skulle börja högstadiet jag var ganska nervös
for vi skulle få nya klasskamrater och lärare. 7an gick ganska bra tycker
jag det ända jag hade jag hade lite problem med var Kemi och Engelska
rasten gick ganska bra. Dom nya klassforestandarna hete Mona och Gunnar dom
är snälla.
I 8an fick jag mitt första betyg det var ganska okej jag hade bara ig i
Engelska och vg i idrot. Sedan vid Skolavslutningen fick vi vart andra
betyg då hade jag ig i Engelska och Kemi jag var besviken. Sedan mitt
senaste betyg var jag jätte besviken till för jag fick ig i Engelska, Kemi
och biologi. Nu hoppas jag bara att jag kommer in på gymnasiet där jag vill
gå antingen industri eller Barn och Fritid.
Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag började ettan. Jag tror att både mamma och pappa
var med, iallafall fick föräldrarna stå längst bak. Vi skulle få Agneta
Falk som lärare, en äldre dam från Karevik.
Man skulle säga vad man hette, bodde och telefonnr. Jag var nervös fast jag
kände de flesta sedan dagis.
Vi var bara där i några timmar sedan åkte vi hem.
Skolarbetet var enkelt, jag kunde läsa, räkna och skriva innan jag började
skolan, så det var inga problem där. Jag kunde tillochmed lite engelska.
Sedan flyter åren ihop, jag kommer ihåg vissa händelser, men jag har ingen
aning om det var i ettan eller fyran det hände.
Sedan ett par månader av femman gått, började jag på Duveskolan. Jag kände
bara en person på hela skolan, Lisa Larsson som också bytt från Igelunda
samtidigt som jag.
Dagen innan jag skulle börja, hälsade jag och mamma på min nya lärare,
Solveig Strand. Hon visade ett klassfoto för mig och berättade vad alla
hette. Medans vi satt och pratade i klassrummet, så kom det en tjej in, hon
hade långt blondt hår, blå cykelhjälm, rosa tröja och blåa joggingbyxor.
Men det konstigaste var att hon hade en låtsastatuering av någon sorts
blomma på kinden. Jag hade sett Anna Nilsson.
Några timmar senare ringde det på dörren. Där stod Anna, jag blev väldigt
förvånad. Hur kunde hon veta vart jag bodde?
Dagen efter, då jag skulle börja skolan var jag väldigt nervös. Jag cyklade
till skolan, kom till klassrummet och gick in genom dörren, det kändes som
om jag var ett djur på zoo. Alla tittade på mig, Lisa var redan där. Sedan
såg jag Anna som pekade på en stol bredvid sig. När jag satte mig och
började prata med henne kände jag mig bättre. Jag var med Anna efter skolan
nästan varenda dag och även på helgerna. Fast varannan helg var jag hos min
pappa i Forsberga, som ligger 24 km från Kvarnbo.
Jag har alltid haft det lätt för mig i skolan. De som satt bredvid mig
använde mig som ordlista, frågade vad det och det ordet betydde. Vissa
tillochmed skrev av mig.
Trots att jag är relativt duktig i skolan, har jag aldrig gillat att gå i
skolan. Jag vill lära mig på mina villkor, på mitt sätt. Jag är hellre
hemma och läser romaner, än sitter och tragglar i skolan med läroböcker.
Börja på högstadiet var också en omställning. Tillochmed här fast det nyss
hänt, flyter åren ihop. Hela min skoltid är en suddig period av mitt liv.
Men fortfarande är jag andras ”ordlista”.
Nu, när man snart ska börja gymnasiet, så är det mycket press, betygen ska
förbättras, saker man ska göra klart och prov, det känns som vi har prov
varje vecka. Som om det inte skulle räcka med de vanliga proven så ska vi
också ha dessa nationella prov. Många är nervösa över dem, men inte jag,
jag har aldrig varit nervös inför ett prov. Bara det muntliga känns lite
obehagligt, för jag tycker inte om att prata inför folk.
Det ska bli skönt med miljöombyte, när man börjar gymnasiet, för jag är så
trött på den här skolan. Dessutom vill jag flytta hemifrån, så jag nästan
längtar tills när jag börjar gymnasiet. Men jag kommer att sakna alla mina
vänner och klasskamrater, och eftersom jag tänkte gå på en skola långt
härifrån, där ingen av mina vänner ska gå, kommer jag inte träffa dem så
ofta. De flesta andra kommer gå på samma skola; och bo kvar i Kvarnbo.
Varför var det en omställning, få konkreta exempel o beskrivningar.
Felfritt språk, meningskonstrukt. o ordval varierat innehåll, stycken,
vardagligt språk. G+
Min syn på skolan!!
Klockan ringde! Jag satte mig yrvaken upp i sängen och försökte nå min
väckarklo|cka, den som jag fick i 15 års pressent av min lilla sysster. Det
kan ju också för|klara varför den ser ut som en sjöljung|fru.
Sakta men säckert vaggade jag mig ur min varma, sköna helt underbara säng.
Jag gick sakta till duschen och satte på vattnet. I början var det iskallt
men under tiden jag kissade han det bli varmt och skönt och jag klev in i
duschen. Efteråt tog jag på mig min kläder och åt lite frukost. På
morgon|en kan jag inte äta mer än en liten macka.
Sedan tog jag på mig min jacka.
Klockan var nu 7.50 och jag började kl 8 så det var dags att börja springa.
Jag kom in i skolan kl 8 prick och sprang in i mitt klassrum. Där framme
vid den vita tavlan stod det en helt främmande person.
Jag gick och satte mig i en bänk som var placerad långt fram i klassrumet.
Karln berättade att han var skolminister och han ville veta våran åsikt om
denna skola, så att den går göras bättre. Vi fick ett vitt papper där vi
skulle skriva de posetiva sakerna och de negativ sakern. Så jag satte igång
med en gång.
Min skola.
Jag trivs mycket bra på denna skola. Här kan jag vara mig själv.
Euförsej är det en gammal skola med ett dåligt ventelation. På sommaren när
man kommer in i klassrumet kan det vara varmt som i en bastu. PÅ vintern
när man kommer in kan det vara iskallt.
På väggarna är det mycket klotter. Det är inte så fint men jag tror det
skulle hjälpa med en klotterväg.
Skolkningen på våran skola är ganska vanligt. Folk går hem istället för att
gå på lektioner. De klagar på att de inte kan andas i denna skolan.
Annar så är maten mycket god och jag äter lunch varje dag. Det finns alltid
2 maträtter att välja på.
Jag som tycker om att idrotta tycker att det kan vara lite mer idrott på
vårat schema. Men lärarna säger att det inte finns tid och lärare till det.
Som i alla andra skolor finns det mobbing här. Inte i en så stor skalla men
det finns och det har vi försökt bekämpa i flera år. Det har minskat nu men
det finns lite kvar.
Jag fick höra av en kommpis som går på en annan skola att de hade haft drog
och nikotin information.
Det har aldrig varit någon på våran skola som har pratat om detta. Det
tycker jag är lite dåligt. Det har det!
Det finns en grej som jag tycker om med denna skola. Det är att det finns
så många fritidsaktiviteter. Varannan kväll kan man vara nere vid gården.
Ibland fixar skolan ishockey billjeter och fotb-|ollsbilljeter, ibland så
åker vi och badar. Detta är en vanlig skola som jag trivs mycket bra i,
hoppas alla andra gör det också.
Lärarna här är helt underbara, var tvungen att skriva detta. / Isak
Mina skolår
När jag skulle sluta sexan och börja på lövstaskolan i 7:an så var jag
rädd. Jag hade gått från årskurs 1-6 på mellanstadiet här i Vådlinge på en
skola som heter lärftdalsskolan. Jag kände mina lärare jättebra. Jag fick
besöka lövstaskolan tillsammans med en av mina lärare från lärftdal. Jag
besökte skolan ett par gånger. Vi träffade Linn som då skulle visa oss runt
på skolan. Under tiden som vi gick runt så fick jag träffa ett par lärare
från grönhuset, de var mycket trevliga.
Efter mina besök så visste jag att jag skulle trivas här på min nya skola.
7:ans årkurs började och jag och ”och” skrivet i kanten, oklart om det
är eleven eller läraren mina gamla polare från lärften kom i samma klass i
gröhuset. Fast att jag hade besökt skolan innan så var det ändå svårt att
hitta var man skulle vara på de olika lektionerna, men man lärde sig ganska
fort. När man väl kunde det så var det ett jättemysigt ställe.
Sen kom flytten. komvux lämnade sina lokaler och vårt hus grönhuset och
rödhuset skulle flytta ner dit.
När vi började 8:an så var allting fixat där nere och vi kunde börja direkt
där nere i våra nya lokaler. Själv så tycker jag att det var mysigare här
nere än där uppe bland alla de andra husen. Det bästa av allt var att vi
fick vårt eget IT-cafe som vi då döpte till cafe-Jupiter. Året i 8:an gick
snabbt och nu kom årkurs 9. Det var härligt att börja i 9:an, men o andra
sidan så fick jag efter tankar om att nu är det dags igen. Jag skulle sluta
på denna trevliga skola och söka in på en ny och få helt nya klasskompisar
och helt nya lärare. Jag tycker att jag själv trivs här på lövsta|skolan
jättebra, men man måste ju söka och till slut så är man på en ny skola
igen. Jag tycker att det hade varit mycket bättre om man hade gått alla
sina år på samma skola med samma lärare men det går inte nu, men kanske
senare i tiden så är det så, men jag ska inte klaga för har haft det
jätteroligt här på lövstaskolan under dessa här tre år som gått. Lärarna
har tagit väl hand om en så att man ska trivas så bra som möjligt. Om man
ska tänka tillbaka på de år som gått så kan jag direkt säga att det har
varit mycket skratt.
Detta här har varit mina tre bästa år i skolan. Jag kan inte förstå att de
tre år här har gått så snabbt.
Den tid som är kvar ska vara en tid att minnas iallafall för mig.
Jag tror att allt kommer att lösa sig i slutändan.
SLUT
(Jag har inte gjort någån bra styckeindelning) (Jag är inte bra på det)
1 Mina skolår på Grundskolan
Mitt första skolår på mellanstadiet gick bra, de var kul. Jag började inte
första skolåret, med att börja räkna och sånt. Utan det var mest att man
lekte, och lärde känna dom andra skoleleverna. Jag fick många kompisar, och
tiden gick snabbt. När jag blev lite äldre och skulle börja tredje klass,
då blev det lite hårdare. Då fick jag börja med att arbeta lite mer, med
matte och rättstavning och en massa andra saker. När jag kommit så långt
att jag skulle börja femte klass, blev det allt hårdare med allting. Det
blev allt fler och större prov, på alla olika ämnen. Tiden gick snabbt och
det var dags att lämna mellanstadiet och börja på högstadiet. Det var
tråkigt att lämna mellans|tadiet, för jag kände oro över att börja på
högstadiet. Där gick ju fler elever där, jag var mest orolig för att bli
mobbad av de äldre eleverna på skolan. För mobbad blev jag på
mellanstadiet, ett bra tag och det var inget kul.
Nu var sommar lovet slut och det var dags att börja första dagen på den nya
stora skolan. När jag kom till skolan första dagen, letade jag upp mina
kompisar. När jag gick igenom den långa korriden kände jag nervösiteten i
magen, det enda jag såg runtomkring mig var massa elever som satt och
pratade. När jag ser mina kompisar, kallar jag på dom. Vi gick upp till
Aulan för att samlas, efter en stund kom rektorn in för att prata med oss.
Han gav oss information om vilken klass vi skulle gå i m.m. När han var
klar med pratandet fick vi gå ner till klassrummet, där vi skulle vara. När
vi alla hade samlats så fick vi berätta lite om oss själva. Tiden gick
snabbt första dagen, vi fick vårt schema och en massa information. Tiden
gick snabbt, det hände inget speciellt i årkurs sju. I årkurs åtta hände
det lite mer. Vi fick flytta ner till gamla vuxna komvux skolan som nu
heter ”Filialen”. Detta var då pågrundav att det blev för många elever. Jag
tyckte detta var bra. Jag tykte det gick bra i hela årkurs åtta, det var
kul.
När jag bördade nian blev det värre Det blev många fler prov och läxor. I
nian har jag haft många prov, I de alla olika ämnena. Vi har alltid mycket
läxor, men det är vad jag tycker.
Sammanfattning om vad jag tycker om mina skolår från början till slut. Jag
tycker det är kul att gå i skolan, men ibland kan det bli för mycket.
Alltså för jobbigt, då menar jag att jag orkar inte när jag får för mycket
läxor och prov, men hinner helt enkelt inte med. Man gör läxorna bara för
det ska vara så, man förstår inte då. Inte det jag själv gör iallafall. Då
är det bättre att man inte har så mycket prov och läxor på samma gång. Men
det går för det mesta bra. Jag tycker det har varit kul alla dessa år inu.
Jag tycker det är bra att det finns skola för dom elever som verkligen vill
lära sig, och få en bra utbildning. Jag tycker det är bra att det finns en
skola, det tror jag nog att alla tycker det är bra. Det bästa är att det
finns lärare som ställer upp så att eleverna får en utbildning.
Mina skolår!
Jag sitter hemma i köket och äter kvällsmat. Jag är orolig, för imorgon ska
jag för första gången börja skolan! ”för första gången” är överstruken,
oklart om det är eleven eller lärarens rättning.
Jag kan inte sova utan ligger och funderar över hur det kan vara på en
förskola. Är lärarna trevliga? Vilka ska bli mina kompisar? Hur är hela
klassen? Vika av mina tidigare kompisar ska gå i samma klass? Det finns
mycket att fundera på.
På morgonen nästa dag har jag en stor klump i magen. Jag vill bara ligga
kvar i sängen och sova. Jag vill inte till skolan. Men jag ångrar mig, det
kan ju vara roligt att träffa sina kompisar som man ska gå i samma klass
med enda tills vi går ut nian.
Jag stiger upp ur sängen och tar på mig mina kläder som mamma har tagit
fram till mig. Dom ligger snyggt och prydligt vikta på min fotölj. Jag går
ut i köket där mamma står och gör en macka till mig.
– Godmorgon stumpan! säger hon.
– Godmorgon!
– Är du nervös?
– Ja, jag vill inte gå till skolan idag.
– Men det måste du göra. Se så, här. Ta din macka och ett glas mjölk och ät
nu!
Jag gjorde som hon sa.
När jag var färdig så skjusade hon ner mig till skolan. Hon följde med in.
Hon var där hela dagen.
Jag var glad för det. Det fanns ju inga jag kännde där.
När klockan blev 8:30 började vi. Alla skulle sätta sig i en ring på golvet
och säga sina namn. Jag fick börja, sen var det en tjej som hette Hanna,
sen var det en som hette Emma, Karin, Zevjan (hon var ifrån Turkiet), Vedad
(var ifrån Bosnien), sedan fortsatte vi hela ringen ut. sedan fick vi rast
på en timme. Alla hade roligt utom jag, som satt i ett hörn och tittade på
när alla lekte. Plötsligt stod det en pojke framför mig och frågade om vi
skulle leka. Han hette Jon.
Vi satt på golvet och lekte med bilar, det var kul. Sen kom det en tjej och
frågade om hon fick vara med. Det fick hon. Vi lekte med bilarna hela
rasten.
Sedan skulle vi ha bild. Jag, Jon och en tjej som hette Hanna satt vid
samma bord. Jag ritade en bild där vi tre satt och lekte med bilarna. Jon
ritade hans hus, det blev fint. Det sprang två hundar utanför huset och
lekte. Hanna ritade sin kannin som var svart och vit. Det var trots allt
roligt i skolan. Jag längtade redan tills nästa dag när jag satt i bilen på
vägen hem. Så var det dag ut och dag in.
Sen när vi skulle börja ettan var det likadant. Vi började räkna matte, och
lite andra sådana saker som vi inte gjort tidigare.
Åren gick och jag skulle börja på mellanstadiet. Den dagen glömmer jag
aldrig, alla var nervösa över att börja fyran. Vi fick en ny lärare som
hette Gurli, hon var snäll, alla i klassen tyckte om henne. Hon var rättså
gammal, omkring 50 år. Ibland bjöd hon på godis! Det var nog därför alla
gillade henne…
När man väl kom upp till högstadiet trodde de flesta att de var tuffa och
gick omkring och kastade sina nycklar upp i luften och tog dem igen. Jag
och mina kompisar tyckte att det var så barnsligt, gå runt där och göra
”konster” med nycklarna.
I sjuan blev det mycket läxor, fast man visste att det skulle bli fler i
åttan.
Man har ju hört alla säga att i sjuan är det ”Hej! här är högstadiet”. I
åttan är det bara att sitta hemma och plugga. Och i nian så var det
repetion av allt i sjuan och åttan. Det var som dom sagt.
Vi har ju inte lika många prov nu som i åttan, men vi har ju Nationella
proven istället. Det kan man ju knappt öva på. Så det är inte lika jobbigt
nu som då.
När man skulle börja nian så träffade jag min pojkvän, som heter Patrik. Vi
träffades nästan varenda dag. Det blev jobbigt att ha både han och läxorna
i huvudet, men det gick bra. Han förstår ju mig och brukar förhöra mig på
läxorna.
Till sommarlovet tar han studenten och jag går ut nian. Så vi tänkte åka
iväg någonstans, men vi har inte bestämt var vi ska åka.
Nu efter nian har jag sökt in på Omvårdnadsprogramet som förstaval, som
andraval barn och fritid. Jag har inte bestämt mig riktigt än, men vi får
se vad det blir. Det blir ju omval sen om man ångrar sig.
Det ska bli roligt att byta skola, för man träffar nya kompisar, och det
ska bli gott och slippa sin gammla klass…