Slutbetyg: G

Inskannad version

Mina skol år
Solen sken, fåglarna kvittrade och det var min första skoldag.
Mamma släpade mig nästan till skolan. Jag grät en skätt på vägen inte för
att jag var arg eller ledsen utan för att jag var nervös och lite orolig.
Dom flesta hade jag aldrig träffat. Jag visste att detta var inte sista
gången som jag skulle börja i en ny klass, Jag skulle ju börja i 4 an och 7
an också När jag kom in i klassrummet satt bänkarna i tre rader, två
stycken i kanterna och tre i mitten Jag fick sitta exakti i mitten längst
fram. Vår lärare hette Åsa.
Min första special lärare kommer jag inte i håg vad hon heter.
Klassen var indelad i två grupper Haren och björnen. Haren var den grupp
som gick till skolan björnarna fick åka buss.
Det för stod jag inte förrän vi började andra terminen när vi för första
gången hade hel klass innan hade vi gjort så att Hararna fick gå halva
dagen och björnarna fick gå resten av dagen. Det tyckte jag va synd för jag
var lite kär i ensom hette Anikka. Hon är föresten min granne nu.
Jag kommer inte ihåg så mycket av 2:an och 3:an, men jag flyttade efter
halva 3:an och då började jag åka buss. Gud va jobbigt det är att hålla
reda på alla buss nummer!
Jag fick min andra special lärare också. Hån hette Annliz, henne hade jag
hela mellan stadiet.
Jag har inga direkta minnen av 4an och 5an förutom att jag var mobbad. och
bytte lärare.
6an har jag ganska roliga minnen i från. Vi var med i en Tekniktävling och
kom 3a, vi vann 5000 kronor och ett studie besök pa saab|Ericsson Space,
vid Örgrytes tranings arena.
Klass resan var att vara ute och segla. Nackdelen var att den var under
sommar lovet.
När jag började Högstadiet var jag spänd och jag kände en.

riktigt ordentligt.
Till en början under läsåret fick jag ingen special lärare, men till sist
kom en som hette Janni. Henne fick jag ganska mycket hjälp av.
Sedan så slutade hon och det kom en till han hette Sten. Han skulle sluta
när skolan skulle ta bort endel lärare från skolan. Men skolorna
protesterade och bad om pengar. VI VANN Sedan i nian fick jag en ny Special
Lärare hon hette Isabela Jag fick inte så bra betyg i 8:an så när Isabela
började blev det Stor Sattsning på Skolan Så nu är jag godtjend i alla
ämnen. Men det är inte bara Isabelas förtjänst, det är mamma, pappa och
morfars förtjänst också!
Jag är nöjd med mina betyg.
En helt ok krönika om din skoltid skulle passa i en skoltidning. Levande
och känslomässigt berättat. Svenskan: stavning och formuleringar Bra! korta
stycken här och var utveckla mer stilnivå

Inskannad version

På morgonen när mamma väckte mig var jag nervös. Men det var ju något
spännande som skulle hända. Jag kände mig stor för jag skulle få sluta på
lekis och börja ettan. När vi kom till skolan var det tyst. Det var inga
som pratade förutom mammorna och papporna. Klockan ringde in och jag minns
att min lärare Gun-britt hade på sig sin folk dräckt som hon alltid hade på
sig när det var något stort på gång, som när man slutade skolan.
Vi gick in i klassrumet och där stod det en massa bänkar. Det var bara att
gå och sätta sig vid en bänk.
Min bästa kompis Hans satt brevid mig. Hans och jag gick på dagis ihop
sedan vi var 2 år.

Gun-Britt som var en snäll och trevlig dam hälsade trevligt på alla i
klassrumet.
Vi fick sätta oss i en ring på golvet och presen|tera oss för varandra en
och en. På rasten gick alla ut. Jag och Hans gick och spelade bandy bara
han och jag.
Det var alltid roligt att vara med honom, han var alltid lika snäll. Det
ringde in och alla sprang in i klassrumet och satte sig vid sin bänk.
Gun-Britt började dela ut böcker till oss. Vi började räkna lite matte 1+2
och sådana tal. Klockan blev elva och det blev tid för lunch. I maten så
blev det korv med mos. I maten så jobbade det en ful och elak tant som vart
jätte sur om man slängde ett enda majs korn så man lärde sig ganska snabbt
att man inte skulle ta för mycket.
I ettan var det rätt lungt. Jag och Hans fick två nya kompisar Sebastian
och Gabriel. Vi spelade ofta bandy och fotboll. På lågstadiet var det
fördet mesta lungt, men det kunde hända att man fick ett prov då och då. På
lågstadit hade vi en lärare hon var snäll jämt. Men det blev annat på
mellan stadiet. Då fick vi en jätt sträng och tjurig tant vid namn Ingela
Gullbrand. Hon var jämt tjurig, man fick inte säga ett ord det skulle vara
tyst hela tiden. I feman så var det kul då var det en massa tävlingar som
”vi i feman” och basket tunering. Vi började mot luna och vi vann med udda
poänget.
Sen i nästa match så fick vi stryk.

I sexan var det jätte kul. Då var man störst, det var kul. När vi gick i
sexan gjorde vi ett uppträdande för hela skolan. Vi spelade ”Sound of
music” det var kul och då fick vi höra Sebastian svära för första gången.
Det blev helt tyst i jumpa salen. Han svor när vi övade. Då fick man sjunga
och jag var en av barnen. När man slutade sexan fick man skriva en egen
låt. När jag började på Eneberg blev jag minst igen. Det var inte kul att
bli minst igen, men det var kul att få nya kompisar och nya lärare
framförallt var det skönt att slippa Ingela. På Eneberg träffade jag Anton.
Anton kännde jag innan för han och jag spelade i samma hockey lag.
I åttan så blev man lite äldre och i slutet av åttan fick man åka moped och
slippa cykla. Man fick sina första betyg i åttan och det var rätt
spännande. Det blev inte så bra, men det va kul. I nian ska man välja vad
man ska gå för linje.
Det är kul att gå i nian för man är älst, men snart blir man minst igen.

Inskannad version

Min syn på Skolan
Hej!
Hej Skolministern du bad oss 9:or att skriva ner våra synpunkter om vad som
är bra och dåligt i skolan.
Så nu har jag skrivit ner några saker.

En sak som jag skulle vilja att förbättra är t.ex matsalstiderna. Att man
ska kunna få gå och äta när man är hungrig istället. Istället för att gå
och äta när det står på schemat då är man oftast inte äns hungrig.
Men när man inte går efter schemat när man är hungrig så får man inte gå in
i matsalen.
Att det inte finns så mycket att göra på rasterna
Det finns ett Pingisbord och ett biljardbord men det är oftast redan
upptaget när vi kommer ut på rast.
Sen ligger Pingis&biljardbordet i Cafeterian och där är det alltid massa
små ungar som stör när man väl kan spela.
Men nu har det kommit en ny soffa i Cafeterian där man kan sitt och ta det
lugnt en stund det är bra. Innan så hade vi bara hårda o obekväma soffor
men dom har vi fortfarande kvar.

Det är bra att dom har startat en fritidsgård här men som vi inte får vara
i dit borde vi också kunna få gå till.
Det vore jätte snällt om du skulle kunna kolla upp om vi skulle kunna få gå
dit också då finns det ju ennu mer att välja mellan.
Du kanske inte kan göra allt som jag nämt men du kan ju alltid försöka det
skadar ju inte att försöka. Nu har du fått några av mina Possetiva och
Negativa som jag hoppas att du kanske kan förbättra och göra bättre.

Hej då MVH, Niclas

Inskannad version

Mina skolår
19XX började jag i 1:an, fast jag kände ingen i min klass förutom min bästa
kompis som jag gått med på dagis, han hette Fredrik. Första dagen i skolan
skulle vi bestäma vem vi skulle sitta jämte, jag och Fredrik fick sitta
brevid varandra efter som vi kände varandra så bra..
Men jag och Fredrik var rätt så stökiga under lektions tid. och när vi
skulle sjunga ”nu är det slut för idag” så höll vi på att larva oss hela
tiden..
Till slut så tröttnade läraren som vi hade och hon hette Inga, hon var
tvungen att flytta på oss, jag fick sätta mig jämte en kille som hette
Tommy och Fredrik fick sitta jämte en tjej som hette Josefin.. Det hände
inte mycket mer under skolår ett..

Skolår 2
Efter ett långt sommarlov så kom jag tillbaka till skolan, resten av
klassen hade börjat tre dagar innan mig för jag fick lite längre lov
eftersom jag var utomlands.
I tvåan så fick också vara med en fritidslärare varje tisdag för att göra
kul grejer tex. rita, spela brännboll, baka och massa annat.
Vi blev uppdelade i två grupper i den första gruppen var B klassen och dom
fick ha en fritidslärare som hette Pia, vi fick ha en som hette Susanna.
Klassen lärde att börja känna varandra bättre många blev jätte bra
kompisar, själv blev jag kompis med Anders, Kevin, August och Isak.. På
rasterna brukade vi spela fotboll på skolans baksida men när 1:orna hade
fotbollsplanen så spelade vi mot dom om vem som skulle få planen.. Vi vann
många gånger men när dom vann så blev vi rätt kinkiga..

Skolår 3
Händer inget

Skolår 4
4:an var en stor skillnad från lågstadiet b.l.a att man fick ha på sig skor
i klass|rummet och att vi fick nya elever Kilhems|skolan..
Jag blev bästa kompis med en kille som kom från Kilhemsskolan han hette
Linus.

Skolår 5
På höstterminen hände inget, efter jullovet så fick vi två nya elever, en
tjej som hette Ella och hon skulle börja i min klass, och en kille som
hette Rebin som skulle gå i B.
Jag och Rebin kom från samma land så därför kände vi varandra.
Alla i B trodde att Rebin hette Rabbi, så det var kul att se hur förvånad
han blev när alla kallade han för det.

Skolår 7
Efter en lång sommar skulle man tillbaks till skolan. första dagen skulle
alla nya 7:or samlas i mat|salen för att höra rektorns tal.
I 7:an fick man många elever från Yrvikskolan som man blev helt bra kompis
med, och åkte upp till yrvik varje dag..

Skolår 8
Skolår 8:a var den längsta terminen av dom alla för inget hände förutom att
niorna myllade en lärare..

Skolår 9
På sommarlovet kände jag på mig att 9:an skulle bli den roligaste terminen
på hela grundsskolan. Redan efter sommaren så blev man beundrad av massa
7:or för alla typ visste vem jag va..
Under höstterminen hade vi inte mycket läxor och prov, som vi hade i 8:an,
utan det var rätt lungt och man kunde vara med sina kompisar.. I 9:an
glider man bort från yriksborna, så det blir mer stadsbor för sig och
yrvikare för sig. Vårterminen var lika kul som hösten.
Men det hände inte så mycket mer än att vi hade nationelt prov i onsdags,
och nu sitter jag här på ett annat nat.prov och skriver denna krönika..

Gå ut grundskolan
Ibland tänker man att man inte vill lämna grundskolan, för alla ska ju till
andra skolor så man kanske inte får träffa dom mer. Men det är bara en
tanke, nu vill man börja gymnasiet för då får man jobba med det man vill
bli i framtiden

Inskannad version

Mina skolår
Skolan började på Stenängsskolan där jag gick i tre år. Jag minns ganska
mycket om det. Vi brukade spela fotboll på rasterna kommer jag ihåg. Vi
hade också ett speciellt schema som vi gick efter där man fick bestämma vad
man skulle göra. Efter den skolan blev ded Björkängsskolan i två år. Då
tyckte jag om att gå där men där skulle jag inte vilja gå nu. Vi brukade
spela fotboll på rasterna även där.
Annars var det bara som vanligt. När man sen bytte skola till
Stenängsskolan så tänkte man först på att det skulle bli svårare. Att komma
till en ny skola kändes lite konstigt, men det gick ganska fort över för
det var samtidigt spännande. Efter sexan skulle man också byta klass och
det var inte så bra. Först tänkte man på vilka kompisar man skulle få med
sig. Jag fick med mig två av de jag hade valt. När vi skulle börja sjuan
sen så fick jag veta att en av dem hade flyttat.
Sjuan blev ändå det bästa på den här skolan. Jag hade min bäste vän kvar
och det var jag mycket glad för. Jag trivdes bättre i den nya klassen och
allt gick bra. Sjuan var också bättre för man hade mer lektioner i andra
klassrum istället för i ett hela tiden. Det var också bättre för man fick
fler lärare och det blev inte lika ensidigt.

När vi skulle börja åttan sen så hade även min bäste vän flyttat under
sommaren. Då trodde jag inte att jag skulle klara mig lika bra. Det var det
värsta som skulle kunna hända just då. Det var just därför inte åttan och
nu nian blev lika roligt och bra. Allt gick så bra just då. Men samtidigt
är vi fortfarande bästa vänner. Åttan kändes till en början som en liten
uppförsbacke, men det blev bara bättre och bättre. Men fortfarande inte
lika bra som sjuan. Betyget var också något nytt. Nian är ungefär lika som
åttan. det enda som skiljer är en del nya lärare och att det blev lite
svårare. Nian är ändå lite bättre än åttan, Jag vet inte varför.
Att byta skola ska bli bra även om man inte behöver gå så långt till den
nya. Det ska bli kul att få se hur det är att gå där. Jag ska gå där i tre
år och jag hoppas att det blir bra.

Om jag ska ta med mig några minnen från alla skolår så blir det svårt att
säga något speciellt. Det finns många bra.
Ett minne från Björkängsskolan är när taken ramlade ner i vinkeln.
Vi satt bara några meter ifrån. Jag undrade vad det var som hände. Man är
ju inte van vid att taket ramlar ner. Jag tyckte det var ganska kul, men
det var ju inte så bra.

Inskannad version

Mina skolår

Den absolut mest nervösa dagen i mitt liv är den dagen då jag började
skolan. Mamma följde med mig och jag höll henne i handen nästan hela tiden.
När vi kom in i vårt klassrum så satt jag mig ner bakom en bänk och tittade
runt. Efter det så hördes en röst som sa: Hej och välkomna till min klass.
Det var Majvor, min fröken. Hon stod där framme i cirka en kvart och
förklarade vad vi skulle göra dessa tre åren vi hade framför oss. När hon
hade pratat klart så skulle vi gå en liten runda för att titta var dom
olika grejerna fanns. Vi tittade på bibloteket som var väldigt litet, vi
tittade på mat|salen som bara bestod av en serveringsdisk för vi skulle äta
inne i våra klassrum. Efter denna ”trevliga” rundtur så gick vi tillbaks
till klassrummet, pratade lite till och sen gick vi hem. Min första skoldag
av 9 år i grundskolan var slut. Dagen därpå gick jag till skolan själv och
Majvor gav oss böcker som vi skulle ha i våra bänkar. Alla hade hittat en
plats och efter bokutlämningen så gjorde alla var sin namnlapp som skulle
stå på bänken hela tiden. Vi fick gå ut och ta lite rast när vi gjort våra
namnskyltar och då träffade jag Viktor P och Henrik F. Vi blev kompisar
direkt. En liten stund senare ringde klockan in. Vi fick ta upp våra
matteböcker och börja räkna, Majvor hjälpte oss när vi räckte upp handen.
Tiden gick och vi lärde oss mer och mer. Efter en tid så bildades det gäng
i klassen både bland kilar//na och tjejerna. Jag ville inte gå med i något
gäng och därför så blev jag mobbad från 1:an – 4:an och lite i 5:an. Den
enda Majvor gjorde åt saken var att säga till mig att ”är man med i leken
får man leken tåla”. Detta gjorde att jag mådde sämre och sämre och många
dagar gick jag hem. Men jag klara mig och 3 år hade snart passerat. Min
första lärare i mellanstadiet hette Niklas och han var en mycket bra lärare
men han bodde i Landskrona och i slutet av 4:an så hittade han ett jobb där
som han av personliga skäl tog. Under tiden som rektorn letade efter en ny
lärare till oss så hade vi en massa vikarier som t.ex. Annemarie eller
”Annsan fosil” som vi kallade henne. Efter Annsan så kom Leni, en lärarinna
som snabbt försvann p.g.a magsår. Rektorn började jaga en ny lärare och vi
fick fler vikarier. Efter ett par veckor så kom det en ny lärare, han hette
Paolo Mourinho och han är den absolut bästa läraren jag någonsin haft. Han
fick ordning på klassen och han hjälpte alla allt vad han kunde. Han är för
den delen enhetschef på Videsjö nu för tiden. Vi fick veckoplaneringar som
vi skulle följa. Vi åkte på en klassresa till Göteborg i slutet av 6:an och
vi gick på Liseberg m.m. När vi slutade 6:an så fick vi var sin bok och en
glass av Paolo och vi tackade honom för den här tiden med en enorm blomkorg
som innehöll blommor, vin o.s.v. Sommaren gick snabbt och innan jag visste
ordet av så började jag 7:an. Mina mentorer som dom kallas hette Leif Järhl
och Kristina ”Kikki” Dal. Det var lite ovant här i början för man hade
lektionerna i olika salar och man hade verkstadstid, musik m.m. Efter ett
par veckor så hade jag lärt mig systemet med salar, verkstadstid, mentorer
o.s.v. Jag går nu i 9:an och jag slutar snart grundskolan vilket ska bli
skönt men samtidigt lite tråkigt. Det jag tänker på först när jag tänker på
min skolgång är alltså helt klart lärarna/lärarinnorna. Dom bra och dom
dåliga, dom snälla och dom elaka.

SLUT!

Inskannad version

457202

Mina skolår!!!

Jag kommer fortfarande väl ihåg den dagen jag började skolan. Jag var påväg
till skolan tillsammans med min mamma, detta var den dagen jag skulle börja
ettan. Ja mins att jag hade fjärilar i magen, och att jag hade på mig min
älsklings kläning, som var gul med råsa rosor på.
När jag och min mamma kom till skolan så fick jag släpa hennes hand, (från
min vilja) och gå och stäla mig i en ring med de andra barnen som skulle
börja ettan.
Det var som en stor knut i min mage.
När vi stog där i ringen så sjöng vi en sång, men jag kan inte minas vilken
sång vi sjöng.
Efter vi hade sjungit så fick alla nya etor gå i en tunel som var upbygd av
de som gick i tvåan och trean. Och så sjöng de : välkomen till skolan
Fanny, välkomen till skolan Fanny. Och så gjorde de med varje nybliven eta.

Och när alla hade gåt igenom tunelen så fick vi gå till våra föräldrar och
ta med dom in i klassrumet. Man fick leta reda på en bänk där det stog sit
namn på. Sedan fick man seta sig där, och mamma sat brevid på en stol.
De känndes så skönt och trykt att få ha mamma med sig.
Alla fick ficka, och efter det så var det dags att gå hem, men jag och
några kompisar från för lekte en stund på skolgården tills våra föräldrar
så att det var dags att gå hem.

Så var min första dag i skolan, och jag mins den väldigt väl. Det var en
spänande men pirig dag. Och en mycket viktig dag i mitt liv.

Lärarinan i tvåan!!

Jag kommer även väl ihåg den lärarinan jag hade i tvåan, hon hete Birgit
och var en mycket sträng lärare. hon hade varit lärare på skolan väldigt
länge, hon hade nog redan gåt i pansjon för flera år sedan. Hon var sådär
gamaldags i sätet. Hon hade ofta sånadär långa strumpor som gick upp över
knäna och en gammal rut/randig tjol. Och nån brun eller mörkgrön tröja. Och
så hade hon ofta en sjal på axlarna och hon hade pärmanentat hår och stora
runda glasögon och starkt röt lepstift.
Men hon var ända en mycket bra lärare.

Nu har jag snart gåt nio år i dena skola. Och jag måste säga att om man
tänker tillbaka på de nio åren så får jag nog säga att det för det mesta
har varit lyckat. Men jag tror att de tre sista åren har lyckats bäst det
är här det finns mycket kuniga lärare som man har fåt en bra kontakt med
och sammarbetar bra med.
Men sist men inte minst så är det ju alla kompisar man har fåt. alla de i
klasen och i min paralalklas. Jag tror inte att jag med ord kan förklara
vad dom har bityt för mig. Och det är inte bara några enstaka personer utom
alla i hela klasen. Och jag har fåt många väldigt bra kompisar för livet.
Men jag har dels fåt tre bra år att tänka tillbaka på tillsammans med
lärare och elever och väner.

Inskannad version

Mina skolår
Alltid när man har börjat en ny klass får man frågan ”åh vad stor du har
blivit, hur känns de att börja en ny klass då” När det gällde ettan kunde
man ju svara ”jätterolig” för de va det ju verkligen, sjun kunde man säga.
”bra, men långa dagar” för de var det verkligen, bussen kom inte hem förän
halv fem.

Första dagen i skolan var den mest spännande dagen i mitt liv, mamma och
jag gick in i klass|rummet som skulle bli vårat de närmaste året. På
väggarna sat de teckningar som de föra ettorna hade gjort, alltså de som
går i tvåan nu, alltså våra förebilder. Fröken som hete Cicci lutade sig
mot katedern och slog ihop händerna och log.
-Välkomen! skrattade hon och log för hon var så glad att se nya ansikten.
Hon ropade upp våra namn från ett papper som låg på en bänk.
-Veronika Johansson.
-ja, pep en röst från en flicka som var otroligt söt med kort blont hår och
mörka ögon.
-Magnus Pettersson
-jap, sa Magnus, Magnus och jag hade varit vänner sedan dagis vi brukade
härska i kuddrummet.
-Christian Pärsson
-Jaja, sa en spänstig kille och log mot oss tjejer, han var jätte//söt, en
riktig tjejtjusare tänkte jag.
-Stina Pettersson
-aaa, sa jag med darrande röst, nu var mitt namn sagt och det kändes bra.
-Jeanette Nilsson
-Ja, sa en lång tjej med pottfrisyr och bret leende
-Fredrik Jonnsson.
-umm, sa en kille och ryckte på huvudet för att få bort luggen ur ansiktet.
-Holger Matsson.
-op, sa en väldigt gullig kille, jag kännde igen honom han kommer från Bela
och han brukade pussas med Maja i ringen på lekis.

De här minns jag såväl, jag kände att de här skulle bli mina vänner för
livet, de var de här personerna jag skulle utvecklas med, och vi skulle
hålla ihop. I sexan när vi åkte på klassresa till Gotland med vår jättebra
lärare Pernilla. Hade vi otroligt kul och var sammansvetsade till en grupp
som kunde göra varje stund till något roligt.

Hösten 2000 började vi sjuan, och våran klass skulle delas. Därför som det
bara var tre tjejer i våran klass skulle någon få bli ensam tjej från
Surahammar. Jag och Veronivka var bästa kompisar så Pernilla valde Jeanette
och det kändes inte alls bra med sig fick hon Magnus och Fredrik. Men efter
några månader i sjuan känndes de OK. Vi hade nya vänner.

Nu går vi sista terminen i 9:an och 9b är en jättebra klass där alla håller
ihop, de känns som vi är bättre på det än 9A.

Nu håller vi på att spara till en klassresa och nästan alla vill komma iväg
någonstans. Vi tänkte på Göteborg. Jag hoppas verkligen att vi kommer iväg
någonstans och att resan blir lika kul som klassresan till Gotland i sexan.

Jag hade mina vänner från ettan och de hade varit vad jag ville de skulle
vara. Vi får se hur de bli i höst när vi ska dela på oss igen….

Det kom och gick folk i vår klass också. I femman kom en tjej från
Lindköping hon hete Nina Gowajdo hon var en tjej som gjorde det surt för
våran klass ibland. I femman kom också Samuel Hansson han var en busig
kille och kunde charma tjejerna efter ett år flyttade han till Island, och
Nina flyttade till Gunnebo. Islutet på sexan kom stockholmaren Jens in och
han finns ju ännu kvar…

Man lär sig, Man växe, Man utvecklas oerhört mycket under skolåren man lär
sig lika mycket om livet som om gångertabellen, Jag glömde aldrig de
speciela lärarna, kärlekarna, pinsama stunder och nervösa prov. Mitt i
helvetet finns det glädje och gemenskap, tur att vi har varann, tack!

Inskannad version

Mina skolår

Allt förändrades i åttan. Det var då jag började plugga. Jag hade precis
börjat åttan, och hade mycket press på mig. Det var mitt första skolbetyg,
och jag ville inte göra mina föräldrar besvikna.
Jag kommer ihåg sexan och sjuan jag gjorde aldrig mina läxor och gick
sällan till lektio|ner. Men nu var jag tvungen att ändra på det.
Jag började plugga hårt, och gick alltid till mina lektioner. Det började
kännas riktigt bra. Jag gjorde mina läxor och var mycket aktiv på mina
svenska lektioner. Det var första gången som jag kände att jag kunde klara
skolan. Och jag imponerade på många lärare, och snart började de att tro på
mig. Jag var väldigt lycklig och nöjd.
Så småningom började jag att älska skolan, mina läxor, lektionerna och
proven. Allting blev mycket lättare och jag ville aldrig sluta åttan. Åttan
var mitt livs höjdpunkt, för varje dag det gick, blev jag bättre i varje
ämne. Jag tog vara på mina möjligheter, och ville inte slösa min skoltid
till allt annat. Jag hade några vänner som inte brydde sig om skolan.
Och jag är väldigt glad att jag började plugga itid. Vem vet vad jag hade
för mig idag. det är min lyckliga och största minne från åttan.

Inskannad version

När jag skulle börja ettan var jag glad, för det var något stort och man
kände sig stor.
Redan första dagen i ettan fick vi läxa vi skulle rita vad vi ville. Det
var jätte roligt med läxor på den tide i ettan, med den synen på läxor har
jag absolut inte kvar.
Läraren vi hade i låg stadiet tyckt jag om i början men ju länngre tiden
gick destu mer och mer började jag tycka mindre om henne. Hon blev väldigt
iriterad på små sake och när hon blev sur på någon så drog hon och slet i
en.
Sen när jag kom upp till mellanstadiet där har jag nog haf det bästa och
lärt mig mäst. Min lärare jag hade där var Lennart Jansson den absolut
bästa läraren jag någonsin har haft han hade allt. Han kunde skämta, han
lärde ut som ingen annan lärare kan som jag någonsin har haft. Alla anndra
klasserna tyckte han var sträng och arg men det var han inte, bara man
gjorde som man skulle så sa han ingenting. Det ända negativa med honom var
hans gympa uppvärmning som var alldeles för långa man fick alldrig tid att
göra någonting nästan.
Klassen jag hade i ettan till sexan trivdes jag bra i alla var vän
med alla alla pratade med alla så det kändes lite tråkigt att vis skulle
splitras till hög|stadiet. Det var tungt att lämna min lärare han var nog
den jag saknade mest för jag kommer ju att träffa klasskompisarna och gå i
samma klass som dom jag valde.
Först var jag inte så glad för att börja i högstadiet för man blir minst
igen nya lärare ny klass, men själv klart väldigt spännande också. Så
började högstadiet blev väldigt nöjd med klassen trivs jätte bra.
Vi fick två stycken jätte bra klassföreståndare som vi inte fick ha kvar
och sedan dess har vi hållt på och bytt hela tiden. Men dom två vi har nu
är också väldigt bra.
Jag har nog haft roligast i högstadiet men bäst i mellan. Mycket är klassen
som är rolig och bra. som jag har fått masor med nya kompisar ifrån.
Jag tror det kommer kännas väldigt tråkigta att lämna klassen och
Granhöjdsskolan men samtidigt ska det bli väldigt kul också att börja på en
speciel inriktning på en ny skola.
Skolan är rolig om man bara vill.