50-200 – Sida 2 – Skrivbanken

När jag gick på dagis längtade jag till skolan, nu längtar jag tillbaka
till dagis.

Det var med stor nyfikenhet och glädje som jag såg fram emot att få börja
skolan.
Det hela var som ett enda stort äventyr: en ny miljö, nya lärare och många
nya kompisar. Vänner fick jag, vänner för livet.
Vänner som har betytt så otroligt mycket för mig.

Det sägs ju att skolan är bland det viktigaste i livet, att det är den som
skapar ens framtid.
Men den har också hjälpt till att skapa mig, gjort mig till den jag är.
Visst håller jag med om ingen skola, ingen riktig framtid. Men den inverkan
som skolan har haft på mig och på mitt liv är ovärdelig.

Då pratar jag inte om alla otroligt tråkiga och oändliga matte lektioner
utan då talar jag om människorna. Folket jag har haft omkring mig i alla
dessa år, människorna i min omgivning.

Som tex min gympalärare i 2:an som så engagerat pushade mig att börja spela
handboll, utan henne kanske jag inte fått ta del av den glädje handboll
givit mig.
Eller syslöjdsläraren på mellan|stadiet som hatade mig så ofantligt såatt
jag knappt vågar sätta mig vid en symaskin. Om inte våran klassföreståndare
i 5:an hade tvingat med oss på klassresa till en scoutö så kanske jag inte
hade hatat skogsliv så mycket som jag gör.
Visst listan med olika händelser som har påverkat mig kan göras lång.
Men det finns ändå inget som har haft så stor inverkan på mig som mina
vänner och min familj.

Men nu sitter jag här 15 år gammal och med ca fyra månader kvar i
grundskolan. Tänk fyra månader!

Det har känts som en evighet, men ändå som om det vore igår när jag för
första gången klev in i Ovannässkolan.
Det är svårt att förklara.
Skolan var då så otroligt stor och fri, nu känns den mest trång och
uttjadad.

Men just då de första dagarna, veckorna, till och med månaderna på
Ovannässkolan var så underbara och fria.

Nu när jag ser mig omkring så inser jag hur trött jag är på den här skolan
den är så uttjatad, men ändå så trygg.
Här har jag mina vänner, min trygghet.
Snart är den här tryggheten borta för då börjar gymnasiet, stora
gymnasiet.
Precis samma känsla jag hade inför ”stora” Ovannässkolan.

En känsla om att allt kommer att förändras, till det sämre. Ja, varför
sämre?
Det vet jag inte det bara känns så.

Jag är en person som är väldigt långsint, allt är så långt borta.
När jag gick i sjuan var åtta och betygen så långt borta. Sedan i 8:an var
nian, gymnasievalen och dom natio|nellaproven långt borta. Det var ju flera
månader kvar, snacka om optimistiskt.
Det är jag en riktig optimist. Jag ska alltid göra allt i sista sekund, för
allt är ju så långt borta.

Jag är en person som inte gillar för mycket förändringar. Jag vill ha det
tryggt, jag gillar trygghet.
Det är nog därför jag får en klump i halsen av att tänka på att min tid på
Ovannässkolan snart är slut.

Jag vill inte lämna gamla, uttjade, trista men samtidigt trygga
Ovannässkolan. Samtidigt som jag hatar den här skolan så älskar jag den.
Om man bortser från miljön så anser jag att Ovannässkolan är en bra skola,
väldigt bra. Allt tackvare människorna. Lärare men framförallt eleverna,
mina vänner.

Skolan är bra, skolan är trygg. Det tycker jag är viktigast, en skola ska
vara trygg. Barn behöver trygghet, barn behöver skolan.
Skolan skapar deras framtid, men framförallt hjälper den till att skapa
individen.

Så när jag klagar på hur otroligt jobbig skolan är.
Ska jag minnas tillbaka till mina mindre skolår och tänka hur mycket skolan
har givit mig. Alla minnen och alla vänner framförallt vännerna.

Men om jag fick välja så skulle jag fortfarande gå på dagis, gamla trygga
dagis

Inskannad version

Jag kände nog dom flesta den morgonen. vi hade ju gått på samma förskola i
ett helt år men det var ändå pirrigt den morgonen då 17 små pojkar och
flickor kom till Åber skolan hållandes sina föräldrars händer. första dagen
på skolan. vi var bara fem killar i klassen och därmed gjorde tjejerna
ungefär vad dom ville med oss. Under dom fyra första åren han jag nog va
tillsammans med alla tolv tjejerna. Men det var alltid dom som frågade
changs, för det var så det funkade på den tiden. det var också alltid dom
som gjorde slut. Under den tiden hade vi nästan alltid Vikarie eftersom vår
ordinarie fröken ofta var på föreläsningar. Så vi lärde oss inte speciellt
mycke, alla vikarier lärde oss ungefär samma saker.

vi hade en parrarelklass också. På vintern var det alltid fullt krig mellan
A och B (jag gick i A). Vi var helt villda, det gick inte en rast utan att
någon grät och det var oftast en ur min klass eftersom vi bara var 5 och
dom var över tio.

I femman slogs våra två klasser ihop och vi fick två nya fröknar. En av dom
hette Gisela, hon lärde mig väldigt mycke. hon var nog den schihligaste
läraren jag någonsin haft. Hon var helt enkelt en riktig kvinna med riktiga
idéer. så fort vi hade slagit ihop klasserna slutade kriget och vi
allierade oss mot sexorna istället.

Nästa år gick vi i sexan och då slog vi ihop Lanfjordens fotbolls lag med
ranbergens. då lärde jag känna många av dom jag umgås med änn idag. sissta
veckorna i sexan handlade igentligen allt om vem man skulle gå med i sjuan.
Vi var väldigt många killar som ville gå i samma klass och jag antar att
varken lärare eller föräldrar hade hjärta att splittra oss.

Så i sjuan var vi alltså 19 killar och fem tjejer. det var alltså raka
motsattsen mot för i lågstadiet. vi började bra. härlig klass samanhållning
och massor med kompisar. sjuan flöt på bra. Det var nån lärare som anntyde
något om hur surriga vi va men det ursäcktades med att vi bara var sjuor.
alla proven gick bra. över lag var vi nog den bästa sjuan.

Så gick ännu en sommar med fotbolls segrar och sol. Så gick vi i åttan.
inget nytt bara väldigt surrigt nu började folk säga till oss på skarpen.
och i slutet av åttan hade vi ett par föräldra möten för att vi surrade så
mycket. Men betygen låg ändå över G i dom flesta ämnen.

Ytterligare några månader med sol och bad sedan tillbaks i skolan nu i
nionde klass, lite mognare o lite lugnare. vi har fått beröm av lärare för
att vi inte pratar lika mycket, vi har valt gymnasie linje och jag valde
natur. nu sitter jag alltså här på detta godis frossande dricka klunkande
skriv maraton och masserar min ömma handled.

Inskannad version

Mina skolår

Jag skall nu berätta om mina skolår som jag har upplevt:

De första dagarna i skolan kändes väldigt pinsamt. Jag vågade inte säga ett
knyst till lärarna eller eleverna, men det var några från skolan innan som
också hade börjat i samma klass som mig.

Tiden gick och man började vänja sig tillslut. Det enda negativa jag tänkte
på var att få vara minst på skolan. När man går i femman är man störst,
efter|som att det inte finns årsklasser som är större än femman.

Alla bara lekte och hade roligt och tog inte skolan på allvar, utan som
hyckleri. Det var ju klart att man tänkte på proven och läxorna, men inte
hur man skulle vara mot eleverna och lärarna.

Det förekom bråk, men det varade inte länge förränn lärarna tog deras öron
och skickade dem upp till rektorn. Det går inte att beksriva hur roligt det
var att gå i mellanstadiet.

De sista två åren har varit otroligt stres|sande med att få bra betyg. Det
har också varit hårdare krav på eleverna. Man är tvungen att läsa på
läxorna och träna längre till proven än vad jag gjorde förut.

Nu går jag i nian och snart skall lämna Öknervägsskolan. Det känns både
sorgligt och roligt. Det sorgliga är att få lämna alla kamraterna som jag
har varit med under nästan fyra år. Den klass jag går i nu känns mer som en
familj man har känt jätte länge. Jag kommer aldrig att glömma de roliga
stunderna som jag har haft tillsammans med mina kompisar. Det roliga är att
få börja gymnasiet. Där träffar man på nya kom|pisar och börjar om från
första början igen.

Jag har aldrig varit så nöjd med något hela mitt liv och jag kommer inte
att glömma de här åren så länge jag lever.

Inskannad version

Mina Skolår
Nått som jag speciellt kommer ihåg är första gången jag kom till skolan,
det var ett väldigt känsloladdat ögonblick. Jag bodde fortfarande på
grindhålsvägen så vi åkte bil till skolan och påvägen dit ville jag spy, så
nervös var jag. När vi väl sen kom in klassrummet så märkte jag att det
bara var en tjej som hette Johanna som jag kände sen tidigare. Sen när
läraren väl hade pratat klart så fick vi göra lite vad vi ville, fast ja
var så nervös att jag stod kvar vid mamma. Men efter ett tag kom en unge
fram och hälsade, han hette samuel och vi pratade ganska länge. Det var då
som nervösiteten för skolan släppte. Förutom det så har jag nästan inga
minnen från lågstadiet, fast jag kommer också ihåg när vi uppträdde för
hela skolan och dansade nån konstig dans, fast det ska jag inte skriva om.
Mellanstadiet, Där har jag många minnen, synd bara att dom flesta är
negativa pgr av våra dåliga lärare. De flesta minnen är från alla bus vi
har gjort, som tillexempel när gustav band fast en gran bakom bussen. Jag
kommer speciellt ihåg en biologi lektion som vi hade ute i skogen på hösten
i sexan. Det var rätt så kallt och vi skulle leta insekter och identifiera
dem, just då tyckte jag att det var extremt tråkigt men såhär nu efter så
fattar jag inte varför jag inte tyckte det var kul. Det blev ju tråkigt
efter ett tag men det var fortfarande kul, för man var ju där ute med sina
kompisar, så vi hade ju alltid nått att prata om, även om det inte var så
osäkert om eleven skriver ”himmla” eller ”hinmla” intressant. Förutom
det kommer jag inte ihåg så mycke från mellanstadiet, jag kanske har
förträngt alla andra minnen.

Högstadiet har varit den roligaste tiden, massa nya lärare och kompisar. En
mycket speciell sak som jag kommer ihåg var första dagen, då alla fick
presentera sig, och Simon sa att han hette ”Tuff”, jag vet inte varför jag
kommer ihåg just det men det var kul då iallafall. Det var ju väldigt
läskigt att börja i en helt ny skola så det där skämtet lättade upp
stämmningen, tack Simon.

Jag kommer också ihåg i åttan då vi var några killar som var ute och kasta
snöboll, vi mulade nästan varenda sjua. Men sen så kommer en sexa som
kallas tjockis tore som började vara uppkäftig mot oss och kastade sen en
snöboll i ögat på gustav. Då sprang gustav och jens och mulade honom så
mycke som det går att mula nån, Det var väldigt roligt för oss som
kollade.
Som sagt, högstadiet har varit det bästa. Vi har nog haft några av dom
snällaste lärarna och bästa klasskamraterna som finns. Okej jag erkänner
att bättre lärare kanske inte gör mig så mycke mer uppmärksam på
lektionerna men det gör dom iaf roligare och då orkar man lära sig och
ibland så orkar man kanske tillochmed jobba på lektionen. (*Ler*) Det
jobbiga är att detta snart är slut, snart börjar nya skolan.
Minnen. Minnen är ett av de vardefyllaste man har, det har jag lärt genom
att umgås med 19 årig föredetta alkholist. Det man inte tänker på är att
man kan ha hur roligt som helst genom att prata minnen med sina kompisar,
man kanske lär sig att uppskatta minnen mer när man är äldre. Det finns väl
inge mer att säga nu, hoppas min nya skola blir lika bra som den här. Slut

Inskannad version

Mina skolår
Det var bra att man fick gå i sexårsverksamheten innan man började ettan.
Det var inte lika pirrigt eftersom man redan kände alla. Men att göra läxor
och vara nervös inför prov var inget som jag längtade efter.

Första dagen fick jag gå upp klockan 7. Det skakade i armar och ben. Jag
var inte så hungrig eftersom jag hade en konstig känsla i magen

Min Far körde mig till skolan och han skulle vara med precis som alla andra
föräldrar

När jag kom in i klassrummet stod våran fröken där. Hon såg väldigt snäll
och trevlig ut och jag blev genast lugnare. Fröken frågade oss vilka
årstider året hade. Det vara bara som räckte upp handen. Det var en tjej
som bodde några hus ifrån mig. Hon kunde svaret men jag visste inte ens vad
årstider var för något. Sedan fick vi saft och bulle och min rädsla för
skolan var borta

Efter skolan gick jag hem till min bästa vän Kristian och spelade tv-spel

Den första terminen lärde jag mig alfabetet. Jag försökte att läsa alla
texter och ord som jag såg. Det var kul i skolan. Vi fick fortfarande rita
och måla som på sexårsverksamheten Jag brukade gå till mitt fritids
rödarummet efter skolan. Jag brukade äta Lunch och leka där.

Den andra terminen var liknande fast med fler utflykter. Vi ritade
fortfarande mycket fast det var mest som hade med sommaren att göra.

I tvåan fick vi räkna mycket. Våran Matematikbok var som en berättelse med
massor av bilder. Jag ville se hur den skulle sluta. Mattetalen blev
svårare men jag klarade mig bra

Vi fick två läxor i veckan. Dom handlade mycket om oss själva och det
gjorde dom roliga.

Vi höll på mycket med dinosaurier och det tyckte jag var jättekul. Vi fick
också besöka flera olika museer.

På fredagar var det roliga timmen och jag var ofta med på charader.

Inför trean var jag väldigt rädd. Jag låg vaken länge på kvällarna och
tänkte på hur det skulle vara. Jag hoppades på det bästa

Efter några veckor i trean märkte jag att det inte var så farligt fast
läxorna tog upp mycket av min fritid. Nu var det en läxa varje dag och
proven var mycket svårare. En varm dag arbetade vi med nyckelpiggor. Vi
satt hela dagen. Jag skrev i hop en hel A4:a. Det var den jobbigaste
skoldagen jag någonsin varit med om.

I klassen fanns det några bussiga killar. Dom pratade på lektioner och
bråkade med flikorna. Jag och min vän Kristian var dom skötsamaste pojkarna
i klassen.

Jag var inte så bra på idrott men när vi spelade brännboll så var jag
oslagbar. Jag sprang snabbt och jag träffade alltid bollen. Jag blev bara
bättre och bättre på idrott.

I historia höll vi på mycket med vikingar och deras religion. Jag var
väldigt bra på det.

I matematik så blev det allt lättare och jag var bland dom bästa i klassen.
Vi började med multiplikation. Jag hade väldigt lätt för det.
Efter skolan så gick jag till min Mormor som bodde i närheten
Där gjorde jag mina läxor och lite till. Min mormor hade arbetat på en bank
så hon hjälpte mig mycket med min matematik.

Dagarna innan fyran så var jag nervös. Vi skulle få en ny lärare. Det var
en ung tjej. Vi var hennes första elever. Hon var väldigt trevlig.

Vi höll på mycket med Engelska och Historia. Engelska gillade jag väldigt
mycket.

Den första terminen lärde vi oss nästan ingenting. Efter vintern fick vi en
ny manlig lärare. Han hade långt brunt hår. Jag tyckte att han såg väldigt
lustig ut.

Jag fick nya vänner i klassen och blev pratigare på lektionerna.

Vår lärare hade välplanerade lektioner och han var väldigt bra som lärare.
Vi höll på med mycket intressanta ämnen. På måndagar var det ”helgsnack”.
Då fick man berätta om vad som hänt under helgen.

På idrottslektionerna var det bra stämmning och våran lärare var med
mycket. Det var tufft bollspel som gällde.

Jag och mina två vänner arbetade mycket tillsammans. Det fanns ett nytt
ämne som hette Elevens val. Vi fick välja på flera olika ämnen. Jag och
mina vänner gick med i skoltidningen. Vi var och interjuvade flera företag.
Det roligaste var Silja line.

I Femman umgicks alla killar i klassen och det var en extremt trevlig
stämning. Dagarna var inte så långa och det fans mycket att göra efter
skolan.

Det var tur att vi fick en ny lärare för han var den bästa vi någonsin
haft. Det gick lättare i alla ämnen för mig.

I sexan var alla bra vänner med varandra men det var trist att det snart
var slut. Desto äldre man blir desto snabbare går tiden. Jag tänkte mycket
på hur det hade varit genom åren. Det var synd att man bara kunde gå till
sexan i våran skola.

Dom åren som har varit var ju inte så farliga som jag hade trott. Det hade
varit kul i skolan. Det som jag hade lärt mig under dessa sex år var
väldigt värdefullt för mig. Det är något som jag aldrig kommer att glömma

Inskannad version

Min syn på skolan
Hej! , Till en minister?
Min syn på skolan är mest possetiv. Eleverna är snälla och hjälper varandra
och det förekommer inte mycket mobbing. Men det beror nog mycket på dom så
kallade ”friends”. Dom går omkring som vakter på rasterna och det får en
att känna sig trygg.
Skolmaten måste jag dock klaga på. Mackaronerna badar i smör och
potatisarna är hårda som sten. Man blir ju inte precis mätt av den maten.

Det är kul när vi har turneringar i skolan. Vi har ju en så stor gympasal
så många kan komma och titta.
Vi har just avslutat något som vi kallar ”kärleksveckan”. Då har vi ägnat
en vecka åt att prata om kärlek och sex, och i slutet fick vi lära oss
salsa. Det var jätte kul och det tycker jag att vi ska fortsätta med till
nästa år.

Mitt förslag till hur 2000-talets skola ska se ut är:
Bättre mat och böker, (omslagen på dom vi har nu är sönder kladdade) längre
raster, mindre läxor. Jag vet att alla kommer att säga ”mindre läxor”. Men
vi har ett överflöd. Sedan hoppas jag också på längre idrotts lektioner.
(Man blir bättre i skolan av att idrotta). Och jag som också idrottar på
fritiden vet att det är kul.

Annars tycker jag att skolan är bra. Inga större brister som du kan se. ,
Avsluta?

Inskannad version

Mina skolår!

När jag gick på lågstadiet så var det ibland skoj och ibland tråkigt. Jag
brukade inte spela fotboll på rasterna men en gång så gjorde jag det och då
var jag målvakt. När jag skulle skjuta ut bollen till spelarna så sköt jag
över stängslet som var bakom mig.
En annan gång när jag spelade fotboll (då var jag ingen målvakt) då böjde
jag mig ner och tog upp den, jag vet inte varför.
Jag gick på Lindboskolan i Lindbo och jag hade två olika lärare, Stefan
Rinander och Hillevi Rinander. I mellanstadiet gick jag på Hede skola som
ser ut som ett fängelse, och det tycker dom flesta som går där också. Där
hade jag också två oika lärare, Klara Raminov (jag vet inte hur det stavas)
och Pernilla Karlsson som har gift sig och heter Persson nu.
På en rast var jag och min kompis ute och blåste i händerna med ett grästrå
det går inte att utröna om eleven skrivit ”emellan” eller ”imellan” så
att det tjuter på något sätt (vet inte hur jag skall förklara). När vi hade
gjort det en stund så såg vi några tjejer komma ut från skolan det var ca 5
st.
Vi såg dom komma upp för kullen vi satt på, och dom ställde sig bakom oss.
Så vi sprang ner och vi var yra i huvudet bara för att vi hade blåst så
mycket, och det var äckligt.

Här i högstadiet går jag i Klangehögskolan och har två lärare Jan Svenson
och Else-maj Vilhelmson. Det var konstigt att börja här.
Det kändes så dystert i början.

Att gå i högstadiet är inte som att gå i låg och mellanstadiet. Man är inte
i ett och samma klassrum, och det var lite förvirande att gå så mycket
mellan alla klassrum|men. Jag läset fel på en skylt som det står
labietoriegatan och jag och många fler tyckte att det stod labyrintgatan.
Det var nästan som en labyrint i början.

Man har fler ämnen i högstadiet, som tex. hemkunskap.
Det är extra svårt i ämnena nu. och så har man olika lärare i de olika
ämnena.
Lektionerna är långa och jobbiga och tråkiga ibland. De lektionena jag
gillar mest är gympa och geografi. Dom som är roliga ibland är historia och
bild.
Det finns inga special bussar som i låg- och mellanstadiet som går till
skolan.

Där jag har lärt mig mest är i mellan och högstadiet.
I mellanstadiet lärde jag mig att räkna bättre.
I högstadiet började jag att använda klocka, så jag har lärt mig den nu.

När man skall lämna grundskolan så känns det lite tråkigt, Bara för att man
har så många kompisar.
När man börjar på gymnasiet så kommer det att kännas pirrigt och konstigt,
fast man får nya vänner.
Din svenska har förbättrats rejält och det du skriver är i stort sett
felfritt. Bra styckeindelning dessutom! Fina personliga
upplevelsebeskrivningar Inledningen Beskriv lite ”större” vad du skall ta
upp i din krönika Många enstaka händelser – Mer ”större” reflektioner
stilnivå ordförråd o formuleringar på G nivå

Inskannad version

Mina skol år
Solen sken, fåglarna kvittrade och det var min första skoldag.
Mamma släpade mig nästan till skolan. Jag grät en skätt på vägen inte för
att jag var arg eller ledsen utan för att jag var nervös och lite orolig.
Dom flesta hade jag aldrig träffat. Jag visste att detta var inte sista
gången som jag skulle börja i en ny klass, Jag skulle ju börja i 4 an och 7
an också När jag kom in i klassrummet satt bänkarna i tre rader, två
stycken i kanterna och tre i mitten Jag fick sitta exakti i mitten längst
fram. Vår lärare hette Åsa.
Min första special lärare kommer jag inte i håg vad hon heter.
Klassen var indelad i två grupper Haren och björnen. Haren var den grupp
som gick till skolan björnarna fick åka buss.
Det för stod jag inte förrän vi började andra terminen när vi för första
gången hade hel klass innan hade vi gjort så att Hararna fick gå halva
dagen och björnarna fick gå resten av dagen. Det tyckte jag va synd för jag
var lite kär i ensom hette Anikka. Hon är föresten min granne nu.
Jag kommer inte ihåg så mycket av 2:an och 3:an, men jag flyttade efter
halva 3:an och då började jag åka buss. Gud va jobbigt det är att hålla
reda på alla buss nummer!
Jag fick min andra special lärare också. Hån hette Annliz, henne hade jag
hela mellan stadiet.
Jag har inga direkta minnen av 4an och 5an förutom att jag var mobbad. och
bytte lärare.
6an har jag ganska roliga minnen i från. Vi var med i en Tekniktävling och
kom 3a, vi vann 5000 kronor och ett studie besök pa saab|Ericsson Space,
vid Örgrytes tranings arena.
Klass resan var att vara ute och segla. Nackdelen var att den var under
sommar lovet.
När jag började Högstadiet var jag spänd och jag kände en.

riktigt ordentligt.
Till en början under läsåret fick jag ingen special lärare, men till sist
kom en som hette Janni. Henne fick jag ganska mycket hjälp av.
Sedan så slutade hon och det kom en till han hette Sten. Han skulle sluta
när skolan skulle ta bort endel lärare från skolan. Men skolorna
protesterade och bad om pengar. VI VANN Sedan i nian fick jag en ny Special
Lärare hon hette Isabela Jag fick inte så bra betyg i 8:an så när Isabela
började blev det Stor Sattsning på Skolan Så nu är jag godtjend i alla
ämnen. Men det är inte bara Isabelas förtjänst, det är mamma, pappa och
morfars förtjänst också!
Jag är nöjd med mina betyg.
En helt ok krönika om din skoltid skulle passa i en skoltidning. Levande
och känslomässigt berättat. Svenskan: stavning och formuleringar Bra! korta
stycken här och var utveckla mer stilnivå

Inskannad version

MINA NIO SKOLÅR

Min första skoldag såg jag fram emot och även få träffa mina nya
klasskamrater.
Det var en högtidsdag och mamma följde mig till skolan. Det var nog lite
nervöst.

Under lindberg-tiden trivdes jag bra med lärarna och kamraterna. Men när
dom upptäckte att jag hade dyslexi så blev det lite motigt. Jag blev
tvungen att gå ifrån klasen för att läs och skriv träna. Det kändes
konstigt att gå ifrån. Jag kände mig ut pekad.

Under mellanstadie tiden kändes det jobbigt. Att ha Dyslexi ställer till
med problem för jag måste kämpa mycket hårdare än alla andra. Det gäller
både hemma och i skolan. Men det ljusa var idrotten och hemkunskapen.
Egentligän är dom andra ämnena roliga men det är ju läsningen och
skrivningen som gör det tråkigt.

Under högstadie tiden då blev det en ny ljuspunkt. Det var att man fick ta
eget ansvar utan att någon lärare bestämde. Men jag blev också mer nervös
för hur det skulle gå för mig. Vilken hjälp kunde jag få? Det är många
sidor att läsa och det är mycket man ska skriva.
En stor hjälp har varit och är fortfarande Lejla. Hon har hjälpt mig att
läsa långa texter och skrivit anteckningar. Jag har också en bärbar dator
som ska underlätta mitt skrivande.

Att jag upplever skolan så jobbig är på grund av min dyslexi. Jag är
stressad i skolan och hemma, speciellt hemma tycker mamma och pappa. Jag
borde vara glad och tycka att det är kul att leva. Men nu är jag arg,
tjurig och butter. Alla lärare borde gå på en kurs för dyslektiker. Det är
alldeles för många lärare som inte vet något om dyslexi.

Några lärare uppträder inte schysst mot alla elever. De kan vara spydig.
Det borde ge konsekvenser.
Känner rektor och kolleger till att det finns lärare som gör så?

Nu ser jag fram emot gymnasiet. Då hoppas jag att jag har nya krafter för
nu känns det tungt.

Inskannad version

Mina skolår
Skolan började på Stenängsskolan där jag gick i tre år. Jag minns ganska
mycket om det. Vi brukade spela fotboll på rasterna kommer jag ihåg. Vi
hade också ett speciellt schema som vi gick efter där man fick bestämma vad
man skulle göra. Efter den skolan blev ded Björkängsskolan i två år. Då
tyckte jag om att gå där men där skulle jag inte vilja gå nu. Vi brukade
spela fotboll på rasterna även där.
Annars var det bara som vanligt. När man sen bytte skola till
Stenängsskolan så tänkte man först på att det skulle bli svårare. Att komma
till en ny skola kändes lite konstigt, men det gick ganska fort över för
det var samtidigt spännande. Efter sexan skulle man också byta klass och
det var inte så bra. Först tänkte man på vilka kompisar man skulle få med
sig. Jag fick med mig två av de jag hade valt. När vi skulle börja sjuan
sen så fick jag veta att en av dem hade flyttat.
Sjuan blev ändå det bästa på den här skolan. Jag hade min bäste vän kvar
och det var jag mycket glad för. Jag trivdes bättre i den nya klassen och
allt gick bra. Sjuan var också bättre för man hade mer lektioner i andra
klassrum istället för i ett hela tiden. Det var också bättre för man fick
fler lärare och det blev inte lika ensidigt.

När vi skulle börja åttan sen så hade även min bäste vän flyttat under
sommaren. Då trodde jag inte att jag skulle klara mig lika bra. Det var det
värsta som skulle kunna hända just då. Det var just därför inte åttan och
nu nian blev lika roligt och bra. Allt gick så bra just då. Men samtidigt
är vi fortfarande bästa vänner. Åttan kändes till en början som en liten
uppförsbacke, men det blev bara bättre och bättre. Men fortfarande inte
lika bra som sjuan. Betyget var också något nytt. Nian är ungefär lika som
åttan. det enda som skiljer är en del nya lärare och att det blev lite
svårare. Nian är ändå lite bättre än åttan, Jag vet inte varför.
Att byta skola ska bli bra även om man inte behöver gå så långt till den
nya. Det ska bli kul att få se hur det är att gå där. Jag ska gå där i tre
år och jag hoppas att det blir bra.

Om jag ska ta med mig några minnen från alla skolår så blir det svårt att
säga något speciellt. Det finns många bra.
Ett minne från Björkängsskolan är när taken ramlade ner i vinkeln.
Vi satt bara några meter ifrån. Jag undrade vad det var som hände. Man är
ju inte van vid att taket ramlar ner. Jag tyckte det var ganska kul, men
det var ju inte så bra.