Min syn på skolan
Jag ska börja med att titta på min egen skolgång. Hur har den varit? Jag
har ingen anledning att klaga. Jag har inte blivit mobbad, men naturligtvis
retad för mina åsikter och mitt uppträdande ibland. Men jag har aldrig
direkt lidit av det. Mina lärare tycker jag är mycket bra och trevliga och
så har det alltid varit. De är kunniga och är också trevliga människor.
(Naturligtvis finns undantag.)
Jag tycker, att jag får ut en hel del av undervisningen. Men det
beror mycket på att jag själv har tagit ini|tiativet till att lära mig. Det
är upp till var och en att lära sig. Skolan bryr sig inte om eleverna kan
läsa och skriva när de går ut grundskolan. Elever går ut skolan med ettor
och tvåor i betyg. Skolan beklagar sig, men inte mer. ”Vad har det blivit
av den killen idag, som aldrig lärde sig något? Det har säkert gått dåligt
för honom, men vad kunde jag ha gjort åt saken? Det gick inte att lära
honom någonting därför att han ”missade” hela högstadiet”, undrar kanske en
liten svensklärare, som inte anser sig kunna hjälpa dåliga elever. Främst
är det detta jag har emot dagens svenska skola. Skolan tar inget ansvar.
Det är skamligt, ”
Visst hade killen kunnat lära sig. Det är ingen tvekan om saken. Det
är möjligt, att han inte föddes med världens högsta intelligensnivå, men
jag kan absolut inte tro, att han inte hade kunnat lära sig matte, språk,
grammatik för det. Jag tror att alla är kapabla till det när de föds. Men
de kanske föds i en familj, där föräld|rarna inte heller kan någonting. De
går på ett dagis där de leker flummiga leker, bråkar och slåss. De börjar
låg|stadiet och lär sig att läsa mycket knaggligt. De klarar dock av att
läsa Kalle Anka:s pocketserier. De börjar mellanstadiet, men känner ingen
lust att lära sig. Mellanstadieläraren är en snäll, liten variant, som inte
vill plåga någon elev. De börjar högstadiet, man klarar omöjligt av att
lära sig. De har nämligen missat hela mellanstadiet. De förstår knappt vad
läraren menar. Det är svårt att hjälpa upp eleven nu. Men om man tidigare
hade satt in aktiva hjälpinsatser hade eleven mycket väl kunnat klara sig.
Om man hade tvingat eleven att ta extra lektioner i ämnen den hade svårt
för hade det varit ett ansvarstagande och inte för|tryck, som dagens skola
tycks tro. Skolan bör ha som mål, att alla elever går ut skolan med nödiga
kunskaper. Skolan bör utgå från att alla elever kan lära sig. Skolan ska
inte fungera som utslagning av s.k. dåliga elever. De var inte dåliga från
början. Skolan gjorde dem dåliga. Skolan är en skam.
Men hur skall man då lära mindre begåvade elever att läsa, skriva och
räkna? Extralektioner tycker jag är en bra lösning. När eleverna går ut
lågstadiet ska alla vara lika duktiga. När de börjar högstadiet blir det
mer avancerat. Vissa kommer att få det svårare. På ett tidigt stadium skall
man då hjälpa dem. När eleverna går ut mellanstadiet ska alla återigen vara
lika duktiga. På högstadiet återupprepas proceduren från mellanstadiet. På
ett tidigt stadium sätter man in hjälp|insatser. Detta att skolan måste ta
sitt ansvar är det viktigaste argumentet jag har mot dagens skola.
Hur skulle då min drömskola se ut? Min drömskola skulle ha som
huvudmål att träna elevernas intelligens, ana|lytisk förmåga, kreativitet,
konstnärlig förmåga och förmåga att leva sig in i och kunna analysera och
förstå andra människors situation. Människor med dessa egenskaper behövs i
vårt samhälle. Tänk om alla människor vore sådana! ”Det vore en nåd att
stilla bedja om.” Det vore en dröm, men jag är inte dummare än att jag
förstår att det är omöjligt att nå dessa ideal. Men man kan försöka därför
att det ger mening åt livet. Skolan har makt över människor. Visst har den
det. Skolan kan forma sådana människor, som jag drömmer om. Visserligen
innebär detta, att man pläderar en viss sorts livsstil. Det kan ju upplevas
som väldigt storebrors|aktigt. Men när det är den livsstil som i längden
gör människor lyckliga och harmoniska är det taskigt att inte leda
människor in på den rätta vägen. När de väl går där, förstår de nog vilken
vacker väg det är.
Skolan ska skapa humana och ödmjuka människor. Skolan ska arbeta bort
fördomar, rasism och brutalitet. Grunden för att skapa sådana är att skolan
förmedlar litteraturintresse. Läsning är grunden för läsförmåga,
skrivförmåga och människokunskap. Om alla elever läste på fritiden skulle
skolan ha en lätt uppgift. Därför är det viktigt att barn redan på dagis
lär sig att läsning är en ädel, nyttig och rolig sysselsättning.
Litteraturanalys är det viktigaste ämnet i skolan. Det knyter samman
filosofi och psykologi på ett naturligt sätt. Eventuellt skulle jag kunna
tänka mig att man studerar litteratur ämnesvis. Under olika perioder
studerar man ett tema i litteraturen t.ex. döden, kärlek, livets mening,
synd och andra existensiella problem. Man läser och analyserar texter och
böcker i alla olika genrer som tar upp det tema man för tillfället håller
på med. På gymnasiet kan man studera litteraturen i kronologisk ordning på
ett mer litteraturvetenskapligt sätt. Högstadiets litteraturundervisning
ska ha som mål att ge människokunskap. Redan på lågstadiet och
mellansta|diet bör man införa litteraturstudium. Men där utgår man från
sagor, ungdoms|böcker och lättare texter.
I svenskundervisningen är det också viktigt att eleverna får ett
uttrycks|fullt och ordrikt språk. Ordkunskap är naturligtvis mycket
viktigt, men det ger sig ju självt i och med att man läser. Grammatikkursen
bör avklaras snabbt och effektivt. Svenska bör få sex veckotimmar.
Historia och religion är mycket viktiga ämnen. För att kunna bedöma
vad som händer i världen nu måste vi veta vad som hänt förut. ”Intet nytt
under solen”. Historia är lustigt nog ett icke omtyckt ämne. Det beror på
att läroböckerna är alldeles för tråkiga och kortfattade. Historia är ju
ett spännande och fascinerande ämne. Man bör absolut inte avromantisera
det. Religion ska på ett naturligt sätt knyta an till svenskans
filosofi|undervisningen. Religion och historia bör få minst tre
veckotimmar. Samhällskunskap bör på ett kortfattat sätt lära ut demokrati
och hur länder fungerar. Samhällskunskap bör inte uppta särskilt många
veckotimmar.
De naturvetenskapliga ämnena, inklusive geografi, kan på inte sätt
berika människan. Dagens svenska skola vill göra lönsamma små individer med
mycket matte, fysik och kemi i bakfickan. Skolan är inte till för det.
Skolan ska berika eleverna. Sjuka individer vill väl ingen ha. De
naturvetenskapliga ämnen måste få ett lägre antal veckotimmar. På gymnasiet
kan man börja specialisera sig.
De praktiska ämnena skall inte ha en större position än de förtjänar.
Men man bör kunna välja ett estetiskt tillvalsämne, som utvecklar en som
människa, redan i grundskolan.
Språk är naturligtvis en viktig del av skolan. Man har alltid nytta
av språkkunskaper. Språkundervisningen bör bedrivas effektivt, rationellt
och pedagogiskt. Fler veckotimmar är svårt att genomföra, men å andra sidan
är det kanske inte så väldigt nödvändigt.
Idrott är viktigt för den fysiska hälsan och har ett lagom antal
veckotimmar.
På alla skolor bör en intellektuell stämning råda. Bildning, kunskap,
snille, humanitet och ödmjukhet skall vara viktigt. Alla lärare – oavsett
vad de undervisar i för ämnen – ska vara intellektuella. De ska respektera
eleverna och vara beredda att hjälpa dem. De ska vara duktiga pedagoger och
entusiasmerande. På lärarutbildningen ska det vara fritt ämnesval och
mycket ämnesstudier.
I dagens skola lär sig eleverna bara till proven. Några dagar efter
provet har de glömt bort vad de har lärt sig. Det är svårt att minnas vad
man lär sig. Men för att få eleverna att minnas måste man hela tiden hålla
gamla kunskaper àjour. Elev|erna måste hela tiden repetera vad de en gång
lärt sig. En tanke är att man avsätter en timme i veckan för
”repetitionsprov”. Frågor i alla ämnen på saker man en gång lärt sig ska
komma upp.
Nuvarande betygssystem är inte bra. Dels är det relativt, dels talar
det bara om vad man presterat. Att införa det gamla betygssystemet vore
ingen dum idé. Godkänd, Inte Utan beröm Godkänd, Med Beröm Godkänd, Med
Utmärkt Beröm Godkänd och Berömlig talar om vad man kan och hur stora
kunskaper man har. Man bör inte ha någon bokstavs- eller siffergradering.
Det är bara idiotisk statistik.
Ett råd med både lärare och elever, som fungerar som ett slags
regering, på varje skola vore kanske en bra lösning på demokratiproblemet.
På en skola, där förhållandevis få människor tillbringar sina dagar, vore
det ju rätt lätt att genomföra demokrati. Beslut bör fattas av alla elever
och lärare genom omröstning. Rådet får inte ensamt fatta beslut.
Jag vill ha en skola där kunskap betyder mycket och där alla har
chans att få den. Skolan bör vara en fostringsanstalt, lite grann.