Mina nio år i skolan
Den 19 Augusti började jag 1:an. Jag hade väldiga problem med vad jag
skulle ha på mig, men tillslut bestämde jag mig för min röd-och vit randiga
klänning. Mamma satte upp mitt hår i två toffsar. sedan gick vi. Efter
halva vägen mötte vi två av mina dagiskompisar, som också skulle börja
skolan. Vi gjorde sällskap resten av vägen till den ”hemska” skolan. När vi
kom fram gick vi upp till salen och där välkommnade läraren oss. Vi fick
alla välja varsin bänk och sedan började uppropet. Det var väldigt
spännande. Efter uppropet fick vi reda på vad vi skulle ha med oss nästa
dag tex klister, sax, penn|skrin m.m.

Klockan 1000 på tisdagen stog vi alla (utan föräldrar den här gången) utan
för klass|rummet. Alla tittade nyfiket på varandra. Jag och Hanna stog och
jämförde våra ryggsäckar. Vi kom fram till att hennes var finare, efter|som
den var blå. Så till slut kom Solveig och öppnade dörren och sa:
– Godmorgon.
– Godmorgon, ekade vi i kör.
Inne i klassrummet satte vi oss där vi hade suttit på uppropet, sedan fick
vi varsin skriv|bok. Solveig sa att vi skulle skriva namn och klass på den,
så det gjorde vi. Sedan sa hon:
– Nu öppnar ni boken och så på första sidan skriver ni ett A. Är det någon
som vet hur ett A ser ut?
Ingen vågade räcka upp handen, så Solveig skrev ett stort A och ett lite a
på tavlan. Alla Skrev sedan ett stort och ett litet A. Sedan fick vi vasin
veckotidning som vi skulle klippa ut stora och små A:n ur och klistra in i
våra skrivböcker.
När vi hade klippt klart, så la vi ner våra skrivböcker i bänken och
Solveig började dela ut en mattebok som hette ”Apan”. I den räknade vi
några tal. Sedan fick vi gå och äta lunch.

I det stora hela var ettan jätte rolig. och alla i klassen var jätte
snälla, och jag fick en bästis. Varje rast satt vi i en koja i buskarna och
pratade hemligheter.

I tvåan fick vi arbeta mer fritt med läse|böcker och sådant. På svenskan så
skrev vi berättelser som vi sedan spelade upp i en liten teater som vi hade
gjort av en kartong. Figurerna fick vi rita själva och klistra fast på
klossar som satt fast på blomm|pinnar. Sedan var det bara spela upp pjäsen
för resten av klassen. I tvåan dök ett nytt ämne upp på schemat, skrivstil.
Skrivstil hade vi i klassrummet bredvid med en annan lärare. Vi fick stora
böcker att skriva i och det var väldigt svårt att få till alla bokstäverna
som såg ut som krumelurer. Läraren hade tålamod, så till|slut skrev hela
klassen ganska läsligt. Jag tyckte skolan var rolig, utom matte
lektion|erna. Vi hade börjat med en specialbok som bara bestod av romerska
siffror. Jag fattade ingenting av den, så ett tag fick jag gå till en
special lärare för att jag skulle förstå, och det hjälpte. I slutet av
tvåan låg jag först i matteboken ”med de krångliga siffrorna”.

Trean flöt förbi ganska obemärkt. Det var bara några få riktigt stora
”saker” som hände. Till att börja med fick vi en ny pojke i klassen, Pelle.
Han skulle gå om 3:an eftersom han inte kunde läsa ordentligt. Han smällte
lätt in i klassen. Under hösten började vi öva in en cabaré, som vi skulle
visa upp för föräldrarna i slutet av termi|nen. I samma veva blev Pontus
borta allt mer. Han hade Leukemi (Blodcancer) och den blev värre. Han fick
cellgifter och tappade håret, men var alltid lika glad. Dagen efter vi hade
spelat upp våran cabaré, så ringde snabbtelefonen i klassrummet. Det var
från expeditionen och de sa att Solveig hade telefon. Vi fick klara oss
själva några min|uter, sedan kom Solveig tillbaka. Hon sa åt oss att vi
skulle sätta oss och vara tysta, sedan sa hon allvarligt att Pontus hade
dött. Han hade dött kvällen innan, när vi hade cabarén. Jag kunde inte
jobba mer, jag kunde inte göra någonting, jag bara satt. Jag hade bott på
samma gård som Pontus i 5 år och våra mammor kände varandra väl, så vi hade
umgåtts ganska mycket. Hela klassen gick på begravningen, och jag grät som
en dåre.

På våren fick jag börja gå hos Vera. Hon var talpedagog och skulle lära mig
att säga s eftersom jag läspade. Det tog ett tag, men sedan kunde jag säga
s lika bra som någon annan. Tillslut kom det efterlängtade sommarlovet.

När vi började 4:an så var det ny skola, ny lärare och nya elever. Vi
började 4:an i Helle|bergsskolan. Där fanns det även Montessori klasser. Vi
fick sal 7 på övervåningen och våran nya lärare hette också Solveig. Hon
verkade snäll, tyckte jag. Vi hade fått två nya i klassen, Pernilla som var
ganska liten till växten också Petter som var motsatsen. 4:an var ganska
kul, man kände sig ganska stor och det blev fler grupparbeten. Det tyckte
jag var kul. I slutet av 4:an åkte vi på en ”klassresa”. Vi hade varit på
klassresa i 3:an. Då var vi på Högbygård. Det var en scoutstuga som låg
mitt i en tjurhage. Men nu i 4:an var vi på Oskars land, som låg i närheten
av Birka. Det var bara för att vi hade läst om Ansgar som kristnade
Vikingarna som vi fick åka till Oskars land, för det var ju bara att ta
båten till Birka och Ansgarskors på berget. Det spöregnade hela tiden, så
vi fick gå i spöregn och motvind upp till korset.

I 5:an började det en till kille i våran klass, Jonas. Han hade gula jeans
med hål på knät, så jag och Charlotta började kalla honom för kycklingen.
Solveig klagade på hans långa lugg. Men han vägrade klippa sig. Skolan gick
bra, men Solveig var inte så sträng, så våran klass blev snart känd som
skolans pratigaste. Vi hade musik och det var ganska kul, ibland
troligtvis har läraren rättat till punkt och stort I fick vi sjunga och
när vi inte gjorde det så fick massa tråkiga stenciler om olika
instrument.

I 6:an började åter en ny elev i våran klass. Den här gången var det en
tjej som hette Mimmi. Vi var några som kände henne sedan innan, så hon kom
lätt in i kla|ssen.
I sexan var vi mer pratiga än någonsin. Vår lärare gick ut och grät i
lärarrummet i genomsnitt 2 ggr i veckan. Hon kom inte upp förrän någon av
oss kom ner och bad henne snällt om att komma upp igen. Undervisningen gick
väll lite si och så, eftersom hon gick i från lektionerna titt som tätt.
På klassresa åkte vi till Ramstad, det var bara dit pengarna räckte. Vi
gick på slottet och på ett stort badhus. Där fanns det vattenruschkannor
och bubbelpoler. Det fanns också en bassäng med vågmaskin.

Så skulle man börja 7:an, högstadiet. Där började man minsann inte med
upprop, utan med kvartsamtal. Det hela var mycket intressant. Nya lärare,
skåp, byta klassrum. I sjuan fick vi en ny tjej och en ny kille. Det gick
bra med killen, men med tjejen gick det sämre. Hon var utstött hela 7:an o
8:an men är nu med i ”gänget”. 7:an innebar mer prov, läxor o.s.v. så det
hela kom som en chock, eftersom Solveig inte hade för brett oss på 7:an med
mycket läxor. Jag började läsa tyska. det var kul, men vi hade en hemsk
lärare som hade ”gullebarn”, och det gjorde oss alla ganska irriterade.
osäkert om eleven egentligen skrivit irreterade I 8:an så var det frid och
fröjd. Under|visningen var som den varit i sjuan. På höst-terminen fick vi
första betyget och det var till min stora glädje inte allt för dåligt. Vi
fick göra första standardproven, i engelska. Då var man jättenervös.

Nu i 9:an så har det inte hunnit hända så mycket för det är bara september.
Man får fler läxor och prov och lärarna tjatar om att ”sånt får man räkna
med i 9:an”.
Efter 9:an blir det väll gymnasiet, sen att jag inte vill skilja mig från
klassen är en annan sak. Jag kommer avlida.
Om man ska sammanfatta alla skolåren så tycker jag att de har varit bra
allihopa.
Bra uppsats! Jag har lärt mig massor om hur du och de övriga eleverna i
X har haft det under er skoltid. Du har skildrat alla de tre stadierna på
ett intressant och personligt vis. Uppsatsen är väl disponerad med ett
stycke om varje skolår. Språkligt sett finns en del – smärre – fel.
Inledningen var också välskriven med ett roligt ögonblicksminne. Mycket
över medelprestation, dvs 5