Mina skolår.
Nu sitter jag här, vårterminen i nian och gör mitt andra nationellaprov i
Svenska. Jag tänker tillbaka, för nio år sedan. Nio långa, men ändå korta
år. Jag minns så tydligt när jag började första klass. Att jag och mamma
dagarna innan varit ute, en varm augustidag och shoppat nya kläder och
skor. Och så hade jag fått fina rosa pennor med gula blommor på. Som jag
skulle ha och lära mig skriva med. Visst, jag kunde ju redan skriva mitt
namn och mamma och pappa. Men vad skulle det hjälpt idag?
Jag hade satt mig i en bänk längst bak och mamma satt bakom. Alla barn satt
i de förstora bänkarna och blängde nyfiket, på varandra. Några barn och
föräldrar pratade med varandra, med låg ton. Men det var nästan alldeles
tyst.
Så kom hon, fröken Britta tror jag hon hette, om jag inte minns fel. Hon
var en kort, tjock ”dam” med glasögonen ner glidna en bit på näsan. Hon såg
inte så glad ut, när hon gick med sakta steg, mot sin karteder och satte
sig på sin blåa, snurr stol. Men efter att ha tittat noga på var och en av
oss, såg man mungiporna sakta dra sig uppåt.
-Välkomna, sa hon med ett stort leende. Ingen sa något, förutom en stor
pojke i ena hörnet.
-Tack, skrek han och viftade med armarna. Alla skrattade en stund, sen hade
fröken upprop.
-Sofie Lennartsson?
-Ja, sa jag med tydlig och klar röst. Jag var glad, jag var stor nu, jag
skulle börja skolan.
Sen pratade fröken, hon berättade om sin sommar och frågade om vi
haft det bra och badat mycket. Och helt plötsligt hördes ett ”ding ding,
ding dong” Det var skolklockan. Det var rast. Jag lekte med en liten tjej
som hette Emilia. Vi sprang runt och provade alla gungorna, rushelbanan,
klätterställningen och grävde ett stort hål i sandlådan. Ända tills det lät
igen ”ding ding, ding dong” Jag hade nu hatf min första rast.
Jag satte mig i samma bänk igen. Äntligen, skulle jag få lära mig
skriva nu? Men det blev inte så, vi skulle måla en teckning, om vad vi
gjort på sommarlovet. Jag målade våran lilla trä stuga uppe i Dalarna. När
jag och min lilla syster Jonna spelade krocket, utanför på den gröna
tomten. Jag målade det finaste jag kunde, så det tog ganska lång tid.
Vi hann inget mer håller. Jag hade kännt att min mage kurrat en
stund, men jag ville inte fråga om vi skulle få någon mat. Men det fick vi,
köttbullar och makaroner. Det var inte lika gott som när mamma gjorde det.
Men det gick att äta och jag blev mätt.
Sen var dagen nästan slut. Vi samlades allihopa och sa hej då. Jag
tog min ryggsäck och gick för att möta mamma vid lilla vägen som vi hade
bestämt. Vi gick långsamt hem. Och jag berättade allt, om att jag på rasten
lekt med en snäll tjej som hette Emilia. Att vi målat sommarteckningar och
åt mat i matsalen.
På kvällen när jag skulle sova, så tänkte jag på dagen som gått. Jag var
nöjd, men jag ville ju lära mig skriva. Men kanske i morgon, var min sista
tanke innan jag slöt ögone, och somnade. Det var min först skoldag.
År då uppsatsen är skriven: 2003
Mina skolår
Jag minns den dag då jag skulle börja skolan. Mina föräldrar följde med och
jag tyckte det var tryggt. Men när dem senare var tvugna att gå brände
tårarna bakom ögonlocken, och jag blev med ens mycket otrygg istället. Men
jag lyckades ta mig igenom dagen och fick dessutom en bra kompis. Jag
gissar på att det var vi två som blev över eftersom de andra i klassen
kände varandra och det gjorde inte hon och jag.
De två första åren i skolan var mycket enkla, tyckte jag iallafall. Jag och
min kompis var nästan duktigast (om inte det..) i klassen och jag var
stolt, likaså mina föräldrar.
Men när jag började i andra klass svek jag min kompis och lämnade henne.
Men jag lämnade henne inte helt ensam för att tidigare under året hade det
tillkommit en ny tjej som vi hade börjat att vara med.
Så nu gick jag över till en ny tjej som jag tyckte var mycket häftigare,
lite tuffare. Så nu var jag inte längre en av de ”töntiga” och fick
istället fler kompisar i klassen.
Vi fick en ny lärare, som alla till slut hatade, även vissa föräldrar. Men
detta påverkade inte mina studier utan jag fortsatte med att vara duktig i
skolan.
Åren flöt på och allting gick bra för mig. Även om jag inte tyckte om att
gå som 3:a i en 3-4:a, eftersom de att år äldre klasskamraterna inte hade
någon som helst respekt för oss 3:or. Men sedan när det var vi som istället
blev 4:or var det en helt annan sak. Och nu började man även intressera sig
för killarna i klassen. Det frågades chans hit och dit och alla var ihop
med alla. Men i 4:an vet man inte riktigt vad riktig kärlek är för något.
Så de 3 killar som jag var ”ihop” med var jag egentligen inte ens kära i,
utan man skulle bara ha en pojk|vän eftersom man då fick man högre status
bland de andra i klassen.
Kalasen man gick på förändrades och nu skulle man istället ha disco. Och de
som inte hade någon pojkvän fick sitta i ett hörn och låtsas ha kul medans
paren dansade tryckare efter tryckare.
”Sanning eller konsekvens” presenterades för mig. Även om jag inte ville
vara med så tvingade jag mig till att vara med eftersom alla de andra
”tuffingarna” var med. Jag är glad nu att jag inte behöver vara med om det
igen.
På skolan bildades olika gäng, oftast tjejer som hade börjat intressera sig
för modet och använde mascara och var omtyckta av killarna. Allt detta
skedde i femman. Jag hade också börjat sminka mig, något som min kompis
tyckte var fult. Nu började jag inse hur olika vi var, och hur mycket
hellre jag ville vara med de ”tuffa” tjejerna i klassen. Så en rast tog jag
chansen. Jag gick ifrån henne utan att säga ett ord. Vi sa inte ens ett ord
till varandra förrän i slutet av sjätteklass, alltså över ett år.
Det blev väldigt jobbigt för mig. Mina föräldrar fick ingenting veta förrän
det var dags för utvecklings|samtal. De pratade om att vi skulle bli vänner
igen, men jag stretade emot.
Efter den jobbiga tiden blev det ganska lugnt igen och hon skaffade sig en
ny bästis.
Jag och mina nya vänner hade det jättekul. Även om jag ibland kände mig
lite utanför, speciellt när de pratade med de ”tuffa” tjejerna i sexan.
Läraren som vi hade haft sedan i tvåan var utbytt och vi hade nu en
jättebra lärare som alla tyckte om.
Jag var fortfarande duktig i skolan och pluggade ut läroböckerna snabbt.
Även om jag var duktig och tyckte det var kul så var det en sak som jag
verkligen avskydde och gruvade mig inför, nämli|gen redovisningarna. Jag
hatade när alla tittade på mig och min röda färg i ansiktet blev allt
starkare. Jag kände mig svimfärdig och min mun torkade ut så det blev svårt
att prata. Jag fick för mig att alla i klassrummet flinade i smyg åt mig,
så som det antagligen inte var.
Men det var i alla fall en skön och lättnad känsla efteråt när man var klar
och fick sätta sig igen. 5:an Gick snabbt slut och vi fick reda på att vi
inte skulle få ha vårat sista år på skolan, utan att vi skulle få ha vårat
sista år på ett högstadium. Jag blev en aning orolig för allt som skulle
hända. Man hade ju hört talas om toadoppningar och saker i samma stil. Så
först var jag emot det. Vi skulle även få nya klasskompisar eftersom 3
klasser skulle bli två.
På den nya skolan hade vi en egen ingång som alla i sexan använde eftersom
ingen ville vara i vägen för de stora 7:orna, 8:orna och 9:orna. Jag och
mina kompisar hade blivit ännu bättre kompisar på sommarlovet, och
antagligen tuffat till våran attityd en aningen. Det var häftigt att skita
i skolan, speciellt läxor. Jag halkade efter och var inte lika duktig i
skolan som innan. Vår nya lärare var toppen och et är på grund av henne som
jag inte gick helt förlorad. Jag hade tur som inte skolkade, för det hade
jag nog gjort ifall dem hade gjort det.
Men sedan hände något. Jag började lyssna på annan musik och fick ett nytt
intresse. Mina kompisar retade mig lite, men jag brydde mig inte. Jag hade
hittat mig själv.
Jag fortsatte att umgås med samma kompisar, och när vi började 7:an blev
det fler kompisar i vårat gäng. Nu kände jag mig ännu mer utanför och
bollades runt bland allihopa.
På grund av att jag var så slarvig i sexan så kom jag efter i sjuan. Proven
gick inte alls bra. Det var efter ett utvecklingssamtal som jag bestämde
mig för att satsa på skolan, och satte upp mål på att bli duktig i 8:an.
När 8:an började lämnade jag gänget. Jag började umgås med några andra i
klassen som jag fortfarande är med idag. Mina provresultat blev allt bättre
och jag började tycka om skolan igen.
Idag har jag ännu bättre resultat. Men det är ju nu det gäller eftersom jag
går sista året och börjar snart gymnasiet och det är viktigt med
slut|poängen.
Jag är en aning nervös för att byta skola. Tänk om jag inte får några nya
vänner? Jag kanske blir helt själv?
Med detta jag har skrivit vill jag ha sagt att det är viktigt att ha bra
och rätt vänner. Man ska trivas med dem. Om jag hade fortsatt med att vara
med det gänget hade jag idag skolkat, rökt och varit dålig i alla ämnen,
även om jag inte velat det. För det är ju så coolt, eller hur? HA! Endast
döda fiskar flyter med strömmen.
Mina skolår
Jag tror att varje sexåring som ska börja skolan känner en viss oro,
spänning och förväntan. Men vissa har lätt och ta för sig och visa
framan|da och vissa inte. Jag var den där lilla försiktiga, blyga flickan
som endast vågade ta för sig bland kompisar och familj, men annars stod
gömd bakom pappa, som var min stora ”hjälte”. Han som visste allt och som
kunde hjälpa mig i alla situationer. Nu hade jag inte honom mer, jag fick
klara mig själv. Ingen att gömma mig bakom.
Detta var ett stort steg för min självständighet. Jag fick börja
anförtro mig till lärare och kompisar, det var svårt till en början men jag
lärde mig tillslut. Allt eftersom tiden gick skaffade jag mer och mer
kompisar, både killar och tjejer. Skolan var trotts allt inte så dum.
Samtidigt som jag fick träffa kompisar och leka fick jag lära.
Min mamma hade varit sjuk länge, men så kom den dagen då hon fick flytta
till himmelen. Jag minns att jag var rädd för att gå till skolan, vad
skulle dom säga. Skulle de tuffa killarna reta mig för att jag inte hade
nån mamma. Jag ville inte vara annorl|unda. Det tog ca 2-3 veckor innan jag
var tillbaka i skolan igen. Jag hade fått brev ifrån några utav kompisarna
under den tiden jag var hemma. En skrev att hon var ledsen för det som hänt
och att alla i klassen väntade på mig. Det var skönt att höra, men jag var
ändå rädd för alla frågor de skulle ställa.
Efter en tid märkte jag att det inte var som jag trott. Visst var dom
nyfikna och sugna på att fråga, men nästan ingen vågade. Mina fröknar sa
till mig, så fort jag kom tillbaka.
-Känner du dig ledsen eller vill prata med någon så finns vi här. Detta sa
de upprepade gånger till mig. Jag pratade aldrig med dem, men det kändes
skönt att veta att de fanns där. Lärare som brydde sig.
Det sista året i mellanstadiet minns jag att jag utvecklades mycket.
Jag hade fått fler ”nära” vänner och klassens sammanhållning var hade
blivit mycket bättre, killarna hade mognat. Jag var nu en av dem som hördes
och syntes mest. Mina kompisar och jag övade danser på rasterna som vi
sedan visade upp. Jag minns att vi sista terminen gjorde en riktig ”show”.
Vi gjorde en uppvisning av ”Miss World” och visade upp för nästan hela
skolan. Detta stärkte mitt självförtroende väldigt. Jag vågade ta för mig
ännu mer och hade hittat ett stort intresse för dans och musik. Detta
tycker jag att skolan till stor del ligger bakom. De lät oss dansa på
rasterna och göra det vi tyckte var roligt.
Detta gjorde att jag sedan fortsätte med mitt stora intresse när vi
började högstadiet. Jag valde DDM, (drama, dans, musik) som mitt tillval.
Jag fick träning i att lita på andra, stå upp inför folk, vara mig själv
mm. Jag tycker skolan har hjälpt mig till stor del att utveckla mina
drömmar och inse vad jag verkligen vill.
Idag kan jag se tillbaka på mina skolår och vara nöjd.
Allt jag har gått igenom i skolan, både motgångar och framgångar, har gjort
att jag är den jag är idag. Från att vara en blyg liten flicka, som var
rädd för allt och alla, har jag blivit en tjej som kan stå upp för vad jag
tycker, vet vad jag vill och dessutom ordförande i skolans elevråd.
Nu när vi ska börja gymnasiet känner jag bara stor glädje och förväntan.
Jag vet vad jag vill och tänker inte vara den som sitter gömd bakom någon.
MINA SKOLÅR
Ja mins ganska väl första dagen i skolan i Angered ja var 6 år. Min mamma
följde mig hela vägen till skolan där ja träffade Masel efter som att vi va
kompisar sedan lånkt innan höll vi ihop. Så nervös som ja va när mamma gick
och ja och Masel stod där på skol|gården bland alla andra nya har ja nog
aldrig varit.
Efter bara några menuter kom dom eldsta barnen ut sexorna. De skulle ta oss
med ut på tipspromenad i skogen. Vi blev indelade i små grupper självklart
hamnade jag och Masel i olika grupper. Ja har inget minne av frågorna eller
vilken placering vi hamnade på men vi van nog inte i alla fall.
Efter tipspromenaden gick vi in i vårat klassrum och blev uppräknade och ja
va som vanligt sist eftersom mitt efternamn börjar på V. Det var det ja
mins från min första dag i skolan eller föresten det var att Viktor Ekström
spydde under uppropet. Fröken sa att hon tyckte att det var passande för
hans pappa var med.
Efter några veckor blev skolan varda iochförsig en ganska oseriös och
lekfull varda med mycke lek och raster. Sista timen varje dag hade i lek i
ett klassrum som hette lekis där kunde man göra en massa saker tillexempel
leka med lego, bilar eller ligga i myshörnan och lysna på band. Det fanns
även en snickar där vi byggde allt möjligt men för det mesta var man där
inne för att leka med limpistolen eller leka med brännaren. Man kunde även
vara ute på leken. Det var mycke lek även på lektionerna det var alfabets
lekar och ordlekar. Det var under den tiden som ja tyckte det var riktigt
roligt i skolan.
Och så höll det på det första året innan allt blev mer seriöst och mer
inriktat på och lära sig läsa och skriva bra är att hålla på och leka hela
dagarna.
När ja gick i ettan eller tvåan uniefär bygdes skolan ut det var alltid
stökigt över allt under den tiden men det behövdes för det var väldigt
trånkt inan för skolan blev dubelt så stor uniefär och då blev klasserna
lagom stora. Den nya delen av skolan döptes till X 2000 och den gamla delen
där ja gick hette loket.
Det var under denna tiden jag lärde mig läsa ordenkligt. Det var väldigt
mycke lästräning den tiden. Och det var även då som vi fick börja använda
datorerna. Som vi använde till sama sak som allt anat att lära oss läsa med
läsprogram.
När man började i tre fyran hade man ingen lektid längre och i trean gick
man till halvtre på torsdagar istället för tio över ett.
Det var även många klass fester som utspelade sig på samma sätt varje gång
det var ingen som dansade i början för det var ingen som vågade börja men
tillslut var det alltid Johan Strand som bjödupp och då gjorde alla andra
också det. När vi väl komit i gång så dansade vi hela tiden.
I Femsexan Fick våran klass byta till ett klassrum i X 2000 för att vi
skulle vara nära den andra Femsexan.
Under dom två åren var man kung på skolan i skolskogen hade man dom finaste
kojorna och det var ingen som vågade sno något från en. Och på vintern
lekte vi herren på|toppen i en stor snöhög och då stog man altid överst.
Man kunde även spela bandy på bandy planen det var alltid en het diskussion
om att bandy genget kom försent för att när det ringde in kör man sista
målet vinner inan det blev mål.
Man läste mycket Oä dom åren det är sama sak som SO och även matte i en bok
som hette mattestegen där varje räknesätt var uppdelad i steg.
Efter julen i sexan började man bli nervös inför Grepen vi gjorde ett besök
som gjorde mig än mer nervös för det va så svårt att hitta för det var så
stort.
Några månader innan sommarlovet fick vi reda på klasserna och ja va spänd
över vilket hörn ja skulle hamna i ja ville gärna hamna i Beta för ja kände
lite folk där. Jag kommer ihåg hur glad ja blev när ja fick reda på att ja
hamnade i beta.
Det sista i Angered va en tråkig tid jag lenktade verkligen till Grepen.
När ja satt på bussen för första gången till Grepen satt jag med Masel och
vi va mest nervösa över om vi skulle hitta till klass|rummet.
I början tog man det lite passivt för man ville inte hamna i bråk med dom
stora, starka, tuffa och snusande niorna.
När man började andra året var man ju i alla fall inte minst och det kändes
ju gött. Andra året var tråkigt för man viste att man hadde ett kvar sedan
så kändes det inte första året för då var det kul med något nytt.
Det var kul att få sit första betyg inan jul lovet det andra året.
När man börjar det tredje kändes det både bra och dålit det kändes gött och
vara störst och gå i mitten av korridoren. Men det kändes rätt segt att ha
ett helt år kvar det käns mer än det är. Vid julen så kände man att det
närmade sig slutet bara en av sex terminer kvar. Nu när man har valt käns
det bara som en transportsträcka kvar fast en väldigt lång tansport|sträcka
kvar.
Mina skolår
Jag började skolan när jag var 7 år på Ljusnand dalens skola i 1,a.
Det verkade ganska kul på min första dag i skolan. men jag fick inte vara i
den klassen så länge for jag var tvungen att flytta till en hörsel klass på
samma skola. Dar det bara var 12 elever. Jag var inte hörsel|Skadad men min
kompis. Vi hade en larare som hette Lena Karin som var jätte snäll anda
tills vi borjade 4 då vi hede ihop 3 klasser och byte lärare till agne,
Karin och Johan. Den snällaste lararen av dom andra var helt klart Angne.
Dom andra tyckte jag inte alls om.
Det ända roliga på Skolan var gymnastik och rast. på rasterna spelade vi
hela tiden fotboll på sommaren och hade snöbbols|krig på vintern när det
var kramsnö. Anars gjorde vi ingeting.
När jag började 6an byte vi skola till lyckan|Skolan dar gick det elever
som gick 6 – 9an. 9erna dom var man radda för.
Redan i 6an var jag Jätte Skol tröt och längtade till gymnasiet. Men 6an
gick det inte så bra i skolan jag var latare an alla andra och pluggade
mindre.
6an gick ganska fort och jag skulle börja högstadiet jag var ganska nervös
for vi skulle få nya klasskamrater och lärare. 7an gick ganska bra tycker
jag det ända jag hade jag hade lite problem med var Kemi och Engelska
rasten gick ganska bra. Dom nya klassforestandarna hete Mona och Gunnar dom
är snälla.
I 8an fick jag mitt första betyg det var ganska okej jag hade bara ig i
Engelska och vg i idrot. Sedan vid Skolavslutningen fick vi vart andra
betyg då hade jag ig i Engelska och Kemi jag var besviken. Sedan mitt
senaste betyg var jag jätte besviken till för jag fick ig i Engelska, Kemi
och biologi. Nu hoppas jag bara att jag kommer in på gymnasiet där jag vill
gå antingen industri eller Barn och Fritid.
Mina skolår!
Även om jag har gått i skolan i nio år minns jag min första skoldag som om
det var igår. Jag minns att jag grinade och sa till mamma att jag inte
ville börja skolan. Veckan innan skolans start hade jag nämligen blivit
biten i kinden av en hund. Jag ville inte visa det stora såret för klassen,
men det var inte så hemskt när jag väl kom till skolan. Jag kännde ju redan
många av mina nya klasskamrater, dem som jag inte kände frågade bara vad
som hade hänt sen var det ur världen. Redan första dagen lärde jag känna
fyra stycken som kom att bli mina bästa vänner under tiden på Sörle|Skolan.
Det var Johnny T Lindgren, Mikael Åhlén, Glenn Hellberg och Emma Lagergren.
Första skolåret var vi ganska lugna, men sedan var vi aldrig stilla en
sekund när vi var tillsammans. Vi var som sagt aldrig stilla, där vi var
kunde lärarna vara säkra på att det hänte något rackartyg. Jag minns att
det var väldigt sällan att vi inte två hemrigningar i veckan. Två av alla
dem rackartyg som vi hittade på minns jag väldigt starkt. Det första hände
när vi gick i trean. Brevid skolan fanns det ett krondike som var absolut
förbjudet att besöka. Vi älskade ju förbjudna ställen så vi gick ner dit
och skulle fånga grodyngel. Efter en stund kom Ulla för att säga åt oss,
jag minns inte vad hon sa men något som gjorde Glenn arg. Han tog tag i
hennes ben och kastade omkull henne så att hon tappade hatten. Gissa vars
den flög, just det, ner i krondiket. Jag minns att jag och Emma tyckte att
det såg så kul ut att vi inte kunnde hålla oss för skratt. Egentligen minns
jag inte så mycket mer än att jag och Emma var tvungna att sitta och prata
med henne i hennes rum och be om ursäkt, medans Glenn bara fick
hemringning. Det andra hysset som jag minns väldigt starkt hände när vi
gick i femman. Vi hade en underbar natur- och slöjdlärare som hette Bertil.
Han hittade alltid på roliga saker med oss eftersom vi i hans tycke var den
bästa klassen han hade haft på länge. I femman tyckte han att vi hade
blivit stora nog att få göra kolmilor. Under vinter|halvåret hade vi klyft
små trästammar och ställt upp som milor. Nu var det sommar och dags att
sätta igång milorna. Det var så fruktansvärt varmt den dagen. I alla fall
så tyckte vi att klassen skulle gå ner till älven och bada, men vi fick ett
blankt nej av både Bertil och föräldrarna som befann sig i skolskogen den
dagen. Även om vi gick i femman så var vi otroligt smarta enligt oss
själva. Vi lyckades övertala Bertil att vi fem skulle få gå ut och gå i
skogen, men vi gick raka vägen till badet. Jag vet inte hur länge vi var
där, men när vi kom tillbaka var våra föräldrar där. Bertil hade blivit
orolig och ringt till dem. Bertil och föräldrarna bestämde att vi skulle få
kvarsittning i en timme. Senare hade föräldrarna ett möte där det bestämdes
att vi fem inte skulle få vara med varandra igen. Det kännes ju konstigt
att helt plötsligt bli nekade att vara med varandra när man varit hur bra
kompisar som helst i fem år. Men idag är jag glad över vad de bestämde. Om
jag tittar tillbaka på tiden på gläntan finns det väl bara en negativ sak.
Jag var mycket med Sanna och vi var båda less på skolan så vi skolkade
väldigt mycket. Det gjorde ju inte betygen bättre direkt. Men när jag fick
mitt första betyg insåg jag att detta verkligen var på allvar. Jag började
då göra mina läxor och vara på lektionerna.
Om jag blickar tillbaka på de roligaste sakerna med mina skolår faller
tankarna direkt på Bertil. Han är den bästa och mest jordnära lärare jag
någonsin har haft, Han lektioner i t.e.x fågelskådning, överlevnad,
bärplockning osv. kan ha bidragit till varför jag älskar naturen så
otroligt mycket som jag gör idag. Men om jag tittar tillbaka på min tid här
på gläntan så måste det vara klassen. Jag har haft den otroliga turen att
få gå i en sådan underbar klass som jag gör. Vi har verkligen kul ihop. Då
tänker jag på t.e.x femkampen som vi hade i åttan. Vi hade verkligen kul
och man såg på alla att de trivdes. Sen så är det ingen som buar ut någon
om den gör fel utan önskar den lycka till i nästa försök. Vilket är helt
otroligt bra gjort av klassen, medans jag har sett i de andra klasserna att
man buar ut någon så fort den gör något fel. Min klass är absolut det bästa
minnet jag har från Gläntanskolan.
Mina skolår
För nio år sedan då lekte livet. Det var då vi alla 16-åringar skulle börja
skolan, första klass.
Alla var spända och förväntansfulla. Att börja i skolan var en stor sak.
Från att gå till sexårs|gruppen till första klass var ett stort steg.
Första dagen var det upprop. Alla i klassen var så söta och små. Flickorna
hade fina klänningar på sig och även pojkarna var finklädda. Våran nya
fröken hette Liselotte, en trevlig fröken.
Efter uppropet sjöng vi och hade det roligt. Man riktigt längtade till
nästa skoldag.
Klassen kände jag redan innan. Eftersom vi hade gått i samma sexårsgrupp.
Skolan som vi började i hette Bursjöskolan. Det är nog den sötaste skola
jag vet, lagom stor och bra. Den ligger i ett så fint område också. Bakom
skolan är det en skog, där man hade sina äventyr på rasterna, gjorde kojor
osv. Några tiotal meter bort ligger en damm, Backa dammen. Fast ibland fick
man inte gå dit. Det kunde vara farligt på vintern när det låg is på den
lilla sjön.
På sommaren brukade jag gå dit med min mormor eller mamma för att mata
änderna. Det tyckte jag var kul. Lite längre bort ifrån staden ligger det
två vattentorn. Där var det lite farligt, dit vågade bara de ”tuffaste” gå.
Jag trodde det fanns fyllegubbar där, därför vågade jag inte gå dit.
I tre år gick jag i Bursjöskolan, tre underbara år. Vi hade många bra
lärare, Liselotte som var allas vår sjungande gosefröken. Med henne hade vi
alltid roligt och mysigt.
Det första året arbetade vi inte så mycket. Vilket både är bra och dåligt.
Nuförtiden känns det som att barnen börjar plugga matte vid femårsåldern.
Det tycker jag är hemskt, man ska ju vara barn så länge det går. Leka och
njuta av sin barndom.
Fasst visst arbetade vi också, läste och skrivde.
Jag har nu för mig att det var andra året som vi fick en ny lärare. Även
detta var en kvinnlig lärare, men vi fick två nya lärare då. En som hette
Ulla-Britta och en som hette Charlotta. Två härliga människor. De var nog
bland de bästa lärarna vi någonsin haft, tycker jag.
I vårat klassrum fanns det två blåa soffor. Jag minns att Ulla-Britta läste
Tsatziki för oss på morgonen. Alla satt tätt samlade i sofforna, och
lyssnade noga på när hon läste högt. Det var så skönt, stora och härliga
soffor. Från den boken fick man många skratt. Kan erkänna att jag längtar
mycket tillbaka till den gamla tiden. Det var bättre förr, så som ens
föräldrar och morföräldrar brukar säga.
När man hade gått klart sina tre år i Bursjöskolan, bar det av till
Grindsjöskolan. Där jag går nu. När vi var nere där för att ha slöjd tyckte
jag att alla var så stora här. Vi var ju bara små barn och de var
jättestora!
Nu är det vi som är jättestora, känns lite konstigt.
Även här fick vi bra lärare. Våran lärare som vi hade i fyran och femman
hette Lotta Landgren. En liten sträng dam, men som var en väldans bra
fröken. Det är hon som har ”läxat” upp klassen. Hon lärde oss en massa nya
saker. Av henne har man fått kunskap! I mellanstadiet och nu i högstadiet
har det varit lite struligt. Vi har haft en massa olika lärare, bra och
dåliga. En hade vi bara i en termin, vilket jag tycker är dåligt.
Annars har det varit bra här. Tiden har gått väldigt snabbt.
Nu går vi i nian, och snart skall klassen skiljas åt. Fast kanske inte
alla. Jag Stina och Jeanette har sökt till
Odenslundagymnasit/Samhäll|vetenskapliga programmet. Kanske börjar vi i
samma klass.
Det ska bli spännande att börja i gymnasiet. Få chansen att lära känna nya
människor. Få se lite nya ansikten, än dem som man har sett nästan varenda
dag i nio år. Det känns som om att man har tröttnat lite på klassen.
Dagen då vi slutar kommer det bli lite sorgligt. Att skiljas efter så många
år, men men sådant är livet. Synd att man inte har lärt känna alla i
klassen som man kanske skulle vilja göra.
Något som jag ser fram emot är när vi skall ha klassträffar. När vi är
omkring trettio år, det skall bli himla kul!
Jag är nöjd med min skoltid, men än är den inte slut!
Jag började ju i skolan som alla gör vid 7års åldern. Då började jag i
ettan. Det var pirrigt men sammtidigt riligt.
Jag gick i Brokils skola. Den var ganska bra. Som jag kommer ihåg så gick
första klass ganska bra. Snart var det dags för att börja i tvåan. Det var
inte alls lika pirigt som att börja i ettan. För att man hade ju gått ett
hellt år i skolan. Så då var man liksom van.
Att gå i tvåan var ganska kul men på sett och vis så var det ganska svårt.
Men om man bara kämpar på så går allt. Men det trodde jag inte på. Jag
kämpade inte, nästan ingenting alls. Jag fattade tydlig|en inte att man
måste kämpa. Jag var nära att få gå om tvåan, men jag bätrade mig till
sist, och klarade skolan. Så jag fick börja i trean. Å trean gick bra. Jag
fick bra på prov och läxförhör som jag kommer ihåg. Så trean gick bra rakt
igenom.
Sen var det dags för fyran. Å det var det värsta skolåret. För jag bråkade
på raster och på lektionerna. Jag bråkade mycket med tre killar som hette
Mikael Emerik, Pelle Jonnson och en som hette Anders Owembe. Vi fick sitta
inne på raster och fick hemringningar hela tiden. För att vi bråkade hela
tiden. Men jag hade ett och annat prov också som gick bra. Det var ett
Geog|rafi prov som jag bara hade ett fel på. Det var bra. Så var det dags
med femman. Ojj vad tiden går, tänkte jag. Så jag började i femman och det
gick väll bra. Tyckte jag. Så var det dags med sexan det sista året i
Brokils skola. Å det gick bra tyckte jag, men lite mer konsentrerad tycker
jag ja kunnat varit. Så jag gick ur mellanstadiet och började i hägstadiet.
Det tyckte jag var pirrigt.
Jag började i en skola i Linköping som hette Högabergskolan. Det var ganska
pirrigt. Men min storebror och min kusin John gick i den skolan så det var
ju bra. Men jag fick gå i speciall klass i sjuan. Det var inget roligt.
Så jag gick i den hela sjuan och halva åttan. Men effter julovet i åttan så
fick jag gå i normal klass igen.
Då gick det bättre. För då fick jag bätre lärare. Men betygen var inte så
bra i åttan. Men har bätrat mig tills nian, som jag går i nu. Så bara man
kämpar på så går allt.
/ Fredrik 9E
Skolan
Jag började mina första 2 år av grundskolan på ”Klingesta”. Den skolan har
inte samma läroplan som på Löve kan man säga.
I mitten av andra klass flyttade jag till Haveboskolan.
Den första lektion som jag hade så måste jag börja med skrivstil och
engelska…… och jag som knappt kunde läsa men fröken insisterade på det
så ja inte skulle komma efter.
I Mellanstadiet var det jag och Henrik som var bråkigast i klassen, men det
gick bra ändå.
Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag började ettan. Jag tror att både mamma och pappa
var med, iallafall fick föräldrarna stå längst bak. Vi skulle få Agneta
Falk som lärare, en äldre dam från Karevik.
Man skulle säga vad man hette, bodde och telefonnr. Jag var nervös fast jag
kände de flesta sedan dagis.
Vi var bara där i några timmar sedan åkte vi hem.
Skolarbetet var enkelt, jag kunde läsa, räkna och skriva innan jag började
skolan, så det var inga problem där. Jag kunde tillochmed lite engelska.
Sedan flyter åren ihop, jag kommer ihåg vissa händelser, men jag har ingen
aning om det var i ettan eller fyran det hände.
Sedan ett par månader av femman gått, började jag på Duveskolan. Jag kände
bara en person på hela skolan, Lisa Larsson som också bytt från Igelunda
samtidigt som jag.
Dagen innan jag skulle börja, hälsade jag och mamma på min nya lärare,
Solveig Strand. Hon visade ett klassfoto för mig och berättade vad alla
hette. Medans vi satt och pratade i klassrummet, så kom det en tjej in, hon
hade långt blondt hår, blå cykelhjälm, rosa tröja och blåa joggingbyxor.
Men det konstigaste var att hon hade en låtsastatuering av någon sorts
blomma på kinden. Jag hade sett Anna Nilsson.
Några timmar senare ringde det på dörren. Där stod Anna, jag blev väldigt
förvånad. Hur kunde hon veta vart jag bodde?
Dagen efter, då jag skulle börja skolan var jag väldigt nervös. Jag cyklade
till skolan, kom till klassrummet och gick in genom dörren, det kändes som
om jag var ett djur på zoo. Alla tittade på mig, Lisa var redan där. Sedan
såg jag Anna som pekade på en stol bredvid sig. När jag satte mig och
började prata med henne kände jag mig bättre. Jag var med Anna efter skolan
nästan varenda dag och även på helgerna. Fast varannan helg var jag hos min
pappa i Forsberga, som ligger 24 km från Kvarnbo.
Jag har alltid haft det lätt för mig i skolan. De som satt bredvid mig
använde mig som ordlista, frågade vad det och det ordet betydde. Vissa
tillochmed skrev av mig.
Trots att jag är relativt duktig i skolan, har jag aldrig gillat att gå i
skolan. Jag vill lära mig på mina villkor, på mitt sätt. Jag är hellre
hemma och läser romaner, än sitter och tragglar i skolan med läroböcker.
Börja på högstadiet var också en omställning. Tillochmed här fast det nyss
hänt, flyter åren ihop. Hela min skoltid är en suddig period av mitt liv.
Men fortfarande är jag andras ”ordlista”.
Nu, när man snart ska börja gymnasiet, så är det mycket press, betygen ska
förbättras, saker man ska göra klart och prov, det känns som vi har prov
varje vecka. Som om det inte skulle räcka med de vanliga proven så ska vi
också ha dessa nationella prov. Många är nervösa över dem, men inte jag,
jag har aldrig varit nervös inför ett prov. Bara det muntliga känns lite
obehagligt, för jag tycker inte om att prata inför folk.
Det ska bli skönt med miljöombyte, när man börjar gymnasiet, för jag är så
trött på den här skolan. Dessutom vill jag flytta hemifrån, så jag nästan
längtar tills när jag börjar gymnasiet. Men jag kommer att sakna alla mina
vänner och klasskamrater, och eftersom jag tänkte gå på en skola långt
härifrån, där ingen av mina vänner ska gå, kommer jag inte träffa dem så
ofta. De flesta andra kommer gå på samma skola; och bo kvar i Kvarnbo.
Varför var det en omställning, få konkreta exempel o beskrivningar.
Felfritt språk, meningskonstrukt. o ordval varierat innehåll, stycken,
vardagligt språk. G+