2003 – Sida 69 – Skrivbanken

2. Att byta skola/att byta klass.

Mina skol byten

Nu är klockan halv åtta på kvällen. Imorron börjar jag i en ny skola, igen.
Det är femte gången av alla mina skol år. Det är så att jag aldrig trivs i
skolorna. Killarna är för mesiga, och tjejerna är antingen värsta töntarna
eller stroppiga, en del kan vara ganska jobbiga för att dom är så fnittriga
och låssas att inte förstå någonting. Men ialla fall imorgon är det min
första dag i den nya skolan. Undra hur alla är i den klassen jag ska gå i
då. Den heter 9H. Just nu är dom 28 stycken elever i klassen, men imorgon
blir dom 29 stycken. Nä nu ska jag nog sova.
Nästa morgon (Annas första dag)
God morgon klassen! ropade läraren. Hon hade en röd tröja och en svart lång
kjol på sig den dagen. Idag ska vi få en ny tjej i klassen, hon heter Anna
och kommer från Nacka men nu bor hon här i storstaden. Ha Ha. Jag tittade
ut över klassen, den såg ganska trevlig ut. Och alla tjejer såg inte så
bimbiga ut och killarna värkade inte så mesiga. En kille var jätte snygg.
Han heter tydligen Magnus. På första rasten med klassen Sara och Pernilla
kom fram till mig på en gång och frågade om jag ville följa med dom till
kiosken, som ligger på andra sidan gatan. Vi köpte lite godis. Det var inte
mycket kvar av dagen då Pernilla kom fram och frågade vad jag skulle göra i
helgen. Så vi bestämde att vi skulle gå på bio. Så att jag ska träffa flera
av hennes kompisar.
När Anna kommer hem
När jag kom hem kommer mamma nästan hoppande på mig, Jag för|stod vad det
var, Hon hade fått nytt jobb igen. Dags att byta skola igen. Men mamma jag
har precis börjat. Sen mamma och pappa skilde sig har mamma bara tänkt på
jobb. Hon är fotograf, och i vissa städer är det bättre med jobb, det är
därför vi flyttar så mycket, men hon säger att en dag när hon hitta en
plats där hon trivs, då ska vi stanna där.
2 veckor senare
ännu en ny kväll före första
dagen i skolan för Anna
Åh gud vad jobbit det här är tänker Anna när hon håller på och bestämmer
sig för vilka kläder hon ska ha på sig. Hon väljer sitt svarta linne och en
vit kofta över det sen ett på vita byxor. Sen går hon och lägger sig. Hon
vaknar klockan sju på morgonen där på av att klockan ringer. Hon går upp,
ställer sig i duschen. Hon klär på sig och sminkar sig, sen går hon ner för
trappan i det nya huset. Hon tänker här kommer nog mamma trivas. Hon är
nervös inför att träffa den nya klassen. Hon vet inte vad hon ska säga, hon
vet inte hur hon ska vara inför dom. Hon går till skolan i lugn takt, när
hon väl är framme tycker hon att skolan ser trevlig ut. Hon ska gå upp till
rektorn, i korridoren möter hon många elever i skolan, dom flesta kollar
bara på henne, några säger hej. Så kommer hon in till rektorn. Hej är det
du som är Anna Björkengren? Ja, säger Anna.
Så får hon reda på att hon ska gå i 9b och att hennes nya klassföreståndare
heter Tomas och kommer aldeles strax. Hon väntar och väntar. Hon är
jättenervös. Hon märker inte att han kommer utan hon hör bara en röst som
säger: Är det du som är Anna Björkengren. Ja säger hon.
Så visar han henne lite runt och till sist ska dom träffa klassen. Hon
håller på att dö av nervositet. Det känns som om hon skulle svimma när hon
kom in i klassrummet.
Hej, säger klassen.
Hon säger hej hon med
Det här är Anna, säger Tomas
Hon har gått i många olika skolor och flyttat flera gånger så alla får vara
snälla mot henne så hon kanske stannar, men han sa mest allt på ett skojit
sätt alla förstod ju att det inte var därför vi flyttade så mycket.
På rasten var jag med Daniella, som kallades Ella, och Diana. Dom är
väldigt roliga.
Pip pip pip. Anna vakna.
Jag vaknade plötsligt. Allt hade bara vart endröm. Men nu skulle jag
uppleva det jag drömde, att det blir lika bra. Jag fixar mig och klär mig,
ropar hejdå till mamma. Sen går jag ut genom dörren till min nya skola med
några små fjärrilar i magen.

Min syn på skolan.
Käre Skolministern.
Mitt namn är Johan Goel.
Jag är 15 år, bor i Spånga Morgongatan 15. Jag går på Vallentunaskolan men
ska snart börja gymnasiet. Det var när jag gav min gymnasie|ansökan till
Syo som jag tänkte efter hur skolan ser ut. Det är inte direkt en vacker
syn.

Skolan är för mig ett ställe där man tillbringar allt för lång tid på saker
som man glömmer nuförtiden.
ny sida
Eleverna har tappat respekten för lärarna och klasskompisar. Hälften av all
lektions tid går bort på dels dåliga lärare och dåliga elever. Dom flesta
lärare lyckas inte heller motivera sina elever till intresse inom sitt
ämne.
Skolkning förekommer i nästan varje klass. Det enda positiva med skolan när
man frågar andra är att man får träffa kompisarna. I en kort samman
fattning kan jag säga att skolan får många är onödigt.

Jag tror att man kan förbättra skolan genom lite friare val.
Det går inte att köra standard, standard i varje klass. Jag läste i ett
häfte från skolverket om SA-tid.
Det verkar ju vara någonting som skulle gå hem i alla högstadie skolor. Där
stod det också om att eleverna som kör med SA-tiderna lär sig att ta
ansvar. Och det är väl det som dom flesta eleverna är dåliga på. Dålig luft
i salarna är också ett problem. Okej att man blir lite matt av det men när
elever går hem under lektionen och skyller på ont i huvudet. Där är det
skandal.
ny sida
Så här skulle jag vilja att skolan skulle se ut.
· SA-tider, det kan bara bli positiva resultat.
· Strängare lärare, det är något som vi saknar i dessa år.
· Varierande lektioner, ingen har roligt av att göra samma sak hela tiden.
· Rök förbud, slippa dö tidigt, klara skolan bättre, komma i tid på
5minutersrasterna.
Det är väl ungefär så här som jag vill att skolan ska se ut.

Och nu ska skriva till dig käre skolministern en saga om Tomtar och troll
som vi för övrigt aldrig pratar om i skolan.
Sagan om Clodvig Sjögaffel.
En varm sommardag i den lilla byn, Åsneboda, var Clodvig ute i stallet och
gav sin åsna lite socker att tugga på.
– Idag du Klabben ska vi ut på en utflykt på ängarna de gröna, sade
Clodvig. Klabben tittade upp på Clodvig innan han åt upp resten av sockret.
ny sida
5 minuter senare styrde Clodvig ut vagnen ut ur byn.
– Härligare natur än här ute finns väl inte, sade Clodvig medan han
granskade de smaragdgröna ägarna med sina gyllenblåa backsippor stod reste
sig stolt i solen.
– Goddag Clodvig.
– God dag Elsa, sade Clodvig och tog av sig hatten och log vänligt.
– Får man fråga vad som händer sedan, undrade Elsa.
– Jag tänkte ha lite lunch ute i vår fina natur, Elsa kan väl följa med, sa
Clodvig
– Det var jättesnällt av dig att fråga, men
– Inga men nu, hoppa upp på vagnen, svarade Clodvig. Och så styrde vagnen
iväg.
– Här blir väl bra? frågade Elsa.
– Här blir alldeles utmärkt, svarade Clodvig. Dom slog sig ner under ett
stort pilträd nära en sjö.
Dom skulle precis börja äta då en fågel störtade ner och tog en smörgås.
– Det var allt en fräck fågel, sade Clodvig.
– Nåja, det var ju bara en macka, Sade Elsa då en annan fågel dök ner och
tog äpplet som hon hade i handen.
– Vad är det som händer? frågade Elsa nervöst.
– Jag vet inte, svarade Clodvig funderande.
– Men jag har hört att det finns dvärgar här som ställer till med
rackartyg, sa Clodvig.
– Säg det igen, sade en mystisk röst.
– Vem sa det där, frågade Clodvig.
– Säg det igen, så ser ni mig, svarade den mystiska rösten.
– Vad ska jag säja igen, rackartyg, dvärg….
Precis när Clodvig sa dvärg så uppenbarade sig en liten, liten figur.
Iklädd blå toppmössa
röda byxor, vit skjorta och grön tunika.
– Vem är du?
ny sida
Det där är allt jag kommer att berätta för käre skolminister, men om du är
intresserad av att läsa hela berättelsen så får du nog leta länge efter
den, efter som jag kom på den nu, och det är inte tack vare skolan utan
tack vare mitt eget intresse som skolan under tre år var nära att ta bort
från mig. Vad jag vill säga är att skolan inte skapar intressen. Den
tvingar oss bara att välja det som vi tycker passar oss bäst. Och dom
flesta elevers drömmar ligger inte i skolan.
sidbyte
Skolan tvingar dessa elever att krossa sina drömmar bara för att några
idioter har sagt vad som ska läras ut i skolan. Jag vet vad skolan försöker
göra.
Skolan försöker manupilera unga människor och ta ifrån dem sina drömmar.
Och ändå betalar vi för att gå i skolan. Det är ju ganska konstigt.
Personligen kan jag säga att det enda jag tackar skolan för det är att jag
fått kompisar. Jag menar, skolan nuför tiden klarar inte av att se till att
elever årskurs 7-9 får G i alla ämnen. Och det är inte elevernas fel.
Utan det är kommunens,samhällets , staten, skolan och föräldrarnas fel.

Det var allt jag ville säga.
Tack för att ni har läst detta brev.

Johan Goel Morgongatan 15 Spånga.
1987 – 0503 – 1589 johangoel@mailamaila.com

PS. Jag har två syskon. DS.

Att byta skola/Att byta klass.

Min kompis byter skola

Det var en vacker måndags morgon. Sommarlovet hade börjat!! Äntligen hade
man slutat 3: an på Stigtomtaskolan. Nu skulle man bara ta det lungt och
slappna av och vara med sina kompisar. Det var precis den dagen allting
hände. Första dagen på Sommarlovet flyttar en liten, ljushårig tjej i
grannhuset. Hon såg väldigt snäll ut. Hon gick in för att hennes mamma
ropade efter hjälp. Jag gick upp till mitt rum sätter på cd-spelaren. Jag
ställer mig vid fönstret, kollar ner mot marken och kollar sedan in i ett
fönster som den nya familjen bor i, da ser jag den där tjejen står där och
ser jätte ledsen ut. Jag tängte: Vad är det som har hänt egentligen? Jag
springer ner till köket där mamma står och pratar med nån främmande kvinna.
Jag går fram och säger
– Hej
– Hej mitt namn är Eva och vi flyttade in i huset mittimot.
– Hur gammal är du? frågade Eva
– Jag har precis gått ut 3: an
– Vilket sammanträffande min dotter Sara har precis gått ut 3: an.
– Okej va kul.
– Ni kan väl komma över på middag i morgon kväll om ni vill förstås?
– Självklart säger mamma.
– Okej ska vi säga sju?
– Ja de passar bra.
Lena går hem till sig.
Jag vaknar upp på morgonen att det står nån där utanför och kastar
sten på mitt fönster. Jag går och kollar vem det kan vara. Utanför fönstret
ser jag den ljushåriga Sara står där med en fotboll i handen. Jag öppnar
fönstret och säger att hon kan komma upp och vänta medans jag skulle klä på
mig och äta frukost. Hon sa att hon kommer upp på en gång.
Det ringer på dörrklockan, jag springer ner och öppnar dörren.
– Hej Sara.
– Hej hur kunde du veta vad jag heter?
– Din mamma var här igår och berättade lite om dej.
– Okej ska vi gå ut och spela lite fotboll sa Sara.
– Ja visst kan vi göra det. De finns en fotbolls plan i närheten där vi
bor.
– Okej då går vi dit.

Nu har det gått några veckor och sommarlovet är snart slut.
Jag har varit med Sara nästan hela Sommaren. De har varit jätte roligt. Men
nu börjar den tråkiga skolan igen. Men det som är kul den här gången är att
vi kommer få en ny tjej i klassen. Och det är Sara.
Det är måndag morgon, Sara och jag går till skolan. Sara som är ny i
klassen får välja var hon vill sitta och det finns bara 2 lediga platser. 1
brevid mig och 1 brevid en kille som ser ut som en pluggis. Sara valde mej.
Vi har jätte kul på lektionerna.

Det har nu gått några år nu. Sara och jag är fortfarande jätte bra kompisar
men nu går vi i 6: an. Jätte kul. Sara har skaffat pojkvän och jag med. Min
pojkvän heter Henrik och är jätte söt. Men just nu när jag står i mitt rum
och ska bädda sängen kommer båda mina föräldrar upp på mitt rum och sätter
sig i den nybäddade sängen.
– Va är de för fel mamma och pappa?
– Nej det är bara att pappa har fått ett jobb i Stockholm som är jätte bra
så vi blir tvungna att flytta dit.
– NEJ!! Jag vill inte! Hur kan ni göra så här mot mig??!!
– Vi måste.
– Men Sara då?
– Du får ta tåget hit till Sara nån gång i månaden och så kan Sara komma
hit. Ni kommer inte tappa kontakten för att vi flyttar.
Nu har det gått några veckor, jag har precis kommit igång i skolan här
i Stockholm. Det är jätte kul här men jag saknar Sara. Och pojkvännen
gjorde jag slut med den dagen jag åkte. På telefon. Fegt va?
Men snart är det fredag och Sara ska komma hit. Hon ska få träffa alla mina
kill och tjej kompisar.
– Killarna här i Stockholm är skit snygga!!
Fredagen har kommit och Sara har kommit. Vi har bestämt att ikväll ska vi
gå på bio och imorgon ska vi gå på stan med Johan och Linus. Johan är 1 år
äldre än oss och Linus är lika gammal som oss.
De ska bli jätte kul.
Men just nu så gör vi inget speciellt. Mamma är nere i köket och lagar mat
innan vi ska gå på bion. Pappa är ute och lagar bilen. Vi käkar lite mat
och sen åker vi med pappa in till bion.
Efter bion är slut så ringer vi till pappa och ber han komma och hämta oss.
Han kommer på 10 minuter. När vi kommer hem så kollar vi lite på TV sen
somnar vi.
Imorgon kommer det att bli en rolig dag, jag hoppas Sara börjar gilla
Linus.
Det är lördagsmorgon klockan är 11.30.
Mamma kommer upp och väcker oss. Nu måste ni skynda er. Tåget går 12: 10 in
till stan. Vi klär på oss och äter frukost, borstar tänderna sen är det
bara springa till tunnel banan. Vi hinner me den. Vi skulle möta Johan och
Linus vid plattan kl. 12.30. Vi kommer dit och där står dom. Sara hade
träffat Linus 1 gång tidigare och hon tyckte att han såg bra ut. Men när vi
kommer dit ser jag Saras min. Hon säger:
– Fan va fin han är. Han har förändras jätte mycke.
– Tycker du?
– Ja
Vi går vidare på stan vi sätter oss på ett fik i gamla stan. Vi sitter och
pratar om hur det är och var i Stigtomta. Vi skrattade väldigt mycke. Sara
säger att Stigtomta och dom som bor där har förändrats sen du flyttade, de
är inte lika kul där utan dej.
Det är ganska sent nu. Johan och Linus frågar om dom kan få sova hos
mig.
– Ja de får ni väl.
Vi 4 åker hem till mig. Vi är ute å umgås me mina andra kompisar. Men sen
när vi kommer hem så börjar Sara och Linus pussar och Jag och Johan ochså.
Det var jätte mysigt.
Söndag har kommit å Sara ska snart åka hem. Vi bestämmer att jag ska
åka hem till henne nästa helg. Och då ska Johan och Linus komma på lödagen.

Vi vinkar av Sara vi station och sedan åker jag och pappa hem.
Nu börjar skolan igen. Fan va tråkigt men nästa helg ska vi ha kul.

Mina skolår.
En lite småkylig dag i Augusti 1994 gick jag till skolan för första gången.
Jag minns att det var lite pirrigt i magen, som jag tror att fler hade den
dagen. Man var då 7år och var lite smårädd för alla stora pojkar i sexan.
För det fanns inge högstadie på min skola så sexorna va de största på
skolan. Jag klev in på skolgården som var rätt stor, det fanns t.ex en stor
grusfotbollsplan som det skulle visa sig att jag skulle spendera mycket av
min rast tid på. För övrigt fanns det också en brännbolls plan som många av
klasserna brukade använda på varma sommardagar. En ”snurrgunga” fanns det
också, det var ett traktor hjul som var fäst i en ställning som man kunde
snurra på. Nog om skolgården nu.

Jag hittade till slut till mitt klass|rum. Byggnaden som klassrumet låg i
hade svarta tegelpannor på taket och gult tegel som ytterväggar.
sidbyte
Jag klev in och va bland dom första, där inne var bara fyra st av mina
blivande kompisar.

Men denna första skoldag gick bra, ja faktiskt hela första terminen gick
bra. Jag hade hamnat i en bra klass och läraren var bra.
Åren gick och jag trivdes jättebra och vi blev äldre och äldre.
När jag fyllde tio var det dags och börja fyran.
I fyran fick vi ny lärare och från en annan lågstadie skola kom en till
klass till vår skola. För vi var ju inte lågstadier längre vi hade vuxit
och blivit tre år äldre.
I fyran fick vi även två nya ämnen. Slöjd och Engelska.
Jag minns att första dagen fick vi direkt testa på dom nya ämnena.
Och på slöjden fick jag sy-slöjd och inte träslöjd som jag hoppats på.

Hela fyran och femman gick bra och allt rullade på som vanligt. Men i sexan
hände det nåt. Vi slutade ”leka” på rasterna vi satt istället på nån bänk
och prata hela raserna. Jag vet inte varför men det blev bara så. I sexan
fick vi också välja ett nytt språk, spansk, fransk, tyska eller bas
engelska om man hade svårt för Engelskan. Jag valde tyskan det var det
språket pappa hade gått och jag tyckte det verkade kul. Då fick man också
gå med nåra av dom i parallelklasserna i skolan.

Nu var man ju störst på skolan men snart skulle man vara minst igen.

Ett år senare eller igentligen inte ett år men nästan ett år senare skulle
jag börja Sjuan på ny skola, i ny klass och med nya lärare. Då kom samma
känsla som när man börja ettan.
Men halva min klass skulle fortfarande gå i min klass efter att vi hamnat i
samma klass, Men några i klassen visste jag inte alls vilka det var.
Skoldagen gick bra.
Man fick även nya ämnen på högstadiet, ämnen som Teknik, data och
Hemkunskap.
ny sida
Jag hamnade återigen i en bra klass. Året gick och man började tröttna på
skolan, men i 8:an fick vi åka på nåra skolresor för att vila lite från
skolarbetet. Det var ju bra för ett tag.
Men skolan blev allt jobbigare fast det fanns inget att göra än att bara
kämpa på. I 8:an var ju också första gånge vi skulle få betyg.
På hösterminnen fick jag hyfsade betyg men dom bättrades på terminen
därpå.

I årskurs nio som det är nu är redan höstterminen över och där bättrades
betygen på ännu mer.

Snart är det ju dags för gymnasiet för dom flesta. Det är ju inget måste.
Men majoriteten går ju på gymnasiet.

Om några månader är grundskolan slut och jag tycker det gått bra för mej.
Det jag främst kommer ihåg är den träslöjdsläraren vi hade på
mellanstadiet. Arne hette han. Han var lite underlig tyckte dom flesta i
alla fall alla elever. Det gick rykten om att han blivit arg på en elev och
jagat honom och kastat yxa efter eleven men missat. Ska jag vara ärlig så
tror jag inte på det. Om det hade vart så hade nog inte han jobbat kvar där
idag.

Även mina skolresor som jag gjorde både under Låg,mellan och högstadiet
kommer jag väl ihåg.
ny sida
Mina första dagar i ettan och sjuan kommer jag också ihåg.
Många lärare kommer jag också ihåg Så som Polly Johansson den Svensk
amrikansk
talande data läraren. Hon pratade Svenska med mycket brytning.
Lät liksom som en blandning av Svenska och Amrikanska.

Så sammanfattar jag min grundskoletid och hoppas att jag får det bra på
gymnasiet. Förresten så hoppas väl jag att alla får det bra.
ny sida
Jag hoppas även att de som ska börja grundskolan eller går i grundskolan
får det lika bra som jag. För jag har haft det väldigt bra även om skolan
blir lite jobbig på slutet är det bara och kämpa på.
För skolan är viktig. Man lär sig mycket, träffar mycket kompisar och
skolan är inte minst viktig för jobbet som man vill ha när man blir äldre.

//Jocke Petterson

Mina Skolår

Nu sitter man här igen och det är snart dags att gå ut och sjunga de där
sångerna som man alltid har sjungit i alla år. Man kan dom utan och innan.
Ja sommaravslutningar är och ska va lika år från år, för att det ska kännas
som om det är sommarlov. Jag sitter här och tänker på hur det har varit
alla år man har gått i skolan. Jag kommer ihåg hur det var när man skulle
börja 1: an. Man var så nyfiken på hur det var i skolan Fast ändå var man
lite rädd för hur det skulle va med kompisar och läxorna, jag hade hört
från äldre kompisar hur det va.
Första dagen i 1: an så var jag jätte nevös, hur skulle det gå med alla nya
kompisar. Jag var väldigt bra kompis med en av tjejerna i klassen,
Madeleine. Jag hade varit dagbarn hos henne och hennes mamma ett bra tag.
Dagen gick ganska bra trotts allt. Fast de flesta var ganska blyga. Åren
gick och man skulle sluta tvåan och sen slutade man trean.
Så kom fyran och då blev det annurlunda alla tjejer började tänka på
utseendet även jag, fast jag var lite kraftigare än alla andra. Jag brydde
mig inte så mycket i början men sen kom det ord ibland mull fia, det var
bara killarna som sa det ibland. Tjejerna sa aldrig något, dom försvarade
mig ibland. Tjejerna frös mig inte ute heller. Tjejerna höll ihop och jag
var med tjejerna. Jag blev bättre kompis med Linda då.
Jag tror inte att det kallas mobbing eftersom killarna alltid sa förlåt
efteråt. Eftersom jag hade så bra självförtroende redan då så brydde jag
mig inte så mycket. Fast ibland blev jag ledssen. Men i mitten av femman
hade vi en mobbing dag där vi pratade om mobbing och efter det så slutade
alla orden och pikar. Jag tror inte man kan kalla mig för något mobboffer.
Nu i efter hand så är jag inte sur på dem jag är snarare glad för jag fick
mycket bättre självförtroende.
Det var väldigt skönt att börja sjunan. En ny klass med nya kompisar fast i
7: an och 8: an var det inte lika bra blandning mellan killar och tjejer
som i min gamla klass. Fast när jag började i 7: an hade jag fortfarande
stora kläder som jag hade i 4-6. Men i 8: an vände det helt och hållet jag
använde bara tajta kläder. Mitt självförtroende var på top jag satte på mig
det jag kännde för och brydde mig inte vad de andra tyckte, som jag alltid
gjort förut. 8: an var ett ganska tuft år med mycket läxor och mycket nytt.

Nian är absolut det roligaste året hittills av mina alla skolår. Det är mer
avslappnat, det har inte varit så mycket läxor. Alla i klassen går bra ihop
också, nästan alla. Det som har varit roligast i nian hittills är praon,
det var också då jag bestämde mig vad jag skulle söka till gymnasiet. Jag
har nog alltid velat bli kock. Jag tycker våran klass är en väldigt
sammansvetsad klass, jag vet också att andra tycker tvärtom. Vi ska i alla
fall på klassresa snart, det ska bli jätteroligt. Jag kommer att försöka ta
ut så mycket som möjligt av det här få månaderna som är kvar tills vi
slutar grundskolan. Jag undrar hur det blir på gymnasiet, jag är ganska
nervös för att börja på gymnasiet. Jag är också ganska skoltrött så jag
undrar om jag orkar. Det borde gå lättare för man får ju hålla på med något
som man vill. Skolan är också frivillig så dom som går kanske sattsar mer.
Fast det som jag ser fram imot är sommarlovet för då ska jag gå en militär
kurs.
Jag kommer alltid att titta tillbaka på högstadiet som de bästa skolåren
hittills. Sen vet jag inte hur det blir i gymnasiet. Men jag har haft det
jätteroligt i nian hittills. Och den där känslan finns inte längre kvar,
att man inte vill gå till skolan på morgonen, nu är det tvärtom istället
man vill inte vara hemma. Och om man är hemma saknar man det vanliga.
– Fia
– Fia
Nu ropar de nu ska vi ut och sjunga för sista gången på den här skolan,
springa ut på sommarlov. En ensam tår kommer när jag går ut.

MINA SKOLÅR

Åh, jag kommer så väl ihåg hur det var att börja i skolan. Den där pirriga
och oroliga känslan i magen som fanns den sista veckan på sommarlovet.
Jag bodde i kisa då och skulle börja i den gammla Ädelvik – skolan, en
gammal skola som var uppdelad i tre röda, hyfsat stora hus med två klasser
i varje hus. En på bottenvåningen och en på övervåningen. Jag hade bott i
kisa i ett år redan, så jag kände mina klass|kamrater hyfsat bra.
Min mamma följde med mig, och jag höll henne hårt i handen på vägen. Jag är
osäker om min pappa följde med, eller om han satt framför TVn och tittade
på någon sport. Han var galen i skidor på den tiden.
Vi blev välkommna av en tant vid namn Yvette. Hon förklarade något för de
vuxna medan vi barn hade fått ett varsit papper med en bild på som vi
skulle färg|lägga.
Jag vet inte hur det har in|träffat, men jag gillade verkligen kisa. Jag
hade för en gångs skull hittat en plats jag kunde kalla ”hem”. Tidigare
hade min familj flyttat efter ettår, och till och med hunnit flytta isär
och tillsammans igen. Jag bodde i kisa i 3 år och gillade skolan något så
när.
Jag hade stora problem i matte kommer jag ihåg. Det var det värsta jag
visste, trots att man fick inleda varje mattebok med att rita någonting.
Efter varje skoldag fick jag och ganska många andra gå till Ädelvik
fritids. Där fick jag leka tills mina föräldrar hämtade mig vid 6-tiden. Då
var jag oftast den enda som var kvar. Mina föräldrar har alltid haft en
vana att komma hem sent. Trots matten så gick det väl ganska bra i skolan.
Jag var ganska fäst vid lästiderna på efter|middagarna.
Farsan flyttade ifrån morsan någon gång då, och det kändes inte särskillt
kul. Jag vet inte hur det påverkade mig i skolan men det kändes ganska
skummt. Jag vet i varje fall att jag var otroligt känslig och kunde börja
gråta när som hällst för minsta anledning. Jag hatar att tänka på hur
psykiskt känslig jag en gång var. I slutet av tvåan fick jag bekräftat av
mina föräldrar att vi skulle flytta. Det var som om mitt hjärta föll likt
en sjunkbomb och sprängdes i småbitar. Jag förklarade situationen för mina
närmaste vänner: Jocke och Erik. Stämningen blev regält trist och det
kändes nästan som om jag redan hade flyttat till det där stället på andra
sidan Norrköping. Stigtomta.

Jag har aldrig gillat Stigtomta lika mycket som Kisa och trean var min
absolut hemskaste skoltid. Visst, Läckebyskolan var betydligt närmare att
gå till än vad Ädelvik var, men lärarna var så hemska att man kan spy. Jag
hade träffat några klass|kamrater på lovet, och både Rikard och Jonte går
fortfarande i min klass.
Jag vet inte riktigt varför jag inte tyckte om lärarna på Läckeby. kanske
för att Gunvi ständigt skrek och gnälde på mig. Visserligen lärde de mig
hur man förenklade matten avsevärt. I Ädelvik fick vi inte lära oss
någonting om hur man ställer upp talen.
Något jag aldrig har lyckts glömma var när det var juletid och vi hade alla
ett varsit ljus på bänken. Vi hade fikat, och jag använde min past mugg för
att låta den åka upp och ned över ljuset. Självklart tog den eld och det
blev en väldig kalabalik. Att jag sedan lyckades, av mistag, flytta över
elden till en pappersservette gjorde inte saken mycket bättre. Som tur var
tog inget annat eld.
Lyckligtvis fick vi byta skola när vi började mellanstadiet. Den nya
skolan, Skol Paradiset, även kallad SP, var bättre. Min nya lärare, Annika,
påminde mycket om Yvette, men var på något sätt kallare, men ändå trevlig.
Jag har inte direkt några speciella minnen från fyran. Jag kom för sent
väldigt ofta, och så var signalen som ringde in väldigt låg gämfört med
Läckebys.
I femman hade man vant sig vid den låga signalen. Jag gillade verkligen
inte Geografi. Vi sysslade med Sveriges olika landsdelar och det var inte
det roligaste. I sexan kände man sig ganska mäktig eftersom man var störst.
Jag råkade ut för lite mobbing under en viss period, och hamnade ofta i
slagsmål. Jag var väldigt fäst vid att rita och göra små figurer i
senitlera.

När det var dags för högstadiet så kom den där piriga känslan från ettan
fram igen. Vem viste vilka hemskheter alla nior skulle utsätta en för? Det
var inte alls så farligt som jag hade trott. Faktiskt så är Årudaskolan den
klart bästa skolan jag någonsin gått i. Min hemklasslärare under sjuan och
åttan, Lisa, var väldigt snäll. Jag gillade engelskan och det här ”My Own
Choise”-idén. Svenskan var väldigt kul, med undantag för gramatiken som jag
inte förstod mig på. Jag klarade av matten och älskar bild-timmarna! Faktum
är att jag nu tänker bli serie|tecknare eller något i den stilen. Nu i nian
är allting ganska lugnt. Jag har som person ut|vecklats mycket sedan ettan.
Då ville jag bli brandman, men jag vet nu att jag inte skulle klara av det,
så jag tänker satsa på någonting jag trivs med. Jag kommer aldrig glömma
mina minnen i skolan. I synnerhet från Åruda.

Att byta skola/Att byta klass

Nils är 13 år han bor i en liten by. Den är så liten att den inte är värd
att nämnas. Han har bott här hela sitt liv i ett litet hus mitt i byn. Han
har många kompisar. På morgonen får han följe till skolan. På kvällen
spelar Nils fotboll på planen nära kyrkan. Nils är en mycket rolig person.
I skolan är han halvbra. Nils favorit ämnen är bild, geografi och slöjd. På
fritiden spelar han fotboll. Skolan Nils går i är liten och fin med 80
elever och 15 lärare.
Just nu har Nils matte villket han inte gillar han håller på att
sommna vilket han gör ganska ofta. Han tänker på att komma hem medan
matteläraren sten går igenom på tavlan. Äntligen är skolan slut för idag
han väntar på sina vänner och tillsammans hoppar dom hem. Det är en fin
sommardag fåglarna sjunger och alla är glada alla utom Nils han är lite
ledsen för att han just kom på att det om några veckor är dags att byta
skola. Iväg från den lilla gårdsskolan och in på högstadiet.
Han har alldrig varit där själv. Han har bara hört en massa rykten om
att det finns tusen|tals elever en massa lärare och en rolig vakt|mästare.

Nästa vecka i skolan vill fröken Karin att varje elev tar ett papper
där de ska skriva villka elever de vill ha i samma klass. Just nu är de 23
elever i klassen. När de byter skola delas dom upp i A och B
Nils skriver Lasse, Bengt och Jessika på sin lapp. Lasse skriver Nils,
Pelle, Linus och Maria. Fröken Karin samlar in lapparna och lägger dem i en
liten gul låda.
Nu barn ska vi köra och besöka den nya skolan. Ställ upp er på en rad
och inga dumheter nu. En stund senare sitter alla 23 elever och 4 lärare i
en trång buss. Vägen är smal och stenig. Det tar ca tio minuter innan de är
framme.
Eleverna går ut ur bussen. Utanför skolan står rektorn och vinkar. Han
välkomnar lärarna men ignorerar eleverna. Eleverna går in i den nya och
obekanta skolan.
Niorna har rast. Överallt sitter, står och springer det elever. Nu kan
rektorn inte längre hålla den nya gruppen sällskap för han måste dra ut
Roger ur ett skåp där han förmodligen blevit intryckt.
Eleverna går runt i skolan och tittar omkring med nyfikna ögon. Det
var en helt ny värld eleverna såg framför sig. Nils och Lasse hälsade på
hon kemi läraren som tydligen inte ens såg dem.
Förmidagen gick undan och nu var det dags att åka hem igen. Väl hemma
ska eleverna skriva en kort berätelse om det dom har upplevt. Nils skriver
om den delen på skolan som kallas forum. Lasse skriver om matsalen som är
jätte stor jämfört med deras matsal där eleverna är tvugna att äta i
omgångar.
Nu är skolan slut och både Lasse, Jessika och alla de andra längtar
till efter sommarlovet då de får börja i den nya skolan eller som Nils sa
den nya världen.
På kvällen kan Nils inte somna, hans huvud är full av olika tankar.
Äntligen skolavslutning fröken har skrivit GLAD SOMMAR på tavlan. Stilen
måste vara urgammal även om Karin bara är 25 år gammal. Hon gråter när
eleverna kommer in. Som tack för de gångna åren får Karin en bukett rosor,
eleverna får ett tuggumi var. Nu har sommarlovet börjat. Nu börjar skolan
igen Nils är nervös, han måste åka taxi till skolan. Väl framme i skolan
hälsar de nya handledarna eleverna välkomna en av dem heter Tomas och den
andra heter Stig, han är både handledar och slöjd|lärare. Första veckan är
avklarad och nästa vecka på måndagen blir det roligt, då ska klasserna bada
åka vattenskidor och paddla kanot. Det är en tratition som kallas
svanendagen. Nu flyger veckorna ifrån eleverna och nu är det redan dags för
en annan tratition. Nils, Lasse och alla de andra ska åka till stöten där
de ska åka skidor. När de kommer tillbaka är det dags för vanliga lektioner
igen tiden rusar och nu är det sommar igen. Efter lovet börjar eleverna
sjuan som är lite speciel för att eleverna får en rad nya lärare och många
nya ämnen och Nils får en ny handledare han heter IKE. Några av de nya
ämnen är kemi, Fysik, och Biologi. Nils börjar gilla Fysiken. I sjuan
händer det ingenting som Nils gillar. Nu har åtan börjat Nils går in i
klassrumet och ska just hälsa på IKE då han får en schock där sitter inte
IKE vem som sitter där får Nils inte reda på fören den första lektionen.
Det är en hon som heter Katarina Karlsson hon ska ha eleverna i åtan och
nian. Hon är halv lång hon har rött hår och verkar ganska vänlig. Även åtan
flyger iväg och nian börjar. Det blir dags för de nationella proven och för
en skolresa. Det blir också dags att välja linje till gymnasiet. Nils
väljer estetisk linje för att han är bra på bild. Det vill han utnytja.

Inledningen är helt okey med presentationer av Nils. Så berättar du
vidare om hur han har det i skolan och om hans oro inför det förestående
bytet av skola. Därefter blir det mest en uppräkning av händelser fram till
avslutningen i nian. Du skriver inte något om hans egna upplevelser och gör
inga jämförelser mellan hur det var före bytet och hur det blev sedan.
Berättelsen har dock en röd tråd. Texten innehåller en del satsradningar,
och du blandar tempus. Några stavfel finns, och styckein|delningen brister
ibland.

Att byta klass

Jag minns jag skulle byta klass från femman till sexan. Jag tyckte att det
skulle bli roligt att slippa dom jag inte tyckte om. Men dom jag inte
gillade då förstår jag nu att dom var riktiga och normala som inte gjorde
sig till för att få kompisar.
Men nu in efterhan så börjar fundera på valet, som bestämmde vilka vi
skulle gå med.
För jag tänker så här, att när vi gick i femman och skulle välja, vilka
kompisar vi ville gå med,
Så tänkte man inte på hur kompisarna var som personer. Utan hur tuffa
och modiga dom var.
Något man inte heller tänkte på var hur dom skulle förändras. Så när vi väl
bytte skola så märkte man hur kompisarna förändrades.
Som mina ”kompisar” började snusa och blev allmänt tuffa, vilket jag i
skälva värket tyckte var mesigt. Men det förstod jag inte när jag gick i
Tingsrydsskolan. För jag visste inte hur en riktig kompis var.
Så mina gamla ”kompisar” började jag glida i från, vilket nog var bra för
mig. För annars skulle jag bara hängt efter, och inte tagit egna beslut. Så
det var bara att börja söka efter nya kompisar. Vilket inte var det
lättaste, för jag var mycket blyg. Men tillslut så fick jag Nya kompisar.
Och dessa förstod jag att dom var var verkligen riktiga kompisar, såndana
jag alltid letat efter.
Och mina gamla kompisar fortsatte med deras skit. Men jag ignorerade bara
dom, vilket var svårt. Med mina nya kompisar kunde jag äntligen vara mig
själv. Jag gör precis vad jag vill och vad dom vill, och ingen av oss
känner sig utanför eller mobbad. Men så var det inte med mina gamla
kompisar. Där fick jag bara hänga med, och sa jag någonting så brydde dom
sig ändå inte.
Men jag förstår nu hur dåliga kompisar dom var/är. Så nu när jag tänker på
valet, så hade det inte spelat någon roll vilka jag hade valt för jag
träffade ändå nya kompisar. Så jag gjorde nog rätt val ändå.

Du uppehåller dig hela tiden vid kompisskapet i skolan oläsliga ord
vänner och s.k. ”kompisar”. Du tar inte upp något om de olika skolorna och
gör inga jämförelser mellan dem. Ämnet är angeläget, men du lyckas inte
reda ut begreppen. Det blir rörigt och osamman|hängande, och du upprepar
dig alltför ofta. Ordvalet är begränsat med många talspråksformer.
Meningsbyggnaden fungerar dåligt, men stavningen är i stort sett korrekt.

Svagt synliga ord verkar vara ifyllda av läraren/kopieraren.

Att byta skola/byta klass.
Där stod vi, längst fram i Breryds kyrka. Klass 5 från Brerydsskolan och
sjöng avslutningssånger, tror det var sjösalavals. Mamma och pappa satt i
främsta bänkraden och såg allmänt stolta ut efter min solo sång i slutet av
sissta versen.
Efter sången höll vår rektor Gunilla avslutnings tal och delade ut en ros
till var och en. Det var nog den ända gången på hela låg och mellanstadiet
jag såg henne med tårar i ögonen.
Sommarlovet gick fort som vanligt. Det var nog bara sissta veckan man
tänkte på att man om bara några dagar skulle börja på en ny skola. Klassen
skulle separeras till en a och en b klass. Innan vi slutat i 5:an i Breryd
hade vi valt vilka 2 killar och 2 tjejer vi heldst ville förtsätta gå i
samma klass som.
I sexan ställde lärarna större krav på en. Man fick ett eget skåp i
koridoren och en nyckel till det. Man fick en kalender där man skrev ner
läxor och andra påminn|elser. Skulle man råka glömma penna eller suddi-
gummi till någon lektion så fick man en prick. 5 prickar innebar en en
kvarsittning efter skoltid på 20 minuter.
I Breryd så hade alla lekt med alla Men på Skogsviksskolan blev man mer
eller mindre indelade i olika ”gäng”. Vissa gäng var häftiga andra gäng var
tönntiga. Det kändes som det inte fanns något mellanting ”antingen var man
först eller så var man sist.”
I Breryd hade vi lekt. Vi hade byggt kojor vi hade klättrat i träd på
rasterna… Leka skulle man inte göra i Skogsvik …Då skulle man ”vara”
även om det innebar samma sak… Ingen mera fottbol på rasterna… i
Skogsvik skulle vi antingen spela pingis eller så kunde man försöka smita
in till niorna i biljardrummet…

lärarkommentarerna för svaga för att vara läsbara

Mina skolår
När jag skulle börja i första klass, så var jag inte ett dugg nervös. Inte
vad jag kommer ihåg i alla fall. Jag var ganska bråkig och var dum mot
andra elever på skolan och i min klass.

När jag började i andra klass så bytte jag skola. Då var jag ganska nervös.
Men jag blev kompis med alla tjejerna i klassen redan första dagen.
Dom tjafsade om vem som skulle bli bästis med mig!
Det var ganska kul faktiskt. Jag har fortfarande kontakt med några av dem.
I mellanstadiet så bytte två utav mina tjejkompisar, till musikklass. Så
dom fick bytta skola. Jag var inte alls lika bråkig i mellanstadiet.

I femte och sjätte klass så var jag en helt annan människa.
Dom flesta killar tyckte om mig jätte mycket.
Men när jag skulle börja sjunde klass, då var jag nervös kan jag lova. Jag
skulle ju börja i samma klass som några jag vart dum mot. När den dagen kom
så var jag jätte nervös.
Men det gick över ganska fort. Men jag var ju inte precis omtyckt då,
eftersom jag hade varit så dum mot en del elever på skolan. En del utav dem
gick på min nya skola, och en del i min nya klass. Nu var det dom som var
taskiga mot mig i stället.

När jag började åttonde klass, så blev jag kompis med dom. Sen vart jag och
en tjej utav dom bästa vänner! Så det var kul.
Nu i nionde klass, är allt bra, förutom att jag inte är så duktig i skolan.
Men jag har jätte många kompisar.
Dom som jag varit dum mot är jag jätte bra kompis med också, sen dom som
varit taskiga mot mig i sjunde klass, har jag också blivit bra kompis med.
Så det är ju bra! Tycker jag i alla fall.

Jag är ju lite nervös inför gymnasiet! Om jag kommer in på den skola och
linje jag valt. Och om jag kommer ha några kompisar där eller inte, men det
ordnar sig nog!
Nu har jag inget mer att berätta. Så det här får räcka.

SLUT