2003 – Sida 66 – Skrivbanken

Mina skolår.

När jag började skolan började jag på en skola som heter Hådalen. Första
skoldagen var mycket pirrig, jag och en kompis gick dit, det var mycket
folk. Det första året var mycket lek. Jag trivdes bra i två år med min
klass men sen fick jag funderingar på att byta skola så jag prata med mamma
om att jag ville byta till Steningsbyskolan och det genomfördes. Efter tre
år på Hådalen började jag på ”Sten”. Det var den perfekta klassen för mig.
Jag träffade mycket roligt folk som jag så småningom började att vara med.
En kompis från Hådalen började också att tröttna på Hådalen så han böt
också till Sten. Han fick börja i min parallelklass. Efter sexan skulle
våran klass separeras för det gör man ju i sjuan.
Sommar lovet mellan sexan och sjuan var det mycket funderingar om tex,
kommer jag att få en bra klass? En bra klass fick jag men mycket roligt och
bra folk. Det svåraste var nog att hitta alla lektionssalar i början men
det gick över efter ett litet tag.
Skolan gick tillenbörjan bra men jag började att tröttna på att springa
runt till alla lektioner så jag började att skolka. Men skolans personal
”ryckte” tag i mej så att jag kom på rätt ”spår”.
Jag fick börja på något som heter Studiegården eller loftet som man kallar
det. Där fick jag mycket hjälp. I åttan var skolan mycket roligare för då
började en gammal kompis till mej på Skraveskolan och fick efter en tid
börja på Studiegården han och jag blev mycket bra kompisar vi började
tillochmed att vara på fritiden. I nian tröttnade jag fort på skolan
eftersom att min kompis på Studiegården var tvungen att byta till en
gymnasieskola för att han var överårig.
Men efter en lång tid i nian ”själv”. Så kom jag på hur viktig skolan är
för framtiden och mig. Jag ska nog bli en byggare det vill säga om jag
kommer in. För att bli en byggare så måste jag pendla med buss mellan
Karlstad och Arboga det kommer att bli jobbigt men jag tror att jag klarar
det eftersom att allting blir nytt för mig. Om jag nu inte skulle komma in
på bygg i Arboga så ska jag bli en VVS montör.
Då får jag gå i stan med mina kompisar. Men men jag ska iallafall klar
Godkänt i matte engelska och svenska så att jag kan bli något./Slut

Mina skolår
Klockan var sex på morgonen. Jag kunde inte sova för jag var så nervös
inför första skoldagen. Tänk alla nya kompisar jag kommer träffa.
Skolbussen skulle komma och hämta mig kvart över sju. Jag tyckte det skulle
bli tufft att få åka skolbuss.
Jag gick sakta fram till frukostbordet och tog och slängde i mig lite
frukost. Sedan stack jag till toaletten för att borsta tänderna, jag kände
riktigt hur det smakade äcklig mint ur den isvita tandkrämmen. Det är ingen
smak jag föredrar direkt.
– Julian. Julian!! nu måste du skynda dig bussen går om fem minuter, skrek
morsan från frukost bordet.
– Jag kommer, svarade jag med den pippiga röst jag hade.

Jag rusade ut i hallen där jag hade slängt min favorit jacka, den röd och
vit med en luva på. Jag kastade på mig jackan och sprang ut till vägen där
bussen skulle plocka upp mig. När jag stått och väntat ett tag såg jag
bussen komma i en ”jädra” fart nere vid skogs gläntan, han stannade
alldeles intill vägen som gick in till mig. Han öppnade dörren till bussen
och jag klev in. Jag tittade på den gamla mannen som satt där vid ratten,
han var väldigt skallig på huvudet, nästan flintis. Han hade bara nåt
enstaka grått hår, som stog upp på sidorna ovanför örat.
– Tjena! Jag hetter Evert och det är jag som ska köra er dom närmaste
månaderna, sa han med en ganska hög stämma.

– ”Oki” Jag heter Julian. men du kan kalla mig Julle, Det gör mina vänner
svarade jag.

och medans han fortsatte att åka så pratade vi vidare om hur det kändes att
börja i skolan och få nya kompisar och träffa lärare och så. Men jag visste
redan vilken lärare jag skulle få hon hette Inga Lill Ahlund och verkade
vara en ”reko” figur.
Nu var vi framme, jag gick ur bussen och gick sakta mot det gul orange
färgade tegel bygget som kallades Enskededalensskola, vi vi klev in i
dörren där det stog 1:A, och genast när man kom in kände man hur lukten
slukades uppi näsan på mig, det luktade som marmelad ungefär.
vi klev in i klassrummet och där satt varenda liten unge och stirrade på
mig och några andra som åkt buss, vi var 3min försenade. Men det var
busschafförens fel.
Jag gick bak och satt mig vid en ledig bänk och Inga Lill välkommnade oss,
och sedan fick vi köra namn lekar så vi lärde oss varandras namn.
Sedan rullade veckorna på och det gick så fort så man hängde själv nästan
inte med.
men jag minns när jag fick min första hemläxa, jag tyckte det var
jätteroligt att komma hem och visa morsan. Jag kände mig riktigt stor.
Sedan gick veckorna och man började 2an. Tvåan var ett år som det inte
hände så mycket i, man visste allt om det mesta där uppe nu. Det var mest
dom nerklottrade fula böckerna som var nya.
Men däremot i 3an blev det roligare, då fick vi flytta ner till Forsskolan
ett år för tidigt. Det fanns inte plats där uppe. Då fick vi större
gympasal och större matsal, fler hissar och sånt där. Men sen rullade det
på och nu sitter jag här i sista året. Det har gått så fort så man vet
snart inte vilket ben man ska stå på. Det känns som jag gått en vecka men
jag har faktiskt
det är oklart om det saknas ett blad, eller om det beror på kopieringen
att texten slutar här

Mina skolår

Jag mins min första skoldag så här.
Jag hade varit på skolan förut med lekis och sexårsgruppen, men det var
ändå en specieldag för mig, min första skoldag.
Jag och Annika gick till skolan tillsammans med våra föräldrar. Solen sken
och det var i mitten av augusti.
När vi korsade den lilla träbron som leder till skolan, började det pirra i
magen och man såg skolan framför sig bara några meter bort.
Den var röd med grönt tak, ett stort platt fyrkantigt hus med många
fönster.
När vi gick in genom entren var jag överlycklig, det skulle bli så
spännande och roligt att börja skolan. Alla förstaklassare samlades iett
klass-|rum, med sina föräldrar. Annika, som var in bästis på den tiden, och
jag stog med våra föräldrar i ett hörn och var jätte nervösa över hur
klasserna skulle bli, vilka lärare man skulle få också vidare.
Efter någon halvtimme var uppropen klar och man fick gå hem.
Jag och Annika som bor på samma gata gick hem till sammans och pratade om
hur vi tyckte om klassen och skolan, klassen var vi nöjda med. Vi hamnade
förståss i samma klass, för det hade vi sett till.
Allt var jätte bra. Nu började skollivet. Vi hade tolvårsskoltid framför
oss med upp- och nergångar, och ideliget pluggande.
Första skolåret var jätte roligt. Vi hade en såkallad ”ren etta” med bara
elever som var i samma ålder.
Vi hade världens bästa lärare, hon heter Gunvor Stenstig. Kanske den bästa
människa jag har träffat. Hon var jämt så glad, fast inte på ett överdrivet
sett utan lagomt.
Hon lyssnade alltid på vad man hade att säga, hon trodde alltid på mig och
peppade mig när jag var ledsen eller så, också var hon sträng när det
behövdes. Allt blev mycket personligare med henne. Nu är allt så himla
ytligt och jag undrar om lärarna ens bryr sig om eleverna. För även fast
eleverna blir större och mer självständiga så tycker jag ändå att lärarna
borde veta mer om hur eleverna är och bry sig mer.
Efter ungefär två veckor i ettan kom det en ny tjej som skulle börja i
våran klass. Hon hette Jenny Lundström. Henne var jag inte med så mycket
från början men sen när vi började tvåan var jag och Annika då och då,
efter ett tag så var vi alla tre bästisar och vi var med varandra jämt.
Efter några månader blev det mycket intriger mellan oss tre. Vi kunde helt
enkelt inte vara alla tre samtidigt. Var det inte Jenny som var utanför så
var det Annika och var det inte Annika så var det jag.
Vi hade ett såkallat ”tjej-snack” en gång i veckan för att försöka reda ut
varenda liten småsak som hänt. Men vi tyckte att vi hade jätte roligt
tillsammans, så vi ville ju inte sluta vara med varandra. ”Tjejsnacken”
fortsatte ända fram till sexan.

I trean kom lärarna på att de var tvungen att göra en till klass. Innan
hade vi två klasser, a och b, men sen skulle de ta elever från a och b och
göra en c. Så det blev lite tråkigt när några av klass-|kamraterna bytte
klass.

När vi började fyran hade man lärt sig läsa, skriva och räkna på ett
någorlunda skapligt sett. Vi skulle börja mellanstadiet och få en ny
lärare. Hon var ung och sträng, hade kort lockigt ljusthår och hette Märta
Virén. Henne hade vi hela mellanstadiet. Gud, vad man saknade Gunvor.

Sexan var nära, som man hade längtat, att få vara störst på skolan. Det
blev inte en så stor ”hit”, vi gick i en 5-6:a så att det kändes inte så
mycket att man var störst. Sexan fölt förbi ganska snabbt och utan problem,
vi hade ju lite prov och sånt, nationellaprov tillexempel, men det var inga
problem där heller. Jag har alltid haft det lätt för mig och har lätt för
att lära mig saker… bara jag vill.
I slutet av sexan fick man önska vilka man ville gå med i sjuan, för i
sjuan skulle vi byta klass och skola., vi skulle slå ihop klasser med
elever från en annan skola också.
ny sida
När vi fick reda på, vilka vi skulle gå med och i vilken klass, var det
katastrof. Annika gick inte i samma klass som mig och Jenny. Annika hade
önskat både mig och Jenny och vi hade önskat henne och varandra men Annika
hamnade ändå inte i våran klass. För att Märta hade tydligen bestämt att vi
inte var bra för henne. Annika grinade i flera dagar men hon fick ändå inte
byta. Ursh vad vi hyste agg mot Märta då.
ny sida
Oj oj oj, sommarlovet år 2000 var fyllt med oro och längtan, spänning och
nervositet.
Hur skulle det vara på den nya skolan med högstadie-elever?
Skulle det finnas många snygga äldre killar?
Hur var eleverna i den nya klassen? Hur var lärarna. Det var många
förändringar som skulle ske i min tillvaro och vardag.

Min första skoldag på Långsboskolan! Första dagen i sjuan var inte så
speciell, inte mot för vad mina förväntningar ialla fall. Det bildades
snabbt grupper i klassen eftersom man håller sig till dem man kände sen
tidigare. Men efter någon vecka med aktiviteter och uppvärmning fick vi det
lite bättre i klassen. Vi hade tur när vi började för när vi började som
sjuor, så hade staten bestämt att sexorna också skulle börja på högstadiet,
så vi slapp vara yngst.
Allt har flutit på bra här på långsboskolan redan från första veckorna.
Som jag skrev tidigare har jag för det mesta haft det lätt i skolan och
haft en positiv inställning till skolan och tyckt att den har varit ganska
så rolig. Fast den gnistan har liksom slocknat. Nu tycker jag inte alls att
det är lika roligt längre och jag struntar i de flesta läxorna och proven.
Det är väldigt tråkigt att det har blivit så nu på slutet.
Det är inte länge kvar nu på nian så jag ska försöka rycka upp mig och göra
mitt bästa.
Ge gärnet!

/Vg+

Att byta skola och klass
Allt började när jag gick i trean.
Jag och min familj bodde ute på landet, och det tog cirka en timme
att komma in till stan där även skola låg.
I tre år hade jag åkt en två timmars resa varje dag, för att komma
till skolan och sen hem igen. Och plötsligt en dag bestämde sig mina
föräldrar för att flytta. Men vi skulle inte flytta in till stan, utan till
en helt ny stad. Varför berättade de aldrig, och om jag ska vara ärlig
brydde jag mig inte heller speciellt mycket.
Så kom då dagen då jag skulle börja i min nya klass, på en ny skola,
i en ny stad. Jag kände mig ju lite nervös, eftersom att på min gamla skola
kände jag alla. Men här, här visste jag inte ens vad mina lärare hette.
Redan den sekunden jag klev in i klassrummet, kände jag på mig att
jag inte skulle trivas.
Årena gick och jag blev aldrig utfryst, men heller aldrig riktigt en
i gruppen.
När jag sen skulle börja hög|stadiet, skulle jag än en gång få byta
klass. Vi skulle få välja fem i klassen som vi ville fortsätta att gå med.
Men eftersom att jag aldrig hade skaffat mig nån riktig kompis, under de
här tre åren, så skrev jag inte dit nått namn. Utan tänkte att de skulle
inte spela så stor roll vem jag hamnade med.
Sjuans första dag kom, och jag märkte då att jag bara hade hamnat med
killar från min förra klass.
Och om jag tänker efter var det bara tre tjejer och hela femton killar i
hela klassen.
Jag hade aldrig varit tjejen som tagit första steget, men om jag nu
skulle få några kompisar, tänkte jag att här var jag nu för första gången
tvungen att ta det steget.
Bara en vecka senare tyckte jag att de kändes som att vi var den
”perfekta” klassen. Jag och de andra två tjejerna höll jämt ihop, och
eftersom att vi var de enda tjejerna var vi jämt omringade av alla de
femton killarna.
Men en dag i slutet av åttan fick jag det jobbiga beskedet om att
mamma och pappa skulle skiljas. Dessutom skulle båda flytta, mamma upp till
Norrland och pappa till Island.
Nu var ju hela sommaren förstörd. Jag skulle behöva packa och bestäma
mig för vart jag ville flytta. Jag vägde för och nackdelarna, och till slut
bestämde jag mig för mamma och Norrland.
Den sommaren var nog den jobbigaste av alla somrar i mitt liv. Jag
var tvungen att skiljas från alla mina underbara kompisar. Vi hadeju
bestämt en massa roliga saker att göra. Till exempel åka och bada, segla,
tälta uppe i bergen och bara umgås. Men eftersom att jag hade fullt upp
hela sommaren, hann jag bara säga hej då till alla kompisar.
Resan upp till Norrland blev ett helvete. Jag satt bara och grät hela
tiden. Men det fanns ju inte mycket att göra, antingen att flytta med eller
att flytta med. Dan innan skolan började, bjöd mamma hem en
arbetskamrat och hennes son. Vi hade jätte trevligt alla fyra och
arbetskamratens son, eller Tomas som han också heter, berättade att han
skulle börja i 9c, precis som mig.
Den här flytten kanske inte var så dum ändå.

Att byta skola/Att byta klass
Vinden blåste mig i ögonen när jag skyndade mig till skolan, jag hade bara
tio minuter på mig att komma fram och jag hade en bra bit kvar. Idag var
inte som en vanlig dag. Jag skulle börja i sjunde klass och jag kände ingen
på skolan.
Jag såg nu skolans fönster glänsa i solen. Jag visste att det inte var
långt kvar. Jag kände mig nervös, nästan paralyzerad, Känslans av att
träffa nya individer var obehaglig. Här börjar nu tre stycken nya jobbiga
år. Jag hade träffat klassen en gång förut och alla hade verkat väldigt
olika mig i personlighet.
Nu var jag vid skolans huvudentré. Eftersom att jag hade gått på en
relativt liten skola innan, så verkade denna enorm. Skräcken av att behöva
möta alla stora nior i korridoren lyste ur ögonen på mig. Efter ett tag så
tog jag mig samman och gick med lågpunkt sakta framåt. På väggarna fanns
målningar uppsatta. Det var bara vackra tavlor som var uppsatta. Väggarna
vara oranga med gula blommor på.
Mina fötter gick som av sig själva sakta framåt. Plötsligt så svängde jag
vänster. Jag hade en känsla av att det var rätt väg. Men eftersom att jag
aldrig hade varit där förut så var jag ganska osäker. Jag passerade endel
lärare på vägen. De såg rätt så bittra ut när de fokuserade sina blickar
emot mig. Min tanke var då att lärarna se mig som ännu en extern elev,
vilket jag var. Jag tyckte att lärare måste ha ett väldigt monotont arbete,
i stort sett göra samma saker varje dag. En lärare måste också vara lyhörd
för att kunna uppfatta stämningen i en klass.
Snart var jag vid mina klasskamrater. De stod ien grupp utanför ett
klassrum. Alla verkade känna alla, jag var den ende av 24 stycken som inte
hade någon att prata med.
Efter några minuter så ny sida läraren. Det var en av lärarna som jag
hade sett i korridoren. Sakta öppnade hon dörren och högen av elever
strömmade in, tjutande och stojjande.
Inne i klassrummet så fanns det 24 bänkar. Själv så satte jag mig ensam
vid en fönsterplats. Solen hade nu gått i moln och vinden hade tagit fart.
Det kunde jag se på de vackra björkarna som vajjade med sin ljusgröna löv.
Läraren började ropa upp våra namn. När vårat namn nämdes så skulle vi
också uppge vår address och telefon-|nummer. Jag visste inte min address så
där bra som man borde kunna. Men det löste sig tillslut.
Det har nu gått cirka två år och sex månader sedan jag började här och
hittils så har det gått bra. Jag fick nya vänner redan andra dagen, vilket
underlättade den första veckan. Lärarna var inte så hemska och arga som de
verkade vara den första dagen. Det har varit en lärorik tid som jag har
spenderat här. Nu känner jag alla i klassen och vågar både fråga och
konfrontera dem.

Hej

Jag heter Magnus och är elev på Skrave skolan. Jag tycker skolan är rätt
bra men den har sina dåliga sidor. Som tillexempel att man inte får ha snus
jag har det alla fall, men jag tycker det är en dålig regel. Att snus är
farligt är helt överdrivet. Det är större chans att dö av mat förgiftning
än att ta alvarlig skada av snus. Ok man kanske blir beroende men det är ju
inte skolans val om en person ska snusa eller inte. Det är föräldrarna som
bestämmer om han får eller inte. Jag tycker till och med snus är bra för
oss, det är massor av rökare som har börjat med snus istället och som alla
vet är ciggaretter cancer-framkallande. Att man får sämre kondition är
också bara bluff om man tränar regelbundet så ökar konditionen precis lika
mycket som för en idrotts man. Jag tycker helt enkelt det är en dum regel
eftersom man inte tar nån mer skada än att tandköttet fräts bort (lite).
Men jag tycker bra om skolan också alla tema dagar vi har är ju kul, och
dom flesta Lärarna är trevliga

mvh

Magnus
Kuhlthau

Hej skollministern

Jag är en elev på Sundby skolan i klass 9. Jag tänkte skriva om vad som är
bra/dåligt med våran skola. Det är ganska mycket på våran skola som är bra
men även solen har fläckar. ”Hôlet” som är caffeeterian på skolan är ett
bra ställe att vara i på rasterna. Där kan man köpa dricka, negerbollar och
frallor. Jag tror det är bra för en skola att ha en caffeteria det har
blivit som en trygghet att gå dit för lärarna kommer nästan aldrig ner dit
och styr och ställer. Sen så har vi lektionerna de är på tok för långa en
del som tex på måndagar då har vi två 80 min lektioner efter varandra och
gissa hur trött man är på sista då så jag tycker inte en lektion förutom de
praktiska ämnena ska vara längre än 40 min. Lärarna ska vara utbildade och
kunna förklara så man förstår och det kanske inte alltid är så lätt men det
är trotts allt deras jobb.
ny sida
Jag tror att om man skulle ha en idrotts lektion om dagen så skulle allt
bli mycket lugnare och eleverna skulle nå högre betyg.
Klassrumena kan man måla i lite färger så blir det gladare i klassrumen.
Det var lite vad jag tror skulle göra skolan bättre. Ha en bra dag.
Mv.H Fredrik

Skolbyten!

Känslorna om skolan varierar. I alla fall mina. När jag har mycket läxor
och min mamma tjatar om dem tycker jag skolan är botten. När allt flyter på
bra känns skolan inte alls så dum, men jag tycker inte att man går till
skolan för att träffa kompisar utan för att lära sig saker. I 1: an och 2:
an tyckte jag tvärt om. Jag gick på en liten skola vid namn Hådalen och
komp|isar var det viktigaste i skolan. I 2: an började min familj leta
efter hus och det föll sig så att huset de till sist köpte låg mitt emot en
skola som hette Ockeryd. Först hade vi tänkt att jag skulle ha gått kvar på
Hådalen, men när vi nu hade en skola som granne så bestämde vi att jag
skulle byta till den. Mamma ordnade så att jag i slutet av 2: an fick åka
och hälsa på i klass 2A som jag sedan skulle börja i. Jag var jätte|nervös,
men alla var jättesnälla och vi lekte och hade kul. Vi flyttade in i vårt
hus under sommar|lovet och när första skoldagen kom var jag nerv|ös igen.
Mamma lugnade mig så gott det gick och skickade sedan iväg mig till skolan
med orden: ’Det ordnar sig ska du se’. Jag trodde henne inte och fjärilarna
dansade i magen, men så fort som lektionen hade börjat kändes allting bra
igen. Åren flöt på och helt plötsligt hade jag börjat 6: an. Nu hade alla i
klassen valt ett B-språk och dom lektionerna skulle hållas i Skravesko|lan
som låg 15 minuter från Ockeryd. I början tyckte jag det var pirrigt att ha
franska-lektioner i Skrave eftersom skolan var större än Ockeryd. De stora
eleverna gjorde väl också intryck. 6: an gick och sommarlovet kom. Några
dagar innan skolan började började paniken växa. Nu skulle jag börja i 7:
an och flytta till Skrave. En ny klass skulle jag också gå i, men fastän
jag kände några sedan förut var jag nervös. När den första skoldagen hade
kommit var jag lugnare, men klumpen i magen var kvar. Allt gick bra och
lärarna verkade bra. När jag började trodde jag att jag aldrig skulle lära
mig att hitta i den enorma skolan, men bara efter ett par dagar orienterade
jag mig med lätthet. 7: an och 8: an flög förbi i rekordfart fast jag
kanske inte tyckte det just då. Nu i 9: an ska man plötsligt välja sin
framtid. Man måste välja en gymnasielinje och klumpen i magen kommer fram.
När man efter mycket om och men till slut lämnat in val-lappen upptäcker
man en viktig sak. Betygen måste höjas! Lärarna får en knäpp och proven
bara haglar ner över oss stackars elever. Mitt i alltihopa dyker de
nationella proven upp och vi elever försöker göra vårt bästa, men är rädda
att det inte räcker. När man överlevt alla prov börjar man tänka på hur det
blir på gymnasiet. En termin kvar att gå i en välkänd skola och sedan ska
man flytta igen. Om jag kommer in på den linjen jag valt kommer jag att gå
på Roslagsskolan och den skolan är stor! Jag har samma oro för storleken på
skolan som jag hade i 7: an. Jag kommer nog att lära mig att hitta i Roslag
också, men det känns inte så just nu.
Jag kommer att sakna Skraves lärare, men inte dess elever.
// Linda 9E

Mina skolår
När jag började skolan för första gången, tyckte jag att det kommer att
vara rolig. Att få träffa kompisar och leka med dem. Jag gick i samma klass
som min kusin. Vi hjälpte varann, om det var i nödfall.
När jag gick i trean, det värsta var att sluta sent. Jag klagade mycket och
gnällde jämt om vi fick sluta, men lärare sade nej.
När vintern kom, var min klass i fotbollsplan och gjorde snögubbar, kom
sexorna och förstörde och kastade på oss. Jag var ledsen och hela min klass
grät. Klassföreståndare blev ursinnig arg på sexorna.
Det som vi längtade mycket efter, det var roliga timmen. Det var en fredag
som vi tyckte att det var bäst.
Friluftsdagen var en dag, där hela skolan skulle göra nåt aktivitet. Jag
valde att åka skidor. Jag åkte skidor med några andra. Till sist märkte jag
att jag åkte vilse i skogen. Det enda man kunde göra, var att följa spåren.
Jag blev rädd. Jag knep ihop, för att inte gråta. Jag gjorde så gott jag
kunde. Medan jag var borta märkte lärare att det saknade en elev. Den
eleven var jag. Lärarna gick och ropade på mig. När jag till sist hörde
deras rop, kände jag att det är väldig nära. Så jag skyndade mig så fort
som attans. När jag var framme, kände jag att det var lättnad för mig. Jag
började känna mig trygg och välbehållen. Friluftsdagen var den dag som
skulle påminna mig när jag åkte vilse.
ny sida
I 4:an så lärde vi ett nytt språk. Det var engelska. Jag tyckte om att läsa
engelska, för att det var det ämne som jag tyckte att det var kul och att
få lära sig ett nytt språk.
Det som var svårt för mig i skolan.
Det var matte. Matte var det svaga sida för mig, men jag spenderade all tid
på matte. Det tog ett tag för mig att förstå och kunna räkna. Till sist
lönar det sig.
Redan i 6:an fick vi en uppgift. Det var att spela en teaterpjäs. Vi var
tvungna att spela Astrids Lindgrens figurer. Jag hade 4 roller. Det var en
scen som jag skulle spela 2 gånger.
Jag var helt nervös när jag spelade upp, men jag gjorde mitt bästa för att
inte förstöra pjäsen. Efter pjäsen var hela klassen nöjd och hurrade för
alla lycka som har gått. Jag tackade några som lånade ut sina kläder.
När jag ska börja högstadiet, funderade jag över hur det ska gå till. Jag
tänkte på läxor och prov som kan vara svåra för mig. Men jag frågade mina
bröder hur det var i högstadiet. Jag som tyckte att det ska vara stressigt
att springa till sal till sal. Jag ville inte lämna mellanstadiet, Att det
roliga var rasten och gå ut och spela fotboll med sina vänner och att
klassen komma att splittra. För min del så ska jag gå vidare i livet.

Min syn på skolan

Hej!
Jag heter Chang och är 16 år.
Jag går i den sista terminen i sundbyskolan. Jag tycke att skolan är roligt
men det som är tråkig gast är att vi har för littet Idrott lektioner.
9c den klassen som jag går i nu vi har nästan inga sov morgon föruttom
fredagar. Då har Jag kvarsittning.
Maten i skolorna är änuväre vi får fisk Nästan varje Tisdagar och korv med
mos får vi ibland.
Jag tycker också onödigt med predigad och objekt och så, var har Jag för
nytta av dem i framtiden. Det som är dåligt är Bild, förat den är
långtråkig. Det var allt som är nekativ med skolorna.

Förat skolorna ska blir bättre ska man får mer idrott lektioner tidena ska
vara längre.
vi måster få frukost på morgonen och längre raser.
Sommalov ska vara längre och stopa rasister att bråka med invadrare.
De som är mobba ska får bytta skolan. Han/Hon Som ser en mobba kille master
sägar till lärare.

Man måster ser till Han/Hon Som är mobba ska trivast in i skolan.

Det som är Posetiv i skolan.
Är att man skänne männikor man inte har sett Förut. och man får gratis mat.
De son bor lång från skolan får buskort som är gratis också.
Skolarna är också bra för invadrare Tex man lära sig mer kunskap man får
nya vänner och levar i en annat kulltur.
skolan är inter bara viktig för invandra det käller också svenskar.
Man måster har betyg föratt kunna gå in i ett program uttan skolan har man
inga betyg.
Der bruka min mamma säga till mig uttan betyg är det inga jobb man kan söka
sig till.

Det är allt Jag skriver till dig.
Mr skolminister.

Har det så bra

Hej då