2003 – Sida 65 – Skrivbanken

Min syn på skolan

Hej,

Jag skulle vilja börja med att den svenska skolan är bra! Det finns inga
större fel. Vi har bra lärara, hyfsade böcker och vi får mat. Men om man
nöjer sig blir saker inte bättre. Därför skriver jag mer än gärna några
synpunkter till dig:

– MER FLEXTID:
den här frågan har man pratat om länge. Ska man ha det eller inte?

Jag tycker att varje skola ska kunna införa flextid. Man kan börja med att
t.ex. börja lite olika tider på morgnarna så att de som är pigga på
morgonen kommer vid 8 och slute ungefär vid 3.
De lite tröttare elever kan börja vid 9 och sluta ca. 4.
Om man har detta system är det bra om man har bestämda tider som eleverna
kan börja vid och inte någon ”drop in” system.
Sedan är det nästan möjligt att ha det varje dag pga lärarbrist. Systemet
skulle radbyte skulle ställa höga krav på lärare som t.ex. 2 timmars
pass, långa arbetsdagar osv.
I sin tur blir kanske undervisningen lugnare så att lärarna inte bränna ut
sig lika ofta.

MINDRE KLASSER:

Dagens klasser har ungefär 20-25 elever (i alla fall på min skola). Detta
innebär att en lärare har 25 st ”frågetecken” att ta hand och undervisa de.
Det låter väldigt jobbigt och krävande. Om man istället hade klasser på 10-
15 elever skulle det vara mycket större arbetsro i skolan.
Nackdelen är att det skulle behövas ungefär dubbelt så många lärare. Lärare
är redan idag en ”bristavara” så detta förslag är inte genomförbart den
närmaste tiden.

ARGUMENTERA MER:

Eleverna måste kunna säga vad de tycker och säga det tydligt. Därför borde
man argumentera om olika historiska händelser t.ex. 1:a och 2:a
världskriget och dagens händelser t.ex. konflikten i Irak. Det skulle göra
att man samtidigt blev mer allmänutbildad. Man kan variera genom att ”leka”
olika partier. Då får man en inblick av hur dagens politik fungerar.
Genom att argumentera lär man sig också att kommunicera med andra människor
på ett effektivt sätt som man har nytta av i framtiden. Det måste du som en
framstående politiker hålla med om. här har eleven ritat en glad gubbe,
en sån här smiley: 🙂 fast roterad 90 grader medsols.

SKOLMATEN:

Om man tänker på att Sverige har världens högsta skatt så måste skolmaten
bli bättre! Dagens skolmat tycker jag är alldeles för dålig. Ursäkta
ordvalet men det kan ibland smaka ”skit”.
Jag förstår att ni har många saker att lägga pengar på men maten borde vara
en av de viktigare. Om man får äcklig mat vill man inte äta den och då blir
man naturligtvis jättehungrig.
Som du säkert förstår är det inte lätt att koncentrera sig i 4 timmar till
utan mat.

Ett bra sätt är att man gör en enkät i skolan och frågar eleverna vad de
tycker om för mat. Ibland kan man få mat som man aldrig hört talas om och
det smakar inte bra bara för att de har försökt göra det lite ”exotiskt”.
Det är bra att det finns cafeteria i skolan!

MER IDROTT:
Idag har vi (min skola) bara 2 st 50 minuters gympa lektioner varje vecka
och det är alldeles för lite. Vissa elever idrottar inte på sin fritid och
därför borde skolan hjälpa de genom att få de att röra på sig. Skolan borde
också utbilda i räddningstjänst som t.ex. första hjälpen mm. Det kan man
göra på idrottslektionerna.
Man skulle kunna lära ut självförsvar till de som vill. Det skulle få de
att må bättre och också arbeta bättre på lektionstid.

Sedan är det viktigt att veta vad man ska äta och dricka när man idrottar
annars mår man inte bra efteråt. Den delen tycker jag skolan har missat.

Avslutning:

Som jag sa förut tycker jag att skolan är ”okej” men man får inte nöja sig
med det. Man ska alltid försöka att bli bättre och förbättra saker runt
omkring sig.
I dagens skola saknas framförallt valmöjligheter, att kunna välja när man
ska börja, vad man ska läsa om extra mycket osv. Hoppas mina synpunkter
kommer hjälpa dig med att göra den svenska skolan lite bättre.

MVH Patrik Ristala

Mina skolår
När jag var liten var jag avundsjuk på mina syskon, för att dom fick åka
buss till skolan och inte jag. Lika så att dom kom hem och berättade om
prov. Jag ville också ha prov. När jag sedan skulle börja, så gick jag med
mina syskon ut till bussen.. Vi bodde ca fyra kilometer ifrån skolan. Jag
älskade att åka buss men i 3:an och 4:an så var det inte lika kul längre.
lågstadiet var roligt men när vi sedan började i högstadiet och fick mer
läxa och det började kännas tungt. Jag bytte skola i 4:an från björkviks
skola till Västerviks skogshaga skolan. Det var ingen stor skilldnad mellan
dom två skolklasserna. Bara andra böcker och lite annat. 5 och 6 gick fort
och det var dags för att börja högstadiet. Och sjuan och åttan var mycket
jobbigare än feman och sexan. Det var bara lek nu började allvaret. Man
kunde inte leka och prata alls lika mycket och efter varje år vart det mer
och mer seriöst och nu i 9an är det som jobbigast. Ser man tillbaka till
3an och 4an så känns det som om man kunde göra vad man ville. Jag minns att
vi bytte lärare tre gånger. Den första fick magsår, den andra var bara
vikarie och den tredje hade vi bara i sexan. Jag minns också att varenda
rast spelade vi säta. Det går ut på att kasta en boll mellan fyra rutor med
en ruta i varje och när vi inte hade nått att göra så la vi oss i
biblioteks soffan och läste barnböcker. Varje fredag hade vi roliga timmen
och en eller två st skulle bjuda på fika. Jag minns när en klasskompis
svimmade på gympan när hon fick en boll i magen. Vi hade också killsnack
och tjejsnack en gång i månaden. Då fick man berätta vad som hänt den
senaste månaden. När vi gick i sexan så skulle vi vara ”kompis på gården”.
Det var att fyra st sexor skulle ha gula västar på sig och Hjälpa till om
det vart bråk eller om någon kände sig ensam och inte hade någon att leka
med. Jag kommer ihåg när vi åkte till Astrid lindgrens värld med klassen
och var där hela dagen. vi gick dess utom till Åbro bryggeri och tittade.
nian är absolut jobbigast och jag ser fram emot att börja gymnasiet där jag
får lära mig om det jag är intreserad av. Jag hoppas det blir roligare än
Högstadiet.

Tänkvärd inraminng – inledn + avslutn.
Nedslag från skoltiden – inte mkt reflexion
Enkelt språk, ibland talspråk
Mb ok
En del stavfel/särskrivn
G

Att byta skola
Jag har precis börjat i 7:an på en ny skola. Man fick ju välja vem i
klassen man ville ha med sig. Jag valde då mina bästa kompisar Sofia och
Sara. Men tyvärr fick jag inte någon av dem, men dem hamnade i samma klass.
Vilket jag tycker är orättvist, men som jag alltid får höra utav mamma:
”livet är orättvist”. Jag har pratat med rektorn om att jag vill ha mina
vänner i min klass. Han säger att han inte kan göra något. Säkert han är
bara för lat och han orkar inte hjälpa mig.

Första dagen jag började, så hade jag ingen att umgås med. Alla andra hade
ju redan sina kompisar och behövde inte någon mer i sitt ”gäng”. Men som
tur var, så placerade våran lärare ut oss. Det var tur för annars skulle
jag säkert sitta ensam i ett hörn och jobba. Dom som hamnade vid mig var
klassen tuffingar Hanna och Fia och den super söta killen Tomas. Det var
mest dem tre som satt och pratade. jag satt bara och lyssnade. Men helt
plötsligt så börjar Hanna att prata med mig.
– Var har du din kompis då? sa hon med spydig röst.

– Eeee….. Dem går i en annan klass, sa jag med en darrig röst.
– Så du känner ingen i klassen?
– Nepp….
– Du kan hänga på oss sedan, om du vill?
– Visst, om de är okej med er?
Jag var så glad att jag ville spricka. Jag trodde aldrig att dem ville bli
kompis med mig. På rasten så följer jag med dem till rök|rutan. Dem ställde
sig där och började och röka.
– Vill du inte ha ett bloss? frågade Fia.
– Nej tack, jag har aldrig testat!
– Men någon gång måste vara den första.
Så jag tar ciggen och drar ett bloss.
– Det var väll inte så hemskt?
– Nej det var faktiskt ganska gott.
Fast igentligen höll jag på att spy.
Jag tittade ner på klockan och såg att vi hade börjat.
– Vi har börjat! sa jag och var på väg att gå in.
– Som om vi skulle bry oss! sa Fia tufft.
– Häng på oss ner på stan vet jag! sa Hanna.
– Men får vi inte kvarsittning då? sa jag.
– Säg bara att du mådde dåligt. Det ska vi göra.
Vi gick ner på stan och tittade i affärerna. Där nere hittade jag en snygg
tröja som inte hade stöld märkts.
– Sno den! sa Hanna tyst.
– Men tänk om dem kommer på mig!
– Det gör dom inte! sa Pia.
– Har någon kommit på oss tidigare, eller?
– Har ni tagit något från varje affär vi har varit i? sa jag tyst.
– Ja det är klart. Hur tror du annars att vi har råd med cigg? Vi kommer
inte från någon jävla socitetsfamilj! sa Pia och lät nästan som att hon
skulle börja gråtta.
Jag gick in i provhytten och satte på mig tröjan under alla mina andra
tröjor.
När jag går ut så känns det som att jag håller på att dö. När jag väl
kommit ut, så känner jag mig hämsk. jag har aldrig gjort så här innan. Men
Pia och Hanna blev helt plötsligt stolt över mig. ev. radbrytning När
jag kommer hem, så sitter mamma och skriker åt pappa i telefonen. Dem har
nyligen separerat. När mamma slänger på luren, då går jag in på mitt rum
och ringer upp Sofia. Jag berättar vad jag har gjort idag. Men hon lät inte
stolt, utan mer arg.
– Jag frågar vad hon är arg för!
– Hur kan du vara så dum att sno saker? skrek hon i örat på mig.
– Du har ingen jävla rätt att skrika på mig så slängde jag luren i örat på
henne.
Jag går och lägger mig på sängen och tänker igenom vad jag har gjort. Men
jag känner mig inte så hemsk trots det jag har gjort.
Dagarna går och jag pratar fortfarande inte med Sara och Sofia. Jag börjar
må dåligt av det. Igentligen så saknar jag dem men det säger jag inte till
någon.
När jag sitter med Hanna och Fia så skrattar vi åt dem som ser ut som
töntar. Igentligen så känns det elakt men jag vet inte varför jag gör det.
Sofia och Sara har gått förbi många gånger och varje gång sitter jag och
skrattar åt dem. Jag har många gånger tänkt att ringa dem men det har inte
blivit så. Men jag vet inte varför jag har blivit elak. Men jag tror att
det är Hanna och Fia som gör mig så. Jag bestämmt mig för att säga vad jag
tycker till dem.
När dem kommer till mig så sätter dem sig på sängen, och jag frågar rätt
ut:
– Varför är ni så elaka?
Dem tittar på mig som en varg tittar på en kanin innan han ska ätas.
– Och vad exakt menar du med det? Allt vi gör är du med på, sa Pia med en
dödande blick.
– Jag menar hur normalt är det att sitta och skratta åt folk som ser
onormala ut.
Dem säger inte något tillbakak utan dem går bara. Nu känner jag mig riktigt
stolt. Men nu har jag inga vänner. Så jag står själv i slutändan. Jag gav
upp minna riktiga vänner för ett par idioter. Men jag antar att jag
förkännar det!

Jämförelse saknas.
Missuppfattning av ämnet.

Att byta skola!

Efter sju långa år på Långängskolan ska jag äntligen byta skola och börja
om på en högre nivå. Efter halva terminen i sexan gör vi ett stort val. Vi
ska välja vilka kompisar man helst vill ha med sig i den nya klassen. Det
var ett svårt val, vilket jag tror att det var för alla i min klass. Först
av alla valde jag Angelica, hon som jag hängt med i vått och torrt, hon som
jag varit med i skolan och på fritiden, och som andraval valde jag Carina
Carlsson i våran paralellklass. Vi är nu i slutet på sommarlovet till
sjuan, steget till ”verkligheten” som min lärare. Det var nu dags för
första skoldagen på Södra högstadiet. Det var nervöst och pirrigt inför
första dagen på högstadiet. Jag gjorde mig i ordning lite extra den
morgonen. Efter att ha tagit på mig mina finaste kläder, sminkat mig och
satt upp håret så fint jag kunde, så gick jag till Lisa för att ha
sällsskap med henne till den nya skolan. Vi kom till skolan och gick för in
i huvudentrén, som ledde upp till aulan, där vi skulle träffas hela skolan
för att välkomnas in i det nya skolåret. Vi satte oss ned och lyssnade på
rektor Billys tal. Det var det roligaste med den dagen föratt alla
skrattade åt honom för att han sa ”mmm” efter varje mening. Efter talet får
alla elever gå till respektive klassrum. Vårat klassrum skulle bli F35. Vi
letade efter salen ett tag. När vi kom till klassrummet äntligen, satte vi
oss ned och tittade runt lite på allt som var så nytt för oss. Sedan skulle
alla elever i klassen presentera sig. Man skulle säga sitt namn och vad man
brukar göra på fritiden eller vad man gillar att göra på fritiden. Jag sa
att jag gillar att rida och vara med mina kompisar. När jag väl kommit in i
terminen så känner jag att det var mycket roligare på Långängskolan trots
att min lärare Eva Persson inte alls var en bra lärare för mig. Var och
varannan Mattelektion fick jag stå och städa rent hennes skåp, medan de
andra i klassen fick lära sig nya saker och ha kul. Eller så skickade hon
med mig en massa böcker till kopiatorn, som jag skulle kopiera ur. Och det
var jämt och ständigt skäll, gnäll och anklagelser om tex att jag är mobbad
och eftersom hon inte märkt av det, något så är det mitt egna fel att jag
inte hade några kompiar. Trots henne hade vi väldigt kul, när vi hade
akvarelllektioner, när vi forskade och när vi gjorde annat roligt på
lektionerna. Nu är det skillnad. Nu går jag i nian och det det finns både
positiva saker och negativa saker. Det är hårt jobb här och ingen lek. Inga
roliga lektioner utan bara hårt jobb. Men det som är bra är att lärarna
respekterar en och behandlar ALLA elever likadant, oavsett hur de ser ut
och hur dåliga eller bra de är i skolan. Det känns skönt, och nu, de
senaste åren har jag alltid haft någon att prata med, någon jag kan prata
med, någon som lyssnar och någon som kan hjälpa mig. Det var Leif, honom
kunde jag gå till och prata med om mitt liv, mina ”kompisar”, min familj
och sådär hur jag mår och så. Jag hade ju inte haft världens lättaste
skolgång i alla fall. Men men, här sitter man ju nu och står åter igen
inför ett väldigt svårt och absolut stort val. Nu ska vi välja till
gymnasiet, men det är i alla fall gjort nu och jag valde Handel- och
administration som förstahandsval och barn och fritid som andrahandsval. Nu
är det bara att jobba på och vänta på besked om ifall man kommit in på
någon av linjerna man valt. Det är ganska nervöst, så det är bäst att jobba
extra hårt för att höja chanserna att komma in. Är just nu och har
nationellt prov (uppsats) vi får tre timmar på oss ungefär. Jag har ingen
aning om vad jag ska skriva, så jag skriver det som kommer upp i huvudet
just nu, och hoppas bara på att det är tillräckligt för ett godkännt. Ja,
mycket har förändrats sen lekis till 5-6:an och mycket från sexan till
nian. Allt förändras, jag förändras och lika så min omgivning. Det är ju
snart dags för gymnasiet, så det är bara att hänga på tills man är färdig!

Bra jämförelser! Inte kronologiskt
Kommenterar
Slutet pratigt – upprepn.
En del språkl. brister
VG-

Min syn på skolan.

Hej!
Jag tycker att det är absurt att du vill ändra på skolan!
Det finns Ingenting att klaga på här på min skola!
Lärarna är bra, utbildningen är utmärkt! Och rasterna, dom är ju underbara!
Sitta i soffan och tjaffsa med dom felfria lärarna.
Snart är det den 16:e Mars, då bär det iväg emot Idre fjäll!
Förihelvete, våga bara göra något som påverkar våran fjällen resa!
Såvida det inte är något positivt. Du kan gärna se till att våran resa
förlängs med ett par dagar!
Men iallafall, OM du skulle, nånstans i din trångsynta & tomma skalle, få
för dig att du ska ändra på skolan så ska jag ge dig lite tips om vad du
ska göra för att slippa bli mordhotad av diverse elever.
Förläng rasterna – Får dig att se ut som en Gud!
Godare mat – Får dig att se ut som Gud själv!
Släng in nått nytt lov! – Tadaaaaa!! Du är nu en helt ny gud! Ta vara på
dina anhängare!
Hehe, nu borde du iallafall ha den minsta uppfattningen av vad Vi vill ha!
här har en rad försvunnit i kopieringen

P.S. Jag hade visst lite vänner här som ville att jag skulle skriva till
dig angående deras skolor, dvs. vanliga allmänna skolor, så jag klämmde med
det här i samma kuvert som föregående brev.
Iallafall, Ni/du Måste skaffa nya böcker! Det är frustrerande att man ska
sitta med samma matte-bok som sin egen mor/far satt med för 30 år sedan!!!
Och för att inte tala om skolmaten, det är den mest avsyvärda, skabbiga och
slemmiga så kallade föda jag någonsin smakat! Gör något åt det! Sen så
måste du/ni se till, att innan en lärare får jobbet på en skola, är
kompetent! Jag har tröttnat på alla dessa inkompetenta lärare som vet
varken vart Sverige ligger på kartan eller hur man ställer upp ett gånger-
tal! Skäms!
Nej, dom ska inte behöva tåla det!
Jag hade turen att få byta till en liten och bra skola, men dom andra…..
Nej, nu ska jag ta ut min ilska på teve spelet!
D.S.

Att byta skola/klass

Det är kallt ute, vinden sliter henne i håret. Hon är på väg till skolan,
den nya skolan.
Plötsligt stannar hon. Hon vill bara vända sig om och springa därifrån.
Tillbaka hem, till alla kompisarna. Hon vill verkligen inte gå till den nya
skolan. Hon känner ju ingen där. Men hon vet att hon måste. Hon suckar och
går med tunga steg vidare.
Det är en fin skola, det måste hon faktiskt erkänna.
Hon går genom korridorerna och stannar utanför ett klassrum. Läser på
lappen hon fått. Jo, här var det.
Innan hon hinner ändra sig, knackar hon på dörren.
Hela klassen sitter redan där, alla tittar nyfiket på henne. Läraren visar
var hon kan sätta sig. Nervositeten släpper lite, men hon vet ändå inte
riktigt vad hon ska göra.
På väg hem tänker hon igenom dagen, på skolan, på alla nya människor.

Hon hör snabba steg bakom sig. En tjej från klassen kommer springande emot
henne. Hon bor i samma hyreshus som Ann visar det sig. De gör sällskap hela
vägen hem. De bestämmer att de ska ses senare på kvällen.

Väl hemma möts hon av mamma som ger henne en orolig blick. Hon öser frågor
över henne. Ann känner sig lättad över att det faktiskt gått så bra.
Men Emil, hennes lillebror, är inte lika nöjd. Han sitter framför TV:n och
surar. Mamma skakar bara på huvudet när Ann frågar.
Hon tar med sig telefonen in på rummet och ringer till sin bästa kompis där
hemma.
De pratar jättelänge om allt möjligt, om Anns nya skola, om stället där hon
bor. Ann ska åka hem och hälsa på under sportlovet. Hon längtar verkligen
efter alla där hemma.

Mamma ser inte alltför glad ut när hon kommer tillbaka med telefonen. Ann
har en tendens att hålla telefonräkningen uppe. Men hon säger inget. Mamma
förstår. Ann bestämmer sig för att ge allt en chans. Det kanske blir bra
det här ändå. Med ett leende skyndar hon sig nerför trappan.

Skrivuppgift 4, Min syn på skolan.
Brev till skolministern.

Hej skolministern!
Jag är en elev i nian på en skola utanför Luleå. Jag tycker att skolan har
varit bra i alla de nio år som jag har gått i skolan. Men ibland har det
varit jobbigt med skolan. Till exempel när jag har varit trött.
Det är få skolor som är perfekta. Men jag tror att många skolor kan bli
förbättrade.

Som jag ser det borde skolan vara som ett andra hem. Man tillbringar flera
timmar genom att vara i skolan. Då måste skolan vara trivsam, så att
ungdomarna kan gå till skolan och vara glada.

Det finns flera bra saker med skolan som jag går i. Framför allt så får vi
jättegod mat. Det är inte ofta som jag går och äter någon annanstans. På
vår skola har vi ett eget elevfik. Där kan vi elever köpa dricka och
godis.

Nackdelarna med vår skola, det är att det är ganska gråa väggar. Om det
skulle vara några roliga färger istället kanske att man skulle bli lite
gladare. Sen är det inte så trevligt när det är ”sprättade” snusar på
väggarna. Men det är inte skolans fel. Det har vi elever själva orsakat.

Alla elever är inte morgonpigga. De elever som inte är det får ändå hasa
sig upp tidigt på morgonen. Prestationsförmågan blir sämre om man är trött.
Därför borde samtliga skolor göra någon form av flextider. Fast det kan nog
vara ganska svårt att genomföra. Men att skolan börjar lite senare och även
slutar lite senare. Då tror jag att eleverna orkar mer.

För att göra skolan till en plats där man trivs och har lätt för att
prestera saker. Då borde skolan få ändrade tider, finare väggar och maten
ska vara bra. Alla skolor borde också ha flera datorer, ungefär så många så
att 5-10 elever har en dator. Eftersom dagens samhälle är mycket tekniskt
utvecklat kan det vara bra att kunna handskas med datorer.
ny sida
Sen borde lärarna vara välutbildade och mycket trevliga. Elever och lärare
ska nästan kunna ha en kompisrelation. Det kan man nog vinna mycket på tror
jag.
Rektorn ska också vara snäll och trevlig. Han /hon ska veta hur eleverna
mår. Även kunna lyssna på eleverna.

Det är de här grejorna som jag tycker att framtidens skola ska ha. Då kan
man komma långt.
Sen är det också ett stort plus i kanten om skolan är snyggt designat
byggt. Då blir det trevligare.

Hoppas att du får någon nytta av mitt brev. Att det blir någon förändring
och förbättring på skolorna.
/en nionde klassare

Mina skolår

En termin kvar i grundskolan. Känslorna kring det är en blandning av
nervorositet och spänning. Jag minns första skoldagen på högstadiet. Vi i
tjejgruppen som hade hållit ihop enda sen andraklass, gick runt och klängde
på varandra för att inte någon skulle komma bort, skolan var ju mycket
större än det vi var vana vid.

Första intrycket av min nya klass var inte så bra. Vi var en mycket stökig
klass. Tror alla lärare våndades inför att undervisa oss.
Bild, som är ett av mina favoritämnen, hade nog de stökigaste lektionerna.
Jag minns en lektion då vi tog sönder 3 stycken linjaler, vilket var fler
än antalet som hade gått åt under förra terminen. En annan gång så var det
någon som hade spottat en stor snorloska bredvid bildlärarens kateder.
Morgonen därpå fick hela klassen sitta i förhör. Alla nekade till att det
var dom som gjort det. Det visade sig sedan att killen som var skyldig hade
försovit sig. Han fick torka golvet medans en niondeklass hade bild, men
istället för att rita följde dom intresserat den skamsna pojken.

Men nu efter fem terminer tillsammans har vi utvecklats till en halvlat
klass, men den stökiga och busiga stämningen har minskat, jag ska inte säga
att den är helt borta, det vore en lögn. För ibland har vi våra dagar då
ingen orkar att göra något, så vi bara flamsar och snackar, men jag tycker
det är ganska skönt.
Det har alltid varit så att man i vår klass pikat varandra när man
skulle redovisa, eller göra något annat inför klassen. Så redovisa har
varit riktigt hemskt.
Jag minns en gång i åttondeklass. Vi hade arbetat med tobaksfrågor och
tjejen jag skulle redovisa med var sjuk. Hela dagen gick jag runt med
magknip och tankar på att skolka sista lektionen. Jag var dock för feg för
det.
När jag väl satt i klassrummet och läraren hade sagt ”- Ja, då är det
väl dags för lite redovisningar.” Så kändes det som att jag tappat min
andningsförmåga.
Så hör jag någon föreslå att jag ska börja. Jag börjar förklara att det
inte går eftersom jag var själv. Det blev då knäpptyst i klassrummet och en
kille utbrister ”- Du har skrivit det bästa arbetet och vågar inte
redovisa!? Kom igen nu Hebbe!”
Min bänkkamrat knuffade upp mig och efter redovisningen fick jag höga
applåder. Så nu när jag tänker på att lämna själva klassen känns det lite
bittert, det är många man kommer tappa kontakt med, andra man hoppas slippa
ha kontakt med, några man kommer ha kontakt med.

Man har nog lärt sig mycket av den saliga blandningen människor, vi har
skrattat med varann, skrikit åt varann, diskuterat tillsammans och jobbat
tillsammans under puberteten. Ser man sig omkring i klassen så inser man
vilka förändringar som skett. Alla har vi utvecklats, många till det
bättre, några till det sämre.

Fast gymnasiet som ligger framför mig känns viktgare. Gundskolan har varit
bra och gymnasiet ska bli bättre. Förnyelser, nya människor, att få känna
att man valt själv och att man måste ta mer ansvar. Jag kan knappt bärga
mig, men nu ska jag först umgås terminen ut med min klass.

1. Mina skolår
När jag började i skolan tyckte jag att det var jobbigt att kliva upp
tidigt. Men det var också roligt att träffa nya kompisar och första året
behövde vi bara leka och skriva berättelser. Det var kul att ha idrott för
vi fick göra vad vi ville. Och vi fick jättegod mat och fick också sluta
halv två varje dag. En gång i trean så gick vi på utflykt i skogen och då
såg vi många grodor och insekter och det var jätteroligt tyckte jag. En dag
på en lektion då fick min kompis en penna igenom handen och då fick han
fara på sjukhus. Och i ettan fuskade jag med läxorna jag frågade ibland när
jag kom hem om mamma kunde göra läxan åt mig.

2. Att byta skola/Att byta klass
När jag slutade trean flyttade mamma till ockelbo och då fick jag byta
skola. Jag brukade cykla till dal|sund och vara med mina gamla kompisar dom
första veckorna. Men sedan träffade jag kompisar i ockelbo.
Jag tycker att det var jobbigt att flytta och att det var roligare att bo i
dalsund för där kände jag fler kompisar och man fick sluta en timme
tidigare. Men efter ettan kände jag många kompisar och då var det lika
roligt att bo i ockelbo som i dalsund men det var längre att gå till
ockelbo skolan och jobbigare idrotts lektioner och så hade vi en lärare som
tjatade hela tiden och pratade bort hela lektioner ibland. Musik var en ny
lektion i fyran och det var roligt ända tills vi skulle sjunga.

3. Lära för livet!
Jag tycker att matten har gett mej många värdefulla egenskaper som t.ex.
Procent och multiplicerat. No lektionerna har jag också lärt mycket på som
t.ex. vad järn är gjort av och sånt och att göra ballonger och el-motorer.
Svenskan har jag lärt mig mycket av också. Och på SO: n har jag lärt mig
mycket om andra och första världskriget.

4. Min syn på skolan

Hej Skolminister.

1: Jag tycker att skolan har för korta raster och för långa arbetsdagar. 2:
Dom borde ha längre lunch och kortare lektioner och mindre Prov. 3: Och dom
borde ha så att man kan rösta vilken lunch det ska vara varje vecka. 4: Jag
tycker att egon är bra och att man har olika klassrum är också bra för då
blir man inte less på ett klassrum som man har. 5: Och dom borde göra
längre NO lektioner så att man hinner laborera klart. 6: Och det behövs mer
lärare. 7: Det är bra att det är tyst på proven och att man kan göra om
prov.
8: Det borde finnas mer Lov.
9: Längre idrotts lektioner.

10: Längre sov morgon.

Min syn på skolan

Jag kan börja med att säga att min syn på skolan är både positiv och
negativ. Ibland är den mycket positiv och ibland mycket negativ.
Min syn på skolan beror mycket på vilka lärare man har, vad lärare säger
till mig som elev, hur mycket prov som delas ut osv.
Jag gillar inte när vissa lärare favoriserar elever. Det händer nog i alla
skolor. Ibland, om det blir för tydligt att en elev favoriseras blir jag
arg och vill säga det till läraren men oftast vågar man inte. Läraren kan
bli arg och som värst sänka ens eget betyg för att man sa så. Jag är en
väldigt morgontrött person, så det skulle inte sitta helt fel med lite fler
och längre sovtimmar. De flesta lärare säger att man måste sluta senare på
dagarna om man ska ha så många sovtimmar, men det kan jag ta. Jag sover
hellre någon timme extra och slutar lite senare än att börja tidigt och
sluta ganska tidigt.
Något annat som borde förbättras i skolan är antalet praoveckor. Jag tycker
faktiskt att 1 vecka prao i nian är för lite. Om man inte får komma ut och
se sig om i arbetslivet, hur ska man då ha en minsta aning om vad man vill
bli som vuxen?
Alltså: MER PRAO!
En sak som jag tycker borde förändras är betygsystemet. Jag tycker att man
borde få betyg tidigare än i årskurs 8. Det är ju bra att få reda på hur
man ligger till. Om man exempelvis får betyg redan i årskurs 7 har man ju
mer tid att jobba upp sig på. Så mitt förslag är alltså att man ska få sina
första betyg tidigare än i årskurs 8, kanske i årskurs 7, om inte ännu
tidigare.
En annan sak som jag vill ta upp är att lärare och annan skolpersonal inte
ska bry sig så mycket om ifall vissa elever röker, snusar eller något
liknande. Inte för att jag gör det själv men det är deras liv som förkortas
och förstörs, dessutom tror jag inte att dom elever som gör detta bryr sig
så mycket om dessa regler som de flesta skolor har. Det verkar ändå som en
del lärare börjar acceptera situationen. Jag tycker självklart inte att det
är bra att folk röker eller snusar på skolan men som sagt var är det deras
liv och deras beslut hur dom vill ta hand om sin kropp. Jag tycker skolan
ska införa fler idrottstimmar. Inte bara för att jag själv är väldigt
idrottsintresserad, utan också för att allt fler ungdomar i Sverige slutar
att röra på sig och sitter istället hemma framför datorn eller tv: n. Jag
vet inte exakt hur många minuter som den genom|snittliga tiden för idrott
varje vecka i Sverige är men på våran skola har vi 80 minuter idrott med
klassen plus idrottsprofil som man kan välja till om man vill. Jag tycker
man kan ha cirka 3 timmar obliga|torisk idrott i veckan. Då får alla
ungdomar ett sundare liv. Det är ju också bevisatt att man höjer betygen
genom att ha mer idrott på schemat.
På gymnasiet får alla elever buss|kort, det tycker jag även att alla elever
på högstadiet kan få. Det är inte så kul att cykla till skolan när det är –
15ºC och 3 decimeter snö.
Som sagt var är jag väldigt idrottsintresserad och tycker därför att man
borde skapa fler sport|turneringar där man tävlade klassvis. Jag tror att
alla skulle tjäna på det. Klasserna skulle nog ”svetsas” samman mer och man
skulle få en bättre känsla i klassen.
En sak som borde utvecklas och förbättras är bekämpningen av mobbning. Fler
och fler antimobb|ningsgrupper startas upp, och det är ju bra. Men man
borde kunna göra mer än så. En bra grej är de här såkallade ”änglarna” som
finns på Knivstaskolan. Sånt tycker jag att fler skolor ska ta efter. En
annan sak som måste förbättras är stämningen mellan svenskar och
invandrare. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till men jag tror båda
parterna måste ta sig i kragen och acceptera och respektera varandra. Det
är ett stort problem men jag tror det kan lösas om man bara vill. Problem
är väll till för att lösas?
Något som nog förekommer på varje skola är skadegörelse och stöld. Det
måste göras något åt detta problem. Man ska inte behöva vara orolig att
komma hem utan pengar och mobiltelefon efter skolans slut. På min skola
förekommer ofta stölderna i gympasalens omklädningrum. Ett sätt att
förhindra det är att sätta upp kameror men det blir nog inte så populärt
bland eleverna.
Men om inte vissa personer kan hålla sina händer i styr så ser jag inte så
många andra alternativ. Iochförsig kan man ju ta med värd|esakerna ut till
idrottssalen men det händer att man glömmer bort det och vipps så är
sakerna stulna. Jag tycker att skolan borde variera sig lite mer på hur man
jobbar på lektionerna. Ibland kan det bli lite väl mycket läsning och
tillslut förstår man ingenting. Tag biologi som exempel, istället för att
sitta i ett klassrum och läsa i en bok hela lektionen kan man ju gå ut i
naturen och se och uppleva allt i verkligheten. Om jag fick bestäm så
skulle det inte vara så många prov på högstadiet. Jag är nog inte ensam om
att bli lite extra nervös just när provlappen läggs på bänken. Jag tycker
att lärarna borde kunna dömma en elev mer på lektionsarbete, läxor och
arbeten.