2003 – Sida 60 – Skrivbanken

Mina skolår
Det var en helt vanlig sensommardag men inte för mig, det var första dagen
i skolan.
Året var 1994 och jag skulle börja 1.an. Jag och min mamma cyklade
tillsammans till skolan.
Jag minns hur det pirrade i magen men mamma sa att det skulle gå bra. Vi
sammlades i klassrummet för upprop av fröken.
Vår fröken var inte den där jag tänkte mig att hon skulle vara. Jag tänkte
mig en fröken som mer var som en mamma, snäll, trevlig omtänksam och som
alltid hade det där leendet på läpparna.
Tyvärr må jag säga var hon inte det. Hon såg ut som min farmor men hennes
inre var långt ifrån en farmors.
Hon roppade upp oss efter klasslistan. Det knötsig i magen på mig.
Än i dag kan det göra det på mig, även fast jag nu är 15 år och kan säga
mit namn klart och tydligt utan några som helst problem. Jag vet inte
riktigt varför det gör det.
Men den dagen förstår jag mig själv det var ju endå första dagen och jag
kände knapp nån i rumet. Jag kommer ihåg hur jag ställde mig upp vid min
bänk och svarade tydligt på mit namn.
Efter att Astrid som vår fröken hette hade ropat upp oss och pratat lite
fick vi gå hem.

Ettan och tvåan var ganska snarlika för mig. Ofta när jag tänker tillbaka
på de åren kan jag inte skilja på dem. De var nog förlika de två åren. Vi
var ofta ute i skogen eftersom vår fröken var en friluftsmänniska som
älskade att vandra i skogen. Jag hade många vänner i min klass som jag
lekte med både i skolan och på fritiden.
Jag kan komma ihåg vissa gånger att jag var ganska prat glad. Att fröken
var tvungen att säga till mig många gånger att vara tyst. Även på rasterna
var jag olydig, vi kom ofta försen jag och mina kompisar efter en rast.
Många gånger av dem med flit, vi ville helt enkelt ha kvarsittning och det
fick vi. Eftersom vår fröken var rättså sträng. Många säger att hon nästan
var försträng. Jag kan hålla med om det vissa gånger. Som en gång när hon
sa till en kille i min klass som pratade väldigt mycket, hon tog i så
mycket att han inte vågade prata något mer. Härifrån skriver jag in från
elevens kladd, som eleven inte hunnit renskriva Han blev som en annan
person han slutade prata helt, han sa aldrig någonting. En i dag säger han
inte så mycket.
Hon var hård med många andra men de tog det inte lika hårt som han.

3:an var ett år med mycket bråk och mycket tårar.
Vi var 5 tjejer som ofta var med varandra men det blev mycket små bråk i
mellan oss. Jag tror att det blev så för vi alla var sånna starka
personer.
Jag vet igentligen inte riktigt vad vi bråkade om men oftast var det små
saker. Vi fick ofta sitta och prata med nån vuxen efter rasterna när vi
bråkat. Jag grät många gånger under dessa samtal det gjorde de andra fyra
många gånger också. Eftersom det var min bästa kompisar var det
kännsloladdat. Vi redde ut det många gånger och blev kompisar igen.

När vi skulle börja 4:an skulle vi va tvungna att splitra våran klass för
att blandas med två andra klasser. Så att det blev 2 st i stället för 3
klasser. Vi fick önska två stycken personer vi ville gå med. Jag vet
fortfarande i dag villka två jag valde.
Efter det skulle lärarna sätta ihop klasser som skulle bli så bra som
möjligt. När det var klara tog vår fröken först ut alla tjejer i vår klass
för att berätta. När hon gjort det visades det att jag inte hade kommit med
nån jag ville. Jag tog det väldigt hårt och blev ledsen, grät mycket gjorde
jag.
Mamma pratade flera gånger med fröken om att jag skulle få byta klass. Men
det fick jag inte
Sommaren kom det var en sommar med tårar. Min bästa kompis skulle flytta
från stan.
Men vi höll kontakten det gör vi än i dag även fast vi inte ses så ofta.

4:an var helt okej. jag hittade nya kompisar men var fortfarande ofta med
mina gammla kompisar i den andra klassen.
Vi fick Tre stycken nya lärare vid namn Petra, Stefan och Martin. Fyran
flöt fram bra och gick ganska fort.

Det var i 5:an jag kände av alvaret med skolan. Vi fick göra nationella
prov. Jag minns hur vi trodde att man var tvungen att gå om skolan om man
inte klarade dem. Jag vet inte hur mycket som var saning i det men jag
klarade de och behövde inte gå om. Det var nog i femman som våra lärare
började ha olika grupper i Svenska, Engelska och Matte.
Jag som inte var särskilt bra i varken Svenska eller Engelska fick gå i den
så kallade sämsta gruppen. Ofta var jag ensam tjej i de här grupperna
medans mina tjejkompisar var i de bättre grupperna.
Jag fick dåligt själv förtroende av det här. Jag vågade knappt säga
någonting på engelska, jag ville heller inte skriva på svenska för jag var
rädd för att stava fel.
Jag vet inte om det här har hjälpt mig med min Svenska o Eleven skriver
”o” med ett understreck Engelska. Men jag kanske hade vågat mer om någon
hade berömt mig nån gång i stället för att trycka ner mig längre ned.

I 6an började jag på Slånet det var lite spännande, den här gången hade jag
inte med mamma.
Det var lite nervöst första dagarna mycket eftersom det gick så många äldre
på skolan. Första gången jag var inne i skolan trodde jag aldrig att man
skulle hitta i den. Det kan jag skratta åt i dag eftersom att nu vet jag
att den inte är så stor. Under detta år hann jag hitta många nya vänner,
många från Strindåsen klassen.
Det var dags för den andra splitringen för vår klass. Vid det här laget
trivdes jag mycket bra i vår klass i gemförelse med i fyran.
Även denna gång fick vi önska villka vi ville gå med. Men den här gången
fick vi önska fler än två. Jag tror det var en onsdag i maj som vi skulle
få veta de nya klasserna.
Det var kl 1300, vi skulle få lappa om villka vi hamnat med.
Jag min hur jag och mina kompisar räknade tiden fram till dess. När vi väl
fick veta blev jag mycket nöjd, jag hade fått hamna med många av mina
kompisar.

Så kom det den Stora dagen jag skulle börja Högstadiet.
Det var en Onsdag kväll vi skulle börja. Skolan var tom det var bara vi som
skulle börja sjuan och våra föräldrar. Även denna gång var det mamma som
följde mig till skolan. Allt gick bra vi fick hälsa på våra nya lärare och
klassföreståndare. 7:an inne bar många nya ämnen som Kemi, Biologi, Fysik
och nya SO ämnen. Andra språk hade vi börjat med redan i 6:an.
Jag hade då valt Spanska men var osäker på om jag inte skulle tagis Engelsk-
Svenska.
Men det blev Spanska och det är jag glad för att jag valde.
Resten av 7:an gick bra.
Första veckorna var väl kanske lite jobbiga eftersom vi hade nya lärare
näst intill i alla ämnen. Men det gick bra efter att jag lärt känna dem.

8:an tycker jag bara flöt fram på nåt sätt. Fast många prov hade vi, många
säger att 8:an är den värsta årskursen på högstadiet. Men det var inga
problem. Till julen fick vi våra första betyg med blandade känslor.

Nu när jag sitter här och bara har några månader kvar på grundskolan kan
jag undra vad jag lärt mig och vad man ska ha det till.
Jag känner även hur alla dessa år gått så fort. Vad mycket kul man gjort
och många tråkiga saker man har gått igenom.
Lucia tåget i 9:an var någ bland de roligaste jag gjort hitills i skolan.
Det var sånn känsla att göra det och det var så kul att det blev så
lyckat.
Nu ser jag fram i mot skolavslutningen och resten av detta läsår med
ljussyn. Jag kan bara hoppas att gymnasiet kommer gå lika bra som de här
åren gått och att jag kommer ha lika mycket glädje i livet som jag haft
hittilds.

Betyg: VG

Mina skolår

Jag gick i lillegrop, det var så våran klass hette. Våran parallell klass
hade skolans värsta lärare, hon var jätte sträng och jätte gammal.

Lillegrop var skolans bästa klass tyckte jag, vi hade en stor bild på
Lilleskutt på dörren till våran del av skolan.

På rasterna så brukade vi (killarna i klassen) spela bandy, det blev en
farlig sport eftersom att alla hade klubborna högre upp än de själva var
långa och alla gjorde slagskått. Jag gillade att vara back, jag var nog en
av de bättre i min ålder faktiskt.
Jag var tuffingen som tog emot alla hårda smällar framför målet och sedan
sprang upp med bollen mot motspelarnas mål och skjöt, därför la jag också
många mål.
Jag brukade ha blåmärken över hela kroppen eller ivarje fall låren efter en
skoldag, men det gjorde ingenting eftersom att jag hade haft kul. Jag
burjade faktiskt nästan alldrig att gråta, jag burjade bara gråta när jag
fick bollar på ansiktet, då satt jag mig på en bänk medans de andra
fortsatte att spela men sedan kom jag tillbaks, när det kändes bättre.

Det där med bollar i ansiktet kan ha att göra med att jag nu är lite
bollräd.
Vi hade en gång ett SM i vår skola men vi spelade inte bra, planen var
liten och de som brukade spela längst fram i vårat lag hade gjort dåligt
ifrån oss. Jag hade visserligen räddat några bollar men de tog oss ändå.
Det var fnatte vi mötte, när jag tänker på det så vann nog fnatte nästan
varje SM i vår skola, även deras tjejlag.

Min skola var bra, den hette Malegårdsplans skolan och var stor med högt
till tak och den var gul.
Högst upp hade den en stor klocka, den liknade en kyrk klocka faktiskt. Jag
har länge drömt om att få vara på taket och kolla ned på alla människor som
gick där nere.

Det fanns många olika tävlingar i våran skola. Vi hade en stor pol men med
lågt vatten utan för skolan. Där hade vi många tävlingar med båtar som
klassen gjort själva. Båtarna var gjorda av det man ville ha och klassen
hjälptes åt att skissa fram modeller på båten och när den äntligen var
färdig så rejsade man med dom genom att blåsa vind med plattor. Alla båtar
var alltså segelbåtar, det var några som försökte fuska genom att sätta på
små motorer men de lyckades alldrig. Även där var det offtast fnatte som
vann.

Vi hade också stora lådbils rallyn i skolan där klasserna gjorde sina egna
lådbilar och körde med dem i Slåttparken som inte ligger speciellt långt
ifrån skolan. Vi hade gjort en röd vit bil med Lillegrop på framsidan, men
jag kommer inte ihåg vem som vann. Men vi hade kul.

Det fanns också ett spel som hette handflata. Det fanns som en djup
nedsänkning vid trä- och sy- slöjden, vi tog med oss en tennis|boll och så
spelade man.
Regler: man fick inte hålla bollen med tummen utan bara med handflatan och
med de fyra andra fingrarna man offtast har på handen, det gick ut på att
få ut de andra medspelarna genom att skjuta bollen på dem.
Jag rockade på det, jag van offta så jag blev lite ökänd. Så de spelade
inte lika mycket när jag var där.

Vi hade en fotbolls plan också, men jag har alldrig gillat att spela
fotboll. Kanske var det för att jag var bollrädd.

På sommrarna var tiden bäst, jag brukade vara med kompisar och spela
bränboll på ett förbjudet område som låg bakom ett stängsel. Vi var där för
att det var det ända stället som hade gräs.
Man fick inte gå dit för att det till hörde något annat, en annan skola,
kanske Bull skola eftersom att de ibland öppnade fönster och försökte
träffa oss med ägg.
Vi brukade bada i plaskedammen som polen hette och så låg vi och solade.
Jag var nog en av klassens popisar, jag var den som umgicks med de lite
udda och självklart med de andra, Tilda kommer jag speciellt ihåg, hon var
ganska stor men extremt snäll. Hon betydde mycket för mig. Jag kommer ihåg
att hon hjälpte mig att fuska i matten en gång.

På vintern så hade vi alltid stora snöbolls|krig, det var alltid alla mot
alla stora som små. Tork – skåpen var alltid fulla av Lillegrops jackor och
overoler.

Ett snöbolskrig kommer jag speciellt ihåg. Det var vintern 1995 det var
många 9or ute och vi retade alltid dem. Det var jag och några till, vi hade
billdat ett litet gäng. Vi blev välldigt offta både mulade och nerknuffade
i snön av 9orna. Men tillsist så tog vi mod till oss och hoppade på en av
de elakaste 9orna och slängde ner honom, jag tror vi var 5-6 stycken så det
var förståligt att han ramlade. En på ryggen en på varsin arm och en på
varsitt ben.
Sedan när han ramlat ned så höll de fast han medans jag och en annan tog
ett stort is-snö flak och krossade det på hans skalle. Han fick nog inte
ont men låg kvar ett tag och visst blev vi mulade och så men sen dess har
niorna inte varit lika taskiga och mer i lågstadiet har vågat ställa upp
för sig.

Vi var också i Sofiabacken vid Sofiaskolan och åkte pulka och snowraser.
Vid den tiden var jag ihop med två tjejer Ida Minotala som hade en finsk
mamma och Stina som jag inte kommer ihåg speciellt mycket.
I varje fall så hade jag med mig en sådan duk som man brukar ha på barkalas
eftersom att de har en plast sida som inte kan förstöras. Ivarjefall dom
fungerade jätte bra att åka på och man kunde åka i en grupp så där åkte vi
tillsammans och hade kul.
Jag kommer ihåg att jag var ganska cool efter som att jag hade den duken.

En gång så skulle jag ha ett mini disko. Jag hade planerat det långt innan
och tillochmed gjort en egen diskokula av en balong, pape mashe och glas
bitar som pappa köpt på någon afär i ett hus som vi kallade Glashuset.
Ivarjefall jag hade köpt godis för ca 200 kr som var jättemycket för mig.
Jag skulle få min soffa att lukta gott och tillsisst så luktade inte bara
soffan Björn Borg parfym utan även mina plast växter och stolar.
De inbjudna var Ida M, Stina och Morgan Link. Jag hade gjort det mysigt och
diskobollen funkade bra.
När de inbjudna kom så gick vi inn i mit rum och hade det trevligt, men
mitt i allt så ramlade Mogan ner från stolen han satt på och plötsligt så
höll alla på och gjorde någon slaks lek när man dök ned från skolan.
Misslyckat!

Morgan var nog en av mina bättre kompisar, han var kär i Ida men jag var
ihop med Ida. Morgan var också ganska rolig eftersom att när han retade mig
och jag sedan retade tillbaks så började han att gråta.

Min bästa kompis hette Kristofer och var ett år älldre än mig. Han spelade
Magich kort och var välldigt. Hans mamma bjöd på bullar och varma mackor
med creme frash och sylt. Jag tyckte nog att de var coolaste i världen
efter min pappa förståss.

Men vi blev älldre, många flyttade och det blev trassel med klasserna så
jag bytte skola till Stenbergskolan som jag nu går i. Den här skolan är
faktiskt helt Ok men jag saknar nog min gammla skola lite.

Lite särskrivningar + stavfel. Upprepningar på några ställen. Säker
språkligt, om än inte avancerat. Kronologiska nedslag. Betyg: VG

Mina skolår

Jag började redan som sexåring i sexårsgruppen på Knekthallstorpsskolan.

Det året var bara frid och fröjd vi hade inga riktiga lektioner så vi lekte
hela tiden.

Våra lärare var som alla lärare några var okej och några var hel usla. De
lärare som var bra var naturligtvis dom som slutade först.

När jag började ettan var det bara den värsta läraren kvar, Petra, hon var
en riktig satmara alla avskydde henne.

Men tiden gick och jag var tvungen att hänga på. Det ända som gjorde 2an o
Eleven skriver ”o” med ett understreck 3an uthärdliga var att min
favorit lärare Pia kom tillbaka.

I trean fick vi börja slöjda vilket var det roligaste som fanns. Läraren i
träslöjd hette Bruce och var den ända som kunde sitt yrke. Syslöjds lärarna
kom och gick hela tiden så varför bry sig om deras namn.

I fyran fick jag en ny klassföreståndare som hette Lina. Hon hade jag i 4an
o Eleven skriver ”o” med ett understreck 5an, Det var hennes första år
som lärare så hon var inte så bra. Jenny var den lärare vi hade i engelska
och hon var av helt annan kaliber.

Men i sexan fick jag byta klass igen, dom hade gjort ett hopplock från
olika klasser och skolor bl a från Nixon skolan (en skola för barn med
koncentrations svårigheter). Inte var det väll då konstigt att vi klassades
som den isärklass stökigaste klassen i skolan och fick ha vikarie för
vikarien.

Vi hade iallafall den bästa läraren på skola hans enda problem var att han
inte kunde säga ifrån annars var han jättebra.

I sjuan bytte jag till Långhed och där lärde jag mig mer på en dag än vad
jag hade lärt mig på en termin i Knekten.

Åren hade bara flugit iväg på Långhed. Men nu i nian har jag varit tvungen
att lägga på ett kol för att få dom bettyg jag har velat ha. Men om jag
hade gått kvar i Knekten hade jag antagligen fått topp betyg där men fått
IG här.

Lite stavfel. Kronologiska nedslag, utvecklar inte sina tankar om
lärarna. Försök till att knyta ihop säcken. Oklar sista mening. Betyg: G

Mina Skolår
Jag kommer väldigt väl ihåg när jag skulle börja i första klass. Jag och
Sara som då var dom allra bästa kompisar, hade varit jätte spända kvällen
innan. Hon ringde på mig som vanligt vid kl 800. Vi skulle gå tillsammans,
hon, jag och våra familjer. När vi väl var framme såg vi att hela den nedre
skolgården var full med barn. Dom som skulle gå i våran klass kände man ju
redan. Vi hade gått hela sexårsgruppen tillsammans. Eleverna som var lite
äldre & som skulle börja 2:an eller 3:an kanske man kände lite. Dom kunde
ha bott på samma gård som en själv o.s.v. Uppropet gick bra. Läraren som vi
fick hette Agneta Bengård.
Nästa dag kom arbetet igång. Och alla jobbade bra. Jag tror att alfabetet
var bland det första vi började med. Jag som då hade min kusin i åttan
kände mig ganska cool när vi varje dag åt i bamba och min kusin och hennes
kompisar alltid kramade mig. Och jag som såklart skulle spela lite fräck,
var kaxig och sparkade alla killar på smalbenen. Min kusins kompisar tyckte
att jag var en riktig satunge.
Detta fortsatte när vi började i 2:an med samma lärare Agneta Bengård. Men
då började jag även ”hänga” uppe vid den stora byggnaden. Säkert tre gånger
per dag, fick lärare kasta ut mig och försöka för klara att om några år
Cecilia ska du också få börja här uppe med dom stora eleverna.
Jag skyllde på att jag hade min kusin där och jag skulle bara säga en grej
till henne.
Kusinen grep såklart alltid in till mitt försvar och jagade bort Birgitta.
Sara som alltid varit en väldigt rolig typ umgicks jag också med. Vi
praktiskt taget bodde ihop. Vi bodde egentligen dörr i dörr. Jag kommer
ihåg en gång i 2:an eller 3:an när vi också gick på fritids efter skolan.
Då fanns där en Bambatant, Jag kommer inte ihåg vad hon hette, Men hon hade
iaf serverat blåbärssoppa till mellanmål i tre dagar i rad. Sara och jag
som var dom enda i våran ålder som vågade säga till om detta sa: Måste vi
få blåbärssoppa varje dag! Denna bambatant hade också den roliga skånska
dialekt så vi härmade gärna hennes sätt att säga blåbärssoppa. Hon blev
rosande. Och hon sa att passar inte blåbärssoppa så kunde vi lämna
matsalen. Sara som fortfarande efter 9 år kan komma på såhär dumma idéer
säger: Nej nu. Hon (med mig efter sig) hämtar en gaffel. Hon säger till mig
att Cecilia nu sticker vi gaffeln lite löst i rumpan på henne. Och dum som
jag var så gick jag med på detta.
Vi ställde oss bakom henne och pang, så hade vi puffat henne i rumpan.
Vi tog till flykten. Ut från bamba ner till fritids och in i dockvrån. Vad
som hände efter den bravad var inte så roligt. Samtal med rektor och
föräldrar säkert tre gånger. Ni såhär i efterhand skrattar hela klassen åt
denna historia.
En annan ganska hemsk grej jag kommer ihåg från skolan är när ja, Sara
(såklart) och Aleksis ska demonstrera. Patrik Johansson som då gick i vår
klass hade en assistent som hette Johan. Han var inte så väldigt snäll &
detta jag berättar nu är sant!
Han slog och puttade Patrik. Sen en gång när vi hade slutat en lektion
skulle upp på nästa såg vi att Johan hade knuffat ner den minsta i klassen.
Christer Hedengren på golvet. Där puttade & sparkade Johan på han. Inte
hårt men det var inte på skämt.
Han sa att om Christer inte lärde sig att bete sig som en man skulle han
aldrig klara sig.
Efter detta fick klassen också en gemensam assistent. Konny Johansson hette
han och var helt underbar.
Så drabbade skolan av nedskärningar. Och var då tvungen att avskeda folk
som inte jobbat så länge. En av dessa var Konny. Jag, Aleksis och Sara som
var några av dom som verkligen gillade Konny Tog två stora pappersplakat.
Och började vår demonstrations runda i korridoren. Målen var rektors
expeditionen. Och dit kom vi snabbare än väntat.
Vi gick längs korridoren & skrek ”ut med Johan & in med Konny”. När vi hade
kommit sålångt som till cafét kom Sven Persson dåvarande rektor och sa att
vi skulle komma med han. Vi fick sitta på expeditionen & prata med honom
till våra föräldrar hämtat oss.

Jag och Sara har faktiskt haft en underbar skoltid tillsammans och vi har
alltid haft lika kul. Vi har nog drivit med dom flesta lärare.
Berit som vid hade 1-3 Britta Jonasson – våran bästa lärare som vi hade 4-
6.
Och säkert mycket med er också Monika och Jonatan.

Att sluta skolan nu efter att underbara år på Slätterhed kommer så klart
inte att vara lätt. Vårat liv har ju varit på skolan i 9 år. Jag menar man
har lärt känna alla lärare elever både jätte små och dom som bara är nått
år yngre.

Samtidigt kanske man längtar till ett nytt ställe, där man ska lära känna
ännu flera. Och också få likadan kontakt med dom. Slätterhedskolan kommer
ju alltid att ligga varmt om hjärtat. Utan alla här hade man aldrig kommit
nånstans.

Ja kommer nu ihåg att i 1 an retade dom oss för etta kladdare. Nu är vi
äldst och retar dom mindre. Men nästa år är vi helt plötsligt minst igen. I
gymnasiet.

Cecilia! Du börjar din uppsats bra, men den blev slarvigare mot slutet
och dina tankar ramlar mer lite hit och dit. Men din uppsats har en positiv
ton och det är intressant att läsa om din syn på dig själv. Kanske skulle
du reflekterat lite mer och fokuserat på några saker du berättar. Det hade
lyft uppsatsen! Betyg G+

MIN FÖRSTA SKOLDAG!
Jag vaknad upp vid 6 på morgonen. det va ganska mörkt ute. Jag satte mig
vid mitt fönster och tittade ut.
hur träden blåste bort bladen från träden. Jag kommer ihåg att det va kallt
för att det va höst. Jag visste att det skulle gå bra för mig det hade
mamma sakt. men ändå va jag rädd. klockan Ringer det e mamma som stiger
upp. mamma frågade mig för att jag va uppe så tidigt för. men jag svarade.
inte. Jag bara satt kvar vid fönstret. Så länge mamma fixsade frukost så
klädde jag på mig, mamma började Ropa nu. att jag ska skynda mig. för att
jag inte ska komma försent första Skoldan. Jag blev klar. och gick till
köket där mamma satt och drak upp sitt kaffe som hon gjorde varje morgon.
Jag satt mig ner och ått min vanliga flingor sum jag brukade ätta. Och
gillade dom. mamma går upp från mat bordet. och fixar mina saker till
skolan för det e min första dag. när jag vart klar. Satt jag på mig jackan
och mina skor jag va nervös men mamm sa att jag skulle få vänner där. Så då
gick vi Skolan e inte alls långt i från mitt hus det är nära. när vi komm
fram till klassen där. Jag skulle gå. va det massor med föreldrar som tog
med sina barn. Som skulle börja där. många av dom började i min klass vi
var mång vi fick lärarna Veronika och Christel dom var gätte snälla. alla
fick sina bänkar och va glada. Vår klass hetta 1A som vi hade en Röd grupp
och blå. det va kul. Jag ville alltid vara i Skolan sen. det va kul. Jag
fick vänner och lärde mig att gå till Skolan själv. Jag gillade skolan
mycket när jag va liten. nu märker man att tiden går och går jag blir bara
äldre och äldre. nu innser jag hur det har varit i skolan. för mig. det har
snart gått 9 år sen jag har gått här. det känns som det va första dan jag
började i skolan som när jag började i 1:an Jag vet att det e slut. Snart.
det blir sommar. det har varit kul i år man inser att terminen e Snart
Slut. nu när man ska lämna allti innser man att man har haft kul här i
Bocka|Skolan. nu har det snar gått nio år har gått här länge och skulle
vilja gå här ännu längre. om det gick. det känn konstigt att veta att man
måste lämna Bocka- skolan efter att ha gått här i Snart 9 år. det har varit
under bart. för mig på sitonen jag har bra kontakt med alla. nu på sistonen
har jag tänkt hur jag har haft det med Vännerna. Och lärarna. i blan tänker
jag att bara man kunde ta till baka tiden det- Skulle vara Bäst. man tänker
så mycket sista terminen. att när jag började gick jag i 1A och nu
plötsligt går jag i 9c tiden har bara gått och gått. det känns så dumt nu.
att. lämna skolan lärarna vännerna. nu på sitonen har alla i min klass haft
bra kontak vi har haft så kul tillsammans. att ha haft lärarna vännerna
glömmer: man aldrig för att vara i mitt hjärta för alltid nu blir jag
äldre. och ser fram i mot att börja på nytt Som nu livet e. alla dessa år
som har gått har man knappttill. nu väntar vi bara på av slutningen kommer
att göra ont. nu i år har jag haft kul med kamraterna som jag haft med
lärarna med. har varit underbar. För mig nu har jag innsett att lärarna
bara ville hjälpa mig. Jag va dum dom gav mig många chanser. Jag e rädd att
inte få träffa lärarna eller mina kamrater mer det bräns. Det i mitt hjärta
Men Skolan och Eleverna Och lärarna det e det. Som gör en att kämpa vidare
Jag visste att nationela va snart. Jag va rädd men när jag satt här. och
bärettade om hur jag hade det kom allting. Ut inom mig. Jag såg på klassen
och tårarna ran ner att skriva hur kul jag hade det i hela mitt liv i Bocka
Skolan det gör ont att Säga att jag måste lämna skolan det. Krossar mig men
det bästa man har. varit med om. Det e kamraterna och lärarna ut flyckter
som vi har haft. dessa åren jag har gått här är en stolt het. för mig att
ha haft alla snälla lärarna som jag haft. nu vet jag att jag måste lämna
det bästa jag har haft. under åren men man måste se fram i mot. Som nu vet
jag. att jag alltid. kommer att ha Bocka – Skolan i mitt hjärta och
eleverna. o lärarna Som har gett mig så många chanser Jag vill Tacka allt
alla har gjort och hur underbart det har varit under 9 år för mig att ha
gått i Bocka|Skolan.
Tack för allt. Eleven har skrivit sista meningen över ett helt papper
och ritat en gubbe

Mina skolår
Jag kommer ihåg första dagen i skolan som om det var igår. Jag hade jobbat
hårt för att få ihop pengar till skolmaterial och fina kläder.
När jag kom till skolan med min pappa i handen tittade alla lite konstigt
på oss eftersom vi var färgade men vi blev mottagna med varmt hjärta.
När alla föreldrar hade gått var det en spänd stämning, det var tyst i
flera minuter.
Tillslut började jag sjunga en namn lek som jag hade lärt mig på dagis.
Läraren som hette christina fick genast en ny favorit elev nämligen mig.
Efter några veckor hade jag fått stämpeln klassens Joker. Redan då slarvade
jag med läxorna. När jag kom hem en dag från skolan var mamma redan hemma.
När jag kom in la jag jackan på golvet och sprang mot trappan men jag hann
bara fram till trappan när min mamma ropade på mig.
Vi satt en lång stund och pratade med min mamma om skolan och om att jag
måste göra läxorna.

Jag skötte skolan bra både Trean och tvåan.

Nu gick jag i Fyran och började i en ny klass, det var en 4-6:a. Jag hade
svårt att passa in i början på grund av min barnsliga humor men den
anpassade sig snabbt, min bästa kompis i klassen hette hampus och vi gjorde
allt tillsammans, han och jag pratade bort det första halv året i fyran med
min gode vän hampus, vi pratade så mycket att vi blev varnade så om vi
fortsatte prata fick jag byta klass.
I februari började våran klass prata om en klass resa, vi pratade om alla
möjlig resemål men tillslut bestämde vi oss att vi skulle åka till
Stockholm, vi skulle åka 19 maj.
25 april kommer jag ihåg att min pappa sa till mig att vi skulle på en
koncert, Spice girls, den 19 maj. Eftersom att vi skulle på klass resa då
Plus att jag hatade Spice girls och pop musik var valet enkelt, jag skulle
åka till Stockholm.

19 maj kl. 7:30 Stog alla på perongen, tåget skulle gå 7:45. Nisse räknade
ju alla elever, Det var en som saknades och det var Sasa Rad.
Alla började gå på tåget långsamt och tittade nervöst efter Sasa, när vi
hade gett upp hoppet om att han skulle komma så kom han springandes i
shorts och en påse i handen, alla blev lättade.
Stockholms resan var det roligaste på hela året.

På slutet av terminen kände jag ångest i hela kroppen eftersom femmorna och
sexorna skulle sluta, det blev jag ledsen för eftersom de hade bidragit
till att jag hade haft det roligaste skol året hittils.

På hösten började jag i femman jag kommer inte ihåg så mycket från just den
klassen, förutom att det började en massa töntiga fyror och att jag hade
mest respekt i hela klassen.

I sexan började jag i en ny skola det var då jag tröttnade helt.

I sjuan försökte jag jobba på lektionerna men jag hade helt enkelt ingen
lust.

Nu i nian har jag förstått att bra betyg är viktigt för mina höst betyg var
inte så bra, Nu jobbar jag för att få upp mina betyg och för att komma in
på den linjen som jag har valt till gymnasiet.

G+

Det va en regnig dag 1993. Jag skulle Börja 6års gruppen.
Det pirrade i magen och man va nervös Men ändå visste jag att jag skulle ha
en kompis där som jag gick på samma dagis me. När jag kom dit så va det
ganska mycket gamla och nya barn där och nästan alla va lika nervösa som
jag kändes det som ivafall!
Men så förändrades allt en gammal dagis kompis kom in och jag va inte alls
lika nervös längre. Jag gick och ritade me min kompis. Och många andra barn
följde också me.
När jag fick nya kompisar blev allt mycket lättare.
Enligt min uppfattning så va man nervös att inte få några kompisar men e
man sig själv löser det sig vad som än händer.
Man tänkte inte så mycket på att man hade gamla kompisar där också. I ettan
blev allt mycket lättare när man hade kompisar och dom flesta hamnade i
samma klass som mig och dom som hamnade i den andra klassen fick nya
kompisar.
Våran nya lärare va snäll vi skulle På utflyckt sa hon men hon berättade
bara att man skulle ha me sig Matsäck och pengar om man ville.
På torsdagen när vi åkte va det spännande vart skulle vi?? Eleven
skriver båda frågetecknen upp och ned .
Så kom vi fram vi va i Stockholm vi började anna nåt.
Så tog vi bussen vi skulle till skansen. Vi var tvungna att gå i led och
lärarinnan tyckte vi va jätteduktiga. När vi kom hem va alla helt slut men
glada jag och min kompis gick ut och spelade fotboll.
tvåan va inte lika kul som jag trodde att den skulle va.
Jag skulle flytta till lotte fors. När sista lastet va hämtat så satt Jag
på flyttbilen och undrade om jag skulle få nåra nya kompisar i skolan när
plötsligt en kille kom fram till mig och frågade om jag skulle va me på
fotboll.
Jag blev glad och sa självklart Ja.
När vi hade Spelat klart gjorde han så jag fick en massa nya kompisar det
va kul men jag saknade fortfarande mina gamla kompisar i östra fengersfors
så jag hälsade På dom ganska ofta och dom kom till mig också.
I min nya klass fanns det en Riktig pajas vid namnet Stelan han var
adopterad.
Ibland kunde han va riktigt taskig me ndet slutade efter ett tag. Han ville
inte bli utbytt berättade han sen samtidigt berättade han att han va
adopterad.
Jag började i en ny klass och min kompis Stehpan fick gå om trean för han
Behövde glasögon och hade svårt att läsa men enligt mig så va lärarinnan
litte hård mot han för han va bäst i klassen på allt förutom att han läste
lite dåligt men han behövde ju glasögon.
I femman så började han i min klass igen jag gjorde så han fick nya
kompisar men han hade förändrats han ville bara vara för sig själv.
I åttan hade jag roligt vi va i Mora me klassen.
Det va den bästa klass jag gått i och alla va kompisar me alla. Men så blev
våran lärare Anna med barn och lena skulle Plugga nästa år me nån annan
skola.
Så jag fick börja i en ny klass in mot nian sista året. Det va inget jag
såg fram emot så jag började skolka det va ju ingen bra lösning tänkte jag
sen och jag måste ju in på gymnasiet.
Så att det ska bli skönt att sluta den här idiot skolan!!!!! Även om det
blir iv nästa år.

Eleven har ritat en kille som åker skateboard
G

ATT Byta skola/ATT Byta klass
Innan jag bytte skola gick jag på Vall skolan i klass 5B. Skolan var väl
helt ok sexorna hade bytt skola så man var ju stört bäst och starkast.
Lärarna var rätt bra men dom bästa hade redan slutat. Min Engelska lärare
var en riktig kärring hon var den enda läraren på skolan som alla hatade
hon skrek och klagade på eleverna. En dag fick en elev nog (Han hette
Markus) och klappade till henne hon fick en sådan chock att hon svimmade.
Ingen hade någonsin satt henne på plats förr.

Gympa läraren hade jag hört historier om från kompisarnas store syskon. Han
brukade gå in i tjejernas dusch rum och säga åt dom vart dom skulle tvätta
sig. Historierna behövde ju inte vara sanna men jag trodde på dom.

Till sexan så valde jag att börja på Långvalls skolan jag hade hört en
massa skit om den men den låg närmast så jag valde den i alla fall.

Jag hamna i klass 6c med Mange, Patrick och Månsa som jag kände sen
lågstadiet. Vår klass fick snabbt ett ryckte om att vara stökiga. I klassen
träffa jag också Kristian, Klas och Nicke. Vi alla blev snabbt kompisar och
gick runt som ett litet gäng på skolan.

Skolan var helt ok och förtjänade inte sitt dåliga ryckte. Niorna röjde en
hel del men det skall man väl göra i nian. Våran klass mobbade ut en kille
(vi var väl uttråkade eller nått) som var lika snobbig som en Södermalmare
och pluggis.

Till sjuan hade mobboffret slutat och bytt skola. I sjuan hände det inte så
mycket förutom att vår klass lugna ner sig. Det var faktiskt en lärare som
lugna ner oss. Hela klassen gillade henne och hade stor respekt för henne.

När jag började i åttan så kände jag nästan alla niorna och livet lekte.
Jag började nästan att älska den här nya skolan om man jämför med den
gammla med sina töntig regler jag kände mig nästan fri. Jag och Klas fick
våran första snus av en av niorna. Jag kände mig snurrig det var en mycket
skön känsla. Både jag och Klas har snusat sen dess men jag saknar kicken
man fick i början.

När nian hade börjat så va vårt gäng kungar på skolan. vi röjde en hel del
men vi va ju störst bäst och starkast. Jag hade börjat hata läraren vi hade
i hemkunskap vi kan kalla henne för Pia. Hon snacka hela tiden om sin jäkla
mat cirkel. Jag äter väl fan vad jag vill. Det tog alltid 20 min för henne
att starta lektionerna för att hon hela tiden snacka om hur man skulle göra
för att köpa två liter filmjölk. Hon var allmänt irriterande och sa att vi
var dåliga.

Jag vet inte om jag har lärt mig så mycket i plugget för jag har så taskigt
minne. Nian har nog varit det bästa året under hela min skol gång men jag
har fått sjukdomen som kallas skoltrötthet. Snart börjar gymnasiet vi får
se hur det går.

Mina skolår.
När jag skulle börga första klass, kändes det pirrigt och spännande.
Man skulle även få chansen att träffa massor av nya barn och människor. När
man väl satt där vid sin bänk, som man hade sin nyskrivna namnskylt på.
Tyckte man att man var jätte stor som börgat skolan. Jag minns att varge
vecka så skulle vi lära oss en ny bokstav. Jag hade även väldigt många
kompisar i klassen. Det var två tjejer och resten killar. Jag minns att
båda tjejerna ville leka med mig, men inte med varandra. Varför vet jag
inte. Då var jag tvungen att vara med den ena under en rast och den andra
under den andra. Och en gång hittade jag den andra kompisen gråtandes bakom
en buske, bara för att jag var med den andra. Men vad ska man göra om dom
två är ovänner konstant.
Sedan i tvåan gick jag kvar i samma klass, och jag tyckte fortfarande att
det var väldigt roligt i skolan. Vi hade även två stycken gymnastiksalar.
Den ena var större en den andra, och den som var störst hade vi bara
gymnastik och lekar i. Den andra hade vi Drama och Teater i vilket jag
älskade.
När jag sedan skulle börga trean var jag tvungen att flytta och även byta
skola. Vilket jag hatade. Visserligen skulle jag träffa en massa nya
kompisar igen, men ändå var det inte fullt så kul. Innan jag börgade fick
jag gå till skolan en dag för att göra olika tester i olika ämnen. Sen
hörde jag att hon hade gjort det för att hon tyckte att hon redan hade
förmånga tjejer i klassen. Sedan när vi väl hade börgat så skulle vi ha
engelska, men den klassen hade redan haft engelska i ett år, vilket jag
inte hade haft. Så där snackade dom med varandra utan att jag fattade ett
dugg. Så skulle vi beskriva olika personer, men jag visste juh inte hur man
gjorde det så för min del var allt bara kaos.
Hela det året hatade jag. Jag kännde mig utanför, jag hatade min lärare och
skolan.
När jag sedan börgade fyran så fick vi en ny lärare plus att vi fick fem
nya killar i klassen. Vilket gjorde det läsåret mycket roligare. Jag fick
nya kompisar, då även en massa killar.
Våran lärare hade ett smeknamn som var lejonet. Det hade han eftersom han
röt som ett Lejon när han blev arg eller skämtade, vilket ingen fattade.
Men igentligen så var han riktigt larvig, som när vi skulle ha matte så tog
han en plastpåse på huvudet och sa
– Jag är kapten Mattematik och räknar ni inte får ni gå på plankan, alltså
ut ur klassrummet.
Resten av åren där var nästan likadana. Jag gick i skolan träffade polarna
och inte så mycket mer, förutom att jag simmade några gånger i veckan.
Sedan när jag skulle börja sjuan, så var jag tvungen att söka till en
skola, eftersom jag inte ville gå med min klass i tallgårdsskolan, och så
skulle jag i så fall inte hinna i tid till mina träningspass som jag hade.
Sedan under sommarlåvet kom det ett besked om att jag inte hade kommit in.
Jag blev både lessen och förbannad, så min mamma ringde och tjatade så till
slut kom jag in i alla fall, så när jag börgade sjuan på den nya skolan så,
Träffade jag en massa nya kompisar och en av dom var en tjej som jag hade
gått i samma klass: i trean, fast hon hade slutat sen. Det första året gick
blixtsnabbt. åttan gick jävligt segt. men man överlevde. Och nu går jag då
i nian och oroar mig för proven. Jag hade även väldigt stora problem med
vad jag skulle välga till Gymnasiet men nu har jag hittat det perfekta
gymnasiet i Göteborg. Jag kan juh hoppas att jag kommer in i alla fall.

Betyg: G-

ATT BYTA SKOLA/KLASS
Att byta eller klass kan vara svårt men också simpelt. Det beror nog mest
på starten som får i den nya klassen eller skolan. Vad jag menar med ”bra
start” är om man till exempel får många kompisar från början, att komma
överäns med lärarna och anpassa sig till den skolan snabbt. Annars tror jag
att risken är för stor att man känner sig utanför eller blir mobbad. Och
det är naturligtvis inte bra. Jag har själv bytt skola en gång p.g.a att
det endast fanns låg och mellanstadiet på min förra skola. Min nuvarande är
bara högstadiet. Mitt byte gick väldigt bra eftersom några av mina gamla
klasskamrater började i min nya klass. Men jag fick många nya kompisar i
den nya skolan som jag aldrig skulle träffat annars. Vi har mycket
gemensamt, men sedan finns det åsikter som vi inte håller med om alls. Men
dom flesta personer som jag är med efter skoltid, är de vänner som jag
lärde känna i min förra klass, och kompisar från andra skolor. Själv kan
jag nog inte säga vilken av mina två klasser som har varit bäst. Orsaken
till det är att de två klasserna skiljer sig aningen från varandra. Den
gamla var tystare och lugnare, dessutom var alla i klassen närmare
varandra. Men ”nya” klassen är lite mer högljudd och livligare. Den nyare
klassen är lite roligare att gå i, men kompisarna i den gamla klassen var
bättre. Hursomhelst tycker jag att skolbytet var mycket positivt. Jag
tyckte aldrig om min första skola från början. Några orsaker till att jag
inte gillade min förra skola är att det inte fanns något att göra där och
jag gillade inte miljön. Det var väldigt smutsigt i klassrummen, fullt med
skräp på skolgården och min lärare var orättvis. Det var bara några få
anledningar. Däremot var eleverna där mycket trevliga och roliga att umgås
med. Det största orsaken till att jag inte gillade min förra skola måste
vara min lärare. Förra skolan kändes som ett fängelse också eftersom vi
inte fick gå utanför en viss gräns. Men det hände att vi gjorde det i alla
fall ibland. Lektionerna i förra skolan var dessutom kolosalt tråkiga. Men
jag trivs väldigt bra i min nya skola. Lärarna är snälla och miljön är
bättre för jag kan inte säga att den är perfekt precis. Lektionerna känns
mycket roligare i den nyare skolan. Men det är nog på grund av att det är
intressantare saker som vi får lära oss. Det som också är bättre i den
nyare skolan är att vi har en stor datasal med bra datorer och ett bra och
stort bibliotek, där det finns många böcker. Det fanns det inte på förra
skolan. Men jag vet i alla fall inte vilken klass som jag trivdes/trivs
bäst i…

Betyg: G