Mina skolår
När jag började i Första klass var det roligt Första dagen känndes rätt
pirrig. Det skulle vara roligt och börja skolan. Jag var alltid den som
busade mäst, fick sitta längst fram vid vitatavlan eller brevid läraren.
Jag minns att vi spelade killerboll och fotboll på rasterna. Jag hade inte
så många kompisar. När jag började tvåan så hade vi träslöjd och engelska
lektioner för första gången. Då var lektionerna så att man sjöng och fik
lära sig alfabetet. När jag började i tredje klass så var man älst och
störst i skolan. Man var tuff och retade de mindre på samma sätt som jag
blev retad av dom som gick i trean när jag gick i ettan.
Tiden gick väldigt snabbt och det var dags att flytta till mellan stadiet.
När jag började fyran var det som att flytta till ett annat ställe. Jag och
3 kompisar hamnade i samma klass. Alla andra var svenskar.
Jag var inte så van vid att tala på de sättet som svenskarna gjorde. De
använde inte så fula svordomar som jag gjorde. Jag sa oftast ”knulla din
mamma” när nån annan retades. Men när svenskarna använde Din jävul och fan.
Det var två helt olika kulturer Det var då jag tänkte hur ska jag ha roligt
med den här klassen. De tog åt sig så fort man sa nått. Vissa gillade man
andra lite mindre.
Efter att det gick ett år så lärde man känna alla, alla var trevliga. Jag
insåg då att det var fel o svära på de sättet. Att det tog så lång tid, fem
år i grundskolan. I sjätte klass åkte vi till tjärnnö på skol resa. Vi var
där fem dagar det var de bästa fem dagarna i grundskolan. Hade aldrig haft
det så roligt. Det roligaste var att det fanns en jätte söt tjej i den
klassen vi bjöd till discot. Då tänkte jag henne måste jag dansa med. Så
gick jag fram till henne och frågade hon sa att hon inte kunde dansa till
den låten. Så jag gick helt nobbad sakta mot stugan. och la mig på min
säng. Efter 15 min kommer tjejen in i stugan och säger ska du inte komma?
Jag undrade varför. Hon sa att hon kunde dansa till de låtarna som var på,
och det var tryckar låtar Då gick jag upp på dansgolvet med den finaste
tjejen och dansade tryckare med henne. Alla mina vänner blev så avunsjuka
så dom bara stog och glodde förvånat. alla hade frågat tjejen om en dans
men ingen fick någon bara jag.
Sen kom dagen då man var minst i högstadiet. Jag började i sjuan.
I min klass gick det folk som jag aldrig sätt innan.
Det var spännande, jag fick höra att man fick äta godis på rasterna. Det
fick man inte i låg och mellanstadiet.
Alla var galna på rasterna brukade folk sjunga turkisk musik och bråka. Jag
fick höra svordomar som ”knulla din mamma, kuk, fitta” och annat skit. Då
tänkte jag här är det ett nytt liv. Men jag började sköta mig i sjuan alla
andra skötte sig så jag skötte mig med. Jag ville byta klass till en annan
hade inga vänner i den klassen som jag gick i. Men så tänkte jag byter jag
klass kommer jag bli busig igen och det ville jag inte för jag låg så bra
till.
Så jag stannade i den klassen. Efter ett år så hade man lärt känna dom i
klassen och då blev det roligt.
I åttan åkte vi med ekobussen och var ute i naturen väldigt ofta. Det var
rätt så roligt. och nu går man i nian. Det känns skönt, sista året i
grundskolan. Just nu sitter jag och skriver ett nationellt prov som jag
väntat på att få göra sen jag började skolan. men nu väntar jag på att få
börja gymnasiet.
Då kommer det och va som att börja första klass igen så jag packar och drar
till en högre nivå och en kortare tid i skolan.
År då uppsatsen är skriven: 2003
Mina skolår
Skolan började på Stenängsskolan där jag gick i tre år. Jag minns ganska
mycket om det. Vi brukade spela fotboll på rasterna kommer jag ihåg. Vi
hade också ett speciellt schema som vi gick efter där man fick bestämma vad
man skulle göra. Efter den skolan blev ded Björkängsskolan i två år. Då
tyckte jag om att gå där men där skulle jag inte vilja gå nu. Vi brukade
spela fotboll på rasterna även där.
Annars var det bara som vanligt. När man sen bytte skola till
Stenängsskolan så tänkte man först på att det skulle bli svårare. Att komma
till en ny skola kändes lite konstigt, men det gick ganska fort över för
det var samtidigt spännande. Efter sexan skulle man också byta klass och
det var inte så bra. Först tänkte man på vilka kompisar man skulle få med
sig. Jag fick med mig två av de jag hade valt. När vi skulle börja sjuan
sen så fick jag veta att en av dem hade flyttat.
Sjuan blev ändå det bästa på den här skolan. Jag hade min bäste vän kvar
och det var jag mycket glad för. Jag trivdes bättre i den nya klassen och
allt gick bra. Sjuan var också bättre för man hade mer lektioner i andra
klassrum istället för i ett hela tiden. Det var också bättre för man fick
fler lärare och det blev inte lika ensidigt.
När vi skulle börja åttan sen så hade även min bäste vän flyttat under
sommaren. Då trodde jag inte att jag skulle klara mig lika bra. Det var det
värsta som skulle kunna hända just då. Det var just därför inte åttan och
nu nian blev lika roligt och bra. Allt gick så bra just då. Men samtidigt
är vi fortfarande bästa vänner. Åttan kändes till en början som en liten
uppförsbacke, men det blev bara bättre och bättre. Men fortfarande inte
lika bra som sjuan. Betyget var också något nytt. Nian är ungefär lika som
åttan. det enda som skiljer är en del nya lärare och att det blev lite
svårare. Nian är ändå lite bättre än åttan, Jag vet inte varför.
Att byta skola ska bli bra även om man inte behöver gå så långt till den
nya. Det ska bli kul att få se hur det är att gå där. Jag ska gå där i tre
år och jag hoppas att det blir bra.
Om jag ska ta med mig några minnen från alla skolår så blir det svårt att
säga något speciellt. Det finns många bra.
Ett minne från Björkängsskolan är när taken ramlade ner i vinkeln.
Vi satt bara några meter ifrån. Jag undrade vad det var som hände. Man är
ju inte van vid att taket ramlar ner. Jag tyckte det var ganska kul, men
det var ju inte så bra.
1. Mina skolår!
Jag minns mina skolår som något positivt, glädjande och ibland som något
negativt och tråkigt. Jag minns dagen så jag började i första klass på Isak
Bolinskolan. Jag och min bästa kompis kom i samma klass. Vi var nervösa och
upprymda på vägen till skolan. Vi hade båda var sin blommig klänning på
oss. Vi kände oss så vuxna och stora. När vi kom in på skolgården var där
massor av andra barn.
Jag som var ganska blyg, gick bredvid min mamma hela tiden. Vi hittade inte
vårt klassrum, men efter en runda på skolgården så hittade vi till sist.
Vårt klassrum låg i den stora byggnaden på skolgården. När vi gick in i
klassrummet tittade alla andra elever på oss, precis som om vi var
utomjordingar. Vår fröken, som hette Britt-Marie, tittade på oss med ett
leende och sa; ”Vad heter dessa små söta flickor då?”
Min kompis, Marlene, svarade; ”Marlene och Stefanie och vi är bästisar!”
Hon var inte så blyg som jag, så hon gick och satte sig på en stol mitt i
klassrummet. Efter en stund gick jag och satte mig bredvid henne. Vi hade
upprop och fick ut schema och välkomst-lappar. Sedan fick vi gå hem. Jag
minns dagen då jag började ettan som om det var igår.
Jag gick på IsakBolin tills jag slutade trean. Jag minns mina år där, som
de ”bästa” skolåren. På mellanstadiet gick jag på Trollslätteskolan i
fyran. Min mamma trivdes inte där, så vi flyttade till Fladie. Där började
jag på Vitebergsskolan, i klass 4B. Jag lärde känna två tjejer, som jag
blev bra kompis med. De hette Johanna och Monika. Vi hade kul ihop, men vi
var inte kompisar hela tiden. Jag gick på Viteberg ända tills jag började
sjuan. Jag gillade Viteberg. Vi hade alltid kul och jag ville alltid gå
till skolan.
Sen började allvaret. Vi skulle börja sjuan. Det var då vi skulle ha mycket
prov och verkligen behöva plugga. De flesta var oroliga över vilken klass
de skulle hamna, med vilka kompisar de skulle gå och vilka lärare de skulle
få. Till sist löste allt sig och alla blev ganska nöjda med sina klasser.
Jag bytte klass efter någon månad, för att Johanna gick i en annan klass.
Sedan dess har jag gått i samma klass och jag har varit nöjd med klassen.
Mina år på Fladievång har varit långa, tråkiga och jobbiga, men ändå roliga
och lärorika. Jag har alltid tyckt om skolan och klarat mig bra. Nu hoppas
jag bara på det bästa.
Mina skolår!
Första gången som det var meningen att jag skulle byta skola var i fyran.
Andra elever från Möllegården skulle börja på min skola, eftersom de bara
hade årskurserna 1-4. De skulle börja i min klass och i klass 4A. Jag gick
i 4B. Jag, Lovisa och några killar skulle då byta skola enligt rektorn,
eftersom annars hade vi blivit för många i klassen. Men jag och Lovisa
ville inte byta skola eftersom vi hade småsyskon och kusiner som skulle
börja på skolan och vi hade alla våra kompisar där. Så jag och Lovisa
började skriva brev där vi berättade allt detta till rektorn. När hon hade
läst breven gick hon med på att låta oss gå kvar.
Innan eleverna från Möllegården började på vår skola höll vi alltid ihop.
Om någon ramlade och slog sig så var hela klassen där och tröstade en. Men
efter det att ”möllegården” hade börjat på våran skolan tog allt det slut.
Folk började bråka och mobba andra.
De tre som blev utsatta för mest mobbing var Nigel, jag och Linda. Vi blev
utsatta för mobbing från andra terminen i fyran till slutet på sexan. De
som mobbade oss värst var: Lovisa, min föredetta bästis, Marie, Ebba, Lukas
och Natalie, som låtsades vara min och Lindas kompis. Natalie brukade vara
med oss på fritiden och snacka skit om den andra, få oss att vara ovänner
med varandra och i skolan brukade hon mobba oss och sen säga att hon inte
menade det. I sexan började jag och Linda ta avstånd från Natalie och Linda
och jag blev bästisar.
En ny kille började i vår klass i sexan och jag och Linda blev presenterade
som ”nördarna”. Det var Lukas som presenterade oss och han sa: ”… och där
borta står nördarna! ”
När vi började i sjuan fick vi byta skola eftersom Karlstorp, min gamla
skola, bara har årskurserna 1-6. Jag hamnade i 7E och Linda hamnade i 7F.
Vi brukade då träffas på fritiden och prata om allt. I åttan bytade hon och
en tjej som heter Livia till vår klass. Linda och jag började då träffas
både i skolan och efter skolan. Vissa som hade mobbat oss innan är nu
jättebra kompisar med oss och vissa snackar vi inte med.
Jag tror att börja i sjuan och på en ny skola var det bästa som kunde hända
oss. Vi fick många nya kompisar och vårt självförtroende har stärkts
väldigt mycket.
Mina skolår
När man går i nionde klass och vet att man snart ska börja gymnasiet så
tittar man ibland tillbaka i tiden då man var liten och näst intill
bekymmerlös. Man till och med önskar att man fick leva om den tiden nån
gång.
Att börja ettan var mycket nervöst men när man är så liten så är det lätt
att få vänner. Det är klart att vissa har blivit mobbade ända sen förste
klass men jag lyckades att inte bli det, vilket jag är tacksam för. Jag
lärde känna några personer så bra att vi fortfarande håller ihop. Fast man
hade ju så klart också vänner från det dagis man gått på innan man började.
Till sist blev mina dagiskompisaroch mina nya förste klass kompisar ett
gäng som också fortfarande håller kontakten.
I alla fall, så under ettan, tvåan och trean bildades dom olika ”gängen” i
klassen. Jag var än en gång lyckligt lottad och kom med i det ”tuffa”
gänget. Det var så klart lärarna som började kalla oss det tuffa gänget
eftersom att det inte fanns många i klassen som vågade säga emot oss. Dom
var givetvis inte rädda för att bli slagna men dom visste att det fanns
vissa bland dom ”tuffa” som kunde snacka så mycket, så att personernas
eller personens, självförtroende sjönk så lågt som det gick.
Det var ungefär så här mina lågstadie och mellanstadieår såg ut. Fast det
finns ju även skillnader om hur mycket tid skolan tar mellan högstadiet och
mellanstadiet. T.ex. på mellanstadiet kunde vi bara ta på oss våra
rullskridskor när vi ville och gå ut och spela bandy på skolgården. Där
hade vi ändå roligt fast att vi gick i skolan. Men på högstadiet är det
nästan alltid bara lektioner på förmiddagen, sedan lunch och sedan
lektioner igen innan man slutar för dagen. Även när man började högstadiet
så bildades olika gäng som man var med på rasterna och så. Om det går en
dag när ens polare är sjuka så kan dagen kännas som en evighet. Därför är
det bra med att ha sina kompisar i skolan. För även om det är riktigt
tråkigt så blir det i alla fall roligare med kompisarnas närvarande. För
att ta ett exempel så, när vi åkte på klassresa i sjuan och bodde på ett
vandrarhem med fyra sängar i varje rum, hade jag tyckt att där var
skittråkigt utan mina låg – och mellanstadiepolare. Men när dom var med så
gjorde vi det bästa av situationen och det blev en rätt så lyckad resa.
När man tittar tillbaka så här på allt som har hänt, både roliga och
tråkiga händelser, så blir jag mest rädd för att börja gymnasiet. För tänk
om man förlorar och tappar kontakten med alla sina barndomsvänner. Och jag
tror att det är stor chans till att det kommer att hända. Eftersom att på
gymnasiet gäller det att hänga med hela tiden och inte komma efter.
Speciellt om man ska gå en sådan krävande linje som jag tänker göra. Men
inte bara därför utan även för att dom tre gymnasieåren är bland dom
viktigaste i ens liv. Man är nog också lite rädd för att dom flesta
människor man frågar om gymnasier, säger att det är ett stort kliv mellan
högstadie och gymnasie. Att man får en chock när man får se planeringen om
allt som man ska göra under terminen.
Det är dessa saker som jag anser är lite skrämmande när jag tänker in i
framtiden. Men man får väl ta dag för dag och bara kämpa på så fixar det
sig förhoppningsvis. Men man kanske får nya kompisar, vem vet, eller så kan
det börja lika dåligt på gymnasiet som det gjorde för vissa redan i ettan.
Mina skolår
Den absolut mest nervösa dagen i mitt liv är den dagen då jag började
skolan. Mamma följde med mig och jag höll henne i handen nästan hela tiden.
När vi kom in i vårt klassrum så satt jag mig ner bakom en bänk och tittade
runt. Efter det så hördes en röst som sa: Hej och välkomna till min klass.
Det var Majvor, min fröken. Hon stod där framme i cirka en kvart och
förklarade vad vi skulle göra dessa tre åren vi hade framför oss. När hon
hade pratat klart så skulle vi gå en liten runda för att titta var dom
olika grejerna fanns. Vi tittade på bibloteket som var väldigt litet, vi
tittade på mat|salen som bara bestod av en serveringsdisk för vi skulle äta
inne i våra klassrum. Efter denna ”trevliga” rundtur så gick vi tillbaks
till klassrummet, pratade lite till och sen gick vi hem. Min första skoldag
av 9 år i grundskolan var slut. Dagen därpå gick jag till skolan själv och
Majvor gav oss böcker som vi skulle ha i våra bänkar. Alla hade hittat en
plats och efter bokutlämningen så gjorde alla var sin namnlapp som skulle
stå på bänken hela tiden. Vi fick gå ut och ta lite rast när vi gjort våra
namnskyltar och då träffade jag Viktor P och Henrik F. Vi blev kompisar
direkt. En liten stund senare ringde klockan in. Vi fick ta upp våra
matteböcker och börja räkna, Majvor hjälpte oss när vi räckte upp handen.
Tiden gick och vi lärde oss mer och mer. Efter en tid så bildades det gäng
i klassen både bland kilar//na och tjejerna. Jag ville inte gå med i något
gäng och därför så blev jag mobbad från 1:an – 4:an och lite i 5:an. Den
enda Majvor gjorde åt saken var att säga till mig att ”är man med i leken
får man leken tåla”. Detta gjorde att jag mådde sämre och sämre och många
dagar gick jag hem. Men jag klara mig och 3 år hade snart passerat. Min
första lärare i mellanstadiet hette Niklas och han var en mycket bra lärare
men han bodde i Landskrona och i slutet av 4:an så hittade han ett jobb där
som han av personliga skäl tog. Under tiden som rektorn letade efter en ny
lärare till oss så hade vi en massa vikarier som t.ex. Annemarie eller
”Annsan fosil” som vi kallade henne. Efter Annsan så kom Leni, en lärarinna
som snabbt försvann p.g.a magsår. Rektorn började jaga en ny lärare och vi
fick fler vikarier. Efter ett par veckor så kom det en ny lärare, han hette
Paolo Mourinho och han är den absolut bästa läraren jag någonsin haft. Han
fick ordning på klassen och han hjälpte alla allt vad han kunde. Han är för
den delen enhetschef på Videsjö nu för tiden. Vi fick veckoplaneringar som
vi skulle följa. Vi åkte på en klassresa till Göteborg i slutet av 6:an och
vi gick på Liseberg m.m. När vi slutade 6:an så fick vi var sin bok och en
glass av Paolo och vi tackade honom för den här tiden med en enorm blomkorg
som innehöll blommor, vin o.s.v. Sommaren gick snabbt och innan jag visste
ordet av så började jag 7:an. Mina mentorer som dom kallas hette Leif Järhl
och Kristina ”Kikki” Dal. Det var lite ovant här i början för man hade
lektionerna i olika salar och man hade verkstadstid, musik m.m. Efter ett
par veckor så hade jag lärt mig systemet med salar, verkstadstid, mentorer
o.s.v. Jag går nu i 9:an och jag slutar snart grundskolan vilket ska bli
skönt men samtidigt lite tråkigt. Det jag tänker på först när jag tänker på
min skolgång är alltså helt klart lärarna/lärarinnorna. Dom bra och dom
dåliga, dom snälla och dom elaka.
SLUT!
457202
Mina skolår!!!
Jag kommer fortfarande väl ihåg den dagen jag började skolan. Jag var påväg
till skolan tillsammans med min mamma, detta var den dagen jag skulle börja
ettan. Ja mins att jag hade fjärilar i magen, och att jag hade på mig min
älsklings kläning, som var gul med råsa rosor på.
När jag och min mamma kom till skolan så fick jag släpa hennes hand, (från
min vilja) och gå och stäla mig i en ring med de andra barnen som skulle
börja ettan.
Det var som en stor knut i min mage.
När vi stog där i ringen så sjöng vi en sång, men jag kan inte minas vilken
sång vi sjöng.
Efter vi hade sjungit så fick alla nya etor gå i en tunel som var upbygd av
de som gick i tvåan och trean. Och så sjöng de : välkomen till skolan
Fanny, välkomen till skolan Fanny. Och så gjorde de med varje nybliven eta.
Och när alla hade gåt igenom tunelen så fick vi gå till våra föräldrar och
ta med dom in i klassrumet. Man fick leta reda på en bänk där det stog sit
namn på. Sedan fick man seta sig där, och mamma sat brevid på en stol.
De känndes så skönt och trykt att få ha mamma med sig.
Alla fick ficka, och efter det så var det dags att gå hem, men jag och
några kompisar från för lekte en stund på skolgården tills våra föräldrar
så att det var dags att gå hem.
Så var min första dag i skolan, och jag mins den väldigt väl. Det var en
spänande men pirig dag. Och en mycket viktig dag i mitt liv.
Lärarinan i tvåan!!
Jag kommer även väl ihåg den lärarinan jag hade i tvåan, hon hete Birgit
och var en mycket sträng lärare. hon hade varit lärare på skolan väldigt
länge, hon hade nog redan gåt i pansjon för flera år sedan. Hon var sådär
gamaldags i sätet. Hon hade ofta sånadär långa strumpor som gick upp över
knäna och en gammal rut/randig tjol. Och nån brun eller mörkgrön tröja. Och
så hade hon ofta en sjal på axlarna och hon hade pärmanentat hår och stora
runda glasögon och starkt röt lepstift.
Men hon var ända en mycket bra lärare.
Nu har jag snart gåt nio år i dena skola. Och jag måste säga att om man
tänker tillbaka på de nio åren så får jag nog säga att det för det mesta
har varit lyckat. Men jag tror att de tre sista åren har lyckats bäst det
är här det finns mycket kuniga lärare som man har fåt en bra kontakt med
och sammarbetar bra med.
Men sist men inte minst så är det ju alla kompisar man har fåt. alla de i
klasen och i min paralalklas. Jag tror inte att jag med ord kan förklara
vad dom har bityt för mig. Och det är inte bara några enstaka personer utom
alla i hela klasen. Och jag har fåt många väldigt bra kompisar för livet.
Men jag har dels fåt tre bra år att tänka tillbaka på tillsammans med
lärare och elever och väner.
Mina skolår
Alltid när man har börjat en ny klass får man frågan ”åh vad stor du har
blivit, hur känns de att börja en ny klass då” När det gällde ettan kunde
man ju svara ”jätterolig” för de va det ju verkligen, sjun kunde man säga.
”bra, men långa dagar” för de var det verkligen, bussen kom inte hem förän
halv fem.
Första dagen i skolan var den mest spännande dagen i mitt liv, mamma och
jag gick in i klass|rummet som skulle bli vårat de närmaste året. På
väggarna sat de teckningar som de föra ettorna hade gjort, alltså de som
går i tvåan nu, alltså våra förebilder. Fröken som hete Cicci lutade sig
mot katedern och slog ihop händerna och log.
-Välkomen! skrattade hon och log för hon var så glad att se nya ansikten.
Hon ropade upp våra namn från ett papper som låg på en bänk.
-Veronika Johansson.
-ja, pep en röst från en flicka som var otroligt söt med kort blont hår och
mörka ögon.
-Magnus Pettersson
-jap, sa Magnus, Magnus och jag hade varit vänner sedan dagis vi brukade
härska i kuddrummet.
-Christian Pärsson
-Jaja, sa en spänstig kille och log mot oss tjejer, han var jätte//söt, en
riktig tjejtjusare tänkte jag.
-Stina Pettersson
-aaa, sa jag med darrande röst, nu var mitt namn sagt och det kändes bra.
-Jeanette Nilsson
-Ja, sa en lång tjej med pottfrisyr och bret leende
-Fredrik Jonnsson.
-umm, sa en kille och ryckte på huvudet för att få bort luggen ur ansiktet.
-Holger Matsson.
-op, sa en väldigt gullig kille, jag kännde igen honom han kommer från Bela
och han brukade pussas med Maja i ringen på lekis.
De här minns jag såväl, jag kände att de här skulle bli mina vänner för
livet, de var de här personerna jag skulle utvecklas med, och vi skulle
hålla ihop. I sexan när vi åkte på klassresa till Gotland med vår jättebra
lärare Pernilla. Hade vi otroligt kul och var sammansvetsade till en grupp
som kunde göra varje stund till något roligt.
Hösten 2000 började vi sjuan, och våran klass skulle delas. Därför som det
bara var tre tjejer i våran klass skulle någon få bli ensam tjej från
Surahammar. Jag och Veronivka var bästa kompisar så Pernilla valde Jeanette
och det kändes inte alls bra med sig fick hon Magnus och Fredrik. Men efter
några månader i sjuan känndes de OK. Vi hade nya vänner.
Nu går vi sista terminen i 9:an och 9b är en jättebra klass där alla håller
ihop, de känns som vi är bättre på det än 9A.
Nu håller vi på att spara till en klassresa och nästan alla vill komma iväg
någonstans. Vi tänkte på Göteborg. Jag hoppas verkligen att vi kommer iväg
någonstans och att resan blir lika kul som klassresan till Gotland i sexan.
Jag hade mina vänner från ettan och de hade varit vad jag ville de skulle
vara. Vi får se hur de bli i höst när vi ska dela på oss igen….
Det kom och gick folk i vår klass också. I femman kom en tjej från
Lindköping hon hete Nina Gowajdo hon var en tjej som gjorde det surt för
våran klass ibland. I femman kom också Samuel Hansson han var en busig
kille och kunde charma tjejerna efter ett år flyttade han till Island, och
Nina flyttade till Gunnebo. Islutet på sexan kom stockholmaren Jens in och
han finns ju ännu kvar…
Man lär sig, Man växe, Man utvecklas oerhört mycket under skolåren man lär
sig lika mycket om livet som om gångertabellen, Jag glömde aldrig de
speciela lärarna, kärlekarna, pinsama stunder och nervösa prov. Mitt i
helvetet finns det glädje och gemenskap, tur att vi har varann, tack!
Mina skolår
nu går jåg mitt sistA år i skolaAn men om jag tenker lite eFter så vArAllt
semre när mAn vAr Liten Fördå så HAde man HelA skoLgongen FrAmFörsig det är
skönt Att snart VArA KLar med KoLAn de t HAr VArit FÖr mycket Att gå UPP
KLoKAn SJU. det ä in te KUL Att gå i SOLAn som mam HOPAdes när mAn Börgade
FörstA KlAS Men det HAr VArit rät BrA endä mAn HAr tre FAt MOngA komPisAr
som mAn HArvArit VäLdigt gLAd För. men nu SKA jAg ite prAtA om det mer För
muskA JAg BeretA HUr minSKOLgong HAr VArit. n är JAg BörgAde SKOLAn på Min
FörstAdAg i SOLAn så jordevi in genting men sen så HAde JAg nio longA år
eFter mig Jag HOPAS att det SKA gå Fort AndrA dagen i SOLAn joBAde JAg
gLATT och tyKte Att det vAr kulm e åren gick det BLeV BArA tråKigAreoch
tråkigAre till SLUt så VAr det jäte tråkigt JAg Låg HemA och god e istelet
FÖRAtt gå till SOLAn det VAr gAsSKA tråkigt men det VAr Betre än SKOLan
FrLärArna VAr dUmA och FAtAd ingenting FÖresten såHeter JAg KaLe Jag VAr
ganskA tjok när JAg VAr Liten så JAg BLev retAr Det kAnsKeVArDärFör Jag var
HemAsÅmycket men iVArge FALLs BLev JAgretAd dom KALAde mig KLUmPen och
VALLKen så jAg VAr gAnskA ensAmen i HelA min SKOLgong UPP till FemAn FÖr då
BörJAdet en ny eLLev som VAr gAnSKA sor HAn Me MoBArnA SKULe gå på Honon
men hAnn VågAde gA iFrån nonting som jA gAldrig HAde vågAt JOrt men när JAg
VAr med Honom så vÅgAde jAg de t vAr som om JAg BLeV stArKAre AV Att HA en
KomPis HAn SA Att HAn VAr närA på Att BLidränKt AVen SOm redAde Honom jämt
sen des så HAr HAn VÅgAt SAKt iFrån min vändning På redSLAn BLev en KomPis
HAn Heter Jony men en gong så VAr Jony sJuK då KOm MOBArna till mig och SA
Att Om JAg in teSLår till Jony och ser till At HAn Försvin er så skULe dom
shittaA mig men Jony VAr min ven JAg SA Att JAg SKULe JÖrA det men det sULe
JAg inte JAg gick Hem till Jony och BeretAde HUrALLt Hengde iHOP. HAn SA At
viSKULe LOSAS Att JAg BLeV OVen med Jony För då SKULe de Få se vende BråKAr
med ViSA VA ViKAn i SKOLAn nestA dAg JOrde Vi VA Vi SKULe mOBArnAs LedAre
KOm FAm till mig Och PUtAde PÅ mi och SA Att JAg VAr KOLAre en VAdom trode
Och Att JAg VAr en igenget men JAg SA Att JAg inte vill VArAen i genget sen
gick Jony och JAg Hem.
Min syn på skolan
Hej!
Dagens skola är långt ifrån perfekt, fast Sveriges skolor är mycket bättre
än vissa andra länders.
Varje dag utförs skadegörelser på min skola, det är för det mesta klotter.
De som gör det här är bara några stycken, men hela skolan drabbas. Jag vet
inte varför de gör det, men det finns säkert en negativ ledarperson. Om
ledaren slutade och började ta skolan på allvar, så skulle skadegörelserna
minska, och alla skulle må bättre.
En del lärare behandlar flickor xxxxxx än pojkar. Om en kille kommer
försent så får han oftas en utskällning, men om en tjej kommer försent så
är det inte så mycket med det.
Fast de flesta lärarna är jämställda, så finns det en del som tycker att
pojkarna tar för sig för mycket, och det kanske de gör. Men det är ingen
anledning att var snällare mot flickorna.
Läxor kan vara bra i vissa ämnen tex i språk. Men det känns ibland som att
man får läxor bara för att man ska ha läxor.
Läxor ska man få i språkämnen och i fakta ämnen, tycker jag. I matematik är
det onödigt att göra samma sak hemma som man gör i skolan. Glosor är inte
så bra att lära sig i skolan det kan man lära sig hemma. Fakta-texter kan
man repetera genom läxprov. Jag tycker att eleverna ska få ta mer ansvar,
få bestämma själva vad de vill jobba med under några timmar varje vecka.
Jag tycker att det ska vara mindre klasser. Det är jobbigt när hela klassen
är samtidigt på en lektion. Det blir en så hög ljudnivå och man kan inte
koncentrera sig. Läraren hinner inte med att hjälpa alla, så man hinner
inte jobba så mycket, för att man väntar på hjälp.
Ibland så har man halvklass och då är det avslappnat och en behaglig
stämning.
Det sägs att skolan har dåligt med material men det tycker inte jag
stämmer. Vi har kanske inte de nyaste böckerna alltid, men de duger. Om det
står dåligt i böckerna, så kan man alltid hitta något på Internet. Våra
datorer duger till att använda för att hitta fakta på. Det är bara det att
smartfiltret stoppar lite för många sidor. Jag tycker att 2000-talets skola
ska vara fri från skadegörelser, duktiga lärare som behandlar alla elever
lika, eleverna får ta mer ansvar själva. mindre klasser, bra material
xxxxx.