År då uppsatsen är skriven: 2003

Mina skolår
Hej!
Min skolgång har varit ganska dålig tycker jag eftersom jag har fått byta
lärare flera gånger varje år. Och så har klasserna splittrats nästan varje
år. Det kan ju ha en fördel också såklart då man får nya vänner men när man
går i en klass som man gillar så är det ju inte kul om de splittrar den.
Fast jag tror ändå att jag har haft rätt mycket tur på ett sätt också. Jag
har nog aldrig haft någon väldigt dålig lärare förrän nu i nian. Med ordet
”dålig” menar jag alltså att läraren kanske inte är bra på att lära ut till
elever, eller inte kan handskas med barn/ungdomar eller på något sätt
kränker, eller utsätter en elev för något som egentligen borde
polisanmälas. Men alla rektorer bryr sig inte om eleverna fullt, och långt
ifrån alla lärare gör det.
Det är jätteviktigt att en lärare gärna tar emot en elev för att prata om
han/hon behöver det och många av mina lärare har inte gjort det. De ”har
inte tid”. En bra lärare bryr sig om hur eleverna mår och måste kunna ändra
på sig om det verkligen behövs. Har man inte en lärare man trivs med så kan
betygen bli väldigt låga, även om man försöker förstå allt och är
uppmärksam på lektionerna. Och det påverkar elevens framtid, vilket leder
till att den personen kan få svårt att få ett bra jobb. Lärare ska inte
bara ”slängas in” i en klass, jag tycker man ska vara noga med vem man
anställer, även om man har ont om lärare på en skola!

Det är ”starka” tankar som du skriver om – och viktiga. Ditt språk är
lätt att förstå och den språkliga kvalitéen är bra. G

Mina skolår
tiden har förändrats
Det var inte så länge sedan jag knappt vågade gå till skolan själv, och nu
drömmer jag om att få åka till andra sidan jorden på egen hand.

Tiden har förändrats eller är det kanske jag? En sak är i alla fall säkert,
det blev inte som jag hade tänkt mig. Skolan har blivit som ett andra hem
för mig. trygghet, kärlek och värme är något som alla bra hem har. Skolan
är ett bra hem.

Högstadiet kommer alltid att vara en del av min personlighet. Personlighet
bygger mycket på upplevelser och på vad man sett och gjort. En stor del av
personligheten kommer därför från barn- och ungdomen. Det är därför mycket
viktigt att man inte tar till sig dåliga upplevelser till sin
personlighet.
Man måste lära sig tänka. Tänka det gör människor olika mycket. Endel
behöver inte tänka mycket och andra är det livsnödvändigt. Det är viktigt
att kunna tänka och dra slutsatser. Det är någonting man lär sig i skolan.
Du kan träna upp ditt tänkande, och ditt minne. Ju oftare du tänker
tillbaka på någonting som hänt desto lättare blir det för dig att komma
ihåg händelsen. För den dag då du får frågan ”Vad har du gjort under dina
skolår” Ska inte svaret ”vet inte”.

Att lämna lågstadiet var lätt, att lämna mellanstadiet var svårare hur blir
det att lämna hela grundskolan.
Livet rullar på det är ingenting man kan stoppa. Ibland vill jag verkligen
inte lämna nian och ibland vill jag bara bort!
Jag kommer ihåg hur arg jag blev på mamma när hon berättade att jag skulle
börja ettan att jag inte längre kunde leka hela dagarna. Hon tröstade mig
och sa att jag kunde leka när jag kom hem.
Då visste jag inte vad det innebar att börja skolan, nu vet jag inte vad
det innebär att sluta

Första gången jag kom till högstadiet var den dag då jag börja 7:an.
Allting var nytt, skola, lärare, elever. Olika kulturer, nya ämnen, nya
kompisar. Nu tre år senare vet jag bättre.
Jag tror att man blir starkare som person av att få testa på nya saker. Att
sluta grundskolan och börja gymnasiet kommer att kännas konstigt. En del av
utvecklingen. Visst har tiden förändrats sedan jag börja skolan, men
ingenting jämfört med vad jag har gjort.

Det blev inte som jag hade tänkt mig, men det blev inte dåligt heller.
Slutsatsen är mina skolår är en mycket stor del av min personlighet och
utveckling.

G

Här står jag!
Jag har precis gått ut sjuan. Det första jag sa när föräldrar frågade mig
om sjuan och Säter. (Sa jag) – ”det är lungt” eller jag ” Jag är inte
närvös”.

Närvös det vad närvöiteten som väcktes mer och mer när alla prata om
bytet.
Dem frågorna man ställde sig ofta. ”Vad kommer att hända” och ”Vad kommer
alla äldre elever göra med mig” Men medans man tänkte på sina frågor växte
närvösiteten mer och mer.

Efter ett par veckor fick jag diarre.
Då förstod jag att det kan bli värre, det förstod min mormor och morfar
också så dom köpte ett par inlines till mig och det hjälpte väldigt
mycket.

Jag åkte som en stålle. Min nervösitet försvan när jag åkte på mina
inlines.
Men när jag tog av mig dem komm nervösiteten tillbaka fort som satan.

En grej jag märkte vad att jag tappade vikt som fan. Detta märkte jag i
mitten av lovet.
Jag vägde 65 innan lovet vägde jag nästan 90.
– HELVETE!
Skrek jag när jag såg på vågen. Men jag fortsatte att åka inlines och sket
löst.

Men det släppte när jag komm på att jag hade en kusin på skolan.

Men den dagen komm jag börja sjuan och mycket riktigt mina tankar gick inte
i uppfyllelse.

Det började med att dem äldre hackade lite på mig, men sedan började jag
vara mer med min med min kusin på skol tid och då slutade hachningen på
mig.
Jag fick respekt!

En kort sammanfatning: Utan mina inlines hade jag skitit ihjäl mig. Utan
min kusin hade jag skaffat respekt själv.

”lovet melan sexan och sjuan”

Att byta skola/Att byta klass
Ja ha! Nu sitter jag här i min skolbänk och tänker tillbaka på alle de 10
åren i skolan. Tänk vad mycket det är som har hänt!
Allt sammans började när jag var sex år gammal. Mamma och jag promenerade i
rask takt, hand i hand tillsammans till skolan, lite sena som vanligt! Jag
var glad och sprallig, jag tyckte att det skulle bli kul att börja skolan.
det var pirrigt, jag hade fullt av fjärilar i magen. När vi kom in i
klassrummet satt det en massa barn med sina föräldrar. Vi gick och satte
oss vid ett runt bord i mitten av klassrummet. Alla tittade nyfiket på
varandra medans fröken stod framme vid den gröna tavlan och pratade.
Eleven markerar ny rad både med ny rad och indrag Efter den första
dagen i skolan var jag både trött och glad, jag låg hela kvällen och tänkte
på alla nya ansikten jag sett. Det hade helt enkelt varit en lyckad dag.
Dagarna gick snabbt och jag fick en massa kompisar och trivdes som en
kung.
Året då jag skulle fylla sju kan man väl egentligen säga att skolan började
på lite mer allvar. Jag och min bästa vän Stina var alltid tillsammans, vi
gjorde allt ihop. Vi var ungefär lika bra i skolan, spelade fotboll
tillsammans, ja! Vi var värkligen bästa vänner.
Åren gick och vi skulle börja trean. Jag plingade på Stinas dörr den
morgonen, Stina satt med ytterkläderna på i trappan och väntade på mig. Vi
gick tillsammans till skolan, det brukade vi alltid göra. I skolan hade
ingenting förändrats alla såg typ ut som förut tyckte jag. När jag kom hem
fram på eftermiddagen känndes det som om något var fel. Mamma och pappa var
så underliga. Senare på kvälle berättade de att vi skulle flytta till
Göteborg. Pappa hade fått ett jobb där. Jag blev helt shockad jag skulle få
byta skola och alla mina kompisar och Stina, min allra bästa vän vad skulle
jag säga till Stina! Jag grät den kvällen, tårarna rann ner från mina
kinder. Allt skulle ju bli så anorlunda.
Efter en månad hade jag varit på besök i min nya klass. Den var väl rätt
ok. Men absolut inte lika bra som min gamla. Mamma sa alltid att allt
skulle ordna sig med jag visste inerst inne hur det skulle bli.
Efter en veckas tid i den nya klassen hade jag kommit in rätt bra! Jag
pratade med de flesta. Fast skolan tyckte jag inte längre var lika kul. Att
gå i min förra klass var roligt där hade jag Stina. Det var hon som jag
saknade mest. Någon ting var det som gick snett, jag kom efter i skolan och
allt blev bara tråkigare och tråkigare. Stina och skrev ofta brev till
varandra, hon skrev alltid att allt var så bra och att allt var roligt. Jag
var värkligen ledsen, ingenting var roligt längre. Mamma och pappa trivder
jättebra. Och det verkade som om de inte alls brydde sig om mig. Det kändes
som om allt var värderlöst. En dag fick jag ett brev av Stina, jag blev
glad. Vi hade inte pratats vid på ett tag så jag var nyfiken på vad som
stod i brevet Jag öppnade brevet och det stod såhär:

Hej min vän!
Hur är det med dig egentligen? Har allt ordnat sig nu? Med skolan och så
tänker jag på? Här är iallafall allt toppen, skolan går bra faktiskt, och
livet förövrigt är helt ok. Har nyss träffat Christoffer (Min pojkvän) Han
är det bästa som finns, du skulle bara träffa han. På fredag ska jag på
klassfest, det ska bli jätte kul, och klassen undrar om du inte kan komma
hit och hälsa på. Du får gärna komma på festen om du vill, det skulle vara
så himla kul, har ju inte träffat dig på så himla länge. Aja men du får ha
det så bra. Och lova att du hör av dig!

MVH Stina

När jag hade läst färdigt hade jag tårar i ögonen. Jag var glad för hennes
skull och jag tänkte på det där med festen, kunde i och för sig vara ganska
så kul. Jag pratade med mamma och pappa och dom tyckte definitivt att jag
skulle åka till henne. Helgen kom och jag hade pakat en stor väska, orkade
knappt bära den själv så mycket hade jag med mig, mamma frågade om jag
skulle vara borta i ett helt år, vi började små skratta båda två. För ett
ögonblick var allt så bra. Jag skulle få träffa Stina igen. Jag satt och
tänkte i bilen dit hur viktigt det egentligen är med vänner. Jag undrade
hur mitt liv skulle se ut om jag hade bott kvar i stan och gått kvar i
samma klass, jag var säker på att allt skulle vara mycket bättre. Det var
inte alls långt kvar tills vi var framme, jag var jätte nervör och hade
fullt av fjärilar i magen. Tillslut var vi framme och Stina stod utanför
huset i ett par mörka jeans och en svart bomulls tröja. Hon såg glad ut,
lika glad som jag var. Jag gick ur bilen och hon kom fram till mig och gav
mig en stor kram. Det var precis som om vi bara hade varit ifrån varandra i
ett par dagar. Mamma åkte iväg och vi gick in i huset. Det var ingen mer
hemma, henns föräldrar jobbade än, de skulle inte komma hem förän vid sju.
Vi gick in på hennes röda fina rum, det var nygjort. Jättefint! Vi satt i
sängen och bara pratade och pratade, vi hade så mycket att prata om. Jag
skratta så att jag tjöt. Så här roligt hade jag inte haft på länge. Hon
undrade hur jag hade det på min skola, och jag berättade för henne hur allt
låg till. Hon kramade mig och sa att allt snart skulle ordna sig. Det var
hon säker på sa hon. På kvällen träffade jag alla mina gammla
klasskompisar. Ingen var sig lik. Jag hade så roligt den kvällen så jag
hade nästan ont i magen när jag skulle sova. Efter den helgen kändes allt
så himla bra igen. Efter att ha berättat allt för mamma i bilen hem var jag
så trött så jag somnade med en gång när jag kom hem.
Ett halvår efter så tyckte fröken i skolan att jag hade blivit mycket
bättre i skolan hon sa alltid: Du kan om du bara vill. Och jag hade bestämt
mig för att kämpa på med skolan. Jag pratade med Stina var enda dag i
telefon. Minns i en halvtimma, mamma var inte allt för glad när
telefon|räkningen kom. Men på nått sätt kändes allting mycket bättre nu.
Snart skulle jag sluta sexan och det skulle bli sommarlov, jag skulle resa
till Stina och vi skulle bo tillsammans en hel sommar. Den sommaren var den
bästa sommaren någonsin, den kommer jag aldrig att glömma.
Ja, nu sitter jag här och det är inte alls långt kvar tills jag slutar
nian. Det går bra i skolan eller ja, relativt bra i alla fall. Jag kämpar
på så gott jag kan. Snart är det med andra ord dags att byta klass igen,
jag kommer att sakna min klass som jag har haft här, den har varit
underbar. Men det ska bli kul att börja på holmen, jag har en massa
kompisar här nu och telefonräkningen blir bara dyrare och dyrare. Stina och
jag pratar var enda kväll. Det är tur att jag har haft henne. Hon är det
bästa som har hänt mig. Utan henne hade jag nog inte klarat det här.

Min syn på skolan
Hej! Jag heter Bobby och jag går i en skola som heter Hobyskolan. Den
ligger i Borås.
Jag tycker vi på våran skola behöver mer personal och absolut fler lärare.
Då behöver man som elev inte vänta lika länge på hjälp. Vi behöver personal
som går runt i korridorerna och tittar så det inte är bråk eller blir det
eller någonting annat. Man som elev skulle känna sig tryggare. Jag tycker
vi skulle ha rulltrappor istället för vanliga trappor för när man har gått
upp för alla trappor så orkar man inte mer och man vill bara lägga sig ner.
Du kanske tycker att det är bra att gå upp för alla trappor för man får
bättre kondition. Visst det tycker jag med men man blir så trött att man
inte orkar hänga med på lektionerna vilket inte är bra.
På rasterna får vi inte vara i våran gymnastiksal vilket är synd för man
får bättre kondition av att röra sig och enligt texthäftet på sidan 8 får
man bättre betyg. På sidan 8 så handlar det om en skola som har en så
kallad SA-tid. SA-tid är självständigt arbete varje dag, sammanlagt 6
timmar i veckan. Man som elev kan välja att ha två extra idrottstimmar
utöver de obligatoriska idrotts|lektionerna. Man kan välja bland olika
sporter som t.ex. fotboll, ishockey, handboll m.m.
Vi på skolan har IPS vilket nästan är likadant som SA-tid fast vi har de
bara tre gånger i veckan och sammanlagt tre timmar i veckan. Vi kan bara
välja att ha en gång i veckan idrott. Vi har inte som dom bara en idrott
utan olika sporter och lekar. Jag skulle vilja ha IPS varje dag och så
skulle man kunna välja idrott på varje IPS pass.

Hej då!

Att byta skola/Att byta klass
När jag var 11 år och gick i femman på Linghems|skolan i Linghem, Så klart!
Fick jag veta att min familj skulle flytta. Mamma och pappa var trötta på
att köra mig till Linköping för att träna jämt. Vi skulle flytta på
vårterminen direkt när sportlovet började.
På Linghemsskolan kände alla varandra och i klassrummen så hade vi bänkar
och fick veta vad och hur vi skulle jobba och med vad. På höstterminen så
började jag att hälsa på Malmbergsskolan och enheten Yxi i Linköping. De
hade flextid mellan 7:30-8.30 man slutade efter att man kom. Alltså mellan
14.30-15.30. Man hade en egen planering som planerades på måndag morrgon
och den skulle vara klar på fredag förmiddag. Det var mer fritt på
Malmbergsskolan (Yxi) än det var i Linghem. Det som var mest konstigt på
Yxi var att man gick 1-3or i en klass och 4-6:or i den andra. Det visade
sig att jag kände 6-8 personer på Yxi så att då blev jag ju genast tryggare
och säkrare. Så att vi bestämde att varje onsdag så skulle jag åka dit och
vara hela dagen, men ju mer terminen gick så blev jag mer än
Malmbergsskolan Svårt att se vad det står sista meningen på grund av
suddig kopia . Det blev också så att jag var mer i Linköping än förrut. Men
sen när höstterminen slutade så slutade jag på Linghemsskolan fast jag
bodde i Linghem. Men på jullovet så var jag med minn gamla klasskompisar
och vänner jag känt hela livet för att få på så sätt och vis ta farväl.
Sedan när vårterminen på femman började så gick jag helt plötsligt i
Linköping på Malmbergsskolan och enheten Yxi med nya klasskamrater och
vänner fast jag bodde i Linghem. Det var lite eller hyfsat ovant att få ta
ett så stort ansvar för sitt arbete redan i femman. Så det gick väl rätt
okey för att vara inte helt men nästan ovan med det sättet att arbeta. När
skolan var slut så gick jag oftast till Bussstationen för att åka buss med
min mamma som gick på hovstaskolan för att hon läste på komvux. Det blev
för det mesta att vi åkte tillsammans till vårt Linghem. Så var det dags
att flytta på sportlovet i februari till Linköping och Odensgatan 12. Det
tog någon dagar att flytta men under tiden så var jag med min klasskompis
och nye granne Anders. När skolan började igen så blev det att jag fick
många kompisar i klassen som jag också var med efter skoltid t ex: Anders,
Patrick, Sten, Henrik och Henrik. Jag blev mer och mer van att ha flextid
och att ta eget ansvar för mitt egna arbete. Men det som var best var att
vi inte hade några lexor eftersom vi gick lite längre än alla andra.

Mina skolår!

Jag gick i Munktorp skola och jag började där 1993 då jag var 5½ år.
Jag var nog blyg ibörjan men jag fick kompisar. Lärarna har alltid tyckt
att jag har varit glad och positiv tjej.

Jag var kompis med Jennie Martinsson för hon gick i min klass. Det var bara
vi två tjejer som var lika gamla i min klass. Det var tråkigt, för i den
andra klassen var dom fyra tjejer. En av dem vara Sofia Andersson som jag
också var kompis med. Vi bor ganska nära varandra så vi lekte ofta.

När man började skolan så hade man inte några långa lektioner utan man
gjorde lite allt möjligt. Vi fick lära oss läsa, skriva, räkna lite och vi
fick lära oss alfabetet. Man fick heller inga läxor dom första åren. Det
fick man sen när man blev lite äldre.

Rasterna var roligast dom 3-4 första åren. Jag brukade bygga fina kojor med
några nere i skogen. Sen gungade jag, åkte linbana och hängde knäväck uppe
vid fotbollsplanen. Vi lekte också datten och hoppade hopprep.

I matsalen satt man vid speciella bord och borden hade olika namn på saker
och ting. Ibland hade vi tävlingar för att samla ihop poäng till sitt
bord.

Något som jag minns är att när rasten är slut så ringer det i en klocka.
Man drar i ett snöre så ringer klockan. Det har jag fått göra några gånger.
Det var svårt att dra i snöret för det var trögt och man fick ta i ganska
hårt.

Sen när man började i 3-4 så började man få lite läxer och man hade längre
lektioner. På rasterna då så spelade man king fast jag hoppade ofta
hopprep.
Man kanske hade 1 eller 2 små prov.

När man gick i 5-6 så blev det mer läxor och hårdare lektioner. Man hade
också mera prov. När man gick näst sista året så fick man vara med dom
barnen som nyss hade börjat skolan. Man fick läsa för dom och vi pysslade
och var ute ibland och bakade. Vi gjorde mer saker. Det var roligt att vara
med dom minsta. Vi var med dom bara för dom som gick sista året hade tyska
eller franska.

När jag gick sista året så läste jag franska och det var roligt. Sista året
hade vi ännu mer läxor och prov. Det var ganska jobbigt det sista året men
det gick fort som tur var. Vi var också och hälsade på, på Valskog skolan.

Nu har jag gått ur Munktorp skola och efter sommarlovet ska jag börja i
Valskog. Det skulle bli kul men pirrigt. Längre dagar. Schemat var först
svårt att förstå men man lärde sig snabbt.

Det första året på Valskog skolan gick fort men det var ännu mer läxor och
speciellt mer prov. Lektionerna blir längre och mera på en dag.

Andra året är samma som det första fast lite jobbigare.
Sist men inte minst så har vi det sista året kvar. Det jobbigaste av dom
alla. Men också den bästa för det går fortast. Nu kanske man får en vecka
med mycke läxor och prov. Sen kanske man har en vecka med lite läxor och
prov.
Sen har vi ju dom här ”jätte”roliga nationella proven ”jippi”. Plus att vi
ska göra några undersökningar också.

Vi har också valt till gymnasiet. Jag hoppas att jag får mitt första val.
Barn och fritid.

Jag tycker att detta året har varit bäst. För nu känner man många på
skolan.

MIN SYN PÅ SKOLAN

Hej. Skolministern. Det är bra att du vill ändra på skolan för att
ändringar är bra. Man kan inte jobba på ett ställe som aldrig ändrar sig.
Därför har jag några förslag som du kan ändra på.

1. Att det ska finnas en regel på hur många vuxna det ska va som går
omkring på skolan och sånt. För här i Högfors skolan så går det bara
omkring lärare på skolan om dom ska till en lektion eller köpa något i
cafeterian. Fast det händer att lärare sätter sig på en bänk och läser
tidningen. Men det är fler som gjör det nu så det funkar hos oss. Men på
andra skolor tror jag att det ibland inte finns några lärare som går
omkring och därför UPPStår mobbning och slagsmål.

2. SKOLmaten måste vara bättre. PLUS 1-2 kronor pär måltid är tillräckligt
och det ska vara mer än en Rät att välja på. På vår skola späder dom utt
kötfärs till TaCO med ris och att man baka får ta 2-3 bittar pizza. Man
blir inte mätt på 2-3 bittar. Föra året (vårterminen) så hittade jag en 1×2
cm stor åder bit i vår kötgryta. det var fruktansvärt i våra köttbular
hitar man ibland 1×1 mm stora bråskbitar i ungefär var 5 köttbulle. Riset
som vi får kan ibland vara över saltat. till hamburgare får vi bara salad,
bröd, kött (naturligtvis), PULVermos och dresing. Vi får inte änns katcup.

3. Våra betyg, i idrot är jag ingen sjärna. Jag komer aldrig få mer än G
där. min kropp är inte byggd för idrot och där för kan jag aldrig få MVG i
allt (inte för att jag har det, men ändå) för att jag är född med en
osmidig kropp? Det är också dumt att det betyget väger lika tunkt som Matte
eller So. Om någon hade MVG i alla praktiska ämnen och G i rästen så kanse
man kan koma in på Natur. Men den person en klarar troligen inte av natur.
Medan en person med MVG i Matte och VG i SV, ENG och SO inte komer in, så
borde man förstå att det är något fel! Eller om en som bara Har G i
praktiska ämnen och MVG och VG i alla andra kan koma in på ett idrots
gymnasium. Men inte personen som har MVG i idrot och VG i dom andra
praktiska sakerna och G i dom opraktiska. Det är ganska dumt system.

4. NU till mössor inomhus i klassrum. Jag tycker att det inte gjör något om
man har mössa på Lektionerna, att ha mössa eller keps på sig påverkar inte
studierna. Men får man ha skor på sig så får man ha keps eller mössa. Jag
använder inte mössa eller keps men om vi är ett demokratiskt land moste vi
rösta fram om det ska vara tillåtet eller förbjudet.

5. Att införa en Dator Lektion pgrund av att istortsätt alla jobb nu är
beroende av datorer eller internet. Så för att få ett jobb nu moste man
nästan ha dator kunskaper.

6. Skolor ska kunna hyra ut lokaler till olika träffar som ett Lan-Party
(kopplar ihop flera datorer med varandra och spelar oftast imot varandra,
oftast counter-strike) Det skulle gjöra skolan till en träff punkt och det
skulle ju vara bra att inte bara kombinera skolan med att jobba och få
läxor.

Jag hoppas att deta är bra idéer och att det gjörs något imot det. Så kanse
vi får en riktig bra skola tillslut.

Med Vänliga hälsningar Elevens namn, klass och skola

Att byta skola!
Tårarna flödade nedför mina kinder. Aldrig hade jag trott att det skulle
vara såhär svårt att säga farväl. Även fast jag bara skulle flytta några
mil bort kändes det som om jag skulle flytta till andra sidan jordklotet.
Jag var född och uppvuxen här i Söderhamn och att behöva flytta från mitt
barndomshus och alla vänner tog verkligen knäcken på mig. Nu stod jag där,
utanför den fulla flyttbilen och skulle strax ge mig av. Eller, inte bara
jag utan även min mamma, pappa och min nyfödda lillebror skulle med.
Hela min klass stod uppradade utanför bilen för att ta ett sista farväl, så
även min släkt. De flesta i alla fall. Jag kramade om min bästa vän, Lina,
en sista gång. Därefter startade pappa bilen och jag hoppade in och satte
mig. Alla vinkade som galningar när vi började rulla iväg nedför gatan.
Några av mina klasskompisar började springa efter bilen men efter några
sekunder var de borta. Så var vi slutligen påväg. Om någon timme skulle vi
vara framme, framme vid vårat nya hus, min nya skola och staden vi nu
skulle bo i, Gävle. Resan gick ganska snabbt. När vi rullade in på
uppfarten var det som om en liten sten i magen försvann. Huset var faktiskt
finare än vad jag hade tänkt mig. Solen sken och det doftade syrén. Pappa
plockade upp nyckeln ur fickan och nästan sprang fram till dörren. Han såg
ut som en liten pojke på julafton, så lycklig var han. Väl inne i huset
gick jag direkt och kollade vart jag skulle ha mitt rum. Tillsist bestämde
jag mig för ett litet rum på övervåningen, med utsikt över älven. Jag
började packa upp lite småsaker men långt ifrån allt. Min nya säng hade
inte kommit än så jag var tvungen att ligga på en madrass, men det skulle
nog gå bra det med. Imorgon skulle jag iallafall börja min nya skola. Jag
och pappa hade åkt dit en gång förut för att kolla hur det såg ut och så.
Det verkade vara en bra skola. De lärare jag hade stött på verkade trevliga
och lokalerna var fräscha. Självklart var jag lite nervös för att träffa
alla elever i min nya klass men det skulle nog gå bra. Jag gick och la mig
tidigt den kvällen, för att vara utvilad dagen efter. Natten tickade iväg
väldigt snabbt och helt plötsligt var det morgon. Jag kände mig inte
speciellt pigg och jag hade en fruktansvärd huvudvärk, och ont i magen. Det
är väl bara för att jag är nervös tänkte jag och brydde mig inte mer om
det. Frukosten stod fram|dukad på köksbordet men jag fick bara i mig en
halv macka. Jag tog på mig mina kläder och tog min ryggsäck och gick ut
till cykeln. Skolan var bara några 100 meter bort så jag hade väldigt nära.
Klockan var bara tio i åtta när jag kom fram så jag gick in och började
söka igen mitt klassrum. Många ögon kollade på mig och några viskade lite
och pekade på mig. Men jag förstod dem, jag var ju ny. Tillsist hittade jag
dörren som stod ”8A” på. Jag knackade på försiktigt och steg in. Det blev
knäpptyst i klassrummet och alla stirrade på mig. Jag kollade på min fröken
och hon log.
– Välkommen Sara, du kan gå och sätta dig därnere vid Astrid, sa hon och
pekade på en ledig bänk. Jag gick med raska steg och satte mig.
– Vi startar direkt med lite matte nu då, sa fröken och plockade fram allt
material till mig. Efter mattelektionen hade vi rast. Jag var just påväg ut
från klassrummet när jag hörde att någon ropade på mig. Jag vände mig om
och där stod Astrid.
– Hej, vill du ha en liten guiding genom skolan? frågade hon.
– Ja, tack! sa jag och log.
Vi började gå genom vår korridor och hon visade några klassrum, tex. kemi-,
fysik och biologisalarna. Sedan fortsatte vi bort till matsalen och vidare
till idrotten. Vi började sedan vandra tillbaka till vårat hemklassrum för
vi skulle strax ha engelska. Då helt plötsligt kom det. Den halva mackan
jag hade ätit i morse och middagen igår. Jag spydde rakt på Astrid. Hennes
kläder var dränkta av spya. Jag trodde jag skulle dö. Det var första dagen
i en ny skola och vad gör jag? Jo, jag spyr på en klasskompis.
Jag sa förlåt om och om igen, och somturvar förlät Astrid mig.
Hon blev senare min bästa vän, min bästa vän som jag spydde på första
gången vi träffades.

VG

ATT BYTA KLASS!
Solen värmde mot kinden, där vi satt lutade mot skolväggen. Vi hade just
slutat den sista skoldagen innan sommarlovet, och vilken dag sen! Fåglarna
kvittrade, solen sken och barnen lekte i lekparken.
Jag, Jenny, var 14 år och skulle gå ut åttan. Min bästa kompis, Malin, satt
bredvid mig i solskenet. Det här var livet, men det skulle inte vara för
alltid. Under det kommande sommarlovet skulle jag och min familj flytta.
– Jenny? Sa Malin.
Jag slog upp mina blå ögon och mötte Malins gröna.
– Ja, vad är det? Sa jag.
– Nu går vi hem, Sa Malin
Vi reste på oss och traskade hemåt.
Nu var det sommar!

Under följande veckor hade jag fullt upp med att packa. Malin tittade in
nästan varje dag och hjälpte mig. Ibland for vi till någon närliggande
badplats och badade, men oftast hann jag inte.
Så kom dagen ”D”. Huset var tomt på grejor och lastbilen med våra möbler
hade stuckit. Jag hade varit med Malin hela dagen, vi hade farit in till
stan och tagit en fika. Vi hade suttit länge och pratat om allt möjligt. På
vägen hem lovade vi varandra att skriva.
– Jenny, skynda dig, ropade min mamma Lena.
Jag gav Malin en stor kram. Tårarna rann nedför min kind. Så packade vi in
oss i bilen, mamma, pappa och jag själv.
Jag satt och tänkte, skulle allt bli bra därborta? Kommer Malin att glömma
mig? Vi skulle ju trots allt flytta ca. 40 mil bort. Jag lutade huvudet mot
fönsterrutan och blundade. Sen somnade jag.

Vi kom fram nästa morgon. Jag vaknade av att mamma ruskade i mig.
– Vi är framme nu, sa hon.
Jag sträckte på mig och klev ur bilen. Där var det, vårt nya hus. En gul
villa med vita knutar. Äppelträd var planterade på framsidan. Jag gick
uppför trappan och in i huset. Det var större än vårat gamla hus. Mitt rum
var på övervåningen. Jag fick en balkong. Det här började kännas bättre och
bättre.

Veckorna gick och jag spenderade största delen av sommarlovet till att
ströva om|kring. Jag skrev ett brev till Malin och berättade hur jag har
det och att jag saknade henne. Hon har inte skrivit till|baka än.

Sista sommarlovsveckan var jättetråkig. Det fanns inget att göra. Jag har
inte heller träffat någon i min ålder. Jag längtar tillbaka till Malin.

Så kom den första skoldagen. Jag var väldigt nervös. Det kändes som om alla
stirrade på mig. Och det gjorde de säkert. På morgonen hade mamma frågat om
hon skulle följa, men det hade blivit pinsamt. Där var mitt klassrum. ”9F”
stod det på dörren. När jag kikade in genom fönstret i dörren, satt alla
och lyssnade på läraren. Jag knackade försiktigt på dörren. Såg att alla
vände sig om och tittade på mig. Jag gick in och våran fröken presenterade
mig.
– Ja, det här är Jenny Petersson, som ska börja i våran klass, sa fröken.
Gud, vad pinsamt, tänkte jag.
– Du kan sätta dig där borta brevid Anna, fortsatte fröken och pekade på en
blond, fräknig tjej, som såg OK ut.
Jag smög mig mellan allas bänkar och satte mig brevid henne.
– Hej, sa Anna.
– Hej, sa jag och log lite osäkert.
Det här skulle nog gå bra ändå, tänkte jag.

Följande veckor lärde jag känna Anna bättre, och även en tjej som hette
Alva. Vi blev bra kompisar ganska fort. Allting gick bra tyckte jag. Jag
kom in i klassen ganska fort.
Jag och Malin brevväxlade nästan varje dag. Hon kommer hit till jul.
Jag längtar!

Betyg: VG