2003 – Sida 54 – Skrivbanken

Mina skolår :

När jag tänker tillbaka på min skolgång så är det med en skräckblandad
förtjusning. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men ändå känns
det som om jag måste le. Mina skolår har nog trots alla mörka stunder varit
bra.

På kvällen, efter första skoldagen i ettan, när jag låg i sängen för att
somna minns jag att jag tänkte:
– Herre Gud, nu är jag verkligen stor! Tänk, jag har gått en dag i ettan.
Men när jag ser etta-klassare idag, så är de ju väldigt små.

Under hela lågstadiet var jag väldigt blyg. Av någon anledning hade jag
ändå aldrig svårt att få kompisar, de drogs till mig på nåt vis. Så ensam
har jag aldrig varit.

Annika hette läraren som vi hade hela lågstadiet. Hon ville att alla skulle
kalla henne för fröken, men alla sa Annika åt henne ändå.
Varje år tvingade hon oss att måla majbrasor med kladdkrita efter första
maj. Det var något som jag avskydde, för mina eldar blev misslyckade varje
år. Men det värsta var att hon satt upp dem på väggen i klassrummet så att
alla kunde se dem och jämföra de bra och dåliga majbrasorna.

Jag har ett minne från en lektion i tredje klass. Läraren gick igenom
någonting på svarta tavlan -som under alla år har varit grön- jag tror det
var någonting om jordbruk. Jag minns att jag tittade ut på skolgården genom
fönstret och tänkte att när jag slutade låg-|stadiet och började i fyran på
mellanstadiet med en ny lärare så skulle all gemenskap och allt trivsamt
vara slut. Då skulle det bara handla om pluggande. Så blev det inte.

Dagen innan jag skulle börja fyran så tänkte jag att jag skulle bli en ny
människa. Jag skulle bli gladare och våga mer. Det lyckades redan första
dagen. Första intrycket jag fick av mellanstadiets värld var de höga
bänkarna och de höga stolarna. Man kände sig som Nils Karlssons pyssling
när man gick omkring i det klassrummet bland de skyhöga bänkarna. Läraren
-Ove- var en lång man med vitt hår, glasögon och stickad tröja. Jag älskade
honom som en mor-|far från första stund.

Efter första terminen på mellanstadiet slutade Ove p.g.a. klassrumsluften
som han var allergisk emot. På väg hem från skolan sista dagen innan
jullovet grät jag för att jag var så ledsen. Efter jul började virrvarret
av lärare bryta ut. Vikarie efter vikarie avlöste varandra och det verkade
aldrig komma någon fast lärare. Tillslut kom Therese, hon var en nyutbildad
lärare med brunt långt hår. Hon var hela klassens bästa vän ända tills i
slutet av femte klass. Då var hon tvungen att flytta tillbaka till
Stockholm, därifrån hon kom. Så när jag började sexan fick vi en ny lärare.
Det var då helvetet tog fart.

Under hela sjätte klass mådde jag dåligt. Egentligen vet jag inte vad som
hände, men helt plötsligt var klassen förfärlig att ha att göra med.
Skolans lärare avskydde oss, skolans andra elever var rädda för oss och jag
tror nog att vi hatade varandra också.

När vi sedan började på högstadiet så var det som en befrielse. Allt kändes
så underbart och lugnt i jämförelse med i sexan. Att klassen splittrades
upp var bara bra.

Jag kommer ihåg hur nervös jag var första skoldagen i sjuan. Man kände
nästan ingen och skolan kändes så stor att jag aldrig trodde att jag skulle
kunna lära mig var alla salarna låg.

Nu har jag gått på högstadiet i snart tre år och då slutar grundskolan. Den
har utsatt mig för mycket och gett mig många olika intryck. Det jag minns
mest är alla männi-|skor jag har haft omkring mig. Alla syslöjdslärare
förtjänar ett eget kapitel. Alla har varit äldre kvinnor med kort hår och
bestämda regler för hur allt ska skötas. Aldrig kommer jag att kunna glömma
deras stränga order:
– Nej, du får inte klippa mitt i tyget!
– Du får inte glömma sömsmån!
– Man måste komma ihåg att nåla kanterna!

Till hösten börjar jag på gymnasiet. Det blir spännande och förhoppningsvis
roligt också. Samtidigt så kommer man ju närmare den människa som man ska
vara i framtiden. Under alla dessa skolår har man ju förändrats och
utvecklats. Det har alla andra omkring också gjort.
En klassåterförening om femton eller tjugo år vore intressant. Då skulle
man få veta vad det blivit av alla.

Så när jag tänker tillbaka på min skolgång så måste det vara med
skräckblandad förtjusning.

Marianne Molin
9:13

9 feb.2003

Min syn på skolan
Skolan är inte en fin syn i dagens läge. den är skräpig och det ligger snus
och burkar papper och massa annat skräp över allt. Dom skulle kunna köpa
mer paperskorgar och ställa ut. För det står bara 3 papers korgar på
varenda plan och det tycker jag är för lite.

Det är dåliga tider och börja skolan 9:30 varje morgon och sluta skolan
15:40 med bara 10 min rast och lunch. Det skulle vara mycket bättre om dom
tog bort hålen och man fick sluta en timme tidigare eller börja en timme
senare på morgonen. Men det är ju också dåligt om man kommer sent 3 gånger
än om de bara är 20 sekunder så måste man sitta kvar en timme på fredag.
Enligt skollagen får man inte ens sitta kvar på fredagar en timme till
16:40. Det är rent förjävligt.
Det är jobbigt och gå på lextionerna, för det känns inte som att det är
någon mening då inte ens lärarana är kunniga att lära ut för dom har inte
ens tagit lärar examen. Utan dom börjar bara prya på skolan sen får dom
jobb som lärare det tycker jag är ganska konstigt. För det är ju för våran
skull dom är här att vi ska lära oss. Och sen är det jobbigt då alla
lärarna går runt och är sura. För det enda vissa lärare värkar kunna är att
gå runt och glagga på allt och alla. Och jag förstår inte vaför man inte
får ha snus på vissa lexitioner det stör ju ingen den ligger ju bara under
läppen.

Och sen vandaliseringen på skolan, det borde ni göra nånting åt. Det är ju
inte roligt om skolan har ny köpt in datorer. Och sen efter en vecka
fungerar nästan inte en enda av dom.
Jag tycker att det är ganska meningslöst att lägga ut pengarna på någonting
som bara förstörs efter 1 vecka.
Det skulle vara mycket bättre om dom köper en sofa där man kan sitta och
vila efter en 60 min lexion. Bara sitta och ta det lungt. Istället för att
sätta sig på en sten hård bänk som inte alls är sköna.

Och för att skolan sköts dåligt är rektorernas fel. Det är dom som rår om
skolann. Då borde dom ju kunna sköta den dom borde ta i tu med problemen på
skolan men dom kanske är för dumma för att klara av det. I sånna fall
tycker jag att ni borde skicka dom på någon kurs.

Det jobbigaste med skolan är lexinerna. Det är ju vissa som går bra där man
inte bara får sitta still och lysna då lärarna står och bablar där man får
göra nån ting tex. Idrott, Teknik och Slöjd.
Men det går ju bra att sitta och skriva eller läsa en bra bok. Men annars
är det bara jobbigt att sitta på en lexion.

Och sen proven jag vet inte vad dom har för stratigi med dom. Men dom
lyckas då lägga varenda prov på samma vecka. Och hur lätt är det att lära
sig 4 prov på en veckan. Nej inte alls lätt så då väljer man bort det prov
som är svårast.

Skolmaten är inte heller bra. Den är inte specielt god.
Och om den är god någon gång då hinner den oftast ta slut innan 9an hinner
till maten. Så då måste vi gå och vänta på maten i 20 min. Och då brukar
den vara kall. Och då får man nöja sig med en husmans.

Det skulle va bättre om allt var bra i skolan så man fick gå ut skolan i
lungn och ro, Inget skafs.

Av: Joakim Landgren

Att byta skola
Jag låg och såg på tv när pappa kom hem.
– Kom Anders Jag måste prata med dig, sa han
Vi satte oss vid matbordet och han berättade att han hade fått jobb uppe i
Burträsk. Och han sa att vi skulle flytta dit innan höstterminen så jag
skulle få gå på Älghagskolan.
Jag förstod att det var ingen ide att protestera men det kändes ändå
väldigt tungt att lämna alla vänner och min trygga hemstad.

När åk. 6 var slut så började jag ora mig mer och mer för hur det skulle
bli att börja i den nya skolan.
Och den 6’e Augusti så for vi med alla våra saker till vårt nya hem i
Burträsk. Det var vackert väder då vi kom fram. Ca: 24 grader i skuggan,
solen sken och luften stod alldeles stilla. Jag tänkte att jag måste
fortast möjligt ta mig ner till sjön så jag får bada.

Senare på kvällen började en klump växa i min mage. Men då sa jag för mej
själv:
– ähh va fan de ä inge å ora sig för.
Och sen sommnade jag på två minuter.

Nästa dag steg jag upp tidigt, och fikade ordentligt sen skjussade pappa
mig till skolan.
Det var en ful skola Den såg mer ut som ett hyres hus än som en skola.
Färgen hade börjat falna på flera ställen och den såg inte inbjudande ut.
Men sen då jag kom in i skolan var jag tvungen att ändra uppfattning,
väggarna var fyllda med målningar och det stog sköna soffor överallt. Dom
hade också datorer i alla hörn. Det var en liten skola och alla verkad
känna alla. Många tittade på mig undrade vem jag var.
På första lectionen fick jag presentera mig för min nya klass. Många i
klassen delade mina intressen och jag fick snabbt nya vänner.
Efter första dagen kändes det mycket bra lärarna var trevliga, det fanns
snygga tjejer och jag hade fått nya polare. På kvällen ringde Markus, Han
var en av mina nya kompisar, han undrade om jag inte skulle följa med honom
till skateparken. Och jag svarad:
– Jo men självklart!
Så vi va där och åkte tills kl var 12 då for jag hem och sov.

Och efter några veckor på Älghagskolan så stortrivdes jag. Jag hade fått en
ny tjej som hette Evelina och det gick ricktit bra för mej i skolan.

Och nu då jag är 16 år och går i nian så då jag tänker tillbaks på mitt
skolbyte så är det bara posetivt. Mitt liv blev mycket mer innehålls rikt
och jag fick mycket fler nya vänner jag vet inte varför men jag kände att
jag blev mycket mer mån av att göra bra ifrån mig i skolan, och det gjorde
jag också!
Därför anser jag att ett byte av skola och miljö kan vara nyttigt.

Att byta skola/Att byta klass
När jag gick i klass 1-3 så gick jag skola på Södermalmsskolan, det var en
liten röd trevlig skola. Fanns inte mobbing där för vi var så få elever och
vi hade jätte bra samhörighet. Men det fanns bara upp till årskurs 3 i den
skolan så sen efter 3:an var det dags för skolbyte.
Jag tror nog att alla i min klass var väldigt nervösa, nu skulle vi flytta
till stora Söderhags|skolan och gå skola med ca 200 andra elever. Men det
var ganska ok, vi skulle fortfarande gå i samma klass, bara få en ny
paralellklass. Det gick bra, jag tror att alla trivdes rätt så bra visst
fanns det mobbing på denna skola det fick jag också smaka på, men det var
inte så farligt, nån lite pik här och var.
Sen så var det sags för det största bytet någonsin, nu var man en stor 6:a
som skulle börja års|kurs 7! Då blev jag riktigt nervös, klassen skulle
splittras, vi skulle förlora varandras stöd och måsta stå på egna ben. Som
tur var så fick man välja 3 personer från sin egen klass som man helst
skulle vilja gå med.
Vi fick varsin lapp där vi enskilt skulle skriva upp dom 3 man helst av
allt ville gå med.
För mig var dom 2 första personerna lättast, mina bästa kompisar Nilla och
Cecilia. Men den tredje då, vem skulle jag då välja?
Jag valde tillslut Annika. Jag tyckte inte om henne särskillt mycket men
hon kändes som ett bra val ändå.
1. Nilla
2. Cecilia
3. Annika
skrev jag på lappen, vek ihop den och gav den till läraren. Jag kunde väl
ändå inte ha så mycket otur att jag skulle hamna med bara annika i en
klass.
Sen kom dagen då vi skulle få veta vilken klass vi hamnat i. Jag nästan bad
till Gud att jag inte skulle hamna med endast Annika. Dom ropade först upp
vilka som hamnat i klass 7:11. Massa okända namn från andra skolor
rabblades upp och dom så kallade ”nördarna” i min då|varande klass, där
bland ropades Annikas namn upp. Eftersom mitt efternamn börjar på S så
för|stod jag nästan att jag var den sista som skulle ropas upp. Och så blev
det.
Hanna Söder, ropade Sören, min dåvarande lärare upp.
Jag kände hur jag fick en klump i halsen. Jag hade hamnat i en annan klas
än Cecilia och Nilla. Det kändes som jordens undergång.
Sen blev det sommar och klumpen i min hals blev allt större.
Skulle jag nu förlora mina två bästa vänner?
Men sen fick jag veta ett alternativ, man fick byta klass om man hade skäl
till det! Min mamma pratade med rektorn på skolan. Vi ringde runthalva
sommarlovet kändes det som. Jag ville verkligen byta klass, men det blev
aldrig så. Alla såg mej som en social och framåtriktad person, jag skulle
lätt kunna skaffa nya vänner. Jag blev skitsur men det fanns inget att göra
åt det, skolans önskan var min lag.
Och så kom den stora Dagen. Den första skoldagen som högstadieelev. Jag
hade köpt nya fina kläder och nyss färgat mitt hår knall rosa. Jag hade
ruffsat till mitt hår och lagt på make up på ögonen. Jag var skit|ball
tyckte jag. Men vi hade otur med vädret, det ösregnade! Jag cyklade med
Cecilia och Nilla till skolan. När vi träffades iden vanliga korsningen var
vi skitfina men när vi var framme vid Pinnbacken så var vi blöta i håret
och på kläderna, sminket hade runnit och vi var trötta och griniga när vi
kom in till skolans värme. Det stof på entré dörrarna vilket klassrum vi
skulle vara i. Cecilia och Nilla skulle vara i klassrum 102 och jag i
klassrum 203.
Så mitt första klassbyte började i sorg. Nu var vi inte tre bästisar
längre, jag hade hamnat utan|för. Och det var inte alltid vi hade raster
samtidigt, så vi gled mer och mer ifrån varandra. Så en dag så var det inte
jag, Cecilia och Nilla längre. En tjej vid namn Dani hade tagit min plats.
Då förstod jag att nu var jag helt ute. För ett ganska långt tag stod jag
ensam vid skåpen på rasterna. Jag kunde ju inte bara slita tag i nån och
säja, kan jag va med dej?
Men sen kom dagen då jag gjorde det. Jag slet tag i Elisabet från min klass
och frågade rakt ut, kan jag vara med dej ikväll? Nu är jag och Elisabet
bästa kompisar. Så det gick ju bra tillslut med klass|bytet. Och nu går man
i 9:an och ska snart byta klass och skola igen. Allt går så fort, känns som
att det var aldeles nyss jag var liten och ny på den här skolan. Och nu är
det dags igen. Nu ska man bli liten och ny igen. Känns bra att få välja en
linje som man verkligen vill gå och få komma till en ny skola. Jag ska gå
medie programmet i luleå. Har varit och kikat på skolan med Elisabet. Det
var en fin ljus skola med trevliga lärare och elever. Den passar mig jätte
bra men jag känner ändå oron. Jag kanske inte får nån kompis på den skolan.
Elisabet ska förmodligen gå skola i torneå så då är jag ensam igen. kommer
att splittras rån min bästa vän. Men det kommer säkert att gå bra. Det
intalar jag mig själv. Det här blir jättebra. Men jag känner ändå samma
oroklump som jag kände på sommarlovet från 6:an till 7:an. Tänk om skolan
kräver för mycket, jag kanske hamnar efter och blir utmobbad. Det var
lättare när man var yngre och skaffa nya vänner, det var som mer
själv|klart att man skulle prova på nya vänskapskretsar. Det här kan jag
grubbla över hur mycket som helst. Jag får bara ta dagarna som dom kommer,
allt löser sig och vem vet, den hela Elisabet historien kanske upprepar
sig? Men just nu känns det som att jag inte vill ha nån ny bästa kompis,
men så kände jag i 6:an också. Jag tror att klassbyten är bra för ens
utveckling, men lär sig att ta nya initiativ och får träffa nya människor.
Man ska inte känna sig så bekväm i sin situation hela livet. Det kan vara
bra att skaffa sig nya roller och få vara med olika människor. Eller det är
i alla fall vad jag intalar mig själv just nu. Annars skulle jag nog följa
med Elisabet till Torneå.

Den här novellen blev inte så bra. Jag vet att jag kan mycket bättre.
Men nu hade vi ju inte så mycket tid och jag har ”skrivtorka”. Försökte
ändå få med lite vettigt innehåll.

2. att byta skola.
– Marie! Sluta bråka nu, vi måste flytta.
– Men mamma jag vägrar!
Att allting ska gå fel nu när jag äntligen har börjat trivas, jag har bytt
skola 8 gånger på 4 år och jag orkar inte mer. Mina betyg har blivit
väldigt dåliga och jag har nästan slutat äta. Jag har börjat röka och vara
ute mer på helgerna. Och nu ska vi flytta igen.

– Snälla Marie kan du inte hjälpa till lite nu, din pappa har fått ett nytt
jobb i Övik, sa min kära lilla mamma
Jag började packa min väska och tänkte bittert ”det kanske blir bättre”. I
Morgon var det dags att åka iväg med våra saker. Jag gick och lade mig, och
tänkte på vad morgondagen hade att ge.

Dagen var kommen och det var dags att åka idag skulle allting hända jag
skulle titta på skolan, huset och se vilka som skulle bli mina nya
kompisar. Faktiskt så var det ganska spänn-|ande. Vi åkte iväg vid 11:30
och kom fram 17:45 en lång och utmattande resa. När vi var framme vid huset
så stannade världen för några sekunder hon hade inte sett ett så fint hus
förut. Skinande vitt tre våningar plus källare wow! Här skulle jag nog
klara av att bo ett ”litet” tag. Hon sprang in och kollade på rummen oj oj
oj dom var enorma. Hon valde det största och gick ut på baksidan, dom hade
pool på baksidan!

– Mamma !! Kom, kolla poolen här ska jag spendera mina dagar resten av
sommaren. Jag var överförtjust i huset och önskade att vi skulle kunna bo
här för evigt sade jag då. Men det skulle jag aldrig ha sagt för när jag
kom innanför min nya skolas dörrar, ja jag kan inte uttrycka min förvåning
i ord. Det var folk som drack öl det var slagsmål, alla skrek. Det var
minst sagt hemskt. Men jag gick in till repeticionen och frågade vart jag
skulle gå, men där inne satt en kille med en cigg i munngipan.
– Gör vad du vill, sa han.
– Okej men jag ska in…
– GÖR SOM DU VILL SA JAG!

Jädrans! vad rädd jag blev men jag satte mig på en bänk och slog upp min
mattebok. Då kom en ursnygg kille och satte sig bredvid mig.
– Vill du komma på fest på fredag?
– Öh… jag vet inte jag känner ju inte så många, jag är ny här.
Men jag tackade ja och gick sedan hem. När jag berättade för mamma och
pappa vad som hänt idag blev dom smått galen. Dom sa att jag genast måste
byta skola, men sen ljög jag ihop att det var frivilligt och att det fanns
lärare som brydde sig. Jag menar killen som satt bredvid mig verkade
trevlig. Och där skulle jag nog klara av att gå.

Så var det fredagkväll och så var det dags för fest! Jag hade pratat med
killen som heter Erik. Jag fick veta att vi bodde bara ett kvarter bort
från varandra. Så vi skulle gå med varandra. Han kom förbi och vi gick
iväg.
När vi kom fram var det redan fullt hus. Vi klämde in oss vi hittade ägaren
av huset som också var Eriks bästa vän. Nu var jag nöjd att vi hade flyttat
jag hade ju fått dom finaste vännerna. Och dom hade dom brutalaste
festerna. Erik och Timmy tisslade och tasslade. Dom vände sig mot mig och
bjöd mig på en drink. jag tog den och smakade riktig god faktiskt. Jag
drack upp den på en gång och fick en ny. Jag gick runt i huset och hälsade
på några tjejer som jag hade sett förut på skolan. Jag hade roligt men jag
tyckte att det var dags att gå hem.
– Erik! Jag går hem nu, sa jag
Han gav mig en kram sen gick jag.

Terminen gick vidare och jag sa till mamma att allt gick bra i skolan fast
jag redan hade bränt upp böckerna. jag hade festat som en tok och till och
med börjat ta droger men just då brydde jag mig inte om det. Det var dags
för betygen och jag hade inte gjort något på hela terminen, så jag var
väldigt orolig.
Men då jag fick betygen hade jag VG i alla ämnen och MVG i två och jag
förstod ingenting. Men så kom Erik som nu var min pojkvän och förklarade
att det var falska betyg. Mamma och pappa var i alla fall supernöjd.

– Marie, det är en sak vi måste prata om, sa mamma.
– Okej vad?!
– Pappa har fått…
– Nej!!! Jag vill inte flytta!!
– Men Marie vi måste vi kan inte leva på min lön. Jag sprang upp på mitt
rum och ringde Erik, och sa att vi skulle flytta igen.
Han blev väldigt ledsen och sa att jag skulle komma till honom så skulle
han få mig att må bättre. Jag gick dit, grät ett tag.
Jag såg hur han tog sin spruta med Heroin. Så jag tog min och satte den i
arm vecket, och tryckte, kicken kom och nu mår jag som jag alltid vill må
hela mitt liv.

Jag insåg inte vad jag höll på med då, att skolan totalt kunde ändra en
persons personlighet har jag inte förstått för än nu! Jag har ett bra jobb
som psykolog för folk som har haft narkotika eller har narkotika beroende.
Om jag kunde ändra tiden när vi flyttade till Övik skulle jag ha bytt skola
direkt. Jag hade ju ett val men enligt mig själv så tog jag det sämre.

Att byta skola
När Hans vaknade upp tidigt i sitt rum, på en Måndags morgon i April.
Bland alla flytt kartonger i hans rum hans nya rum.
Hans hade nämligen flyttat hit till Uppsala i natt med sin mor.
Han hade inte sovigt särsilgt mycket den natten.
Det ända han kunde tänka på var den nya skolan.
Hur ska det gå tänkte han när han klädde på sig och gick ut i köket för att
få lite mat i magen.
Hans Mamma hade redan klivigt upp för att göra frukost till Hans och sin
nya man Harald.
Hon gjorde pannkakor som va Hans favorti frukost mat.
– Mums, sa Hans när han ätigt klart.
– Vad kul att du gillar det gubben min, sa hans mor.
– Mor, sa Hans med dyster röst.
– Ja min son, sa hans mor undrande.
– Hur tror du att det kommer att gå?, sa Hans förtvivlat.
– Bara bra min son seså det är dags att gå nu, sa Hans Mor.
Senare när Hans kom hem så såg han inte särsilgt glad ut han sällde igen
ytter dörren och satte sig på en stol i köket.

– Hur är det fatt Hans?, undrade hans Mor.
– Dom Dom, stammade han fram.
Alla va jätt trevliga jag träffade jätte många nya vänner.
– Men va bra Hans jag sa ju att det skulle gå bra men hur va det med
lärarna då, sa Hans Mor.
– Alla var jätte bra utom bild fröken, sa Hans.
– Va bra sa, Svens mor
– Men jag är så trött, sa Hans
– Gå och lägg dig då, sa hans Mor
– Det ska jag väck mig till maten Mor, sa Hans när han gick och la sig.

Att byta skola & klass
Det var dagen efter jag och Arvid gjort slut.
Mamma sade att hon ville prata med mej efter skolan. När jag kom hem så kom
hon in till mitt rum och satte sig på sängen bredvid mej. Hon berättade att
vi skulle flytta i slutet av veckan. – Jag vill inte flytta, Sade jag
ordet oläsligt .
– Det kan inte hjälpas, sade hon med gråten i halsen.
Det var pappa som hade fått ett nytt jobb i Luleå.
Mina syskon var äldre än mig, Patrik är 19 och Henke är 21. Dom flyttade
hemifrån för länge sen, själv så var jag 15.
Dom skulle nog antagligen inte bry sig.
Men jag bryr mig. – Jag vill inte flytta, skrek jag.
Men ingen svarade, dom bryr sej varken om vad jag tycker eller tänker.
Jobbigast av allt skulle bli när jag kom till en ny skola. vi ska flytta på
Fredag, idag är det onsdag.
Jag gick upp på mitt rum för att packa ihop mina saker. Garderoben skulle
bli jobbigast att plocka ur.
När jag väl packat ihop allt så skulle lådorna bäras ner och ut i
flyttbilen, det var väldigt tungt och jobbigt.
Det gick bra tillslut, väl ute så var det en flyttgubbe som vi hur som vi
hjälpte mej att lyfta upp lådorna i flyttbilen. Det tog ett par timmar. När
vi sedan ätit mat och gjort all klart så åkte vi. Vi åkte i timmar.
Vi kom fram till ett vackert hus nere vid havet. Det var vårat hus. Vi gick
in. Huset visade sej ha 5 sovrum, vardagsrum, kök och 2 toaletter. Jag fick
rummet uppe, det var det största rummet. Vi flyttade in alla saker. Det tog
hela helgen att göra i ordning allting. I morgon ska jag börja skolan, det
kändes tungt.
Tänk om ingen skulle tycka om mej, tänk om dom skulle vara dumma med mej?
Jag visste varken ut eller in, men mina frågor skulle jag få svar på i
morgon.
Nu var det kväll, det är snart dags att sova, trött som man är. Jag gick
upp och tvättade mej och borstade tänderna. Mamma och pappa satt nere i
köket och pratade.
Jag hoppade ner i sängen och somnade nästan direkt. Jag vaknade på morgonen
av att mamma stod i dörröppning|en med en bricka med frukost på.
– Godmorgon, sa hon. – Godmorgon, sa jag.
– Du måste skynda dej att äta och göra dej i ordning, sa hon.
– Okej, sa jag. Jag åt så fort som jag kunde, klädde på mig och gjorde mej
i ordning.
Pappa skulle skjutsa mig till skolan.
Vi gick och satte oss i bilen och åkte.
Det tog en kvart innan vi var framme.
Skolan var otroligt stor, nästan som ett slott.
Skolans rektor Kjell kom och visade mej runt på skolan, så att jag inte
skulle gå vilse sa han.
Till sist kom vi in i ett lite mindre klassrum.
– Det här är ditt klassrum, sa Kjell. – Dina kamrater är ute på rast, dom
kommer snart. – Okej, sade jag.
Jag gick och satte mej vid ett bord.
Jag blev bara mer och mer nervös.
Klassen kom in och satte sig.
Välkomna, i dag har vi fått en ny elev, Desirée Johansson hon sitter där
borta, sa han och pekade.
Hon kommer ifrån Borås och har flyttat ända hit.
Kjell överlät ordet till läraren Gun.
– Ja, eftersom att vi har en ny elev så tänkte jag att ni ska få bekanta er
lite med henne, så jag ger er här och med 2 håltimmar, kom ihåg att vara
snälla med henne!
Alla sprang ut, jag följde efter.
Vi satte oss ner vid fontänen, och pratade.
Det visade sig att dom var riktigt trevliga.
Hela dagen hade jag kul. Jag kan inte minnas att jag har haft det så roligt
som en dagen.
Jag trodde att dom skulle vara raka motsatsen, men inte.

Att byta skola
Äntligen var det helg, ännu en lång vecka på skolan. Men det var sista
veckan för mig på B-U skolan för vi ska flytta till Hudiksvall.
Tidigt nästa morgon började jag och mina föräldrar att packa tills
flytt|bilen skulle komma.
Nu kom flyttbilen och skulle hämta våra saker, vi hade precis packat klart.
Jag gick och satte mig i mitt rum, det var helt tomt.
Jag började redan då och tänka på hur det skulle bli i den nya skolan, det
jag var mest nervös över var att jag skulle bli mobbad och inte hitta några
kompisar. Jag har det så bra här varför ska vi flytta?
Jag gick ut i hallen för att höra om dom var klara än. Det var dom också,
vi bodde i en 3:a så vi hade inte så mycket saker som skulle flyttas.
Direkt då sprang jag till bilen för att få sitta fram.
Vi hade nu kommit fram till Hudiksvall och vi åkte direkt till lägenhet
mitt i Hudiksvall, alla grejor var i lägenheten redan.
Så vi satte igång att packa upp sängar och matbordet.
och sen gick vi och skulle sova för det väntade en lång söndag med både
städning och inredning av lägenheten.
Jag sov länge nästa morgon det var ingen som väckt mig.
Jag gick in till mamma och frågade hur det gick för dom?
Bra, sa hon.
Dagen gick jätte fort, utan att jag riktigt tänkt på de så var det läggdags
för jag ska till en ny skola imorgon.
Mamma väckte mig kl 7.
Jag gick upp direkt för att äta frukost, också var jag ganska nervös. Jag
bodde inte mer än 500 m ifrån skolan. Rektorn skulle presentera mig inför
min nya klass på deras mentors tid.
Han tog mig till katedern, så jag kunde presentera mig inför klassen. Jag
började säga mitt namn och vart jag kom ifrån.
Sen fick jag gå och sätta mig bredvid en jätte snygg tjej, hon hade brunt
långt hår och bruna ögon hon var inte så lång.
Jag sa hej när jag satte mig. Hon sa hej med tyst stämma tillbaka. mitt
första intryck av klassen var att dom var en lugn och tyst klass. Det
passade in på mig, jag sa inte mycket i onödan.
Första dagen gick väldigt bra och jag har faktiskt träffat två kompisar som
heter Kalle och Hans.
Samma kväll frågade mamma hur det hade gått för mig.
Jag svarade bra. Men jag hade gärna gått kvar på min gamla skola. Där hade
jag kompisar sen jag hade gått förskolan.
Jo, du mamma, klassen verkar lugn och jag tror jag har hittat två kompisar
också sitter jag bredvid den snyggaste tjej jag någonsin sett.
Va bra, svarade mamma med ett leende på läpparna.
Nästa dag påmentors tiden sa faktiskt den snygga tjejen hej.
Jag sa hej lite stammande för jag vart så förvånad.
Den dagen var det dags att ha sin första matte lektion, jag som hatar
matte.
Men lektionen gick väldigt bra, som tur var satt jag med Kalle och Hans dom
tyckte inte heller om matte. På tisdagar slutar dom efter lunch så det vart
en kort dag.
När jag kom hem så hade mamma skrivit en lapp där det stod att hon var ute
och handlade mat, så jag gick och spelade några spel på datorn.
Efter kanske 30min dök mamma upp, så jag gick ut och sa hej.
Hej sa hon tillbaka.
Sen gick hon med varorna till köket. Hon ropade hur har det gått idag?
Bra sa jag.
Jag tror nästan den här klassen är bättre för mig därför i min förra skola
pratade dom lektionerna igenom och då kunde jag inte koncentrera mig. Alla
elever här sitter knäpp tysta, det tycker jag är bra.
Min mentor har jag kommit nära också, hon hjälper mig mycket för att jag är
ny på skolan.
Va bra svarade mamma och gav mig en kram.
Samtidigt öppnades dörren och pappa kom in så jag berättade allt för han
också. Då sa han kan vi inte gå på en restaurang och äta god mat och fira
att det går så bra för våran son.
Lite senare på restaurang ming. Nu hade jag fått mina friterade kyckling
bitar så skulle vi skåla för mig. Skål! för vår son!
Sen när vi ätit upp åkte vi och hyrde en film och köpte godis. Nu var vi
äntligen hemma och skulle börja se på filmen.
Redan efter 1 timme somnade jag i mammas famn.

SLUT

Min syn på skolan
Min syn på skolan är följande:

Dom flesta tycker att skolan är tråkig. För gör skolan rolig kan man t.ex
att man har fler friluftdagar, kanske lite PRAO. En sak man blir less på är
också läxorna. De man inte lär sig på lekionen lär man sig inte hemma
heller, sen är det ju mobbning på nästan alla skolor. Dom borde läga ner
lite mer tid på det. Sen borde dom ha mer ”egna studier”, där man tar mer
ansvar för sina studier. Det fungerade bra så länge vi hade det. Sen kan
man bygga ”uppe håls rum” åt eleverna, där man kan titta på tv, film, spela
spel och sitta och prata med varandra. Allt som förstörs ska polisanmälas,
så man kan få ditt dom som förstör, då kanske dom slutar med det, och att
eleverna får den hjälp soom dom behöver. Nu kommer det att komma lite krav.

Så här ska skolan se ut/vara.
Eleverna ska kunna gå ut på raster utan att bli retad och slagen, Då behövs
rastvakter. Eleverna ska kunna sitta och prata med varandra på rasterna,
t.ex en cafeteria. Eller ett uppehålsrum.
Sen ska det finnas en mobbning grupp, som t.ex dom som blir retad kan gå
till och få hjälp att få slut på det. Sen om man inte har det lätt hemma
ska man kunna gå till nån på skolan som lyssnar på en.
Och om man inte har det lätt i skolan ska man kunna få hjälp med det, t.ex
att man får prao en dag i veckan, eller att man dellar upp schemat, om man
gillar söjd, och är tvär less på Eng, då ska man kunna gå till slöjden och
arbeta där.
Och skolorna ska vara klotter fria!!!
De dom kraven som jag har. Jag hoppas att du kan upp fylla några av dom.

M.V.H Mårten Jansson 9B B-U skolan.

marginalen är så ojämn, så det är svårt att avgöra om försök till
styckeindelning med enkla radbrytningar är gjord. Iom att det inte finns
några styckeindrag eller dubbla radbrytningar låter jag bli att skriva ut
eventuella försök till styckeindelning.

1. Mina skolår

Hej alla läsare. Här kommer min krönika om min skoltid. Innan jag började i
skolan tänkte jag att det bara skulle bli roligt, för att jag och alla mina
kompisar från dagis kom i samma klass. Men dagen före första dagen blev jag
rädd och nervös för jag visste ingenting och var rädd för dem nya som jag
skulle få träffa. Sen när jag kom till skolan så blev vi från mitt dagis
ett ”gäng” som blev typ en bärande vägg för klass. Vi hjälpte alla att få
nya kompisar, så att ingen blev mobbad. Vår lärare blev mycket glad över
att hon fått en sån bra klass som hjälptes åt så bra. Vår lärare var själv
riktigt snäll, men hade samtidigt hårda regler. Gjorde vi nåt dumt så fick
vi verkligen stå för vår sak och ta straffet. Jag tror att detta har hjälpt
mig mycket i min skoltid. Det första året gjorde vi inget speciellt. Vi
fick mest göra som vi ville och lära känna de andra lärarna och eleverna.
Vi fick även se att de äldre eleverna var inte alls farliga som vi trodde.
Min klass blev bra kompisar med en sexa som hjälpte oss. Till exempel om vi
fick nåt problem med några andra elever eller med nåt med skolans läxor. De
hjälpte oss också med att lära oss läsa och skriva lite svårare saker. Så
jag tyckte mitt första skolår var bara bra utan problem tack vare att vi
fick lära känna dessa underbara sexor. Kommande skolår var inte lika bra
för att våra ”beskyddare och hjälplärare” slutade. Så nu ville de flesta
klasserna ge sig på oss för att de hade blivit så avundsjuka. De började
att försöka slå oss och allt sånt som man gör med ettor. Vi fick det svårt
nu ett tag, men tillslut klarade vi av det och då flög detta år bara bort.
I detta år fick vi lära oss bland annat matte och alfabetet. Även detta år
var det mycket lek och stim. Kommande år som var det tredje av sex på
Tomteboskolan trodde vi bli det tuffaste och svåraste året. Det blev också
ett mycket komplicerat år. Detta var vårt sista år med Jessica och det
kändes tufft för hon hade varit så bra mot och åt oss. Hon sa att vi hade
varit hennes bästa klass på mycket länge. Vi tackade hon för allt hon gjort
och så, men det blev ett riktigt tråkigt avsked från henne för hennes mamma
dog ett par dagar innan skolavslutningen. Hon blev tvungen att åka från
oss. Vi trodde detta var sista gången vi såg hon. Vi hade sån tur att vi
slapp byta skola och fick gå kvar. Första dagen i fyra sökte vi genast upp
Jessica. Hon blev så glad. Vi fick bli hennes klass ”beskyddare och
hjälpredor” precis som sexorna hade varit till oss. Vår nya eller rättare
skrivit våra nya lärare hette Ann-Kristin och Radislav. Radislav kallade vi
helt enkelt bara för ”Radi”. Dessa två lärare var skolans bästa lärarpar
enligt de flesta eleverna. De var roliga, snälla, skrattglada och allt. Vi
blev direkt en bra laddning. De bestämde att vi skulle på klassresa till
Bornholm i sexan om vi var duktiga och skötte oss bra genom fyran, femma
och sexan. Det svåraste med fyran var att vi fick börja läsa engelska och
fick mer läxor och det var inte lika mycket trams nu. Vi var ju tvugna att
var bra nu för att få komma på klassresa till Bornholm. I slutet av fyran
fick vi reda på att de tyckte att vi varit flitiga och duktiga och om vi
fortsatte så som vi gjorde då så blev det Bornholm. Vi tyckte det var
skitbra. I fyran vann vår klass även Sundbymästerskapen. Det var en tävling
i friidrott. Vår klass var en riktig idrottsklass kan man skriva. Nästan
alla gick på nån idrott regelbundet i klassen. Vi hade även ett
skolmästerskap, men det tar vi nån annan gång. I femman blev vi lite
stökiga och aningen diviga p.g.a att vi var så bra på sporter, men när det
gick överstyr anmälde Ann-Kristin och Radislav oss i DM för friidrottare.
Där blev vi riktigt utklassade och det var exakt vad de räknade med. Nu
fattade vi att vi inte var bäst i världen så vi tappade vår divighet lite
och vi blev nästan normala igen. I Sundbymästerskapen detta år blev vi näst
sist. Våra lärare tyckte vi ändå gjorde bra ifrån oss för vi var bara 10st
som ställde upp resten var sjuka. Vi kämpade oss igenom det år som var
fullt av motgångar bara. Vi började att längta allt mer till resan till
Bornholm. I sexan nu, som var sista året på Tomteboskolan innan
Sundbyskolan, var riktigt jobbig för vi längtade till Bornholm. Efter en
månad var det äntligen dax för resan. Under resan levde vi verkligen livet
nästan fullt ut förutom att vi inte drack sprut eller tog droger. Vi
ordnade disko och allt där. Vi hade skit skoj där. När vi kom hem så slapp
vi skolan dagen efter för båten hade blivit försenad så vi var inte hemma
förrän vi 6.30 på morgonen. Vi fick även nu i sexan ha tyska och idrott på
Sundbyskolan och det gjorde att sen när vi började i sjuan så kände vi
redan lite elever och lärare. Nån månad innan vi började sjuan fick man
träffa sin nya klass. Mitt första intryck av den var att den var aningen
blyg, men ju mer vi började prata desto bättre var blev det. Den nya klass
verkade som att den inte var lika bra som den gamla, men det är ju tur att
man kan få fel också. När vi började sjuan då märkte man att denna klass
också skulle bli en skit bra klass. En sak som var bra var att min gamla
klass tappade aldrig kontakten med varandra fast vi inte gick i samma klass
mer. Vi pratade med varandra precis som vi gick i samma klass.
Sjuan var en lättid i min skolgång. Det var mest på skoj nu, men i åttan
fick man betyg så då var det bara att ge järnet. Det var en hyfsat svår tid
för att till varje prov övade man som en idiot för man ville ha MVG. Jag
körde nästan slut på mig, men jag kom på ett vis att öva inför prov. Det
var att börja en vecka innan och läsa det en gång/dag. Jag blev ganska nöjd
med mina betyg i åttan, men ville gärna höja dem. I nian hittils har det
bara gått som planerat. Jag tycker att det ska bli skönt att få börja på
Gymnasiumet. Jag hoppas verkligen mina betyg håller så jag kommer in där
jag vill.
Hoppas du tyckte om läsningen och att du mår bra. /Slut.