År då uppsatsen är skriven: 2003

Mina skolår!
Jag kommer ihåg när jag började i fyran. Förut hade jag gått på
”Mackaskolan” och nu skulle jag börja på Kungsängsskolan. Den var mycket
större än min gamla skola så att det var väldigt nervöst. Vi skulle få vara
i den helt nya byggnaden men den blev inte klar förrän efter jullovet.
Första terminen spenderade vi på en gammal nerlagd fritidsgård. Det var
faktiskt ganska roligt där och eftersom där inte gick några andra elever,
lärde vi känna varandra ganska snabbt.
ny sida
Jag minns den första dagen när alla kom dit med sina föräldrar Vi gick in
och satte oss i ”klassrummet” och vår nya lärarinna Inger pratade lite. När
det var rast, gick allas föräldrar hem och vi var kvar helt själva, hälften
av min gamla klass och hälften av en annan klass.
I början var det ganska uppdelat, men allt eftersom började vi leka ”kurra
gömma” och tillslut var alla med.

Jag kommer också ihåg när jag började sjuan. Jag var jättenervös innan, för
att skolan var så otroligt stor och det var så många klasser. Jag minns den
första dagen. Alla sjuor samlades utanför huvudingången, där våra mentorer
tog emot oss. Göran och Olle stod och vinkade med en skylt där det stod 7E
på och vi följde efter dem till klassrum nr 412. Vi gick in och satte oss
och Göran och Olle berättade lite om det förestående läsåret.
Det första året kände jag mig inte trygg med klassen. Det var mycket bråk
och prat på lektionerna. Men tiden gick och klassen lugnade sig. Nu trivs
jag jättebra och det är med blandade känslor som jag lämnar det här för att
börja på gymnasiet.

Inskannad version

Mina Skolår
Det jag nu kommer skriva om är alla dummhetor och tokerier som har hänt
mig. Det mesta hände när jag gick i första till tredje klass men mycket
hände under fyran och femman. Allt har hänt i verkligheten och är
nedtecknat som jag kommer ihåg det.

Prolog
Vi tre, jag, Oscar och niklas hängde nästan alltid ihop. Jag och Oscar är
födda nästan sammtidigt, våra föräldrar träffades på BB och det blev så att
dom träffades efteråt och vi lekte. Även en annan person föddes då, en
flicka som nu går i min klass. Hon var också med när föräldrarna träffades
och vi barn lekte. Jag mins en gång när en sådan träff var förlagd hos
henne, vi lekte med dockor i ett dockhus. Och för att få leken mer
realistisk bestämde jag och Oscar att låta vädrets makter spela in. När
dockskåpets ägare gick för att hämta kakor så tog vi den gula vattenkannan
och fyllde den med vatten fårn toaletthandfatet. Vi gick tillbaka till
dockhuset och fortsatte leken med vädrets makter i bakfickan. Vi började
hälla vattnet över dokhuset för att imitera regn. När dockhusets ägare kom
till|baka såg hon sitt fina dockhus bak flyta av taket, Skrikande sprang
hon ut i köket och berättade för våra föräldrar. Vi fattade att nu var det
kört. Vi gömde oss fort under hennes säng men dom upptäckte vårt briljanta
gömmställe direkt. Våra föräldrar blev sura, Varför visste vi inte, vi
lekte ju bara.

Detta var nog det första dummhet vi gjort tillsammans. Flickans namn har
jag valt att utelämna. Flickan i fråga har aldrig glömt denna historia och
vi har fått höra den under hela våran skolgång.

Kap1 Dagis och Strandskolan
Detta var en episod långt innan skolstarten. Sedan började vi på olika
dagis och slutade träffas. Jag började på dagiset trasten och träffade
Christoffer. Vi blev kompisar och hade mycket kul. Jag har inte så många
minnen från dagis tiden, det enda jag direkt kommer ihåg var att dom
brukade ha grodyngel i ett akvarium och att Christoffer ofta fick sitta i
skamvrån.

Efter dagis blev det lekis uppe vid Strandskolan. Där träffades vi igen,
där blev vi tre också niklas blev den nya kompisen. Vi hade mycket kul
tillsammans. Vi gick på upptäcktsfärder bort till den avlägsna och
förbjudna delen av skolan. Ibland vågade vi till och med gå in i
personalrummet och ”låna” kakor. Vi spionerade på vaktmästarna för vi
trodde dom drack whisky på jobbet. Efter många farofyllda expeditioner in
på vaktmästarnas kontor kunde vi konstatera att flaskorna inehöll
Vichyvatten. Efter vissa konfrontationer med lärare angående att öppna
föråden med alla roliga sparkcyklar och liknande saker smög vi in på
fritids och stal nycklarna till föråden Efter stort övervägande använde vi
inte nycklarna utan gömde dom i skogen brevid skolan. detta var inte
uppskattat av lärarna och vi återlämnade nycklarna när lärarna kom på att
det var vi som tagit nycklarna (troligtvis fick dom ett ”anonymt” tips).

Det hände mycket på Stranden men jag kan inte återge allt för många saker
mins jag inte, andra minns jag inte nog bra, en del vill jag inte berätt om
för dom har varit för pinsamma.

Kap 2 Björkängsskolan 4-5
I början på björkängstiden var vi ganska lugna, men den friden varade inte
länge. Vi upptäckte snart att det fanns en grön soptunna i
kopieringsrummet. Denna gröna soptunna var nästan alltid full med roliga
papper. Väldigt ofta var vi där och plockade på oss en massa papper. Detta
tog vi upp till vårat klassrum och la i en IKEA kasse som vi hade mellan
våra bänkar. Den kassen blev full på en termin. Vi började ta hem allt
ihopsamlat papper, Då kom nästa problem, vart skulle vi lägga allt papper.
Efter moget övervägande kom vi fram till att den bästa platsen var Oscars
garagetak. En annan sak hände av liknande natur men den är för pinsam och
folk kan nog fortfarande vara arga.

I slutet på femman var vi ute och tältade med klassen. Det var väldigt kul
men ingen direkt händelse som passar i den här berättelsen utspelade Eller
rättare sagt så törs jag inte berätta om dessa händelser, det är på tok för
pinsamt.

Det var nog kortfattat allt som hände på björkäng. Nej föresten en sak till
hände. Vi var med i träningen till vi i Femman och vann i Länsfinalen i
Kronobergs Län. Jag går inte närmare in på det för det är en seriös bit av
mitt liv och denna berättelse är tillägnad allt som inte är seriöst.

Kap 3 6
I sexan började vi på Munkers. Vi blev mycket lugnare då, det fanns inte så
mycket att göra. Det direkt utmärkande för sexan var vår klassresa till
danmark. Där hände det VÄLDIGT mycket tokerier. Bland annat icke befogat
användande av nödutgångar (jag höll på att missa bussen så enligt mig var
det befogat). Busknackande på dörrar hör till när man bor på Vandrarhem.
Lite porslin gick i golvet men det var inget dyrt som sprack. Vid
frukostbufén så såg jag den häftigaste osthyveln jag någonsin sett. Det var
en rund skiva man stälde två ostar på. Mitt på skivan var det ett hål som
det gick en spiral igenom. Längst upp på skruven så satt det en vev med en
kniv på. När man snurrade på veven åkte skivan med ostarna uppåt och kniven
skar av en lagom tjock ostbit. En del annat hände men det orkar jag inte gå
in på.

Det var ungefär vad som hänt mig under några år. detta är bara ytan av allt
som har hänt men jag hoppas det räcker för att skapa en bild av mitt
förflutna OBS Detta är det enda det absolut oseriösaste som hänt mig mycket
mer oseriöst har hänt och en del seriöst men det minns jag inte mycket av.

Inskannad version

MINA Skolår
När jag tänker tillbaka på min högstadietid märker jag en stor utveckling
på kort tid. I 7:an tog jag inte skolan på samma allvar som nu. Rasterna
var roligast och på lektionerna längtade jag dit. Nu när jag ser tillbaka
på det förstår jag inte hur rasterna kunde vara roliga. Nu i 9:an är det på
rasterna som jag längtar in till lektionerna. Det var troligtvis 9:orna som
förgyllde mina raster till nöjestid. De var nämligen mycket trevliga och
roliga att prata med. Jag fick en bra start på 7:an eftersom vi från
Grönestad i 6:an hade lektioner på Berghedsskolan en gång i veckan. Första
dagen i 7:an gick alla nykomlingar längst väggarna som vettskrämda får men
jag och mina kompisar kände ju väl till skolan. Vi gick, som kontrast till
resten av av 7:orna, med bestämda steg genom korridorerna. Vi var ett gäng.
9:orna respekterade oss och de skämdes inte över att sitta ner på rastera
och prata med oss. En av de första dagarna i 7:an minns jag väl. Det var en
kille ur 9:an som ropade till mig: ”Öh, kom hit”. Först undrade jag om det
verkligen var mig han ropade på. Eftersom han tittade på mig antog jag att
det var så. Jag tog mod till mig och gick fram. Han ställde några frågor
till mig och den sista löd: ”Har du någon pojkvän?” Jag svarade med ett
försiktigt ”Nej”. ”Varför”, blev nästa fråga. En klump satte sig i halsen
och jag hoppades på att inte låta rädd. – Öhm, började jag, Jag tror på
Gud. Ryktet gick snabbt, som med vinden och allt fler ställde frågor. Nu
kände jag mig på ett sätt populär. Medans de andra 7:orna knappt vågade
säga ett pip diskuterade jag livsfrågor med 9:orna (!). Detta var mitt
genombrott. Jag tror alla 7:or någon gång får sitt genombrott, jag fick det
tidigt. Andra kanske inte får det förrän i 8:an eller 9:an i värsta fall.
En del får aldrig sitt genom|brott, det är de som oftast blir mobbade.
Ibland var det jobbigt när de häftigaste 9:orna ropade ”lillgud” efter mig
men ändå måste jag säga var det en slags befrielse för mig. Jag kände mig
stor i 7:an och på ett sätt vuxen. Nu ser jag de flesta 7.or som små och
omogna. Man undrar ju om jag egentligen var lika liten som de fast att jag
kände mig större. Jag trodde mitt genombrott var fullbordat och att jag
aldrig skulle bli utsatt för sådant som andra 7:or blev t.ex. uppkastade på
skåpen och instängda på toaletterna. Jag hade fel. Det var en helt vanlig
dag i matsalen. Jag hade precis tagit min mat och letade nu efter det bord
där mina vänner satt. När jag såg dem riktade jag mina steg ditåt. På
bordet innan vännernas satt ett gäng killar ur 9:an och när jag gick förbi
dem sköt en av dem ut en stol som blockerade vägen för mig. Generositeten
steg och innan jag visste ordet av var jag röd som en tomat i ansiktet. Jag
svettades. Vd skulle jag ta mig till? Snabbt försökte jag komma på en
utväg. Jag tog mod till mig, drog in den lilla magen och pressade mig
nonchalant genom springan mellan den utdragna stolen och bordet mittemot.
Detta var min stora revolution. Mina kompisar tyckte att jag skulle hällt
min saft över honom men det vågade jag inte. Jag minns en gång när jag och
min kompis Pernilla skolkade från gympan för att cykla till Haverboskolan
och spana på en snygg kille i 9:an. När vi stod utanför skolan beslutade vi
i fall vi skulle gå in i skolan med risk att bli sedda av lärare eller att
stanna kvar ute med risk att inte se honom. Vi valde det första. Väl inne
visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Som tur var såg vi några toaletter
och gick snabbt in i en. Vi andades djupt och efter att vi tagit mod till
oss gick vi ut. Han syndes inte till någonstans och gick lite irriterande
ut igen. När vi stod där ute såg vi entrédörren öppnas och en kompis till
oss gick tillsammans med killen ut. De kom mot oss och den första frågan
när de kom fram var: ”Varför är ni här?” Vi skrattade lite och försökte
byta samtalsämne. Det blev pinsamt så vi ljög om att vi snart hade en
lektion som vi inte kunde missa

Mina skolår.
När jag slutade förskolan och skulle börja i första klass var jag väldigt
nervös.
Men många av mina vänner skulle börja i samma klass som jag.
När min första riktiga skoldag började hade jag varit så nervös att jag
knappt hade sovit under natten, så jag var väldigt trött.
Men när jag väll kom till skolan blev jag mindre nervös när jag träffade
mina vänner och min nya lärarina som hette Anneli.
På vår första skoldag visade hon oss runt på skolan.
Efter det fick vi våra bänkar och våra första skolböcker
Efter det var det lunch.
Vi var alla ganska nervösa inför vår första skollunch.
Vi hade hört dåliga rykten om skolmaten och de flesta av rycktena stämde!
Sedan var första skoldagen slut.
Redan andra skoldagen hade jag börjat att vänja mig vid att gå till skolan,
men inte den tiden vi började på morgonen.
Vi började redan 8.30 vilket jag tyckte var väldigt tidigt och jag som är
morgon trött.
När jag väl kom till skolan så fick vi börja att lära oss alfabetet. Vi
började med att lära oss bokstaven A och sedan lärde vi oss en bokstav per
vecka tills vi kunde alfabetet.
När jag väl hade gått utt låg stadiet och skulle börja i fyran var jag
väldigt nervös för att vi skulle byta skola, få en ny lärare och klassen
skulle splittras och blandas med andra elever.
Men när jag började i fyran så fick jag många nya kompisar och vi kom
mycket bra överens.
Men min nya lärare som hette Kasper var sjuk den första veckan så vi fick
ha en vikarie som hette Annsofi. Men vår nya skola som hette
Drottningholmsskolan var på ombyggnad när vi började så vi fick ett
klassrum på en fritidsgård som hette Åkerbruksgården. På Åkerbruksgården
fanns ett dagis vilket var väldigt jobbigt ibland när vi hade lexion och
någon unge började skrika eller gråta.
Men när vi skulle ha lunch, idrott eller slöjd var vi tvungna att gå till
Drottningholmsskolan vilke jag tyckte var väldigt jobbigt och tråkigt.
När vår riktiga lärare Kasper kom tillbaka så blev det mycket läxa. Han var
ganska sträng men ibland var han trevlig.
Varje morgon i skolan så tvingade han oss att göra morgon gympa.
Men när skolan var färdig byggd och vi flyttade in så trivdes jag inte så
mycket där för att Drottningholmsskolan var mycket större än min första
skola som hette Laxegården. Men när tiden gick och jag blev äldre och
större så började jag att trivas på Drottningholmsskolan.
Sedan när jag äntligen började i åk 6 så tyckte jag att det var mycket
roligt att gå på Drottningholmsskolan.
Vi had bytat lärare fem gånger och en av lärarna hade till och med fått
magsår.
Men nu hade vi fåt en mycket bra lärare som hette Alberto Sepeda.
Han var mycket trevlig och gillade sport.
Nästan varje dag var bra i skolan, jag hade många kompisar och jag trivdes
där. Men den dagen vi gick ut åk 6 var en dålig dag.
Vi visste att alvaret skulle börja och att vi skulle splittras igen.
Fastän det bara var några timmar kvar till sommarlovet var det ingen som
var riktigt glad.
Men efter ett skönt sommarlov så hade vi börjat i högstadiet.
Det var bara tre ifrån min gamla klass som började i samma klass som jag.
Vilket var en stor besvikelse.
Och när vi hade börjat på Laxenskolan fick man en mentor som tog hand om
en. I början var det väldigt svårt att hitta i skolan för att skolan var
stor och vi hade olika salar för alla de olika ämnena, och vi hade olika
lärare för de olika ämnena.
Men snart hade vi lärt oss att hitta, lärt känna våra lärare och fått nya
kompisar. Så gick termin efter termin, tills vi skulle börja i åk 9.
Vi var både glada och nervösa.
För nu skulle vi få betyg som vi sedan skulle söka in på gymnasie skolan
med.
Tiden gick och höstterminen tog slut.
Sedan efter ett skönt Jullov kom vår terminen och de nationela proven och
här sitter jag och gör ett.
Slut.

Mina skolår!
Första gången jag gick till skolan kommer jag inte ihåg, men delar av ettan
kommer jag ju ihåg t.ex. vad lärare hette, vilka gammla klasskompisar jag
hade och vad lite vad vi gjorde. Min första fröken hette Lena. Hon var
jättesnäll och tyckte mycket om barn. Hon hade brunt hår, medel|lång och
smal. Henne glömmer jag nog aldrig. I ettan hade vi alltid fredagskul. Om
man ville kunde man med några kompisar ordna ett litet disco eller någon
rolig lek. Mina bästa kompisar var Eric som jag fortfarande är bästis med.
Sen var där ju Markus och Eino. Varje rast spelade vi fotboll vilket väder
det än var: Regn, snö blåst så spelade vi. Sen är det inte något mer jag
kommer ihåg.
När vi sen började tvåan så hade vi samma lärare och jag hade samma
kompisar. Vi spelade fortfarande fotboll på rasterna. När vi sen gick sista
året i lågstadiet så var det samma lärare. Och sen var det fortfarande
samma saker man gjorde och samma kompisar. Så var det ända till slutet, sen
så var det då vi skulle börja högstadiet. Och det var ju på en annan skola.
I trean så var vi på en utflyk som alla treor var på. Den hette
Skånerundan. Då besökte vi en massa ställen och fräckast var Glimminge Hus.
Det var spännande och vi hade en bra guide. Det som jag också gillade var
Allestenar. Sen när vi skulle upp i mellanstadiet så skulle vi ha en ny
lärare. Lena började gråta när hon inte fick ha ”världens bästa klass”
längre. Lena skulle flytta till Gotland men varför kommer jag inte ihåg. Vi
var i kyrkan exakt alla terminsslut så sammanlagt blev det 12 gånger. De
första 3 gångerna var roliga men sen blev det tråkigt. När vi slutade gav
vi Lena jätte|mycket blommor och vi fick vars en ros av henne. När vi sen
började fyran fick vi en lärare som hette Karin. Hon var rätt snäll men
inte snällare än Lena. Hon spelade fotboll på sin fritid så vi gillade
henen mer bara därför eftersom ibland spelade hon med oss. I fyran så var
det inte mycket mer skillnad från trean. Vi gjorde samma saker men vi hade
inte fredagskul längre.
Men sen när vi började Femman så fick vi nya lärare igen. Karin hade fått
ett jobb med bättre lön och hon sa att on hon inte tog det skulle hon ångra
sig. Då fick vi en lärare som hette Marianne och henne hade vi i matte och
hon var klassförståndaren i klassen. Sen hade vi Östen. Honom hade vi i So
och svenska. Han var jätte|rolig. Sen vår tredje lärare var Klara. Henne
hade vi i dom andra ämnena förutom i gympa där hade vi Marianne. Sen i
sexan fick vi en till lärare. Han hette Christian men han kallades Trisse.
Han var mer en hjälplärare. Han gjorde så vi kom in i datorsalen på
rasterna om vi ville. Honom gillade alla. I sexan då så åkte vi på en
klassresa till Fyn. Där var vi i 2 dagar. Det var jätte|roligt. Där hyrde
vi cyklar och sen på kvällen så grillade vi och hade roligt. På kvällen sen
så berättade Trisse spökhistorier för oss. Sen när man slutade
mellanstadiet så skulle man upp till en annan skola. Mina kompisar från
ettan till sexan fick jag inte i min nya klass. Men jag fick ju nya
kompisar. Sjuan och åttan var rätt långa och jobbiga, Eftersom vi gick
längre och hade mer prov och läxor. Nu går jag sista terminen i nian och
det kommer många prov. Men jag har fortfarand kontakt med mina gammla
klasskompisar.

Av: John Krispinsson
eleven har renskrivit uppsatsen

Mina skolår
Första året när man började sjuan så kände man knappt någon. De enda man
kände var ju de tre kompisarna man valde plus de man kände sen sen ”sen”
nr 2 är överstruket tidigare. De första veckorna så var man nästan bara
med dom som man redan kände. Efter ett tag så var man kompisar med alla. I
sjuan så var det mycket trams och bus. Jag tror man tog det bara på skoj,
men nu var det dags att få bra betyg så man kommer in på den linjen man
vill. Jag tror många inte tänkte på det Många tog det nog som man hade
gjort i sexan. Klart första året i sjuan så visste man att man inte skulle
få betyg, men det var där man skulle bygga ut grunden på betygen. Det tror
jag inte många tänkte på i första hand. Många i klassen trodde nog att allt
gällde i åttan att man började på G och sen får försöka bygga upp betygen
för VG och MVG. Men så var det inte. Klart första året så hade man inte så
många prov och arbeten som jag tror man får i åttan och nian. Själv så
tyckte jag sjuan gick väldigt snabbt och bra. För vissa i klassen så tror
jag vissa blev besvikna och vissa fick kanske bättre än vad dom trodde dom
skulle få. Vissa hade kanske mycket bra betyg för att börja åttan på topp,
vissa hade kanske mindre bra. Sen var det dags att börja i åttan. Som jag
trodde så var det mycket tuffare än i sjuan, för det var många nya ansikten
som lärare, som inte visste vem vi var och vad vi stod i betygen. Vi fick
en ny lärare gymnastik som inte visste vem vi var. Den läraren som vi hade
i sjuan kände oss väldigt bra plus han var en väldigt sträng lärare så jag
tror inte många elever i klassen tyckte om honom. Men han läraren vi skulle
ha sen var mycket trevlig och nästan för snäll mot eleverna. Så det var nog
därför de flesta i klassen tyckte om honom. Han sa till oss att han skulle
bara vara där halva åttan så han skulle inte sätta betyg på oss så han
skulle sätta de betyg som vi fick i sjuan. Så dom flesta i klassen blev
väldigt besvikna. Men han läraren vi fick sen tyckte jag bättre om än den
läraren vi hade som bara skulle vara halva åttan, så de flesta i klassen
var nog nöjda. Sen när det gällde matte och no så fick vi han lärare vi
egentligen skulle haft i sjuan. De flesta i klassen blev glada förutom jag.
Jag tyckte väldigt mycket om han läraren vi hade i sjuan. Han förklarade
väldigt bra men han läraren vi fick förklarade ännu bättre så till slut var
alla nöjda i allafall. Som jag sa innan så trodde jag det skulle vara flera
prov och arbeten. Jag hade rätt. Proven blev mycket svårare och arbeten
skulle vara på minst fem till tio sidor jämför med sjuan så skulle det
kanske vara minst 3 sidor. Samma som i sjuan så gick tiden väldigt snabbt.
Jag hade själv sänkt mig i ett ämne som var Tyska men annars så var betygen
samma som i sjuan. Precis som jag sa i sjuan så hade några höjt sig och
vissa sänkt sig. Sen var det dags för sista året och jag hade bestämt mig
att jag ville bli målare och då skulle man söka in på byggprogramet. Själv
så tror jag att de flesta var medveten om vad dom ska bli. Vi har bara gått
halva terminen så nu har vi redan sökt in på de program man vill gå på.
Självklart så blir mycket svårare och sen blir det mycket arbeten att göra.
Det är ju en halv termin kvar så allting kan hända, man kan höja och sänka
sig i betygen så kanske så kommer man in på det man vill bli. Som sagt det
är halva terminen kvar. Det var min krönika om mina skolår här på
axelsbergsskolan.

kära skolministern
Jag skriver detta brev till dig för att berätta vad man skulle kunna göra
bättre i skolan. Jag har ju gott i samma skola i 10 år snart och ska snart
in på gymnasiet. Skolan jag går på hetter Klövsjö skola och ligger Mitt i
samhället Klövsjö.
det är en ganska lagom stor skola som har alla klasser från lekis till
årkurs 9:o.
När jag gick i årkurs 3-5 så önskade vi Bandu mål och någon
klätterställning. Det fick vi när vi började 7:an. Men jag tycker alla
borde ha sådant på sina raster.
Nu när jag är äldre vill jag ha mera idrott i väkorna. Vi har två 50
minuters lektioner i väckan. Det vore bra om man hadde fler för man vaknar
till och kan arbeta bettre äfter en idrotts lektion.
Sedan tycker jag att det skulle vara trevliggare med lite roligare och
trevligare färger i klassrummen. det gör att man trivs bättre i skolan.
Man ska också ha tillgång till någon slaks biblotek där Man kan hitta fakta
om det är något Man forskar om t.ex. dattorer och internet är ocks ganska
vigtigt.
MVH Hans Johnson 9A i Klövsjöskola

//Emmy Johnsson 9B

Lära för livet
Jag hadde inte tänkt på det riktigt innan årskurs åtta.
Det var då det slog mig att ta vara på det här skolan ger mig.
Man får bara en chans.

När jag fick mina första betyg i årskurs åtta böev jag ganska besviken.
Med dom betygen hade jag inte kunnat välja vad jag ville. Det var bara att
börja ansträng sig i skolan.

Alla ämnen ger värdefull kunnskap
Men jag tycker att geografi är väldigt viktigt ämne för man studerar andra
länder och jämnför dom med Sverige.

Vi diskuterar om ekonomi
i olika länder om det är ett rikt eller fattigt land.
Vi diskuterar även om olika styren om ett land t.ex är kommunistiskt vad
det då menas med det
eller om det är kapitalistiskt styre.
Även om kriser som nu pågår med Irak, FN:s säkerhetsrådet och USA
Har USA någon rätt att attakera Irak?

Det ämnet har gett mig kunnskap om hur det är i andra länder och även hur
det är här i Sverige.

När jag har gått på universitetet vill jag ut i världen och resa och Jobba
då är det bra att veta något om den.

Även engelska är ett bra ämne att läsa, för det är ett språk som pratas i
stora delar av världen.
Det kommer man att ha nytta av.

Alla ämnen är viktiga i skolan det är för hela livet man gör det här inte
för en stund.
Man kan inte strunta i att läsa ett vist ämne om det är tråkigt.

För Alla Ämnen Är Viktiga.

Att byta skola/Att byta klass.
När jag gick i 7:an så bytte jag skola. Min mamma fick ett jobb i Älmö på
en firma och vi var tvugna att följa med henne hon ville inte bo där själv.
Jag tyckte att det skulle bli spännande och flytta men också väldigt
tråkigt. Jag saknade alla mina kompisar. Men jag tyckte det skulle bli kul
att komma till en ny skola med, och träffa nya kompisar och få nya lärare
men det skulle också kännas otryggt och kvävande. Jag visste ju inte vad
jag skulle komma i för klass hur dem var om jag kan känna mig trygg eller
inte. Det kankse kräver att jag ska kunnaså mycket som jag kanske inte alls
kan så mycket av.
Så tänkte jag hela tiden.
Men jag hoppades på att jag kom till en fin och bra skola.
En dag åkte jag och min mamma och mina syskon och kolla på den där skolan
jag skulle gå i.
Jag tyckte den var jättefin men såg samtidigt lite skrämmande ut. Den var
så lång och så hög, den var jättestor.
Jag och mina syskon gick in i skolan, den var så ren och fräch på något
sett och klassrummen var jättestora och så fint och kände direkt att här
vill jag gå, här kommer jag att trivas. Sen när min mamma kom så sa jag att
jag kommer nog trivas jätte bra här det var så fint och så rent och frächt.

Så jag kände att jag kommer att trivas och mycket riktigt så gjorde jag
det.
Dagen har kommit jag ska börja den nya skolan.
Jag har nog aldrig varit så nervös som jag var den dagen.
Jag gick fram till läraren och han pressenterade mig och visade var jag
skulle sitta.
Alla var så snälla mot mig och frågade var jag kom ifrån och vad jag hade
för intressen och vad jag gillade och massa sånt.
Alla var så snälla mot mig på rasten jag kände mig trygg och välkommen och
alla brydde sig om mig.
Så efter jag började den nya skolan så va allt mycket bättre och jag
träffade jättesnälla och många kompisar.
Och jag shopade alltid med dem och hittade alltid på någonting med dem och
allt blev mycket lättare i den nya skolan och i Älmö kunde man hitta på mer
saker att göra och i skolan så kunde man sitta vid cafeterian eller vid en
dator eller sitta i ett rum och titta på tv och lyssna på musik och bara
sitta och snacka. Så jag trivdes då mycket bättre och lektionerna var
mycket lättare matten som jag hade svårt för var mycket lättare och jag
förstod mer, det var en bättre lärare och kunde lära ut mer och man behövde
inte bara sitt och jobba i boken man fick leka olika matte lekar och göra
massa roliga problemblad och massa sådant.
Så jag fick det mycket lättare och jag hade det jättebra med nya kompisar.

Slut!