2003 – Sida 49 – Skrivbanken

Att byta skola!!!
Första skoldagen i en ny skola.
Usch, tänk om dom inte tycker om mig. Jag gick i 2:a klass, halva terminen
hade gått och vi hade flyttat, för tredje gången i mitt liv.
Vi hade hyrt en gård i Skanör ca 2 mil utanför Skurup. Gården bestod av två
hus och ett stort stall, fast ägaren bodde kvar i ett av husen. Ägarna var
jätte trevliga och hur snälla som helst, men men det var ju inte om dom
detta handlade om.

Jag började alltså i en ny skola i Skanör, en jätte mysig skola. Förut så
bodde vi i Vellinge och jag gick i en skola jag verkligen tyckte om.
Jaha tillbaks till Skanörskolan.
Den bestod av två stora, avlånga byggnader som var helt nybyggda, pga att
den gamla skolan hade börjat mögla. Så den dagen jag börja, började alla
andra också.
Vi bodde en bit från skolan så mamma eller pappa körde mig varje dag, för
det gick inga bussar vid oss.
Jag trivdes inte så bra i Skanör. Jag hade inte så jätte många kompisar,
och kom väl aldrig riktigt in i det hela.
Men jag fick en sån jättefin kompis som hette Sofia. Hon bodde inte så
långt från mig och var verkligen jätte snäll. Hon var nog på sätt och vis
ganska lik mig, och vi hade riktigt kul ihop.

Allt blev bara bättre och bättre, men efter ca 1 år var det dags att flytta
igen. Denna gång berode det på en hel korkad gubbe…
Ägaren till gården skulle flytta in till stan och därmed sälja gården. Vi
hade inte råd att köpa den, och det ville vi väl kanske inte heller.
Då köpte en man hela stället och flytta in, och jag kan lova dig att han
inte och då menar jag verkligen INTE gillade oss. Han gjorde alltså allt
för att få oss att flytta.
Vi hade inte gjort han något, men ändå placera han t.ex döda älgar utanför
stalldörrarna så att hästarna ville gå ut, och en gång sätte han hänglås på
en grind så vi inte kunde hämta våra unghingstar som gick i en hage. Jag
kan inte skriva upp han gjorde men han va helt tokig, han t.ex stämde var
och varannan person han träffa. Till slut bestämde vi oss för att flytta.
Denna gången flyttade vi till en gård i Södra Bruk, 8 km från Örkelljunga.
Så det var bara till å traska vidare till nästa skola. Min nya skola hette
Sörlundaskolan och den verkade bättre än min förra skola. Min nya klass var
hur go som helst, och jag fick många fina kompisar med en gång.
Från Sörlunda har jag många både roliga och tråkiga minnen. T.ex när vi
åkte till Göteborg och hade kul, eller när vi skulle cykla 3 mil på
cykelhajk och en i min klass, efter 2,8 mil cyklade in i mitt hjul, så det
var bara att åka hem.

Jag gick i Sörlunda halva trean, fyran, femman och sexan och sen var det
bara att börja i en ny skola igen
Fast denna gången var det enklare, för då skulle jag gå i samma klass som
några av mina kompisar + att vi inte skulle flytta. Och nu är jag här. Jag
har sjuan, åttan och halva nian på Hälltorp, och har nu nationella
prov……
Inte vet jag om det går så bra.
Hälltorp är helt okej, den är ganska stor och vi är ganska många elever.
Våran klass består av 13 tjejer och 11 killar *lagom*.
Vi har väl en bra klass, fast jag tycker den är lite tjatig då och då.
Vi har väl inte gjort nått som är hel häftigt precis men det är helt okej.

Nu har jag flyttat runt ganska mycket på dessa pappren och jag ska snart
flytta igen, fast denna gången blir det utomlands. Efter nian drar jag till
antingen Tysklan, Holland eller U.S.A. och rider på heltid. Det ska bli
grymt kul. eleven har här ritat en smiley

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om + att tiden är ute.

Detta var alltså lite förkortat om mina olika skolor. Ha en bra dag!!!

03.02.07
Örkelljunga
Kära skolminister;
Jag heter Emma Olsson och går i årskurs i Hälltorpskolan i ett litet
samhäll som ligger i hjärtat av Skåne, Örkelljunga.

Vår skola är inte så stor, det går bara ca 300 elever där men ändå märker
vi brister i det svenska skolsystemet, något jag tycker är helt absurt, jag
menar den svenska skolan ligger i världstoppen när det gäller både
pedagogik och kunskap. Eller, gör den verkligen det?
Varje dag i snart nio år har jag och mina kamrater gått till skolan och
sett hur skolsystemet inte håller. Den lovar mer än den kan hålla!
Varje regering så länge jag kan minnas har låvat mer lärare, mindre
klasser, ingen mobbning. Ändå så är vi här med utbrända lärare, för få
extra lärare, för stora klasser, med mobbing som ett ständigt aktuellt
problem när den inte alls borde finnas, vikarier non stop, en rektor som är
över väldigad med arbete och det bara i vår lilla obetydliga skola
någonstans i mitten av Skåne.
Alla pratar om att spara pengar, du förstår vi är en fattig kumun, vi har
historieböcker som är skrivna 1959! Vi lär oss tex att Sovjetunionens
huvudstad heter Moskva!
Men ändå så sparar vi, sparar på det viktigaste vi har, otroligt löjligt
och helt ologist egentligen. Håller du inte med? Det kanske låter som en
kliche och kankse det är men, barnen är framtiden och börjar vi inte snart
investera i framtiden kommer Sverige inte längre vara en ledande nation, i
något!
Självklart är det inte bara bara dåligt i den svenska skolan. Jämför man
med flera andra nationer är Sverige i topp, än så länge.
Delvis så tror jag att det beror på det humana sättet att se på skolgången.
I andra länder som tex mitt hemland, Bosnien. I Bosnien får man bara en
chans och sen är det upp till var och en vad man gör med den, vi har
fortfarande många steg att ta. Lyckligtvis har vi länder som Sverige att se
upp till och plocka vad vi tycker är bäst.
Ni tolererar och accepterar, fryser inte ut dom som inte
resterande del av uppsatsen saknas

Att byta skola

Positivt eller ej

Att byta skola, det innebär så mycket mer än att bara byta skolnamn, t.ex
från Björktorpskolan till Kunskapskolan. Det innebär faktiskt en hel rad
förändringar, ialla fall för mig. Jag har bytt skola mer än en gång under
min korta livstid. Men den första gången var nog värst.

Jag hade ett så kallat fantastiskt liv innan denna förändringen, eller?…
Jag tyckte iallafall det. Jag hade precis början förskolan, träffat
kompisar som jag trodde att jag skulle växa upp med och dela mitt liv med.
Men gissa om jag hade fel? Plötligt kom KRIGET (hatet). Men det kom så
plötsligt att jag inte änns märkte det. Men jag var ju bara ett barn, jag
kanske inte borde ha märkt det alls? Jag menar föräldrarna kommer ju inte
bara fram till sitt barn och säger:
– Nu så är det krig.
Förresten så visste jag inte änns vad krig var för nått, eller hur hemskt
och allvarligt det egentligen var.
Men hur visste jag egentligen att kriget hade startat? Ja, det brukar jag
själv oftas tänka på. Jag tror att allt började med skolan. Min klass var
inte längre en hel klass. Dom hade delat in oss i ”grupper” kroaterna,
serberna och bosnierna (muslimerna). Just då var jag mycket förvirrad, för
jag visste inte riktigt i viken grupp jag tillhörde. För jag var ju bara
ett barn, vad fan visste jag om religion. Jag ville helst bara leka med min
kompis Zorana, men hon tillhörde inte min ”religion”. Jag kommer ihåg att
jag kom hem den dagen från skolan alldeles gråtfärdig. Den dagen blev min
sista skoldag i Bosnien. Kriget förstörde allt.
ny sida
Så äntligen, 1993 den 4 mars steg jag och mina föräldrar av en flykting båt
uppe i Luleå. Det första jag märkte om Sverige var att det var mycket
kallare än i Bosnien, men det brydde jag mig inte om. För att nu så hade
jag hittat min frihet och snart så skulle jag börja skolan och ha ett så
kallat stabilt liv.
Så kom dagen när ringklockan för första gången ringde in för klass 1B,
gissa vem som först stod i ledet? Jag tror inte att jag någonsin hade varit
så lycklig i mitt liv som just i detta ögonblicket, men det varade inte
länge. När vi väl hade kommit in och skulle sätta oss så ville inte någon
sitta bedvid mig och på rasterna ville inte någon leka mig med. Men ibland
hände det att dom ville leka, t.ex ”polis och tjuv” men då ville inte jag
leka det. För att lekarna verkade för riktiga och våldsamma, för mig och
påminde om kriget. Efter sånna raster brukade dom ”mobba” mig mer.
Dagar, veckor, månader gick och jag började sakta men säkert förstå hur jag
skulle bette mig för att dom andra barnen skulle titta åt mitt håll.
ny sida
jag fick för det första sluta vara den person jag egentligen ville vara,
den personen som jag gillade att vara. Min ”Sanna” personlighet fick jag
helt enkelt bara kasta bort. För den var varesig välkommen eller
respekterad. Från början, kändes det ganska svårt. Det var svårt att spela,
låsats vara någon man inte är, men sedan kändes det hur normalt som helst.
Efter det flyttade jag till Ånge i Småland, där var det inga som helst
problem att skaffa vänner, allt man behövde göra var att spela någon
annan…
Det som fick mig att sluta spela, var när jag fick reda på att min bästa
kompis Sandra tog självmord. Hon hade som jag lärt sig att ”spela” teater
redan som ung, men när hon flyttade till Malmö hjälpte det inte att spela.
Hon hade det svår att blev inte respekterad och gjorde massa ”onödiga
saker”. Hon började dricka och använda droger redan vid tolv års ålder. Sen
kunnde hon inte klara av pressen så hon tog sitt eget liv. Efter det lovade
jag att alltid vara sann mot mig själv t.o.m i de värsta situasionerna.
För det finns ingen annan ”JAG” än den riktig JAG…
ny sida
Det jag menade med denna ”novell” var att berätta min historia. Lycklitvis
slutar den historien ganska bra jämfört med vissa andras, men den kanske
hade slutat dåligt om mina riktiga vänner och vissa av mina lärare hade
slutat bry sig.
Det jag vill säga är mest för elever, man ska inte ändra sig för andras
skull. Men också för lärare, ju mer lärare visar att dom bryr sig och visar
att dom har kontroll, desto mer känner eleverna sig säkra.
Vi behöver regler och diciplin för att mogna, men också någon att tro på
oss.

Av: Zajana 9A

Min skolår

Jag var 6 år och skulle börja lekis. Det var roligt att börja skolan tyckte
jag. Första dagen så var det en lung skoldag som jag minns väl. Vi skulle
lotta om viken plats vi skulle få och hänga kläderna på. Jag fick båten den
var min favorit. Jag var väldigt högljudad som jag minns det. Sedan efter
ett tag så lungnade jag mig. Det gick bättre och bättre för mig.
Sommarlovet var slut och jag skulle börja i 1:an.
ny sida
De var en dröm att börja i 1:an. Jag hade längtat så länge på att börja.
Första terminen var väldigt dålig och jag kunde inte sitta stilla i
klassrumet. Andra terminen var lika så, men när jag skulle börja i 2:an så
skulle vi börja med att läsa engelska. Mamma och pappa försökte lära mig
engelska fast jag vägrade att lära mig. Dom försökte på olika sätt men jag
ville inte lära mig. Vi skulle börja 3:an kunde jag knappt läsa. Så jag
fick gå hos en lärare som hette Anna och hon var snäll. Min vanliga lärare
som hette Annika var ochså snäll. Hon hade vi i 4år. På fritiden var jag
ganska ensam för jag hade ju retat en hel de av mina kompisar. Men i bland
fick jag vara med Thomas och Simon på fritiden.
Sedan hade ju vi samtal om vilka som hade blivit retade av vilka. Sedan
kollade vi upp vilka som hade varit med vilka. Det var oftas jag Thomas
Simon och Pelle som lekte med varandra. Sedan var det ju Hans Andreas
Kristoffer och Anders som lekte.
ny sida
Vi skulle ju börja på Åltorp. Man hörde ju ryckten om att man skulle bli
döpt av dom som hade gått i 6:an förra året. Det var ju Koffe, Micke,
Simpan A och Fredrik H då. Dom hade ju sakt att dom skulle döpa oss. Vi ba
våran lärare att dom skulle komma till våran skola och prata dom det. Vi
skulle ju spela i samma lag i Fotbollen. När dom kom till våran skola så
var man lite nervös. Men det gick ju bra vi redde upp allt som hade hänt.
Vi blev kompisar sedan och det var ju bra.
ny sida
Första dagen på den ny skolan gick ju bra inget dumt hände mig. Sedan efter
en månad blev jag retad av Tobias Svensson som var 1 år äldre. Han trodde
att han ägde skolan. Personligen tyckte jag att han var helt dum i huvudet.
Nu gjorde jag inga läxor och skolkade mycket. Det gick inte så bra i skolan
nu. Men det gick bra ett tag när jag hade haft kvartsamtal. Sedan gick det
sämre. Vi skulle börja 8:an och nu hade man ju skaffat kompisar. Det är ju
väldigt viktigt med det.
ny sida
Men nu gick skolan lite bättre tyckte jag. Nu var det sommar lov och det
var gött tyckte jag. Jag hade längtat till det. Nu kunde man bara slappa
det är gött. Sommar lovet gick ganska snabbt och det var roligt. Nu skulle
jag börja i 9:an och nu var jag störst på skolan. Min andra kusin som hette
Fredrik skulle börja 7:an och det var ganska roligt tyckte jag. Men det
hade ju hänt lite saker vi fick en ny lärare i svenska som hette Madelene.
Det var ju bra för jag kom inte överens med våran gamla lärare. Madelene
var ju bra och väldigt snäll. Jag tyckte det var roligt med svenska för
engång skulle i hela mitt liv. Sedan skulle jag höja mina betyg. Jag blev
snällare och fick mera kompisar. Nu Har jag jobbat på så att pennan bara
ryker. Nu har jag g i svenska roligt. Men nu sitter jag här och skriver
nationella och hoppas att det går bra. Men det som händer sedan kan jag
skriva en kortare berättelse om.
Slut

Författaren glömmer bort vilken stad ”Sara” har flyttat till och skriver
att de har flyttat ifrån en annan stad än den de flyttat till. Det är
alltså inte fel avskrivet.

Att byta skola : Livets vändning

Av: Xxxxxxxxx Xxxxx 9D

– Hur ska jag klara mig utan dig? Snyftade Anna och slog armarna om Sara.
– Frågan är hur jag ska klara mig utan dig Svarade Emma och kände hur
tårarna rullade nerför kinden.
Den natten somnade Sara sent, hon tänkte på hur hon skulle klara ett liv
utan Anna och kom fram till att det var omöjligt.
Anna och Sara hade känt varann sedan barnsben och de hade alltid gjort allt
tillsammans.
ny sida
Både Sara och Anna hade alltid gillat att dansa tävlingsbugg och sjunga med
skolans band, ”the beautifuls.” citationstecknen är eventuellt gjorda av
läraren
Hennes föräldrars röst när dom hade talat om att familjen skulle flytta
till Stockholm uppspelade sig i Saras huvud och hon grät sig till sömns den
natten.
Två veckor efter beskedet om flytten stod familjen utanför sitt nya hus.
Det var ett stort, vitt hus med stora fönster och en stor trädgård.
Sara gillade huset men hon var så arg och besviken på sina föräldrar för
att erkänna det för dem så istället sa hon att huset skrämmde henne.
När sommarlovet hade närmat sig sitt slut kännde sig Sara allt mer illa
till mods när hon tänkte på sin nya skola.
– Sara, du måste gå upp nu om du inte ska komma försent första skoldagen,
skrek Saras mor Annie.
– Jag kommer, mumlade Sara trött och gick motvilligt mot badrummet för att
ta sig en dusch. Hon kände hur det knöt sig i magen när hon stod utanför
skolan och såg på alla elever som skrattade och stojade.
Med långsamma steg gick Sara mot klassrummet och kände allas blickar vila
på henne.
Sara tog sig igenom dagen med ren vilja men hon hade snabbt blivit
utanför.
Hon funderade om det kunde vara för att hon inte var söt nog med sitt
långa, svarta hår och mulliga kropp.
Efter någon dag började mobbningen och Saras självförtroende försvann
snabbt.
– Vad har jag gjort för fel tänkte hon många gånger då någon skrek äckel
efter henne. När hon hade vart på toaletten en rast hade hon hört en
diskussion mellan två tjejer och det hon fick höra gjorde att hon började
skaka av ilska.
– Tänk att den där snobbiga tjejen Sara har kommit tillbaka sa den ena
tjejen.
– Ja fy, hon kunde lika gärna stanna kvar i America och leva i sin lilla
fina men patetiska värld svarade den andra tjejen.
Plötsligt förstod Sara varför alla hade hatat henne från första stund.
Hon hade sett ut som den där amerikanska tjejen Sara och alla hade trott
att hon hade återvänt. Sara rusade fram till tjejerna och när de fick syn
på henne backade de snabbt tillbaka.
– Jag är inte alls tjejen från America sa hon argt och blängde ilsket på de
förvirrade tjejerna.
Tjejerna fick inte fram ett ord och vände sedan på klacken och lämnade Sara
själv med gråten i halsen.
– Hur ska jag förklara för alla att jag är Sara Svensson och ingen annan
tänkte hon olyckligt och kände en tår falla över och rulla sakta nedför
kinden.
Sara förklarade för sin familj om vad som hade hänt och hon hade aldrig
sett sin mamma se så olycklig ut förut.
– Allt kommer ordna sig gumman mumlade hon och kramade Sara hårt.
Jullovet närmade sig men Sara kunde inte käna någon större lycka över det.
Hon var så olycklig att hon funderade på självmord varje dag.
ny sida
Några veckor senare kom vändningen i Saras liv.
– Jag har fått jobb i Sala så vi ska flytta dit sa Saras far Alf och log
strålande mot familjen.
För Sara kändes beskedet som om en sten hade lättat sig från hjärtat och
livsglädjen kom tillbaka. Familjen lämnade storstadslivet i Göteborg en
vecka senare och flyttade till ett litet hus i Sala. Sara trivdes i huset
från första stund och hon såg världen med nya ögon.
Första dagen i skolan träffade hon flera underbara vänner och livet lekte
för Sara.
Hon hade funnit sig till rätta och hittat glädjen och meningen med livet.
ny sida
Den svart, vita värld hon en gång hade levt i fanns inte längre utan nu
existerade en ljus och solig värld.
Ett tag höll hon på och ge upp men som tur var kämpade hon vidare och det
kommer hon nog alltid att vara tacksam för….

2. Att byta skola/Att byta klass
Den nya skolan
Det är januari och Cindy har precis bytt skola och klass.
Hennes pappa fick ett erbjudande i jobbet, om att jobba i Borås för
dubbelt så mycket i lön, han fick inte missa det erbjudandet!
Cindy hade haft en jättebra klass med bra samman|hållning i Lund, där
hon bodde förut.
Men nu boddo hon här, i Borås.
Cindy hatade den klass hon gick i nu, hon hade blivit retad för sin
dialekt sen den första dan i skolan.
Det enda hon tyckte var kul nu var att åka skateboard
Hon hade hittat en ramp nära skolan hon gick i och där åkte hon på
eftermiddagarna.
Cindy hade skatat länge, så länge att hon inte kom ihåg när hon
började med det.
En dag när hon var jätte|arg för all mobbning i skolan sprang hon hem
och hämtade sin skateboard, och stack till rampen för att lungna ner sig.
Hon var ensam där i ungefär en halvtimme.
Då, utan att hon märkte något hade tre killar ur hennes klass kommit
dit och stod nu mållösa och bara tittade på henne.
Hon fick syn på dem och skrek åt dem:
”Va? Ska ni inte säga något riktigt elakt åt mig nu, va, säg något då?! Ni
har i alla fall sårat mig djupt idag!”
Det gick en lång stund och sedan började de att berömma henne för
alla trix hon gjorde.
Nästa dag i skolan betede sig alla killar lite underligt, de sa inget
dumt, mobbade henne inte, ingenting.
Efter skolan skatade hon som vanligt til rampen, men nu var hon inte
ensam där.
Det var många av de killar som mobbat henne som var där, plus många
fler. Hon tänkte:
”Nu är det kört, dom vill värklig|en se mig gråta!”
Så hon började skata däri|från.
Men killarna skrek åt henne att komma tillbaks och visa dem några
trix.
Hon blev förvånad, men gjorde som de sa.
De applåderade, busvisslade och skrek åt henne när hon gjorde en
massa trix som inte ens de skulle våga göra.
Den kvällen var hon väldigt nöjd med sig själv, och i skolan dagen
därpå behandlade alla killarna henne som en drottning, och ville bli hennes
kompis.
Tjejerna var så klart avund|sjuka och pratade fortfarande skit bakom
ryggen på henne, men hon försökte ignorera dem.
Men en dag fick hon nog av tissel tasslet som försigick, och hon
ställde sig plötsligt upp av ilska, och berättade allt hon kände.
Två tjejer som från början ville bli kompisar med Cindy, men sedan
fallit för grupptrycket, började applådera och sen reste sig en efter en
och började applådera.
Sen den dagen har hon alltid haft både tjej- och kill|kompisar.

Att byta skola/Att byta klass
Kapitel 1 – dagen innan
Den här dagen var underbar! solen lös klart och det var molnfritt. Varför
kunde det inte alltid vara så här, tänkte jag och log.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
klass 9a. Åsa satt ovanligen och läste en bok. Hon var alltid så himmla
snygg, idag har hon en blå topp och vita åt|sittande byxor i pastellfärg.
Hon var alltid sminkad till tusen och hade nästan jämt rött läppstift.
– OJ, vi börjar ju om en kvart, hojtade jag till Åsa. Hon svarade genast
”Redan ditt pucko”.
Jag sprang ut i korridoren, ner för trapporna och ut på gården. Där stod
hon, Elisabet med den röda tröjan jag gav henne i present och ett par
svarta byxor. Jag sa genast hej och gav henne en kyss.
Elisabet var nämligen min tjej sedan 7:an. Vi bråkade aldrig och var
jämt vänner. Hon låg till mig och sa ”Samuel, hur kommer du klara dig utan
oss?” Jag svarade ”Varför oroar du dig för? Kom nu så går vi in.”
När vi kom in i klassrummet var nästan alla där, vi satte oss och
väntade på att våran magister skulle komma. Så tillslut kom han.
Han har alltid kostym och nästan alltid en blå slipps. – Hej, sa han med en
hög och tråkig ton.
– Nå, Samuel, hur känns det att byta klass?
– Bra, svarade jag och log.
Hela den dagen gick underbart bra. På väg hem gick vi förbi Mojjen
(det var kiosken i staden jag bode). Eftersom året var 1989 så var det inte
så ovanligt med LP-skivor, så vi gick hem till mig och drog igång Yellow
submarin med Beatles. Hela 9a var hemma hos mig den kvällen.

Kapitel 2 – dagen har kommit
Jag visste inget om den nya klassen förutom att det var 9d i samma
skola och en idrottsklass.
Första lektionen var idrott och allt gick bra. Alla tog emot mig och
välkomnade mig hjärtligt. Vi spelade fotboll och vi hade skitkul. Vi fick
veta att om tre veckor skulle vi åka ner till Linköping och spela en
fotbollscup mot en skola där. Vi skulle spela tre 45×2 minuters matcher.
Resan nr med boende på hotell med middag tre nätter skulle kosta 550 kr per
person och alla tackade ja.
De tre veckorna fram till resan gick hur bra som helst. Det enda som
skilde sig var att vi hade tre idrottstimmar istället för en.
När dagen kom då vi skulle åka var alla spända inför matchen. Detta
var ibörjan på september och innebar mycket sol. Resan ner gick bra och
alla installera sig i sina rum på hotellet.
När vi spelade vår första match mot Karlsbyskolan vann de med 3-1. Vi
var ganska arga och besvikna på oss själva!
Men dagen efter slutade under|bart.! Vi vann med 3-2. Nu var vi med i
matchen igen! Vi ägnade hela kvällen med att träna.
Dagen efter började inte bra, efter bara tjugo minuter tog de
ledning, men det skulle inte dröja innan jag själv kvitterade. Sedan tio
min tog vi ledningen med två mot ett genom att våran ena spelare blev fälld
i deras straffområde. Den bollen tog Filip lätt hand om.
Första halvleken slutade 2-1 till oss. Andra halvleken började men
inte heller nu slutade det mållöst.
Vi vann med hela 5-2. Den kvällen firade vi ända in till midnatt.
Dagen efter åkte vi hem och de flesta sov på vägen hem.
Den terminen gick hur lätt som helst och när vi fick betygen på
avslutningen blev jag chockad! Jag hade höjt mig i 5 ämnen. Från ynka 3,4 i
snitt till 4,3. Jag mådde så himmla bra den julen! Jag träffade Elisabet
nästan varje dag och käkade korv vid Mojjen säkert tio gånger. Allt var
helt enkelt underbart.

Kapitel 3 – så här efter.
Nu sitter jag här 20 år efter och har egna barn två är tonåringar och en är
bara fyra. Jag har lärt dem att man ska idrotta mycket. och visst gör de
det. En spelar i AIK’s P99 i hockey och en i AIK’s P03 i fotboll. Folk
säger att mer idrott på schemat ger bättre betyg och visst är det så! Se
bara på mig. Självklart gillade jag min gamla klass 9a med alla fester och
alla kompisar. Träffade Elisabet varje dag, var vid Mojjen ofta. Men den
nya klassen var underbar. Jag älskade ju att idrotta! Jag spelade ju hockey
och fotboll själv i AIKs juniorlag. Snart ska väl tillochmed min minsta
stödja vårat favoritlag. Jag ångrar absolut inte en sekund att jag bytte
klass!

eleven har skrivit två versioner av uppsatsen

Kapitel 1
Den här dagen var en kanon dag, sol och klar blå himmel. Varför kan det
inte alltid vara så här, tänkte jag och drog ut på smilegroparna.
När jag steg in i klassrummet visste jag att det var sista dagen med
9a. Åsa satt som vanligt och läste sin bok och Hans stod och skrev något på
ett papper. Åsa var jätte snygg i sin blåa topp och vita byxor. Hon var
alltid sminkad till tusen och bar nästan alltid tajta byxor.
OJ! vi börjar ju inte förens om en kvart hojtade jag till Hans. Han
svarade genast, redan ditt pucko. Jag sprang ut i korridoren ner genom
trappan ut genom dörren.
och där stod hon, Elisabet med den långa röda tröjan som jag gav henne och
med svarta byxor. Hon var jättesöt!
– Hej, sa jag och gav henne en kyss. Hon log och svarade ”Hej min
ängel, hur är det?” Jag svarade att allt var bra och vi gick tillbaka in i
klassrummet. Nu var nästan alla där och vi satte oss ner.
– Hallå alla, sa vår magister med en pigg men tråkig ton. Vår
magister har alltid kostym och hade jämt Elvis frisyr, sådär bakåtslickat
med en liten våg i pannan.

Mitt klassbyte

Året var 1989 och jag var trött på min gamla klass. Jag heter Samuel och
går sista året på högstadiet. Man kan inte säga att jag var mobbad, för det
var jag inte!
Jag ville bara känna på något nytt, träffa nya kompisar och få ett
nytt umgänge. Visst skulle jag fortsätta vara kompis med alla andra.
Detta var ungefär två veckor efter att nian hade börjat. Jag
berättade för klassen att jag skulle börja i en ny klass och de första
reaktionerna blev ”Va, det är ju bara ett år kvar” och ”Hur ska du klara
dig utan oss?” Men det visste jag att jag skulle!
Jag kan ju berätta lite om mig själv. Jag heter Samuel och har nyss
fyllt 15, 3 juni 1974. Jag har brunt-grönt hår, låter kanske fantastisk men
så är det. Mina favoriter i musik är godingar som Beatles och Elvis
Presley. Jag har många kompisar och vi har mycket roligt med varandra. Jag
har också en tjej som heter Elisabet, hon är bara 14 än så länge men fyller
15 i augusti. Hon har långt blont hår och har en fin kropp.
Men när allt är så här bra, med kompisar och tjejer, varför byter man
då klass? Hur kommer det sig att man ville byta ut den klass man käner bäst
till en klass man knappt känner?
– Jaha du Samuel, idag är sista dagen med klass nio a. Hur känns det?
Jag svarade att det kändes bra och hela klassen log åt mig. ”Eftersom jag
bara ska byta till nio d betyder det inte att jag ska byta skola”, sa jag
med ett leende på läpparna.
Våran skola var uppdelad i tre stora byggnader. En byggnad med sjuor
till nior som gick i a-c, en byggnad med idrottsklasser d-f och en byggnad
med alla femmor till sjuor. Jag skulle alltså byta till byggnad B, med
idrottsklasser, och detta skulle ske imorron. Min första lektion var
idrott.
Hela den här dagen gick som på räls! Alla var glada för min skull,
vilket var skönt. Efter skolan gick vi till ”Mojjen”, (det var en liten
kiosk mitt i centrum) där åt alla korv och stod och pratade. Eftersom våran
by inte var stor så kunde de flesta varandra. Alltid var det någon man
hälsade på.
Alla var tvugna och gå hem eftersom de fått läxor upp till öronen.
Men jag slapp som tur var, så jag gick med hem till Elisabet och åt glass
med strössel. Vi satt i hennes soffa och lekte med hennes tre åriga brorsa
som vi hämtat på dagis. Grabben tyckte om mig, det märktes. Han kunde mitt
för och efternamn utantill och frågade alltid efter mig när Elisabet kom
hem. Det berättade Elisabet för mig en gång när vi var i skolan. Elisabets
brorsa hette Martin och hade diabetes. Därför blev han ofta sur när han
inte fick glass medans vi fick det. Men jag brukade bara säga till honom
att om man äter glass så kommer trojja trollet och äter upp en. Detta gick
han faktiskt på.
Klockan var redan sju och jag tackade för mig och sa hej då till
Elisabet och Martin.
Jag tog min tunna tröja och gick ut i den varma sommarkvällen. Nu
hade det börjat bli mörkare på kvällarna och värmen börja sakta men säkert
avta.
Den kvällen gick jag bara hem och la mig. Jag visste ju vad det
skulle bli för dag imorgon.

Kapitel 2 – den nya klassen
Jag vaknar kl 7:30 som vanligt, men istället för att duscha och ta på mig
kläder tar jag på mig idrottskläderna direkt och joggar till skolan. Jag
börjar nämligen kl 8:00.
När jag kommer in i jympasalen välkomnar alla mig som om jag var en
kung. Detta kändes hur bra som helst och det blev bara bättre! För en gångs
skull tyckte jag det var dökul i skolan. Hela dagen flöt på, alla lärarna
var jätte trevliga och välkomnade mig. Lektionerna kändes korta fastän de
var uppmot en timme eller mer. När dagen var slut hade jag lärt mig känna
massor med nya kompisar. De var hur snälla och roliga som helst, nästan
roligare än den gammla klassen. Jo tusan, de var roligare.
Samma kväll träffades alla från 9a vid Mojjen och frågade mig alla
möjliga frågor som ”Var det många snygga tjejer” eller ”Hur många av
killarna var fjollor”. Jag svarade inga på båda frågorna för att inte göra
Elisabet besviken. Jag visste att hon inte tyckte om att snacka skit om
andra man inte kände.
Nästa dag var lika bra som den första. Ja tom hela veckan var bra. Då
och då uppstod det oklarheter i klassen, men det hör ju en klass till och
jag stod aldrig i centrum.
En dag i slutet av september skulle vi ha fotbolls tävling i tre
dagar mot de andra idrottsklasserna. Vi hade en tävling, alla skulle möta
varandra i en 45×2 minuters match och de två lagen som hade flest poäng
möttes i en final och de som sedan vann finalen skulle möta en annan skola
i final om första platsen.
Resan ner till Lin-k tre dagar inklusive middag två kvällar och
boende på två stjärnigt hotell två nätter kostade 150 kr var och var
självklart en tiopoängare. Inga föräldrar bara tre roliga idrottslärare var
med.
Våran klass vann såklart allt och imorgon var det den stora finalen
mot Karlsbyskola. Hela den kvällen firade vi i staden och käkade kvällsmat
på någon liten resturang som luktade gammal fisk. Men det var ingen som
brydde sig för alla hade haft en jätte rolig dag.
Dagen därpå började Karlsbyskolan med at ta ledning efter 20 minuter,
men det dröjde inte till att jag gjorde en kvittering. Sedan tre minuter
kom vårat andra mål. Kent i vårat lag blev fälld i straffområdet och Lukas
tog lätt hand om den.
Efter 45 min stod det alltså 2-1 till oss. Inte heller den andra
halvleken slutade mållös. Vi tog hem segern med hela 5-2.
Vilken fröjd det var den kvällen också. Alla dansade med varandra och vi
gick inte och la oss fören kl 02:15.
Dagen därpå satte vi oss i bussen redan halv 9. De flesta sov hela
resan tillbaka till Stockholm.

Kapitel 3 – Förändringen
När vi fick betygen på avslutningen blev jag helt chockad! Jag hade höjt
mig i 5 ämnen sedan 8:an. I 8:an hade jag endast 6 VG:n och resten G. Nu
hade jag höjt mig till 9 VG:n 2 MVG:n och resten G.
Jag ångrar inte en sekund att jag bytte klass! Så kul jag har haft
det med 9d har jag aldrig haft med a på 2 hela år.
Detta blev en stor förändring i mitt liv. Människor pratar hela tiden om
att ju mer idrott man har på schemat, desto bättre betyg får man. Och vist
är dt så! Se bara på vad mycket jag höjde mig.
Jag har även lärt mina barn att de ska idrotta mycket, och de gör
dem. Två av grabbarna lirar i AIK’s P99 i fotboll och en i AIK’s P97 i
hockey. Bara de håller igång är jag en mycket lycklig far!

En termin

Jag vaknade av att min mamma ruskade mig vaken och sa att det var dags
att gå upp till första skol den sömnig gick jag upp tog på mig kläderna och
gick och åt frukost och gjorde mig i årdning för att åka till skolan mamma
skjusade mig ditt när vi kom fram var det fullt med ungar som sprang
ångkrig på skolgården och några spelade fotball på skolgården det ringde i
och jag sa hejdå till mamma och sprang in och det var ett jädrans liv på
alla för man ville ha reda på vad ens kompisar gjort under sommarn det var
någon som kastade paperslapar i klass rummet och jag gick och satte mig i
bänken vid min bästa kompis Niklas och sa tja och då kom läraren in och sa
att alla skulle sätta sig och sa att hon hete Lina och sa att vi skulle
berätta vid vi gjort under sommaren alla berättade vad de gjort och när det
var min tur berättade jag att jag hade varit i usa och varit på seaworld
och kollat på spekhugare och att jag varit i en annan djurpark och kollat
på apor och att en apa släppt en mat skål i min systers huvud alla i
klassen skratade åt det.

Sen hade vi åkt till vårat land som ligger på väst kusten där väntad
farmor och farfar och där var vi i två veckor.
När alla berättat vad de gjort jobbade vi med geografi och jag fick vise
på kartan vart i usa jag varit det var i Florida. När vi kom ut på rast
spelade vi bandy mitt lag van efter rasten hade vi mate och svenska och när
vi haft det slutade vi och Niklas och jag gick hem till honom och spelade
dator.
Nästa dag på rasten hade Niklas och en annan kille från våran klass brokat
bakom skolan och jag hade kommit förbi och fick bryta mellan de till en
lärare kom och tog in de och jag fick följa med in för att berätta vad jag
såg och att bröt mellan de och deras föräldrar fick komma och hämta de. När
det gått ett par månader märkte vi i klassen att tjejerna särbehandlade i
gämnförelse med killarna men vi sa inget om och det gjorde inte så mycket
för nästa termin skulle vi få en kille istället och han var mycket bättre
och när det blev jul lov skulle vi i klassen derekt efter skolan slutade
skulle vi ha snöbolls krig det skulle bli kul och så hade det gått en
termin och jul lovet började

Att byta skola!
veckar klockan ringer, det är Linas första dag i de nya skolan.
Lina slänger i sig frukosten och springer till skolan. Hon har varit och
tittat på skolan innan och vet villka som går i klassen.
På skolgården möter hon ett gäng flickor som fnissar och pekar på
henne. Det är några av hennes nya klasskamrater.
När hon väl sitter i klass|rummet, ber fröken henne komma fram och
berätta om sig själv.
– Jag heter Lina Karlsson och har nyss flyttat hit.
– Hej Lina, säger en tuff tjej vid namn Alicia.
Lina tittar på henne och skyndar till sin plats.
På rasten sitter Lina för sig själv, tills Alicia kommer fram till
henne.
Alicia börjar att berätta om sig själv. Lina blir jäte imponerad att Alicia
har varit med om så mycket.
– Hur var det i din förra klass?
Frågar Alicia.
– Jo, det var bra. hur så?
– Nej, jag bara undrade. Varför flyttade ni hit då?
– För att mamma fick ett jobb här.
– Hade du många vänner förut?
– Ja, jätte många, och lärarna var jätte snälla och bra.
Hur är det att gå här? har du många vänner?
– Lärarna verkar inte tycka om mig, och det är tråkit här. Nej, jag har
inga vänner. Men jag hoppas att du vill bli min vän. sa Alicia och log.
Lina och Alicia ska träffas efter skolan. De ska mötas utanför Linas hus
klockan 17:00.
klockan 17:00 står Alicia där, och Lina springer genast ut till
henne. De ska gå till ett fik och fika. De sitter där och tittar på folk
och njuter av sin bakelse och den kalla läsken.
När de ska gå ser de plötsligt hur Alex, den snyggaste killen på skolan,
komma mot dem. Han frågar om han får slå sig ned.
Lina och Alicia ler och nickar mot varandra. De båda undrar varför just han
skulle vilja sitta bredvid oss. Alla sitter helt tysta en stund, tills Alex
frågar vad de ska göra i helgen.
Alicia och Lina säger: ”inget särskilt.”
Då frågar han om de vill komma till honom på fest på lördag.
– Ja, tack gärna! säger de i mun på varandra.
– Ok, bra! måste nog gå nu, men vi ses på lördag.
Alicia och Lina ler mot varandra och de skiner som solar.
Men nu ska de gå hem och fixa i ordning kläder tills i morgon för då är det
lördag.
När de kommer till festen, är de massa äldre flickor och pojkar som
de inte känner igen. Men det gjorde inget.
Då kommer Alex fram till Alicia och bjuder henne på något i ett stort glas.
Hon kan ju inte tacka nej till honnom och tar en stor klunk, och följer med
Alex in i ett annat rum. Lina sitter ensam där hela kvällen och natten, men
Alicia kommer ju aldrig.
Lina gick in i det andra rummet där Alex hade tagit med Alicia i. och där
låg hon utan kläder och rörde sig inte. Lina drabbades av panik och slog in
112 på sin telefon.
En timme senare fördes Alicia bort i ambulansen.
Slut!

(Att byta skola)

Onormal

Snön låg som ett tjockt glittrande duntäcke över landskapet. Jag tog av mig
min ena vante och drog med fingertopparna genom den nyfallna pudersnön. Så
skrev jag mitt namn, ”Lisa”. Lite främmande stog jag och tänkte på det, med
hande fortfarande nerstucken i snön. Plötsligt väcktes jag ur mina tankar
av gälla hundskall och Vanja kom skuttande mot mig med glatt viftande
svans. Innan jag visste ordet av låg jag på rygg med den stora dräglande
hunden över mig. Hon slickade mig i ansiktet. Jag pussade henne på nosen
och kravlade mig upp. Så började vi gå hemmåt. I morgon skulle jullovet
vara slut, och jag skulle tillbaka till skolan. Mitt hjärta sjönk och jag
fick den där känslan av att vilja kräkas. Vanja tittade upp på mig med sina
blida ögon och strök sitt huvud mot mitt ben. Mamma tyckte att jag var
barnslig när jag sa att jag ville flytta tillbaka.
– Du har ju bara gått här en termin, ge dem bara lite tid, brukade hon
säga, var lite mer, ja lite mer normal?
Men jag var inte normal. Jag hade aldrig varit och skulle heller aldrig
bli. I min gamla skola var det så anorlunda, visst jag var inte som andra
men där blev jag accepterad så som jag var. Nu var det bara Vanja som
förstog mig. Hon skulle aldrig skratta åt mig. Inte titta på mig med dom
där snett granskande blickarna som vandrar över kroppen.
Jag hade aldrig gått på discon, aldrig haft någon pojkvän. Jag hade aldrig
lystnat på backstreet boys, eller gråtit till Titanic. Istället för att
fläta håret på skolavslutngar färgade jag det svart och tuperade det. Jag
började röka när jag gick i 6:an och när jag fyllde 13 söp jag mig full i
ett garage. Kanske var jag inte normal. Snart skulle vi välja
gymnasieprogram. Vad skulle jag välja? Freak-linjen? Jag passade inte in
någon stans. Hade aldrig gjort.
ny sida
Nu såg jag vårt hus. Ett rött hus med vita knutar. Så orginellt. En kråka
satt uppe i en trädtopp och kraxade. Vanja skällde lite på den och började
sedan skutta runt trädet. Jag gick in, mamma höll på med maten. Vi skulle
äta falukorv och makaroner.
Jag sov dåligt den natten.
Jag var i en tunnel. Långt framför mig fanns öppningen. Ansikten dök upp
framför mig. Hånflinande ansikten. Skratt ekade fram och tillbaka runt mig.
De dog aldrig ut. Jag började springa men jag kom ingenstans. Mina rop på
hjälp dog ut i små viskningar. Så ramlade jag och runt mig slöts ett
mörker. En hand grep efter min strupe och jag vaknade med ett ryck.
Kallsvettig och förvirrad satte jag mig upp. Digitalklockan med de röda
lysande siffrorna stog på 05:47. Om en timme ungefär skulle den ringa. Jag
kände inte alls för att sova mer. I stället gick jag och ner i badrummet.
Jag tittade in i spegeln. Där stog en liten flicka. Hon hade fräknar och
hon log. Bredvid henne stog hennes pappa. De höll varandra i handen. Jag
skönk ner på golvet och slöt ansiktet i händerna. Jag saknade honom
verkligen. Min pappa. Han hade alltid förstått mig. Många gånger hade jag
gråtit ut i hans famn. En stund satt jag där, vet inte hur länge. Sedan
fyllde jag badkaret med hett rykande vatten och steg i. Så låg den där
framför mig. Rakbladet trängde in i min handled. Det gjorde inte ens ont.
Blodet strömmande fram och färgade badvattnet rött. Jag tittade på det. Ett
sorts lugn spreds inom mig och jag slöt mina ögon.
– Nu kommer jag pappa, viskade jag och slöt ögonen.
Förlåt mamma. Förlåt att jag lämnade dig. Men det gick inte längre. Jag
kunde inte mer.
Allt det som kallas livslust hade för länge sedan flytt.
Allt jag kan säga är förlåt…