2003 – Sida 4 – Skrivbanken

Inskannad version

Jag kände nog dom flesta den morgonen. vi hade ju gått på samma förskola i
ett helt år men det var ändå pirrigt den morgonen då 17 små pojkar och
flickor kom till Åber skolan hållandes sina föräldrars händer. första dagen
på skolan. vi var bara fem killar i klassen och därmed gjorde tjejerna
ungefär vad dom ville med oss. Under dom fyra första åren han jag nog va
tillsammans med alla tolv tjejerna. Men det var alltid dom som frågade
changs, för det var så det funkade på den tiden. det var också alltid dom
som gjorde slut. Under den tiden hade vi nästan alltid Vikarie eftersom vår
ordinarie fröken ofta var på föreläsningar. Så vi lärde oss inte speciellt
mycke, alla vikarier lärde oss ungefär samma saker.

vi hade en parrarelklass också. På vintern var det alltid fullt krig mellan
A och B (jag gick i A). Vi var helt villda, det gick inte en rast utan att
någon grät och det var oftast en ur min klass eftersom vi bara var 5 och
dom var över tio.

I femman slogs våra två klasser ihop och vi fick två nya fröknar. En av dom
hette Gisela, hon lärde mig väldigt mycke. hon var nog den schihligaste
läraren jag någonsin haft. Hon var helt enkelt en riktig kvinna med riktiga
idéer. så fort vi hade slagit ihop klasserna slutade kriget och vi
allierade oss mot sexorna istället.

Nästa år gick vi i sexan och då slog vi ihop Lanfjordens fotbolls lag med
ranbergens. då lärde jag känna många av dom jag umgås med änn idag. sissta
veckorna i sexan handlade igentligen allt om vem man skulle gå med i sjuan.
Vi var väldigt många killar som ville gå i samma klass och jag antar att
varken lärare eller föräldrar hade hjärta att splittra oss.

Så i sjuan var vi alltså 19 killar och fem tjejer. det var alltså raka
motsattsen mot för i lågstadiet. vi började bra. härlig klass samanhållning
och massor med kompisar. sjuan flöt på bra. Det var nån lärare som anntyde
något om hur surriga vi va men det ursäcktades med att vi bara var sjuor.
alla proven gick bra. över lag var vi nog den bästa sjuan.

Så gick ännu en sommar med fotbolls segrar och sol. Så gick vi i åttan.
inget nytt bara väldigt surrigt nu började folk säga till oss på skarpen.
och i slutet av åttan hade vi ett par föräldra möten för att vi surrade så
mycket. Men betygen låg ändå över G i dom flesta ämnen.

Ytterligare några månader med sol och bad sedan tillbaks i skolan nu i
nionde klass, lite mognare o lite lugnare. vi har fått beröm av lärare för
att vi inte pratar lika mycket, vi har valt gymnasie linje och jag valde
natur. nu sitter jag alltså här på detta godis frossande dricka klunkande
skriv maraton och masserar min ömma handled.

Inskannad version

Mina skolår

Jag skall nu berätta om mina skolår som jag har upplevt:

De första dagarna i skolan kändes väldigt pinsamt. Jag vågade inte säga ett
knyst till lärarna eller eleverna, men det var några från skolan innan som
också hade börjat i samma klass som mig.

Tiden gick och man började vänja sig tillslut. Det enda negativa jag tänkte
på var att få vara minst på skolan. När man går i femman är man störst,
efter|som att det inte finns årsklasser som är större än femman.

Alla bara lekte och hade roligt och tog inte skolan på allvar, utan som
hyckleri. Det var ju klart att man tänkte på proven och läxorna, men inte
hur man skulle vara mot eleverna och lärarna.

Det förekom bråk, men det varade inte länge förränn lärarna tog deras öron
och skickade dem upp till rektorn. Det går inte att beksriva hur roligt det
var att gå i mellanstadiet.

De sista två åren har varit otroligt stres|sande med att få bra betyg. Det
har också varit hårdare krav på eleverna. Man är tvungen att läsa på
läxorna och träna längre till proven än vad jag gjorde förut.

Nu går jag i nian och snart skall lämna Öknervägsskolan. Det känns både
sorgligt och roligt. Det sorgliga är att få lämna alla kamraterna som jag
har varit med under nästan fyra år. Den klass jag går i nu känns mer som en
familj man har känt jätte länge. Jag kommer aldrig att glömma de roliga
stunderna som jag har haft tillsammans med mina kompisar. Det roliga är att
få börja gymnasiet. Där träffar man på nya kom|pisar och börjar om från
första början igen.

Jag har aldrig varit så nöjd med något hela mitt liv och jag kommer inte
att glömma de här åren så länge jag lever.

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag (Isak Ramberg) skulle börja skolan. Det var en kall
augustidag om jag kommeri håg rätt så var det en måndag jag hade precis
vaknat. jag var så glad, jag tänkte ja engtligen, får jag börja skolan. Jag
hade väntat länge på den här dagen. Såvardet dag att gå jag skyndade mig
att ta på mig jackan och skorna. Sedan gick det av. Vi åkte ner för gatan
jag börja känna en äcklig känsla som om det var en klump i magen. Jag
börjar att Tänka, Tänk om barnen är elaka mot mig. Jag bad min mamma att
stana bilen. Hon frågar huredetfatt min son?
– jo jag vill inte gå till skolan idag!!!
– varför inte det då?
– tänk om alla barnen är duma mot mig?
– Nej då dom kommerinte att vara
duma mot dig Okej!!
– Okej!!
så far det av. Mamma körde i i Gäst parkeringen och parkerade bilen så
hörde dom skol klockan ringa, då började dom å skynda sig in. lärare visade
väggen till klassrumet, alla var samlade läraren frågar
– Äralla samlade?
dom flesta nickar och visa roparja.
– Då säger lärare. Välkomna till Almstaskolan
– jag hetter Siv alm.
eleven börjar sedan med en ny berättelse, oklart vilken som är
finalversionen

Jag kommer ihåg när jag (Isak Ramberg) skulle börja skolan. Det var en kall
augusti dag om jag kommer ihåg rätt så var det en måndag. Jag hade precis
vaknat, jag var så glad, jag tänkte Ja entligen får jag börja skolan. Jag
hade väntat länge på den här dagen. Så vardet dags att gå, jag sknydade mig
och tog på mig min jacka och skor sedan gick vi. Ner förgatan gick vi Jag
höll mammas hand så hårt att jag nästan krossade den. Varför jag höll så
hårt var att jag fick ett par otäcka tankar om hur skolan var och hur alla
barnen skulle bete sig. Tänk om skolan är ligt ett fängelse där man
straffar dom barn som har gjort något dumt, Tänk om alla barnen skulle vara
elaka motmig, att ingen vill vara med mig. Det känndes som en stor klump
låg i magen det var den mest obehagligaste kännsla som jag någonsin hade
kännt. Jag rykte i mammas hand hon stande och böjde sig mot mig och frågar
vad det som har hänt? mamma jag vill inte börja skolan!!!!
– Varför inte det då?
– Tänk om alla barn är dum mot mig och tänk om skolan liknar ett
fängelse!!!
– Nej min son ingen kommer va dum mot dig och skolan liknar inte ett
fängelse det kan jag lova. Okej?
– Okej
Årskurs 6
det var roligaste året i mitt liv jag hade så många vänner nu varjag
alldrig ensam mer. men det blev ett också ett sorgsent år, Jag skulle
flytta till X-stad, nåt jag alldrig ville göra men pappa fick ett bättre
jobb han blev Vd för ett stort företag. Men jag kommer kontact med mina
vänner i hela mitt liv, jag håller på med det än. Den nya skolan jag skulle
börjai hette Kollehöjd skolan, jag var inte särskillt glad när jag började
jag skulle börjai 6C jag hade komiti mitte av terninen. Jag fick ganska
snabbt nya vänner dom hette Goran Hebevic och den andra Jonas Ferm. Det var
roligt att få nya vänner redan första dagen sedan dess har vi varit vänner
jag har haft det tur jag hade trot att mitt skol liv skulle bli ett h….
men ack så fel jag hade.
Årskus 7
Av en orsak hade mitt liv blivit rätt tråkigt jag viste alldrig varför men
det blev bara så, jag hade inte lust med nånting längre det gick nerot för
mig, kanske var jag olycklig? kanske fataddes nåt i mitt liv? Jag fann
alldrig något svar detta höll sig ända fram till hallva åttan. Det känndes
som blev uppdragen ur hålet. Det betendet kanske berode på att jag var
deprimerad, her.

Inskannad version

Mina skol år

När ja burja i skolan i första klas.
Först när vi kom till skolan så fick alla stå uttanför skolingången. Dåm
hade bygt om ingångarna så vi var dom första klasen till å invig.
Sen när vi kom in då så prata alla barn me sina föräldrar inga barn vågade
prata mä varan men sen när alla föräldrar gick så burja alla prat. i Första
klas så var de mäst springa å så majister som hette Sven olof han beräta
bara historier och hopa runt.

Men Tvåan var lite svårare en ettan men tvåan var bätre på monga sett.
Rasterna var bra för att då spela indebandy och vi slog på flickornas rumpa
å så

Tredje årett va licka dan men vi åkte mycke på utt flyckter å så. De va då
man burja gå på disco och ragga små flickor de va trejan.
Ja va offtas hoss en annan lärare hon hete Berit hon va gö snäl ja fick
läshjälp hos henne.

Då kom vi till fyran och de va inte roligt de va de året man burja trutna
på skolan men då hen de en grej på en av min klas kompis han hoppa på
styltor och hopade på is och ramla me huvet före och fick åcka till sjukhus
och vavaa där nåra dar.

Nu e vi i feman der spela vi basket hela tiden på rasterna och king aut.
Och vi burja spela fotbol på rastern de e inget att beräta om feman men vi
hade fredas mys då hade vi peäs men de va vi som anårndna den.
De va olicka personer som gjorde de men när ja gjorde så var ja och Rebin å
Gurra, kevin vi gjorde alltid komedi…

Sexan då flyta vi up till Dyrberg när ja burja där så burja de gör många i
skolan dom kom från holmen kvarnbo och anndra skolor

Sjuan då de einge att skriva om de va gör trå kigt att gå i sjuan de hende
inget förutom att vi kom in i dena skolan.

Åtan då åckte vi till Feringstagår vi såv över mä klasen en natt såv vi.
Och vi badade å vi gjorde acktiviteter mä alla vi hade ett disco på kvälen
men de va inget disco prisis. Men de va roligt

Nian som vi går i nu de har inte hent så mycket men ja hopas att de blir
roligt men de komer inte bli roligt ja vet.
Vi har redan prauat ja prauade på cop forum

i nian så fick ja glas ögom wiiiiii!! egå
men man har lärt sig mycke på dom här åren man har fåt väner och oväner…
Men den roligaste lektionen e idrot

Inskannad version

Mina Skolår
Nått som jag speciellt kommer ihåg är första gången jag kom till skolan,
det var ett väldigt känsloladdat ögonblick. Jag bodde fortfarande på
grindhålsvägen så vi åkte bil till skolan och påvägen dit ville jag spy, så
nervös var jag. När vi väl sen kom in klassrummet så märkte jag att det
bara var en tjej som hette Johanna som jag kände sen tidigare. Sen när
läraren väl hade pratat klart så fick vi göra lite vad vi ville, fast ja
var så nervös att jag stod kvar vid mamma. Men efter ett tag kom en unge
fram och hälsade, han hette samuel och vi pratade ganska länge. Det var då
som nervösiteten för skolan släppte. Förutom det så har jag nästan inga
minnen från lågstadiet, fast jag kommer också ihåg när vi uppträdde för
hela skolan och dansade nån konstig dans, fast det ska jag inte skriva om.
Mellanstadiet, Där har jag många minnen, synd bara att dom flesta är
negativa pgr av våra dåliga lärare. De flesta minnen är från alla bus vi
har gjort, som tillexempel när gustav band fast en gran bakom bussen. Jag
kommer speciellt ihåg en biologi lektion som vi hade ute i skogen på hösten
i sexan. Det var rätt så kallt och vi skulle leta insekter och identifiera
dem, just då tyckte jag att det var extremt tråkigt men såhär nu efter så
fattar jag inte varför jag inte tyckte det var kul. Det blev ju tråkigt
efter ett tag men det var fortfarande kul, för man var ju där ute med sina
kompisar, så vi hade ju alltid nått att prata om, även om det inte var så
osäkert om eleven skriver ”himmla” eller ”hinmla” intressant. Förutom
det kommer jag inte ihåg så mycke från mellanstadiet, jag kanske har
förträngt alla andra minnen.

Högstadiet har varit den roligaste tiden, massa nya lärare och kompisar. En
mycket speciell sak som jag kommer ihåg var första dagen, då alla fick
presentera sig, och Simon sa att han hette ”Tuff”, jag vet inte varför jag
kommer ihåg just det men det var kul då iallafall. Det var ju väldigt
läskigt att börja i en helt ny skola så det där skämtet lättade upp
stämmningen, tack Simon.

Jag kommer också ihåg i åttan då vi var några killar som var ute och kasta
snöboll, vi mulade nästan varenda sjua. Men sen så kommer en sexa som
kallas tjockis tore som började vara uppkäftig mot oss och kastade sen en
snöboll i ögat på gustav. Då sprang gustav och jens och mulade honom så
mycke som det går att mula nån, Det var väldigt roligt för oss som
kollade.
Som sagt, högstadiet har varit det bästa. Vi har nog haft några av dom
snällaste lärarna och bästa klasskamraterna som finns. Okej jag erkänner
att bättre lärare kanske inte gör mig så mycke mer uppmärksam på
lektionerna men det gör dom iaf roligare och då orkar man lära sig och
ibland så orkar man kanske tillochmed jobba på lektionen. (*Ler*) Det
jobbiga är att detta snart är slut, snart börjar nya skolan.
Minnen. Minnen är ett av de vardefyllaste man har, det har jag lärt genom
att umgås med 19 årig föredetta alkholist. Det man inte tänker på är att
man kan ha hur roligt som helst genom att prata minnen med sina kompisar,
man kanske lär sig att uppskatta minnen mer när man är äldre. Det finns väl
inge mer att säga nu, hoppas min nya skola blir lika bra som den här. Slut

Inskannad version

Mina skolår
Efter att jag själv nu har gått i nästan nio lång år och därmed nästintill
avslutat det kapitel i mitt liv vi kallar grundskolan, tänker jag berätta
vad jag varit med om. När jag tänkt efter och reflekterat över mina år i
skolan kommer jag fram till att de både bjuder på fröjder och besvikelser.
Den händelse som jag på rak arm kommer på och framför allt har starka minen
om är min allra första skoldag.

Jag mins det fortförande som om det var igår. Alla nya intryck och kompisar
som den dagen förde med sig.

Jag stod där på trappen, jag mina två äldre syskon och våran nyfödda
lillebror var också med. Precis som varje år placerade mamma oss framför
huset och förevigade stunden med ett kort. I flera veckor hade jag laddat,
efter att varje år fått stå kvar på trappen var det äntligen min tur att få
följa med. Jag var nyklipp med färg i håret och mamma hade köpt oss var sin
ny dress, så att vi likna tre stycken trillingar ur någon mycket gammal
film. De jag var mest stålt över var ändå min alldeles nya, grönblänkande
ryggsäck. En alldeles egen ryggsäck, jag mins känslan än idag.

Plötsligt kände jag hur en stor klump bildades i magen på mig. Ivrig och
spänd tog jag mina första steg in på den gigantiska skolgården. Jag mins
hur alla stora barn hälsade på varandra och sprang runt vid sandlådan.
Mamma visa mig vägen fram till en stor glunga barn som stod utan|för en
dörr med skylten 1B, vi gick in. Precis innanför dörren stod ytterligare en
glunga barn, jag mins hur hjärtat hoppa i bröstet på mig. ”Är det de här
läskiga barnen jag ska gå med”, tänkte jag för mig själv. Alla stod där
bakom bena vid sina föräldrar, känslan av iver och spänning eka nästan mot
väggarna i det lilla grupprummet.

Slutligen kom hon, en lång äldre tant med rutiga byxor och en pärm under
armen. Medan hon rätta till glasögonen på näsan fylldes salen av
viskningar. ”Det är fröken, det är hon som ska vara eran fröken”, hördes
genom mullret. ”Hej och välkommna, det är jag som är Birgit”, sa plötsligt
den okända tanten. Hon berättade att hon skulle vara våran lärarina för de
tre närmsta åren och därefter allt vad vi skulle göra tillsammans.

Jag mins tydligt hur alla barnen blygsamt presenterade sig, min allra
första namnskylt och vår första rast tillsammans. Särskilt den där
namnskylten väcker klara minen. Stora, fylliga bokstäver sväva över en
himel med blåa flygplan. Det var den finaste och mest speciella namnskylt
jag någonsin sett.

Skolstarten var en härlig tid. Det var då jag för första gången träffa
egna, riktiga kompisar. Det var också för första gången jag hade någonting
bara för mig själv, något eget. I skolan fanns inga jobbiga syskon eller
störande föräldrar, bara jag och mina kompisar. Där upplevde vi både
sorgsna tider men fram för allt härliga dagar med vänskap och gemenskap.

Åren gick och allt eftersom vi växte ändrades skoldagen. Man blev större,
fick mer respekt och lärde sig mer och mer. Till sist kom den dagen då vi
skulle börja i mellanstadiet.

När man kommit så långt att man börja i mellanstadiet då var man stor,
väldigt stor. Ja, vi var nästan störst på skolan. Vi hade nyligen fått en
ny fröken och snart skulle vi även börja att läsa ett främmande språk. Vi
skulle till och med snart lämna den skola vi nu gått till i nästan sex år.
Jag mins än idag hur roligt vi hade det, jag och gänget. Mina kompisar och
jag vi var tajtare än tajts och inget eller ingen kunde stoppa oss. Vi
spela bandy eller latja kula i gropen på rasterna. Vi var helt klart ett
respekterat gäng på skolan. Till hösten i sexan börja vi med vårat helt nya
och outforskade språk. En enkel match tänkte jag, något jag senare fick
bekräftat att de inte var. För första gången under våran sex år långa
skoltid var klassen splittrad. Visst var det ovant, men de var bara ett
smakprov av hur högstadiet skulle bli. Framför allt har jag nu starka
minnen av slutet på den långa vistelsen i mellanstadiet. Det var oro i
luften redan en månad innan avslutningen. ”Skulle klassen splittras”, ”är
högstadiet så hemskt som alla säger”, var tankar som spöka i klassen. Ett
starkt och dessutom ganska hemskt minne jag har kommer från en repetition
inför avslutningen av sexan och mellanstadiet. Under sången ”Den
blomstertid nu kommer”, börja flera av tjejerna i klassen att stor|gråta
och repetitionen var tvungen att avslutas.

Så var den stora dagen äntligen där, för sista gången i mitt inte allt för
långa liv skulle ja nu gå den lilla stigen ner till skolan. Alla var
uppklädda och det var en sorgsen stämning över hela klassen. Vi sjöng, åt
tårta och tog farväl av varandra. Jag blev sjäv utsädd att ge fröken vår
avskeds|present. Inte äns min tuffa kind var torr efter de avskedet.

Mellanstadiet var nu över och även om det låter som en sorgsen tid var det
inte de. För första gången blev man här kär, man börja idrotta och man
lärde känna andra kompisar från andra skolor. Även i fall skolan blev
svårare var det aldrig särskilt jobbigt.

Hur skulle nu högstadiet vara, skulle det vara så hemskt som alla sa eller
var det bara ryckten Från att ha varit störst och mest respekterad blev man
nu minst Till en början gick allt bra, jag träffa nya kompisar, hamna i en
trevlig klass och allt verka bara bra. För första gången fick man nu ta
eget ansvar för sin inlärning samtidigt som svårighetsgraden ökade
avsevärt. Trots detta kändes ändå allt bara bra, för ett par veckor. Efter
någon månad när man börjat tröttna på alla nya saker och smält alla nya
intryck var det inte så himla bra. Skolan visa nu upp sitt rätta ansikte. I
lokalerna hängde tapeterna lösa och väggarna var fulla med hål. Det var
klotter och äckel över allt samtidigt som undervisningen tog knäcken på
en.

När jag nu sitter här och tänker tillbaka på min skol tid förstår man var
det är fel. Vissa saker finner man ytterst märkvärda. Exempelvis borde man
i dagens moderna och it-baserade samhälle ha i skolans högre klasser
fungerande datorer. Dessutom ska väll en skola ha samma krav på lokalerna
som vilken annan arbetsplats som helst. Hål i väggar och tak, är det
verkligen så vi vill ha det. Jag hoppas verkligen att kurvan inte
fortsätter och att det blir bättre på gymnasiet. Mitt råd är att sattsa mer
pengar på skolans högre klasser. De lägre klasserna klarar sig på de de
redan har. Miljöer som dessa gör en skoltrött. Vi hade inte särskilt bra
miljöer i lågstadiet heller, men det gjorde inget. Tro mig lyd mitt råd,
jag har varit med om det själv.

Inskannad version

Mina skolår
Det var bra att man fick gå i sexårsverksamheten innan man började ettan.
Det var inte lika pirrigt eftersom man redan kände alla. Men att göra läxor
och vara nervös inför prov var inget som jag längtade efter.

Första dagen fick jag gå upp klockan 7. Det skakade i armar och ben. Jag
var inte så hungrig eftersom jag hade en konstig känsla i magen

Min Far körde mig till skolan och han skulle vara med precis som alla andra
föräldrar

När jag kom in i klassrummet stod våran fröken där. Hon såg väldigt snäll
och trevlig ut och jag blev genast lugnare. Fröken frågade oss vilka
årstider året hade. Det vara bara som räckte upp handen. Det var en tjej
som bodde några hus ifrån mig. Hon kunde svaret men jag visste inte ens vad
årstider var för något. Sedan fick vi saft och bulle och min rädsla för
skolan var borta

Efter skolan gick jag hem till min bästa vän Kristian och spelade tv-spel

Den första terminen lärde jag mig alfabetet. Jag försökte att läsa alla
texter och ord som jag såg. Det var kul i skolan. Vi fick fortfarande rita
och måla som på sexårsverksamheten Jag brukade gå till mitt fritids
rödarummet efter skolan. Jag brukade äta Lunch och leka där.

Den andra terminen var liknande fast med fler utflykter. Vi ritade
fortfarande mycket fast det var mest som hade med sommaren att göra.

I tvåan fick vi räkna mycket. Våran Matematikbok var som en berättelse med
massor av bilder. Jag ville se hur den skulle sluta. Mattetalen blev
svårare men jag klarade mig bra

Vi fick två läxor i veckan. Dom handlade mycket om oss själva och det
gjorde dom roliga.

Vi höll på mycket med dinosaurier och det tyckte jag var jättekul. Vi fick
också besöka flera olika museer.

På fredagar var det roliga timmen och jag var ofta med på charader.

Inför trean var jag väldigt rädd. Jag låg vaken länge på kvällarna och
tänkte på hur det skulle vara. Jag hoppades på det bästa

Efter några veckor i trean märkte jag att det inte var så farligt fast
läxorna tog upp mycket av min fritid. Nu var det en läxa varje dag och
proven var mycket svårare. En varm dag arbetade vi med nyckelpiggor. Vi
satt hela dagen. Jag skrev i hop en hel A4:a. Det var den jobbigaste
skoldagen jag någonsin varit med om.

I klassen fanns det några bussiga killar. Dom pratade på lektioner och
bråkade med flikorna. Jag och min vän Kristian var dom skötsamaste pojkarna
i klassen.

Jag var inte så bra på idrott men när vi spelade brännboll så var jag
oslagbar. Jag sprang snabbt och jag träffade alltid bollen. Jag blev bara
bättre och bättre på idrott.

I historia höll vi på mycket med vikingar och deras religion. Jag var
väldigt bra på det.

I matematik så blev det allt lättare och jag var bland dom bästa i klassen.
Vi började med multiplikation. Jag hade väldigt lätt för det.
Efter skolan så gick jag till min Mormor som bodde i närheten
Där gjorde jag mina läxor och lite till. Min mormor hade arbetat på en bank
så hon hjälpte mig mycket med min matematik.

Dagarna innan fyran så var jag nervös. Vi skulle få en ny lärare. Det var
en ung tjej. Vi var hennes första elever. Hon var väldigt trevlig.

Vi höll på mycket med Engelska och Historia. Engelska gillade jag väldigt
mycket.

Den första terminen lärde vi oss nästan ingenting. Efter vintern fick vi en
ny manlig lärare. Han hade långt brunt hår. Jag tyckte att han såg väldigt
lustig ut.

Jag fick nya vänner i klassen och blev pratigare på lektionerna.

Vår lärare hade välplanerade lektioner och han var väldigt bra som lärare.
Vi höll på med mycket intressanta ämnen. På måndagar var det ”helgsnack”.
Då fick man berätta om vad som hänt under helgen.

På idrottslektionerna var det bra stämmning och våran lärare var med
mycket. Det var tufft bollspel som gällde.

Jag och mina två vänner arbetade mycket tillsammans. Det fanns ett nytt
ämne som hette Elevens val. Vi fick välja på flera olika ämnen. Jag och
mina vänner gick med i skoltidningen. Vi var och interjuvade flera företag.
Det roligaste var Silja line.

I Femman umgicks alla killar i klassen och det var en extremt trevlig
stämning. Dagarna var inte så långa och det fans mycket att göra efter
skolan.

Det var tur att vi fick en ny lärare för han var den bästa vi någonsin
haft. Det gick lättare i alla ämnen för mig.

I sexan var alla bra vänner med varandra men det var trist att det snart
var slut. Desto äldre man blir desto snabbare går tiden. Jag tänkte mycket
på hur det hade varit genom åren. Det var synd att man bara kunde gå till
sexan i våran skola.

Dom åren som har varit var ju inte så farliga som jag hade trott. Det hade
varit kul i skolan. Det som jag hade lärt mig under dessa sex år var
väldigt värdefullt för mig. Det är något som jag aldrig kommer att glömma

Inskannad version

Mina Skolår
Det regnade nästan varje dag det där året, håret hängde i våta stripor som
piskade mig i ansiktet, gång på gång då jag knuffades åt sidan. Jag
tvingades blotta mina sinnen, ja, oftast mig själv & min förnekade realism,
men även det förstånd som länge kråmat sig i lerpölen & försökt hålla sig
vid ytan. Jag hängdes upp. Jag hängdes ut. Jag beordrades att stå trots att
jag föll. Dem sa åt mig att dölja såren & förneka tortyren. Jag skulle
skyla ärren bakom den frätande & bittra smaken av giftet jag dagligen
livnärdes på. Ibland spikades jag fast i en planka & hängdes naken upp så
att alla kunde se. Se & försöka förstå vad som var fel, för någonting var
det, eller hur? Jag frågade min lärare den frågan, hennes svar var
uppenbart, hon var bödeln själv. Hon såg till att hålla smärtan vid liv,
under det som för ett barn liknade en brutal avrättning. Fick verkligen
vuxna göra så? Jag lärde mig att sträcka mig efter dagens slut & förneka
smärtans tydliga existens Dagligen lekte min fantasi & förvillade mig allt
mer. Jag upplevde mig själv som en del av den verklighet som var menad att
vara sådär starkt tryckt mot min hud & smärta så Jag fanns till för att
befinna mig där, just då. Jag existerade & existerar än, för att vittna om
sarkasmens plågsama tortyr. Det var såhär jag upplevde det, det kan ingen
någonsin ta ifrån mig. Det här är min tokning av en historia som berättats
utifrån många olika versioner. Det här var jag, i mig själv, då.

Jag gick i feman. Jag var elva år. Vi fick en ny lärare. En annan klass på
skolan hade tidigare haft henne som vikarie, vilket hade resulterat i att
hela skolan hade fått reda på vilken mardröm det var. Hennes hårda finska
brytning gjorde hennes gälla stämma rå & vass som ett knivblad.

Hennes trick var väl dolda, men den rena förnedringen hennes dagliga
sarkastiska komentarer & agerande bidrog till är mer än nog för att känna
stark empati, vilja & engagemang för att de barn som idag utsätts för
liknande psykiska övergrepp, skall kunna befrias från sin svåra situation.

Varje dag gick jag till skolan med en ängslan som frågade mina avtrubbade
sinnen: ”Hur långt skall du låta det gå idag?” Anledningen till att jag
blev den finska lärarinnans lilla ”hackkyckling” är förståss för att jag
stod upp då de andra vek undan för att skydda sitt eget skinn. I mitt huvud
ifrågasatte jag hennes beteende & kom efter mycket överläggande & inre
konflikter fram till att det enda som var rätt att göra nu, var att agera.
Man kan inte bara sitta tyst & betrakta en situation som är på väg att
fullständigt klösa ögonen ur skallen på en. Jag gick till motattack.

Nu i efterhand ångrar jag inte att jag gjorde det, men under veckor &
månader av tortyr frågade jag ibland mig själv varför. En god sak min
styrka ledde till, var att mina kamrater, en efter en vågade stå emot mer &
mer, vilket ledde till att också många föräldrar fick upp ögonen för vad
som höll på att hända i skolan.

Nu hade dem inte bara sina barns blåslagna kroppar att vittna om. Utan även
barnens ord & berättelser om de upplevelser dem genomgått.

Ett tag var vi alla tysta av skräcken, nu hade det gått för långt… In i
det sista försökte ”hon” förneka in skyldighet till den mångsidiga miss
handeln hon utsatt oss för. Hon försökte även använda mig som sköld för att
stöta bort anklagelserna genom att utpeka mig som lögnaren, vars hot skrämt
klasskamraterna & fått dem att agera som dem gjorde.

Bara dagarna innan hon slutade gav hon sig på ett ordentligt försök att
förnedra mig inför den nya läraren, genom att snabbt överrösta mig & ta
över min presentation & med ”mild” stämma presentera mig som klassens lilla
fina prinsessa, som alltid trodde hon kunde allt & visste bäst, vilket hon
naturligtvis inte gjorde…”

Tortyren var inte riktigt påtaglig alla ganger. Hon var en mästare på att
med dolda trick träffa rätt & sänka.

Jag kommer alltid bära med mig det tunga minnena av mitt Skolår fem, då jag
upplevde & utsattes för förnedring & sarkasm, av min egen lärare. Jag
trodde att lärare skulle finnas som förebilder… Jag kommer alltid att
undra & spekulera i varför ”hon” dunkade Erik upprepade ggr medvetslös in i
klädskåpen, varför hon tvingade Caroline att ligga fasthållen, gråtande på
golvet inför klassen under lunchen, varför hon påpekade våra utseenden &
tog strypgrepp på Vendela. Varför hon sa att Rasmus var tjock & berättade
för klassen vad han vägde, varför hon hånsamt sa till oss att vi alla kunde
sluta som mördare. Ja, jag undrar & kommer fortsätta att undra varför hon
ibland rusade ut från lektionerna & inte kom tillbaks för ens dagen därpå.
Jag kommer alltid att undra vad det var som format henne & förtryckt henne.
Jag frågar ibland mig själv, det jag borde frågat henne, varför, varför
blev det sådär?

Jag tror att det är vanligt att som barn uppleva situationer som de jag
genomgick som delar i ett spel. Man kan bestraffas utan anledning, genom
att hamna på fel ruta. Ibland tvingas man stå över ett kast & ibland
utsätts man för prövningar. Det ingår i spelet. Det står i reglerna, förr
eller senare når man mål, Ibland är vägen dit svår. Jag antar att mitt
logiska tänkande räddade mig ur många svåra situationer som jag annars
skulle hamnat i. jag är glad att jag lyckades, iaf utåt sett behålla mitt
lugn, då paniken steg i takt med att klassrummet vattenfylldes.

Inskannad version

Min syn på skolan
Hej! , Till en minister?
Min syn på skolan är mest possetiv. Eleverna är snälla och hjälper varandra
och det förekommer inte mycket mobbing. Men det beror nog mycket på dom så
kallade ”friends”. Dom går omkring som vakter på rasterna och det får en
att känna sig trygg.
Skolmaten måste jag dock klaga på. Mackaronerna badar i smör och
potatisarna är hårda som sten. Man blir ju inte precis mätt av den maten.

Det är kul när vi har turneringar i skolan. Vi har ju en så stor gympasal
så många kan komma och titta.
Vi har just avslutat något som vi kallar ”kärleksveckan”. Då har vi ägnat
en vecka åt att prata om kärlek och sex, och i slutet fick vi lära oss
salsa. Det var jätte kul och det tycker jag att vi ska fortsätta med till
nästa år.

Mitt förslag till hur 2000-talets skola ska se ut är:
Bättre mat och böker, (omslagen på dom vi har nu är sönder kladdade) längre
raster, mindre läxor. Jag vet att alla kommer att säga ”mindre läxor”. Men
vi har ett överflöd. Sedan hoppas jag också på längre idrotts lektioner.
(Man blir bättre i skolan av att idrotta). Och jag som också idrottar på
fritiden vet att det är kul.

Annars tycker jag att skolan är bra. Inga större brister som du kan se. ,
Avsluta?

Inskannad version

Mina skolår!

När jag gick på lågstadiet så var det ibland skoj och ibland tråkigt. Jag
brukade inte spela fotboll på rasterna men en gång så gjorde jag det och då
var jag målvakt. När jag skulle skjuta ut bollen till spelarna så sköt jag
över stängslet som var bakom mig.
En annan gång när jag spelade fotboll (då var jag ingen målvakt) då böjde
jag mig ner och tog upp den, jag vet inte varför.
Jag gick på Lindboskolan i Lindbo och jag hade två olika lärare, Stefan
Rinander och Hillevi Rinander. I mellanstadiet gick jag på Hede skola som
ser ut som ett fängelse, och det tycker dom flesta som går där också. Där
hade jag också två oika lärare, Klara Raminov (jag vet inte hur det stavas)
och Pernilla Karlsson som har gift sig och heter Persson nu.
På en rast var jag och min kompis ute och blåste i händerna med ett grästrå
det går inte att utröna om eleven skrivit ”emellan” eller ”imellan” så
att det tjuter på något sätt (vet inte hur jag skall förklara). När vi hade
gjort det en stund så såg vi några tjejer komma ut från skolan det var ca 5
st.
Vi såg dom komma upp för kullen vi satt på, och dom ställde sig bakom oss.
Så vi sprang ner och vi var yra i huvudet bara för att vi hade blåst så
mycket, och det var äckligt.

Här i högstadiet går jag i Klangehögskolan och har två lärare Jan Svenson
och Else-maj Vilhelmson. Det var konstigt att börja här.
Det kändes så dystert i början.

Att gå i högstadiet är inte som att gå i låg och mellanstadiet. Man är inte
i ett och samma klassrum, och det var lite förvirande att gå så mycket
mellan alla klassrum|men. Jag läset fel på en skylt som det står
labietoriegatan och jag och många fler tyckte att det stod labyrintgatan.
Det var nästan som en labyrint i början.

Man har fler ämnen i högstadiet, som tex. hemkunskap.
Det är extra svårt i ämnena nu. och så har man olika lärare i de olika
ämnena.
Lektionerna är långa och jobbiga och tråkiga ibland. De lektionena jag
gillar mest är gympa och geografi. Dom som är roliga ibland är historia och
bild.
Det finns inga special bussar som i låg- och mellanstadiet som går till
skolan.

Där jag har lärt mig mest är i mellan och högstadiet.
I mellanstadiet lärde jag mig att räkna bättre.
I högstadiet började jag att använda klocka, så jag har lärt mig den nu.

När man skall lämna grundskolan så känns det lite tråkigt, Bara för att man
har så många kompisar.
När man börjar på gymnasiet så kommer det att kännas pirrigt och konstigt,
fast man får nya vänner.
Din svenska har förbättrats rejält och det du skriver är i stort sett
felfritt. Bra styckeindelning dessutom! Fina personliga
upplevelsebeskrivningar Inledningen Beskriv lite ”större” vad du skall ta
upp i din krönika Många enstaka händelser – Mer ”större” reflektioner
stilnivå ordförråd o formuleringar på G nivå