Mina skolår
Nu är det sista terminen i nian. Om ungefär fyra månader är det
Sommarlov. osäker om det är en punkt eller inte eftersom trycksvartan är
svag Då ska man börja i en ny skola, i en ny klass med nya lärare. Jag har
alltid känt mig Väldigt trygg i skolan. Ända Sen ettan faktiskt. Jag minns
det så väl vi hade precis flyttat från Fingelsta till Rundelsövägen. 1994
Första skolåret. Jag hade gått i en annan skola i Fingelsta innan jag
började i Morganshall. Men bara i ungefär två veckor. Jag kommer inte ihåg
så mycket om klassen och skolan, men jag kommer ihåg att fröken hette
Majken och var väldigt sträng. Jag kommer också ihåg en pojke som hette
Jonny. Han var väldigt bra på matte och låg alltid först i matteboken. Jag
kommer också ihåg att jag tyckte han var sötast i klassen. Men sedan så
flyttade ju vi och då började jag i klass 1:B. Första dagen i den skolan
kommer jag ihåg som att det vore igår. Jag och mamma hade gått hela vägen
till skolan och jag kommer ihåg att jag tyckte det var jätte långt till
skolan. Men när vi äntligen kom fram så var skolgården alldelles tom. och
mamma visste inte vilket klassrum vi skulle gå till. Men så kom det en
lärare och vi frågade henne om hon visste vart vi skulle. Det visste hon.
Hon pekade på klassrummet längst ut och berättade att det var Anna-Lenas
klassrum så vi gick dit. När vi kom in skakade jag och fröken hand (Mamma
gjorde det också) Klassrummet var fint tyckte jag. Det hängde teckningar på
väggarna och i taket hängde det små garnbollar som bildade en orm. Eleverna
satt i en ring mitt i klassrummet och fröken höll i en skylt som det stod
KAN på. Jag fick skriva mitt namn på tavlan. MARIANN skrev jag med Stora,
Krokiga bokstäver. Jag fick sätta mig med de andra i ringen. Anna-Lena sade
att alla skulle säga en mening med ordet Kan i. Anna-Lena sade ”Jag Kan
rida”. Det kommer jag ihåg för då stönade alla flickor och sade att de
ville säga det. Jag sa ”Jag Kan klappa en katt”. I ettan var jag lite med
alla. Men kanske mest med Erika och Daniella. I tvåan kom Lana. Hon var
jätte rolig. Hon kunde göra så roliga miner. Jag och Daniella skrattade
jätte mycket åt henne. Lana var också väldigt bra på engelska. Nu för inte
så länge sen så berättade hon att efter hennes Första Skoldag, så satt hon
och knöt sina skor och skulle just gå hem så kom Daniella och sa: Lana jag
tycker att du är mallig! Det tyckte jag lät så roligt. I trean så kommer
jag ihåg att i början av terminen hade vi en sång och dans vecka i skolan.
Då kom det pojkar och flickor till vår skola som kunde dansa och sjunga och
som höll på med sånt. Vi blev indelade i grupper. Jag Erika och en tjej som
heter Sanna kom i samma grupp. Vi var grupp 1 1:an är inringad (Sanna
har flyttat till Blekinge nu. Hon är jätte|snäll och älskar hästar. Hon
flyttade när vi skulle börja åttan tror jag). Ledarna för vår grupp var en
pojke som hette Peter och två flickor men jag kommer inte ihåg vad de
hette. Peter hade långt hår längre än till axlarna. Han var snäll och
rolig. Varje grupp fick göra en egen låt. Man fick en melodi så skulle man
hitta på en text så här lät vår: ”Vi gillar raster och vi gillar lov. Alla
vi går här i Rundelsöbruk”. Det var i trean som vi började i
Rundelsöbrukskolan. I tvåan så vart vi tvungna att flytta upp till Myran
och få i skolan där för att vårt klassrum i Morgan mögglade. Och sen i
trean så fick vi börja i Rundelsöbruk. Under den där musik|veckan så blev
jag, Erika och Sanna väldigt bra kompisar. Jag och Erika gick hem till
Sanna nästan varje dag efter skolan. Vi lekte med barbie nästan varje gång
vi var där. Sanna hade så mycket barbies och barbiesaker vi hade väldigt
roligt tillsammans. När vi började fyran fick vi en lärare som hette Rolf.
Han var dum. Han snusade och luktade svett. Han skrek alltid på oss och
ingen gillade honom. Så våra föräldrar skrev ett brev till rektorn. Och
Rolf slutade. Vi hade många vikarier efter honom. Jag kommer ihåg en som
hette Annica. Hon skulle göra lumpen sen. Innan varje rast fick vi göra
givakt eller manöver. Det var jätte kul. Annica hade kort hår och hon var
alltid snäll och skrek inte Som Rolf. Henne hade vi ungefär i två månader
kanske, jag kommer inte riktigt ihåg. I fyran så var alla tjejer i klassen
jätte kära i en kille i Femman Som hette Morgan. När han stod på skolgården
och vi hade lektion så slängde sig alla tjejer framför fönstret. I slutet
av fyran fick vi läraren vi skulle ha resten av mellanstadiet James. James
var lång och smal hade blåa ögon och alltid rutiga eller randiga skjortor.
Han var snäll och honom trivdes vi med. Annica hade börjat lumpen och
skickade brev till oss ibland. I fyran blev jag och Erika bästa kompisar.
Jag tror inte att någon fattar förutom hon och jag hur kul vi hade. Varje
dag efter skolan gick vi hem till mig eller henne och åt mellanmål. det var
under mellan målen vi hade som roligast. Vi skrattade jämt. Och högt också
så våra föräldrar blev galna. En gång mitt i vintern så skulle vi gå ut och
gå med min hund Nolte. Nolte var väldigt Stor, hårig och Svart (en
Newfoundland). Han drog oss nedför backen och det var jätte kul. När vi kom
ner mötte vi en gubbe med en liten hund mindre än hälften så stor som
Nolte. Så här sade han: ”Är det där en hanne”?
”Ja sa vi. ”Se upp det kan bli fight! Sade han. OO gud vad vi skrattade åt
det. Det var så himmla kul.
I början av femman så började Kim. L i vår klass. Alla tjejer tyckte han
var jätte snygg. (Jag med) men absolut inte längre! Jag kommer ihåg att
Jennie blev ihop med honom. Jennie, Lana och Göte var bästisar, och de
tuffaste i klassen. Jag och Erika var klassens fjollor. Men det brydde vi
oss inte om, vi hade så himla roligt. Vid den här tiden var jag bara med
Erika kanske med Daniella nån gång ibland, men det var inte ofta. I skolan
var jag duktigt på ”forskning” hette det det var roligt. Jag kommer ihåg
att jag forskade om Lövgrodor. I sexan började Charles, Anton, Jerome och
Maricka i vår klass. Alla tjejer blev jättekära i Charles. Maricka hade
jättefina naglar kommer jag ihåg. Men hon vägrade visa dem. Jag och Erika
blev väldigt bra kompisar med Maricka och det var kul. I sexan skildes mina
föräldrar och det var lite jobbigt. Men men. På rasterna lekte vi burken.
Vi hade väldigt bra sammanhållning i vår klass och det var kul. Jag kommer
ihåg Daniellas och Lanas fest från sexan. Då lekte vi Snurra flaskan (eller
hångel-leken) och jag fick min första kyss ett ritat hjärta runt ordet
kyss På skolavslutningen i sexan fick James en klocka av oss. Det var lite
sorgligt tyckte jag och lite skrämmande. Efter sommaren skulle jag börja på
Högstadiet. Första dagen i Sjuan kom jag och Erika försent det var jätte
pinsamt. Alla tittade på oss när vi kom in i Aulan. Efter rektorns tal
följde vi med Peter hyck in osäker på vad det står ”hyck in” till hans
klassrum. Upprop. Sen gick vi hem. Sjuan bara flög förbi. Men det var
mycket nytt. Vi hade fått egna skåp. Våran klass hade fått de gröna skåpen
i mitten. Jag tror att jag hade nr 272 brevid Maricka tror jag. Det var kul
att titta på alla killar i åttan och nian. Gud vad jag tyckte dem var
stora. I sjuan började jag även ta skolarbetet på större allvar. Det kändes
lite konstigt att inte ha en egen bänk, och inte bara ett klassrum och inte
bara en lärare. Det hade blivit ersatt av skåp flera lärare och fler
klassrum. Rasterna var även kortare. Men jag tyckte jag klarade det ganska
bra. Det var inte så farligt. I åttan började jag känna mig mer och mer
trygg i skolan. Jag blev jätte bra kompis med Lana, Göte, Daniella och
Jennie. Vi började vara med varandra på helgerna också och inte bara i
skolan. Sjuan och åttan bara flög förbi. Det gick verkligen jätte fort.
Läskigt fort! I åttan började jag plugga och kämpa för betygen. Det gav
resultat. Första terminen i åtan fyra Vg resten G. Jag var nöjd och glad.
Andra terminen åtta Vg resten G. Då var jag också nöjd. Sommarlovet åttan
till nian var bäst hitils. Jag var med mina kompisar nästan hela sommarn
och vi hade jätte roligt tillsammans.
I nian nu känner jag Stor press. Första terminen nu hade jag 11 Vg resten
G. 215 ”215” är inringat poäng. Jag vill läsa Samhälle Sam på Fria och
hoppas verkligen att jag kommer in. Jag ska försöka höja mig med 10 poäng.
Att byta skola käns som att lämna tryggheten men haft här. Det känns
skrämmande att man ska komma till en ny klass med nya lärare. Men samtidigt
roligt med lite förändring. Jag kommer sakna alla i den här klassen jätte
mycket. Väldigt många av dem har jag gått från ettan till nian med och det
kommer kännas jätte sorgligt att inte gå med dem längre. För min del Spelar
Skolans miljö inte den Största rollen utan jag tycker att klassen och
Skolans elever gör skolan. Miljön spelar ju roll men inte lika stor som
eleverna som går där giör. De här nio åren har varit jätte bra. Och jag är
väldigt nöjd med min grundskoletid. Nu ska jag njuta av den tid som är kvar
och invänta Sommarlovet. Sen ska jag börja på Fria och göra mitt bästa.
År då uppsatsen är skriven: 2003
Min syn på skolan
Hej jag är en tjej som går sista terminen i nian.
Jag skulle vilja berätta om saker man kunde ändra på och saker som är bra.
Vi börjar med de man skulle kunna ändra på.
Jag skulle vilja förändra miljön i skolan för den är ju inte den bästa.
Luften skulle man också kunna göra nått åt, för om luften är dålig så blir
man bara trött och man årkar inte jobba.
Jag tycker också att man kan införa speciella klasser så att om man har
svårt i nått ämne så kan man byta ut en lektion i veckan för att hålla på
med det man har svårt med, eller att man gör mindre klasser så att det inte
blir så stökit på lektionerna.
Man kan kanske även förbättra maten och matsalarna.
För om man inte äter så får man ingen energi och då kan man inte
konsentrera sig och så är det för många elever.
Miljön i matsalarna är väl inte heller så bra, eftersom på vissa skolor
ligger korridoren precis utanför matsalarna och dom som äter kanske blir
störda av dom som springer i korridoren.
Så om man istället gör väggar runt matsalen så blir man inte störda av dom
andra eleverna.
Skolgården är ett stort problem på vissa skolor, det är verkligen nått man
skulle kunna ändra på. Förslag på vad man kan göra för att förbättra
skolgården är kanske att man kan sätta ut lite mer bänkar med bord som man
kan sitta vid och spela kort eller vad som helst.
Man kan ju göra det lite lite fint också man kan ju plantera blommor i
stora blommlådor som står på ben.
och det är bara lite man kan förbättra på skolgården.
Nåt jag skulle vela att det fanns var ett rum dit man skulle kunna gå på
rasterna för att koppla av lite så det inte är massa skrik och spring runt
en hela tiden, för vissa kan det vara jobbigt och är det jobbigt så
konsentrerar man sig inte lika bra som man annars gör osäker på om det är
742217 som dragit en pil i texten för att markera att gör ska vara innan
annars, eller om det är läraren som rättat .
Nåt som man kunde införa en timme i veckan är avslappning, det hade vi på
min förra skola jag gick på och det var väldigt skönt och man kunde
konsentrera sig bättre efter åt.
Vägar till skolor kunde också förbättras på vissa ställen, som exempel på
hur det var innan jag gick på den skola jag går på nu kan jag berätta att
när mina systrar gick på den här skolan så fick dom gå på vägen för det
fanns ingen cykelväg och det var ju inte så bra specielt på vintern.
Så vägar är nått man kan diskutera.
Man skulle kunna införa i alla skolor lite mer aktiviteter eller att alla
skolor i samma kommun träffas en eller två gånger per år, en gång på våren
och en gång på hösten. På den skolan jag går på så skulle man kunna ha
cafeterian öppen lite längre eller att man öppnar den lite tidigare.
Ifall att man inte har ätit i skolan, för då kan man köpa en frukt eller en
mixmax t.ex så att man blir lite mätt i alla fall.
Vad gäller lektionerna i t.ex. slöjd skulle man kunna göra lite längre.
Det var sånt man kunde ändra.
Sånna saker jag tycker är bra med den skolan jag går på nu är lärarna dom
skulle jag inte vilja ändra på.
Rasterna är också bra dom är det nu iallafall förut hade vi så korta raster
att man kände sig stressad, men nu är det bra.
Det är även bra att vi har ett bibliotek det skulle jag inte heller vilja
ändra på.
Det är bra att vi har så pass många datorer som vi har också.
2000-talets skola skulle i allafall jag att den skulle ha bra miljö, bra
luft, bra lärare och det skulle inte vara massa dumma komentarer elever
mellan och det skulle inte vara nå mobbing.
Mindre klasser
Vänliga hälsningar från 742217
G
Att byta skola
Om det bara inte hade hänt. Om bara inte den dagen hade kommit. Då
förändrades allt. Det var då det hela började, mitt helvete.
Det var en helt vanlig onsdag. Vi höll på att göra oss i ordning, jag för
skolan och pappa och mamma för jobbet. Jag stod vid spegeln och försökte
bestämma mig för vilken tröja jag skulle använda, den lila eller den
svarta. Det fick bli den svarta, den passade bäst till mina jeans. Mitt
mörkbruna hår hade fått sig en snelugg med hjälp av ett hårspänne och
baktill var det uppklippt och spretade åt alla håll. Mina mörkgröna ögon
fick en framtoning genom mascara. Sen sprang jag ner för trappen, tog på
mig jackan och ryggsäcken och fortsatte vidare till bussen. Där stod Joakim
och Daniel. Två kanonbra kompisar. Joakim hade en svart mössa med oranga
fiskar. Utan mössan ser han riktigt bra ut. Mörkbrunt hår som är klippt som
en så kallad popfrilla, alltså medellångt och lite hackigt i topparna och
så har han guldbruna underbara ögon.
Daniel har ljust kortklippt hår med en liten tuppkam, stora blå ögon och
synliga kindben.
De finns båda kvar i mitt liv.
Bussen kom och vi klev på.
Skoldagen var som vanligt men det var det som hände efteråt som förändrade
mitt liv totalt.
Jag och pappa hade en passion för skidåkning. Vi åkte varje onsdag, på
vintern. Lika så den här. Vi tog på oss våra skidkläder och drog iväg. Det
var väldigt halt på vägarna och det hade inte blivit sandat. Vi gjorde som
vi brukade, vi pratade om allt som hänt under den gångna veckan och vi
sjöng till gamla schlagers och 60-talshits. Mitt under ”Sleepy Jean” med
”The monkeys” såg vi en lastbil komma emot oss. Vi närmade oss varandra,
när vi bara var några meter ifrån fick lastbilen sladd och körde rakt på
oss. Lastbilen välte och vi for ned i diket.
Efter några minuter vågade jag öppna ögonen för att se om det var sant.
Tyvärr var det sant. Jag såg att pappa slungats ur bilen, han hade inte
använt bilbälte som vanligt. Genom några tappra försök lyckades jag ta mig
ur bilen genom fönstret och tog mig fram till honom. Jag försökte på alla
tänkbara sätt få liv i honom, men det gick inte. Jag tog fram mobilen och
larmade. De var på plats en tio minuter senare.
Tårarna strömmade ner för mina kinder. De tog in mig och pappa i en
ambulance och lastbils|chaffören i en annan. När vi väl var på sjuk|huset
blev tårarna till en flodvåg när läkarna sa att de gjort allt i deras makt
för att rädda min älskade pappa men inte lyckats. Mamma hade hunnit komma
dit lagom i tid till att få höra beskedet. Där stod vi och grät
tillsammans. Det brände i bröstet på mig.
Redan en vecka efter begravningen höll vårat hus på att tömmas. Vi skulle
flytta, för att glömma allt hemskt. Men för mig blev det bara värre. När
jag tänkte på att lämna mina vänner, min skola, allt som kännetecknar mig
ville jag bara gråta ut i min kudde. Jag hade känt mig så trygg här i
Persby.
Flyttbilen hade redan åkt och vi lade in den sista väskan i bilen. Mamma
satte i nyckeln och vred om. Motorn gick igång och vi var på väg. Det var
sista gången jag såg mitt barndomshem.
När vi kom fram till Huskvarna ett par timmar senare och jag fick se vart
jag kommit kände jag att det inte skulle fungera. När det sen var dags för
skolan hade jag redan på morgonen en klump i magen, den blev bara större
och större. Jag stod nu framför spegeln en halvtimme och valde kläder.
Mamma skjutsade mig till skolan. Jag gick på darriga ben mot skolan,
öppnade dörren och gick in.
När jag efter strapatser till rektor, kurrator, lärare och rektor igen fick
se min klass blev jag inte lugnare, tvärtom. Tjejerna såg ut som att de
ville klösa ögonen ur mig och killarna tittade på mig med avsmak. Jag fick
två vänner, Pelle och Nils. Men en tjej, Emma, blev min värsta fiende. Hon
mobbade mig under hela mitt sista år i grundskolan. Tillslut fick hon reda
på varför vi flyttat och hon började prata strunt om min pappa. Då orkade
jag inte längre. Jag gav henne en smäll på käften och fick gå hos kurratorn
i en termin. Men det fungerade bra med Pelle och Nils. Vi hittade på en
massa kul. Var i gallerian, åkte skateboard och mycket annat. Men jag
saknade Joakim och Daniel och pappa. Jag var inte helt komplett utan de.
Flytten hade haft en posetiv inverkan på mamma och hon stortrivdes. När vi
äntligen kom fram till skol|avslutningsbalen var jag överlycklig. Jag hade
klarat av flytten. Balen var inte så lyckad den heller. Tjejerna pekade och
fnissade. Killarna trampade mig på tårna och Emma hällde bål på mig.
Så nu när jag gör mig i ordning för våran klassåterträff efter 10 år och
tänker på allt som hände under mitt sista år i grundskolan är jag inte
nervös för att återse de. Jag har lyckats bra i livet. Jag är gift med
Joakim, har tre underbara barn och har en lyckad karriär inom arketekturen.
Jag är stark nu och jag trivs med livet. Äntligen är jag lycklig.
Jag tror att allt som hände det sista året fick mig att bli mer
självständig och få en längtan efter att bli bättre än de andra. Vilket jag
lyckats med.
VG
Lära för livet!
I vårt häfte finns en artikel ”Extra idrott på schemat ger
bättre betyg”. Jag har läst den med stort intresse. Den handlar om en skola
i Stokholm. Förfataren skriver att eleverna på den skolan har de högsta
betygen i Stokholm. Varför? Jo, de arbetar med speciell modell där kan man
välja mer idrott men också ett ämne som man behöver hjälp med.
Efter att ha läst den här artikeln vill jag dela med mig av mina
egna erfarenheter och åsikter.
Jag tycker att den här artikeln var toppen. Mitt bästa ämne i
skolan är idrott. Det är viktigt att förstå att vi alla behöver röra oss
för att må bra. Sport ger dig inte bara bra betyg det ger dig mer.
Jag shjälv var i en sport-klass där vi tränade handboll och jag
måste säga att det var min bästa tid i livet. Jag träffade trevliga
mäniskor med samma intresse som jag. Vi är fortfarande bästa vänner.
Det är jätteroligt att spela match. Ofta vinner vi men ibland förlorar vi,
men det viktigaste är att ha roligt och varit tillsammans.
Visst finns det sporter som är farliga för hälsan t. ex boxning,
men jag tycker att sportar man lagom är det bra för kropp och själ. Det
gäller alla sporter.
Det är min sista termin i grundskolan och jag har bott bara en
kort tid i Sverige så jag måste arbeta mer än de andra. I framtiden vill
jag bli farmaceut så man behöver plugga mycket och det gör jag.
I min uppfatning mina fina betyg beror på att jag trännar
handboll två gånger i veckan. När jag är i gymnastikhallen glömmer jag mina
problem. Det är så shönt att ta det lungn och bara spela.
Det är många possitiva saker med att träna. Jag brukar bli
frisk, glad och bara väntar på nästa handbolls träning.
Barnen tycker om att titta på TV eller spela på datorn. De mår
inte bra och orkar ingenting
Idag har många, barn och vuxna, problem med övervikt och med
hälsa. Orsaken är att de vill inte röra sig.
Det är viktigt att förstå att vi alla behöver röra oss för att må bra.
Slutligen vill jag säga att det är bra att ha möjlighet att göra
i skolan vad man tycker om.
I min uppfatning det är lättare och roligare att gå till skolan, när det
finns ämnen som intresserar dig.
Shjälv tror jag att det kommer att bli mer och mer skolor som
vill ge dig bättre möjligheter att utveckla dina intressen, att läsa och
träna samtidigt.
Nu sitter jag här vid min bänk och har Nationella provet i Svenska. Det
märks och Känns att det här är sista året. Pressen är stor. Prov varje
vecka, Stressiga tider. Nu är det allvar. När jag sitter här vid min bänk
och tänker tillbaka till förr i tiden, när jag började ettan. Jag var
Klassens bråkstake, Kunna aldrig vara tyst eller sitta stilla vid min
plats. Men jag var också den första i Klassen som Kunna alfabetet och läsa.
Det var pappa som hade lärt mej i en tidig ålder. Jag minns så väl första
dagen i skolan. Jag var ute på Skolgården och lekte som alla andra barn. En
flicka vid namn Maria kom fram till mej och fråga vad jag hette. Jag
svarade aldrig på frågan, jag knuffade henne baklänges, så hon föll ner i
leran. Så snäll var jag första dagen. Tiden gick och jag blev inte bättre
med tiden, jag skrek och pratade på lektionerna, bråkade med dom andra
barnen, gjorde dom okonsentrerade på lektionerna. Så vad skolan beslutade
var att jag skulle få special|undervisning, vilket jag fick en kort tid där
efter. Den första tiden var inte rolig kan jag säga. Läraren jag fick var
gammalmodig och sträng.
Där var det ingen idé att oläsligt ord upp sej. Specialundervisningen
hade jag till jag började 3:an. Då placerades jag i min gamla klass igen.
Och det var inte det lättaste kan jag lova.
Eftersom att jag hade varit så elak och bråkig mot klasskompisarna förut
när jag hade börjat ettan så hämnades dom på mej nu.
Alla fryste ut mej. snackade bakom min rygg, och sa sårande ord till mej.
Det var inte alls roligt. Så jag satt oftast tyst vid min bänk och arbetade
på snällt. Jag hade en kunskap som andra barn i den åldern oftast inte
hade. Jag kunde redan gångertabellen flytande och lite engelska kunde jag
också. Så här hade jag det varje dag. Det hände en dag i fyran när vi
skulle på friluftsdag. Vi skulle till en skog, som låg ganska nära skolan.
Vi skulle gå tre och tre i varje grupp. Alla hade valt grupperna, så jag
blev utanför, som vanligt.
Men läraren satte in mej i en tjejgrupp med klassens stöddigaste tjejer.
Dom som var elakaste mot mej. Dom gick och viskade saker till varandra hela
vägen till skogen. Väl borta vid skogen så band dom fast mej i ett träd och
lät mej sitta kvar i några timmar, när mörkret sakta tog över ljuset så
anlände lärarna och mina föräldrar. Efter den händelsen så tål inte jag att
någon håller fast mej. När jag gick ut fyran och skulle börja femman så
hade det börjat en ny i vår klass. Det var en pojk som kallades Jesper. Nu
såg jag en chans till en kompis för första gången.
Jag och Jesper blev kompisar efter ett tag och det hade jag fått kämpa hårt
för. Vi bråkade ofta, men blev vänner fort igen. Jesper hade varit den
töntiga, tysta killen i sin förra klass, men i den här klassen blev han
poppis mycket fort. Hans pappa ägde en circus och hans mamma jobbade på
circusen, och alla tyckte att Jesper var så spännande pågrund av det. Tiden
gick och vi alla skulle börja sexan på en annan skola, vilket var spännande
och skrämande på samma gång. Det fanns tre allternativ vad som kunna hända
då: Det första var att allt blev värre och hela den skolan blev imot mej.
Det andra var att ingen la märke till mej, det sista att jag faktiskt kunna
få nya vänner. Men det sista som var troligt var att få vänner. Sommarlovet
gick välldigt fort, och jag satt oftast hemma från morgon till kväll. Jag
umgicks inte med Jesper så ofta som jag hade vela. Han var ute med sin
familj och Circusen. Så jag satt hemma och gjorde ingetting. Dagen vi börja
sexan så gick jag till skolan minns jag, och det var en annan tjej som
också gick samma väg. Hon frågade mej vilken skola jag gick på och jag
svarade henne, det visades att hon också gick på samma skola och även samma
klass. Vi gick och pratade hela vägen till skolan.
Det visades att vi hade samma intressen och humor. När jag mötte skolgården
så såg jag mina gamla klasskamrater. Det högg till i magen på mej, vår
gamla klass hade då delats upp i tre nya klasser, vilket var välldigt
skönt. Då kanske jag äntligen skulle slippa lovisa anna och Susanna. Men
sån tur kunde väll inte jag ha. Nej Nej.
Alla tre gick i den nya klassen. Jesper kom aldrig till den nya klassen
vilket jag är ledsen över. Men den nya tjejen som jag hade tagit sällskap
med börja iallafall i klassen. Hon hette Jenny. Jag satt brevid henne i
klassrummet. Och det visades sej att Jenny var en välldigt populär tjej på
skolan. Så nu vela lovisa, anna och Susanna bli kompis med mej igen, men
det kunde dom glömma. Jag fick fler och fler kompisar, och snart blev våran
”liga” populärast på hela skolan och alla vela vara med oss. Jag förs
alldrig någon utanför, för jag vet hur det känns. Dom enda människorna jag
känner riktigt mycket hat till är dom tre tjejerna som förstörde hela
lågstadietiden och en del av mellanstadiet. Man måste kunna förlåta, visst
jag var inte så snäll själv i ettan, men jag ändra mej och försökte, men då
vände sej klassen imot mej istället. Jag önskar jag kunde ändra på tiden
som varit, men det går ju inte. Nu är Lovisa, anna och Susanna skolans
töntar och jag den ”populära”.
Så ge aldrig upp hoppet, det hade jag gjort för länge sedan, men jag hade
fel, jag lyckades finna riktiga kompisar. En dag i sjuan fick jag ett
oväntat samtal. Det var Jesper som ringde. Jag minns att jag var jätte
förvånad, vi pratade länge och det visades att dom sålt Circusen och skulle
flytta hit i gen. Jag tyckte det var jätte spännande att få återförenas med
han igen. Han kom en vecka senare. Jag blev alldeles häpen!
Han var totalförändrad, mycket snyggare och inte alls så barnslig, han var
helt enkelt Läcker. Dagen efter så var det Disco på skolan och då blev vi
ihop. Det var första gången imitt liv jag hade pojkvän och jag var så
lycklig. Men jag visste inte hur man gjorde när man har kille, jag hade
aldrig pussat någon eller kramat. Men det löste sej ganska snart. Nu sitter
jag här slutet av nian och har nationella prov och har hela framtiden
framför mej. Och jag är fortfarande tillsammans med världens bästa kille.
Jag undrar hur det gick med Lovisa, anna och Susanna, dom bytte skola i
åttan för att dom blev mobbade. Jag var aldrig på dom, jag sjönk inte så
långt. Jag hade vela att dom skulle se mej nu, när jag sitter vid min bänk
och gör prov. Visa att jag klarar mej bra i skolan trots deras mobbing.
Bevisa att jag är stark. Men dom var troligen inte så starka, inte enns
tillsammans, jag var ensam i mot en hel klass. Jag mot resten av världen.
Nu sitter jag här med bra betyg, kille och en massa kompisar. Livet är inte
lätt, men av motgångar blir man starkare iallafall för mej. Nu är jag jätte
rädd om mina kompisar och min kille, vill inte förlora någon av dom. Men
vad kommer hända efter skolan? Jag hoppas att jag får hålla på med dans och
teater. Det är min framtidsdröm, sedan vill jag flytta ifrån den här hålan
och skaffa familj. Jag har min special lärare att tacka igentligen, hon som
”uppfostrade” mej i tre år. Jag vet inte hur jag hade varit utan hennes
special hjälp. Jag som kände fruktan imot henne. Jag ska tacka henne en
vacker dag, troligen när jag går ut nian.
Så min skolgång har inte varit den roligaste och lättaste precis.
Sen har jag Jesper och Jenny att tacka en massa för också.
Tack
Hur det var att byta klass
En dag när jag satt hemma och kollade på tv.
Så frågade mamma mig om jag ville flytta till Norge.
Varför undrar du det svarade jag ivrigt (Tänk om vi skulle flytta) Tänkte
jag för mig själv.
Ja du vet som du vet att jag har fått ett erbjudande där.
Vad då för erbjudande undrade jag. Ett jobb svarade hon direkt ett jätte
bra jobb som jag inte kan tacka nej till så vi kommer att flytta till
Norge.
Vart i Norge i så fall undrade jag. I Oslo sa mamma högt och tydligt.
En månad senare höll vi på att packa för resan till Norge där vi skulle bo.
Och resan bar i väg.
Efter sex timmars bil färd så var vi framme vid vårt nya hus.
Det var ganska stort men mycket större än vårt hus i Sverige. Det var en
fin trädgård utanför huset. Som tur var så var det helg för annars skulle
jag få börja på min nya skola. Undra hur det är att börja där jag kan ju
ingen norska men jag förstår lite norska det är huvud saken.
Nu är det söndag och i morgon ska jag börja i min nya skola. Jag undrar hur
det är att börja där tänk om det är värsta getto skola eller en nörd skola.
Det har jag setat och tänkt på hela helgen. Men nu är det dags och gå och
lägga mig och vakna upp i morgon helst sjuk efter som jag är jätte nervös.
Jag öppnar ögonen och kollar upp i taket och tänker hoppas att det är
söndag. Att tiden har spolars tillbacka sen hörde jag mammas röst och det
förstörde mina drömmar om att det inte är söndag längre men sen kom jag på
att det kanske är en dröm men då kom hon in och skrek upp och hoppa det är
skola nu.
Nej tänkte jag och lade mig på sidan. Mot väggen och bara stirrade in i
väggen. Men sluta nu sa hon och slet bort täcket. Jaja sa jag och gick upp
till toan för att pissa.
Jag gick ner och åt någon smörja som jag inte vet vad det var men det var
gott det var säkert nåt norskt.
Nu bar det i väg mot den det min nya skola med en massa norskar det var
inte kul när man gick där i korridoren och kollade p alla som gick förbi
Tills jag kom fram till mitt nya klassrum jag blundade när jag gick in men
när jag kom in så var det lugnt alla hälsade på mig och det var en del
svenskar där också så det var helt lugnt när jag kom in. Jag fick ett par
kompisar direkt som jag var med hala veckan.
Nästa vecka så gick vi till doms fik och handlade något att äta. När vi
satt oss för att äta upp det vi köpt så satte min kompis en godis i halsen
som tur var så var jag snabb och inrycka och pumpa mina armar mot hans
bröstkorg så han hostade upp sin ner dräggliga godis på golvet och lade sig
ner för att han fick en efter chock. När han kommit över chocken så tackade
han för räddat hans liv.
Och jag fick applåder från alla som var och såg händelsen. Och jag, jag
började trivas med min nya skola.
Jag gick där som en hjälte genom korridoren jag var så stolt över det jag
har gjort.
När jag kom hem berättade jag för mamma vad jag har gjort och hon vart glad
efter vad jag har gjort.
En vecka senare så satt jag hemma och kollade på tv som den dagen jag fick
höra att vi skulle flytta hit.
Så kom mamma i och frågade vill du flytta igen för jag har fått ett bättre
jobb i London.
Nej aldrig att jag vill det jag som just börjat trivas här så vill hon
flytta igen men jag ville inte såra mamma för hon var så snäll mot mig så
jag sa ja vist kan vi det. Är du säker på vad du vill frågade hon.
Jag väntade med att svara och sa att jag ville sova på det och gick upp å
lade mig på sängen och tänkte en stund och somnade.
När jag vaknade gick jag till köket, på bordet låg det en lapp som mamma
skrivigt att hon började tidigare och att jag fick åka buss.
Efter jag hade ätigt. Så gick jag till busshållsplatsen och väntade på
bussen. Efter ungefär 12minuters väntan så kom bussen och jag betalade och
satt mig. Jag tänkte på hur jag skulle säga till mina kompisar om att jag
ska flytta till London och vara där istället.
När jag kom in i klassrummet med mina polare och satt mig ner för att jobba
vi hade engelska på morgonen.
På rasten så sa jag det till han VA sa han och sa DU kom ju för fyra veckor
sen. Vi har ju knappt börjat känna varandra än.
Ja jag vet sa jag men mamma har fått ett bättre jobb i London.
Tre veckor senare höll vi på att packa igen jag har sagt adjö åt
alla mina kompisar.
Så åkte vi mot flyg platsen. När jag precis klivigt på flygplanet vaknade
jag och det var mamma som väckte mig och sa det är din första dag i skolan
här i Norge. Jag gick upp till toan och till köket jag tänkte hela tiden på
vad jag hade drömt. När jag kom till skolan och gick igenom korridoren
kände jag mig inte så nervös längre jag gick in i klassrummet och fick ett
varmt välkomnande.
Fast här så var jag ensam i ett par veckor dom veckorna så pluggade jag
sten hårt i alla ämnena.
Och här var det slut.
Av Magnus Stjernberg
texten datorskriven
Mina skolår
Jag går sista året på Lingonblomsskolan. Har gått här ända sen jag började
ettan, så det är ju ett tag nu. Jag går med en klass på 23 elever, 9 tjejer
och 14 killar. Killarna är för det mesta bråkiga och högljuda. Men det
spelar ingen roll. Man har blivit van vid dom eftersom man har gått
tillsammans med dom flesta i snart nio år.
Tjejerna som är väl mest lugna dom, men kan vara lika bråkiga och högljuda
som killarna brukar vara.
Jag kommer ihåg i fyran när det var en kille i min klass som fråga chans på
mig. (Som man då sa när man var liten). Jag ville nog inte bli tillsammans
med han men jag blev det ändå. Blev nog det för att två kompisar tjata på
mig att jag skulle säga, ja. Som jag slutligen gjorde. Det var en rolig
tid. Fast det höll ju inte så länge mellan oss, ett par veckor bara.
Sen har vi ju ett roligt minne ifrån femman då det började en ny tjej i
våran klass. Det hade ju också börjat nya elever hela tiden i våran klass
men efter ungefär en månad så flytta dom igen. Men den här tjejen stanna.
Hon är kvar i klassen än och det är jag jätte glad för. Blev jätte bra
kompis med henne och är det än. Det är nog en av mina bästa kompisar som
jag har i klassen. Hennes namn är Monica, är väl inte det finaste men hon
är den snällaste.
Jag har jätte många roliga minnen från skolan, fast det också finns
tråkiga.
Ett tråkigt minne är en sak som hände i sjuan. Det var ju så att jag bröt
armen i skolan. Inte för att jag vet hur jag kunde göra det. Det var så att
jag och några kompisar sprang runt och jagade varandra när jag plötsligt
ramla och landa på något konstigt sätt. Det gjorde jätte ont och på
sjukhuset visade det sig att jag hade brutit den. Det var inte roligt men
jag hade ganska så kul med gipset ändå. Kompisarna skrev ju roliga saker på
gipset som jag nu har sparat. En sak som Leya har skrivit på gipset är:
”Min lilla plommonstjärt, bli bra i din lilla purolöks arm”. Vilken fantasi
och humor alla hade. Det finns ju såklart fler tråkiga minnen än bara när
jag bröt armen men dom är inte nå roliga att berätta om. Så vi tar dom
roliga och bra minnena istället.
Ett till roligt minne som jag kom på nu va ju när vi gjorde eld-ballonger,
eller vad jag ska kalla dom.
Det var så att vi tog silkespapper och gjorde en kvadrat, med inget
innehåll och öppet på sidorna. Det skulle vi sedan ha som en ballong genom
att ha ett ljus i en av ändarna. Alla i klassen hade gjort såna, som vi
sedan skulle prova. Dom skulle såklart prova min, Mariettes, Daniels och
Brittas först. Vi hade gjort en tillsammans med det gick inte så bra när vi
skulle prova den eftersom att det var första gången man hade gjort det här,
och skulle prova våran först så gick ju allt skit. Våran brann upp, medans
alla andras kom iväg upp i luften. Vi blev ju besvikna men vi skrattade
också mycket. Balo hade ju brunit upp. Vi hade döpt den till Balo. Det är i
alla fall vad jag kommer ihåg. Jag kommer inte just på så många fler
minnen, fast det finns hundra. Så det här får väl räcka.
Snart börjar jag gymnasiet också. Jag längtar tills jag byter skola. Det
ska bli spännande att få byta miljö, träffa nya elever och få nya lärare.
Men det ska också bli tråkigt. Att lämna allt som man har så många minnen
ifrån, alla lärarna som man nu känner och så lämnar man ju kompisar som
kanske ska flytta och gå gymnasie någon annanstans. Dom kommer man ju
säkert inte att hålla kontakten med och inte träffa igen. Men så är det och
man får väl ta och lära känna nya människor som man får som kompisar.
Omdöme; Mycket talspråk och bra episoder i en salig blanding, Skrev du
en krönika för skoltidningen?
Byta klas
Jag har gåt i skolan i snart 9 år och har hitils byt klas 2 gånger. När jag
börgade skolan gick jag i 1C. Det var jätte kul, alla lekte med alla, vi
spela Fotboll på rasterna gungade gungor lekte jage och massa andra roliga
saker. Men ju mer åren gick desto mer grupper blev det. Dom rika och snygga
tjejerna i en grup och så jag i min grupp. Jag var väl inte lika snygg som
dom andra var tror jag. Det var Först i 5:an som jag sa till lärarna vad
jag kände. Jag kände mig utFryst. Jag har många minen kvar Från deta. Dom
brukade spela baskiet på gården, jag blev Förbanad och skrek på dom För jag
var den enda som inte Fick vara med. Dom gav mig då bolen och sa att jag
Fick ha den och planen den här rasten och dom den andra rasten. Sen gjick
alla iväg. Så där stod jag i rengnet, ensam med en baskiet korg och bol och
spela För mig själv. Fröken tog up det och För klasen, men inte va det väl
någon som bryde sig om det. På gympan börgade killarna kalla mig tjokis och
då sprang jag in i omklädnings rumen och grät. Jag bad lärarna om att byta
klass men dom tyckte inte det. För att dom jobbade just För att Få ett slut
på mobingen. Det var Först när jag drog med mig mina Föräldrar till skolan
som jag Fick byta klass. Efter sommar låvet Fick jag börga i 6B. Jag Fick
en massa nya kompisar som hade Fotboll som intrese. Jag hade börgat spela
Fot boll då. Det var de roligaste läsår jag hadr haFt hitills.
Nästa år börgade vi i högstadiet och det kändes både bra och lite pirigt.
Jag hade då Fåt med mig 4 av mina bästa kompisar i samma klas som jag. Från
klas 2-5 hade jag inget själv Förtroende alls men med tack av 6B byggde jag
up det helt och hållet och var därFör inte så jätte pirig av att börga i
klas 7d.
719310 har skrivit om varje ämne. Ämnet ”Byta klas” har bedömts av
läraren
1 Kommunikativ kvalitet
Förmedlar händelser, men även känslor och engagemang. Fokuserar på sina
tidiga skolår, och den utfrysning som ledde till att hon bytte klass inför
6:an.
2 Uppslag och tankeflöden inte säker på om tankeflöden är det rätta
ordet
Utvecklar bakgrunden till klassbytet väl. Trovärdig – självbiografisk, ej i
novellform. Konkreta exempel, på hur tillvaron såg ut före klassbytet fr.
a. Den egna tankegången framgår.
3 Sammanhang och disposition
Kronologiskt sammanhang. Tydligt fokus på ämnet, början/slut passar till
ämnet.
4 Språk
Ordval med viss variation, ganska omväxlande mb. Strävan e. personlig stil.
Lite talspråkigt.
5 Skrivregler
Mkt stavfel (dyslektiker trol. – ej utredd). En del inkorrekt
avslutande/påbörjande meningar (viss formell osäkerhet). Många
särskriningar. Ingen styckemarkering.
Sammanfattning
Kort, men lättläst text, trots alla stavfel (som ändå drar ned betyget).
Når utan problem G-kriterierna (utom för stavn) och även en del VG-
kriterier. Har missuppfattat hela provdelen och skrivit om varje ämne
(därför rätt kort text?) Sa att hon ville att denna text (”Byta klas”)
skulle bedömas.
Betyg: G
Hög stadiet
Jag har nu nästan gåt 3 år i den här skolan och snart är det slut. Nu är
det dax att välga lingge till gymnasit och det känns skönt men endå litte
sorgset. På den här skolan har det hänt så mycket som man komer att minas
resten av livet, tex Första dan.
Jag och dom 4 andra kompisarna som jag hade Fått med mig Från melan stadiet
skulle mötas vid biblioteket. När vi stod där kom det Fram andra tjejer som
också skulle börga i vår klas, och det verkade ganska trevliga. Det kändes
typiskt att börga skolan den dan, Det var blå himel och inte ett endaste
måln syntes solen sken Fasten klockan bara var 8. Jag tror det var ca 16º
ute. Det var Fult med Folk på gården många var glada och piriga För den nya
skolan. Sedan ropade läraren up i mikro|Fon vart vi skulle stå någonstans,
där stod vår klas Föreståndare som tog med oss till vårt nya klas rum.
Särskilt nyt var det väl inte eFtersom min pappa hade haFt deta som sit
hemklas rum när han var i min ålder. Vi satte oss på bänkarna och börga
prata lite. Minuten senare presenterade sig läran För oss och vi För henne.
Vi Fick ett par paper och sedan gick vi hem Inte viste jag då vad som
skulle hända på skolan.
Första läsåret var inte bra alls, Folk var tykna och det blev oFta bråk och
jag orkade inte pluga särskilt mycket. Andra läsåret var så där, jag
börgade bara umgås med en person och hon Fick mig att inse att det var
viktigt att pluga så jag samlade väl ihop 180p tror jag. Och så har vi deta
året, mycket plugande, Fler väner och så har man skaFat pojk vänn Det har
varit ett livat liv på skolan med bra och dåliga minen och jag kommer nog
låta mina barn gå på den här skolan, om jag Får några
Utbildning
Jag är ”tröt” på alla latta klas kamrater som bara klagar på lärarna så
Fort dom gör Fel eller Få sänkt betyg. Dom påstar att lärarna Förstör deras
betyg, men om dom kanske skulle börga komma i tid till lektinerna och ha
med sig matrial kanske det skulle gå bätre. Men det har För dom ingen
betydelse, inte heller om att dom pratar på lektionerna eller är så kalade
sjuka när det är prov, inte ens då är det deras Fel att deras betyg blir
sänkta utan det är läraren som har not imot oss, säger kläskamerat|erna,
som jag har pratat med.
Jag är tack sam För skolan, utan den skule jag inte veta hur man stavar,
räknar med + – och x, jad skulle inte Förståt hur mäniskan, Fotosyntesen
rymden m.m, hur den skulle Fungerat. Jag hade troligen haFt sämre kondition
eFtersom jag inte hade rört på mig lika mycket och antagligen käkat Fel
mat. Hade det inte varit För skolan skulle jag väll aldrig ha Fått ståt på
skidor. Skolan är ett bra ställe där man utveklas och lär sig sammarbeta
med andra personer. Jag tror nog även att jag hade börgat röka om det inte
hade varit För skolan. Viserligen Finns det några nakdekar med skolan tex
skolmaten, Mer grönsaker och något annat köt i kötFärslimpan, den smakar
katt mat.
Om nu skolan vill att vi ska va Förbereda oss För Fram tiden tycker jag att
vi borde praua mera, För det har jag lärt mig ganska mycket på. Här lär jag
mig om industrin hur den Funkar och sånt och en hel del matematik.
Hej
Kära skol minister. jag skriver till dig angående av mina syn|punkter om
hur skolan på 2000-tallet kan se ut eller Förbätras.
Många elever är i dag tröta när dom kommer till skolan och inte har dom
skäkat någon Frukost heller. Det skulle vara bättre om dom kunde Få såv
morgon och jobba lite längre på dan istället. Många bor ju på landet och
måste ibland gå up 2tim innan skolan börgar man är ju tröt då så man orkar
ju inte käka något så tidigt på morgonen. Det är ju själv klart bätre om
dom komer till skolan utvilade och mätta. Desutom är dagens ungdom alldeles
för latta. Dom borde Få ha gjympa varge dag i skolorna. Det har ju gjorts
en undersökning som visar att Folk som gympar har bätre betyg än dom som
inte motionerar.
Jag tänkte även på det att det var en tysk proFesor som hade utalat sig om
att man jobbar bätre med klasisk musik. Vore inte det bra om Sverige var
det Första landet med att inFöra klasisk musik under lektionerna. Sen har
jag hört ganska mycket klagande av elever på att Folk Förstör datorer och
klotra lite var stans. Man kan väl gå ut med någon så kallad belöning. Den
skola som behöver minst pengar till skadogörelse Får ett pris eller nåt
sånt.
Ni skulle även behöva lägga till mer pengar på skolmats bespisningen. Maten
är ibland oätbar och det Finns knapt några grönsaker. Anars Får jag låv att
tycka att skolorna ser ganska bra ut. Vist kan alt bli bätre men det här är
det jag tror är mäst akutas. Vänliga Hälsningar
719310
Hur kan allt bli så fel?
– Jenny, har du gått upp än?! ropade mamma från köket.
Mina ögonlock ville inte öppnas. Jag låtsades inte höra henne och somnade
om igen.
– Sover du ännu, vet du vad klockan är? frågade mamma hysteriskt i
dörröppningen till mitt rum. Hon fick inget svar. Plötsligt tände hon
ljuset och drog av mig täcket.
– Vad håller du på med?! skrek jag chockat.
– Nu är du vaken ialla fall, sa mamma med ett leende på läpparna.
Hon gick ut ur mitt rum och in i badrummet. Jag satte mig på sängkanten och
kollade på klockan som stod på mitt svarta antika nattduksbord.
Kvart i 8.
Jag kommer försent till skolan, Typiskt!
Jag skyndade att ta på mig, kladdade på lite smink, slängde imig
en smörgås och begav mig iväg till skolan.
Väl i skolan.
– Jaså var har du varit? frågade Anna. Anna var våran nya lärare.
Rätt ung och hur snäll som helst. Förlåt att jag kom försent, jag försov
mig.
Ja, ja ingen fara. Du har inte missat så mycket.
Jag älskade min skola. Alla mina kompisar, lärare och alla snygga killar
förstås. Här vill jag leva för alltid, hela mitt liv.
Uddevalla ligger 3 mil norr om Göteborg, och här bor vi, Mamma och jag.
Pappa bor för tillfället i Stockholm, Men hos honom är jag nästan aldrig
och hälsar på.
Tillbaka till skolan
Jag satte mig bredvid in bästis Lollo
Henne kunde man lita på till hundra procent. En underbar kompis. Klockan
tickade och dagen gick jätte-fort. Det dröjde inte länge förrän jag var på
väg hem igen.
Jag öppnade våran ytterdörr och ut for os från mat. Det luktade gott.
– Mamma vad gör du för mat? frågade jag och himlade av förhoppning
– Pannkakor! Jag log.
– Kom och hjälp mig och duka är du snäll, bad mamma.
När maten var färdig och vi satt till bords, såg mamma på mig med en
konstig blick.
Jag tittade upp. Vad är det?
– Jag har pratat med pappa och…
– Och vadå? Svarade jag fundersamt tillbaka.
– Vi har bestämt att du ska flytta till honom, upp till Stockholm.
– Du måste skämta?
– Nej, vi har funderat på det här länge och nu har vi kommit fram till att
det är det bästa.
– Aldrig i livet, det kan du bara glömma!
– Nu är det så, ingen idé att opponera sig.
Jag kände inuti mig hur hjärtat krossades, gick sönder, fall liksom i små
bitar.
Det var en vecka kvar tills vi slutade 6:an.
Och efter sommaren, det var då allt skulle ske.
Att skiljas från mina kamrater.
Sommarlovet gick fort och utan att jag visste ordet av det var det dags för
mig att flytta upp till Stockholm. Jag tog farväl av mina kompisar och vi
lovade varandra att alltid hålla kontakten.
(Nu skulle jag börja 7:an. Komma till en ny skola där man inte känner
någon. Fy vad hemskt!)
”Första skoldagen”.
Den klassen jag hamnade i verkade vara den stökigaste på hela skolan.
I min klass hamnade, som jag och många med mig kallade ”Bimbo”.
Hur skulle jag kunna överleva här? tänkte jag medans jag tittade runt i
klassrummet på alla mina blivande klasskamrater.
Men allting gick bättre än vad jag väntat mig, jag skaffade kompisar redan
andra dagen.
Jag blev kompis med ”Bimbosarna”. Dom jag avskydde i början.
Men allt eftersom så började det gå utför. Jag började skolka, blev allt
tyknare, började röka och dricka. Var ute sent på kvällarna och festade
varje helg.
En kväll låg jag i min säng och tänkte. Vad har det blivit av mig
egentligen?? Jag som var så himla redig och ordentlig förut.
Att man kan bli så annorlunda bara för att man flyttar eller kanske byter
skola. Om jag fick välja själv skulle jag valt att inte flytta från
Uddevalla. Det var mycket bättre där. Då skulle jag säkert inte blivit
såhär.
Det är inte alltid föräldrar har rätt, men om jag tänker efter så är nog
allt detta mitt fel.
Att jag inte kunde säga NEJ till dom så kallade ”Bimbosarna”…
Mina kunskaper och erfarenheter
Efter snart nio år iskolan Så har jag märkt att skolan inte är en plåga Som
man är tvingad till att gå i. I Ettan till tvåan så var jag till en början
lite rädd för att utöka mina kontakter och träffa nya mäniskor jag inte
träffat förut. Men så småningom så märkte jag att det var kul att leka med
alla nya kompisar man skaffade och jag längtande att gå till skolan varje
dag. I tvåan till trean så var inte några av skolans ämnen jobbiga. Jag
tyckte mest om de mindre teoretiska ämnena Som t.ex. bild och idrott. Det
var när jag börja med bilden iskolan jag börja gilla att måla och rita
teckningar. Jag började även då med min första idrott, fotboll. Trean till
fyran var det första året som började kännas tråkigt. Jag gick ju trots
allt på en liten skola som man snabbt utforskar färdigt. Vi började också
med svårare avsnitt i de olika ämnena. Vi började tex med multiplikation i
matten Som jag tyckte var mycket svårare än addition och substraktion. Jag
fick under det året erfarenheter av att skolan inte är något man kan
”glassa” igenom utan att man måste anstränga sig för att lyckas. Jag hade i
trean min första ”riktiga” friluftsdag. Jag hade nämligen i tvåan bara haft
frilufts(dagar som bara varade i högst 2-3 timmar. Men i trean så fick vi
vara ute ibland en hel skoldag i skogen och vandra. Jag tyckte det var
roligt när man fick vandra med hela sin klass. Friluftsdagarna brukade
Sluta med att vi grillade korv ute i skogen. I fyran till femman så var
mitt favorit-ämne träslöjd. Läraren vi hade i träslöjden heter Steffen han
var ofta sur och butter. Jag gillade träslöjden mycket men jag tror att det
var pga Steffen Som jag alldrig fick kunskapen att vara kreativ och
ambitiös vad det gäller att komma på nya lösningar och saker jag skulle
tillverka. Steffen gav nästan aldrig beröm Som jag tror behövs när man
försöker tillverka olika saker. I femman och sexan hade vi många olika
projekt och tema-veckor. Det mest intressanta projektet vi hade var om
förintelsen. Under den veckan lärde jag mig mycket om hur mäniskor kan
tänka hur människor kan tänka och om hur mycket hemsk som har hänt under
andra världskriget. När jag började sjuan var jag ganska nervös om hur det
skulle vara att börja i en större skola. Men Samtidigt så tyckte jag det
var väldigt spännande. Efter sjuan hade jag 185 poäng. I åttan så hade jag
fått mer kompisar och mer kunskap i de flesta ämnena. I sjuan tog jag inte
skolan på allvar, men efter att jag hade fått alla de 16 ämnenas
bedömningar så tänkte jag över hur jag ville ha det. Jag tänkte att om jag
anstränger mig under alla skolår så behöver jag nog anstränga mig mindre
när jag har ett bra jobb. Under åttan hade jag min första praktik. Jag
praktiserade på min pappas jobb under en veckas tid. Under den veckan fick
jag lära mig mycket om hur arbetslivet kunde se ut. Jag hamnade på ett
ställe där man jobbade som reparatör till olika maskiner. Jag fick under
den veckan kunskapen att man skall nog plugga så gott man kan. Efter åttan
hade jag 210 poäng i betyg. Nu i nian så har jag lärt mig mest inom
samhällskunskapen. Jag praoade på Onjack som är ett lackeringsföretag. Jag
fick under de två veckorna packa upp och packa ner varor som hade lackeras.
Jag fick efter praon ännu klarare för mig att jag måste plugga för att
komma nånstans här i livet. Efter nians betyg ordet är överstryket,
osäker på om det är 719303 som strukit över eller om det är rättat första
betyg fick jag 245 poäng i betyg och nu kämpar jag för det sista riktiga
slutbetyget. Skolan är en tid man skall ta vara på och umgås så mycket man
kan. Skolan är rolig men ibland stressig.
Begripligt innehåll – redovisar händelser
Tankar om vad som är viktigt i skolan nämns/utvecklas något. Olika exempel
Kronologiskt sammanhang, OK struktur, bra början och slut, men lite väl
korta.
Enkelt ordval. Korrekt mb (oftast), inte så varierad. Några språkfel som
inte stör läsningen.
Ingen styckemarkering. Några stavfel och särskrivningar.
G enligt bedömningsunderlag