2003 – Sida 30 – Skrivbanken

Mina skolår

Min första dag i skolan har jag bara ett svagt minne av. Kanske blev jag av
med mössan, kanske blev jag jagad av de ”större killarna”. Jag hade det
lite jobbit under första terminen, eftersom att jag kunde bli väldigt arg
för småsaker. Under många tillfällen fick jag sitta ensam hos
specialläraren och arbeta, eftersom jag inte klarade av att vara
tillsammans med en massa andra elever.

Efter en termin bytte jag skola där jag fick gå i en mindre klass. Den
första dagen i den nya skolan var ganska läskig eftersom jag inte kände
någon. På grund av mitt heta temprament fick jag inte så många kompisar
från början. De tänkte säkert: – Vad är han för en, är han farlig? Men
efter några klarade jag av min ilska. I trean flyttade jag till en större
klass, men hade fortfarande problem med tempramentet och koncentrationen.
Det hände ibland att jag hamnade i slagsmål med andra på grund av min
ilska. Men jag lärde mig mer att inte bry mig onödiga saker och
kommentarer, utan slog dövörat till.

När jag började i mellanstadiet fick jag många fler vänner och mitt
temprament var mycket bättre. Jag hade lärt mig att behärska mig, och
istället för dåre vart jag en ganska lugn person. En fördel med att gå i
mellanstadiet var att man fick gå på fritidsgårdar efter skolan. Där kunde
man göra läxor, spela biljard, titta på tv, spela spel och bara ta det
lugnt. Men ibland om man spelade fotboll eller något så kunde det hända att
jag blev irriterad om jag förlorade. Ibland blev jag utslängd. Det som
störde mig mest under skoldagarna eller på fritiden var att om någon ville
provocera mig. Om jag blev arg tyckte de att det var kul, men om jag bara
struntade i det så gick allt mycket lättare. När jag började spela
innebandy så blev jag aldrig arg om jag misslyckades. Då var det bara att
komma igen. Jag fick bättre självförtroende och bättre tålamod.

Under mina år i grundskolan lärde mig verkligen vad tålamod betydde jag
behövde aldrig springa i väg med dåligt samvete för att jag vält en stol
eller något liknande. Allt gick mycket bättre när jag började högstadiet.
Folk slutade med att provocera mig, många från förra skolan hade t.o.m
kanske glömt hur arg jag kunde bli. Det kändes skönt att veta att man kunde
ta emot skämt utan att missuppfatta. Istället skrattade jag bara, eller så
något tillbaka, fast på skoj. Under högstadiet började jag slarva med
läxorna och många av de från klassen som kom från andra skolor trodde att
jag var konstig. Det hände ofta att jag störde lektionerna och många i
klassen tyckte att jag hade en kaxig attityd. Men det hade jag inte
egentligen, det kanske bara verkade som att jag hade det. Jag ville ju
försöka växa med mig själv, vilket jag har gjort. Mina kretsar blev större
och större, jag kände mig inte så utanför bland de andra längre. Men ibland
kunde det kännas som om alla tyckte dåligt om mig, vad jag än gjorde. Om
jag drog ett skämt var det inte roligt, om jag blev irriterad tyckte de att
jag var konstig, eller om jag gick fram till nån tjej och började prata så
var jag störande i deras ögon.

Men nu tycker jag att allt går bra och att man inte behöver bry sig om
småsaker utan att lyssna till sånt som rör en. Nu hoppas jag att jag kommer
in på Samhäll på gymnasiet.

Varje gång jag läser din uppsats tycker jag att den blir bättre. Du
visar stor självkännedom och förmåga att ”reflektera över ett problem”. Med
den förmågan kommer det att gå bra för dig i livet. VG
”Osäker på om det står ”reflektera över ett problem” eftersom
kopieringen av texten är dålig

Min syn på skolan

Hej!

Jag skriver till dig för att få fram några önskningar så att skolorna kan
bli bättre. Jag tycker att skolmaten är riktig god för det mesta. Det finns
vissa maträtter som inte alls är goda och den andra maträtten brukar häller
inte vara så god alltid.
Något som jag tycker är riktigt dåligt på denna skolan är att i gympan i
nian måste man göra en egen dans och om man inte gör det så får man sänkt
betyg. Det tycker inte jag är rättvist för att det finns personer som inte
gillar att dansa.
Något som jag tycker var dåligt i lågstadiet var att man i barnba osäker
på om ”barnba” är rätt ord var tvungen att gå vid ett visst klock|slag så
att man inte fick gå när man var färdig i barnba. På mellanstadiet så fick
man läxor över helgen och det tycker jag är dåligt för att man måste ha
någon fritid. Men det som var bra är det att man inte fick så många läxor.

Det som också var dåligt var att det inte fans så många rastvakter.
På mellanstadiet var vissa lärare väldigt stränga. När några i min klass
kom 2 min försent in till lektionen fick dom 30 min kvarsittning och så
stränga tycker ja att dom inte skall vara. Något som våran skola hade på
mellanstadiet var prick systemet. Det gick ut på att fick man tre prickar
en vecka så fick man inte vara med på klassens timme. Man fick prickar
genom att inte göra läxor och komma försent.

ytligt, ej huvudet på spiken, ej avslutn

Till Skolministern

Hej! Jag skriver till dig för att få fram några av mina åsikter om hur
skolan kan förbättras och vad jag har märkt under dom åren som jag har gått
i skolan så finns det en hel del som behöver förbättras eller ändras. Vi
kan börja med lågstadiet, ja egentligen så kanske jag inte kommer ihåg så
där jättemycket ifrån lågstadiet, men en sak som jag kommer ihåg ifrån
lågstadiet det var att man blev ofta retad av dom äldre eleverna på skolan
för att man kanske var för tjock eller för att man hade ögon som en kines
och det hände ofta under den tiden, det kanske berodde lite också på att
det var nästan aldrig några klassvakter ute på rasterna för att gå imellan
om någon blev retad eller slagen utan man fick oftast säga till lärarna när
rasten var över och då blev man kallad för skvallerbytta istället och som
du då redan kanske har räknat ut så blir mitt förslag till förbättringar i
lågstadiet att skaffa fler rastvakter.
Ja, så kommer vi till mellanstadiet då och där tycker jag redan att allt
blev mycket bättre om man jämnförde med lågstadiet, men det behöver ju inte
betyda att jag inte har något att invända imot, Vi kan börja med t.ex.
lärarna, ja egentligen var det ju inget fel med dom, men det kanske var
lärarplanen som var lite konstig och det märkte man ganska tydligt när man
började sjuan eftersom i mellanstadiet så var det inte så noga om man
stavade fel på ett ord, så hade man då vant sig att stava det ordet på det
sättet så var det inte så lätt att ändra på det sen när man började sjuan,
tyvärr så kommer jag inte ihåg vilket ord det var men jag tycker i alla
fall att lärarna ska vara hårdare på stavfel och jag hoppas att du kan
ordna det så att inte fler personer får mera stavfel i framtiden.
Ja då har vi äntligen kommit till högstadiet då och där är det faktist bara
en sak som jag tycker skall förbättras och det är rasterna imellan
lektionerna, dom är alldeles för korta och man får alltid springa till dom
olika klassrummen för att komma i tid och det tycker jag är dåligt, alltså
är mitt förslag längre raster imellan lektionerna. Tack för att har tagit
dig tid att läsa igenom mitt brev och jag hoppas verkligen att du
förbättrar dom här punkterna jag har skrivit om och att du inte får några
fler ”förbättringsbrev” efter mitt.
Hälsningar Martin Klippvik 9B Angered

P.S Mina år i grundskolan har varit jättebra.

Mina skolår!

När jag började lekis, så ville jag inte alls dit! För jag ville vara hemma
med mamma. Det var många andra barn som skulle börja lekis som man inte
kände. Första dagen jag var på lekis så fick jag en kompis direkt! Vi
sprang upp och ner på en stor kulle, som var täckt med gräs. En gång när vi
skulle färglägga frukter, så målade jag alla i Rosa och lila färger. Sedan
sa lärarna nu ska vi måla frukterna i färgerna som de har i vanliga fall,
inte i färgerna som vi bara tycker om, Och då hade jag redan målat
frukterna i mina favorit färger! Då blev lärarna lite sura på mig. När jag
gick på lågstadiet fick man gå fram till almanakan och läsa vad det var för
datum och vilka som hade namnsdag, jag kommer ihåg att jag var jätte|nervös
när det var min tur att gå fram och läsa vad det stod på almanakan, det var
bara nervöst för att om man sa fel, så trodde man att hela klassen skulle
skratta. Utanför klassrummet hade vi en röd sak som man fick sitta i, och
om man lutade sig bakåt, framåt eller åt sidorna, så snurrade den. Man hade
en planering som visade vad man skulle göra, och längst ner på listan stod
den där röda snurr saken! Men man fick bara leka med den en gång per vecka.
När jag gick i trean, så fick vi som gick i trean hjälpa dom som gick i
ettan och tvåan i omklädningsrummen. Vi fick se till att det inte var så
skrikit och stökigt. när jag gick i fyran så hände det en hemsk sak. en
pojke som gick i min klass blev överkörd av en buss, pojken som cyklade
åkte in i bussen, och hamnade under den. Han fick åka till sjukhuset
direkt. Han levde ett tag. Men på eftermiddagen när vi satt i vårat
klassrum, så sa våran lärare att han hade dött, det blev knäpptyst i
klassrummet och alla började gråta! Till och med dom tuffaste killarna
grät. Vi hade också vattenkrig i fyran, vi brukade ha vattenkrig nere i
duschrummen efter att vi haft idrott, det fanns en dörr mellan killarnas
och tjejernas duschrum. En gång när vi hade vattenkrig, så var det en av
dom tuffa killarna som tappade sin handduk! En del kastade vatten med
schampoo och parfym i hinkarna som var fyllda med vatten. När jag gick i
femman så hände det inget speciellt som jag lagt på minnet! När jag gick i
sexan så var vi i våran klass bara fyra stycken som gick i sexan, och vi
fyra var tjejer. Vi hade olika ”gäng” i våran klass, det var vi tjejer som
gick i sexan och killarna som gick i fyran som hade ett gäng! Dom andra som
gick i våran klass ville också vara med i vårat gäng, men det fick dom
inte. Vi var uppdelade i olika klasser, 4-6A, 4-6B och 4-6C, vi gick i 4-
6A. Vi tyckte inte om dom andra som inte gick i våran klass! i sexan så
hade vi nationella prov. När jag började sjuan så kom jag i en klass som
jag inte kännde någon alls i, så jag fick byta till en annan klass. Man
kännde sig jätte-liten när man gick i sjuan, för dom som gick i nian var så
stora och vuxna. I åttan hände det inte så mycket, inte vad jag kommer ihåg
i alla fall. Nu går man i nian. I nian har det hänt rätt mycket! Man får ju
betyg som avgör vad man ska bli, vad man ska gå på gymnasiet. Nu när man
ska sluta grundskolan känns det faktiskt väldigt bra, man tar ett steg
närmare in i vuxenvärlden.

Att byta skola!
– Dana, jag och pappa har funderat på detta länge, och jag vet inte hur jag
ska berätta detta för dig.
– Vadå ska ni skiljas eller? sa jag med en klump i halsen.
– Nej nej, det är så, vi vill flytta till Göteborg sa mamma med svagare
röst.
– Va till Göteborg. Ja, det blir ju kul var min första tanke.
– Tycker du värkligen de sa mamma med en lättad röst. Men gå nu till skolan
innan du kommer försent.
Mamma gav mig en puss på pannan och gav mig min väska.
På vägen till skolan funderade jag om dethär med flyttningen.
Göteborg är stort och nya kompisar, nya lärare, nytt folk. Sen kom jag och
tänka på alla mina kompisar här och Anders. Hur ska jag berätta detta för
honom? Men jag vill inte att det ska ta slut. Då kännde jag hur pressen
klämde mig i magen. Ju mer jag tänkte på att flytta destå mer ont fick jag.
Jag kom fram till busshållsplatsen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Jag
stod och kollade på alla människor som paserade förbi. Efter en mycket kort
stund kom min buss, jag klev på och hela vägen till skolan satt jag och
stirrade ut genom fönstret.
När jag äntligen var framme så träffade jag anders vid håll platsen. Då
tänkte jag för mig själv ”snart kommer jag aldrig se dig igen”. Jag gick av
bussen, där stod han med världens finaste leende. Då kännde jag hur fan ska
jag lämna dig. Nu kände jag igen klumpen jag fick i morse.
– Hej Älskling sa Anders och såg jätte glad ut.
– Hej sa jag och vågade inte äns kolla på honom
– Vad är det med dig gumman? Har någonting hänt? och stannade upp mig. Dana
kolla på mig. Du vet att du kan berätta.
– M sa jag och kännde hur tårarna ville komma ut. Det är så att mamma och
pappa vill flytta upp till Göteborg jag sa det så tyst så jag trodde att
han inte äns hörde.
– Nej du skojar med mig nu? sa han och blev helt förvirrad.
– Nej, det är sant. Pappa är i Göteborg nu och så fortt jag slutar 7:an ska
vi flytta. jag kollade upp mot honom och en tår föll från min kind.
– Med det är om en vecka eller nu på fredag. Men dom kan flytta inte du.
Men vem ska jag vara med om dagarna då sa Anders med en lessen röst. Och
vad händer mellan oss då? sa han lite mer allvarligt.
Vi stod där tysta en stund och såg på varandra. Vi hade börjat skolan och
solen sken starkare än någonsin.
– Du vet att jag kommer att alltid älska dig och att du är min första
kärlek. Där fick jag inte fram några ord mer, hela hjärnan var tom känndes
som allt stog still. Det ända jag kännde hur det trycktes i min mage och
hur tårarna ran på min kind.
Vi sa inget och började gå upp mot skolan.
– Du vet att jag vill inte göra detta och du vet hur mycket jag älskar dig
och allt vi har gjort tillsammans men är det inte bäst att vi gör slut?
frågade han mig och släppte min hand. Då stannade jag upp igen, Och bara
kollade på honom. Han stannade inte utan fortsatte gå. Nu kände jag hur
mycket illska och hat jag hade mot mina föreldrar. I nästa sekund när jag
kollar upp var han borta. Jag gick med tunga steg till skolan. När jag kom
in kollade jag mig omkring såg på alla klottrade såpen. Fick tillbaka
blickar.
– Dana så du bara vet så är du 20 minuter försenad. sa min bästis Lina.
– M säg att jag kommer sa jag med en jätte svag röst.
Vi hade svenska lektion och läraren var inte där just nu. Men kvarsittning
skulle jag nog få.
Jag trivs så bra i min skola.
Min kontakt till lärarna är också bra. Jag kan snacka med dom om allt utan
att skämmas.
– Dana varför är du sen? sa min svenska lärare
– Jag missade bussen. där ljög jag
– Okej, med jag vill att du stannar kvar efter lektionen och du ska läsa
boken du fick förra lektionen av mig på detta passet sa Fröken och kollade
in i mina ögon.
Hela klassrummet var knäppt tyst. Det var det alltid på alla lektioner. Men
ibland brukade vi snacka när vi blev utråkade.
Tänk skolan i göteborg dom är säkert sånna som inte bryr sig om skola eller
nåt. Det var min första tanke.
Eller tänk om jag inte får några kompisar.
– Okej nu får ni gå alla elever. Tack för idag sa fröken högt.
Alla plockade ihop och gick ut till sina skåp.
– Du ville snacka med mig sa jag
– Ja, Dana ska ni flytta.
– M, pappa är i Göteborg nu. Och så berättade jag allt för henne. Det
kännde så bra att prata ut om det. Den där pressen i magen gick bort. Hon
talade om för mig hur det var där uppe och sånt. Jag tänkte tillbacka det
kanske är inte så dummt i alla fall.

Fredag!
Idag är det skolavslutning och nu finns det ingen Anders i mitt liv kvar.
Varje dag har jag gråtit. Inte äns ett telefonsamtal. Varje kväll har jag
inte vågat ringa honom. Jag skrev ett brev till Anders som jag skulle ge
honom sedan.
Jag och alla kompisarna gick till kyrkan där våran rektor alltid håller tal
och ger ut stipendium och diplom.
Vi kom in i kyrkan. Och jag älskar doften där inne det luktar så gott. Det
var små tända ljus. När jag väl hade satt mig så kollade jag mig omkrig.
Men jag såg inte Anders. Jag var inne i min lilla egna värld.
– Dana du ska gå upp du har fått ett diplom sa min Bästis Lina och lät
överlycklig.
– Va jag varför då sa jag helt förskrekt.
Sen reste jag mig upp och med samma gång såg jag anders. Jag blev helt
tomat röd i ansiktet när jag gick upp.
Jag tackade för diplomet och gick med det största leéndet på läpparna.
Efter en timmas lyssnande på rekton så var det slut. Alla gick ut och
letade upp sina lärare för att önska glad sommar. Då kände jag någon som
kom och kramade mig bakifrån.
Jag vände mig hastigt. Det var Anders och jag hoppade upp och kramade honom
igen. Sen gav jag honom brevet och önskade honom lycka till med plugget och
tjejerna.
– Här detta är till dig sa han och sträckte fram en illröd ros
– Tack, sa jag den kommer jag aldrig att kasta.
Skolavslutningen var klar och alla gick hem för att på kvällen var det
fest. Men för mig var det att flytta.
Skolan i Göteborg!
Sommarlovet tog slut och nu skulle jag börja 8:an. Allting var som att
flytta från himlen till helvettet.
Det var så pinsamt när jag kom in jag kännde ingen.
Jag stälde mig vid dörren och kollade på alla.
– Du kan sätta dig här sa en tjej som heter johanna.
Jag gick fram och satt mig med henne.
Vi började snacka. Men det var fortfarande pinsamt och jag var fortfarande
röd i ansiktet. Nu har jag bott i Hovde i ett och halvår. Och visst längtar
jag tillbaka till min förra skola.
Skolan jag går i just nu är helt okej den duger. Men klassen är lite jobbig
alla tycker olika och det är mycket tjafs ingen lyssnar och det var absolut
inte så i min förra skola. Jag kan inte klaga på lärarna heller för dom är
bra Men jag tycker inte det är bra att flytta när man har blivit stor eller
iallafall när man är tonåring. Det är svårt att flytta ifrån kompisar och
nära och kära.
En sak till som är konstigt i min nya skola är att lärarna ringer hem utan
att eleven vet om något. Det gjorde man aldrig i min förra skola.
Men nu kära dagboken får du ha det bra
Hej då!
/Dana
*som saknar sin förra skola*

Att byta skola/Att byta klass.
Nej! Skrek jag i hela rumet.
Mamma tittade på mig med sina gjylenbruna ögon och sa:
– Vi måste flytta, vi har inget anat val.
Hon fick mig att tänka tillbaka. Tänka på allt jag har varit med om.
– Mamm. Jag har bott här sen jag var ett litet barn, kan jag åtminstondet
få stana kvar med mina kompisar i skolan?
– Nej det får du inte, svarade hon. Och i samma sekund rusade jag in i mitt
sovrum och smälde igen dörren. Jag la mig på sängen. Jag blev tårögd. Jag
satt och tänkte på alla mina roliga dar som barn, o i skolan, mina snälla
lärare. Det skulle bli det jobbigaste, tänkte jag. Att byta skola, mina
klasskompisar skulle byta ansikten. Jag bestämde mig för att göra ett nytt
försök hoss farsan. Han är snällare än vad mamma är tycker jag. Han låter
nog mig gå kvar mitt sista år med. Jag flyttar mig långsamt mot dörren och
hör att han sitter och pratar med min äldre syster. Hon blir skit sur. Inte
för hennes skull, för min. För henne spelar det ingen roll om vi flyttar
eller inte, för det drabbar inte hennes utbildning:
Jag hör henne säga:
– tänk på syrran då, hon går i 8:an. låt henne otminstonde få gå klart! Hon
vet att skolavslutningen för 9:orna är galet roligt i min skola. För att
hon själv gått där. Men farsan säger, nej, med en hög och iriterande röst o
jag lägger mig på sängen igen. Nästa dag i skolan så sägger min lärare:
– Nu är det 2 veckor kvar tills Skolavslutningen. Vad hade ni tänkt o göra
på sommarlovet?
Min klasskompis Lina säger att hon ska resa bort med sin pappa till
Grekland. Det låter kul tycker jag. Killarna ska spela fotboll och åka på
turneringar med fotbollslaget. Och när det min tur så säger jag att jag
skall flytta. Alla vänder sig snabbt och tittar på mig. AAaa. Så är det!
Säger jag. Va synd svarar min lärare. och frågar om jag ska byta skola. Jag
rusar ut och smäller igen dörren! Läraren fortsätter sin lektion igen.
Dagarna går och sommarlovet har börjat. Morsan har redan börjat o packa. Vi
sover på madraser det är jobbigt tycker jag. Men en kväll presic när vi har
flyttat, så frågar jag min morsa: Varför!
– Varför vadå, säger hon o tittar konstigt på mig.
– Ja, varför flytta vi?
Hon kollar på mig med ledsna ögon och säger:
– Jag ska börja jobba och vi behövde större hus det vet du själv. Du sov
juh på madrass där borta. Jo, tänkte jag, det är sant.
– Men varför skola?
– För att det blir närmare för dig att plugga där. Du får nya kompisar o
allt.
Jag blev tyst o la mig för att sova. Jag hade aldrig varit i den skolan jag
skulle börja i tidigare Så den dagen skolan började Så viste jag inte vart
jag skulle gå. Så jag bad min morsa komma med mig. Jag skämdes oerhört
mycket. Men sen såg jag att där sitter juh tjejerna från kyrkokören. Va
bra, tänkte jag. Nu har jag i allafall kompisar o vara med. Men mina lärare
såg anorlunda ut. Och schemat.. jag fattade ingenting. Men jag tänkte det
här kommer jag att bli van vid. Och suckade. Ingenting var som min förra
skola.
Min förra skola var mer öppen och ljus. Och den här skolan är mörk och tom.
det är en liten skola. Alla känner varandra. Jag plockade snabbt till mig
nya kompisar. Redan efter första dagen var jag ute med tjejerna i min
klass. Jag tycker att dem är knasiga. Men det är bara posetivt. 1 vecka
efter skolan så.. åkte vi till ett ställe för att bada och ha skoj med hela
klassen. Det var kul och jag lärde käna hela klassen bättre där.
Några dagar därpå satt jag på altanen med min farsa och pratade. Han
frågade hur skolan hade gått för mig, om det va som jag trodde att det
skulle vara. Men, nej det var det inte. Det var roligare och bo här än vad
det var och bo i lägenheten där borta. Jag trivs mera här och känner mig
mer fri! sa jag till honom och krama om honom och gick och la mig.

Mina skolår
Mina skolår har varit dom bästa dagarna i mitt liv. Upp till sexan var det
bara plugget som jällde. Sen när man började sjuan var det bara kompisarna
som jällde. Man började inse att skolan är vigtigt fast det va förssent man
hade nu slössat ett hellt år. Men jag böjade plugga igen. Det känndes
skönt. Men ofta så tänker jag att Jag går i 9:an och det är min sista
termin. Hur kommer det att kännas att börja en ny skola? och att få nya
kamrater? att jag nu ska ta en annan väg till skolan inte den som jag har
gått i 9 år känns konstigt. Och kommer mina nya kompisar gilla mig lika
mycket som mina andra kompisar gjorde i skolan? Men jag tackar gud att jag
fick den möjligheten att gå i skolan. För att skolan är gätte vigtigt.
Istället för att säga att skolan är trogigt och att Jag vill hoppa av.
Tänk på hur mycket kunskap och lära vi får i skolan. Nästan allt vi lär oss
är det de våra lärare har lärt oss. Jag ågrar inte ett enda minut att jag
går i skolan. Jag tycker att skolan är en bra förebild för mig. Och jag
tycker att andra ungdomar borde också tänka på att istället för att hänga
utte i stan av den tiden kan ni gå i skolan istället. Mina skolår kommer
jag alldrig att glömma Det är så kul när jag tänker tillbacks men när jag
tänker på att sluta så blir jag litte leässen men jag säger till mig själv
va glad att du fick ha domkära dagarna i ditt liv (Tack).
Så till alla ungdomar tänk på innan ni hoppar av skolan om ni gör rätt och
ni som redad har hoppat av börja skolan igen fast ni tycker att det är
svårt. Vill tacka tidningena att ni vill ha min åsikt om skolan
MVH 752211

Mina skolår.

Som 7åring fick jag snapt lära mig att barn kan vara gryma. Med mina stora
framtänder fick jag elaka ord kastade på mig varje dag.
Mobad kan jag alldrig riktigt att jag var. Men för att ta utt min ilska på
någon var vi flera stycken som mobade en tjej vid namn Emelie. Nu i dag kan
fortfarande få skuld känslor men jag har heler inga bra minen i från henne.
Den popularaste tjeje i från ettan till feman var min bästa kommpis. Många
gånger har jag nog henne att tacka för att jag inte blev licka mobad som
Emelie.
Att alltid har såt i skyundan i min bästis utstrålnig har djort att jag tar
mer plats nu en då. I trean börja skolan gå allt trögare jag försvan alltid
när vi hade sv, det visades sen att jag var Dyslektiger. Nu sista året är
det lika djobigt när vi ska stava men nu vet jag vad som är problemet. Det
tar fortfarand mycket på självförtroendet att se alla andra som stavar
perfekt sitta där och skriva.
I feman visade sig att den popularaste killen gillade mig, till en början
var jag gäte glad men efter många funderingar sa jag nej när han äntligen
fråga scans på mig. Varför viste jag inte kance var det för att jag har
alltid varit räd för att det ska vissas att allt varit ett stort skämt och
att jag ska bli sårad. Och det är jag än i dag. Ett riktigt förhåland har
jag alldrig haft och jag bara mig själv att skyla, att vara räd för att bli
sårad är något man måste ta om ma gillar en kille måst man ge sitt
självföroende en kick och ta red på om han gillar en tillbaka. Att sitta
här och skriva det är änklare att göra det i värkligheten. Men var man än
går i livet kommer det att finnas risker man måste ta inte bara i skolan
även i riktiga livet.
Alla desa känslor som välade över en när det äntligen var sista dagen i
sexan man skulle slipa de elak lärarna det tråkiga klasrumet och jag skulle
slipa minna klaskamrater, som att jag inte trivdes fick jag byta till den
andra klasen. Deta var en lätnad att få börja om i en ny klas få nya väner
nya lärare, och en masa nya klasrum. I slutet av sommare var jag så närvös
att jag inte kund somna ätta eller göra någon ting. Då kom den 20 agusti
alla var stela och formulela ”Hej jag hetter Mia jag kommer i från
Valentuna” så här pågick det i dom främsta dagarn men det försvan hellt
sedan.
Livet lekte i sjuan man bryde sig inte om betygen för man fick ju bar
omdöme. I åttan kom det som en sjok man var tvungen att anstränga sig för
att få bra betyg.
Nu i nian går dagarna på rels fort men lungt och i takt.
Nu är det bara två månader tills vi börjar gynasiet.
Tankarna och frågerna avlöser av varandra lika fort som det kommer. Valde
man rätt linje? Vad händer om det är fel? Kommer man få några vänner? får
man många läxor? Men man är nog inte lika nervös nu som man var när man
börja sjuan.
Man har fåt skansen att utväklas under högstadiet, det har gjort så att jag
har fåt skansen att tenka efter vad jag tycker och tänker om mig själv om
andra och framför allt i politik om värden och andr viktiga saker. Man har
blivit mer målinriktad än vad man trot.
Nu är det den ända sista saken man måste göra att gå utt nian med gåt
självförtroend och veta att man klara det.

Mina skolår
När jag började första klass var jag 6 år men skulle fylla 7 år några
veckor senare. Då var allting nytt och spännande. Vi hade lektioner i ett
litet hur bredvid skolan, ovanför fritids. Allting var lätt och alla
tävlade med varandra om att hinna klart med matteboken först och sådana
saker.

Mitt andra skolår hade vi lektioner i baracker som stod på skolgården. Det
var ju inte så kul, men eftersom de höll på att bygga om skolan så hade vi
inget annat val. Vi fick t.o.m. äta i barackerna. Men när vi började 3:an
var den nya skolan klar!

Ett år senare började jag 4:an, det var fortfarande i samma skola men det
var nya lärare och nya människor.

Min tid på mellanstadiet började lugnt och bra, men ju mer tid det gick och
jag började 5:an, då började jag att bli bråkig och stökig i skolan. Jag
var inte kompis med någon i min egen klass, eftersom jag tyckte att alla
var så larviga. Alla mina kompisar gick i andra klasser. De var äldre än
mig. Jag bråkade med lärarna och med mina kompisar nästan hela tiden. Varje
fredag ringde min lärare hem till mina föreldrar och talade om hur jag hade
varit och betett mig under veckan.

Men sen när jag började 6:an då slutade ju alla mina kompisar och började i
7:an i en ny skola och då vände det för mig. Jag lugnade ner mig och
började bry mig lite mera om skolan. Jag blev kompis den de i min klass
igen. Men det var lite svårt och ”hänga med” i vissa ämnen p.g.a. allt jag
missade under min tid som bråkstake.

Det sista året i Torsholm skola var nog mitt bästa år i den skolan. Vi hade
jätte roligt i klassen även fast vi längtade tills vi skulle börja i
högstadiet.

Sen ätligen var det dags, efter ett långt sommarlov. Klassen hade splittras
och vi började i en ny skola med nya lärare och elever, nya ämnen och ny
klass. Det var jobbigt i början och jag längtade tillbaka till
mellanstadiet. Men nu hade jag min changs att börja om, och det gjorde
jag!

Men när jag började i 8:an blev alltig mycket jobbigare igen. Vi hade nio
läxer varje vecka och massor av prov. Men jag kämpade på och resultatet
blev ganska bra när vi för första gången fick betyg. Det var kul att
äntligen få något för allt arbete vi hade lagt ner på skolan och läxor.
Fast man vart ju tvungen att gå på julavslutningarna framöver.

När jag började 9:an blev allting bättre. Vi hade jätte roligt med klassen
och inte lika mycket jobb i skolan även om det fortfarande var jobbigt. Men
vi fick också något nytt att tänka på – gymnasiet. Det var dags att börja
fundera på vilket program man skulle välja och vilken skola man skulle gå
på. Vi lyssnad på massor av information och tog hem papper.

Nu går jag min sista termin i grund|skolan och jag har valt vad och var jag
vill gå på gymnasiet. Jag länktar dit men samtidigt inte. Vi har
jätte|roligt ihop i klassen nu och jag trivs bra i skolan och med alla
lärare. Men man kan inte vara 15 år förevigt. Livet är en stor förändring.

Till skolministern.

Hej jag heter Louise Bock och går i Centrumskolan, klass 9A. Jag inser mig
själv som en av de experter som har gåt i skolan i nio år, eftersom jag
vill att andra elever ska få det bättre skulle jag vilja ge er några
exempel på vad och hur man kan göra åtminstonde i Centrumskolan bättre,
eftersom jag inte vet hur dåligt eller bra det är i andra skolor.
I vår skola har vi det ganska bra men det finns många klagomål och jag tror
pga detta förkommer det oftast vandalism på något sätt måste det gå att
bearbeta, jag tror om man visar eleverna att deras ägodelar är lika mycket
värda som skolans ägodelar skulle det kunna visa dom att vandalism inte
förbättrar något alls. Herr Skolminister, en sak som många grubblar över i
alla fall min skola är maten, jag tror själv att denna tanke har förekommit
hos er någon gång. Det skulle vara en rolig expuriment att kunna över låta
eleverna tahand om mat budgeten så att eleverna får en chans att kunna se
vad det är för krav på mattanterna och rektorn. på de sättet kan eleverna
få lite mer av de maten de gillar.
Det är inte så att Centrum skolan är en dålig skola, lärarna är det ”top
class” på, lärarna är roliga och är samarbetsviliga, det jag vill komma
fram till är att man ska visa hur och vilka krav rektorn och mattanterna
har det. För det är dom som får de flesta kritiken i min skola.

Tack för att du lyssna.