2003 – Sida 19 – Skrivbanken

Mina Skolår

Min uppsats ska handla om mina skolår här på Brännviksskolan.

Min första skoldag var verkligen läskig, men som tur var kunde min mamma
vara med mig. Jag fick träffa min första fröken Eva (hon var verkligen
snäll) och så fick jag träffa mina nya klass|kamrater.
Men 1:an gick väldigt fort. Sen så skulle jag börja 2:an men dagen innan
blev min mamma stucken av ett bi. Jag ska berätta om den dagen:
Jag och min kompis Johanna hade bestämt att vi skulle leka. Jag åt frukost
med min familj som består av min mamma och pappa, mina tre systrar Anna,
Sara och Johanna och min bror Niklas. Jag satt på mina kläder och sa hej då
till alla och gick till min granne Johanna.
Så när jag kom hem till henne så lekte vi med allt möjligt. Vi lekte med
Barbies, gubbar och med massor med andra saker. Jag åt med Johannas familj
och sen så lekte vi ännu mer. Sen när klockan var mycket, så gick jag hem.
Men när jag kom hem så var alla ledsna. Mamma och pappa var inte hemma. Jag
frågade min syster Johanna var de var och då sa hon att mamma hade blivit
biten av ett bi. Johanna sa att hon var allergisk och att mamma var på
sjukhuset (pappa var med henne). Jag var rädd att jag aldrig skulle träffa
mamma igen. Men när jag skulle lägga mig så gick det inte. Jag tänkte på
mamma. Men tillslut så somnade jag. Nästa dag var det dags att åka till
skolan. Jag ville inte det men pappa tvingad mig. Men Pappa kunde inte
komma för att han var tvungen att jobba. Han jobbar på Österbygymnasiumet.
Pappa körde mig till skolan och lämnade mig där med Eva (min lärare).
Alla mina skolkamrater hade med sina föräldrar. Jag fick vara med Eva
istället. Det var läskigt att vara utan mamma. Det kändes som den längsta
dagen i mitt liv.
Men sen var också 2:an slut. Sen så började 3:an. Jag minns inte mycket av
3:an, men det jag minns mest var skol|resan till ”tomeboda”.
Jag minns att jag ville att mamma skulle var med det kunde hon inte.
Vi var där i två dagar. Vi fick lära oss hur man levde på stenåldern. Vi
vart uppdelade i ca 5 grupper. Min grupp fick fixa köttet.
En i min klass (Nils) kläder började brinna. Hans pappa läckte elden. Det
roligt att se det hända.
Sen så var det dags att säga hejdå till Louise och Lina. De skulle börja på
en musikskola. Sen fick man säga hejdå till Eva också. Det vart känsligt.
När 4:an började så fick vi nya lärare igen. De hette Marie (hon gillade
jag inte) och karin (hon gillade jag).
Det kom också in fem nya elever. Vi tävlade i ”Schackfyran”. Vi vart en av
de bästa men vi var för få att gå vidare.
Då började 5:an. Då började en ny elev igen. Hon hette Zara. Vi var med i
oläsligt ord femman och vi kom 1:a och 4:a. Vi fick en pokal och 5000
kr. Vi hade också Nationella i Svenska, matte och engelska. Det gick bra
för mig. Jag klarade alla delarna av provet. Sen så började vi 6:an. Vi var
inte med i någon tävling och det händ inte så mycket. Men i slutet av 6:an
så åkte vi till Saltön. Det var roligt. Jag vart biten av en insekt. Det
gjorde ont. Leas (en klass|kamrat) mamma hjälpte mig med att rengöra såret.
Vi var där 12 dagar.
Sen så var det dags att säga hejdå till Marie och Karin också. VI fick en
ros var, när vi slutade.
Sommarlovet gick fort, då var det dags att börja 7:an. Det var pirigt först
dagen på högstadiet. Men det gick bra. Jag lärde känna alla nya lärare. De
var snälla mot en och det var bra.
7:an gick fortare än vad jag trodde att den skulle gå.
Då var det dags att börja 8:an. 8:an var rolig. Man kände att man vart
bättre i ämnerna och man fick nya kompisar. Men det jobbigaste med 8:an var
att man skulle få betyg. Jag fick ganska bra betyg. Jag fick några VG och
resten G.
Sen var det dags att sluta 8:an också.
Jag var i Spanien på sommar lovet. Vi var där i 3 veckor. Sen så var ett
till sommarlov slut. Då var det dags för 9:a och där är jag nu.

Det känns bra att sluta 9:an snart men det är skrämande också.
Att börja på en ny skola med nya elever och nya lärare. Det kommer nog bli
interissant. Jag hoppas det går bra.

Mina skolår
Jag sitter i köket och äter min frukost. Mamma springer fram och tillbaka
genom huset och skriker nåt om att min klänning är borta. Förtsa dagen i
förskolan, det var nu allt började.
När jag äntligen fått på mig min klänning och satt i bilen tänkte jag på
hur det skulle bli i förskolan. Framför mig såg jag 20 barn sitt på golvet
och stirra på med skrämda ögon, och en fröken med pekpinne i handen som
skrek på oss att vi inte fick leka längre, dessa fantasier hade jag fått
efter min bror som gjorde allt för att skräma upp mig. Till min förvåning
märkte jag att alla barnen redan sprang runt och lekte. Då kom Rafaela fram
till mig en tjej jag lekt med några gånger innan som bodde i gatan bredvid
min.
Då förstod jag att förskolan nog inte var så hemsk som jag föreställt mig.

Förskolan var jätterolig och var snart ett minne blott. Jag kunde inte
vänta tills vi skulle börja ettan.

Visst blev det kul, jag hade fått den bästa läraren av dom alla. Och
Rafaela hamnade också i min klass, kunde det bli bättre.
Ettan var lätt och det var inget speciellt som hände då, men desto värre
blev det i 2:an.

Jag hade hamnat i den bråkigaste klassen.
3 killar i min klass skulle förändra min omgivning totalt, Fabian, Joakim
och Valdemar. När vi började 2:an fick vi inte längre gå kvar på
Hörbyskolan, vi flyttades till ”gula paviljongen”. Redan andra veckan
började saker och ting förändras. Gudrun vår lärare, sa till Fabian att han
skulle börja jobba i sin mattebok, men han vägrade och det slutade med att
han kastade sin bok på TV:n så den började vingla och nästan trilla ner
från ställningen. Då tappade Gudrun tålamodet om inte självmant så fick hon
dra ut honom ur klassrummet.
Han valde det andra alternativet.
Då började han sparka och slå på henne
Detta var nog det första riktiga våldet jag såg, en kille i min klass som
sparkade på våg 60-åriga lärarinna. I andra terminen började jag själv
hamna i problem.
Joakim gick förbi mig och puttade på mig och kalla mig visa ord, eftersom
jag redan sen jag var liten blivit lärd att inte ta skit från någon blev
alternativet självklart.
Jag skulle ge igen, jag började kalla honom tjockis och bråket slutade med
att han hoppade på mig och satte en stiftpenna i ryggen på mig, den dagen
skaffade jag mig en fiende för livet.
Men jag klarade mig ändå igenom 2:an rätt bra, men jag tyckte ändå bäst om
min fritid. Den spenderade jag med 3 tjejer från mitt område, Rafaela,
Linnea och Andrea.

När 3:an kom bytade vi stolar än en gång.
Skolstarten var väl precis som dom andra åren, förutom att det blev
tråkigare och tråkigare för vart år. Jag började också bråka mer med mina
kompisar, Rafaela var ledartypen, hon bestämde vart vi skulle gå och vad vi
skulle göra, Linnea och Andrea gjorde allt hon sa. Men jag var inte den
typen, det hände ofta att jag gick hem ensam pga att jag inte ville anpassa
mig efter dom. En dag kom Anders fram till och frågade om han kunde ha
följe med oss. Rafaela sa nej, men jag tyckte det var synd om honom och
till slut gick jag hem med Anders. Sånt här hände ofta. Då började vårat
gäng splittras.
3:an gick mot sitt slut och nya klasser skulle bildas. Vi fick en lapp där
vi skulle skriva vem vi helst ville gå med. Jag skrev Rafaela, Linnea och
Andrea. Lärarna lovade att man skulle komma med en av dom som stod innerst.
Men jag hamnade inte med någon av dom.
Dagen då 4:an började var hemsk.
Nu hade jag ju inte längre kvar mina kompisar där. Men det tog inte långt
tid innan jag hittade en ny kompis, Emma. Hon bodde i Bederup så jag lekte
inte mycket med henne på fritiden. Men jag umgicks fortfarande en del med
Rafaela, Linnea och Andrea. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av 4:an, men
där hände nog inte så mycket speciellt. I slutet av 4:an berättade Emma att
hon var tvungen att byta till Bederupsskolan.

När 5:an började umgicks jag mer med Åsa och Cecilia. Dom var dom enda jag
var med på fritiden nu. Rafaela, Linnea och Andrea hade nya kompisar i sin
klass, enda gången jag träffade dom var när vi hade följe till skolan. Då
började jag bråka med med Joakim igen. Det var en dag när jag stod i
kapprummet kom han fram och sparka mig på smalbenet med sina kängor med
stålhätta. Efter det började jag kalla honom tjockis och massa andra
skällsord för att ge igen för vad hon gjort mot mig det fortsatte med att
jag blev slagen och en gång kastade han ett järnrör emot mig.
I mitten på 5:an började en ny tjej i vår klass, Ella. Jag tyckte först
inte om henne alls, men tillslut blev hon min kompis.

När 6:an började var jag inte längre så ofta med Åsa och Cecilia, nu var
jag med Andrea och Ella, en del motvilligt.
Anledningen till att jag inte var så mycket med Åsa längre var att hon
blivit fullkomligt besatt av min granne, hon kunde sitt och titta in i hans
fönster hela dan utan att han ens behövde vara där.
Så det var ju inte kul att ha en kompis satt i ditt rum och titta ut genom
fönstret hela dan. I andra terminen i 6:an träffade jag och Ella, Uje och
Partik när dom var i dungeln uppe vid min gata.
Sen den dagen spenderade vi mer tid med dom och jag blev jättekär i Patrik.

Det enda problemet var att Ella också var det, och sen blev dom
tillsammans, och jag blev ledsen och slutade vara med Ella. Under tiden
båkade jag med min barndomskompis Rafaela väldigt mycket. Vi kallade
varandra hora och penta och massa andra ord. Det var svårt att tro stt rn
vänskap som börjat så bra skulle sluta på detta sättet. Den kompis jag
verkligen tyckte om och spenderade mycket tid tillsammans med var Andrea
Bergengren.

När 7:an började var jag med Vanessa istället, vi umgicks mycket i skolan
men desto mindre på fritiden, för då var jag mycket med Linnea och Andrea
igen.
Jag hade försonats med Rafaela igen men jag var inte så mycket med henne på
fritiden ändå. I 7:an började jag hänga ut mer på kvällarna och fick fler
kompisar, en av dom Carina.
Ett tag var jag mycket med henne, tills jag savslöjade henne när hon snodde
parfym och smink av mig. Nu började jag tycka att skolan blev roligare
igen, eftersom jag hade många nya kompisar.
När 8:an började blev mina nya kompisar Andrea B. och Cecilia D. och den
sommaren blev jag tillsammans med Patrik.
Då tyckte jag att det var bästa tiden i mitt liv. Men som vi alla vet,
inget varar förevigt, och det gjorde inte detta heller ett halvår senare
gjorde Patrik slut med mig och jag förändrades totalt sen dess.
Då började jag röka. Jag började umgås med Rafaela och Linnea hela tiden,
och vi hade väldigt kul tillsammans.
I februari började vi åka till Ådedal.
Jag fick en bra kompis, han och jag kunde snacka om precis allt, och det
slutade med att vi blev tillsammans. Den sommaren kan inget slå för det var
de roligaste i mitt liv.

När 9:an började var jag fortfarande tillsammans med Fabricio, en kille
från latinamerika. I skolan blev jag kallad rasblandare och blatteälskare.

Alla sa att jag var äklig och att ingen någonsin skulle vilja ha mig om jag
varit med en blatte. Men jag struntade i dom för jag hade mina tjejkompisar
i Klara och flera nya kompisar i Ådedal, och jag hade ju min Fabri. Men det
tog slut i November. 2 månader senare slutade jag röka.

Nu sitter jag här och har varit rökfri i 2 månader. Snart ska vi byta skola
igen. Men jag är inte lika nervös nu. För saker och ting har en förmåga att
lösa sig på ett eller annat sätt.

Del. 1
Att byta skola
Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten över att byta skola. Skulle
man bli accepterad och komma in i gänget? Eller skulle man bli utstöt och
bli en nolla?
Det var dom tankarna man hade under hela sommarlovet men man hade ju sina
kompisar från gamla skolan så klart men man var ändå nervös. Jag var
speciellt eftersom det blev allt svårare och svårare att ta kontakt och bli
kompisar ju äldre man blir. Jag var tvungen att byta skola när man skulle
börja i sjuan. Men jag hade erfarenheter sen tidigare från trean till fyran
men det var inte lika svårt för då var man så liten och hade lätt för att
skaffa kompisar.
Jag gjorde allt vad jag kunde för att inte tänka på att man skulle byta
skola och försökte hålla mig sysselsatt så jag åkte upp till en släkting i
skaraborg och åkte och badade nästan varje dag och jag hjälpte mina
föräldrar med hushålls arbete men när lovet drog sig mot sitt slut så var
jag ändå jätte nervös och hade inget att göra än att sitta och vara nervös.
Också kom den dagen då Skolan började. På morgonen steg man motvilligt på
skolbussen men samtidigt som kroppen sa:
– Jag vill inte
Så sa den också:
– kom igen det blir roligt.
Så jag steg på bussen och hälsade på min gamla vanliga chaufför.
När jag steg av vid skolan ifrån bussen skyndade jag mig att leta upp mina
gamla klasskamrater som kom i en annan buss och sen när jag hade hittat dom
gick vi till det klassrum som vi hade fått reda på att vi skulle gå till.
Mina vänner Filip och Alex som jag hade känt sen i förskolan var nog lika
nervösa som jag bara att det inte syntes på dom lika mycket som det gjorde
på mig. När vi äntligen var alla samlade i klassrumet såg man alla dom
elever som man hade sett på det där klassmötet som vi hade haft i sexan men
jag kände igen långt ifrån alla men en del hade man lyckats att lägga på
minne. När man bara satt där i klassrumet och lyssnade på lärarinnan som
gjorde upprop kände jag hur nervositeten började bli värre och värre men
plötsligt hörde jag lärarinnans gälla röst som sa:
– Anders, Anders Enarsson
eleven har här uppgett ett annat namn i uppsatsen som sitt eget
det var mitt namn men min hjärna fattade inget så jag bara satt där som en
dum fåne och skämdes men efter några sekunder var det som om hjärnan
började fungera och då fick jag ur mig till slut:
– här. Alla tittade bara på mig och jag skämdes väldigt mycket.

Del. 2
Att byta skola
Efter en stund så kom lärarinnan till s och sa:
– Roger Kjellson
– här
Svarade en röst alldeles bakom mig och jag vände mig om och tittade, det
var en kille som jag hade gått i scouterna tillsammans med men ändå kände
jag honom inte så väl. Efter lektionen så gick vi ut ur klassrumet för rast
och då upptäckte jag att Roger gick framför mig och efter en stunds
övertalande så gick jag fram till honom och sa:
– hej, Jag heter Anders vi har gått i scouterna tillsammans
– Ja, dig kommer jag ihåg sa Roger och det var som om en klump hade lyfts
bort ifrån mitt hjärta.
Under resten av dagen gick jag och Roger och pratade om gamla minnen och
han presenterade mig för en ut av hans kompisar som hette Jeremias som
också gick i samma klass som mig och han var en sån person som kunde få en
att skratta när och var som helst och var en allmänt trevlig person som
hade samma intressen som jag med andra ord dataspel och Roger som jag lärde
känna allt mer var en sån som aldrig var dum mot en eller bråkade med en
med andra ord han var en Sann kompis.
Allt eftersom dagarna gick blev jag allt mindre och mindre nervös och efter
som jag hade Filip och Alex som också var jättebra kompisar och Roger och
Jeremias så blev det inte längre en pinna att vara i skolan och jag slutade
att vara nervös och istället mådde jag bra.

Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten.

EN INBLICK I MITT SKOLLIV
Under mina nio år som en skolelev har jag gått i fyra olika skolor. Mina
första två år var roligast, dom var liksom lättast. Det var inte mycket
plugg utan mer lek och kamratskap. Det är den bekymmers|lösa skoltiden, då
man bara umgås och leker med alla i sin klass. Lågstadieskolan jag gick i
var ljus och barnvänlig (så borde alla skolor se ut)
Vi hade ett bibliotek i mitten av byggnaden runt om fanns klassrummen. Det
med att klassrummen alla var runt omkring varandra gjorde nog så att man
kände ett sammanhang med resten av skolan. Vi hade också en liten sceen på
en sida av biblioteket där stod olika klasser sissta timmen på
fredagseftermiddagen och visade upp något. Jag kommer ihåg att vi i klassen
alltid sjöng när det var vår tur att visa upp på den lilla sceenen.
Jag tyckte jätte mycket om min klasslärare Annsofie, jag tror att det beror
på när man bara är 7-8 år är det viktigt att man har en lärare som bryr sig
och verkligen tar hand om sina elever, och det var det hon gjorde.

Sedan kom den tiden då mina föräldrar hade bestämmt att vi skulle flytta.
Jag kommer ihåg att jag först blev ledsen jag ville inte lämmna kompisarna,
skolan och allt annat jag kände mig trygg i (detta har jag kommit fram till
senare)
Men när det sedan verkligen dras igång med flytten och allt blir man
gladare.
Jag började på Hörbyskolan i trean. Jag minns fortfarande första dagen i
skolan. Jag hade nya sandaler på mig och en rosa klänning. Min mamma hade
flätat mitt hår, det var ju ändå första skoldagen i min nya skola. När jag
kom in i skolan märkte jag att den inte alls såg ut som min gamla, denna
skolan var gammal, klassrumsdörrarna som var i trä var höga. Skolan var
mörk och dyster på något sätt.
Jag la nog märke till detta eftersom jag kom från en skola som var färgglad
och ljus.
Men iallafall terminen gick och jag fick många kompisar. Och efter ett tag
hade jag glömmt bort min gamla skola.
Två terminer gick och sedan var det dags att byta skola igen, eftersom vi
skulle börja i mellanstadiet. Eleverna blandades och det bildades nya
klasser, och så började man i en ny skola som var större och nyrenoverad.
Mellanstadiet finns inte så mycket att berätta om. Det var liksom den tiden
då man var barn men ville vara äldre än man var.
Jag var rätt duktig i skolan redan från lågstadiet hade jag lätt för dom
olika ämnena och så läste jag mycket. Mellanstadiet är nog den tid jag har
läst flest böcker på.
Jag och en tjej i samma klass (Ariana hette hon men vi kallade henne för
Arri) började i slutet av femman göra saker som lärarna inte tyckte om. Vi
sprang tex. alltid på rasterna till ICA och handlade chocklad, fastän det
var förbjudet att lämna skolgården.
Så efter några gånger vi gjort det och blivit tagna, blev det samtal hem.
Vi slutade med det efter samtalet!
Sedan fanns det en kille i vår klass som jag och Arri tyckte om att reta
upp. Det var rätt taskigt när jag tänker på det så här i efterhand, men det
var jävligt kul. Mycket mer finns det nog inte att säga om den tiden.

Sedan i sexan blev vi flyttade till denna skolan, Långholmsskolan. Om jag
tyckte att min andra lågstadieskola var dyster och mörk måste denna varit
som natten. Men det var ändå rätt kul, jag menar vi hade ju inte längre ett
och samma klassrum till alla lektioner, vi hade inte en och samma lärare i
alla ämnen. Och vi fick skåp med lås på. Allt detta trot jag fick oss alla
att känna oss äldre och mer ansvarsfulla, men vi var dom minsta på skolan
och såg fram till att bli dom äldsta…
Detta är nog den största förändringen som skett i samanhang med skolan. Man
hade rast efter varje lektion och i början var det nog vanligt att jag kom
försent eftersom man inte var van vid så många raster och klassrumsbyten.
Sedan fortsatte nog allt som vanligt det året (vi räknades fortfarande som
mellanstadiet)

Efter kom högstadiet och från att ha varit minst på skolan blev vi näst
minst. Det var också nu allvaret satte igång. Det fanns inte tid för lekar,
trams och fånigheter. Lärarna började ge oss mycket läxor och pressade oss
inför nästa år när man skulle få betyg. Jag skötte mig rätt bra det året
förutom samma sak som hade följt mig sedan lågstadiets utvecklingssamtal:
”Vanessa snackar för mycket under lektionstid”
men den kommentaren tror jag både jag och mina föräldrar var vana vid.
Jag tror det bara är så jag är. Jag har liksom alltid lätt för att ta
kontakt med människor och sådant. Jag är en öppen person som inte blir blyg
lätt.
Det är nog därför som min mun har pladdrat på sen lågstadiet fram till
högstadiet.
Arri som jag hade varit med sen fyran hade flyttat och bytat skola. Det är
kanske därför som jag lugnade ner mig i sjuan.

På sommaren sedan var jag mycket med en kompis som gick i min
parallelklass, Andrea.
Några veckor innan höstterminens start i åttan gick jag och Andrea upp till
vår rektor och undrade ifall hon skulle få byta klass till min, det tog ett
tag innan han bestämmde sig men vi fick vår vilja fram…
Så första dagen i åttan gick vi båda till skolan tillsammans och travade in
i klassrummet tillsammans. Denna terminen kan man säga var den värsta tiden
av mina skolår.
Eftersom det var hon och jag hela tiden så kanske vi isolerade oss bort
från resten av skolan och alla andra elever som vi kännt sedan lågstadiet.

Detta var nog vårt eget fel.
Vi båda hade utländsk bakgrund, så jag vet inte riktigt nu i efterhand vad
vi försökte få fram, men vi började bråka och argumentera med folk som
fällde minsta lilla kommentar om utlänningar som var negativt.
Det som i början hade börjat med lite bråk och kaxigheter ledde till en
stor händelse där föräldrar, rektor, lärare och elever var inblandade.
De sades dumma saker och skrevs. Men på något konstigt sätt ordnades allt
upp på vårterminen. Men jag hade sänkt mig i skolan p.ga. dessa
tramsigheter vi höll på med, och det tog sin tid innan allt var över. Men
vårterminen gick utan bråk och snack, Jag höjde mig och mina andra betyg
till sommaren blev bra, bättre än julterminens betyg iallafall.

Sommaren gick och det blev åter dags för skola, fast denna gången med en
lättnad att det var sista året i den skolan…
Och om mitt sissta skolår i grundskolan har jag inte mycket att säga
förutom att jag kommer hit och gör det jag ska, alltså lär mig.
Mer gör jag inte, eftersom jag fortfarande inte trivs i denna skolan och
fortfarande tycker att miljön här inte är bra, men jag känner att det inte
är viktigt nu eftersom det är inte lång tid kvar tills jag slipper denna
skolan för alltid…

Uppgift 4 ”min syn på skolan”
Hej skolminister Lars Kjellson!
Jag har funderat på en grej som gäller våran skola. Det är att våran skola
har fler brister än fördelar och så borde det ju inte vara. Därför skriver
jag ett brev till dig i hopp om att du kan göra någonting åt det.
Du kan ju börja med att göra nånting åt skolmaten här i vår skola. För
knappt ett år sen gick det i alla fall att äta maten, men nu har dom skärt
ner på den så mycket att man äcklas av att gå ner till matsalen för att
äta. Man har hittat insekter i salladen, hårstrån i maten och kvaliten på
själva maten har försämrats rejält. För mindre än en vecka sen så skulle en
klasskamrat äta knäckebröd till maten. Så hon gick och hämtade det men
upptäckte att det var mögel på knäckebrödet. Och det måste gå långt innan
ett knäckebröd börjar mögla. Så se till att maten förbättras så man slipper
gå hungrig en hel dag. För ingen borde stå ut med nått sånt här.
Det saboteras och slåss mycket i skolans korridorer. Men det är ju inte
precis lärarna som saboterar utan eleverna som roar sig med detta. Bänkar
förstörs, det klottras på väggarna, toaletter blir förstörda så att dom
inte går att använda mer. För att förebygga att sånt inte händer tycker
jag att man ska sätta dit grejer som eleverna kan roa sig med t.ex vi hade
ett biljardbord innan som jag tycker dom ska ta tillbaka.
Slagsmålen i vår skola beror nog på att det finns så många rasister här. Så
om ni kan informera klasserna lite mer om detta kanske i alla fall rasismen
försvinner, försöka kan man ju.
Inte nog med allt detta så är det fel på många lärare också, inte alla men
dom flesta. Dom favoriserar elever och vissa märks det mer på än andra. Man
säger då och då till lärare när det är för uppenbart att dom favoriserar,
men såklart förnekar dom det. T.ex en gång när man skulle göra ett arbete i
grupp så kom jag i samma grupp som lärarens favoriter. Alla i gruppen
arbetade ungefär lika mycket och alla var delaktiga. Men ändå fick lärarens
favoritelev VG+ på arbetet medan vi andra fick G i betyg. Det är mycket
orättvist och jag tycker du ska kämpa för att lärarna ska behandla eleverna
mer jämlika och att dom slutar med favoriseringen av elever.
Man behöver också förbättra vikarierna man får när en lärare är sjuk. Dom
är oftast outbildade och kan ingenting om ämnet dom ska undervisa i. Jag
kommer ihåg att i sjuan eller åttan så hade vi en vikarie i franskan under
en längre tid. Den vikarien kunde inte ett ord på franska och sa åt oss att
sitta och snacka franska med varandra medan han satt och läste tidningen.
Vi lärde oss ingenting av dom här lektionerna och kunde lika gärna skippat
fransk-lektionerna tills läraren var tillbaka. Nästa gång ni ska sätta in
en vikarie se till att han/hon är i alla fall lite utbildad. Nu har jag
bara två saker till jag skulle vilja ta upp och det gäller bara vår klass
niorna. Först och främst detta med klassresan som alla niorna som gått här
på skolan har fått åka, alltså till Gröna Lund då. Men just detta året av
alla år så får vi inte åka till Gröna Lund. Dom skyller på att vi inte har
pengar till det eftersom vi ska åka till Polen för att se på ett
koncentrationsläger. Men för två år sen gick min storebror i nian och han
fick åka både till Gröna Lund och Polen med sin klass. Jag tycker ju inte
skolans budget kan ha ändrats så radikalt på bara två år! Så vad är det
verkliga skälet till att vi inte får åka? Tycker lärarna vi är för jobbiga
att ta med på klassresa? I sånna fall kan dom säga det direkt till oss!
En sak till som rör vår klass (egentligen hela Munkedals kommun) är att vi
inte får praoa nu i åkurs nio.Här säger lärarna att det också är för dyrt
men det kan det ju inte vara. Tvärtom, dom slipper ju en hel klass och det
borde dom ju spara in pengar på. Alla nior har rätt att få praoa speciellt
nu när det är gymnasieval och allt. Detta borde ju du, skolministern, kunna
ordna så att vi får och säg inte att pengarna inte räcker för det går jag
inte på. Men nu har jag ”klagat” så mycket så jag kan ju som avslutning
skriva om lite roligare grejer.
Som att ni ska renovera skolan nu till sommaren, det är ett mycket stort
steg till en bättre miljö i skolan. Vårt klassrum har just nu pissgula
väggar och behövs verkligen målas om. Så jag hoppas eleverna kommer att
trivas i skolan nu när den renoveras (och dom slipper oss nior). Men jag är
i alla fall glad åt att skolan ska renoveras.
Men det var allt från mig denna gången.
///MVH Cecilia Jönsson

03-02-07 Mina skolår
Hej nu är jag sju år och ska börja i 1:an på hörbyskolan. Jag har väldigt
nära dit, jag bor i en villa lite längre upp bara.
Det är första dagen idag. Jag kom ihåg att när vi gick in i klassrumet så
var min mamma med. Vi gick in och mötte vår lärare, hon värkade jätte
snäll. Hon var gammal, men ändå söt.
Hon hade grått kortklippt hår och var normal lång, kanske 1:75cm eller
något, hon hette Marta. Jag gick fram och hälsade på henne och hon visade
min plats, där jag skulle arbeta, jag fick sitta brevid Aja, min
klasskamrat.
Vi slutade tidigt den dagen, vi fick bara några papper sedan skulle vi gå
hem.
Nästa dag så kommer jag ihåg att det var då man började komma in i klassen
och kollade alla rummen. Efter man hade gått där ett tag och blivit kompis
med allar lekte vi på rasterna. Det var flickorna på hagen och hopprep och
killarna med cycklarna och så hade vi på hörbyskolan ett litet hus eller en
lada man kunde vara i, fast det fanns ingen vägg på ena sidan. Vi hade även
en liten och en stor rutchykana man lekte på och gungor.
Dom gångera vi lekte med pojkarna var det mest puss – pett kallade vi den
för. Det var precis som en vanlig pett lek att det är en som tar och säger
pett.
Men här var det annorlunda. Alla flickor som var med skulle ta pojkarna.
Och när dom hade tatt en pojeke skulle flicka som tog honom ta honom till
ladan och pussa honom på kinden. Det var en lek vi lekte, sedan hade man en
annan lek som hette
Hajen. Man var kanske 5 personer, och en av dom ska vara haje. Dom andra 4
personerna satte sig på rutchykanan och ner med benen. Då är det meningen
att den personen som är hajen ska ta tag i benen och dra ner dom, så det
gäller för offret att hålla sig kvar. Nu när man tänker efter måste det ha
sätt väldigt dumt ut att man håller sig där uppe på rutchykanan och en
annan håller dig i benen, så där ligger man och kämpar.
Sedan fanns det mycket kärlek i luften med.
Själv kommer jag ihåg att jag gillade en kille.
Och seda så en varm vårdag så satt jag på Julians rygg (en kille i min
klass.) och så sprang han. Och efter en stund så snubblade han och då
trillade jag framför honom. Och eftersom jag hade en kläning på mig så åkte
den upp så att man såg mina trosor, elever har här ritat en glad min, en
s.k. smiley och då skämdes jag.
och alla stod och skrattade, men det var ju glömt efter en stund.
Jag tyckte det va jätte roligt att gå 1,2,3:an. Det var då man precis hade
lära sig läsa, skriva, och räkna m.m. och alla kompisar man fick. Innan man
skulle äta så var det två och två som fick duka fram talrik, bestik och
glas, man gick ungefär 10 min tidigare än dom andra.
När alla kom så tog man sin tallrik och fyllde på med mat, alla viste sina
platser. En dag var det jag och Aja som dukade.
När alla hade ätit var det bara jag och Aja kvar. Vi var jätte hungriga så
vi åt och vi åt och åt vi satt kvar där kanske i en timme. så när det bara
var vi två kvar tänkte vi vart alla andra tog vägen så vi gick in i
klassrumet, och där satt alla och vi hade komit försent en timme. Men
problemet var att vi hade ingen riktig ring klocka utan bara en liten där
vår lärare Marta riger i, så den hörs inte så mycket. Men det var också
pinsamt.
På fredagar brukar vi ha roliga timmen, killarna brukade alltid trolla
eller göra breakdans. Och vi tjejer brukade var 2-3 personer som valde ut
en låt och dansade och mimade till den. Det var mest refrängerna man mimade
och dansade till mest.
Snart var det nära mycket när tills vi skule sluta skola och börja 4:an på
klaraskolan.
Men eftersom vi var många elever så fick man ett papper, och i det pappert
var det ritat tre stora ringar.
I den första ringen skulle man skriva vem man hälst ville ha, och i den
ande skulle man skriva den andre personen man ville komma med, och i den
tredje var det tredje personen.
oklart om det är läraren eller eleven som skrivit ”I” I Den första
ringen valde jag Rafaela för hon var var min bästa kompis, och vi bodde
grannar, så vi lekte varje dag. Men i den andra och tredje vet jag ej. Jag
tror det var Aja och någon annan.

Nu var sommaren slut och jag skulle börja på Klaraskolan. Jag var jätte
nervös, men sådan tur visst jag redan att Rafaela skulle börja i min klass.

När vi kom in på morgonen så hade jag och Rafaela gått till skolan själva.
När vi kom dit så är det likada alla år. Vi kommer in, får massa papper och
seda går hem.
Men dagen efter var det en vanlig dag. Vi fick lära|känna vår lärare som
hette Rebecka.
Rebecka var en liten person, okey inte så liten men kort och hon hade kort
brunt hår, jag tyckte bara om henne vissa dagar. Hon var rätt sträng och
hon hade inget tola mod. Men nu när man har blivit äldre så beundrar jag
lärare. Jag kan inte förstå hur lärarna orkar. Först alla skrikiga barn.
Sedan alla prov och rätta sedan undervisningen och alla utvecklingssamtal.

Men jag tyckte Klarasskolan var rolig. Nu hade man blivit äldre och man
tycker att dom som gick på Hörbysskolan var små skit ungar som inte fattar
någonting. Men själv var man inte så tuff inne på Klarasskola för där fanns
det äldre personer än oss, det fanns ända upp till sexor, men vi gick där
inte till sexan för när vi gick i femman hade dom ändrat det.
Men klart man hade bus på Klarasskolan. På rasterna så var vi tvungna att
gå ut , eleven har här lämnat en lucka i texten det kanske var en
enstaka gång man fick vara inne och det var om det regnade med all kraft.
Men dom dagarna vi var tvugna att vara ute och det var kallt och snöblask
ute drog man in i smyg. I ugefär mittlen i hela byggnaden så fanns det ett
bibliotek som vi kallar det för mediatek. Och i det här mediateket så fanns
det en scen man kunde vara på, det fanns även draperier för. Så vi gick in
där bakom scenen och gömde oss. Och när lärarna kom för att säga till oss
sprang man och låste in sig bakom en dörr som fanns bakom scenen.
Och bakom den dörren så fanns en liten gång med en annan dörr som man
sprang ut när lärarna kom med nycklar.
Men det ända dåliga med när jag var liten var att man inte fick ha skor på
sig. Det var jätte jobbigt att knyta skorna när man skulle ut.
Men en sak var bra när jag var liten det var att man fortfarande hade
roliga timmen.
En gång så hade jag, Cecilia, Linnea och Rafaela uppträtt. Vi mimade och
dansade till space in wethers, och det var två killar som rappade. Så jag
och Rafaela var killarna.
Vi tog på oss våra luvor och spände dom. Sedan så tog vi tusch pennor en
svart och ritade svarta sträck på kinden och hakan, det skulle föreställa
utväxt skägg. Cecilia och Linnea hade på sig ett diadem med två antenner
upp stickande och på dom satt silvriga bollar, vi tog dom för de såg ut som
lite aileien aktigt.
Sedan innan man fick gå upp i trean så skulle man gör ett nationella prov i
mattematik, engelska och svenska. Det gick jättebra för mig, jag fick åka
upp till sexan.
Wow nu är dagen här och skolan.
Långholmsskolan, jag var jätte nervös. Allting var nytt och mycket större.
När vi kom in i klassrumnet var det 8:orna som visade runt oss var alla
dörra låg och vad de var till för.
När vi gick runt där så tänkte jag ohh här kommer jag aldrig hitta, men
efter ett tag så gjorde man det. Och det bästa var, man fick ha skor på
sig.
Men jag kommer ihåg varje rast man skulle gå till sitt skåp så var där en
massa elever, och det var inte vilka elever som helst det var 9:orna! Fram
för 9:orna ville man inte tramsa sig, man ville inte skratta, man ville
inte klumpa sig, det var lixsom pinsammt om man skulle göra det.
Sedan hade man nya lärare och då var man väldigt tyst. Man lydde lärarna,
man var inte uppkäftig och man gjorde det man skulle.
Men med åren som gick så blev man bara allt större, man var inte tyst, man
gjorde inte det lärarna sa att man skulle göra och man var uppkäftig.
Nu går vi i 8:an och det är vinter, vi ska få våra första betyg. Jag var
jätte nervös, först när man satt i kyrkan och lyssnade på prästen m.m och
på när min kusin Sabina sjöng.
När allt det var klart var det dags för betygen. Man samlades
klassvis och klassföreståndarna tar fran kuveren och ropar upp ens namn.
– Andrea! jag gick fram och tog bevelt, önskade alla trevligt julov och
gick iväg och öppnade mitt kuver. Jag tog fram pappret och kollade, jag
blev jätte nöjd.
När vi kom tillbaka från lovet hade alla snöbollskrig, och det var inte
ute, utan inne i skolan så hela korridoren var slaskig.
Sedan så fortsatte man med skolan och betyg.
Jag har minnen från Långholmsskolan men det var mer skämt man drog för
varandra eller något roligt steg man gjorde.

Så nu sitter jag här i nian och håller på att skriva mina skolår.
Men nian måste jag säga har varit roligast.
Man är äldst på skolan, mycket och göra med alla intagningsblanketter man
måste göra, alla prov och man måste kämp för att få betygen till sin nästa
skola. Man kan säga att man gör om femman. Man sitter här och skriver
handen av sig för att komma till nästa steg.

med vänliga hälsningar: Andrea Corinanovi?

Bortsuddat

– Sista veckan på vårterminen i åttan! Skönt, säger Jonas till sin mamma
när dom sitter i trädgården och äter grillspett som Eva, Jonas mamma,
precis grillat.
– Jo, jag förstår att det ska bli skönt att byta klass, och framförallt
skola.

Jonas är 14 år, ska snart fylla 15, 15 juni. Då ska han få en helt ny moped
av sin mamma. Hans pappa lämnade Jonas och Eva när han fick reda på att
Jonas hade symtomer på någon form av dysleksi. Det var 5år sedan. Jonas och
hans mamma har klarat sig jättebra ändå, asså med pengar. Eva är högste
chef på riksbanken, så pengar var det inga problem med. Men skolan har
Jonas haft problem med dom senaste 5åren, när klasskamraterna fick reda på
hans dysleksi började de mobba och frysa ut honom. Lärarna, tillochmed
lärarna frös ut honom! En händelse som har satt sina spår i huvudet på
honom, är den dagen dom skulle ut och orientera i skogen. Dom skulle samlas
vid den stora fotbollsplanen en bit från skolan. Alla skulle cykla
tillsammans dit, till skogen. Jonas cyklade sist, helt ensam, resten av
klassen cyklade i ett stort gäng en bit längre fram. Väl framme i skogen
fick alla karta och kompass. Jonas sprang själv, det var varmt så efter en
timmes springande tog han av sig tjocktröjan och satt sig på en sten. Han
tittade på kartan, var var han? Han såg att klassens ”tuffingar” kom
springande, skulle han fråga om vägen tillbaka? Han gjorde det, förvånad
som han blev, svarade dom snällt. – Javisst, följ med oss! Men de visade
inte vägen tillbaka utan längre in i skogen. De sprang ifrån honom. Jonas
kände tårarna rinna nedför de svettiga, rödblossiga kinderna, han kunde
inte hålla in det längre, så länge hade han hållt inne alla de tårarna,
inte nu längre, går inte mer. Tröjan hade han glömt vid stenen där han hade
satt sig för att vila. Timmarna gick, det blev kallt och mörkt och skogen
blev allt läskigare. Jonas satt sig vid ett träd och somnade. Han vaknade
hemma i sin egen, varma, sköna säng. Han orkade inte fråga sin mamma om vad
som hade hänt, han bestämde sig för att låsas som att inget hade hänt. Så
nu är han där, sista veckan kvar i 8:an, på skolan. Han och hans mamma
skola lämna staden de bodde i nu och flytta till Stockholm, starta ett nytt
liv, nya känslor, nya kompisar, lämna allt det gamla. Sista veckan gick
ganska bra, ”kompisarna” i klassen hade bara slängt ur sig några dumma ord,
inget att bry sig om. Äntligen sista dagen i skolan, den 15 juni var det
skolavslutning och Jonas födelsedag.
När han lämnat skolan för sista gången, kom hem och där stod den, mopeden
han drömt om så länge. Ohh Gud vad den blänkte, den var svart och grå.
Jonas hade aldrig känt sådan lycka förut. Nu var det bara flytten kvar.
När de kom till Stockholm, de nya huset började deras liv om på nytt. Jonas
körde runt på sin moppe, skaffade nya kompisar. Så höll han på hela
sommar|Lovet. Då var det dags för skolan, första dagen. Han var så nervös,
han var rädd att allt skulle bli som förr. Men allt började bra, han fick
presentera sig, han fick stå framme vid tavlan, han såg hur flickornas ögon
skådade honom. Sen på rasten såg han hur alla samlades och började viska,
vad sa dom? var det något dumt? Men nä, det var det inte. Alla tjejerna var
redan kära i honom. Jonas hörde en tjej säga. – Fan va snygg han är, de
bruna fina håret, de vackra sammetsbruna ögonen, han kropp ska vi bara inte
snacka om! Och alla de andra höll tjejerna hade inget annat att säga mer
än: – Aaa, jag vet! Ett gäng killar från klassen kom fram till honom och
frågade om han ville hänga med ner till stranden på kvällen. Självklart
ville han det. På kvällen vid sjutiden knackade det på deras dörr, Jonas
öppnade och utanför stod säkert 15 mopeder, både tjejer och killar. Det var
tjejen som hade sagt att han var snygg som hade knackat på. – Ska du hänga
med, eller, snygging? sa hon. Och hon frågade om hon fick åka på honom. Hon
presenterade sig och slängde med sitt långa blonda hår, – Jessika sa hon De
stack ner till stranden, alla badade, drack läsk och spelade musik och hade
allmänt roligt. Jessika kom fram till Jonas och frågade om han ville följa
med en bit bort. Jonas kände genast rädsla, samma rädsla, samma känsla som
den dagen han blev lämnad i skogen, vågade han följa med?
Och Jessika tog honom i handen och gick en bit, bort från alla.
Jessika sa till Jonas att hon tyckte att han var skitsnygg, att han var
klassens snyggaste. Jonas fylldes med lycka, kärlek som han aldrig upplevt
innan. Hon böjde på huvudet och kysste hans röda läppar, han kysste
tillbaka. Den kvällen kommer vara den bästa i hela hans liv, han har börjat
ett nytt liv, med alla dessa underbara kompisarna, underbara Jessika. Detta
livet ville han leva och alla tankar om förra livet var bortsuddade, allt
var glömt. För att Jonas var kär, nu är det bara han och Jessika, ingen kan
förstöra detta.

Elin Att byta skola
skriven som novell: Bortsuddat
Bra inledning
Behärskar genren
Genomtänkt handling
15-årig pojke som blir mobbad eftersom han har dyslexi. Händelsen i skogen
bra beskriven; man kan se honom framför sig och förstå hur han känner sig.
Rädd att flytta men allt blir bra, överdrivet bra. Här ändrar berättelsen
karaktär och blir ”trivial”. Obs! En riksbankschef har säkert sin tjänst i
Stockholm.
Språkligt
Senare delen innehåller många schabloner. Direkt tal måste markeras med
talstreck. Meningsbyggnaden
Stavning: symptom, dyslexi
talspråk – skriftspråk

Min syn på skolan.

Hej Thomas!

Nu är mina år i grundskolan snart slut. Jag har blivit ombedd att skriva om
mina synpunkter och funderingar över skolan och om hur den kan förbättras.
Och så här blir mitt svar om min syn på nutidens skolgång.

Skolan en plats för alla ungdomar och mindre barn. Det borde ju isåfall
också vara en trivsam plats med många leende på läpparna för alla. Men så
är det inte för alla. Vissa känner bara så här när dom tänker på skolan, 9
års av helvete. Men för mig har dessa snart 9 åren av skolan varit mycket
posetiva men i allt bra finns där alltid något mindre bra, så också för
mig. Det absult bästa med skolan är all kunskap man får, kompisarna man lär
känna som man sedan utvecklar till en väldigt fin vänskap med. Vissa lärare
på skolan gör det skolgången väldigt bra och lärorik. I mitt fall finns där
två. Och den kunskapen jag har fått från dom kommer jag att bära med mig
livet ut. Banden som uppstår mellan kompisarna i skolan är starka som kan
hålla livet ut. Skolan är nog den plats man finner de flesta av sina
vänner. Men livet i skolan är inte alltid en dans på rosor. Många blir
utfrysta och mobbade och det är det mest negativa med skolan. mobbningen i
skolan har förekommit länge, länge och kommer nog att göra väldigt lågt
fram i tiden också. Men om Lärare, skolledningen och eleverna slår sina
huvuden i hop, finns där kanske en chans till en lösning på detta
problemet. Jag tycker att lärarna inte gör tillräkligt för att hjälpa de
utsatta. Men vad vet jag jag är bara en elev liksom alla andra. Jag ser
problemet men ingen lösning. Skolan flyttar på den mobbade eleven det blir
ju lättare så, men det är ingen lösning. Mitt förslag på en lösning är att
flytta på dem som mobbar istället för den som blir det. Men att göra på
detta sättet blir alldeles för svårt, det är ju lättare att flytta en
istället för femton elever och det förstår jag också. Men den som mobbas
måste det kännas väldig svårt att inte igentligen ha gjort något men ändå
måste byta skola. Jag tycker att alla dom som mobbar borde få känna på hur
det känns att gråta sig till sömns varje kväll och att vara rädd för att gå
till skolan nästa dag. Det är hemskt att behöva ha det så. Men fler
förbättringar kan jag inte komma på som rör mobbningen. Men andra förslag
om hur skolan kan göras bättre vet jag. Som t.ex. en ljusare och trevligare
skola hade varit mycket roligare att gå till än en skola som är grå och
dyster, så jag tycker att många skolor behöver renoveras lite grann. Mer i
drott i skolan skulle också vara en bra sak. Av idrott blir man piggare,
gladare och det förstärker kroppen både fysiskt och psykiskt. Och när man
mår bättre förstärker det ju också en självförtroende och konsentrationen.
Med dessa förslagen på förbättringar tror jag hade varit bra för alla både
elever och lärare. För om eleverna blir mer aktiva i skolan och vill lära
sig mer så måste det vara mycket lättare för lärarna att arbeta. Men skolan
är trots allt inte pest och pina för alla. För det finns ju också dom som
trivs där, och tycker att det är roligt att gå dit.

Nu avslutar jag mitt brev till dig, men mina förslag till en förbättrad
skolgång så vet jag att det inte går att genomföra under en dag men att det
kanske kan vara någonting att tänka på. Och med lite hjälp från alla kanske
något av mina förslag genomförs i framtiden någon dag.

// Med vänliga hälsningar
Alexandra Engdal-Werner

Klar struktur med relativt bra inledning och avslutning. Fokuserar på
viktiga saker, själva undervisningen och mobbning. Tar upp både fördelar o
nackdelar och föreslår förbättringar. Utvecklar resonemanget. Är också
kritisk. Föreslår också trevligare miljö och mer idrott.

Språket

Strävar efter varierat ordval. En del svårare ord stavas fel, t.ex.
positiv, koncentration.
Omväxlande meningsbyggnad. Någon mening har blivit krystad ”så här blir
mitt svar på nutidens skolgång
Dela in i stycken
Bokstaven a är mycket lik e

Mina Skolår

Dagarna innan man skulle börja skolan längtade man dit. Man skulle träfa de
lärarna man skulle ha några år. Sina klasskamrater hur skulle de vara
tänkte man.
Dagen då jag skulle till skolan var jag nervös och orolig men det skulle
nog bli bra för jag hade min mamma med mig. Jag kom dit och såg alla barnen
med sina föräldrar. Efter en stund gick vi in i en hall som vi hänge av
oss. Sedan vidare in i en dörr som ledde in i ett klassrum. Alla satt oss
ner och lyssnade vad lärarna skulle säga. De presenterade sig och hälsa
alla välkomna. Vi förstod att de var våra nya lärare. Dagarna gick och jag
hade nu börjat skolan som jag hade längtat efter så mycket. På morgnarna
gick jag upp väldigt tidigt. Mina föräldrar skulle till sitt arbete och jag
till fritids. Mitt fritids var den gammla tågstationen som heter krylbo.
Där åt jag frukost och lekte med kompisar. Där fanns två grupper på var sin
våning. Jag var på första våningen. Sedan gick jag till skolan. Jag minns
att jag skulle lära mig alfabetet som vi skulle visa att vi kunde. Vi var 5-
6 st som gick in i ett litet rum och satte oss i soffan. När vi skulle säga
upp alfabetet skulle de alla visa att de var bätre änn de andra genom att
säga det så snappt som möjligt. Jag mins inte vem som vann men alla sa det
snappt. Vi lärde oss de vanligaste fåglarna. Vi fick lyssna på band där vi
hörde ljuden från vissa fåglar. Man tyckte skolan var rolig och man
längtade dit varje dag. På rasterna lekte vi massa olika lekar. Vi
klätrade, gungade ja vi hade kul. Och när det var vinter mins jag att när
jag gick till skolan var det storm. Jag blev blöt om benen fast jag hade
ett par termosbyxor på mig. Men sen på eftermiddan åkte vi pulka som vi
fick låna av skolan. Vi var 3 st klasser a, b och c jag gick i a. Nästa år
skulle vi byta skola till Bergskolan men den skulle byggas om så vi fick gå
i en liten skola som de hade byggt för tillfäligt brevid Bergskolan o den
hette grönapaviljongen. Vi hade med gåt ihopa så vi var 2klasser nu. A och
B. Jag var fortfarande i A. Vi gick ett år där och det var som det föra vi
byggde snöfort på vintern och hade snöbollskrig.
Sedan var skolan färdibyggd. Vi flyttade in i den nya skolan som skulle
bestå av 2delar en djursida och en fantasi. Vårat klassrum var på fantasi
sidan så vi skulle komma på ett namn på vårat klassrum. Det skulle vara ett
fantasi namn. Efter många förslag och röstningar kom vi fram till att i
skulle heta Pluto. Jag hade 2 bästa kompisar vi var alltid tillsamans vi
lekte massa olika saker. Sen blev jag trafikpolis jag stod vid trotoarer
och efter varge termin fick jag pengar och en bok för jag hade stått där i
alla väder. Jag var trafikpolis i 2 eller 3 år. På fredagarna hade vi
roliga timen som många hade disco eller bjöd på kaka och saft eller
frågesport. Vi hade med fruktstund där alla satt och pratade och åt sin
frukt. I 3-5 var typ lika dant förutom att det blev svårare och vi fick nya
ämnen. Få fick SO som vi lärde oss om länder som vi inte hade en aning om.
På onsdagarna hade vi något som vi fick välja vad vi ville. Jag brukade då
ta bild för det tyckte jag var roligast. Vi hade med teknik där jag och en
kompis gjorde var sitt flygplan som sedan visade sig inte alls flög bra. En
rolig sak var med när vi byggde vulkan som sedan skulle få ett utbrott. Det
blev häftigt sen för vi målade den fin och byggde en liten stad som skulle
drabbas av utbrottet. Sedan när vi skulle upp till 6an skulle vi byta
skola. Vi skulle upp till Storviksskolan. Vi skulle vara minst på skolan vi
skulle säkert bli nerslagna av de stora killarna på skolan. Men när vi kom
upp där var det inte så. Vi skulle ha våra egna skåp med lås på. Vi var
störst men vi blev minst. Det jobbigare på den nya skolan fast den var
gammal fast ny för oss. Vi fick nya lärare en till varge ämne innan hade vi
sama lärare hela tiden. Vi tyckte det var jobbigt att vi skulle byta
klassrum varge gång det var ny lektion. Men man vänjer sig och man börgade
tycka att skolan var jobbig och ville slippa den. Vi fick mycket läxor som
vi tyckte var jobbiga jämfört med de vi hade inan. Tiden gick snappt och 7
gick bara förbi men 8 fick vi slita mer för vi skulle ha betyg. Vi skulle
med ha hemkunskap för den sista terminen. Det var kul, jag gillade att laga
mat. Sen till våren börgade vi närma vårt slut för denna terminen. Vi
skulle åka till kyrkan och få våra betyg där efter att vi har sjungit och
lysnat på prästen som vi inte hörde så väll för alla pratade om vad de
trodde eller hoppades skulle få i betyg. När vi alla hade fått sina betyg
gick alla hem vissa besvikna och vissa glada och nöjda. Och alla hade
längtat efter sommarlovet som de fick nu.
Nu efter lovet börgade allt som vanligt fast detta skulle bli svårare eller
lättare. Jag viste inte vad jag skulle tro för vissa sa att 8an var svårare
än 9an. Men jag tycker att det har varit lika svårt. Nu när jag gått mer
änn halva terminen vad det dags att välja betyg det var ett svårt vall för
det skulle drabba hela sitt liv. Och jag viste inte vad jag skulle bli men
jag valde något som nog skulle passa mig. Så jag ska se hur det går.
Detta var det mesta jag mins från min bardom i skolan men det är inte slut
änn. Detta är bara grundskolan så det kommer att bli tufft men vi är ju
olika och alla är ju bra på sina saker. Vissa är smarta och vissa är lite
mindre. De finns de som uppfyller sina drömar och lever lyckligt vissa
inte. Jag hoppas jag är en av dem lyckliga och har det bra jag tror alla
komer det hoppas jag.
Detta var min historia
/ Niklas

Mina skolår

Jag var sex år och vi började då skolan. Alla barnen som var där var blyga.
Men efter några dagar så lärde sig vi känna varandra. Så efter en vecka så
var blygheten som bortblåst. Precis alla sprang runt och retades med
varandra. På rasterna när vi gick ut och lekte så såg man alla stora killar
som skulle ta hand om oss små barn. Men det var tvärt om. Dem hjälpte inte
dem små. Dem höll på att retas med oss.
Vi blev äldre och sedan började vi i andra klass. Det blev svårare i skolan
då. Men det kändes roligt att komma upp ett steg iallafall. Vi kom på att
skolan var tråkig då. Så vi slutade jobba lite gran då och började springa
runt och reta varandra. Lärarn blev då heltogig, för när man börjar i tvåan
så ska läran ställa fler krav på en. När vi var ute på rasten så gick vi
runt och retades med alla som gick i ettan, precis som de äldre gjort när
vi gick i ettan.

På Den här skolan så var det två olika byggnader för de olika klasserna. I
den ena så var det lekis, ettan och tvåan som man gick där.

Vi kom upp till trean och vi bytte byggnad då där vi gick tillsamans med
fyror, femmor och sexor. Men dem var tillräkligt mogna för att veta att man
inte skulle retas med mindre och sånt där. När vi gick i trean så ställde
läraren ennu fler krav på en så det blev ännu jobbigare då. Men det var
sam|tidigt roligare för man fick ta hjälp av datorer då som man inte ens
hade sett skymten av i lekis, ettan och tvåan. Man fick skriva på datorn i
stället för att skriva för hand, men det var jobbigt att lära sig var alla
tangenter sitter så det var svårt i början. Men man lärde sig med tiden.

Vi började med engelska glosor i trean som var helt nytt. Vi har annars
bara läst engelska. Det var lätta glosor då men man kunde inte engelska så
bra så det var svårt iallafall.

Vi började i fyran och då blev det mycket svårare. Vi fick inte längre än
fröken utan vi fick nu en magister som var strängare. Vi fick inte längre
fyra-fem glosor i engelska utan nu fick vi 15-20 st och vi fick bestämma
lite mer hur vi skulle lägga upp planeringen för att jobba tre sidor i
något ämne på två veckor som man förut har blivit tillsagd att göra. Så det
blev mycket krångel i början.

När vi jobbade med någonting så fick vi använda datorerna till att gå ut på
internet med som var något nytt. Man hittade det man ville hitta och mycket
mer.

Förut när vi gick i trean och inte klarade glosförhöret så hände ingenting
men när vi kom upp i fyran och inte klarade glosförhöret så så fick man
göra om det tills man klarade av det. Så då kände man att man var tvungen
att börja plugga mer. Man började hata skolan då för man ville bara sluta
skolan och göra något roligt istället men det gick inte.

Vi kom upp i feman och då tänkte man bara att man är närmre slutet av
skolan. Det är alldeles för jobbig. Läraren ställer enu fler krav på en då
och det är det som är jobbigt. Det enda som är kul med skolan är att man
lär sig saker och att man träffar kompisar som man kanske inte träffar
efter skolan. I feman får man jobba mer med religon än vad man får i fyran.
Jag tyckte att religon var roligt då när man fick veta vad dem gjorde förr.
Men efter ett tag så blir det för tjatigt så då vill man inte veta mer om
det då börjar man prata med kompisar och såna saker. Vi hade aldrig prov i
något sånt i låg och mellanstadiet. Det enda vi hade prov i var svenska ord
som man skulle stava rätt och engelska glosor som man skulle översätta.
Mycket mer prov hade vi inte.

Vi började i sexan men det kändes typ som feman för vi gjorde samma saker
så det blev väldigt långtråkigt då. Jo en sak blev svårare proven, alltså
engelska glosorna som vi hade varje vecka. De blev svårare och svårare hela
tiden men det var sånt som man hade fattat redan från början.

Det kändes grymt att vara störst på skolan men man var tillräkligt mogen
för att fatta att man inte skulle ut|nyttja det. Man gick runt och tänkte
hur det skulle bli efter sexan då hela klassen skulle splittras upp till en
massa klasser med många nya elever så man hade typ hjärnsläp på
lektionerna. Vi fick välja ett språk vi ville läsa i sexan. Men först fick
man testa alla tre språken tre gånger först. De tre språken är tyska,
franska och spanska. Man kunde välja engelska/svenska också men det var
inte många som valde det.

Man kom upp i sjuan i helt nya klasser med många nya elever. och det är
jobbigt i början. Sjuan är typ precis likadan som åttan och nian förutom
att det blir svårare och man får betyg i åttan och nian som är bra att
tills man ska söka ett program.

Slut