Mina nio skolår
Det är morgon. På tallriken nedanför mig ligger en limp|smörgås. Tuggorna
verkar fastna i halsen när jag försöker svälja dem. Magen känns som om den
tumlades runt, runt i en tvättmaskin. I spegeln ser mina flätor ut att vara
mer krokiga och spretiga än någonsin. Mamma och jag går tillsammans till
skolan. Mina träskor klapprar ostadigt under mig. De är nya, vita med röda
rosor.
Skolan tornar upp sig framför mig. Den ser större och mer skrämmande
ut än vanligt. På skolgården går andra barn som krampaktigt håller fast vid
sina mammor. Med undantag av några pojkar som skall visa sig tuffa och går
på egen hand.
Sedan går alla in i sina klassrum, där fröken tar emot dem. Jag
tittar nyfiket men blygt runt omkring mig. Min bästis Millis har inte
kommit ännu. Men Nina och Maja från dagis finns där. De andra barnen har
jag aldrig sett.
Nu får alla ta varsin bänk meddelade fröken med en glad och vänlig
stämma. Jag tar snabbt en bänk långt fram i salen och ”passar” bänken
bredvid åt Millis.
Fröken som heter Birgit ser snäll ut. Hon ler mot alla och har en gul
klänning på sig. Sen är det upprop. När mitt namn ropas upp känns det som
om det var någonannan som klart och tydligt svarade ja.
Efter det var den första skoldagen slut, och magen blev sitt vanliga
jag igen.
Men skolan fortsatte och vi fick lära oss att räkna, skriva och läsa.
Än del i klassen fick gå till hjälpfröken Gudrun där de fick
pepparkakor. Jag var väldigt avundsjuk för att jag aldrig fick gå dit.
På den tiden hade man väldig respekt för de som var äldre. Jag var
alltid lika respektfull när det kom några från högstadiet där jag
betraktade alla som vuxna.
Det blev kallare och mörkare. Snön föll i tunga flingor. På mornarna
när det fortfarande var mörkt, tände Birgit adventsljus och läste historier
om Jesus barnet. Vi klippte pappersänglar och gjorde en Jesu krubba.
I Aulan var det stämnings|fullt. Lucia kom in med riktiga ljus i
håret!
På rasterna satt vi på en blå sandlåda och skvallrade. Man blev
ständigt ovänn med kompisarna, och bytte bästis stup i kvarten.
Lågstadiet rann långsamt men säkert förbi, och efter tre trygga,
lugna år med Birgit började jag mellanstadiet.
Odd Vernerberg heter vår mellanstadielärare. Han var raka motsattsen
till vår lugna, milda Birgit. han höjde rösten både ofta och gärna. Men han
ingav ingen respekt. Så vi blev från att ha varit en ganska lugn och
skötsam klass, både stökiga och pratiga.
Så med ett skamfilat rykte började vi högstadiet. Lars-Åke Hanné
heter vår klassföreståndare, och han måste ha hört mycket ont om oss. För
jag glömmer aldrig den dag då han hämtade oss från mellanstadiebyggnaden.
Det var inget vänligt leende med gul klänning det här inte. Utan ”kom med
här” med mörk uppsyn. Men det fick resultat alla arbetade tysta och
duktiga, åtminstone i början. Det blev en liten shock med alla läxor och
prov. Högstadiet har gått i en våldsam fart, och det känns nästan som om
det var i går som jag började i sjuan.
Om ett halvår går jag alltså ut den här skolan som jag tillbringat
nio år av mitt liv i. Det skall bli roligt och spännande på ett sätt men
också litet vemodigt på ett annat.
Min syn på skolan
Efter snart nio år i skolan har jag vissa synpunkter på skolan.
Jag tycker skolan är bra, men eftersom jag tycker den är bra, menar jag
inte att jag inte har synpunkter på den. Min syn på skolan är att allting
går ut på betyg och inte försöka lära eleven för hela livet, utan för
stunden så att dom får bra på proven.
Det skrämmande är att vi bedöms i siffror och man ska inte heller bedömmas
i bokstäver. eleverna ska istället få ett omdöme i form av godkänd eller
icke godkänd. Läraren behöver inte döma ut en eller flera ur en klass utan
alla kan klara sig.
Då kommer inte allt kretsa runt prov och betyg.
Eleverna ska redan lågstadienivå få ett visst inflytande över skolarbetet
och om eleverna får ha samma lärare i sex så både eleverna och läraren
känna varandra bättre.
Det finns mycket positivt och negativt med den nuvarande skolan. Jag har
redan berättat om två negativa saker med den nuvarande skolan. ett annat
sådant exempel är Eneboskolan där man placerar många invandrare.
Och eftersom man placerar så många kulturer på samma ställe istället för
att sprida ut dom. Och det leder ju bara till bråk och fientlighet mot
svenskar.
Och i dom skolor där det bara går svenskar som tex Backtunaskolan bildas en
flykting fientlighet.
I båda fallen okunnighet om varandra. Positivt är att man inte ger eleverna
betyg förrän i slutet av höst terminen i åttan.
Moderaterna vill införa skolpeng. Det innebär att en elev får välja skola.
Dit håller jag med Moderaterna för det skulle få vissa skolor och skärpa
sig. Men dom vill att föräldrarna ska få lägga till en summa.
Och det skulle bara bildas ännu större klass skildnader.
Som ni kanske förstår så är jag socialist.
Nr:I
Mina nio skolår
Jag kan berätta lite kort|fattat om när jag skulle börja 1:an. Det var en
helt annan sak som att gå på förskolan än ettan. Man gick till det klassrum
man skulle vara i man hade ochså med sig sin mamma till klassrummet. Jag
satt mej mitt i klassrummet. Då sa fröken upp namn och efternamn på vad man
hette. Det var lite piret att gå i ettan man kände inte så många på
lågstadiet. Jag hade brosan, han gick i 5:an och jag i ettan.
2:an
Nu när man skulle börja tvån, började det bli lite bättre. Man fick
iordning mer på böckerna. Det började bara bli roligare så ju högre upp man
kom på lågstadiet. Vi stod utanför klassrummet såg vår fröken komma. Hon
sa, hej! Då sa vi ochså hej till fröken ochså. Vi gick in i klassrumen och
satt oss på stolarna. Då berätta hon att hon skulle sluta på skolan, alla
tog det som hastit på det. Ettel sa, att vi skulle få en ny fröken, hon var
ifrån Luleå. Vi hade hon halva tvån sen for hon utomlans till Ettiopiuren
och skulle vara där i tre år. Den nya fröken hette Anna-Karin. Det alla la
märke till tror jag att hon hade lång fläta i håret där bak. Anna-karin
började prata om sig själv, hon visste inte hur länge hon skulle ha oss.
Till trean trodde hon i alla fall att vi skulle få ha hon. Man fick både
gamla och nya böker. Vi fick nya matte böcker, skriv böcker, ny penna och
sudd. Man tyckte nästan man var minst, när man gick i tvån. En del var
mindre än dom som gick trean. Vi var inte minst av alla som gick i tvåan.
Sommarlovet var nu slut och man skulle börja trean. Det blev bara roligare
så högre upp man kom på lågstadiet. Nu gick vi på mellan stadiet, då
tyckete alla nu är vi större än dom som går på lågstadiet tyckte en del i
vår klass. Man började känna mer barn på skolan än när man gick i ettan.
Man fick mer och mer kompissar på skolan, det fanns undan tag en del hade
inte så många kompisar att vara med på rasterna och leka med. När vintern
kom fick man åka skriskor spela bandy mot olika klasser. Ibland fick man
nästan inte vara med och spela bandy för på rasterna var det bara femorna
och sexorna som spelade bandy. Man fick nästan aldrig spela, då skuller det
vara ett undantag, om man fick spela bandy.
4:an
Nu när alla hade kommit hem från alla semestrar. Fick man se alla kompissar
igen. En del på mitt kvarter längtade att få börja en ny klass. Nu när vi
skulle börja fyran fick vi höra att vi skulle få en ny fröken eller
magister. Vi fick båda två.
Magistern hetter Nicklas och fröken Marie. Fick en till lärare också för vi
hade en som var stöckig i vår klass. Han hette Kjell, han fick ta hand om
killen vi hade i vår klass, för han gick nästan aldrig på läcktionerna, tog
aldrig hem läxorna, när man fick. Proven struntade han i. Han var faktiskt
ganska sabbig att ha i klassrummen. Han var nästan altrig nu på skolan för
han och Kjell for till något annat klassrum och satt där och pratade,
räknade och skrev i skrivböckerna.
5:an
Det var spänande att börja feman för då hade man bara ett år kvar av mellan
|stadiet. Vi fick en till ny fröken hon hon hetter Lisen hon hade vi i
rättstavning och i Historia. Förra fröken hon slutade för vår klass. Vi
hade en som hette Marie ochså, men hon slutade för hon fick jobb i stan i
stället än på Backskolan. Dom flesta som slutade kom från stan så att dom
slapp köra så långa sträckor till mellan.
6:an
Nu när man gick i sexan var man störst på skolan sa dom på vår skola. Det
var många som flyttade i vår klass, först då for en kille. Han for till
Umeå och gick där sen i slutet av sexan fick vi reda på att det var två
till som skulle flytta, en tjej till Södra Sverige och den andra till
Vilhelmina. För hans pappa hade fått jobb på någon sälj affär.
7:an
Nu när man skulle börja 7an var det lite priet det domaste var att man var
minst nu på skolan. Det som var bra nu att man bara fick en
klassföriståndare men vi fick två. En kvinnlig och en manlig. Sven och Anja
heter dom sa att Sven var bra det är han ochså tycker jag. Det tror jag i
allafall i vår klass. Vi fick en ny i vår klass en tjej. Hon kom från
Bygdeå. Det som var bra att man fick ett skåp att lägga alla böcker och
pennor och sudd att hänga jackan och väskan i.
8:an
Nu började det bli bara värre och värre. Man fick många läxor och prov. Man
kunde ochså få skrivfligt prov. Man fick många böcker att hålla reda på.
Mycket papper fick man ochså, det blev som en rörra i skåpet. Man hade
olika lärare de ämnen man hade i. Det blev bara bättre och bättre ju högre
upp man kom på skolan. Vi hade en stökig kille han gjorde aldrig sina
läxor, tog aldrig hem och pluggade på prov var nästan aldrig på
läcktionerna. Tog nästan aldrig med sig böckerna till timmarna.
9:an
Nu går jag i nian, det finns inte så mycket att berätta men jag kan ta upp
en del saker. Vi har varit bäst i sverige i en tävling som heter DKSN. Vi
blev Etta i 7:an och tvåa i 8 an.
Våran klass har varit med om miljön. Där vann vi ochså. Man skulle skriva
en uppsatts om miljön där vi bor vi ska göra DKSN i år också. Det är inte
så lätta frågor som jag säger det. Både lätta och svåra frågor man får
ringa till ambassader och till V.K, bibloteket. Det finns inte så mycket
att berätta om.
Mina nio skolår
Första dagen när jag vandrade mot skolan och skulle påbörja mitt första år
som elev, då var det pirrit i magen. Jag höll mamma hårt i handen. Men
efter första dagens slut så var det inget speciellt.
Jag steg upp samma tid som jag gör än idag.
Under det första året var det som en lek, det var nästan inget allvar. Lika
bra var väl det för då skulle man bara hata skolan mer än vad man gör idag.
Under lågstadiet var det många frilufts och tema dagar. Man var inte inne
lika mycket som nu. På våren for vi ut och sökte vårtecken vi samlade på
insekter grodyngel mm.
Under hösten for vi ut och plockade löv och annat som är fint under den
årstiden.
När vintern kom for vi på skid och skoter|utflykter. Under lågstadiet var
skolan inte så rolig. När man började fyran var man inte lågstadiebarn
längre man hörde till mellan stadiet och man började känna sig stor och
stark. Under årskurs 4 kom det en ny elev till skolan, en tjej som hade
bott i Sudan alltså en mörkhyad tjej. Hon började i trean. På våran skola
var 1-2:an, 3-4:an och 5-6:an i vart sitt klassrum. Jag kommer ihåg att jag
trakasserade den nya tjejen. Vi bråkade jämt. Fröken lottade när vi skulle
byta platser. En gång kom jag bredvid ”mörkingen” men fröken fick sära på
oss för vi bråkade ständigt.
När jag började i sexan var man störst och man skulle snart börja på
högstadiet och ettorna skulle ha respekt för ”de stora sexorna” men tyvärr
hade dom ingen respekt alls. Jag tycker att sexan var roligast under låg
och mellan stadiet. Det hade övergått till ganska mycket allvar man hade
prov läxa läxa läxa prov. Jag tror vi hade läxa varenda dag. men nog
överlevde man det också.
Under vårterminen hände det en olycka. En klasskompis till mig omkom i en
skoterolycka och hans ett år yngre bror skadades svårt. Dom hade krockat
med en taxi. Veckorna som följde var inte roliga. Men det mesta är glömt
nu.
När man hade gått ut sexan och skulle börja sjuan undrade jag hur det
skulle vara på högstadiet, man hade ju hört om den beryktade tagghäcken dit
alla sjuor blev kastade. När sommarlovet var slut och man skulle börja
sjuan så var jag nervös inför vad som väntade. Det var inte så farligt som
jag trodde men när man kom och gick i korridoren och det bara var nior runt
omkring då kände jag mig liten; fruktansvärt liten. Första gången jag såg
lärarna tyckte jag att dom såg grymma ut, men de flesta var snälla. Det var
ganska mycket mer läxor och prov jämfört med sexan.
I åttan började allvaret för då skulle man få betyg, men det blev inte så
mycket pluggande för min del. Det visade sig också på betyget.
Jag tycker åttan var roligast jag har inte gått nian klart men som det
känns nu var åttan roligast. För då var man varken störst eller minst.
Det är nu i nian som det gäller när man ska välja till gymnasiet och för
min del vet jag inte vad jag ska gå men alltid blir det nånting.
Sammanfattningsvis tycker jag att dom åren jag har gått i skolan så har det
varit ganska roligt man har lärt känna många nya kompisar. Jag klarade mig
bra från tagghäcken och de stora niorna.
Mina nio skolår
I ettan fick jag gå i mix klass, som har ettor, tvåor och treor. Det var
många som hjälpte mig då. Två hette Micael och Petter, och det var två
tjejer som jag fick kulor av. Tvåan finns det inte så mycket att säga om.
Jag spelade kulor som dom flesta gjorde. I trean fick man ta hand om ettor
och tvåor. Man fick börja med slöjd då också. På Måndagar fick man gå extra
lång dag. På dom extra timmarna fick man en remsa med gånger tal. Det gick
dåligt ibörjan, men sen hade jag bland dom som hade bäst i klassen. På
träslöjden så fick man göra en smörkniv först av allt. I fyran var man
osäker när man fick ämnen som engelska Oä. Men jag hade oftast alla rätt på
glosförhör och oä prov. Fast grammatiken i engelskan var svårare. På
gymnastiken blev det mer sporter än lekar som det var på lågstadiet. På
FA:an i fyran så skulle jag, Nils Bergström och Mina bröder ut och plocka
nypon. När vi gick på banvallen bakom Håltorp hittade vi en cykel som vi
skjutsade varandra på. Sen hittade vi nypon som vi plockade, när Kjelle
skulle gå av cykel rev han sönder byxorna. När vi var tillbaka, så var inte
nyponen ätbara sa läraren. Sen gick vi till syslöjden och sydde ihop
byxorna.
I femman började man bli mer van, och det gick snabbare på timmarna. I
matte som det hade gått sakta på, gick det snabbare nu. Och svenkan började
jag bli väldigt bra på. Det var ord som man fick i läxa och dom hade jag
alltid rätt på. I slöjden gjorde jag och min bror ett fågelhus. Vi hade
hemkunskap i femman, med en extra lärare som hette Linda. Sen fick vi ha
hemkunskap på högstadiet i stället för att ha det i klassrummet. Efteråt
fick man äta på högstadiet. I sexan kände man sig störst och klarade ämnena
bra. I sjuan var det ovant för då fick man börja ha en lärare i varje ämne.
Dom flesta var bra. Dom nya ämnena var SO, fysik, kemi, biologi, sen fick
man välja mellan allmän och särskild i engelska och matte. Sen fick man
välja tillval jag valde teknik. Där fick man göra ett pepparkaksmått och en
eker nippelnyckel bla. På våren fick man göra ett segelflygplan. I åttan
fick man data också som ämne, som var en timme i veckan. I tekniken fick
man göra en morse apparat bla.
I nian håller jag på med en tving. Lärare jag har haft är Eina Granström,
Harald Tysk, Mona Meijers och Reino Haurila bla.
Mina, nio skolår
Första skoldagen kommer jag ihåg ganska väl. Mamma gjorde mig sällskap och
alla barn ställde upp sig på led, och inväntade fröken som skulle komma
trippande ut på metalltrappan och säga.
-Välkomna alla barn.
När alla elever (man byter namn till elev när man kommer till skolan) hade
kommit in i klassrummet och fått sina bänkar frågade fröken.
-Vad tror ni att ni kommer att lära er i skolan. Ingen svarade.
-Ni är förstås nervösa, så fröken med en giv mild stämma. tillslut sa en
flicka i västra sidan av klassrummet.
-När får vi läxa. efter det kom flera.
-Ja, när får vi läxa, men när får vi läxa, får vi läxa snart. Alla med ett
docksött leende på läpparna.
-Tyst, skrek fröken men med samma givmilda stämma. Det vart knäpptyst.
-Några fler frågor, sa hon lite upprört. Då kom jag med den första fråga
jag någonsin ställt under alla mina 9 år i skolan.
-När börjar skolan. Alla föräldra som var med började skratta fröken
skrattade men inte barnen. Dom tyckte visst inte att det var en dum fråga.
Inte jag heller. Så jag frågade igen.
-Men när börjar skolan jag menar på riktigt med såna där…..
-Böcker, svarade fröken
-Ja just de, sa jag..
-Det är väl ingen större brådska med det, eller, sa hon med lungn röst och
med leende. Veckan gick och flickorna fortsatte att fråga.
-När får vi läxa, får vi läxa idag då. Varför inte då, snälla. Tillslut
fick dom sin läxa och vi med men vi hade ju inte tjatat. Veckor gick
månader och år plötsligt var det dax för mellanstadiet. Vi flyttade ihop
med en klass vi hade gått tillsammans med under lekistiden, det vart en ny
kick. Nya brudar. En ny kick vart också engelskan. One dog two dogg eller
var det heter. Kul var det i alla fall. Det var ingen större skillnad
mellan låg och mellanstadiet annat än att vi bytte lärare till majen
Lennart. En snäll gubbe om man får säga gubbe åt majen sin. OK en snäll man
i 60års åldern som bjöd på glass och godis under roliga timmen varje
fredag. Mitt intresse för teater startade och varje fredag gjorde vi en
löjlig liten pjäs om varulvar, halv döda, familjer eller halvdöda familjer,
barnprogram, Modenytt tävlingsprogram med mycket mycket mer. I 6:an fick vi
tillfället att spela upp en teater för hela skolan nämligen. BATMAN OCH
Robin parodin alltså. Terminen gick mot sitt slut. Vi började sätta oss
emot majen och majen började sätta sig på oss, eller sa att vi fick droppar
och började hänga ute och började bli arga på våra föräldrar (jag har
klarat mig bra ifrån det) och flickorna får tuttar, Det stämde. Sen var det
slut puss puss adjö småskolan eller fraggelhålan som dom kallar det i dom
högre höjderna alltså högstadiet. Nu var man där tillsammans med alla x och
y delat med Fysik och kemi och Monika förstås. Våran klassföreståndare som
dom kallas i deom högre höjderna. Konstigt nog ändrades flickornas attetyd
till läxorna och slutade tjata och började säga saker som.
-Nej inte idag snäääälla! Vi har NO tills på fredag. Inte nu igen, varför.
Sjuan var OK men när 8:an kom då vart man Nävös, betyg, HJÄLP! Den enda
nyckeln till ett bra liv, phu det gick fint. Då har jag bara ca: 547 dagar
kvar här uppe i dom högre höjderna. livet i högstadiet rullade på och 9:an
kommer närmare med stormsteg. Efter ett långt sommarlov som egentligen var
för kort så var det dax för 9:an sista året i grundskolan. sedan får jag
göra vad som helst, börja jobba, gå i skolan, åka jorden runt (om jag har
råd), hoppa bungy jump utan lina eller starta video|shop i Umeå (nästan i
varje fall). Jag kommer fortsätta i skolan kanske någon konstinriktad linje
skulle vara kul om det är möjligt.
Min syn på skolan
Visst finns det både bra och dåliga saker med skolan.
Det mesta tycker jag är bra, men t e x. Läxorna är ofta rätt så jobbiga.
När man har gått i skolan i en hel dag, så är man rätt så trött på
det. Att då sätta sig och läsa läxor känns inte så särskilt inspirerande,
och när man dessutom har gott i skolan i en hel vecka så känns det hemskt
att göra läxor på helgen. Jag tycker att tretiosex timmar i veckan borde
väl räcka.
Skolmaten tycker jag också är en av skolans svaga punkter.
När man kommer ner i matsalen och är jättehungrig, och får se något som
inte alls tilltalar en, då är man nästan färdig att vända, men det kan man
ju inte för någonting måste man ju äta för att orka med alla åtta timmarna.
I övrigt så är det mesta positivt. Det mest positiva är alla kamrater
som man får i skolan.
Jag har lärt känna jättemånga kompisar som jag aldrig hade lärt känna, om
jag inte hade gått i skolan.
Man säger att man inte alls gillar skolan, men om man tänker efter så
efter sommarlovet längtar man ändå efter att få komma tillbaka igen, och
träffa sina kamrater.
Det måste innebära att man tycker att skolan är bra i alla fall.
Om man själv hade fått välja så hade jag nog helst velat börja vid
halvtio istället, för då hade man ju kunnat sova lite längre.
Nu så ska jag gå in på ämnena. Jag tycker bäst om idrott, för det är
det ämnet som jag är bäst på.
Jag tycker att det är ett relativt viktigt ämne, även om jag vet att många
inte håller med mig.
Anledningen till det är att många knappt rör sig hemma och då är detta den
ända motion dom får, och motion är viktigt för allas hälsa och förmåga att
prestera bra resultat i skolan.
Sen tycker jag att musik är roligt, fast så speciellt viktigt tycker
jag inte att det är.
Därför dom som gillar musik, dom håller på med musik där hemma och behöver
då inte ha musik i skolan, och dom som inte tycker om musik dom slipper ju
då dra ner sitt snittbetyg.
Om man ska ha musik på schemat så tycker jag att det borde vara frivilligt.
Bild och hemkunskap är också ämnen som inte är så jobbiga.
Dessa två ämnen är inte några ämnen som jag tycker särskilt bra om och är
två ämnen som jag tycker att man skulle få räkna bort sitt betyg i.
Nu har jag tagit upp dom ämnena som och lite mer ”avkopplings”ämnen
och nu ska jag gå in på dom något jobbigare ämnena.
Svenska är ett av dom, men svenska tycker jag tillhör ett av dom roligare
ämnena.
Jag tycker att det är kul att tex skriva uppsatts och spela pjäser av olika
slag.
Men däremot så tycker jag inte så bra om att leta i kataloger. Jag
tycker det är ganska onödigt med så kallade katalog proven i svenska. För
när man letar i en katalog så är det väl inte så himla viktigt att man kan
slå upp så fort, huvudsaken är väl att man kan slå upp, även om det tar
några sekunder längre tid.
Sen har vi Matte. Och det är ett viktigt ämne för man har ju i alla
sammanhang nytta av att kunna räkna.
Naturorienterande och samhällsorienterande ämnen är viktiga för
allmänbildningen, men jag tycker inte att man skulle behöva så många timmar
i veckan som man har.
Och så språk.
Det är mycket viktiga ämnen och borde kanske få några lektioner från NO och
So som inte behöver så många timmar. Språk har man ju alltid nytta av. När
man är utomlands så behöver man kunna det och det är många jobb som kräver
att man är språkkunnig.
Nu har jag nog gått igenom alla ämnena, och då kan jag gå vidare.
Jag tycker att vi har lagom många och lagom långa raster, men jag
tycker att det finns lite för lite att hitta på, på rasterna.
Man borde hitta på fler aktiviteter på skolgårdarna så man hade mer
att hitta på.
Det är naturligtvis inte så lätt men man kunde ju tagit en lektion
som alla elever fick varsitt A-4 blad och skriva ner förslag på aktiviteter
som kunde göras på skolan.
Man kunde ju ha låtit eleverna få reda på det innan så dom kunde
fundera på det i några dagar, så det blev lättare när man sen skulle skriva
ner det på papper.
Jag tycker att man borde ha mer data undervisning, eftersom så mycket
byger på data i dag, och förmodligen ännu mer år 2000.
Allting i stort sätt styrs in på datorer.
Skolan är viktig men borde kanske göras lite roligare, så hade det ju
inte varit så jobbigt att gå dit på måndags morrnarna.
Men i det stora hela så tycker jag faktiskt att skolan är ”rätt” så
bra.
Mina nio skolår
Jag började skolan när jag var 6 år gammal i mitt land. Där var man tvungen
att ha speciella kläder på sig. Lärarna var stränga. Man fick betyg redan
när man gick i trean. Men så kom jag och min familj till Sverige och då
fick jag börja i en förberedelseklass i lågstadiet. Det var bara
utlänningar i den klassen. Efter 6mån fick jag och en annan tjej flytta
till en ny klass. Alla var snälla utom några killar som små retades med
oss. Tjejerna i klassen var roliga och, det var roligt att vara med dem.
Ibland kunde de bråka om vem som skulle hålla oss i handen för att följa
med oss till matsalen. 3:an/ I trean blev allt lättare för att vi hade lärt
oss svenska och vi hade fått kompisar. Sen kom tiden då man skulle hälsa på
i mellanstadiet. Det kändes pirrigt och man var lite rädd. Som tur var så
hade jag en bror som gick där. Så när jag skulle börja i 4:an följde han
mig till skolan och visade mig klassen som jag skulle vara i. 4:an/ Vår
klass var den jobbigaste i hela mellanstadiet. Killarna var mer bråkigare
och ibland kunde det hända att läraren inte orkade med oss. Med det var
roligt ändå. I 4:an hade man börjat med att läsa engelska. När jag hade
lärt mig nåt nytt ord så kom jag ihåg att jag brukade skryta med att prata
hemma med små syskona och reta dem för att de inte kunde. 5:an/ Då lekte
man en massa som att tex håppa hopprep kasta boll, spela bandy med killarna
mm. Man hade mera läxor och prov. De bästa ämnena i 5:an var matte, bild,
och engelska. Jag älskade matte lektio|nerna för att två killar och jag låg
alltid först och kom en före den andra tog man hem och räknade så var man
först. Jag älskade att spela pingis. Jämt på rasterna och efter skolan
sprang man till Öppet Hus som låg vid lågstadiet. Ibland hade man pingis
turneringar, inte för att skryta men jag vann alla turneringar utom två
stycken som jag förlorade i 4:an. 6:an/ Nu hade man blivit störst i
mellanstadiet. Alla de där lekarna som man brukade göra i 4:an och 5:an
gjorde man aldrig mer. Det var ganska jobbigt i 6:an. Nu skulle man välja
vissa ämnen som man skulle ha i högstadiet. Det kom en massa lärare och
presente|rade sig. I mitten av 6:an fick vi besked om att klassen skulle
splittras. Då blev jag ganska ledsen för jag ville inte att vi skulle
splittras efter alla dessa år tillsammans. Och det fanns vissa som tyckte
att det skulle bli roligt. Men det var inget att göra åt det. Man valde
några i klassen som man ville gå med i samma klass i högstadiet. Alla fick
inte de personerna som de hade valt. Några månader innan man skulle sluta
skolan fick man vara i högstadiet en hel dag med med två elever och följa
med dem till alla deras lektioner. Det var för att se hur det var i
högstadiet. Man hade ganska många lärare än vad man hade i mellanstadiet.
Det var jobbigt men kul. Och innan klassen skulle splittras åkte vi till
Stockholm en hel dag. Vi besökte museer och åkte till Gröna Lund.
7:an Nu var man minst igen. Första dan visste jag inte var jag skulle vara.
Så jag gick och frågade skolvärdinnan. Hon följde med mig till klassen. Jag
öppnade dörren och alla stirrade på mig. Jag var försenad första dan. Men
det gjorde inget, sa min lärare som var jätte snäll. De höll på med att gå
igenom schemat jag förstod ingenting allt var så krongligt. Men sen blev
det lättare när min lärare gick igenom den med mig. På rasterna gick man
till sina gamla klasskamrater och frågade hur det var i den nya klassen
osv. Efter nån vecka i skolan skulle man buga för 8 och 9orna och lärarna.
Det var jätte pinsamt. Men allt det där gick över. I sjuan fick man mer
läxor och prov än vad man hade fått i mellanstadiet. I sjuan blev jag
skoltrött. Men den känslan gick över.
8:an. Nu var det allvar för man skulle få betyg och det skulle vara hårdare
än vad det har varit uppfattade jag åttan. Men det var inte så utan det var
som vanligt men lite mer hade man att göra än vad man hade i sjuan. Man
skulle ut på sin första prao plats och sin andra lite senare.
Första betyget öppnade jag med fart sen när jag hade tittat på den blev jag
lite besviken. Men sen sa jag till mig själv- Ähh jag kommer igen i nian.
Hittils har det gått bra och sen får man se.
Mina nio skolår
Nu när jag är inne på mitt nionde och sista år i grund|skolan känns det som
om jag har sprungit färdigt ett extremt jobbigt lopp. Det som har varit
svårast är 3 sista åren på högstadiet.
När man tänker tillbaks på ettan – trean så var det mest lek och skratt så
som jag kommer ihåg det, inga läxor, inga prov bara lek och skratt. Och när
man väl fick läxor gjorde man dom på direkten. Det var kul. Så härligt det
var att gå till skolan varje dag för att lära sig mer och mer, blev man
sjuk så man var tvungen att stanna hemma var det hemskt! På det sättet
fortsatte det i ettan, med rusande fart förbi tvåan och igenom trean. Så
var det dags för mellanstadiet. Jag kommer ihåg hur folk runtomkring mej
pratade om den stora faran att börja fyran, ett nytt stadium. Nu skulle
allt bli annorlundare det där med ”lek och skratt” tonades ner lite. Jag
blev allvarligare, andra saker började att bli intressantare. Skolan lärde
ut nya och spännande saker. Här började skolan att bli jobbig, men det
gjorde inget det här var ju bara början. Så allt var bra. Sen var det ju
femman vilket jag tyckte var en stor skillnad från fyran. Vi fick lära oss
om: länder ute i världen, mera engelska också att ta mera ansvar. Ex vi
behövde inte längre sitta på bestämda platser i matsalen längre. Femman var
inte speccielt rolig. När sexan kom var det som en förberedelse för
högstadiet. Det var spännande och man hade stora förväntningar om
högstadiet.
Sommaren till sjuan satt jag och planerade, tänkte på hur underbart allt
skulle bli i högstadiet, jag skulle få bra betyg fortsätta till gymnasiet
ja, allt skulle bli bra. Så kom högstadiet och allting blev tvärtemot mot
vad jag ville att det skulle bli, sjuan var inte så bra. Åttan, nu var det
betyg som gällde, det blev stora krav och jag försökte att förbättra saker
och ting. Nu i nian är skolan viktigt sen kommer ju gymnasiet. Det känns
som om det är den enda orsaken till att man går till skolan nuförtiden inte
för att det är kul längre.
Min syn på SKOLAN del 1
Det var en gång för länge sen en flicka som gick på Karlslundsskolan. Hon
hade just börjat nionde klass, sista året i grundskolan.
Året var 1991 och hon hette Christina. På den tiden när det här utspelar
sig kom den dåvarande skolministern med ett förslag om att skolan skulle
förändras. Det hade just varit val i Sverige och en ny regering bildades.
Många Politiska partier ville satsa på skolan nu, men man visste inte hur
man skulle gå till väga. Därför efterlyste man förslag och idéer, som
skulle hjälpa till att forma en ny skola. Man lät bla. elever från årskurs
nio skriva och berätta om skolan. Den här flickan Christina gick alltså på
Karlslundsskolan.
Karlslund var en ganska fin skola, om man jämförde med andra högstadium,
som ofta var nedklottrade och ibland mycket vand|aliserade.
Karlslundsskolan bestod av en huvudbyggnad och 2 st baracker.
Huvudbyggnaden var i gult tegel och i den fanns tex.
En matsal som ca 200-300 elever kunde äta i samtidigt. Man är inte riktigt
säker på sifferuppgifterna för utgrävningar pågår fortfarande, men enligt
beräkningar gick det ungefär 630 elever på den här skolan år 1991.
Skolan hade ingen aula, men en stor sal mitt i skolan som kallades
Ljushallen. Ljushallen hade en scen varpå skolans elever, Rektor och annat
folk brukade tala eller spela upp något under morgonsamlingarna.
Morgonsamlingarna ägde rum en gång i veckan vanligt vis, om man inte
samlades klassvis.
Skolan hade också ett bibliotek. Där Eleverna kunde låna idel tråkiga gamla
böcker.
I uppehållsrummet kunde man låna kort|lekar eller ofullständiga trasiga
spel. Christina tyckte att man skulle låta eleverna måla väggarna
tillsammans, eller låta någon som kunde måla snyggt Grafitti, komma dit och
göra det riktigt fint.
Hon visste inte riktigt, vad hon tyckte om betygssystemet 1-5 gradiga skala
efter som hon inte hade någon erfarenhet av något annat system.
Min Syn på Skolan del 2
Till skolan hörde 2st gula, tråkiga baracker. De hade fått stå kvar sedan
skolan byggdes för många år sen.
Det var mycket dålig luftkordinering idem, antingen var det kvavt och för
varmt eller iskallt. Både elever och lärare klagade på den dåliga luften
och besvär som tex huvudvärk de fick där ute. Men det kom att dröja än
några år innan det bättrades. Något som många elever klagade på och ville
ändra var skolmaten.
Christina tyckte att man skulle satsa mer pengar på maten.
Det gick rykten som sa att de som satt i fängelse till och med hade bättre
mat.
Med bra mat, menade hon godare mat. Man hade alternativ mat, men ofta var
det två mindre aptitliga rätter samma dag eller 2st godare på samma dag.
På Karlslundskolan åt man på PAPPERS|tallrikar, som var och en förstår
bidrog till miljöförstöring. Det gick åt ca 700 st tallrikar per dag som
bara slängdes.
700 st blir det om man räknar med alla Lärare och andra som åt på skolan.
Christina tyckte inte heller att det var något vidare gott att äta på
papperstallrikar. ”Om man såg till att det blev godare mat skulle eleverna
äta mer och prestera bättre resultat”
Många gånger åt eleverna bara knäckebröd till lunch.
På vintrarna när det var kallt, var det också kallt innuti skolan. Fastän
eleverna hade mycket kläder på sig frös de ofta. Christina hade jacka på
sig ibland på lektionerna för hon frös så.
Om eleverna frågade en lärare tex om man inte kunde höja värmen fick de
ofta svaret:
– Man tänker mycket bättre om det är kallt. Skolans brister kan man skriva
mycket om.
Läroböckerna tex fick eleverna inte utan användes flera år av olika elever.
Böckerna gick sönder och det klottrades idem. Annat matrial tex olika
filmer inom bla. Biologi o SO-ämnen var mycket gamla, ibland säkert 15-20
år.
Christina tyckte att man skulle satsa mer på den enskilde eleven. Tex om en
elev hade väldigt svårt för gramatik skulle man ut|veckla det och studera
det närmare.
Många av de som Christina kände skulle sammanfatta skolan med ett ord.
SKIT!
Men om man ser till de resurser skolan hade 1991 så kunde man inte göra
mycket bättre.
Någonting Christina tyckte var bra var studie|dagar och en del
friluftsdagar.
