År då uppsatsen är skriven: 1992

MINA NIO SKOLÅR
I förskolan var allt frid och fröjd, vi lekte, gjorde många utflykter
o.s.v. Jag älskade förskolan, men jag fick inte gå där för evigt, den
”riktiga” skolan väntade……. När jag började ettan blev jag totalt
besviken. Nu fick jag inte leka mer. Nu krävde man någoting av mig. Fast
det blev ju såklart bättre ju mer jag lärde mig och till slut upp|skattade
jag faktiskt skolan. Andra och tredje klass förflöt bra. Jag hoppade rep
med kompisarna, jag sprang efter de pojkar jag var ”kär” i, och lärde mig
såklart läsa och skriva.
Sen kom MELLANSTADIET!!! Wow alltså! Vilken upplevelse! Vi bytte klassrum
till ”stora bygg|naden”, vi bytte lärare och fick en massa nya ämnen. Några
från pararellklassen fick börja i vår klass. Ja, steget mellan trean och
fyran var väldigt stort, iallafall kändes det så.
Sen var det ju en grej till som blev väldigt viktig, helt plötsligt:
KILLAR! Man blev kär i ungefär fem killar per vecka, och sen var det här
med att ”fråga chans” på varandra, så här kunde det låta:
– du eh .. får Jim chansen på dig?
– Jag får tänka på det, svarade man illröd i ansiktet.
– amen, han vill veta idag
– Ja, isåfall, NEJ!
Och så höll man på sådär i evigheter. Många gånger ville jag gärna svara ja
men vågade helt enkelt inte, och när en kill blev nobbad gick han till
nästa tjej.
I sexan fick vi ny lärare igen. Dagny hette hon. Alla tyckte det var ganska
konstigt att hon kom nu. Hon skulle bara få ha oss i ett år.
Men det gick hur bra som helst. Hon var helt enkelt underbar. Lärde så man
förstod. Hade bra tålamod, och varje gång vår klass gjort något bra, fick
vi en stjärna, och när vi hade fem styckna gick vi på bio. Det hände två
ggr och alla tyckte det var jättekul.
Vi sparade pengar också, som skulle resa för, och på våren bar det av till
Skara Sommarland. Alla var på ”G” när det gällde det här och vi fick några
fantastiska dagar där uppe.
I sexan blev jag tillsammans med min första kille. Jag var inte ens kär i
honom och han var inte kär i mig, men det blev så i allafall och det varade
i en vecka. Under den tiden hade vi träffats en gång.
Lite senare på året blev jag tillsammans med min stora kärlek, och det
varade i två månader, vilket var mycket för mig då. Första kyssen kom i och
med det och man var döstolt. Sen var det väl|digt många lekar som var
ganska löjliga, det var i stil med ryska posten. Om man tänker efter hände
det ganska mycket i sjätte klass.
Ja, efter mellanstadiet kom faktiskt högstadiet och jag var väldigt nervös,
och tankarna kretsade mest kring om jag skulle klara av det, hur lärarna
var, hur våra pararellklasser skulle va´ o.s.v.
Ja, vad kan jag skriva. Det gick relativt bra, förutom att vår klass blev
splittrad. Nästan alla killar blev någon sorts ”Jag är störst, bäst och
vackrast” -typer, och det var ju förstås lite trist. Åttan förväntade jag
mig inte så mycket av. Nu blev det förstås lite mer allvar än tidigare
p.g.r av betyg som skulle sättas. Jag fick ca: 3 i snitt, en riktig
medelmåtta men det var inget ovanligt. Det har jag varit i hela mitt liv
och det är väl inget ont i det. Bara man inte går under strecket så att
säga. På vårkanten åkte alla åttor ut på prao vilket var otroligt skönt.
Slippa tänka på läxor och annat i hela två veckor. Efter det längtade jag
bara till sommaren,, eftersom jag skulle åka på konfirmationsläger då.
Vägen dit gick relativt fort, men när somm|arlovet väl kom försvann det
utan att jag hann blinka och snart var jag tillbaka i skolan igen. Fast nu
var det lite annorlunda Nu var man ju äldst på skolan Jag har inte gått så
länge i nian, men en sak vet jag, jag måste kämpa för mina betyg och då
gäller det att plugga. Vilket jag inte alltid gör, för antingen är jag för
trött eller så är det kompisarna som lockar. Men det är ju klart, jag
försöker ju lite bättre än i åttan.
Allt är så deprimerande på hösten. Knappt några lov och jag har till och
med varit ute på prao allaredan, så det har jag ju inte heller att se i
fram emot när jag verk|ligen börjar bli skoltrött.
Nä, allt tar dom ifrån en, ung|domen, allt! Jag vet att jag överdriver. Men
allt är så obegrip|ligt. Vi har alltså minst ett prov i veckan ända fram
till JUL! Jaha, på tal om obegripligt, efter jullovet ska vi ju välja linje
och jag som inte ens vet vad jag vill bli! Men jag förmodar att det gäller
bara att fortsätta med att för|söka skriva bra provresultat och att var
trevlig. Men det ska ni veta, att det är inte det allra lätt|aste!!! SLUT

Mina nio skolår!
Jag har just börjat mitt sista år på Grundskolan och det har börjat
roligt.
Om jag tänker tillbaka hur det var när jag började ettan på Klockargården,
det var neröst att träffa sin nya fröken och alla klasskompisar.
Första dagen i skolan hälsade fröken oss välkomna till det första året på
Lågstadiet.
Vi fick sätta oss i bänkarna med en kompis, våra föraldrar stod vid väggen
runt omkring i klassrummet, vi fick papper, penna och suddigummi.
Andra dagen delade fröken upp oss i blåa och röda grupper som vi hade när
vi skulle gå och äta, ha gymnastik och slöjd. När vi skulle äta fick vi gå
i led, det var tjabb om vem som skulle stå först. Fröken gick alltid först,
sedan hade vi en hjälpfröken som alltid gick sist i kön. Vår hjälpfröken
hette Solbritt, hon var snäll och ställde alltid upp om man ville något.
Jag hade lite svårt att läsa när jag började första klass när dom andra
klarade det så lätt. Solbritt hjälpte mig och jämt när vi hade sven|ska
osäkert om eleven eller läraren avstavat ordet. Två olika
avstavningsförslag finns fick jag och några andra i min klass gå in till
henne i ett annat rum och läsa, det var mycket lättare att läsa där, för
det var mycket tystare än det var i det rediga klassrum|met.
Första året var roligt, det gick mycket fort och man hade blivit kompis med
alla i klassen. Andra året var det ungefär likadant, vi fick gå i kö till
maten, men det var ändå fritt att springa, men det blev så rörigt så sedan
fick vi inte det. Min bästa kompis flyttade till Vagebo, det var inte så
roligt. Tredje året fick vi en ny kille i våran klass, han hette Markus
Andersson. Markus var väldigt blyg och man kunde tro att han hade
bacillskräck mot oss tjejer, bara man rörde honom så gick han iväg.
Markus var söt och det är han fortfarande.
Vår fröken hette Gertrud Sven|sson och var helt knäpp, tyckte jag, hon
skrek ibland, det kanske berodde på att vi var så stökiga och bråkiga.
Lågstadiet gick mycket fort. När vi skulle börja fyran på på mellanstadiet
så fick vi flytta ner till Grindskolan, bara för att det fanns så många
fyror så att en b klass fick flytta ner till Grindskolan när dom började
fyran.
Våran nya fröken hette Gurli Henriksson, hon var mycket snäll, hon hade
humor och hon tyckte allt var bra.
På fredagarna hade vi klassens|timme, då var det några som hittade på något
roligt tex. dom spelade teater, hängningar, hade frågesport, m.m.
På rasterna fick vi inte gå utanför ett staket som fanns på skolan, vi fick
inte gå till några affärer eller kiosker på rasterna. Vi brukade spela
basket, landhockey och hoppa rep. Fyran gick fort.
När vi skulle börja femman så flyttade två killar som hette Per och Jim.
Per flyttade till Henstad och Jim till Vagebo, det var inte så roligt att
dom hade flyttat. Hela femman var som vanligt, lektioner efter lektioner.
I sexan flyttade en som hette Lina, hon flyttade till Vagebo, med Lina var
jag mycket och hon bodde inte als långt ifrån där jag bor.
Lina kom och hälsade på oss ibland och skickade julkort till oss.
Det var en tävling på skolan om omöjliga figurer som alla sexor fick vara
med på, vi jobbade mycket med det, och sedan utsåg vi tre stycken som
skulle få vara med, min kom med och när jag fick reda på att jag kom|mit
tvåa, så blev jag glad. Jag fick en tavla som han hade gjort, det fanns
bara 8 st av den jag fick i hela världen.
När vi slutade sexan så grät jag, jag tyckte så mycket om våran fröken.
När vi började högstadiet, så fick vi en ny tjej i våran klass, hon hette
Maria Holmberg hon kom från loköping. Den enda skildnaden var att vi hade
skåp istället för bänkar, och vi fick gå emellan varje klassrum istället
för att sitta i samma klassrum hela tiden.
Åttan var som vanligt utom att vi skulle få betyg.
Nu har jag börjat nian, och den har börjat roligt.
Jag tycker åren har gått fort, men dom har också varit roliga och minnerna
har man ju kvar.

Mina nio skolår

Mitt allra bästa skolminne är min första skoldag.

På morgonen vaknade jag och var fruktans|värt nervös. Första dagen i skolan
bara tanken gjorde mig illamående.
Klassen skulle bestå av två grupper, för|middagsgruppen med barn från en
ort i närheten som skulle börja lite tidigare och eftermiddags|gruppen som
bestod av mig och mina Lekis|kompisar. De tre första veckorna skulle inte
grupperna gå samtidigt, men nervös som jag var tänkte jag att det kunde ha
ändrats.
Vi började klockan tolv och när jag packat väskan med bänkpapper och en
frukt till fruktstunden, gått på toaletten åtskilliga gånger ,bar det iväg.
Mamma hade jag med mig såklart
När vi gick på cykelvägen som följde skolgården upp mot den gula
tegel|byggnaden till skola, knöt det sig i magen.
Vi hittade korridorsdörren med skylten 1B på. Där inne stod redan alla
kompisar på ett led med bänkpappsrullar i händerna.
-Kan jag gå nu? frågade mamma.
Då kände jag ångesten. Tänk att bli lämnad här utan mamma. Helst hade jag
hållit mamma i handen hela dagen. Så började jag gråta. Mamma tröstade mig
och till slut kände jag mig stark nog att låta henne gå. De andra frågade
ju så klart varför jag började gråta men jag låtsades som ingenting.
Så äntligen kom fröken. Kesti Högbom som hon hette, hade jag träffat
dagen innan på ett slags kvartsamtal. Då fick jag ett häfte med bokstäver i
kanten. Det skulle klippas som ett register och detta blev min första läxa.
Jag var så stolt och jag klippte så fint jag kunde.
Nu låg häftet snyggt och prydligt i väskan bredvid bänkpappret som stack
ut och äpplet jag skulle ha på fruktstunden. Mitt bänkpapper var blått med
vita och bruna hästar på. Inte för att jag var något speciellt
hästintresserad men jag tyckte att det var snyggt.
Jag var fortfarande nervös när fröken hälsade oss välkomna och visade oss
in i klassrummet. Det luktade verkligen skola där. Bänkarna var uppställda
i två grupper längs fönstret och i varje grupp fanns två bänkrader. Jag
fick sitta i raden närmast fönstret längst fram.
Fröken hade svart kort hår ,vita glas|ögon och hon var klädd i vitt,
svart och rött. Hon delade ut pennor och suddigum till var och en. Jag lade
det snyggt och prydligt i fördjupningen ovanför bänk|locket som var avsedd
till detta. Böcker som skulle hem och plastas om delades också ut.
Eftersom vi började sent och inte gick med den andra gruppen ,åt vi ingen
skollunch.
Som avslutning på den här dagen sjöng vi en ”Tack-och adjösång”. Det var
mycket jag skulle berätta för mamma när jag kom hem.
Tre veckor senare fick vi börja gå med den andra gruppen. Vi fick även
äta skol|lunch. Det var det bästa jag visste i två veckor framöver. Hemma
berättade jag precis i vilken ordning allting stod och hur man skulle ta
för sig av maten.
Efter jul fick vi en till fröken, Eva-Lena. Hon spelade gitarr så vi fick
sjunga ganska mycket, det var kul.

När jag tänker tillbaka tycker jag att skolan har varit rolig. Det blir
många kära minnen att tänka på när man blir gammal.

Mina nio skolår
Lågstadiett: klockan var 8,15 Jag hade precis stigit av bussen och stog nu
framför skolan som jag nu skulle gå dom närmaste tre lågstadie åren. Det
första året var lungt och fridfullt.
Men sen kom tvåan. Ett mycket Bråkigt och stökigt år. Jag minns särskilt
bra när Hannes och Håkan retade David för att han inte suddig text kan
stå ”lårdade” sin Bobb lika mycket Som dom gjorde. Trean lika bråkigt Som
tvåan. Men nu ar vi Störst. På rasterna ägnade vi mästadels av tiden till
att slå och aga 1or och 2or Som i vårat tycke var väldigt uppkäftiga.

Mellanstadiet: Ånej minst igen och inte nog med det vi fick också den
värsta rödhåriga käringen på Skolan till klassföreståndare Gun Rhen. Nu var
det hårda tider som gällde ingen suddgumi kastning inget prat och bråk på
lektionerna det hela blev Som ett konsentrations|läger mellan lärarinan och
eleverna. i tre långa år hade vi Samma rast nöje att sparka boll Samma lag
i tre år men ingen klagade förutom Alvar. En litten Skit Som jämt ville
mucka Fast att han åkte på stryk gav han sig inte ändå.

På vinter var det ständigt Snöbollskrig fast det var förbjudet 6orna mot
osäker inskrivning ”blabbet” förutom Jag som hade dispans och fick vara
med 6orna.
Det bästa Slagsmålet Som var i mellanstadiet var när Sör Emil och Jonas
Slogs om en Småsak Som gick ut på vem Som Skulle få avsparken. Jonas slog
till Emil Så att Jonas bröt handleden. efter två riktigt hårda år kom 6an.
Nu var vi störst och bökigast på Skolan. Conny hade börjat sin karier Som
Skolkare och Stor rökare han blev en riktig värsting Han slog alla specielt
erland i Sexan fick vi en ny i klassen han hette Stefan och hade rätta bra
temprament. En gång när Conny hade eldat i omklädningsrumet kom Lars bruno
in och anklagade Stefan. Stefan blev förbannad och bad Lars bruno fara åt
Helvete. Lars Brunos senare namn blev Lars Balle Som han inte tyckte något
vidare mycket om.

Högstadiet : Sjuan hände inte så mycket var väldigt lugn
åttan: Börgade tuffa till sig mot niorna. Åttan var ett år Som var mycket
läxor och prov och även ett år som erland fick mycket stryk av Niklas.
Connys närvarande Skoltimmar var minnimala. Nian: Vi fick ny
klassföreståndare mycket bättre än våran gammla kärring. Nian läxor
existerar inte längre. Dom får ligga kvar i skåpet. Niklas och erland
håller fortfarande på och slåss. Jag för minn del är längst av eleverna i
skolan. Jag Börjar bli Skoltröt men Jag täncker på det här viset. Har jag
gått i skolan åtta år då kan jag nog licka väl gå nian ut också.