År då uppsatsen är skriven: 1992

Mina nio år.

Jag ska nu berätta om mina förnärvarande nio år i den svenska skolan.
Det som jag mest kommer i håg av lågstadiet är den första dagen, då allt
var nytt en egen bänk, nya fröknar och framförallt klasskamraterna, som jag
har kvar några än i dag. Våran skola hette Klockängsskolan och bestod av
tre klasser ett:an, två:an och slutligen tre:an.
Våra fröknar hette Elsa och Margareta. De var oerhört snälla båda två, men
jag tyckte bäst om Elsa, hon var tjock, rund och var nästan alltid glad.
Elsa hade vi i bl.a Svenska, bild och Geografi, medan vi hade Margareta i
de andra ämnena.
Vi hade också en ”mattant” som hette Ritva, hon verkade äldre än skolan,
men ingen visste igentligen hennes exakta ålder. I vilket fall som helst
hörde hon väldigt dåligt, så hon lade alltid upp för mycket mat, om man bad
om lite, och tvärt om. Matsalen låg i korridoren och maten lades upp från
en rull vagn.
Treorna fick brickor för att äta sin mat på sina bänkar, det hela var
igentligen ganska primitivt.
Skoldagarna på lågstadiet var korta, tycker man nu, men då gnällde man
mycket över om man slutade kl: två.
Den första läxan som jag kommer i håg var att klippa ut boksteverna A och
ett litet a ur tidningen. Mitt favoritämne var på den tiden roliga timmen
som vi hade på fredagar, den gick ut på att den som ville fick gå fram till
katedern och t.ex. berätta en rolig historia.
På fredagarna hade vi också gymnastik, vi fick då skjuts av ”Bullen” till
gläntans gymnastik|sal; vi tyckte att det var förnedrande att vi skulle
vara i deras sal, att vi inte hade en egen. Annars tyckte jag att skolan
var ganska kul då. Övergången till mellan stadiet tyckte vi var mycket
svår, eftersom hela vår klass skulle splittras. Vi fick alla skriva ned på
en papperslapp fyra personer man ville ha kvar; sen var det bara att
hoppas; jag fick bara en. Men jag har en desto roligare klass nu.
När vi sedan flyttades över till Lotofta skolan för att börja i fyr:an,
fick vi en ny lärare, vars namn var Emma Svensson. Skolan där var
egentligen ganska lik Klockängsskolan, bara att den här var så oerhört
mycket större. Lektionern var ganska lika som på lågstadiet, bara att
roliga timmen var borta.
Emma fick vi inte ha kvar ända till sex:an, därför att hon hade gått och
blivit med barn. Och inte med vem som helst utan med Elsas (min förra
frökens) son Jens. tror jag han hette.
Så vi var tvungna att byta fröken det sista året mot två nya. De hette
Berit och Inger. Och var betydligt strängare än våran omtyckta Emma.
Vi var nu bl.a tvungna att hålla föredrag, mitt första handlade om
Kapstaden. Två positiva saker som jag tyckte var bra var att vi spelade
teatern: Grease och åkte till Grinnö i tre dagar, det gjorde att vi i
klassen lärde känna varandra bättre, som var bra nu, när vi skulle upp i
högstadiet.
De största förändringarna från mellan- och högstadiet var ju förståss att
man inte hade några egna klassrum med egna bänkar. Det kändes så annorlunda
att ha alla böckerna i ett skåp i stället. En annan sak var alla
klassrummen, som man skulle försöka hitta, men det var ju iochförsig inget
större problem med mig, eftersom jag hade två stora systrar som gick i 2:a
och 3:e ring.
Nästan alltid, när man var och virrade i helt fel korridor, kom de som en
vägvisare och visade en vägen.
Sju:an var förståss mer ansträngande än sexan, med alla dessa nya ämnena.
Sju:an blev ju igentligen lättare än vanligt, eftersom det blev fem veckors
strejk på höst terminen. Det gjorde att hela det skolåret gick fortare.
Åttan var betydligt svårare än sju:an, eftersom man var tvungen att tänka
på de första betygen, man var nu tvungen att göra sina läxor ordentligt.
När jag sedan fick mina första betyg, blev det en shock. visserligen hade
lärarna sagt att man nästan alltid får lägre betyg än vad man trott, men
inte så låga. Jag skärpte mig sedan radikalt hela vårterminen och
resultatet blev därefter; jag höjde mitt betyg med fem-sex steg på
betygsskalan, vilket gjorde att jag kände mig motiverad att börja i nian.
Jag har ju ioförsig bara gått någon månad i nian nu, men vi har hunnit med
en klassresa till Groland på fyra dagar.
Sedan har jag praoat i en sport|affär i två veckor, vilket var bra,
eftersom jag nu vet vilket jobb jag inte ska ta.

Mina nio skolår
Jag mins första skoldagen i mitt liv. Det var väldigt nervöst och pirrigt i
magen, men samtidigt var det så spännan|de.
Jag vet att när jag steg av bussen i skolan var jag lite virrig och visste
inte var jag skulle ta vägen och det var säkert många med mig.
Hur som helst så blev det att jag följde strömen in i den stora ingången
till skolan.
Korridoren vi kom in i upplevde jag som ett jätterum med massor av krokar
och fem stycken dörrar.

Det kom två stycken vuxna emot oss. Den ena läraren var ganska kort och
hade rakt brunt hår som gick till axlarna. Den andra läraren var lite
längre och hade långt rött hår.
De hälsade oss välkomna och förklarade att man skulle gå till den fröken
som ropade upp ens namn.
De började och ropa upp massor med namn. Rätt var det var så hörde jag mitt
namn ljuda i korridoren. Jag tittade upp och såg att det var den ”långa
fröken”. Jag gick fram och ställde mig intill henne.

Efter ett tag var det färdig. Hon sa då att vi skulle följa henne in till
klass|rummet.

Ur min åsyn var det ett stort rum med kala väggar, stora avlånga fönster
och en massa bänkar.
Ni får sätta er på vilken bänk ni vill, sätt er gärna vid någon ni känner,
sa fröken. Jag satte mig intill min kompis Angelika.

När alla hade satt sig talade hon om att hon hette Marianne och skulle vara
våran lärare i tre år.
Därefter berättade hon lite om skolan. Vi fick gå runt och titta hur det
såg ut i matsalen, gymnasiken, var toaletterna låg osv.

Hon delade också ut böcker till oss, som vi skulle jobba med under årets
gång.

Dagen gick fort och det var dags att åka hem.

Så här var min första dag i skolan.
Dagarna gick och allting gick bra. Vi fick lära oss att skriva, läsa och
räkna lite smått.
Fröken var det snällaste som fanns.

Så här var ettan i största allmänhet.

När man böljade tvåan var man ju inte minst längre. Man hade många kompisar
och fröken var fortfarande som en ”gud” för en.
Nu hade man lärt sig att skriva lite. Jag kunnde också räkna något så när,
läsa med för den delen.

Man började trean, störst på skolan och sista året på lågstadiet.
Nu kännde man till allt på hela skolan. Man kunnde läsa böcker. När det
gällde räkning så tyckte man att man var världsbra och kunnde räkna väldigt
stora tal. Skriva tyckte man också man var bra på.

Skolavslutningen i 3:an var lite tråkigt för att man skulle inte ha fröken
mera.

Första dagen på Mellanstadiet var lite nervöst, men det gick ganska bra
ändå. Läraren vi fick värkade rätt bra.

De enda nya ämnena vi fick var Engelska och slöjd. Slöjd var jättekul och
Engelska också.

Åk 5 var inte så stor skilnad mot fyran förutom att vi inte var minst på
skolan längre.
6:an var lite jobbig för det blev kaos i klassen. Vi elever blev stökiga
och kom inte överens med läraren vi hade. Hon orkade inte med det så hon
slutade och vi fick en annan lärare. Det var en magister och han var gätte
bussig.

I slutet av 6:an var vi på högstadiet och hälsade på. Det verkade väldigt
stort, rörigt och stökigt, men samtidigt spännande att komma dit.

Så 7:nde klass, börja högstadiet och gå på en skola med massor av elever,
det var både kul och spännande.
Man fick ett eget skåp att ha alla böcker i.
I början var det lite svårt att hitta till de olika klassrummen i de stora
korridorerna, men det lärde man sig snart.

Massor av nya ämnen och lärare var det ju men det var bara kul.

Åttan var ett ansträngande år med massor av prov som man var tvungen att ha
någorlunda bra på för att få bra betyg. Det gällde ju inte bara prov utan
det praktiska också.

Då var det kompis trycket som gällde mycket exempelvis när det gällde
kläder och annat.

Slutligen åk 9:e som jag går i nu. Det är ett väldigt jobbigt och kämpigt
år som man har framför sig, men det gäller bara att inte tappa taget. Man
vill ju ha bra betyg så man kommer in på den linje man vill.

Mina nio skolår
Jag skulle snart fylla sju år och jag och min familj hade varit på öland
under mina föräldrars semester. Jag kommer ihåg att jag var väldigt nervös
för att börja i skolan, och det kändes som om tiden gick jätte fort för
helt plötsligt var det måndagen den tjugonde Augusti. Den enda tröst jag
kände var att jag bara behövde vara i skolan knappt en timme den dan. På
vägen till skolan gick jag med min mamma hand i hand och det ända jag
tänkte på var att komma hem så fort som möjligt.
När vi väl kom till skolan och jag såg alla andra barn som skulle börja i
ettan så kändes det som om jag var den enda som inte kände någon. I och för
sig kände jag en kille som hette Jonas men han var sjuk den dagen. Efter
några minuter ringde det in och det blev uprop Efter cirka 40 minuters
dösnack så fick man gå hem.
Efter några veckor började man lära känna alla andra barn och då blev det
ganska kul att gå i skolan, i alla fall på rasterna Nåt jag minns
läromässigt var matte böckerna för dom var det knappt en siffra i, det var
mest bara frukter, bilar och bollar i dom. Så i ettan blev mest bara lek
och skoj i.
Men i tvåan var det mera skriva och läsa vilket inte var så kul. Men min
bror hade lärt mig ganska mycket, så böckerna var fortfarande inga problem.
Det man märkte mest av, det var läxorna som man började få. Hade man otur
så fick man mer än en läxa i veckan vilket man tyckte var. väldigt mycket
då. Det jag minns mest, det var att vi som gick i 2A tyckte att vi var bäst
och dom som gick i 2B tyckte dom var bäst.
Så vi var tvugna att göra upp på nåt sätt och det gjorde vi genom att
starta ett litet krig. Varje rast slogs vi klassviss mot varandra i en
kälkbacke. Eftersom jag var längst i min klass så fick jag vara ledare för
vår klass. Vårt sk krig slutade med att jag och 2B:s ledare slogs mot
varandra och eftersom 2B:s ledare var ett antal decimetrar kortare än mig
så vann jag och vår klass. Det var i trean Jakob Wallner började i vår
klass och sedan dess har vi alltid varit vänner. I resten av lågstadiet
höll A och B klasserna på att bevisa vilka som var bäst.
Men när man började i mellanstadiet blev det betydligt svårare för då kom
engelskan in bilden vilket var ett helt främmande språk för en, man förstod
knappt nånting av vad som stod i böckerna eller vad läraren sa. På
mellanstadiet började man också bli intresserad av tjejer och då blev
genast en massa tjafs om vem som tycker om vem och om att vara ihop eller
inte.
I femman och sexan hade man också hemkunskap och maskinskrivning och jag
minns hur liten man kände sig bland alla åttor och nior när man bland annat
stod i matkön och det kom en biffig nia och knuffade till en. För övrigt
var femman och sexan ganska lätta, bara man lyssnade och hängde med på
lektionerna. När man sedan började på högstadiet så blev det en väldig
skillnad. Man fick mycket mer läxor och prov och skoldagarna blev längre.
När man gick i sjuan och åttan var rasterna jätte tråkiga för i
fritidslokalen var det bara störiga nior som spelade biljard. Men nu är man
själv nia och då är det man själv spelar och har kul. För övrigt är
högstadiet som alla andra stadium, det är bara lyssna, hänga med och göra
det man ska så går allting bra. Jag själv anser inte betygen som någon
press. END

MINA NIO SKOLÅR!
Dagen när jag började 1:an var jag lite nervös, men ändå glad att äntligen
få börja skolan.
På uppropet satt alla med en förälder och tittade nyfiket runt i
klassrummet för att se på sina nya klasskom|pisar.
1:an var rolig att gå i och var betydelsefull, så att man fick en bra start
i skolan. Att man lärde sig läsa och skriva.
2:an var ett sånt här ”mellan” år, så att säga.
Man fortsatte att lära sig nya saker och hade väldigt roligt. Någon större
klassammanhåll|ning var det dock inte.
Nästan alla hade var och en en bästis.
Man var nästan bara två och två. Jag och Carina (min bästis) var jämnt
tillsammans.
När vi började 3:an blev hon tvungen att flytta och det sörjde jag mycket.
Lärarna vi hade på lågstadiet hette Maj-Lis och Karin. Båda var snälla, men
Karin hade ett sånt temprament. Hon kunde bli arg för minsta lilla.
Tex. en gång hade vi glömt att dela ut ett papper i klassen medans hon var
och kopierade. När hon kom tillbaks och märkte att vi inte hade gjort det,
tog hon en skolväska och dräm|de den i en skolbänk, så att de som satt där
höll på att ramla baklänges av förskräck|else.
3:de klass gick också bra, vi gjorde utflykter och en gång hade vi en
gammaldags skol|dag då man fick ta med sig egen mat och man hade på sig
gammaldagsa kläder. Jag hade på mig en gammal rosa klänning och två flätor
i håret och som mat hade jag med mig pannkakor och mjölk.
Våran läxa den dagen var att lära oss ”Den blomstertid nu kommer”
utantill.
Det var en rolig dag.
Läxorna var nu fler än i 2:a klass, men det gjorde ingenting då, för de var
så lätta (i alla fall de flesta.) Sen började jag mellanstadiet och fick en
ny lärare, Börje hette han.
Honom var jag ganska rädd för i början, därför jag och några till brukade
peta hål på smör paketen och klämma ut smöret på smörgåsen i skolan i
stället för att bre ut det. Han blev då arg och bruk|ade skälla på oss
(säga till oss) att vi inte fick göra så, och då skämdes man.
Räddheten försvann sedan så fort man lärt känna honom. Nu när vi gick i
4:an åkte vi på klassresa till Granbo. Det var jättekul.
Man hade då börjat att umgås lite mer i klassen och på dagarna på resan
rodde vi och gick i skogen och snickrade.
Snart hade hela 4:de året gått och 5:an närmade sen. Nu hade vi börjat få
ganska mycket läxor och det hela hade börjat bli mycket all|varligare på
något sätt. Och i 6:an förväntades det ganska mycket av oss.
Lärarna sa: – Jo, men det klarar ni ju av, ni är ju äldst på skolan.
Läxorna och lektionerna hade blivit lite jobbigare, för det var så mycket
vi skulle lära oss. Killarna i våran klass var väldigt duktiga på basket
och vi tjejer jobbade för fullt med gymnastik.
Vi ordnade skolmästerskap och var med på DM i det. För mig gick det väldigt
bra på båda.
Jag fick stipendium för att åka på gymnastik läger i en vecka på Sellö.
i slutet av årskurs 6 fick vi papper om tillval och man började att fundera
på vad man skulle välja.
Vi fick åka på besök på hög|stadie skolan som vi skulle gå i, och träffa
våra nya parallell klasser, och även träffa våran nya lärare Ingrid.
Hon verkade snäll.
Innan vi slutade 6:an ord|nade vi en fest för våran lärare som hade varit
jätte bra.
Jag och några tjejer sjöng och dansade.
Festen blev lyckad, men vi var ledsna för att vi skulle lämna våran bästa
lärare vi någonsin haft.
Börje sa åt mig att ta det lugnt med lärarna.
Med det menade han att jag brukade säga vad jag tyckte om och till
lärarna.
Att börja högstadiet var en upplevelse, det var hemskt pirrigt att sitta i
ljusgården och att alla tittade på en (det kändes så.)
Det var hemskt mycket nytt och nya ämnen som vi fick. Vissa av de nya
lärarna var jätte bra.
Jag trivdes bra, men jag var ganska skoltrött.
Vi fick nya främmande läxor som tex. ”Läsjournalen”, där man skulle skriva
citat och tanke.
Vi i klassen fick bättre kontakt och ställde upp för varann mer än vi gjort
förut.
I början av 8.an fick vi reda på att en av våra klass|förestandare skulle
sluta. Han var en av de bästa vi haft så vi fick en ny kille som vi rynkade
näsa åt först, men sen blev det bra.
Årskurs 8 var faktiskt ganska jobbig, mycket läxor och prov. Lärarna vi
hade var inte de bästa, förutom våra klassföreståndare och någon till.
Utlärningsmetoden hos en lärare var helt kass.
Han skrev på tavlan och sen skulle vi skriva av det, han berättade nästan
aldrig om det han skrev. När vi sedan började 9:an fick vi som tur en annan
lärare i det ämnet.
Det sorgliga med att börja 9:an är att klassen sen ska splittras.
Och det enda lärarna pratar om är betygen.
Och det svåra är att veta vad man ska välja för linje i gymnasiet….

267033

Mina nio skolår
Jag börjar min uppsats i lekis. Jag har svaga minnen om den dagen då våran
lekis grupp skulle gå till den stora skolan och hälsa på . Jag kommer ihåg
hur nervös jag var både kvällen och morgonen innan vi skulle dit. Jag tror
att jag sov mycket få timmar den natten. Jag minns att när vi kom in hos
klassen som skulle berätta för oss om skolan. Hittade alla ganska snabbt en
elev att sitta brevid, alla utom jag. Jag blev plaserad brevid en kille som
såg mycket skräckinjagande ut. Jag var rädd hela tiden som vi tillbringade
med klassen. Efter detta åt vi köttfärslimpa och återvände sedan till
lekis. Jag har mycket få minnen från 1an men jag minns våran lärare Sofie
och också hur liten man kände sig. I 2an och 3an hade vi två lärare Leif
och Marina. Leif som avbröt lektionerna med lekar hela tiden, och Marina
som hade sina fåniga ramser så fort man skulle göra någonting, t.ex
Startramsa. rastramsa. lunchramsa. slutramsa m.m. I fyran fick vi en ny
mycket Kristen. dyster och humorlös lärare. Som gjorde sina tappra försök
att få disiplin i våran klass. Under 4an 5an och 6an roade vi oss med att
tända eld på små grästuvor i skogen. Köra rally med Camillas rullstol och
spela fotboll i klassrummet. I bara 6an lyckades vi ta sönder 3 lampor. en
mugg. ett element plus åtskilliga hål i väggen. Jag minns en gång då vi
lysnade på Iron maiden som vid det tillfället var mina största idoler.
Plötsligt kom en sko inflygande i klassrum|met. När Björn gick för att
titta vem som kastat skon. Smög jag mig fram till bandspelaren och höjde
volymen till max. Björn kom genast tillbaka för att skälla ut mig. men när
han gjorde det började hela klassen gapskratta åt honom. Han blev så arg
att han kastade sin overhead pennor över hela klassrummet. sedan kastade
han sin stol minst 1 och en halv meter. Efter detta fick vi rast. Sista
dagen hade vi gjord i ordning en del små skämt. Vi lindade in Björns bil
med dasspapper björn vart skitarg vi vart jätterädda efter som vi redan
hade fyllt hans väska med skräpet från hålslagaren och pennvässaren. Sista
timmen skulle vi fika björn tog sin väska och öppnade den. Hela klassen
satt på helspänn och väntade på utbrottet men i stället för att bli
förbannad började han skratta. Vi blev jätte förvånade. Och nu ett kvickt
hopp till sjuan. Sjuan är nog det sämsta året under min skoltid. Jag
började röka sket i skolan och snattade varenda rast jag trivdes faktiskt
med det tills den dag som jag och några kompisar gick in på vivo för att
stjäla mellan öl. När vi gick ut kom en tant fram och sa.
-Får jag kolla i era fickor.
4 dagar senare hade jag berättat för mina föräldrar om snatteriet. Och då
först förstod jag hur idiotisk jag hade varit. Mitt första betyg var 2,1
mitt andra hade jag väntat mig lite bättre än 2,2 och i år skall jag
försöka skärpa mig ordentligt.

Mina nio skolår
När man gick på lågstadiet tog man det mest på skoj.
Man tyckte att läxorna var roliga att göra och så. Men vi hade en rätt så
tokog lärare som hette Hedda Aspgård. Hon var sträng. Man fick nästan inte
gå på toaletten för henne, så dom flesta var rätt så rädda för att fråga om
man fick gå på toan. Så det var några som kissade på sig.
Och så hade man fruktstund. Då fick man ta med sig frukt hemmifrån och sen
fick man sätta sig i en ring och så läste Hedda en saga.
Och man skulle ha inneskor också och jag hade ett par gamla träskor.
Rasterna var rätt så korta. Vi hade en rast som vi kallade tie-rast. Och då
sprang vi ut och lekte. Matrasterna var en halvtimme. Då skulle vi spela
fotboll. Vi körde 3A mot resten för vi var bäst. Och en gång när vi spelade
så råkade Hans skjuta bollen rakt på Jennifers glasögon så dom gick sönder.
Då sprang alla tjejer upp till lärarrummet och sa åt Hedda.
En gång i trean så ramlade jag ner från en klätterställning ute på
skolgården och slog i ryggen. Så jag fick ligga där tills en fröken kom och
tog hand om mig. Det var massor med folk som stod runt omkr|ing och tittade
på.
Och så bar några lärare in mig i ett rum där jag fick lägga mig på en bänk.
Jag fick ligga där och lyssna på en saga som fröken läste för mig. Sen kom
morsan och hämtade mig med hennes bil och sen fick jag sluta för dagen. Man
skulle till skolsyter och ta nån spruta och då var jag jätterädd. För dom
som gick före mig dom skrämde upp alla som var kvar och sa att det var
otäckt.
Sen minns jag inte mycket mer om lågstadiet.

Mellanstadiet
Första dagen på mellanstadiet kommer jag inte ihåg första dagen.
Men jag kommer ihåg att man fick cykla dit för det fick man inte på
lågsta|diet. Jag cyklade varje morgon med Adde.
Och i femman hade vi en vickarie som hette Per Borén och han var häftig.
Han brukade nämligen göra 50 armhävningar varje gång vi hade honom. Och han
läste Robin Hood också den boken kunde han utantill. Han var duktig på
kungar med man kunde fråga honom vem som var kung 1730 så visste han det.
Våra riktiga lärare hette Gunvor Ejeberg och Maria Ardebo. Men i början av
6:an så slutade Maria för hon hade fått barn. Det var synd tyckte alla. För
hon var en väldigt bra lärare. Men vi fick en ny lärare som hette Margareta
Karlson. Hon var värdelös. Vi fick ha våra lärare i gympa det var rätt så
dåligt. För dom var inte så bra på det.
Och i sexan åkte vi på skolresa till Sälen. Och pengarna till det hade vi
samlat ihop på att ha Basarer och Discon och liknande.

Högstadiet

Första dagen på högstadiet var rätt så pirrig. Man visste inte riktigt vart
man skulle ta vägen. Man tyckte det var så stort. Och man såg alla stora
9:or i kapphallarna. Och man fick ett eget skåp med en nyckel det tyckte
man var jättehäftigt. Det fanns cafiteria med. Där kunde man gå och köpa
läsk och bullar och sånt.
Vi fick en väldigt massa nya ämnen med som tex. NO, SO, Tillval, FA mm. Vi
fick bestämda lärare I varje ämne också och det var bra.
Man fick alltid en liten rast efter varje ämne.
På rasterna fanns det mycket mera att göra på högstadiet. Man kunde spela
spel och mycket annat.
Vi fick mycket mer läxor i 7:an. Nästan varje dag. Och så fick man massor
av svåra prov man var tvungen och läsa på.
I åttan skulle man få betyg också och det var väldigt främmande. Man skulle
vara bra på lektionerna och på prov för att få bra betyg. Nu i 9:an tycker
jag inte att det har förändrats så mycket. Det är som vanligt. Men jag
tycker att det har känts bra under alla dessa år.
Ja det var dom här åren det, PHUU!