Mina nio skolår
1:a till 3:e Klass. Jag var mycket nervös. Det fanns bara två stycken jag
kände ,Jon och Karin sedan dagis. Vi var 16 elever i klassen. En kille
tyckte jag såg jätte konstig ut, han hette Oskar. Våran fröken agnes hade
långt brunt lockigt hår, var mycket snäll och rättvis. Oskar och jag blev
nästan bästisar, fast vi slogs mest. Vi lekte ofta hemma hos honom med Star
Wars gubbar. Ibland spelade vi kula också. Det busigaste vi gjorde var att
palla äpplen eller klättra på hans hustak som var ganska högt. När vi var
hemma hos mig så tittade vi på Star Wars eller lekte indianer och cowboys.
Skolan var gul och var från 1907, den heter ramsdalsskolan Vi fick en
paradel klass. De hade också två busar. Ifall inte Oskar och jag bråkade så
var det de vi bråkade med. I fyran slog vi ihop klasserna och fick en ny
lärare som heter marianne. Hon var gammal och en dålig lärare hade vi hört.
Då tog vi vår chans. Jag lugnade mig men de andra i klassen bråkade varje
dag med henne. Föräldrarna ordnade möten för problemet med fröken. Konstigt
nog fick hon reda på det. och skrev in i tidningen och hon kallade sig för
anna. I feman fick vi en ny lärare som heter pernilla. Hon var 25 år blond,
ganska bra. Då flyttade Oskar och Jag hade fått stämpel som bråkare. Det
innebar att jag inte hade några kompisar förutom en kille som heter daniel.
Han är jag fortfarande bra kompis med. Han är snäll och väldigt bra på att
rita. I femman åkte vi på ett nordiskt läger, då bodde vi i stugor med
danskar och finnar. Där tyckte jag, och en annan kompis som heter max om en
tjej. Henne följde vi efter hela resan. Våran klass skulle springa staffet
i turestad. Då sov vi på ett vandrarhem och knappt sov någonting. för vi
var uppe så sent. På tävlingen, då vann vi och fick äta på Mc donald´s. I
sexan så åkte vi på en klassresa till frisjön. Alla bode då i ett rum.
Nästan alla spelade Kotten (ett kortspel) hela tiden. Senare flyttade jag
till Grimseberg. Här bor jag fortfarande. I 7:an blev jag mobbad för snobb.
Sedan gick jag med min storebror som var långhårig. Då blev alla helt
plötsligt kompis med mig. Då sade alla att de i 8:an som rökte var idioter
men en efter en började röka märkte man senare. Nu är man kompis med de
flesta och då ser man att de retar massor av andra. Då blir man arg. Men
jag låtsas om som ingenting Har hänt. Nu går jag i nian och är orolig för
betygen. Det känns som man får sämre betyg för att man umgås med vissa
personer.
År då uppsatsen är skriven: 1992
MINA NIO SKOLÅR
Det var en sensommardag, närmare bestämt en måndag.
Idag skulle (som föraldrarna säger) allvaret börja. Jag skulle börja första
klass.
Det var en fin dag och solen strålade. Idag skulle jag för första gången gå
till skolan. Det var nervöst, men lite motvilligt följde jag mamma till
skolan. Utanför klassrummet stod redan föraldrar med sina barn och
väntade.
Jag kände nästan alla, eftersom jag hade träffat dom på lekis.
Vår fröken kom och välkomnade oss och släppte in oss.
Vi satte oss vid varsin bänk och fröken började prata.
Hon berattade lite om lågstadiet och vad vi skulle göra sedan fick vi gå
hem. Nu var det inte längre nervöst utan man längtade till nästa dag.
Dagen därpå gick vi till skolan men utan föräldrar. Vi fick säga våra namn,
sedan fick vi varsin plats, och sedan böcker. När man kom hem berättade man
stolt vad man hade gjort i skolan.
När det började dra sig mot advent tände fröken ett ljus varje vecka och
läste ur Biben för oss. Ibland sjöng vi julpsalmer medans fröken spelade på
orgeln.
Vi gjorde lekar med multiplikations|tabellen för att lära sig fortare. Det
närmade sig jul och vi fick vårt första jullov.
Efter jullovet berättade man för kompisarna vad man hade fått i julklapp.
Ämnena i ettan varierade inte mycket, det var mest svenska, oä och matte.
Det började bli sommar och man hade vant sig rättså bra vid att gå i
skolan. Efter några veckor stod man i kyrkan och sjöng sommarpsalmer. Det
var sommar|lov.
Under det långa sommarlovet hände det många saker man kunde berätta om för
kompisarna när man började igen.
Det blev lite hårdare i tvåan med mer läxor och svårare matte. Nu var
läraren idolen som kunde och visste allt.
När man började trean började skolan att bli lite jobbig. Man hade slutat
upp med lekarna och man fick mer läxor. Man kom på att dom här tre åren i
lågstadiet är några av dom jobbigare
MINA NIO SKOLÅR (NRII)
Efter ännu ett sommarlov skulle vi börja i det spännande mellanstadiet. Det
mest spännande var att man skulle få en ny lärare.
Den första dagen på mellanstadiet var precis som den första i skolan, man
var nervös.
Men det skiljde inte så mycket. Man fick lite mer läxor lite mer ämnen men
för örigt ganska slappt.
Den magistern vi fick var bra, han kunde konsten att lära ut, även om man
inte alltid lyssnade.
Månaderna gick utan större förändringar, och vi började femman. Den skiljde
sig inte mycket från fyran.
Ibland spelade vi teater för resten av mellanstadiet.
Till slut började vi på det sista året på mellanstadiet. Vi började i
sexan. Nu blev det lite annorlunda, man fick mer läxor, ibland prov.
Man började prata om högstadiet. I matte fick vi göra tester som skulle
skickas till Tune.
På våren kom några faddrar från Tune och berättade om vad som kunde hända
en liten sjua.
Med respekt för alla äldre började vi efter sommar lovet i sjuan.
Skillnaden mellan sexan och sjuan var stor, nu fick man prov med jämna
mellanrum och stora läxor.
Vi skulle nu få betyg i ett ämne, teknik. Man försökte göra så bra ifrån
sig som möjligt på dom proven.
På våren i sjuan berättade (till både glädje och besvikelse) vad man hade
för betyg i ämnet. På avslutningsdagen var det en lite spänd stämning i
klassen, skulle någon få en femma??
Många pressade på läraren och fick till slut reda på att en i klassen hade
fått en femma, det var jag.
Den dagen var jag obeskrivligt glad. Nu var sommarlovet räddat.
Efter det första sommarlovet på högstadiet hade man vilat ut och ”laddat”
inför åttan. Denna årskurs visade sig vara otroligt jobbig med ständiga
prov och läxor. Nu skulle man få betyg i alla ämnen, så det vara bara
plugga som gällde. Till julen fick vi våra första betyg som inte direkt var
till någon besvikelse, men några hade bättre. Man tänkte att man skulle
höja tills nästa år.
MINA NIO SKOLÅR (NRIII)
Vårterminen i åttan blev lika jobbig den, men jag hade nått mitt mål, jag
hade höjt medel. Sommarlovet blev räddningen, och nu är man på sitt sista
grundskoleår.
Eftersom jag inte vet så mycket om nian kan jag inte skriva så mycket, men
än så länge har det inte varit så farligt.
Förutom alla svåra standardprov i svenska. (Ha, Ha, det var ett skämt!!)
SLUT!!
Mina nio skolår
Jag började i skolan i Lövesta, eftersom vi bodde där förut. Skolan hette
Melaskolan, och var en ganska stor skola. Vi bodde en bit ifrån den, så
våra föräldrar körde oftast mig, och mina kompisar oläsligt Min fröken
hette Birgitta. Jag beundrade henne väldigt mycket. Första skoldagen var
jag väldigt nervös. Både min mamma, och de andras föräldrar var med. Vi
barn fick sätta oss i varsin bänk med vårat namn på.
Sedan var det upprop. Jag var väldigt rädd för att svara något fel när
fröken ropade upp mitt namn.
I ettan var det en skam att säga fel, eller ännu värre, få en tillsägelse.
Jag minns ännu hur jag skämdes, när jag vände mig om för att säga något
viktigt till min kamrat bakom och fröken sa till mig med sträng röst. Vi
var en väldigt stor klass, och det fanns fyra till med samma namn som jag,
så förväxlingar uppstod ganska ofta.
Jag har alltid haft ganska lätt för mig i skolan, så jag och en annan
flicka fick ha lite överkurs i matte och svenska. Hon var duktigare än jag
och hade oftast bättre på för|hören. Jag trivdes bra i min klass, men
skolan var stor, opersonlig och kanske lite skrämmande. Vi flyttade till
Viköping sommaren innan jag skulle börja tvåan. Skolan där jag skulle
börja, var mycket mindre än den jag gått i förut. Den första skoldagen där
var jag nervös. Mamma följde mig till skolan. Sedan kom en flicka ur den
blivande klassen och presenterade sig, och visade mig runt.
Sedan var det upprop. Alla tittade väldigt nyfiket på mig.
Därefter var det val av elev|rådsrepresentanter. Jag blev vald, fastän de
andra knappt känt mig i en timme! Jag tyckte att de var jättesnälla.
Även i tvåan och trean fick jag och en till läsa överkurs i svenska. Vi
läste oftast ur en bok som handlade om en ugglefamilj.
I tvåan hade årskursen två klasser. I trean slogs vi ihop. Vi fick därmed
ha två fröknar. Det var jättespännande att vara en så stor klass. Det ämne
som jag tyckte var roligast då var OÄ. Ibland fick vi gå ut i skogen. En
gång så odlade vi ärtor. En annan gång hade vi mjölmaskar i små burkar i
bänken. Några tjejer vågade inte hålla i sina, men jag tyckte att mina var
jättesöta, och hade dom gärna i handen! Det skulle jag aldrig göra idag.
Jag minns inte om jag verkligen gillade mina fröknar. Men jag hade i
allafall en väldig respekt för dem, men de var ofta orättvisa och hade
gullebarn. Särskilt den fröken som innan sammanslag|ningen hade haft den
andra klassen, var ofta partisk till deras fördel.
I fyran bytte vi stadie, klassrum och fröken. Och som jag tyckte om den
fröken! Hon var, och är, den bästa lärare jag någonsin haft. Vi fick också
några nya ämnen. Vi fick en rolig magister som undervisade i musik och
matte. Fyran var rolig. Man kände sig större och skolan var liksom lite mer
på allvar. Arbetstakten på mellanstadiet passade mig bättre.
Femman var ungefär som fyran. I sexan fick vi ha en vimsig gammal tant
några dagar i veckan. Åh, så vi tyckte illa om henne ibland. Vi ansåg att
hon var ganska senil. Hon trodde exempelvis att julafton var den 23! (Detta
var oerhört chockerande för oss, eftersom vi naturligtvis hade god reda på
detta)! Det var på mellanstadiet som motsättningar mellan klass kamraterna
började. Vi bråkade bla om en kille som jag var ihop med, men som flera
andra gillade. Jag och en kompis bråkade jämt med två andra tjejer. Ofta
grät vi och pratade med vår lärare.
Femman och sexan var en jobbig tid, med många ovänner och taskiga tjejer
som intrigerade och skvallrade på alla håll. Halva sexan var väldigt seg
och tråkig. Den lilla skolan och lärarna var utslitna, och man längtade
iväg till högstadiet. Efter ett tårögt farväl till Labanskolan följde ett
långt sommarlov innan det stora äventyret YMRINGE började.
Våra nya klass föreståndare, för det hette inte fröken längre, verkade
snälla.
Det var en stor skillnad mellan det lugna mellanstadiet och det hektiska
högstadiet. Man hade en lärare för varje ämne, och flera ämnen var nya. Man
fick ett skåp istället för en bänk, och därur fick man hämta böcker till
varje lektion. Man fick byta klassrum mellan varje lektion, och den första
veckan gick vi ofta fel.
Vad jag kände mig stor när jag börjat sjuan! Och vad små sjuorna ser ut
idag! Skolan blev med ens väldigt allvarlig, framförallt i åttan då man
fick betyg.
Men det är mycket roligare på högstadiet än vad det var på mellanstadiet,
även om själva ämnena är jobbigare. Det finns tex mycket mer folk, så man
slipper gå och nöta på sina klass kompisar jämt och ständigt.
Jag trivs jätte bra här på Ymringe. Undrar vad det blir av mig i
framtiden.
Efter nian blir det nog Samhälls|vetenskaplig linje på gymnasiet. Men sedan
har jag ingen aning om vad jag vill, eller kan, göra!
Mina nio skolår
Nu när det nionde skolåret år påbörjat känns det väldigt trögt att tidigt
varje morgon behöva stiga upp ur sängen och trampa i väg till skolan på sin
knarriga cykel.
Men hur glatt och tidigt hoppade man inte upp ur sängen det första
skolåret.
Man gick runt hemma och bara väntade på att få gå till bussen. Mycket
berodde nog också på att vi hade en så snäll fröken de första tre åren.
Jag minns mycket väl hur jag släpade hem extra mycket böcker för att jag
tyckte att vi hade för lite läxor.
Nu för tiden orkar man knappast bära hem väskan för att det är så mycket
läxor. Jag kommer också ihåg visselpipan som våran fröken hade, den blåste
hon i när rasterna var slut.
När vi började fyran kommer jag i håg att så fort våran gamla fröken blåste
i visselpipan så reagerade hela klassen. Våran nya lärare skaffade oss en
brevklass i från Danmark.
Vi spelade in olika saker som vi gjorde på video|band och skickade till
dem.
Varje vecka hade vi engelska glosor i läxa som vi fick skriftliga förhör
på. När vi hade haft för|höret så var det nästan slagsmål om vem som skulle
rätta dem.
En annan sak som vi nästan slogs om var när vi skulle byta sitt|platser i
klassrummet.
Vi hade en burk med kulor i och på kulorna så stod våra namn. och det var
vem som skulle dra kulorna som vi jämt bråkade om.
När vi hade geografi och skulle lära oss olika länder och städer så
förstorade vi upp en karta som vi satte på väggen och på den kartan kastade
vi pil.
Man fick olika poäng ju närmre den rätta platsen man kom.
I sexan gjorde vi en skolresa till Danmark.
Vi hälsade på våra brev|kompisar och det var riktigt roligt.
Det enda som inte var så bra på mellanstadiet var läxorna.
Vi fick varje vecka ett häfte med olika ämnen i som vi skulle göra och
lämna in på fredagarna. Om man gjorde alla uppgifter|na på en dag så var
man läxfri hela veckan, förutom de engelska glosorna. När vi sedan började
i sjuan så var det som jag tyckte var jobbigast, läxorna.
Eftersom jag inte var van vid att ha läxor till varje dag.
Det roligaste i sjuan var när vi åkte till Hagberga tillsammans med de
andra sjuorna.
Första terminen i sjuan var roligast när man fick några nya ämnen.
Högstadietiden har varit jobbig och tråkig men en del roliga saker har man
ju varit med om också. Men visst längtar man tills det är över!
Mina nio skolår
Den allra första dagen i skolan var hemskt nervös. Men man tyckte ändå att
det skulle bli jätte roligt att börja skolan. Första dagen var alla
föräldrar med, och alla barnen satt precis stilla i bänkarna och lyssnade
när fröken berättade vad hon hette, vad vi skulle lära oss den första tiden
när vi hade raster och vad vi skulle ha för lektioner. Sedan frågade hon
alla om dom hade några frågor. Dom följande dagarna fick vi böcker, pennor
och allt annat som behövdes. Man fick också sina platser, och bänkarna
skulle justeras så att dom passade just ens egen längd. Det gjorde
vaktmästaren.
Sedan berättade fröken att man kunde ta med sig ett fint skyddspapper att
lägga i bänken. Det gjorde man så fort man kunde. Man gick i affärerna och
letade efter det finaste man kunde hitta. Jag tror jag hade ett med Musse
Pigg på. Det papperet kunde man också ha till att slå om böcker med. Efter
några dagar när man hade fått iordning allt så kunde den riktiga
undervisningen börja. Man började lära sig bokstäver. Men som tur var så
kunde jag läsa och skriva innan jag började skolan, så det var inte så
svårt. I klassrummet hade vi en lång rad med bokstäver, och under
bokstäverna så fanns det en bild på någonting som började på den
bokstaven.
Sedan började vi lära oss addition och subtraktion. Man tyckte att det var
otroligt att det fanns så mycket spännande att lära sig. Man satt helspänd
på lektionerna och lyssnade på allt fröken sa. Visst, det fanns ämnen som
man inte tyckte var så jätte roliga men när man gick i 1:an så fick man
alltid fram det positiva med det.
Eftersom vi var minst på skolan så hade vi fått faddrar som skulle hjälpa
oss om vi tex. inte visste var någonting låg. Vad jag kan minnas så gick
1:an ganska fort. Det berodde antagligen på att man tyckte att allting var
så mycket roligare med skolan än vad man tycker att den har varit nu dom
sista åren.
Sedan skulle man börja 2:an och då var det samma sak igen med bänkpapper,
höja bänkarna eftersom vi hade vuxit under sommar lovet, läxor, raster
etc…
Jag själv tycker att åren mellan 2:an och 5:an gick väldigt fort. Man har
inget större minne av dom. Förutom lärar|byten och sådant
I 5:an blev vi blandade med 4:orna, och det var nytt för våran skola. Men
det gick väldigt bra. Man fick nya kompisar men själv tror jag inte att man
fick fler kompisar som man kanske borde ha fått utan man förlorade många
som man hade haft förut eftersom man inte gick i samma klass längre.
I 5:an började man också känna att man hade blivit större. Nu var det ju
bara ett år kvar tills vi skulle vara störst på skolan.
Så kom då 6:an. Vi blev blandade med den dåvarande 4:an och blev 4-6 a och
4-6 b. Nu skulle vi börja prata om 7:an och Jan Olofsson kom och
informerade oss om tillval och annat man behövde veta. Nu skulle vi också
få åka med Sj-bussen.
När vi började efter sommar|lovet så blev vi presenterade för våran
klassföreståndare och för våra klasskompisar. Nu hade vi från Mellinge
blivit uppdelade i 3 klasser
Vi fick våra skåp och sedan fick vi bekanta oss lite med omgivningen. 7:an
ø 6:an gick väldigt fort och nu går man i 9:an. Det är jobbigt med alla
läxor men man måste ju försöka orka med dom för det gäller ju iallafall ens
egen framtid.
Slut
Mina nio skolår
Jag stog på skolgården och tittade nervöst på den stora ingången. Fröken
skulle hämta oss där så att vi inte skulle gå till fel klassrum. Det stod
många andra ettor samlade där. Några kände jag igen sen dagiset men de
flesta hade jag åldrig sett förut.
Jag gick dit och började prata med dem. Efter ett tag kom fröken och sa att
alla otydligt i 1 a tydligt skulle följa efter henne. Hon hette
Solveig och jag tyckte att hon såg väldigt snäll ut. Vi kom in i ett ganska
litet klassrum där bänkarna stod formade i en ring.
När vi hade satt oss började fröken med att presentera sig och välkomna oss
till skolan. Sedan började uppropet, hon sa vårt namn och vi svarade med
ett ynkligt litet ja. När uppropet var klart började hon berätta lite om
skolan och hur vi skulle uppföra oss där. Inget spring i koridorerna os.v.
Efter det började hon dela ut en massa stenciler som vi inte kunde läsa.
Det var det sista hon gjorde på vår första skoldag.
Första skolåret var nästan som att fort|farande gå på dagis. Det var någon
form av lek med i nästan allt vi gjorde.
Tex när vi skulle lära oss bokstäverna så skulle vi först forma dem i lera
och sedan skulle vi rita en teckning där bokstäverna fanns med. I matten
lärde vi oss ramsor och på gymnastiken lekte vi bara.
Först fick vi nästan inga läxor alls, vi tjatade på fröken för att få mer
läxor och det första man gjorde när man kom hem från skolan var läxorna.
Andra året i skolan tyckte jag var lika kul som det första. Lektionerna var
inte särskillt allvarliga nu heller men vi fick lite mer läxor och vi lekte
inte lika mycket Ibland fick vi t.om läxförhör, men de var så lätta att de
flesta hade alla rätt Fortfarande gjorde jag läxorna så fort jag fick dem.
På gymnastiken började vi göra uppvisningar för våra föräldrar Vi dansade
och gjorde kullerbyttor och sånt. Jag tyckte inte alls att det var kul, men
när vi sedan kom i tidningen så började jag tycka att det var roligt.
Veckan innan skolavslutningen gjorde vi nästan ingenting. Vi satt och
ritade sommarbilder eller gjorde midsommarstänger på nästan alla
lektionerna.
Min första skolavslutning kommer jag inte ihåg men den andra tyckte jag var
under|bar. Solen sken och vädret var helt perfekt. Alla låg och
mellanstadie eleverna gick i en lång rad till kyrkan.
När vi hade satt oss ner började prästen berätta något från bibeln, och
sedan skulle jag och några andra gå fram och sjunga. När vi var klara kom
mellanstadie kören fram och sjöng några visor. Efter det började rektorn
prata och sen var det slut.
När det var några veckor kvar av sommar|lovet längtade jag nästan tillbaka
till skolan.
När vi började trean så kunde vi läsa ordentligt så nu började på allvar.
På OÄ lektionerna började vi läsa historia och geografi. Vi fick mer läxor
och även några prov.
I slutet av terminen skulle vi få omdömen så jag gjorde fortfarande alla
läxorna ordentligt. Jag fick bra resultat på alla proven, så jag såg fram
emot kvartsam|talet.
Efter halva terminen fick jag reda på att jag skulle flytta till Almstad.
Jag hade aldrig hört talas om det stället förut men jag fick reda på att
det var långt från Broborg.
När jag hade fått reda på att jag skulle flytta så struntade jag i läxorna.
Jag tyckte inte att det gjorde något eftersom jag ändå skulle flytta.
Jag flyttade precis efter påsklovet och när jag kom till Almstad hade de
inte haft påsklov än.
Det var ingen i min nya skola som visste om att jag skulle börja där, men
till slut fick jag börja i 3a. Det var bara 13 elever i den klassen och jag
tyckte att det var väldigt lite. I min förra klass hade vi varit 27
stycken.
Första dagen i min nya klass hade vi ett läxförhör. Jag fick vara med även
fast jag inte hade haft läxan. När vi sedan fick tillbaka det var det bara
jag och en till som hade alla rätt. Då var jag väldigt stolt.
Det var lätt att komma in i den nya klassen för de gjorde så mycket
tillsamm|ans. Bla gjorde de en pjäs om några troll som hittade en skatt i
ett slott. Jag spelade troll. Kläderna gjorde jag av en gammal pyjamas som
jag klippte sönder. I håret hade vi satt gamla löv och ansiktet var målat
med brun vattenfärg. Vi spelade den här pjäsen på avlutningen inför hela
skolan.
I min paralellklass gick det en tjej som var från Ungern. Eftersom jag
också kan prata ungerska så blev vi bästisar.
Lågstadiet gick väldigt fort, för att det var kul.
Det blev ingen stor förändring när jag började i mellanstadiet. Engelskan
hade vi ju börjat lite med redan i trean så det var ju inte heller något
nytt.
På gymnastiken fick vi för första gången en riktig gymnastiklärare så nu
började vi träna mer bollspel och friidrott. Nu när vi fick mera läxor
började jag tycka att det var lite tråkigt. Inget nytt utan samma sak varje
dag. Visserligen hade vi ju friluftsdagar men det var inte många.
Det roligaste i både fyran femman och sexan var mjölkstafetten och AM Alm
olympiaden.
Vi tränade i veckor inför mjölkstafetten. Det var en stafett med 7
sträckor, minst tre av löparna skulle vara flickor.
Första gången jag var med så tappade jag pinnen så vi kom bara sexa. Det
var ju inte så kul./ I femman och sexan gick det bättre då kom vi fyra.
Efteråt hade vi en klassfest för att fira placeringen. AM Alm olympiaden
var vi bara med i en gång. Alla i klassen var med i alla grenarna ändå gick
det ganska dåligt för klassen. Precis innan 60 m starten så skulle jag
hoppa över ett staket, då skar jag mig i baken på en rostig spik. Jag fick
skynda mig hem och byta kläder för byxorna blev ganska blodiga. Jag hann
precis tillbaka till kulstötningen. Där gick det jättebra. Jag kom trea och
fick klassens och skolans enda medalj.
Mellanstadiet var ganska jobbigt så jag tyckte att det gick väldigt sakta.
I slutet av sexan pratade vi mycket om hur det skulle bli i sjuan. Vi hade
hört mycket om alla läxor och för att inte tala om alla prov. Samtidigt
skulle det ju bli kul på högstadiet det fanns ju många snygga killar där.
Min klass brukade kallas för skolans skräck i mellanstadiet så nu när vi
kom till högstadiet trodde lärarna att vi var en bråkig klass. Varje ny
lärare vi fick började lektionerna med att säga att vi skulle skärpa oss
och att vi inte längre var barn o.s.v. I själva verket var vi inte en
särskillt bråkig klass.
Vi fick inte särskillt mycket läxor och prov i sjuan, men desto mer i
åttan. Eftersom vi snart skulle få betyg så gjorde man alla läxorna
ordentligt.
På rasterna fanns det mycket att göra. Vi brukar ha schack turneringar
eller så brukar vi spela kort. Vi som hade träslöjd fick göra olika spel
och sätta upp dem på väggarna, men spelen blev snabbt förstörda. Man kunde
inte heller ha blommor i korridorerna för de blev nedsparkade.
I mitten av åttan fick jag reda på att jag skulle flytta igen. Denna gången
till Ämtravik.
På avslutningsdagen hade klassen en avskedsfest för mig. Jag visste inte om
det först och blev väldigt förvånad när dem efter kyrkan satte en huva på
mitt huvud och föste in mig i en bil. Vi åkte hem till en av mina
klasskamrater och det var en väldigt rolig fest. De hade ordnat ett litet
disco. Festen varade nästan till kl 1 och innan den var slut fick jag en
guldring av klassen.
Att komma till en ny skola nu var inte alls som på lågstadiet. Då blev man
kompisar nästan första dagen, men nu tog det lite längre tid. När jag nu
kom till skolan första dagen så var det många som sneglade ått mitt håll.
Det enda jag frågade någon var om detta var 9h.
Eftersom jag inte hittade så bra i skolan första veckan så hängde jag på
några av tjejerna. Ganska snart fick jag kompisar, särskillt från 9 k
eftersom de bor i närheten av mig.
I vissa ämnen så hade dem lärt sig mer än jag. Särskillt i biologi och
kemi, men annars var det inte så svårt att byta skola.
Hittils har nian inte varit lika jobbig som åttan. Det är mindre prov nu.
Jag tycker att mina nio första skolår har varit ganska bra.
Mina nio skolår
– Dagen kom, och nu ska jag börja mitt första skolår. Jag var närvös och
fundersam hur skolan skulle vara.
Jag gick in i skolan med mina föreldrar, när vi hade komit in så satte man
sig vid en bänk och väntade på att fröken skulle ropa upp ens namn. När man
satt där, och tittade sig om|kring så hörde man många barn i min ålder
prata med sina föreldrar.
– Men plötsligt så hörde man en röst seja ”välkomna”.
man satt där som non sten figur och tittade bara rakt fram, medans
föreldrarna hälsade på fröken. fröken tog fram ett papper som hon läste upp
våra namn på, sen talade man om om man var här. Första skoldagen var rolig
som man trode, man gjorde inte så mycket förutom att man fick sina skol
böker som man kunde lägga i sina egna benkar, som man hade fått. Man satt
och pratade med sina nya kompisar visa var snälla andra duma.
När skolan hade holt på i en vecka så var arbetet fullt i gång. Man hade
bara mate, sv, so, oä i huvudet men anars så var det rätt roligt där.
När man kom hem så gjorde man sina läxor och det var hjätte kull, förutom
när föreldrarna inte hade tid och föhöra mig.
Skolan hade hållt på ett tag och man satt inne och jobbade, men nu tyckte
man att skolan var jobbig, förutom alla sina raster man hade såklart.
Man tyckte i bland att det var jobigt att gå till skolan på morgonen, så
man började bråka med sina föreldrar. Det var inte så bra, fördå kom man
för sent till skolan, och då fick man en prick.
När man hade fått tre prickar som det hette så fick man sitta kvar i skolan
i en halv time, det var inte roligt.
När man satt kvar så fick man göra allt tråkit som man inte hade hunit
under skol dagen.
tex. göra sin matte läxa eller läsa en bok.
men det var ju mest dom bråkiga pojkarna i skolan som satt över.
Men nu tycke man inte att skolan var så rolig som man trode, den var alltså
förjäklig.
Tidiga mornar, läxor, en sur och tjatig fröken det var alltså ganska
jobigt.
Men åren vandrade i väg och nu hade man börjat i 3dje klass.
Då var allt rätt så kull för man var störst på Lågstadiet.
Och vi hadde fått ett nyt ämne okså det var slöjd.
Slöjden var det roligaste ämne man hade när man gick i 3dje klass. Man
dellade in sej i grupper, en vis grupp fick sy-slöjd och den andra grupen
fick trä-slöjd.
Det man gorde på slöjden fick man ta hem och ge till sina föreldrar i
prisänt eller behålla dett själv, det var bra med slöjd.
Men nu till raster
När man hade haft ett långt osäker inskrivning gomin pass tydligt
så fick vi 20 min rast.
Det man gorde på rasterna var olika saker som tex: Man dellade upp lag och
spellade fottboll på en plan, eller så lekte man häran på täpan. häran på
täpan var nog det som var roligast för då kunde man visa sin styrka för
alla andra som var minde en sig själv.
Men det som flickorna gjorde var litte anorlunda en det som vi pojkar
gjorde. flickorna hoppade hopprep med varan, eller så lekte dom med en rock
ring. Den hade dom om magen så vikade man litte så snurrade den runt
magen.
Den längsta rasten som man hade var lunch rasten den var på 45 min. Den
tiden var för att man skulle kuna ätta up sin matt och leka litte inan man
gick in på nästa lektion.
Men sen på efter midagarna så hade man bara små 10 min raster så man kunde
springa av sig litte.
Men nu kom den tid man hade väntat på, Man hade börjat i ”mellanstadiet”.
Det som var rolig att börja i mellanstadiet var att man fick cykla till
skolan. Man tog cykeln dit och hem det var inte alls jobbigt.
Men det som var jobbigt det var att man fick ett språk dätta år, det var
engelska.
Engelska var det jobbigaste ämnet man hade i skolan. Man skulle kuna utala
ord rätt tex: This, Those, de var ord som man skulle använda tungan med.
Men det som var så svårt det var dom engelska läxorna man fick typ 10
glosor som man skulle klara på 3 dagar.
Man fick deså en ny lärare i mellan stadiet hon var mycket argare en den
man hade i låg stadiet. Det minsta man gjorde så åkte man ut diräkt, tills
man hade skärpt sig, men på sätt och vis så var det bra.
Men det som man var räd för När man gick i mellanstadiet det var dom duma,
arga sexorna.
sa man nått så fick man altid stryk.
Men nu så har man börjat i Högstadiet. Där är allt jobigare en dom första
skol|åren. Man får mera läxor där, som i mellan stadiet fick man 10
engelska glosor nu får man 30 st.
Men det som är jobigast är att mellan varje lektion så har man en ny
lärare, och man har bara 5 minuter på sig mellan varje lektion.
Men det som man inte hade föra åren det var skåp, men det har vi detta år.
det är mycket bätre.
Så har vi ju fått två klass före|ståndare, dom hetter Björn och Ingegerd,
dom är snälla förutom att Björn kan vara sjatig i bland.
Man har okså delat in två ämnen i allmän och säsid grupp, det är i
engelskan och svenskan.
Men nu har jag jobbat i skolan i 9 år så hoppas att det snart är slut i
skolan.
slut
Mina nio skolår
Det hela började i augusti 1983. Jag var väldigt spänd på hur det skulle
bli att gå i skolan, jag fantiserade om hur roligt det skulle bli eller
rentutav hur tråkit, eller jobbigt det skulle vara att gå i skolan. Dagen
den var kommen då jag skulle gå till skolan. Det var inte långt att gå, för
jag bodde bara femtio meter i från skolan i Lärarbostaden, mamma var lärare
vid Odå skola där jag skulle börja de första sex skolåren i mitt liv.
När jag kom till skolan och såg hur mycket folk det var och så stora de
var, blev jag som en liten första klassare nästan rädd. Helt plötsligt får
jag syn på min granne Henrik som är tre år äldre än jag. Vi pratade en
stund om jag inte mins helt fel. Han visade mig mitt blivande klass rum som
jag skulle vara i dom närmaste två läsåren.
Våran lära rinna var i klassrumet och hälsade oss välkomna. Se gick det
bara av farten det läs året. Äntligen det ätter längtade Sommar lovet. Det
lovet var ganska snart över då började det andra året i skolan det var
ganska likt det första året efter som vi gick i en ett-tvåa sama lärare och
sama gamla vanliga klass rum. Det året gick nästan lika fort som det före
gående året.
Det blev en större skillnad att börja i trean än dom två före gående åren.
Vi bytte lärare och klassrum. Det blev mer ansvarfullt och krävande av en
själv, mera läxor och jobbigare tal i matte. Det året kändes som en
evighet, antligen var skolåret över. Fyran var ju i stort sett lik trean så
jag gör ett hopp in i femte klass nu blev det ändå värre, mycket läxor och
prov. Vi fick vara med och sköta biblioteket och så skulle vi helt
plötsligt vara faddrar för dom som gick i ettan, vara med och hjälpa dom
att låna böcker och läsa för dem, hjälpa dem att knyta skrislorna och ta
hand om dom när dom blev lessna eller hade gjort sig illa. Men i sjätte var
det vi som var störs på skolan och skulle vara som en förebild för dom
mindre eleverna. alla läntade till i maj då vi skulle åka på lägerskola
till Klövboholme mellan Landbro och knegesta. Skolavslutningen i sexan blev
något speciellt. Dom hoppades att vi skulle trivas bra på den nya skolan,
en del lärare började att fälla några tårar.
Det blev pirigt att komma till den nya hög|stadiumskolan den vär så mycket
större och nyare än den gamla trygga skolan. Vi letade oss fram efter
skjyltar och plakat till vårat blivande klassrum där stog våran nya
klass|foreståndare. Vi blev upp ropade efter klasslistan. lärarna
presenterade sig och vi fick lite böker vi gick runt i skolan och för sökte
att lära sig och att hitta men det var inte det lättaste men till slut
hittade man ju ganska bra. Det skillde sig ganska bra i från
mellanstadiumet, det var mera läxor, mer prov och strängare, sjuan gick
ganska fort. Åttonde klass var i bland lättare än sjuan men också svårare.
Så kommer betygen i Åttan också då är det ju extra pirrigt med tanke på
betygen. Men det gick hyffsat. Det hära med nionde klass vet jag inte så
värs mycket om men hittills har det varigt bra.
Mina nio år
I ettan var jag liten och korkad Jag var dålig i skolan. Det värsta ämnet
var skrivning. Jag skrev Jättedåligt. Men en gång hjälpte min syster mig
med skrivläxan hon gjorde så här. Hon tog alla ord som jag skrev dåligt och
jag fick skriva dom snyggt om och om igen tills det blev bra. Nästa dag i
skolan frågade fröken om klassen hade gjort läxan. Jag kom fram och visade
men fröken trodde inte att jag hade skrivit det.
Mina nio år
I tvåan hände inte särskilt inte mycket. Jag var lika dålig i skolan som i
ettan. På rasterna spelade vi fotboll det var nästan jämt Jag Peter och
Andreas mot resten. Vi vann ofta. I trean var det sista året på låg
stadiet. Fram till julen läste fröken advents|kalenderbok för hela klassen
och vi fick klistra upp märken på kalenden. Boken hadlade natuligtvis om
Jesus. I fyran blev det engelska som det stora ämnet men det blev jag inte
bra på heller, men mattematik var mitt stora ämne det var jag bäst på i
klassen. Jag var ett mattematikgeni sa fröken. Vi hoppar över femman och
till sexan det gjick åt skogen. Allt gjick snett om jag inte skötte mig
skulle jag få gå om sexan så fröken. men så blev det inte jag klarade sexan
men fick lite kvarsittingar m.m.
Mina nio år
I sjuan var jag busig fick dåligt på alla prov det blev jobbit med nya
lärare och nya ämnen. I åttan blev det roligare bättre betyg bättre påäng
på proven sommaren gjick och vi börj|ade i nian och nu sitter vi här och
skriver tråkig uppsats.
Slut
Läraren har rättat i originaltexten
Min syn på skolan
Som det är nu slutar vi för sent. Det är bättre att vi börjar lite tidigare
och få komma hem tidigare.
Sommarlovet behöver inte vara så långt som det är nu. Det är bättre
att sport- och påskloven blir någon vecka längre och att det blir några
flera lovdagar.
Idrott har vi för lite av. Minst tre timmar per vecka.. Det behövs
också mera styrke- och konditions|träningar för det behöver man på
lektionerna så att man jobbar lite bättre och orkar mera.
Det är för lite 40 minuters lektion nu. Jag tycker de flesta
lektionerna ska vara 40 minuter. Men inte ämnen som slöjd och idrott. Det
skulle vara bra om det fanns särskilda lektioner som man kunde göra läxorna
på. Grupparbeten borde vara mer av än det är nu. Man ska inte ha mr än 60
minuters raster. Men lunchrasten borde vara längre för man hinner bara
stort sätt äta.
Skolmaten borde förbättras. För som det är nu så är det inte många
som äter maten. Jag tycker det borde löna sig att ha bättre mat. För då
skulle flera äta och maten behöver inte kastas bort. Jag tycker att man
inte ska få räkna ut medel efter prov. För de som är under medel kan
tröttna och inte bryr sig om att läsa till flera prov.
Det finns många lärare som bara gå på proven när de sätte betyg på
en. Det tycker jag är helt fel. De måste ju också rätta sig efter hur man
är på lektionerna och på läxförhörerna.