Mina nio skolår.
Jag hade längtat så mycket till första dagen i skolan, och äntligen var det
augusti 1983. Jag skulle börja på Kniberga, riktiga skolan. Förut hade jag
gått på lekis, men nu började det ”roliga” på riktigt. Innan jag började
skolan hade jag tagit ”privatlektioner” av min mor och far. Nu var det inte
min mamma och pappa som skulle leka lärare längre, utan vi fick en fröken.
Else-Maj Wikander heter hon. Hon var över femtio när vi fick henne. Då sade
hon att vi skulle bli den sista klassen. Hon har gråbrunt hår i page. Hon
är väldit kort. En del killar växte om henne när de gick ut trean. Till
sättet är hon lite gammaldags, men det behövdes nog till oss ”vildingar”.
Äldre kompisar hade berättat att om man inte var snäll fick man sitta i
skamvrån. Detta hände inte mig, eller någon annan. Else-Maj var snäll. En
del tyckte att hon var sträng, men det var de som bråkade mest och inte
gjorde läxorna. Vårat klassrum var ganska stort. Katedern var i fram. I
bakre delen var en soffgrupp. På väggarna var det posters på Carola och
Herreys.
Vi lärde oss alfabetet. Då skulle vi till exempel säga a, a, a. Sedan
skulle vi berätta hur tungan formades när man sade a. Så höll vi på länge.
Till slut kunde man läsa också. Vi delades in i grupper, de som hade lätt
för att läsa, de som hade svårt för att läsa, och de som var mitt i mellan.
Man fick stycken som man skulle läsa hemma. Vi lärde oss också att räkna i
lågstadiet. Plus och minus gick lätt för nästan alla. Sedan skulle vi lära
oss gångertabellen. En gång i veckan hade vi ett prov på hundra tal i
gångertabellen. Sedan kunde man räkna också.
När man skriver att man lärde sig läsa, räkna osv, ser allt så lätt ut. Men
så lätt var det egentligen inte. Det kom många tårar innan det gick som man
ville. Då var man så stolt, man hade också all rätt att vara det, tycker
jag.
Innan vi började mellanstadiet fick vi gå och hälsa på Helny Broman. Det
var spännande. Alla på Graninge var så stora, och de läste engelska för
oss. Man kunde lite engelska, men trodde inte att man skulle bli så bra som
sexorna.
Första dagen i fyran följde de flesta föräldrarna med. Mamma följde med
mig. Vårat klassrum var stort, gardinerna var röda. Hela våran skola var
nyrenoverad, precis lagom till dess att vi skulle börja där. Helny, våran
fröken var inte heller lång. Hon var lite längre än Else-Maj, men inte
lång. Hennes hår var mörkbrunt med lite gråa slingor. Engelska var det
roligaste ämnet. Helny hade en ”engish box”. Där var det massor av saker
som vi skulle kunna på engelska. I början lärde vi oss alla färger. Sedan
kom alfabetet. Fortfarande var engelska det roligaste ämnet. Matten var
lite svårare än på lågstadiet. Fortfarande var det en tävling, om vem som
låg först i boken. På svenskan fick vi skriva berättelser i
berättelseboken. I början av fyran fick vi skriva en berättelse om hur vi
trodde det skulle bli när vi var 15 år. Killarna ville ha moppar, men jag
kommer inte ihåg vad jag skrev. Den berättelsen skulle jag vilja läsa idag,
vid 15 års ålder. På OÄ:n fick vi ofta göra grupparbeten, och sedan
redovisa på ett föräldramöte.
På mellanstadiet när det var julfest eller någon annan slags fest, uppträde
ofta jag, och några till. Vi gjorde gymnastik och dansade. Alla var
avundsjuka på oss. För vi fick vara inne och träna på rasten, när de andra
måste ut. När vi var ute på rasten gjorde vi gymnastik, spelade fotboll,
eller lekte husknuten.
Mellanstadiet gick snabbt. Det var roligt, och man tyckte för det mesta att
Helny var en bra fröken.
När vi började högstadiet var vi alla nervösa. Visst hade vi varit här och
tittat. Men nu var vi sjuorna som de skulle ringmärka, stängda in i skåpen,
och stoppade i toaletten. Detta hände förstås inte. Vi fick några nya
ämnen, fysik och kemi. I början tyckte man att de var roliga, sedan var de
ganska svåra. Alla tyckte vi att vi hade för många prov, mest av alla. Det
fick vi också, men värre skulle det bli. Jag är inte emot prov. Jag tycker
att prov är nyttiga. I lagom mängd. Alla ämnen blev svårare, man fick kämpa
mer. Fast sjuan var mest repitition av mellanstadiet. I åttan blev det
mycket nytt. Matten blev väldigt svår, och jag tänkte ofta på att byta till
allmän, men gjorde det aldrig, Vi hade engelska standardprov som inte gick
bra för mig. Resten av ämnena gick ganska bra.
På högstadiet blev plötsligt loven mycket kortare. Det kändes så i
allafall. Nu har man det jobbigaste läsåret kvar. Det känns inte så bra,
men det är bara att jobba på. Har det gått bra i åtta år, ska det väl gå
bra i nian också.
Eller…?!?
Välarbetat få fel. OBS! vårat!, våran!
