4 – Sida 8 – Skrivbanken

ATT BYTA SKOLA!!!
Jag kom till den här klassen i årskurs sju. Det var väldigt skönt att få
byta både klass o skola o att få slippa sina gamla klasskamrater.
Den här klassen har hjälpt mig mycket. Fast dom flesta inte är
medvetna om det. Dom har lärt mig att säga ifrån o så har dom gjort mig en
hel del tuffare. Jag kan göra det mesta nu och jag vågar mer.
I min gamla skola var allt förskräckligt. Jag hade bara tre kompisar
där. Dom var också mobbade. Jag vet inte varför Lisa var mobbad. Hon gick
ju i årskurs åtta då, förmodligen så vart hon mobbad för sitt utseende. Men
Lina och Zakarias vart nog mobbade på grund av mig.
Varför jag vart mobbad var nog för att jag hamnade i samma klass som
Albin O. Vi har aldrig kommit överens, trots att vi känt till varandra sen
i årskurs tre. Han bråkade då ofta med mig. Men i sexan var han värst, för
det var då vi hamnade i samma klass för första gången.
Och så fanns det elever fr akallaskolan som jag aldrig kommit överens
med, och så hamnade jag i samma klass som dem… typiskt va? Dom enda och
nya eleverna var Lina, Zakarias o två elever till. Dom andra var elever som
hatade mig, och hatar mig fortfarande.
Det värsta var att jag inte kunde göra något åt det. Jag gick o
klagade hos lärare, till och med rektorn. Men dom gjorde inget åt det. Och
jag vågade inte kaxa emot Albin eller dom andra. För då hade jag nog råkat
riktigt illa ut. Så jag slutade bry mig. Jag struntade i alla dumma saker
han sa till mig. Jag tog det bara lugnt och lotsades som om han inte
existerade.
Han tröttnade då på mig och gav sig istället på Lina och Zakarias.
Zakarias var mycket känslig o började lätt gråta, men Lina var starkare.
Men ibland så sprack det hos henne med.
Så Lina slutade vara med mig, Zacke o Lisa. Istället försökte hon få
kontakten med den tuffa gruppen. Dom vart snabbt vänner, men tröttnade på
henne efter någon månad. Desiréen berättade för mig att dom tröttnade på
hennes malliga o skrytande beteende. Så hon kom tillbaka till oss, eftersom
hon visste att vi aldrig skulle dumpa henne.
Zakarias var fortfarande lika känslig, så jag började stötta honom.
Jag sa åt honom, att om han inte vill bli mobbad så måste han kämpa. Han
fick absolut inte börja gråta, för då skulle det bara bli värre.
Jag började vara mer o mer med honom, jag gick till och med till skolan när
jag var sjuk. Jag stannade i skolan bara för att stötta honom. Och han
visste det.
Det tog några månader innan han slutade gråta. Han vart tuffare o
Albin tröttnade på honom. Lina hade också slutat bry sig, så Albin slutade
mobba henne med. Och nu när han inte hade någon att mobba så tog han till
med en ny taktik.
Han började sparka sönder mitt lås, han klottrade på mitt skåp o
trampade på mina saker.
Men han lyckads inte knäcka mig, så han vart värre. Vintrarna vart
värst. För då kastade han o hans kompisar snöbollar m isklumpar eller
kottar inuti. Jag kom ofta hem m röda märken, bulor o blåmärken i ansiktet.
Mamma vart orolig, o likaså pappa. Men dagarna gick och han vart värre. När
snön smält kastade han sand o grus i mina ögon och på mitt ansikte.
Jag mådde då mycket dåligt och vi hade möten m Rektorn o Albins
föreldrar. Men rektorn försvarade mig inte, han tyckte att jag var
problemet, och det vart aldrig någon förändring. Albin började ge sig på
Zakarias o Lina igen.
Jag fick dåligt självförtroende o mådde väldigt dåligt. Tillslut så
fick jag lov att byta skola.
Och jag hamnade i den här. Jag vart riktigt förvånad på hur lugn och
trevlig den här klassen var. O redan första dan var jag mitt gamla, glada
jag.
Jag trivs fortfarande, trots att jag vet att det finns folk i den här
skolan som inte är så förtjusta i mig. Men jag är nöjd så länge som jag
inte blir mobbad.

Mina skolår

När jag började första klass tyckte jag det skulle bli roligt att börja
skolan och lära mig räkna och få nya kompisar.
Men när man blev äldre och gick i femman började man tröttna. När jag
började 6:an kände man sig så liten och alla dom äldre niorna tittade på
mig som att jag var en liten myra. Det kändes inte bra att vara minst i
skolan igen det kändes som att börja ettan igen fast man var äldre och
skulle börja sexan och i en ny och helt främande skola.
I 7:an och 8:an började skolan lite mer på alvar och man var tvungen att
plugga mer för att det skulle gå bra för mej men jag tängte, det ordnar sig
jag klarar mig men så är det inte man måste plugga hårt för att komma
någonstans här i livet.
Men nu i nian började jag förstå att skolan inte är någon lek och jag
började plugga mer på prov och läxorna och då gick det bättre för mig jag
fick mer godkända än inte godkända då förstod jag att det inte är en lek
men ibland tänker jag att jag vill gå tillbaka till 6:an och börja om allt
och plugga så jag kan välja den linje jag vill ha och tjäna mycke pengar.
Ibland vill jag gå tillbaka och ändra på mina fel. Men nu går jag i 9:an
och det är sista året i grundskolan och man kan inte ändra på det förflutna
även fast jag vill det. Och nu vet jag att skolan har en oläsligt ord
del av min framtid. P g a skolan kan jag få ett yrke och tjäna pengar så
jag kan försörja min familj sen med mat och sånt man behöver.
Nu när jag ska söka till ett gymnasium är det svårt för man vill gå på en
bra linje så man får ett bra jobb. Och man vill oxå att det ska vara nära
så man inte behöver gå upp så tidigt på morgonen. Och det ska vara roligt
också så man inte får ett jobb sen som man inte trivs med.

Mina skolår
Jag kommer ihåg när jag skulle börja skolan för första gången. Jag var
jättenervös för att jag skulle få nya kompisar och en lärare dessutom. När
jag klev in i klassrummet så välkommnade läraren mej och sa att jag kunde
gå och sätta mej. Jag satte mej brevid en tjej som hette Susanna hon var
jättesnäll.
Senare terminen så var vi bästa kompisar.
En gång så skulle vi på teater och det var första gången för mej, jag
hade aldrig varit på teater förut. Vi skulle se ”Mio min mio” och den var
jättebra.
Nu hade det gått några år och min bästa kompis Susanna skulle sluta i
våran skola och det tyckte jag var jättetråkigt. Hon skulle börja i
Ljungstedska skolan. Vi lekte och höll fortfarande kontakten men inte lika
mycket.
Åren gick och vi hade tappat kontakten.
Och så fick jag också reda på att några i våran klass var tvungna att
byta till b-arna för att vi var för många i klassen. Då vart det ju
självklart att jag fick byta för att jag stod först på klasslistan. Nästa
dag så fick vi gå över till dom och jag ville verkligen inte det, men jag
träffade en ny kompis som hette Sofie och hon var jättesnäll och jag
trivdes faktist i den nya klassen. Jag tyckte faktist att den nya klassen
var mycket roligare. Åren gick återigen, fast ännu snabbare den här gången.

Nu började jag femman och jag och Sofie var bästa kompisar nu. Våran
klass ville göra något roligt och då bestämde vi oss för att ha disco för
ettor och tvåorna. Det gick bra och vi fick ihop tillräckligt med pengar så
att vi kunde åka på en klassresa. Vi bestämde oss för att åka till
Paradiset och övernatta där. Det låg i Vittinge och vi skulle vandra dit
från skolan. Sofies pappa skulle följa med och filma allting. Det skulle
bli kul, när vi kom fram så skulle vi bada men det var för kalt för det, så
vi spelade strut|fotboll istället och då skulle man ha en strut på huvudet
medans man försökte sparka bollen och det var jättekul. Senare skulle vi
grilla korv runt brasan och det var jättemysigt. Vi satt uppe jättelänge
och hade kul med alla spökhistorier som vi fick berätta. Sen när vi skulle
sova så kunde jag inte det, jag låg uppe nästan hela natten men det gjorde
ingenting. Nästa dag när vi vaknade så fick vi köttbullar och makaroner
till frukost det var inte så gott men alla var hungriga så vi åt ändå. Sen
så försökte några bada lite senare på dagen och då var det varmare. Efter
det så var det dags att gå hem och det var jobbigt.
Tillslut var vi hemma och alla fick gå hem.
Månaderna gick och vi skulle börja i sexan det var pinsamt tyckte jag
men jag fick många nya kompisar.
Nu går jag i nian och ska snart sluta det känns konstigt att man ska börja
gymnasiet men ändå kul. Så nu har man gått i skolan i nio år och det har
varit jobbigt men ändå kul. Skolan var ändå roligast från ettan till
femman.

Mina skolår
Första dagen i skolan var väldigt rolig, vi lekte, pratade och lärde känna
varandra. Det var spänande att träffa nya kompisar. Min lärarina var
väldigt snäll. Hon pratade och lekte med oss. Hela första året var ett
väldigt roligt år. Det var roligt att lära sig att läsa och räkna. På
rasterna hade vi väldigt roligt. Vi spelade mycket kula. När man spelar
kula så lägger man upp en eller flera kulor och sen ska en annan försöka
träffa kulorna med en annan kula, gör hon/han det vinner han/hon kulorna
som hon/han träffar. Vi byte också mycket hockey bilder i ettan.
När vi började trean så hade vi slutat och spela kula och byta hockey
bilder. Då spelade vi med poog.
Det är inte så lätt att beskriva med ord hur man spelar poog, men det är
hårda pappersbitar med tryck på. Man la de upp och ner sen skulle man
försöka att vända upp de genom att kasta en hård plast bit på pooget. På
lektionerna i trean började vi och lära oss engelska. Vi fick lära oss vad
alla färger hette. Våran lärarina hade färgade pappersbitar som hon höll
upp, då skulle vi säga färgen på engelska. I trean tyckte man fortfarande
att det var kul att gå i skolan och lära sig saker. Det kom en ny elev till
oss i trean. Det tyckte alla var roligt att det kom en ny elev. Men eleven,
som var en tjej, flyttade när vi började fyran. Det var ingen som viste
varför hon flyttade, därför att hon flyttade på sommar|lovet. Men det var
inte så många som brydde sig om det. Alla i klassen var kompisar med alla
så det var kanske inte så lätt för henne att komma in i klassen. Våran
lärarina var fortfarande väldigt snäll, hon blev nästan aldrig arg på oss.
Men när hon blev arg så blev hon helt tokig. Jag kommer ihåg när några hade
varit och gjort pys punka på några cyklar, då blev hon helt galen.
I feman då tykte man att man var stor. Man var störst på
mellanstadiet. På rasterna i feman spelade nästan alla killar fotboll eller
innebandy. Det var jätte skoj. Det var många glasrutor som gick sönder då.

Det var ingen vanlig fotboll vi spelade. Det liknade mera rugby. Vi
tacklades som tokar. Efter ett tag så blev vår lära|rina jätte arg på oss,
för det var så många som gjorde illa sig. Det hände en ganska otäck sak i
femman. Skolan blev bombhotad. Då fick vi gå hem. Alla tyckte att det var
jätte bra att man fick gå hem. Men när vi nästan hade lämnat skolgården så
säger de i högtalarna att det bara var två killar som ville skämta lite. Då
sprang alla så fort man bara kunde hem. I feman kom två nya elever igen, en
kille och en tjej. Då blev det lite förändring igen. Det var skoj. Båda två
går fortfarande kvar.
Vi hade samma lärarina i fem år. Det gjorde inget för hon var så snäll. Vi
trodde att vi skulle ha henne i sexan också, men under sommarlovet blev
hennes pappa sjuk och hon var tvungen att jobba lite närmare Sala, för hon
bodde där. En elev slutade också när feman slutade. Den eleven blev mobbad
under feman. Men det var inte därför han sluta. Han skulle flytta till
Vaxholm.
När man började sexan kände man sig inte så stor längre. För då
flyttade man upp på högstadiet. Vi var riktigt taskiga mot våran lärare som
vi fick då. Det var nog för att vi aldrig hade fått någon ny lärare.
I sexan började vi och ha prov. Alla blev jätte nervösa. Men efter några
prov kändes det bättre.
Nu går jag i nian och det känns jätte skönt. Nu börjar man och se
slutet på skolan. De två sista åren har man tröttnat på skolan. Sen vi
började sexan har vi bytt lärare fyra gånger. De flesta har blivit gravida
och har därför slutat. Det har både varit jobbigt och roligt att träffa nya
lärare. Det jobbigaste med nya lärare är att de arbetar olika, det, blir
många olika arbetssätt. När man går sista termin i nian känns det skönt att
det snart är slut.
Men det flesta lärare säger att bara ni får börja gymnasiet så kommer ni
att längta tillbaka. Nu tänker man inte äns den tanken men man vet ju inte
vad man tycker då.
Då ska vi sammanfatta de här åren i skolan. Åren har varit väldigt
roliga, med många snälla lärare och kompisar. Man har lärt sig väldigt
mycket. När man började kunde man inte äns läsa eller skriva och nu har jag
skrivet en hel uppsats som snart är slut. De här åren har alltså varit helt
fantastiska om man tänker efter. För utan de hade man inte klarat sig i
livet man har framför sig.

Nu, när man har gått alla dessa år i skolan har jag börjat tänka efter…
Jag kommer fortfarande ihåg de minnen från lågstadiet när man sprang runt
och lekte hela dagarna, bara hade kul…
Min aldra första skoldag kommer jag inte ihåg så väl. Jag hade en lång
rutig klänning på mej, bländande vitt hår som var lockigt… Jag var så
nervös så jag grät kvällen innan. Fast det var inte så märkvärdigt, jag
grät nästan för allting.
Nåväl, min lärare hade välldigt stort hår, brunt stort lockigt hår.
Jag gick och satt mej där min namnbricka låg. Min väska som var lila och
mint grön, hängde jag av mej på min stol. Längst bort i klassrummet stod
alla föräldrar… Min mamma och pappa var där. De såg välldigt stolta ut
men endå lite nervösa. Jag var facktiskt ganska lugn, för jämte mej satt
min bästis Miranda. Vi hade känt varandra hela våra liv… Men resten viste
jag inte något om.
Min lärare hade skrivit alla våra namn på tavlan, alla tjejer hade röd färg
på sitt namn och alla killar hade gröna. I mitten stod det ”välkommen till
klass 1A”. Jag kände lugn när hon läste på tavlan vad det stod. Jag kände
nog också att detta skulle bli många bra skolår.
– Välkommen hit, jag heter Katrin och jag ska vara eran fröken i ettan
tvåan och trean, sa hon.
Vi blev också indelade i grupper den dagen. Jag kom i grupp blå. I blåa
gruppen kom Miranda med, det var tur. 2 killar som hette Olle och Kaspar
var också med i gruppen. Olle som hade blivit påkörd av en bil och sprang
därför runt med kryckor. Kaspar där i mot, han hade ljust hår och blåa
ögon, som jag. Redan då blev jag lite kär i honom facktiskt. Vi fyra blev
väldigt bra kompisar…
Vi i grupp blå fick självklart bara dricka blå mjölk och den gröna gruppen
fick dricka grön mjölk. Jag var inte så förtjust i mjölk så jag drack
hällst vatten om jag fick. Det var den tiden som skämtet om färgen på
mjölken kom upp.
Vi i 1A gick inte i den stora byggnaden, vi gick i ”villan”. Villan låg på
andra sidan lekparken, vid matsalen. Villan hade vi alldeles för oss
själva.
På undervåningen hade vi alla skolämnen vi läste plus 2
handikappstoaletter. På övervåningen fanns ett kuddrum/avslappningsrum, ett
byggrum med klossar, ett målarrum och ett läsrum. På eftermiddagen var det
fritids där uppe som jag gick på, det var väldigt kul och leka med de stora
barnen också.
Min första läxa var att läsa ett litet stycke som handlade om Tor och hans
hund. Det var inte mycket läxer vi fick… I 2an så började vi med något
som hette ”läxkort”. Ett läxkort fick man ta om man ville, det kunde vara
en uppgift att baka en kaka att bjuda klassen på, det tog jag om jag tog
något kort…
I 2an höll Miranda och jag på med att komma på låtar och sånt. Vi hade
spelat in två band där vi pratade och sjöng på. Det första bandet skulle vi
göra lite fint så vi klistrade på våra poträttkort som vi hade tagit i
skolan nedanför korten skrev vi Ce (för Cecilia som jag heter) och Mi (för
Miranda), mellan skrev jag ”besta kompisar”. Det har vi kommit på nu att
jag skrev lite fel.
En gång kom vi på att vi skulle sjunga lite låtar vi hittat på i ”roliga
timmen”. Katrin tyckte det var en bra idé.
Det blev fredag och vi skulle göra det. Vi var jätte nervösa och ännu mer
nervösa när Katrin sa att alla 2or skulle kolla. Men vi klarade oss i alla
fall, fast Birgit (en lärare i 2B) inte tyckte om det. Jag började förstås
gråta för att hon inte tyckte om det men Katrin tröstade mej tillslut.
I femman skulle vi byta klass, jag ville gå med mina bästisar Miranda,
Maria och Klara i A, men jag ville också gå med Kristin i B. Men där va en
lärare som berättade sagor om 2 världskriget så där ville jag inte gå. Men
då hade alla lärare frågat Kristin vad jag ville gå i för klass och hon
trodde jag ville gå i hennes klass. Så när min fröken (som hette Desirée)
sa alla klasser, och jag fick höra att jag skulle gå i B började jag gråta,
i mängder.
En kille som gick i min klass kom fram till mej och försökte trösta mej med
att han inte heller var nöjd där han skulle gå… Det hjälpte inte, men
envis som jag är så fick jag min vilja igenom och fick fortsätta i A.
I fyran blev jag ihop med Kaspar föresten. Vi var ihop i ett år ungefär.
Han skickade massa kärleks brev som jag aldrig svarade på, så jag förstår
varför han gjorde slut. Jag tycker han gjorde slut lite olämpligt. Det var
den dagen jag skulle åka till Mallorca. Men, jag kom över honom snabt och
inte så långt efter hade han en ny tjej, Vendela! Min bästa vän… Jag
hittade också en ny kille och vi 4 umgicks väldigt mycket.
Sen när jag gick i sexan fanns det inte plats för alla i skolan så alla
sexor fick flyttas till en annan skola som hette Mariaskolan. Där gick vi
sexor från Hallvik (som jag gick på), alla sexor från Husa och några
särskoleklasser. Det var jätte tråkigt att gå där, man fick tex gå till
Hallvik varje gång vi hade jumpa. Det var den tiden Kristin började ge sej
in i vuxenlivet… Det var då hon fick sin mobil, en blå stor eriksson. Hon
var så stolt över den och satt och skröt jämt om den. Men, den gick helt
sönder efter ett tag, luckan trillade bort, antännen åkte av, knapparna
fungerade inte. I sexan valde jag också vilket språk jag tänkte läsa. Jag
valde då engelska/svenska för jag är inget smart barn när det gäller
engelska. Men jag förstod snabt att jag aldrig skulle kunna lära mej
mycket där, våran lärare som hette Adam satt bara och sjöng egna sånger för
oss på engelska, som han hade hittat på själv. Det var inte så kul.
Sen började jag 7an där det var väldigt många okännda personer. Till 7an
valde jag Miranda, Kristin och Vendela… Det var en enda som jag kännde
igen i klassen, det var Justin Johnsson. Han hade jag gått i samma dagis
med i några år. Klassen tyckte jag var kass. Första dagen var jag och min
pappa försena så vi sprang… Rickard trodde jag var Kaspars storebrod och
blev lite paff när jag förstod att han skulle gå i min klass. Min klass har
förbättrat sej facktiskt och nu har vi till och med ganska kul.
Skolresan till Mörkö var riktigt kul. Några i klassen filmade skolresan som
vi sedan kollade på… Våran svenska lärare lovade att kopiera filmen så
att alla skulle få den men det har han säkert glömt, för att jag skulle
gärna vilja ha den filmen…
Jag längtar i alla fall väldigt mycket till gymnasiet men tänker ängna en
tanke till den gamla Havedalskolan någon gång kanske.

Cecilia Marklund

Min syn på skolan
Kära skolminister
Nu behöver du hjälp utav oss ”experter”.
Du skulle ha besökt Hallvikskolan. Hallvikskolan gick jag i under låg- och
mellanstadiet. Skolan var ett helvete, ingen bra gympasal, ingen bra
skolgård och inga bra lärare. Gympasalen var gammal och skruttig.
Skolgården blev utnämnd till den sämsta skolgården i Linköpings län.
Lärarna var gamla och tråkiga, jag som var ett vilt och rastlöst barn
tolererades ej utav dessa lärare. Jag blev ofta nerslagen, men läraren stod
bara i fönstret och tittade på.
Kära skolminister, gör ett mentalprov på alla blivande lärare!
Min idrottslärare var också gammal och senil, han hette Ralf. Trots att han
hade 3cm tjocka glasögon så såg han inte en innebandy från 2meters avstånd.
Döv var han också, hur mycket man än skrek så hörde han inte. Antingen för
att han var döv eller för att han kollade på tjejernas rumpor!

Åren gick, nu var jag i sjätte klass.
Vi i sjätteklassen fick flytta våra grejor till Komvux bygg|naden längre in
mot centrum, Mariaskolan kallades den för. I Mariaskolan gick det ett par
klasser med flyktingar i vår ålder som ännu inte kunde prata så bra
svenska. Särskolan hade också sina klassrum där, vi var omogna och
trackasserade säreleverna.
Husaskolans fick också börja plugga på Mariaskolan, Bygg större skolor!
Det var konstigt att de gick där pga att Husaskolan var så stor.
Birgita Hassberg, Sabina Johansson och Adam Arvidsson. Tre lärare som vi
hade 6:an.
Birgita Hassberg var den strängaste utav dem. Vi var tvugna att skriva
fint, jag undrar om det är så viktigt! Efter ett år utav stress, bråk och
lärodom så började 7:an. Kära skolminister, varför är många lärare så
taskiga? I 7:an var det något nytt och spännande för oss alla att börja på
högstadiet. Några regler blev klar|gjorda för oss. Man fick bl a inte ha
huvudbonad, så som keps eller mössa (det fick man iofs inte ha under låg-
och mellan|stadiet heller).
Varför?
Jag tycker att så länge kepsen är ofarlig, (utan skarpa spetsar på
skärmen), så får man ha på sig den.
Därför tycker jag att den regeln ska skippas. Jag menar, vi pluggar ju inte
i en kyrka.

Kära skolminister, våran skola har ofta haft problem med maten och
matsalen. Du kan komma och besöka vår skola. På Havedalsskolan går det en
mängd husaelever och särelever. Vi får inte plats, även fast det är
högstadieelevernas skola.
Årskurs 8, man blir allt latare och latare, jag vill att det ska bli så
intressant i skolan som möjligt. Nya böcker där Sovjetunionen inte
existerar.
Lärarna på Havedalsskolan är i genomsnitt väldigt trevliga.
Men det är viktigt att lärarna är förståndiga redan när man är mindre. Det
är viktigt att man trivs med själva skolan från grunden.
Havedalsskolan är stämplad som en ”snobb-skola”. Det finns moderater i
skolan och många ”sossar”. Kära skolminister, jobba på att få elever till
att arbeta tillsammans, oavsett deras politiska åsikt eller
hudfärg/hårfärg. Det finns många ”smygrasister” på vår skola, detta kan
resultera till att dessa ”smygrasister” blir nazister en dag. Hjälp oss att
förebygga detta, undervisning om Andra världskriget verkar inte hjälpa.
Min tid i skolan har haft sina ljusa stunder också. Allt det roliga vi hade
under lågstadiet och mellanstadiet. Alla var kompisar och ingen blev lämnad
utanför. Istället för att mobba någon elev så mobbade vi lärarna istället!

”Fight the power!”, det var vårt motto.
Det finns bra lärare med bra humör på Havedalsskolan. Jag vill tacka dig
för att vi i Sverige har haft chansen till att gå en ordentlig skolgång.
Matsalen fungerar bättre numera och de flesta är nöjda. Skolor över hela
Sverige funkar bra och är inte överdrivet stökiga.
Istället för att bry dig så mycket om vår ”snobb-sk|ola”, så tycker jag att
du ska lägga mer tid på skolor som har många elever med utländska rötter.
Jag tycker att det är sorgligt med segregationen i både skolan och livet
utanför.
Jag tycker att du än så länge har gjort ett bra jobb, men tänk på att ge
alla elever i lägre årskurser chansen att ha det bättre och rikare än mig
under min skoltid på Hallvikskolan.

MVH//
Emanuel Lazlo

Att byta skola/Att byta klass

Jag gick ner i köket för att äta middag, vid matbordet satt redan mamma,
pappa och min storebror.
Pappa sa att han hade något viktigt att berätta och jag satte mig ner för
att höra.
– Jag har fått ett nytt arbete och vi måste flytta.
Jag ville inte flytta, jag trivdes här. Jag hade vänner i skolan.
Jag nickade. Efter maten gick jag upp på mitt rum.
Jag gick in på internet och såg att jag fått ett gästboksinlägg på
Lunarstorm.

Hej Linus! Hoppas du mår bra. Skulle vilja träffa dig snart igen. Puss
//kramnettan
Linus visste inte vad han skulle skriva till svar. Han ville inte träffa
henne igen, hon var jobbig och hon var jättekär i honom. Han var inte kär i
henne. Det knackade på dörren och mamma kom in, Linus stängde av datorn.
– Jag vet att blir svårt för dig att flytta och byta skola.
Hon kramade mig och jag tryckte ansiktet mot hennes axel. För att vara en
kille på 14 år var jag kanske barnslig men just då brydde jag mig inte.
Dagen för flytten kom och jag satt i bilen och såg hur pappa låste dörren
till det stora vita huset. Huset som jag bott i hela mitt liv.
Vi åkte iväg och lämnade Sveg bakom oss. I bilen satt jag och tänkte på vad
som hänt igår. Då hade de ätit glass i skolan och han hade fått fina kort.

När de kom fram till Södertälje åkte de till det nya huset. Det var fult
och brunt inuti luktade det konstigt och det var tapeter från 70-talet.
Nästa dag följde mamma med mig till skolan. Den var grå och större än min
förra skola. Det luktade konstigt i korridoren och det var kladdat
överallt.
Mamma rynkade ogillande på näsan.
– Så det ser ut här.
– Ja, det är nog en gammal skola.
Vi möttes av en äldre dam, som först visade oss runt innan hon presenterade
mig för klassen. Alla tystnade när vi kom in i klassrummet och jag kände
allas blickar på mig, jag ville bara försvinna.
Senare på dagen hade mamma gått hem och jag satt på en bänk vid klassens
skåp. Ingen hade nästan pratat med mig och några tjejer stod och tittade på
mig. Du heter Linus va?
Det kom fram en kort liten kille med glasögon och utåtstående tänder.
– Ja.
Nu började fler prata med mig och jag fick några vänner.
När jag kom hem tänkte jag på dagen och tyckte inte att den varit så hemsk.

En sak som jag märkte ju fler dagar jag var iskolan var att ingen ville
vara med David. Jag tyckte synd om honom och började umgås med honom fast
jag riskerade att själv bli utanför.
David och jag var mycket på en fritidsgård där jag fick fler vänner.
Skolan var okej fast jag längtade tillbaka till min gammla ibland.
En dag när jag kom till skolan satt det en tjej på bänken vid mitt skåp.
– Är du den nya killen?
– Ja, jag heter Linus vad heter du?
– Lina.
Jag och Lina blev bra kompisar hon gick i min paralellklass.
Att byta skola var inte så farligt fast jag först inte ville.
Nu är jag och Lina ihop och hon är den första tjejen jag kysst.
Jag är inte glad att vi flyttade, men hade vi inte gjort det hade jag
aldrig träffat Lina och det är jag glad för.

Slut!

Att byta skola/Att byta klass

Jag vaknar av en underlig känsla. Den är både pirrig och nervös. Jag vänder
mig om och tittar på klockan. Den är fem. Det är länge kvar tills jag ska
gå upp. Jag lutar mig bakåt och huvudet dunstar mjukt ner på kudden. Jag
rullar fram och tillbaka men det går verkligen inte att somna om.
Tankarna går till min nya klass. Jag försöker att föreställa mig hur det
ska bli idag men det är inte lätt. Vad ska jag berätta om mig. Att jag
heter Mia och jag har två syskon. En storasyster som heter Malin och en
lillebror som heter Ola.
Tänk om ingen kommer att gilla mig.
– Mia, gumman, har du vaknat än?
– Ja
– Jag tänkte att jag skulle gå ner och laga frukost. Är det något speciellt
du önskar?
– Nej
Jag sätter mig upp i sängen. Ska jag ha kjol eller byxor? Kortärmat eller
lång|ärmat?
Efter en tids dividerande med mig själv inne i huvudet, har jag bestämt
mig. Jag har bestämt för ta byxor och en långärmad jumper.
Långsamt går jag mot garderoben som är till höger om skrivbordet. Då får
jag en skymt av mig själv i spegeln. Mina mörka ögon ser pigga ut och mitt
lång bruna hår står åt alla håll.
Mitt rum är halvstort. Väggarna är blå som himlen och jag har två fönster
som är mot havet. Jag tittar ut och längtar tillbaka till sommarens varma,
sköna och lata dagar som jag tillbringade där. Men nu är ett långt och
skönt sommarlov ett minne blott.
– Frukosten är klar!
– Jag kommer!
Trappan tar jag med fem kliv. Jag är full av energi.
Mamma har lagat havregrynsgröt. Jag tar en rejäl portion och en smörgås med
ost och gurka. Jag tar god tid på att äta frukost. Jag passar på att prata
med Ola. Han ska börja på dagis idag. Han är den gulligaste ungen jag vet.
Han gör mig aldrig arg eller ledsen. Han bara muntrar upp mig om jag är
ledsen.
– Vad ska du göra på dagis idag?
– Leka och lita till dig.
– Lita, du menar väl rita
– Ja
– Vad ska du rita?
– En lomma och massor av lur
– En blomma och massor av djur
Nu måste Mia gå till skola.
Hejdå, Ola!
– Mia! En puss
– Okej
– Hejdå, Mia
Jag tar min mörkblåa cykel och cyklar iväg. Det är 1,5 km till
busshållsplatsen. Bussen kommer kvart i åtta.
Där vi bodde förut hade jag nära till skolan. Det var 10 minuters gångväg.
Men nu är det längre.

I skolan

Var är sal 83? Där borta är sal 71. Då är nog inte 83 långt härifrån. Den
här skolan är mycket större än min förra. Jag kommer aldrig att lära mig
var alla salar ligger. I min förra skola hade vi ett klass|rum som vi var i
hela tiden. Jag irrar runt i några minuter men jag finner inte sal 83
någonstans.
Där borta är en lärare. Jag får fråga honom
– Ursäkta mig, jag undrar om du vet var sal 83 ligger?
– Ja, om du går rakt fram och svänger till höger där borta så finner du
83:an.
– Är du ny här?
– Ja, vi flyttade hit i juni.
– Du får ha det så bra och lycka till med skolan
– Tack
– Vi kanske ses någon mer gång.
– Ja, det gör vi nog
Jag går som han visade mig och där är äntligen sal 83.
Alla som sitter här är nog mina nya klass|kamrater. De verkar lugna och
trevliga. Det här kommer nog att bli bra.
Mina nya klassföreståndare heter Klas och Gunvor.
– Välkomna till ett nytt läsår. Hoppas att ni haft ett skönt sommarlov.
Särskilt välkommen ska Mia vara. Hon ska börja i klassen.
Vi får be henne komma fram och presentera sig.
– Mitt namn är alltså Mia. Jag bor tillsammans med min mamma, pappa och
mina två syskon. Min bror heter ola och han är 2 år. Han är jättegullig.
Min syster heter Malin och hon går första året på gymnasiet. Vi har en
golden retriver som heter Fido. Det är världens snällaste hund. Jag gillar
att sporta. Jag spela fotboll och åker längdskidor. Det här var lite om mig
själv. Ni verkar vara en trevlig klass och jag tror säkert att jag kommer
att trivas här.
– Tack Mia. Nu får ni tala om vad ni heter för Mia. Vi börjar med dig. Mitt
namn är Lasse. Jag heter ..
20 minuter senare.
– Nu hoppas vi att du fått veta lite om dina nya klasskamrater.
Nu tar vi en liten rast och vi börjar klockan tio med vanliga lektioner.
Som ni säkert har sett har ni svenska med Gunvor först idag.
– Vi ses klockan tio i sal 78
Dagen flöt på bra och jag har fått massor av nya kompisar.
Jag tycker att den här skolan är mycket bättre än den förra. Den här skolan
är välvårdad. Inget klotter på väggarna och inget skräp på golvet. I
fönstren finns det gardiner och levande blommor. Blommorna sköter eleverna
om. Man känner sig lugn och harmonisk. Hela skolan är lugn.
Min förra skola är raka motsatsen till den här.
Den här skolan är jättebra. Den passar mig utmärkt.
När jag kommer hem får jag en blöt puss av Fido. Av Ola får jag en värmande
kram och en teckning precis som han har lovat mig. Detta är en perfekt
avslutning på en perfekt dag. Jag njuter verkligen av livet när det är bra
i skolan.

Att byta skola/Att byta klass.

Det var slutet på vårterminen i 7:an, precis när man fått sin plats i
skolan som mamma och pappa berättade att de skulle skiljas. Jag kan ju inte
säga att det var oväntat efter alla bråk och tårar. Den sommaren flyttade
jag och mamma från den färgsprakande, livfulla staden Göteborg till en
liten tråkig stad i västra Skåne. Som tur var hade mamma fått jobb direkt
som lågstadielärare i en skola utanför stan, så till hösten skulle hon
börja jobba på Björklövsskolan.
Jag däremot hade blivigt helt knäckt av flytten, mest av att säga hej då
till min bästa vän i hela världen, Sandra. Det var väldigt smärtsamt för
mej att någonting inom mig gick sönder, jag kände mig alldeles trasig
inombords. Vårt nya hus låg vid en stor sjö och hade en lång sandstrand som
var privat, dvs det var bara vi och våra två grannar som fick bada där. En
ljummen kväll i slutet av Juli när vi var klara med huset behövde jag vara
för mig själv, så jag tog en promenad på stranden och satte mig ner i
sanden och tänkte på alla där hemma. Mest på Sandra och hur jag skulle
klara att börja i en ny skola utan vänner. Där vi bodde fanns det bara två
andra hus, i det ena bodde en gammalt pensionerat par, i det andra bodde en
ung bohemisk kvinna som brukade sitta på stranden och måla av soluppgångar.
Nästa dag när mamma och jag var i sta’n tittade jag efter blivande
klasskamrater, men det enda jag såg var småbarn som åt glass och
artonåringar som hånglade i parken.
Snart var det tjugonde augusti, dagen jag skulle börja 8b i Storsjöskolan.
Jag var så nervös kvällen innan att jag knappt kunde sova, på morgonen
skjutsade mamma mig till skolan en timme innan lektionerna började. Mamma
ville följa med in men tänk om de andra eleverna skulle se det? Då skulle
de kanske tro att jag var mammas lilla flicka som inte kunde göra någonting
själv! Jag gick ur bilen och sa hejdå till mamma och började gå mot den
stora skolan som var gjord av rött tegel. Mitt på skolgården fanns en stor
damm med en fontän och guldfiskar i, mestadels av väggarna var klädda av
murgröna. En stor bred stentrappa ledde fram till Entrén, när jag gick
uppför trapporna blev jag lite lugnare att skolan såg så hemtrevlig ut. När
rektor Eva Fredriksson ringde några dagar sedan sa hon att jag skulle gå
uppför trapporna till andra våningen där hennes kontor fanns. Man kunde
nästan tro att kontoret var en prinsessas sovrum med de rosa väggarna och
vita spetsgardiner, men bakom ett stort ljust skrivbord satt en blond smal
tjej i trettioårs åldern och väntade på mig. Hon verkade inte vara typen
som var rektor, de brukar vara tjocka och griniga, i alla fall de jag har
sett. Eva tog mig i hand och välkomnade mig till Storsjöskolan. Efter det
visade hon mig några salar, matsalen och uppehållsrummet, jag fick några
papper och blev visad klassrummet som jag skulle börja i. Det var en kvart
kvar tills skolan började så att korridorerna hade börjat fyllas med
sommarbruna elever som var glada att få börja igen. Alla utom niorna som
verkade tycka att de kunde fått haft två månader med sommarlov extra. Jag
smög in i klassrummet där det redan satt en kille med stora glasögon, jag
satte mig längst bak vid de stora fönstrena. När klockorna ringde in
började mitt hjärta slå i 240 minst, rummet började fyllas och våran lärare
som hette Bengt Olsson var kort och tjock och var minst 63 år gammal. När
alla hade tagit sina platser tyckte jag att alla tittade på mig och
viskade, hade jag fel frisyr? Fel kläder? Passade jag inte in kanske?
Bengt presenterade mig som ”Flickan längst bak med det blonda lockiga
håret” Hade jag SÅ lockigt hår? I slutet av dagen var jag också helt slut,
men jag var lycklig och lättad. klassen visade sig vara jättesnäll och alla
var jättetrevliga mot mig. Jag hade fått många nya vänner och en i min
klass var jättesöt, Peter hette han. Han spelade trummor i ett band som
hette ”The playboys” Det kunde inte bli mer perfekt, det kanske var en bra
idé att flytta ändå?
Efter en vecka i skolan hade jag fått en bästis, Fia. Hon var snäll som
guld och urgullig, den terminen blev den bästa i mitt liv!

SLUT

Min syn på skolan.
Käre skolminister!
Jag tycker det är förlite idrott inlagt på schemat i skolan. Vi på våran
skola har bara under årskurs sju 2×40 minuter inlagt på schemat. Senare
under årskurs åtta och nio så minskar det till bara en 40 minuters lektion
i veckan, och det är under dessa två år som det skulle behövas mer idrott
så man kan skingra sina tankar från allvaret i de vanliga lektionerna,
sådant som mattematik och svenska. Jag tycker att det borde bli
obligatoriskt med 3×40 minuter i veckan med idrott. Varför ska vi få mera
idrott på schemat?
Alla undersökningar som gjorts gällande detta ämne på olika skolor runt om
i landet har alla visat en och samma sak, elever med mer idrotstimmar på
schemat har fått bättre resultat på prov och olika tester. Jag anser att du
som skol|minister borde ta del av dessa undersökningar, om du inte redan
har gjort det.
Generellt är inte skolmaten så bra och dit hör våran skolas mat. Det borde
läggas ner mer pengar på skolmaten så att standarden kan höjas. Vi borde
kunna välja mellan två olika maträtter, en vegetarisk och en ”vanlig” t:ex.
Om inte detta går att genomföra så borde man erbjudas en liten
salladsbuffé, inget märkvärdigt bara man kan äta det i stället för maten så
att man orkar med andra halvan av dagen. Nu låter det som om skolan bara är
tråkig och negativ men det är inte sant.
Vi på våran skola har något som kallas NonMob och det är en grupp
specialutbildade elever och de är 25 st. NonMob är till för att motverka
mobbning och andra kränkande behandlingar på våran skola. Detta är en bra
och positivt utvecklad grupp. Denna grupp borde finnas på fler skolor än
vad den gör idag. Och man borde börja i tidigare åldrar att motverka
mobbning, inte bara på högstadie|skolor. Ett elevråd är också en viktig del
av skolan och våran skola har turen att ha ett så välfungerande elevråd,
där lärare ly ssnar på oss elever och tar till sig det vi säger, det är
också något som borde finnas på alla skolor.
Alla elever har inte samma förutsättningar att klara av skolan på ett bra
sätt, och därför till dessa elevers förmån borde man få mer pengar så man
kan sätta in olika resurser så eleverna får den hjälp de behöver, jag vet
inte hur andra skolor har det men, jag vet att våran skola skulle må bra av
det.
Jag hoppas intesset fortfarande finns för att läsa vidare för det finns mer
att skriva.
Jag tycker att skolan är för allvarlig hela tiden, man börjar redan i
tredje klass att känna press på sig att man borde vara bland de bättre i
klassen för att göra bra ifrån sig.
Detta borde ändras och man borde ha mer lekar under skoltid, så vi elever
får skratta lite emellanåt, det hövs inte vara något avancerat bar det gör
så man får lyfta lite på rumpan en lek är t.ex. Simon säger, den är inte
speciellt avancerad.
Det finns mer under sökningar runt om i landet som säger att musik är bra
stimulans för hjärnan, specielt klassisk musik är bra.
Därför borde eleverna få lyssna på musik under lektionerna. Det räcker med
att bara ha på lågt i bakgrunden så hjälper det till lite.
Käre minister brevet har en början och nu kommer också ett slut, men jag
hoppas du fått nytta av mitt brev och att några av mina idéer går att
genomföra, tack för att du tog dig tid att läsa mitt brev.

M.v.h. Emma