4 – Sida 7 – Skrivbanken

Mina skolår
Jag sitter i köket och äter min frukost. Mamma springer fram och tillbaka
genom huset och skriker nåt om att min klänning är borta. Förtsa dagen i
förskolan, det var nu allt började.
När jag äntligen fått på mig min klänning och satt i bilen tänkte jag på
hur det skulle bli i förskolan. Framför mig såg jag 20 barn sitt på golvet
och stirra på med skrämda ögon, och en fröken med pekpinne i handen som
skrek på oss att vi inte fick leka längre, dessa fantasier hade jag fått
efter min bror som gjorde allt för att skräma upp mig. Till min förvåning
märkte jag att alla barnen redan sprang runt och lekte. Då kom Rafaela fram
till mig en tjej jag lekt med några gånger innan som bodde i gatan bredvid
min.
Då förstod jag att förskolan nog inte var så hemsk som jag föreställt mig.

Förskolan var jätterolig och var snart ett minne blott. Jag kunde inte
vänta tills vi skulle börja ettan.

Visst blev det kul, jag hade fått den bästa läraren av dom alla. Och
Rafaela hamnade också i min klass, kunde det bli bättre.
Ettan var lätt och det var inget speciellt som hände då, men desto värre
blev det i 2:an.

Jag hade hamnat i den bråkigaste klassen.
3 killar i min klass skulle förändra min omgivning totalt, Fabian, Joakim
och Valdemar. När vi började 2:an fick vi inte längre gå kvar på
Hörbyskolan, vi flyttades till ”gula paviljongen”. Redan andra veckan
började saker och ting förändras. Gudrun vår lärare, sa till Fabian att han
skulle börja jobba i sin mattebok, men han vägrade och det slutade med att
han kastade sin bok på TV:n så den började vingla och nästan trilla ner
från ställningen. Då tappade Gudrun tålamodet om inte självmant så fick hon
dra ut honom ur klassrummet.
Han valde det andra alternativet.
Då började han sparka och slå på henne
Detta var nog det första riktiga våldet jag såg, en kille i min klass som
sparkade på våg 60-åriga lärarinna. I andra terminen började jag själv
hamna i problem.
Joakim gick förbi mig och puttade på mig och kalla mig visa ord, eftersom
jag redan sen jag var liten blivit lärd att inte ta skit från någon blev
alternativet självklart.
Jag skulle ge igen, jag började kalla honom tjockis och bråket slutade med
att han hoppade på mig och satte en stiftpenna i ryggen på mig, den dagen
skaffade jag mig en fiende för livet.
Men jag klarade mig ändå igenom 2:an rätt bra, men jag tyckte ändå bäst om
min fritid. Den spenderade jag med 3 tjejer från mitt område, Rafaela,
Linnea och Andrea.

När 3:an kom bytade vi stolar än en gång.
Skolstarten var väl precis som dom andra åren, förutom att det blev
tråkigare och tråkigare för vart år. Jag började också bråka mer med mina
kompisar, Rafaela var ledartypen, hon bestämde vart vi skulle gå och vad vi
skulle göra, Linnea och Andrea gjorde allt hon sa. Men jag var inte den
typen, det hände ofta att jag gick hem ensam pga att jag inte ville anpassa
mig efter dom. En dag kom Anders fram till och frågade om han kunde ha
följe med oss. Rafaela sa nej, men jag tyckte det var synd om honom och
till slut gick jag hem med Anders. Sånt här hände ofta. Då började vårat
gäng splittras.
3:an gick mot sitt slut och nya klasser skulle bildas. Vi fick en lapp där
vi skulle skriva vem vi helst ville gå med. Jag skrev Rafaela, Linnea och
Andrea. Lärarna lovade att man skulle komma med en av dom som stod innerst.
Men jag hamnade inte med någon av dom.
Dagen då 4:an började var hemsk.
Nu hade jag ju inte längre kvar mina kompisar där. Men det tog inte långt
tid innan jag hittade en ny kompis, Emma. Hon bodde i Bederup så jag lekte
inte mycket med henne på fritiden. Men jag umgicks fortfarande en del med
Rafaela, Linnea och Andrea. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av 4:an, men
där hände nog inte så mycket speciellt. I slutet av 4:an berättade Emma att
hon var tvungen att byta till Bederupsskolan.

När 5:an började umgicks jag mer med Åsa och Cecilia. Dom var dom enda jag
var med på fritiden nu. Rafaela, Linnea och Andrea hade nya kompisar i sin
klass, enda gången jag träffade dom var när vi hade följe till skolan. Då
började jag bråka med med Joakim igen. Det var en dag när jag stod i
kapprummet kom han fram och sparka mig på smalbenet med sina kängor med
stålhätta. Efter det började jag kalla honom tjockis och massa andra
skällsord för att ge igen för vad hon gjort mot mig det fortsatte med att
jag blev slagen och en gång kastade han ett järnrör emot mig.
I mitten på 5:an började en ny tjej i vår klass, Ella. Jag tyckte först
inte om henne alls, men tillslut blev hon min kompis.

När 6:an började var jag inte längre så ofta med Åsa och Cecilia, nu var
jag med Andrea och Ella, en del motvilligt.
Anledningen till att jag inte var så mycket med Åsa längre var att hon
blivit fullkomligt besatt av min granne, hon kunde sitt och titta in i hans
fönster hela dan utan att han ens behövde vara där.
Så det var ju inte kul att ha en kompis satt i ditt rum och titta ut genom
fönstret hela dan. I andra terminen i 6:an träffade jag och Ella, Uje och
Partik när dom var i dungeln uppe vid min gata.
Sen den dagen spenderade vi mer tid med dom och jag blev jättekär i Patrik.

Det enda problemet var att Ella också var det, och sen blev dom
tillsammans, och jag blev ledsen och slutade vara med Ella. Under tiden
båkade jag med min barndomskompis Rafaela väldigt mycket. Vi kallade
varandra hora och penta och massa andra ord. Det var svårt att tro stt rn
vänskap som börjat så bra skulle sluta på detta sättet. Den kompis jag
verkligen tyckte om och spenderade mycket tid tillsammans med var Andrea
Bergengren.

När 7:an började var jag med Vanessa istället, vi umgicks mycket i skolan
men desto mindre på fritiden, för då var jag mycket med Linnea och Andrea
igen.
Jag hade försonats med Rafaela igen men jag var inte så mycket med henne på
fritiden ändå. I 7:an började jag hänga ut mer på kvällarna och fick fler
kompisar, en av dom Carina.
Ett tag var jag mycket med henne, tills jag savslöjade henne när hon snodde
parfym och smink av mig. Nu började jag tycka att skolan blev roligare
igen, eftersom jag hade många nya kompisar.
När 8:an började blev mina nya kompisar Andrea B. och Cecilia D. och den
sommaren blev jag tillsammans med Patrik.
Då tyckte jag att det var bästa tiden i mitt liv. Men som vi alla vet,
inget varar förevigt, och det gjorde inte detta heller ett halvår senare
gjorde Patrik slut med mig och jag förändrades totalt sen dess.
Då började jag röka. Jag började umgås med Rafaela och Linnea hela tiden,
och vi hade väldigt kul tillsammans.
I februari började vi åka till Ådedal.
Jag fick en bra kompis, han och jag kunde snacka om precis allt, och det
slutade med att vi blev tillsammans. Den sommaren kan inget slå för det var
de roligaste i mitt liv.

När 9:an började var jag fortfarande tillsammans med Fabricio, en kille
från latinamerika. I skolan blev jag kallad rasblandare och blatteälskare.

Alla sa att jag var äklig och att ingen någonsin skulle vilja ha mig om jag
varit med en blatte. Men jag struntade i dom för jag hade mina tjejkompisar
i Klara och flera nya kompisar i Ådedal, och jag hade ju min Fabri. Men det
tog slut i November. 2 månader senare slutade jag röka.

Nu sitter jag här och har varit rökfri i 2 månader. Snart ska vi byta skola
igen. Men jag är inte lika nervös nu. För saker och ting har en förmåga att
lösa sig på ett eller annat sätt.

03-02-07 Mina skolår
Hej nu är jag sju år och ska börja i 1:an på hörbyskolan. Jag har väldigt
nära dit, jag bor i en villa lite längre upp bara.
Det är första dagen idag. Jag kom ihåg att när vi gick in i klassrumet så
var min mamma med. Vi gick in och mötte vår lärare, hon värkade jätte
snäll. Hon var gammal, men ändå söt.
Hon hade grått kortklippt hår och var normal lång, kanske 1:75cm eller
något, hon hette Marta. Jag gick fram och hälsade på henne och hon visade
min plats, där jag skulle arbeta, jag fick sitta brevid Aja, min
klasskamrat.
Vi slutade tidigt den dagen, vi fick bara några papper sedan skulle vi gå
hem.
Nästa dag så kommer jag ihåg att det var då man började komma in i klassen
och kollade alla rummen. Efter man hade gått där ett tag och blivit kompis
med allar lekte vi på rasterna. Det var flickorna på hagen och hopprep och
killarna med cycklarna och så hade vi på hörbyskolan ett litet hus eller en
lada man kunde vara i, fast det fanns ingen vägg på ena sidan. Vi hade även
en liten och en stor rutchykana man lekte på och gungor.
Dom gångera vi lekte med pojkarna var det mest puss – pett kallade vi den
för. Det var precis som en vanlig pett lek att det är en som tar och säger
pett.
Men här var det annorlunda. Alla flickor som var med skulle ta pojkarna.
Och när dom hade tatt en pojeke skulle flicka som tog honom ta honom till
ladan och pussa honom på kinden. Det var en lek vi lekte, sedan hade man en
annan lek som hette
Hajen. Man var kanske 5 personer, och en av dom ska vara haje. Dom andra 4
personerna satte sig på rutchykanan och ner med benen. Då är det meningen
att den personen som är hajen ska ta tag i benen och dra ner dom, så det
gäller för offret att hålla sig kvar. Nu när man tänker efter måste det ha
sätt väldigt dumt ut att man håller sig där uppe på rutchykanan och en
annan håller dig i benen, så där ligger man och kämpar.
Sedan fanns det mycket kärlek i luften med.
Själv kommer jag ihåg att jag gillade en kille.
Och seda så en varm vårdag så satt jag på Julians rygg (en kille i min
klass.) och så sprang han. Och efter en stund så snubblade han och då
trillade jag framför honom. Och eftersom jag hade en kläning på mig så åkte
den upp så att man såg mina trosor, elever har här ritat en glad min, en
s.k. smiley och då skämdes jag.
och alla stod och skrattade, men det var ju glömt efter en stund.
Jag tyckte det va jätte roligt att gå 1,2,3:an. Det var då man precis hade
lära sig läsa, skriva, och räkna m.m. och alla kompisar man fick. Innan man
skulle äta så var det två och två som fick duka fram talrik, bestik och
glas, man gick ungefär 10 min tidigare än dom andra.
När alla kom så tog man sin tallrik och fyllde på med mat, alla viste sina
platser. En dag var det jag och Aja som dukade.
När alla hade ätit var det bara jag och Aja kvar. Vi var jätte hungriga så
vi åt och vi åt och åt vi satt kvar där kanske i en timme. så när det bara
var vi två kvar tänkte vi vart alla andra tog vägen så vi gick in i
klassrumet, och där satt alla och vi hade komit försent en timme. Men
problemet var att vi hade ingen riktig ring klocka utan bara en liten där
vår lärare Marta riger i, så den hörs inte så mycket. Men det var också
pinsamt.
På fredagar brukar vi ha roliga timmen, killarna brukade alltid trolla
eller göra breakdans. Och vi tjejer brukade var 2-3 personer som valde ut
en låt och dansade och mimade till den. Det var mest refrängerna man mimade
och dansade till mest.
Snart var det nära mycket när tills vi skule sluta skola och börja 4:an på
klaraskolan.
Men eftersom vi var många elever så fick man ett papper, och i det pappert
var det ritat tre stora ringar.
I den första ringen skulle man skriva vem man hälst ville ha, och i den
ande skulle man skriva den andre personen man ville komma med, och i den
tredje var det tredje personen.
oklart om det är läraren eller eleven som skrivit ”I” I Den första
ringen valde jag Rafaela för hon var var min bästa kompis, och vi bodde
grannar, så vi lekte varje dag. Men i den andra och tredje vet jag ej. Jag
tror det var Aja och någon annan.

Nu var sommaren slut och jag skulle börja på Klaraskolan. Jag var jätte
nervös, men sådan tur visst jag redan att Rafaela skulle börja i min klass.

När vi kom in på morgonen så hade jag och Rafaela gått till skolan själva.
När vi kom dit så är det likada alla år. Vi kommer in, får massa papper och
seda går hem.
Men dagen efter var det en vanlig dag. Vi fick lära|känna vår lärare som
hette Rebecka.
Rebecka var en liten person, okey inte så liten men kort och hon hade kort
brunt hår, jag tyckte bara om henne vissa dagar. Hon var rätt sträng och
hon hade inget tola mod. Men nu när man har blivit äldre så beundrar jag
lärare. Jag kan inte förstå hur lärarna orkar. Först alla skrikiga barn.
Sedan alla prov och rätta sedan undervisningen och alla utvecklingssamtal.

Men jag tyckte Klarasskolan var rolig. Nu hade man blivit äldre och man
tycker att dom som gick på Hörbysskolan var små skit ungar som inte fattar
någonting. Men själv var man inte så tuff inne på Klarasskola för där fanns
det äldre personer än oss, det fanns ända upp till sexor, men vi gick där
inte till sexan för när vi gick i femman hade dom ändrat det.
Men klart man hade bus på Klarasskolan. På rasterna så var vi tvungna att
gå ut , eleven har här lämnat en lucka i texten det kanske var en
enstaka gång man fick vara inne och det var om det regnade med all kraft.
Men dom dagarna vi var tvugna att vara ute och det var kallt och snöblask
ute drog man in i smyg. I ugefär mittlen i hela byggnaden så fanns det ett
bibliotek som vi kallar det för mediatek. Och i det här mediateket så fanns
det en scen man kunde vara på, det fanns även draperier för. Så vi gick in
där bakom scenen och gömde oss. Och när lärarna kom för att säga till oss
sprang man och låste in sig bakom en dörr som fanns bakom scenen.
Och bakom den dörren så fanns en liten gång med en annan dörr som man
sprang ut när lärarna kom med nycklar.
Men det ända dåliga med när jag var liten var att man inte fick ha skor på
sig. Det var jätte jobbigt att knyta skorna när man skulle ut.
Men en sak var bra när jag var liten det var att man fortfarande hade
roliga timmen.
En gång så hade jag, Cecilia, Linnea och Rafaela uppträtt. Vi mimade och
dansade till space in wethers, och det var två killar som rappade. Så jag
och Rafaela var killarna.
Vi tog på oss våra luvor och spände dom. Sedan så tog vi tusch pennor en
svart och ritade svarta sträck på kinden och hakan, det skulle föreställa
utväxt skägg. Cecilia och Linnea hade på sig ett diadem med två antenner
upp stickande och på dom satt silvriga bollar, vi tog dom för de såg ut som
lite aileien aktigt.
Sedan innan man fick gå upp i trean så skulle man gör ett nationella prov i
mattematik, engelska och svenska. Det gick jättebra för mig, jag fick åka
upp till sexan.
Wow nu är dagen här och skolan.
Långholmsskolan, jag var jätte nervös. Allting var nytt och mycket större.
När vi kom in i klassrumnet var det 8:orna som visade runt oss var alla
dörra låg och vad de var till för.
När vi gick runt där så tänkte jag ohh här kommer jag aldrig hitta, men
efter ett tag så gjorde man det. Och det bästa var, man fick ha skor på
sig.
Men jag kommer ihåg varje rast man skulle gå till sitt skåp så var där en
massa elever, och det var inte vilka elever som helst det var 9:orna! Fram
för 9:orna ville man inte tramsa sig, man ville inte skratta, man ville
inte klumpa sig, det var lixsom pinsammt om man skulle göra det.
Sedan hade man nya lärare och då var man väldigt tyst. Man lydde lärarna,
man var inte uppkäftig och man gjorde det man skulle.
Men med åren som gick så blev man bara allt större, man var inte tyst, man
gjorde inte det lärarna sa att man skulle göra och man var uppkäftig.
Nu går vi i 8:an och det är vinter, vi ska få våra första betyg. Jag var
jätte nervös, först när man satt i kyrkan och lyssnade på prästen m.m och
på när min kusin Sabina sjöng.
När allt det var klart var det dags för betygen. Man samlades
klassvis och klassföreståndarna tar fran kuveren och ropar upp ens namn.
– Andrea! jag gick fram och tog bevelt, önskade alla trevligt julov och
gick iväg och öppnade mitt kuver. Jag tog fram pappret och kollade, jag
blev jätte nöjd.
När vi kom tillbaka från lovet hade alla snöbollskrig, och det var inte
ute, utan inne i skolan så hela korridoren var slaskig.
Sedan så fortsatte man med skolan och betyg.
Jag har minnen från Långholmsskolan men det var mer skämt man drog för
varandra eller något roligt steg man gjorde.

Så nu sitter jag här i nian och håller på att skriva mina skolår.
Men nian måste jag säga har varit roligast.
Man är äldst på skolan, mycket och göra med alla intagningsblanketter man
måste göra, alla prov och man måste kämp för att få betygen till sin nästa
skola. Man kan säga att man gör om femman. Man sitter här och skriver
handen av sig för att komma till nästa steg.

med vänliga hälsningar: Andrea Corinanovi?

Bortsuddat

– Sista veckan på vårterminen i åttan! Skönt, säger Jonas till sin mamma
när dom sitter i trädgården och äter grillspett som Eva, Jonas mamma,
precis grillat.
– Jo, jag förstår att det ska bli skönt att byta klass, och framförallt
skola.

Jonas är 14 år, ska snart fylla 15, 15 juni. Då ska han få en helt ny moped
av sin mamma. Hans pappa lämnade Jonas och Eva när han fick reda på att
Jonas hade symtomer på någon form av dysleksi. Det var 5år sedan. Jonas och
hans mamma har klarat sig jättebra ändå, asså med pengar. Eva är högste
chef på riksbanken, så pengar var det inga problem med. Men skolan har
Jonas haft problem med dom senaste 5åren, när klasskamraterna fick reda på
hans dysleksi började de mobba och frysa ut honom. Lärarna, tillochmed
lärarna frös ut honom! En händelse som har satt sina spår i huvudet på
honom, är den dagen dom skulle ut och orientera i skogen. Dom skulle samlas
vid den stora fotbollsplanen en bit från skolan. Alla skulle cykla
tillsammans dit, till skogen. Jonas cyklade sist, helt ensam, resten av
klassen cyklade i ett stort gäng en bit längre fram. Väl framme i skogen
fick alla karta och kompass. Jonas sprang själv, det var varmt så efter en
timmes springande tog han av sig tjocktröjan och satt sig på en sten. Han
tittade på kartan, var var han? Han såg att klassens ”tuffingar” kom
springande, skulle han fråga om vägen tillbaka? Han gjorde det, förvånad
som han blev, svarade dom snällt. – Javisst, följ med oss! Men de visade
inte vägen tillbaka utan längre in i skogen. De sprang ifrån honom. Jonas
kände tårarna rinna nedför de svettiga, rödblossiga kinderna, han kunde
inte hålla in det längre, så länge hade han hållt inne alla de tårarna,
inte nu längre, går inte mer. Tröjan hade han glömt vid stenen där han hade
satt sig för att vila. Timmarna gick, det blev kallt och mörkt och skogen
blev allt läskigare. Jonas satt sig vid ett träd och somnade. Han vaknade
hemma i sin egen, varma, sköna säng. Han orkade inte fråga sin mamma om vad
som hade hänt, han bestämde sig för att låsas som att inget hade hänt. Så
nu är han där, sista veckan kvar i 8:an, på skolan. Han och hans mamma
skola lämna staden de bodde i nu och flytta till Stockholm, starta ett nytt
liv, nya känslor, nya kompisar, lämna allt det gamla. Sista veckan gick
ganska bra, ”kompisarna” i klassen hade bara slängt ur sig några dumma ord,
inget att bry sig om. Äntligen sista dagen i skolan, den 15 juni var det
skolavslutning och Jonas födelsedag.
När han lämnat skolan för sista gången, kom hem och där stod den, mopeden
han drömt om så länge. Ohh Gud vad den blänkte, den var svart och grå.
Jonas hade aldrig känt sådan lycka förut. Nu var det bara flytten kvar.
När de kom till Stockholm, de nya huset började deras liv om på nytt. Jonas
körde runt på sin moppe, skaffade nya kompisar. Så höll han på hela
sommar|Lovet. Då var det dags för skolan, första dagen. Han var så nervös,
han var rädd att allt skulle bli som förr. Men allt började bra, han fick
presentera sig, han fick stå framme vid tavlan, han såg hur flickornas ögon
skådade honom. Sen på rasten såg han hur alla samlades och började viska,
vad sa dom? var det något dumt? Men nä, det var det inte. Alla tjejerna var
redan kära i honom. Jonas hörde en tjej säga. – Fan va snygg han är, de
bruna fina håret, de vackra sammetsbruna ögonen, han kropp ska vi bara inte
snacka om! Och alla de andra höll tjejerna hade inget annat att säga mer
än: – Aaa, jag vet! Ett gäng killar från klassen kom fram till honom och
frågade om han ville hänga med ner till stranden på kvällen. Självklart
ville han det. På kvällen vid sjutiden knackade det på deras dörr, Jonas
öppnade och utanför stod säkert 15 mopeder, både tjejer och killar. Det var
tjejen som hade sagt att han var snygg som hade knackat på. – Ska du hänga
med, eller, snygging? sa hon. Och hon frågade om hon fick åka på honom. Hon
presenterade sig och slängde med sitt långa blonda hår, – Jessika sa hon De
stack ner till stranden, alla badade, drack läsk och spelade musik och hade
allmänt roligt. Jessika kom fram till Jonas och frågade om han ville följa
med en bit bort. Jonas kände genast rädsla, samma rädsla, samma känsla som
den dagen han blev lämnad i skogen, vågade han följa med?
Och Jessika tog honom i handen och gick en bit, bort från alla.
Jessika sa till Jonas att hon tyckte att han var skitsnygg, att han var
klassens snyggaste. Jonas fylldes med lycka, kärlek som han aldrig upplevt
innan. Hon böjde på huvudet och kysste hans röda läppar, han kysste
tillbaka. Den kvällen kommer vara den bästa i hela hans liv, han har börjat
ett nytt liv, med alla dessa underbara kompisarna, underbara Jessika. Detta
livet ville han leva och alla tankar om förra livet var bortsuddade, allt
var glömt. För att Jonas var kär, nu är det bara han och Jessika, ingen kan
förstöra detta.

Elin Att byta skola
skriven som novell: Bortsuddat
Bra inledning
Behärskar genren
Genomtänkt handling
15-årig pojke som blir mobbad eftersom han har dyslexi. Händelsen i skogen
bra beskriven; man kan se honom framför sig och förstå hur han känner sig.
Rädd att flytta men allt blir bra, överdrivet bra. Här ändrar berättelsen
karaktär och blir ”trivial”. Obs! En riksbankschef har säkert sin tjänst i
Stockholm.
Språkligt
Senare delen innehåller många schabloner. Direkt tal måste markeras med
talstreck. Meningsbyggnaden
Stavning: symptom, dyslexi
talspråk – skriftspråk

Min syn på skolan.

Hej Thomas!

Nu är mina år i grundskolan snart slut. Jag har blivit ombedd att skriva om
mina synpunkter och funderingar över skolan och om hur den kan förbättras.
Och så här blir mitt svar om min syn på nutidens skolgång.

Skolan en plats för alla ungdomar och mindre barn. Det borde ju isåfall
också vara en trivsam plats med många leende på läpparna för alla. Men så
är det inte för alla. Vissa känner bara så här när dom tänker på skolan, 9
års av helvete. Men för mig har dessa snart 9 åren av skolan varit mycket
posetiva men i allt bra finns där alltid något mindre bra, så också för
mig. Det absult bästa med skolan är all kunskap man får, kompisarna man lär
känna som man sedan utvecklar till en väldigt fin vänskap med. Vissa lärare
på skolan gör det skolgången väldigt bra och lärorik. I mitt fall finns där
två. Och den kunskapen jag har fått från dom kommer jag att bära med mig
livet ut. Banden som uppstår mellan kompisarna i skolan är starka som kan
hålla livet ut. Skolan är nog den plats man finner de flesta av sina
vänner. Men livet i skolan är inte alltid en dans på rosor. Många blir
utfrysta och mobbade och det är det mest negativa med skolan. mobbningen i
skolan har förekommit länge, länge och kommer nog att göra väldigt lågt
fram i tiden också. Men om Lärare, skolledningen och eleverna slår sina
huvuden i hop, finns där kanske en chans till en lösning på detta
problemet. Jag tycker att lärarna inte gör tillräkligt för att hjälpa de
utsatta. Men vad vet jag jag är bara en elev liksom alla andra. Jag ser
problemet men ingen lösning. Skolan flyttar på den mobbade eleven det blir
ju lättare så, men det är ingen lösning. Mitt förslag på en lösning är att
flytta på dem som mobbar istället för den som blir det. Men att göra på
detta sättet blir alldeles för svårt, det är ju lättare att flytta en
istället för femton elever och det förstår jag också. Men den som mobbas
måste det kännas väldig svårt att inte igentligen ha gjort något men ändå
måste byta skola. Jag tycker att alla dom som mobbar borde få känna på hur
det känns att gråta sig till sömns varje kväll och att vara rädd för att gå
till skolan nästa dag. Det är hemskt att behöva ha det så. Men fler
förbättringar kan jag inte komma på som rör mobbningen. Men andra förslag
om hur skolan kan göras bättre vet jag. Som t.ex. en ljusare och trevligare
skola hade varit mycket roligare att gå till än en skola som är grå och
dyster, så jag tycker att många skolor behöver renoveras lite grann. Mer i
drott i skolan skulle också vara en bra sak. Av idrott blir man piggare,
gladare och det förstärker kroppen både fysiskt och psykiskt. Och när man
mår bättre förstärker det ju också en självförtroende och konsentrationen.
Med dessa förslagen på förbättringar tror jag hade varit bra för alla både
elever och lärare. För om eleverna blir mer aktiva i skolan och vill lära
sig mer så måste det vara mycket lättare för lärarna att arbeta. Men skolan
är trots allt inte pest och pina för alla. För det finns ju också dom som
trivs där, och tycker att det är roligt att gå dit.

Nu avslutar jag mitt brev till dig, men mina förslag till en förbättrad
skolgång så vet jag att det inte går att genomföra under en dag men att det
kanske kan vara någonting att tänka på. Och med lite hjälp från alla kanske
något av mina förslag genomförs i framtiden någon dag.

// Med vänliga hälsningar
Alexandra Engdal-Werner

Klar struktur med relativt bra inledning och avslutning. Fokuserar på
viktiga saker, själva undervisningen och mobbning. Tar upp både fördelar o
nackdelar och föreslår förbättringar. Utvecklar resonemanget. Är också
kritisk. Föreslår också trevligare miljö och mer idrott.

Språket

Strävar efter varierat ordval. En del svårare ord stavas fel, t.ex.
positiv, koncentration.
Omväxlande meningsbyggnad. Någon mening har blivit krystad ”så här blir
mitt svar på nutidens skolgång
Dela in i stycken
Bokstaven a är mycket lik e

Mina Skolår

Dagarna innan man skulle börja skolan längtade man dit. Man skulle träfa de
lärarna man skulle ha några år. Sina klasskamrater hur skulle de vara
tänkte man.
Dagen då jag skulle till skolan var jag nervös och orolig men det skulle
nog bli bra för jag hade min mamma med mig. Jag kom dit och såg alla barnen
med sina föräldrar. Efter en stund gick vi in i en hall som vi hänge av
oss. Sedan vidare in i en dörr som ledde in i ett klassrum. Alla satt oss
ner och lyssnade vad lärarna skulle säga. De presenterade sig och hälsa
alla välkomna. Vi förstod att de var våra nya lärare. Dagarna gick och jag
hade nu börjat skolan som jag hade längtat efter så mycket. På morgnarna
gick jag upp väldigt tidigt. Mina föräldrar skulle till sitt arbete och jag
till fritids. Mitt fritids var den gammla tågstationen som heter krylbo.
Där åt jag frukost och lekte med kompisar. Där fanns två grupper på var sin
våning. Jag var på första våningen. Sedan gick jag till skolan. Jag minns
att jag skulle lära mig alfabetet som vi skulle visa att vi kunde. Vi var 5-
6 st som gick in i ett litet rum och satte oss i soffan. När vi skulle säga
upp alfabetet skulle de alla visa att de var bätre änn de andra genom att
säga det så snappt som möjligt. Jag mins inte vem som vann men alla sa det
snappt. Vi lärde oss de vanligaste fåglarna. Vi fick lyssna på band där vi
hörde ljuden från vissa fåglar. Man tyckte skolan var rolig och man
längtade dit varje dag. På rasterna lekte vi massa olika lekar. Vi
klätrade, gungade ja vi hade kul. Och när det var vinter mins jag att när
jag gick till skolan var det storm. Jag blev blöt om benen fast jag hade
ett par termosbyxor på mig. Men sen på eftermiddan åkte vi pulka som vi
fick låna av skolan. Vi var 3 st klasser a, b och c jag gick i a. Nästa år
skulle vi byta skola till Bergskolan men den skulle byggas om så vi fick gå
i en liten skola som de hade byggt för tillfäligt brevid Bergskolan o den
hette grönapaviljongen. Vi hade med gåt ihopa så vi var 2klasser nu. A och
B. Jag var fortfarande i A. Vi gick ett år där och det var som det föra vi
byggde snöfort på vintern och hade snöbollskrig.
Sedan var skolan färdibyggd. Vi flyttade in i den nya skolan som skulle
bestå av 2delar en djursida och en fantasi. Vårat klassrum var på fantasi
sidan så vi skulle komma på ett namn på vårat klassrum. Det skulle vara ett
fantasi namn. Efter många förslag och röstningar kom vi fram till att i
skulle heta Pluto. Jag hade 2 bästa kompisar vi var alltid tillsamans vi
lekte massa olika saker. Sen blev jag trafikpolis jag stod vid trotoarer
och efter varge termin fick jag pengar och en bok för jag hade stått där i
alla väder. Jag var trafikpolis i 2 eller 3 år. På fredagarna hade vi
roliga timen som många hade disco eller bjöd på kaka och saft eller
frågesport. Vi hade med fruktstund där alla satt och pratade och åt sin
frukt. I 3-5 var typ lika dant förutom att det blev svårare och vi fick nya
ämnen. Få fick SO som vi lärde oss om länder som vi inte hade en aning om.
På onsdagarna hade vi något som vi fick välja vad vi ville. Jag brukade då
ta bild för det tyckte jag var roligast. Vi hade med teknik där jag och en
kompis gjorde var sitt flygplan som sedan visade sig inte alls flög bra. En
rolig sak var med när vi byggde vulkan som sedan skulle få ett utbrott. Det
blev häftigt sen för vi målade den fin och byggde en liten stad som skulle
drabbas av utbrottet. Sedan när vi skulle upp till 6an skulle vi byta
skola. Vi skulle upp till Storviksskolan. Vi skulle vara minst på skolan vi
skulle säkert bli nerslagna av de stora killarna på skolan. Men när vi kom
upp där var det inte så. Vi skulle ha våra egna skåp med lås på. Vi var
störst men vi blev minst. Det jobbigare på den nya skolan fast den var
gammal fast ny för oss. Vi fick nya lärare en till varge ämne innan hade vi
sama lärare hela tiden. Vi tyckte det var jobbigt att vi skulle byta
klassrum varge gång det var ny lektion. Men man vänjer sig och man börgade
tycka att skolan var jobbig och ville slippa den. Vi fick mycket läxor som
vi tyckte var jobbiga jämfört med de vi hade inan. Tiden gick snappt och 7
gick bara förbi men 8 fick vi slita mer för vi skulle ha betyg. Vi skulle
med ha hemkunskap för den sista terminen. Det var kul, jag gillade att laga
mat. Sen till våren börgade vi närma vårt slut för denna terminen. Vi
skulle åka till kyrkan och få våra betyg där efter att vi har sjungit och
lysnat på prästen som vi inte hörde så väll för alla pratade om vad de
trodde eller hoppades skulle få i betyg. När vi alla hade fått sina betyg
gick alla hem vissa besvikna och vissa glada och nöjda. Och alla hade
längtat efter sommarlovet som de fick nu.
Nu efter lovet börgade allt som vanligt fast detta skulle bli svårare eller
lättare. Jag viste inte vad jag skulle tro för vissa sa att 8an var svårare
än 9an. Men jag tycker att det har varit lika svårt. Nu när jag gått mer
änn halva terminen vad det dags att välja betyg det var ett svårt vall för
det skulle drabba hela sitt liv. Och jag viste inte vad jag skulle bli men
jag valde något som nog skulle passa mig. Så jag ska se hur det går.
Detta var det mesta jag mins från min bardom i skolan men det är inte slut
änn. Detta är bara grundskolan så det kommer att bli tufft men vi är ju
olika och alla är ju bra på sina saker. Vissa är smarta och vissa är lite
mindre. De finns de som uppfyller sina drömar och lever lyckligt vissa
inte. Jag hoppas jag är en av dem lyckliga och har det bra jag tror alla
komer det hoppas jag.
Detta var min historia
/ Niklas

– Nervös? Det är klart att jag var nervös. svarar jag på min egen fråga.
När jag var sex år fyllda och gick in i den avlånga byggnaden, som skulle
bli min skola för tre år framåt, så var jag nervös. Då var man stor, nästan
vuxen, och mycket närmare vuxenlivet än de som precis börjat förskolan, som
jag själv hade gått i, för mindre än tre månader sen. Nu börjar allvaret
tyckte jag, fast jämfört med nu så var det enbart lek och stoj, hela
dagarna. Då var livet lätt att leva och skolan var höjdpunkten på dagen,
det ändrades drastiskt när skolarbetet avancerade och man upptäckte att det
fanns roligare saker än att lösa krångliga mattetal och få bollar i huvudet
på gymnastiken. Det första året bestod av lek och alfabets övningar, livet
var underbart. När det första året var till ända så fick man det smått
efterlängtade lovet då det åter var mamma, pappa och jord|gubbssaft som
gällde.

Nästa gång jag stod framför skolan var det dags att börja i andra klass, nu
byttes vår lärare ut mot karin, en helgalen och underbar dam som tyckte att
barn i tvåan och trean skulle veta hur barn kom till. Fast eftersom de
flesta av oss redan hade fått det förklarat för sig, så uppnådde Karin inte
så mycket, med sina modeller av en naken man och en naken kvinna, båda i
genomskärning, mer än en fullt rodnande klass som alla tyckte att det var
ytterst pinsamt att människor gjorde något så äckligt. Än idag har jag lite
svårt att inte rodna när vi tar upp ämnet på biologin, för då tänker jag på
Karin och hennes försök att nå oss vilt rodnande elever. Klassrummet som vi
bytte till när vi började tvåan, var stort, gult och det var proppfullt med
bänkar, innan hade vi bara haft bord. Vi fick nya och svårare böcker och vi
var tvungen att lära oss ramsor, för stavningens skull. de var i stil med
”Det satt en katt i en svart hatt” och ”En ung kung och en lång stång”. Så
här i efterhand, när min humor ändrat karaktär till det lite mer, ja!,
snuskiga hållet, så har jag skrattat åt den senaste ramsan.

Trean var ganska lik tvåan, fast nu var vi störst, bäst och vackrast (fast
de två senaste stämde kanske inte så bra). Böckerna blev lite jobbigare och
det var nu jag insåg att ettan enbart hade varit lek och att jag inte hade
blivit stor än, utan att det var en lång väg kvar, när man börjat fyran, då
var man nästan vuxen.

Sommarloven går som alltid för fort och nu var det fyran som låg i
antågande. Nu skulle vår klass bli utspädd med femmor och sexor. Den nya
läraren Göran hade redan bestämt vem vi skulle sitta med, i tre månader
framöver. Naturligtvis så skulle sexorna sitta med fyrorna och jag hamnade
med den absolut största och mest skräckinjagande kille i hela
mellanstadiet, olle. Han var inte en så hemsk kille egentligen men han var
stor som ett hus och ibland kunde jag svära på att han hade hugg|tänder.
När fyran började, så började också dansen. Dansen var en timmes plåga,
sista timmen varje tisdag. Leif Larsson, vår danslärare, försökte ivrigt,
studsande och klappande att få oss att bjuda upp. Tjejerna stod vid en vägg
och killarna vid den andra och vi tittade på varandra med bävan. Tillslut
dansade alla ändå, men inte innan Leif hunnit bli både arg, less och hotat
med standardfrasen ”ingen dans, ingen lek”.

Femmans allra första dag inleddes med att vi skulle bära bänkar, under
sommaren hade en ny skola uppenbarat sig, (ett besök från en allmänt känd
byggfirma) och våra lärare tyckte kanske att det skulle vara moraliskt
stärkande, eller något att vi bar upp våra egna bänkar.
Skolan var ny, ren och var inom ett halvår något vandaliserad. Fast i
övrigt liknade femman fyran och det enda som egentligen skillde var att nu
var vi mellanbarn, inte minst ej heller störst.

Sexan var i rätt stora drag som de övriga två åren i mellanstadiet. Mer
krävdes av oss, nu var vi äldst och vi skulle sköta oss. Jag började
mentalt förbereda mig att börja sjuan, direkt efter jullovet. Plötsligt
kände jag mig yngre än när jag började ettan och nervösare än den gången
jag var lucia, då jag förövrigt sjöng fel inför hela församlingen. Det var
många kvällar jag låg vaken och tänkte på hur jag skulle göra bort mig, hur
dålig jag skulle vara i alla ämnen och värst av allt, jag skulle inte få
några kompisar.

Jag tror aldrig att ett sommarlov, någonsin gått så fort. Ett knäpp med
fingrarna så stod jag och väntade på bussen utan att jag fattat vad som
hänt. Väl framme stod jag tillsammans med en klunga elever, alla vita i
ansiktet av nervositet. Jag gjorde som majoriteten av folket, jag satte mig
på en tom stol och tittade i riktning mot rektorn. Egentligen så är Hasse
Bengtsson en väldigt bra rektor men hans ”komma igång efter sommarlovet”-
tal är ett skämt som aldrig går ur tiden. Inte för att han är en speciellt
dålig talare, utan för att han tal är så långa. Hans tal svepte bort all
nervositet och alla tvivel för att ersätta dem med en dåsighet, som inte är
av denna värld.

Sjuan var inte alls som jag hade målat upp det. Jag gjorde inte bort mig,
inte så att det är värt att nämna ialla fall, jag var hyfsad i de flesta
ämnen och jag fick många, jätte härliga kompisar.

Första betyget kom i åttan på höstterminen, och jag var nöjd, med mina små,
knappa VG:n och G:n. Visst var åttan jobbig, fast nian är värre, men jag
tror att, alla prov till trots, högstadiet har varit mina bästa skolår.
Beviset på att jag inte är helt vrickad har kommit nu i nian och det var
när Martin, mattevikarien, tyckte att jag förtjänade ett MVG i matte, min
ordinära lärare tyckte ett VG, men jag totalt lycklig. Matte, mitt värsta
ämne, tråkigaste ämnet i världshistorien, det var min seger. Ingenting går
precis som man vill, men ibland kan det komma väldigt nära. Några minnen
kommer jag att bära med mig för resten av livet, lärarnas upptåg, den där
känslan av att veta att man gjort något bra, buset med kompisarna, den
något annorlunda julshowen som även jag medverkade i och glädjen av att
veta att jag går

texten ofullständig

Att byta skola
Vi hade suttit i bilen i snart tre timmar.
Mamma satt och nynnade på en gammal Tomas Ledin låt, medans min lillebror
lekte ivrigt med vindrutetorkarna.
Var det inte typiskt?
Morsan hade åter igen hittat en ny liten stad där vi skulle slå oss till
ro. Eller slå oss till ro var nog inte det rätta ordet. Strax skulle vi
säckert packa upp alla lådor igen för att åter finna lyckan.
Bilen svängde in till kanten av vägen i närheten av en korvkiosk. Nu var
det entligen dags för lunch.
Redan nästa dag gick vi till den nya skolan där jag skulle börja.
Jag kände en växande klump i halsen.
Skolbyggnaden var ett gammalt tegelhus med stora vita fönster. Mammas hand
vilade tungt på min axel. Hon ville vell visa att hon var där för mig, men
jag ville helst bara springa därifrån.
Bort från allt elände och hem igen till Vaxholm. Tillbaka till alla
kompisar i Råby.
Allt det där hade varit så bra, helt perfekt.
Jag hade haft många kompisar i och utanför min klass, men nu var allt det
borta. Borta med vinden (som man säger.
”Filip, Filip, Filip,” recktorn satt och smakade på bokstäverna i
mitt namn. Han såg inte direkt trevlig ut, snarare tvärt om där han satt
nedsjunken i sin stol.
Mamma därimot satt bara där och log. Hon såg inte hur fel allting var.
Märkte hon inte att jag inte ville börja i en ny klass och lägga det gamla
bakom mig? Vad kunde jag göra? De hade redan valt ut en klass åt mig och
satt nu och diskuterade mina betyg.
Värken i magen kom tillbaka. Snart var det dags. Dags att visas up som en
ny skyltdocka i en affär. Dörren öppnades sakta. Ett nytt rum visades up
med stora röda lampor hängandes i taket.
60 nya ögon tittade nyfiket på mig.
De betraktade mig från topp till tå.
En stöddig brunhårig grabb längst bak i klassrummet suckade högt.
Jag ville bara försvinna, sjunka genom marken, bara sluta existera.

Jag fick en plats näst längst fram brevid en söt liten tjej med hästsvans.
Hon tittade nyfiket på mig med sina stora blå ögon. Hon såg snäll ut.
Facktiskt såg de flesta i klassen trevliga ut. Det kanske inte var så
hämskt endå att börja i den här klassen.
Killen längst bak i klassrummet skulle jag kanske få problem med, men med
tiden skulle jag nog lära känna de flesta.
Jag tittade ut genom fönstret där solen sken över skolgården. Livet här
skulle kanske inte bli lika bra som i Råby, men vem vet? Kanske mina
lyckligaste år blir här bland de blonda Skåningarna.

Mina skolår

En gång för länge sedan fanns det en drake. Lika fantastiskt kommer man
ihåg sina första skolår. Man var så liten och hade så mycket att lära.
Varje dag hade ett eget intryck.

Även fast det var så länge sedan, känns det som det var förra veckan. Jag
och en kompis satt och gjorde oss i ordning för första dagen på fritids. Vi
började på fritids två veckor före själva skolan så vi kunde förbereda oss.
När vi gick till fritids blossade fantasierna upp. Tänk om fröken var en
apa, eller en drake, ett troll och kanske allting på samma gång.
Fem minuter senare fick vi reda på att vår fröken bara var en snäll 45
åring och det förstörde alla roliga förhoppningar.

Den första tiden på fritids började bra. Nämligen med att vinna över en
stor och stark ”tvåa” i fotboll. Han tog till försvar med att vi spelade
två mot en, men vadå. Han var ett år äldre. Två veckor senare började vi
skolan. Det var väldigt pirrigt att sitta där vid upropet med alla nya
ansikten. Vissa tyckte man om och några andra gillade man inte.

Första tiden i skolan flöt på bra. Vi lärde oss att läsa och skriva. Man
kan undra hur det skulle gått när jag skriver det här om jag inte gått i
ettan och lärt mig grunderna. Antagligen illa. Man fick även många nya
vänner. Tyvärr så fick jag fel vänner, tyckte i alla fall de andra
killarna. Då började elakheterna. Allt man gjorde var fel enligt dem. Fast
de själva gjorde samma saker varje dag, varje timma, så var det fel när jag
och mina nya vänner gjorde det. Men det var nog inte så farligt, eftersom
jag och mina kompisar var lika många som de elaka och tyckte likadant om
dem. Men ändå. Det lämnar starka intryck

De absolut hemskaste minnena från lågstadiet var ändå från ettan. Då var vi
tvugna att träffa lärarinnan Ulla och ha dans. Stackars oss!
Alla killar tyckte det var hur töntigt som helst. Varför dansa som tjejer
när vi lika gärna kunde leka krig och slåss på skolgården. Det skulle man
lära sig mycket mer på tyckte vi och tycker nog fortfarande. Men resten av
skolan var helt okej. Korta dagar. Vi hade nästan bara de tre grundämnena
och det flöt på rätt bra, tills den där dagen i juni 1996 då allt var över,
eller?

Vi skulle gå ut trean och efter tio veckor sommar börja skolan och då gå i
fyran. Allvaret skulle börja. Ny fröken, nya ämnen och framför allt; en ny
skola. Av allt man fått höra i lågstadiet var det ”niorna” i den nya skolan
man fruktade mest av allt. Alla sa, att så fort man gick förbi en nia så
slog han ner en, så rädd var man. Men självklart så var det inte så.
Mellanstadiet var inte så jobbigt som man hade trott, förutom matten. Den
tyckte alla hade blivit så svår med alla multiplikationer och divisioner.
Men annars var det rätt likt lågstadiet.
En stor avgörande skillnad var att vår gamla snälla fröken, hade blivit
utbytt mot en ond och grym förtryckare. Varje lektion var det bråk mellan
lärare och elever. Jag måste faktiskt erkänna att det var riktigt
underhållande. Men det var alltid läraren som vann och vi som kom ut i
korridoren i hela fem minuter.

Det som ändrades under alla dessa år var knappt någonting alls. Bara
svårigheten på skolarbetet. I högstadiet fick man mer ansvar och särskilt
när betygen kom in i bilden. Då var det dags att börja plugga ordentligt.
Det är betygen man förbereder sig till undet låg och mellanstadiet och
nationella proven som alla gör sig redo för nu. Man måste visa sin
kapacitet. För mig finns det väldigt mycket oro av vad som kommer gå bra
och vad som kommer gå dåligt. Det återstår att se.

En gång för länge sedan fanns det en pojke som började skolan. Så började
det hela och så slutar det också. Så kommer även mina barn ha det och man
hoppas att de får en lika händelserik uppväxt som jag fått, eller en helt
ny sorts uppväxt. Om 40 år kanske skolan har ändrats. Man kanske sätter på
sig en mössa och på en minut har man lärt sig hela grundskolan. Men det
återstår att se.

Slut.

Jag har valt det fjärde ämnet, min syn på skolan, därför kommer texten att
gå ihop mycket med det tredje ämnet, lära för livet. Jag tänkte komma med
lite synpunkter på vad man ska lägga till och skära ner på i
undervisningen. När det här är klart kommer vi ha en uppdaterad och aktuell
undervisning, som även håller många år framåt.
När man kommer ut från något universitet runt om i landet,
nyutbildad men med höga studielån, behövs en sak. Pengar. Pengar får man
normalt sett genom att jobba, vara kriminell eller genom att spela på
hästar. Ett jobb är nog bästa valet bland de här alternativen. När man
söker jobb och sitter på anställningsintervjun på något telekom eller IT-
bolag, frågar de inte efter vad man åt på bronsåldern eller vad blodkärlen
som förser lungorna med syre heter. De undrar kanske istället hur mycket
man hänger med på börsen eller om man vet vad som händer runt om i världen
just nu. Man får inga UD jobb direkt och om du ska bli kirurg lär du dig
hela kroppen in i minsta detalj. De enda gångerna jag blir tillfrågad om
årtal eller matteproblem är, när vår misslyckade tränare frågar snabba
historia frågor samtidigt som vi gör sit-ups. Jag tror även att min
gammel|farfar rev av några snabba multiplikationstal de få gånger jag
träffade honom. Han dog tyvärr i höstas och vår tränare slutar om två
månader, så då blir det inga frågor. Man utbildar sig till det man ska bli
på universitetet, så därför tycker jag att man kan göra något vettigt av
högstadiet. Man kan börja med att bokstavligen kasta Katarina Svenssons
obetydliga ämne åt hel-e delar av ordet skrivet med symboler . Vi kan
också direkt plocka bort musik, de som är intresserade lyssnar på det hemma
och gillar man sång och instrument ägnar man sig åt det på fritiden. Nu har
vi sparat in tid till en halvtimmes läsning av SVD: s webtidning. Det
skulle göra alla elever allmänbildade till max och man skulle få en liten
aning om vad som faktiskt händer bortanför Robinson, famefactory och vårt
lands gränser. Man skulle kunna skära ner på naturämnena man ändå får nog
av på naturlinjen och ge dubbla tiden till samhällskunskapen, där vi kan
diskutera tidningsläsning, skriva nyhetsrapporter och ha ett prov varje
vecka. Alla blir tvugna att läsa samtidigt som vi lär oss något jag
upplever viktigare än till exempel hemkunskap. Vi kan kasta bort EA tiden
och av den gör vi följande. På den första timmen kan vi låta en psykolog,
eller något liknande, komma och lära de som inte vet, hur man tar kontakt
med folk på vanligt sätt. Med lite hjärntvätt kan psykologen få oss att
förstå att SMS och webchattar faktiskt inte är bästa sättet att ta kontakt
med en person. Den andra timmen ger vi till Leffe. Han ska få lite fart på
eleverna där ölmagarna kommer krypande redan i tidig ålder. Ha som krav att
alla som går ut nian ska kunna fånga en boll med båda händerna, för det är
inte många som kan.
En till sak jag måste hacka på är staten som inte har gjort
politikerjobben mer attraktiva än vad de är. Man måste ställa lite krav på
de som släpps in i riksdagen och regeringen. Om eleverna får en inblick i
detta i en tidig ålder skulle aldrig folk som Schyman, Sahlin med flera
fått vara med och styra vårt samhälle. Även om vi har otroligt stora
företag med skickliga ledare i det här landet håller det inte med de
idioter som sitter och bestämmer över oss. En kedja är aldrig starkare än
sin svagaste länk…. Det här kan vara en orsak till Sveriges fall sedan
sjuttiotalet, vem vet? Skulle vi ha högutbildade människor på
regeringspostarna, då kan man undra hur det skulle se ut idag. Det sista
området vi ska lägga mer vikt vid är miljökunskap. Dra ner på religionen
tillsammans med bild och slöjd, så kan vi få lite tid över till det här
ämnet som verkligen ligger i tiden. Det finns inte mycket olja kvar om tar
hänsyn till att det används mer och mer, och att behövs mer och mer. Få
folk intresserade av det här. Det behövs nya drivmedel och nya fordon. De
ska vara billigare, bränslesnålare, effektivare och miljövänligare. Det är
en nöt att knäcka. Med de här ändringarna tror jag att vi går ut skolan med
lite aktuellare kunskaper än vad vi nu gör. Så här ser min ”nya” skola ut
och jag tror det skulle fungera.

Det samhällde Du förespråkar gör mig lite skrämd, men Du skriver och
argumenterar bra, så jag får väl finna mig i det.

Nu har jag snart gått mina nio år på skolan, och självklart minns jag
fortfarande hur det var när jag var yngre, men när jag ser och framförallt
hör de små sexorna i vår korridor kan jag inte föreställa mej att jag varit
likadan.
Om man skulle jämföra dagens sexor med hur vi var, tror jag nog vi skulle
vara mer som tagna ur en bibel, eller kanske är det tvärtom?
Vad jag däremot minns är hur jävla jobbigt det var i sexan! Alla dessa små
böcker, som aldrig tycktes ta slut, ”Gnugga ord” och vad dem hette. Tror
verkligen lärarna att man kommer lära sig någonting när man för det första
har en skittråkig bok och för det andra, facit står på baksidan. Man hade
ju dessutom inga betyg då, så det spelade egentligen ingen roll vad man
gjorde, det värsta som hände var att man fick en mini-utskällning på
kvartsamtalet, där magistern använde ungefär samma ton som nuvarande
svenska läraren (inga namn) gör, när hon är på glatt humör!
När man gick i sexan, ville man inte sänka sig till femornas nivå, utan man
ville vara som sjuorna! Men som det säkert även är idag, så vill inte sjuor
umgås med sexor, så sexor är oftast bara med sin årskurs. Men ändå skulle
man vara häftig, sminka ögonlocken illgröna, ha kärringrött rouge och
stoppa bomull i tröjan, så kunde man spatsera runt som spinkig clown på
skolgården och leka tonåring.
När det gällde sexornas syn på nior så tyckte man inte längre de var som
jättar, som om man sa någonting skulle doppa ner en i toan och lägga
köttbullar i skorna, nej, niorna var några man skulle låtsas om att man
inte brydde sig om, för dem skulle man ändå aldrig få kontakt med, dem
sitter bara med sina tråkiga svenska nationellaprov hela tiden, så varför
smöra för dem?
Nej, det var sjuorna som gällde, kände man en sjua, skulle allt ordna sig
på högstadiet!
Sexan var ingen rolig tid för lilla mej, ska jag vara ärlig så
var den skittråkigt, och bara en termin kändes som tre år!
Jag lärde mig egentligen INGENTING, utan gjorde bok för bok utan att få in
ett skvatt, eller jo, en sak lärde jag mig, jag ska aldrig bli
mellanstadielärare!

Jag undrar, om sexorna idag har det lika tråkigt som jag hade?
Alla bråk, alla läxor, alla tankar, alla missnöjdheter, alla förjävligt
tråkiga stunder man tvingats dra osäker på om dra är rätt ord med sin
klass!
En vacker dag kanske även dem sitter och långsamt men säkert försöker
förtränga alla minnen från denna plågans årskurs, mitten av barnslighet och
tonåren, sexan.