Elevens uppfattning av läraren: 4

Att byta skola/klass

Det är kallt ute, vinden sliter henne i håret. Hon är på väg till skolan,
den nya skolan.
Plötsligt stannar hon. Hon vill bara vända sig om och springa därifrån.
Tillbaka hem, till alla kompisarna. Hon vill verkligen inte gå till den nya
skolan. Hon känner ju ingen där. Men hon vet att hon måste. Hon suckar och
går med tunga steg vidare.
Det är en fin skola, det måste hon faktiskt erkänna.
Hon går genom korridorerna och stannar utanför ett klassrum. Läser på
lappen hon fått. Jo, här var det.
Innan hon hinner ändra sig, knackar hon på dörren.
Hela klassen sitter redan där, alla tittar nyfiket på henne. Läraren visar
var hon kan sätta sig. Nervositeten släpper lite, men hon vet ändå inte
riktigt vad hon ska göra.
På väg hem tänker hon igenom dagen, på skolan, på alla nya människor.

Hon hör snabba steg bakom sig. En tjej från klassen kommer springande emot
henne. Hon bor i samma hyreshus som Ann visar det sig. De gör sällskap hela
vägen hem. De bestämmer att de ska ses senare på kvällen.

Väl hemma möts hon av mamma som ger henne en orolig blick. Hon öser frågor
över henne. Ann känner sig lättad över att det faktiskt gått så bra.
Men Emil, hennes lillebror, är inte lika nöjd. Han sitter framför TV:n och
surar. Mamma skakar bara på huvudet när Ann frågar.
Hon tar med sig telefonen in på rummet och ringer till sin bästa kompis där
hemma.
De pratar jättelänge om allt möjligt, om Anns nya skola, om stället där hon
bor. Ann ska åka hem och hälsa på under sportlovet. Hon längtar verkligen
efter alla där hemma.

Mamma ser inte alltför glad ut när hon kommer tillbaka med telefonen. Ann
har en tendens att hålla telefonräkningen uppe. Men hon säger inget. Mamma
förstår. Ann bestämmer sig för att ge allt en chans. Det kanske blir bra
det här ändå. Med ett leende skyndar hon sig nerför trappan.

Skrivuppgift 4, Min syn på skolan.
Brev till skolministern.

Hej skolministern!
Jag är en elev i nian på en skola utanför Luleå. Jag tycker att skolan har
varit bra i alla de nio år som jag har gått i skolan. Men ibland har det
varit jobbigt med skolan. Till exempel när jag har varit trött.
Det är få skolor som är perfekta. Men jag tror att många skolor kan bli
förbättrade.

Som jag ser det borde skolan vara som ett andra hem. Man tillbringar flera
timmar genom att vara i skolan. Då måste skolan vara trivsam, så att
ungdomarna kan gå till skolan och vara glada.

Det finns flera bra saker med skolan som jag går i. Framför allt så får vi
jättegod mat. Det är inte ofta som jag går och äter någon annanstans. På
vår skola har vi ett eget elevfik. Där kan vi elever köpa dricka och
godis.

Nackdelarna med vår skola, det är att det är ganska gråa väggar. Om det
skulle vara några roliga färger istället kanske att man skulle bli lite
gladare. Sen är det inte så trevligt när det är ”sprättade” snusar på
väggarna. Men det är inte skolans fel. Det har vi elever själva orsakat.

Alla elever är inte morgonpigga. De elever som inte är det får ändå hasa
sig upp tidigt på morgonen. Prestationsförmågan blir sämre om man är trött.
Därför borde samtliga skolor göra någon form av flextider. Fast det kan nog
vara ganska svårt att genomföra. Men att skolan börjar lite senare och även
slutar lite senare. Då tror jag att eleverna orkar mer.

För att göra skolan till en plats där man trivs och har lätt för att
prestera saker. Då borde skolan få ändrade tider, finare väggar och maten
ska vara bra. Alla skolor borde också ha flera datorer, ungefär så många så
att 5-10 elever har en dator. Eftersom dagens samhälle är mycket tekniskt
utvecklat kan det vara bra att kunna handskas med datorer.
ny sida
Sen borde lärarna vara välutbildade och mycket trevliga. Elever och lärare
ska nästan kunna ha en kompisrelation. Det kan man nog vinna mycket på tror
jag.
Rektorn ska också vara snäll och trevlig. Han /hon ska veta hur eleverna
mår. Även kunna lyssna på eleverna.

Det är de här grejorna som jag tycker att framtidens skola ska ha. Då kan
man komma långt.
Sen är det också ett stort plus i kanten om skolan är snyggt designat
byggt. Då blir det trevligare.

Hoppas att du får någon nytta av mitt brev. Att det blir någon förändring
och förbättring på skolorna.
/en nionde klassare

Mina skolår

En termin kvar i grundskolan. Känslorna kring det är en blandning av
nervorositet och spänning. Jag minns första skoldagen på högstadiet. Vi i
tjejgruppen som hade hållit ihop enda sen andraklass, gick runt och klängde
på varandra för att inte någon skulle komma bort, skolan var ju mycket
större än det vi var vana vid.

Första intrycket av min nya klass var inte så bra. Vi var en mycket stökig
klass. Tror alla lärare våndades inför att undervisa oss.
Bild, som är ett av mina favoritämnen, hade nog de stökigaste lektionerna.
Jag minns en lektion då vi tog sönder 3 stycken linjaler, vilket var fler
än antalet som hade gått åt under förra terminen. En annan gång så var det
någon som hade spottat en stor snorloska bredvid bildlärarens kateder.
Morgonen därpå fick hela klassen sitta i förhör. Alla nekade till att det
var dom som gjort det. Det visade sig sedan att killen som var skyldig hade
försovit sig. Han fick torka golvet medans en niondeklass hade bild, men
istället för att rita följde dom intresserat den skamsna pojken.

Men nu efter fem terminer tillsammans har vi utvecklats till en halvlat
klass, men den stökiga och busiga stämningen har minskat, jag ska inte säga
att den är helt borta, det vore en lögn. För ibland har vi våra dagar då
ingen orkar att göra något, så vi bara flamsar och snackar, men jag tycker
det är ganska skönt.
Det har alltid varit så att man i vår klass pikat varandra när man
skulle redovisa, eller göra något annat inför klassen. Så redovisa har
varit riktigt hemskt.
Jag minns en gång i åttondeklass. Vi hade arbetat med tobaksfrågor och
tjejen jag skulle redovisa med var sjuk. Hela dagen gick jag runt med
magknip och tankar på att skolka sista lektionen. Jag var dock för feg för
det.
När jag väl satt i klassrummet och läraren hade sagt ”- Ja, då är det
väl dags för lite redovisningar.” Så kändes det som att jag tappat min
andningsförmåga.
Så hör jag någon föreslå att jag ska börja. Jag börjar förklara att det
inte går eftersom jag var själv. Det blev då knäpptyst i klassrummet och en
kille utbrister ”- Du har skrivit det bästa arbetet och vågar inte
redovisa!? Kom igen nu Hebbe!”
Min bänkkamrat knuffade upp mig och efter redovisningen fick jag höga
applåder. Så nu när jag tänker på att lämna själva klassen känns det lite
bittert, det är många man kommer tappa kontakt med, andra man hoppas slippa
ha kontakt med, några man kommer ha kontakt med.

Man har nog lärt sig mycket av den saliga blandningen människor, vi har
skrattat med varann, skrikit åt varann, diskuterat tillsammans och jobbat
tillsammans under puberteten. Ser man sig omkring i klassen så inser man
vilka förändringar som skett. Alla har vi utvecklats, många till det
bättre, några till det sämre.

Fast gymnasiet som ligger framför mig känns viktgare. Gundskolan har varit
bra och gymnasiet ska bli bättre. Förnyelser, nya människor, att få känna
att man valt själv och att man måste ta mer ansvar. Jag kan knappt bärga
mig, men nu ska jag först umgås terminen ut med min klass.

1. Mina skolår
När jag började i skolan tyckte jag att det var jobbigt att kliva upp
tidigt. Men det var också roligt att träffa nya kompisar och första året
behövde vi bara leka och skriva berättelser. Det var kul att ha idrott för
vi fick göra vad vi ville. Och vi fick jättegod mat och fick också sluta
halv två varje dag. En gång i trean så gick vi på utflykt i skogen och då
såg vi många grodor och insekter och det var jätteroligt tyckte jag. En dag
på en lektion då fick min kompis en penna igenom handen och då fick han
fara på sjukhus. Och i ettan fuskade jag med läxorna jag frågade ibland när
jag kom hem om mamma kunde göra läxan åt mig.

2. Att byta skola/Att byta klass
När jag slutade trean flyttade mamma till ockelbo och då fick jag byta
skola. Jag brukade cykla till dal|sund och vara med mina gamla kompisar dom
första veckorna. Men sedan träffade jag kompisar i ockelbo.
Jag tycker att det var jobbigt att flytta och att det var roligare att bo i
dalsund för där kände jag fler kompisar och man fick sluta en timme
tidigare. Men efter ettan kände jag många kompisar och då var det lika
roligt att bo i ockelbo som i dalsund men det var längre att gå till
ockelbo skolan och jobbigare idrotts lektioner och så hade vi en lärare som
tjatade hela tiden och pratade bort hela lektioner ibland. Musik var en ny
lektion i fyran och det var roligt ända tills vi skulle sjunga.

3. Lära för livet!
Jag tycker att matten har gett mej många värdefulla egenskaper som t.ex.
Procent och multiplicerat. No lektionerna har jag också lärt mycket på som
t.ex. vad järn är gjort av och sånt och att göra ballonger och el-motorer.
Svenskan har jag lärt mig mycket av också. Och på SO: n har jag lärt mig
mycket om andra och första världskriget.

4. Min syn på skolan

Hej Skolminister.

1: Jag tycker att skolan har för korta raster och för långa arbetsdagar. 2:
Dom borde ha längre lunch och kortare lektioner och mindre Prov. 3: Och dom
borde ha så att man kan rösta vilken lunch det ska vara varje vecka. 4: Jag
tycker att egon är bra och att man har olika klassrum är också bra för då
blir man inte less på ett klassrum som man har. 5: Och dom borde göra
längre NO lektioner så att man hinner laborera klart. 6: Och det behövs mer
lärare. 7: Det är bra att det är tyst på proven och att man kan göra om
prov.
8: Det borde finnas mer Lov.
9: Längre idrotts lektioner.

10: Längre sov morgon.

Mina skolår
Klockan var sex på morgonen. Jag kunde inte sova för jag var så nervös
inför första skoldagen. Tänk alla nya kompisar jag kommer träffa.
Skolbussen skulle komma och hämta mig kvart över sju. Jag tyckte det skulle
bli tufft att få åka skolbuss.
Jag gick sakta fram till frukostbordet och tog och slängde i mig lite
frukost. Sedan stack jag till toaletten för att borsta tänderna, jag kände
riktigt hur det smakade äcklig mint ur den isvita tandkrämmen. Det är ingen
smak jag föredrar direkt.
– Julian. Julian!! nu måste du skynda dig bussen går om fem minuter, skrek
morsan från frukost bordet.
– Jag kommer, svarade jag med den pippiga röst jag hade.

Jag rusade ut i hallen där jag hade slängt min favorit jacka, den röd och
vit med en luva på. Jag kastade på mig jackan och sprang ut till vägen där
bussen skulle plocka upp mig. När jag stått och väntat ett tag såg jag
bussen komma i en ”jädra” fart nere vid skogs gläntan, han stannade
alldeles intill vägen som gick in till mig. Han öppnade dörren till bussen
och jag klev in. Jag tittade på den gamla mannen som satt där vid ratten,
han var väldigt skallig på huvudet, nästan flintis. Han hade bara nåt
enstaka grått hår, som stog upp på sidorna ovanför örat.
– Tjena! Jag hetter Evert och det är jag som ska köra er dom närmaste
månaderna, sa han med en ganska hög stämma.

– ”Oki” Jag heter Julian. men du kan kalla mig Julle, Det gör mina vänner
svarade jag.

och medans han fortsatte att åka så pratade vi vidare om hur det kändes att
börja i skolan och få nya kompisar och träffa lärare och så. Men jag visste
redan vilken lärare jag skulle få hon hette Inga Lill Ahlund och verkade
vara en ”reko” figur.
Nu var vi framme, jag gick ur bussen och gick sakta mot det gul orange
färgade tegel bygget som kallades Enskededalensskola, vi vi klev in i
dörren där det stog 1:A, och genast när man kom in kände man hur lukten
slukades uppi näsan på mig, det luktade som marmelad ungefär.
vi klev in i klassrummet och där satt varenda liten unge och stirrade på
mig och några andra som åkt buss, vi var 3min försenade. Men det var
busschafförens fel.
Jag gick bak och satt mig vid en ledig bänk och Inga Lill välkommnade oss,
och sedan fick vi köra namn lekar så vi lärde oss varandras namn.
Sedan rullade veckorna på och det gick så fort så man hängde själv nästan
inte med.
men jag minns när jag fick min första hemläxa, jag tyckte det var
jätteroligt att komma hem och visa morsan. Jag kände mig riktigt stor.
Sedan gick veckorna och man började 2an. Tvåan var ett år som det inte
hände så mycket i, man visste allt om det mesta där uppe nu. Det var mest
dom nerklottrade fula böckerna som var nya.
Men däremot i 3an blev det roligare, då fick vi flytta ner till Forsskolan
ett år för tidigt. Det fanns inte plats där uppe. Då fick vi större
gympasal och större matsal, fler hissar och sånt där. Men sen rullade det
på och nu sitter jag här i sista året. Det har gått så fort så man vet
snart inte vilket ben man ska stå på. Det känns som jag gått en vecka men
jag har faktiskt
det är oklart om det saknas ett blad, eller om det beror på kopieringen
att texten slutar här

Att byta skola/Att byta klass
Vinden blåste mig i ögonen när jag skyndade mig till skolan, jag hade bara
tio minuter på mig att komma fram och jag hade en bra bit kvar. Idag var
inte som en vanlig dag. Jag skulle börja i sjunde klass och jag kände ingen
på skolan.
Jag såg nu skolans fönster glänsa i solen. Jag visste att det inte var
långt kvar. Jag kände mig nervös, nästan paralyzerad, Känslans av att
träffa nya individer var obehaglig. Här börjar nu tre stycken nya jobbiga
år. Jag hade träffat klassen en gång förut och alla hade verkat väldigt
olika mig i personlighet.
Nu var jag vid skolans huvudentré. Eftersom att jag hade gått på en
relativt liten skola innan, så verkade denna enorm. Skräcken av att behöva
möta alla stora nior i korridoren lyste ur ögonen på mig. Efter ett tag så
tog jag mig samman och gick med lågpunkt sakta framåt. På väggarna fanns
målningar uppsatta. Det var bara vackra tavlor som var uppsatta. Väggarna
vara oranga med gula blommor på.
Mina fötter gick som av sig själva sakta framåt. Plötsligt så svängde jag
vänster. Jag hade en känsla av att det var rätt väg. Men eftersom att jag
aldrig hade varit där förut så var jag ganska osäker. Jag passerade endel
lärare på vägen. De såg rätt så bittra ut när de fokuserade sina blickar
emot mig. Min tanke var då att lärarna se mig som ännu en extern elev,
vilket jag var. Jag tyckte att lärare måste ha ett väldigt monotont arbete,
i stort sett göra samma saker varje dag. En lärare måste också vara lyhörd
för att kunna uppfatta stämningen i en klass.
Snart var jag vid mina klasskamrater. De stod ien grupp utanför ett
klassrum. Alla verkade känna alla, jag var den ende av 24 stycken som inte
hade någon att prata med.
Efter några minuter så ny sida läraren. Det var en av lärarna som jag
hade sett i korridoren. Sakta öppnade hon dörren och högen av elever
strömmade in, tjutande och stojjande.
Inne i klassrummet så fanns det 24 bänkar. Själv så satte jag mig ensam
vid en fönsterplats. Solen hade nu gått i moln och vinden hade tagit fart.
Det kunde jag se på de vackra björkarna som vajjade med sin ljusgröna löv.
Läraren började ropa upp våra namn. När vårat namn nämdes så skulle vi
också uppge vår address och telefon-|nummer. Jag visste inte min address så
där bra som man borde kunna. Men det löste sig tillslut.
Det har nu gått cirka två år och sex månader sedan jag började här och
hittils så har det gått bra. Jag fick nya vänner redan andra dagen, vilket
underlättade den första veckan. Lärarna var inte så hemska och arga som de
verkade vara den första dagen. Det har varit en lärorik tid som jag har
spenderat här. Nu känner jag alla i klassen och vågar både fråga och
konfrontera dem.

Mina skolår
När jag började skolan för första gången, tyckte jag att det kommer att
vara rolig. Att få träffa kompisar och leka med dem. Jag gick i samma klass
som min kusin. Vi hjälpte varann, om det var i nödfall.
När jag gick i trean, det värsta var att sluta sent. Jag klagade mycket och
gnällde jämt om vi fick sluta, men lärare sade nej.
När vintern kom, var min klass i fotbollsplan och gjorde snögubbar, kom
sexorna och förstörde och kastade på oss. Jag var ledsen och hela min klass
grät. Klassföreståndare blev ursinnig arg på sexorna.
Det som vi längtade mycket efter, det var roliga timmen. Det var en fredag
som vi tyckte att det var bäst.
Friluftsdagen var en dag, där hela skolan skulle göra nåt aktivitet. Jag
valde att åka skidor. Jag åkte skidor med några andra. Till sist märkte jag
att jag åkte vilse i skogen. Det enda man kunde göra, var att följa spåren.
Jag blev rädd. Jag knep ihop, för att inte gråta. Jag gjorde så gott jag
kunde. Medan jag var borta märkte lärare att det saknade en elev. Den
eleven var jag. Lärarna gick och ropade på mig. När jag till sist hörde
deras rop, kände jag att det är väldig nära. Så jag skyndade mig så fort
som attans. När jag var framme, kände jag att det var lättnad för mig. Jag
började känna mig trygg och välbehållen. Friluftsdagen var den dag som
skulle påminna mig när jag åkte vilse.
ny sida
I 4:an så lärde vi ett nytt språk. Det var engelska. Jag tyckte om att läsa
engelska, för att det var det ämne som jag tyckte att det var kul och att
få lära sig ett nytt språk.
Det som var svårt för mig i skolan.
Det var matte. Matte var det svaga sida för mig, men jag spenderade all tid
på matte. Det tog ett tag för mig att förstå och kunna räkna. Till sist
lönar det sig.
Redan i 6:an fick vi en uppgift. Det var att spela en teaterpjäs. Vi var
tvungna att spela Astrids Lindgrens figurer. Jag hade 4 roller. Det var en
scen som jag skulle spela 2 gånger.
Jag var helt nervös när jag spelade upp, men jag gjorde mitt bästa för att
inte förstöra pjäsen. Efter pjäsen var hela klassen nöjd och hurrade för
alla lycka som har gått. Jag tackade några som lånade ut sina kläder.
När jag ska börja högstadiet, funderade jag över hur det ska gå till. Jag
tänkte på läxor och prov som kan vara svåra för mig. Men jag frågade mina
bröder hur det var i högstadiet. Jag som tyckte att det ska vara stressigt
att springa till sal till sal. Jag ville inte lämna mellanstadiet, Att det
roliga var rasten och gå ut och spela fotboll med sina vänner och att
klassen komma att splittra. För min del så ska jag gå vidare i livet.

ATT BYTA SKOLA / ATT BYTA KLASS.

År 1995 skulle mitt liv förändras, jag skulle flytta från Polen till
Sverige.

Jag hade redan hunnit gå i skolan i 2 månader innan vi skulle flytta.

Det kändes jobbigt, eftersom jag tyckte att jag hade hamnat i en bra
klass.

Men nu var det bestämt av vi skulle flytta.

Första dagen i den nya skolan kändes jobbigt. Jag kunde ingen svenska
alls.
Tyckte att jag hade hamnat i en dålig klass med otrevliga personer.

Den svenska skolan skilde sig ganska mycket ifrån den Polska.

I Polen var man tvungen att ha på sig en blå kjol och en vit blus.
En grej var jobbig, vi hade redan i ettan mycket läxor, redan i början fick
vi lära oss gångertabbelen. Man hade helt enkelt ingen tid åt något annat
än läxläsning.
Men jag trivdes ändå välldigt bra.

Medan i Sverige fick man ha på sig vad man ville, det var nästan bara lek i
början. Inga läxor alls.

Jag ville verkligen lära mig det Svenska språket, och satsade allt på det.
Och redan efter 2-3 månader hade jag lärt mig det.
Det kändes verkligen skönt att kunna prata och förstå dom andra.

En sak som var positiv med att ha flyttat hit var att jag hade fått lära
mig ett nytt språk.

Visst, jag saknade alla i Polen, min släkt och mina vänner. Men det gick
över efter att jag hade börjat få nya vänner här i Sverige.

Jag hade även ändrat uppfattning om min klass, dom var inte så hemska och
otrevliga som jag hade tänkt i början.
Nu tyckte jag faktiskt att vi var den bästa klassen.

I sexan var det tyvärr dax igen att byta klass och skola.
Vi skulle börja på högstadiet.

Man fick välja 3 kompisar som man ville gå med i sjuan.
Jag valde mina 2 bästa kompisar, men hamnade tyvärr med bara en av dom.

Att börja på högstadiet var både spännande och jobbigt.

Efter ungefär en månad insåg jag att jag hade hamnat i en dålig klass.

Min bästa kompis hade lämmnat mig, hon hade helt enkelt skaffat nya vänner.
Och jag fick för det mesta gå ensam på rasterna.
Det kändes väldigt jobbigt.
Och det påvärkade även mitt arbetande i skolan.

Så jag beslöt för att byta klass. Min mamma och jag bestämde en träff med
rektorn. Och hon tyckte inte att det var några problem att jag skulle få
byta klass.

Så efter Jullovet i 7:an fick jag entligen byta klass. Och där hade jag tre
välldigt bra vänner som jag kom bra överens med. Alla var verkligen jätte
trevliga. Det var en bra klass.
Jag hade egentligen önskat att jag hade fått börjat där ifrån hela början.

Nu har jag gått i den här klassen i snart 2 år, och det fungerar
fortfarande lika bra.

Men nu är det sista terminen kvar i 9:an, och snart ska man börja
gymnasiet.

Det kommer vara tråkigt att lämmna sina klasskompisar, men samtidigt
välldigt kul att få börja på gymnasiet.
sidbyte
Man känner sig äldre och måste ta mer ansvar.
Det var mest lek i mellan stadiet, och det var väl det som gjorde det lite
svårare sen i högstadiet.

Men jag ska göra allt för att komma in på gymnasiet.

För det ser jag verkligen fram emot.

Att byta skola / Att byta klass
Den här berättelsen kommer att handla om en pojke som heter Thomas och
hans skolgång i första klass.

Thomas var på väg till Skolan en agustig morgon med sin mamma. Han tyckte
att det skulle vara jätte kul att börja Skolan. När Thomas var ca 100 m
från Skolan Såg han Skolan. Det var en jätte Stor Skola som var byggd av
tegelsten det fanns också en Stor lekplats mitt i Skolan där han tänkte
att han skulle leka varje dag med Sina kommpisar. Han kom till Skolan tio
i åtta alla hans var där.

Thomas släppte sin mammas hand och Sprang till sina kommpisar som hette
Johan, Jonas, Fredrik. De tre var bästisar de Skulle aldrig vara ifrån
varandra. Läraren ropade in alla elever och föreldrar. Den första tanken
Som Thomas hade var att de här läraren var Snäll och trevlig. När alla
var inne i klassrumet kollade lärare om alla var här och de var alla.

Thomas tittade Sig omkring i klassrumet det var ett fint klassrum och
Thomas hade tänkt Sig Sitta längst fram imorgon. Efter en Stund tog
förelldrana en fika. Då kunde Thomas gå ut Och leka i den Stora
lekplatsen med sina kommpisar. Efter ca 20 min kom mamma Anna ut och
ropade till Thomas att de skulle hem. Anna var Skild med thomas pappa
Bengt. Hon var också arbetslös.
ny sida
Nästa Skoldag var Thomas jätte pigg han vaknade kl Sex. Han åt sin
frukost och tänkte att det var nu Skolan börjar på allvar. Första
lektionen var matte. Det tyckte Thomas om Så han räknade på hela tiden
för att visa att han var bästi klassen. Thomas var duktig i matte för att
hans Mamma Anna hade lärt honom det.

Det har gått ett halvår och det går jätte bra för Thomas i Skolan och med
hans vänner. En dag när Thomas kommer hem från Skolan var mamma Anna
jätte glad. Thomas frågade varför hon var glad då sa mamman att hon hade
fått ett jobb, på Expressen i Stockholm. Thomas vart så ledssen Så han
gick till Sitt rum och grät. Han tänkte nu när han har börjat i en Skola
där han Stromtrivs så Ska han flytta. Det är katastrof. Johan, Jonas och
Fredrik sa ju att vi skulle vara bästisar hela livet. Efter tre minuter
kom mamma Anna in i rumet och sa att jag måste ju ha ett jobb annars
kommer inte vi att leva Så bra.

Jag vill inte leva bra sa Thomas. Jag vill leva här med mina kommpisar
som jag har känt i ett år. Mamma Anna gick ut ut rumet. Så började Thomas
att tänka igen hur det Skulle vara som han Skulle flytta, Han tänkte att
han kanske Skulle bli mobbad och inte få några vänner.
ny sida
Två månader senare. Nu bor Anna och Thomas i en förort utan för Stockholm
Som heter Rinkeby. Thomas skulle börja i en Skola som heter
Rinkebyskolan. Antagligen ska det stå ett i innan Rinkeby, men det har
försvunnit i kopieringen Rinkeby bor det många invandrare från alla
länder. När Thomas gick till Skolan var han jätte nervös han ville hälst
inte gå till Skolan för att han trodde att han skulle bli utstött och
ensam. Mamma Anna fick nästan Släpa honom till skolan. När han kom till
Skolan Såg han massa invandrare. Hema i Luleå hade han aldrig Sett Så
många invandrare.

Thomas kom till klassrumet var alla där och väntade på läraren. Eleverna
i klassen viste att det skulle börja en ny i klassen. När Thomas Stog och
väntade på att läraren skulle komma Så kom två killar fram till Thomas
och frågade om de var han Som var den nye eleven. Då Svarade Thomas att
de var han. Pojkarna hälsade och sade deras namn. Den ena hette Mohamed
och den andra hette Abdul båda var ifrån Irak. Efter en liten stund kom
läraren.

De första läraren gjorde var att hälsa på Thomas mamma och Senare hälsade
han på Thomas. Så gick alla in i klasrimet den första lektionen var
Svenska det gick bra för Thomas. När lektionen var slut kom Mohamed och
den lille Abdul och frågade om han ville leka med honom. Thomas var gärna
med och lekte. Då släppte nervositeten och Thomas Mohamed Abdul kunde
leka hela tiden.

Att byta skola

Det var en gång en kille som hette Thomas. Thomas var 14 år och gick i
åttonde klass på Borgaskolan i Lund. Där på skolan var Thomas en flitig med
bra betyg och många kompisar. Skulle man be någon av Thomas kompisar att
beskriva honom skulle de säkert säga att han vore ödmjuk, pålitlig och den
snällaste och trevligaste person man någonsin mött. I kompis gruppen
gillade alla Thomas, alla ville nog var som honom. Han var liksom som en
ledare i gruppen, men det pratade man ju aldrig om. Bland de andra eleverna
på skolan hade de flesta respekt för Thomas. Allt detta pågick till en dag.
Det var dagen då Thomas skulle flytta till Göteborg. Han skulle flytta dit
eftersom hans pappa hade fått ett chefsjobb på ett stort företag där.

Första dagen Thomas skulle börja på sin nya skola som hette Ekdalskolan
fick han skjuts dit av sin mamma. Utifrån såg skolan ut som ett gammalt
slott ungefär tyckte Thomas. Thomas gick ut ur bilen och började gå mot den
stora huvud|ingången. Vägen man gick dit på var en bred väg av sten
plattor. Plattorna var satt i ett rutigt möster av svart och vitt. Det såg
ut ungefär som en schackbräda. Sen kom han till den stora porten. På båda
sidorna av den var det en stor blå pelare. Pelarna gick upp till skolans
andra våning. Porten själv var gjord av två stora koppar block. På blocken
var skolans mönster uthugget. När han gick genom porten kom han till ett
stort förbindnings rum. På botten våningen där han va var det ett stort
runt rum med en massa skåp mitt i. Det var alltså här alla elever förvarade
sina böcker. Sedan var det fyra våningar till. Alla de var som runda ringar
med massa dörrar på. Det var där alla lektion salar låg. Thomas skulle nu
till rum nummer 43 och han antog att det stod för våning fyra rum tre. För
att komma dit gick han i genom dörren där det stod trappa. När han kom i
trapp huset såg han en svart trappa med guld|färgade räcke. Han gick sedan
upp till våning fyra. När han väl var där såg han en massa dörrar och fullt
av elever. Han gick sedan bort till rum nummer tre. Framför den dörren stod
det tre gäng. Ett gäng där alla flickor stod, ett gäng där de populära
pojkarna stod och ett gäng där de ”fjantiga” pojkarna stod. Eftersom Thomas
inte visste vid vilket gäng han skulle ställa sig ställda han sig en bit
där ifrån. Strax efter det ringde det in då gick först alla gängen in och
till sist gick Thomas in.

klassrummet Thomas kom in i var ett stort ljust klass rum med nya fina
bänkar. Det fanns ganska många lediga platser, men Thomas tog en plats så
långt bak som han kunde. Lektionen de skulle ha nu var klassråd. Läraren
som Hans började med att hälsa dem välkomna till klassrådet. Sedan
berättade han att de hade en ny elev i klassen. Då vände sig hela klassen
om och började titta på honom. Efter det berättade läraren om allt som
skulle hända i veckan. När han gjort det var klassrådet slut. Då bad han
Thomas att stanna kvar. Han berättade lite grann om skolan för Thomas och
sedan gav han honom en skåp nyckel. Skåp nyckeln gick till skåp nummer 88.
När han fått den nyckeln fick även han gå. Han hade också fått ett schema
av Hans och på det såg han att han skulle ha Svenska nu. Thomas gick ner
till skåpet. Stoppade i jackan och satt upp schemat på skåps dörren. Då var
klockan tre i nio och han började klockan nio i sal 55 så Thomas slog igen
skåpet och började springa upp för trapporna. När han kom till våning fem
såg han att sal fem var öppen så han rusade dit jätt fort. På den lektionen
satte han sig lite längre fram i klassrummet. Lektionen började med att
läraren pressenterade sig. Hon hette Sanna. Idag skulle de ha hög läsning.
Hon delade därför ut en bok som hette ”Läs lust”. Då frågade Sanna första
vad Thomas hette och då svarade han naturligtvis Thomas. Han fick sedan
börja och läsa. Texten han läste handlade om en tjej som berättade varför
hon tyckte det var roligt att läsa. När Thomas läst en bit på texten var
det någon som sa läsa så man hör vad du säger jävla skåning. Då bad Sanna
mig att sluta läsa. Hon gick sedan fram han som kommit med den där
kommentaren. Han hette Lars. Lars var en av den som var med i det populära
gänget i klassen. Sanna bad Lars att han skulle läsa och det gjorde han.
När han läst färdigt skulle han försöka här min skånska och säga det är man
läser skåne jävel. Efter han sagt det fick alla andra i klassen läsa och
efter det var det dags för lunch.
ny sida
Matsalen de hade på den här skolan var ganska liten. Den rymmde ca 100
personer. Byggnade låg som en separat byggnad en bit från skolan. Idag
serverade de fisk bullar med potatis där. När Thomas tagit sin gick jag och
satt mig bland de populära i klassen. Då såg han att Lars satt där. Direkt
när jag satt mig sa han pys härifrån jävla skåne jävel. Jag försökte att
inte bry mig. Han sa sedan samma sak en gång till och Thomas brydde sig
inte den här gången heller. Då gick Lars därifrån och strax efteråt gick
även de andra i gänget. Thomas skyndade mig sedan att äta upp min mat och
därifrån ungefär en minut efter att de andra gått. När han kom ut genom mat
såg jag att några från de populära gänet stod vid ingången till skolan. Han
började att gå ditåt. När jag var halvvägs vände jag sig om. Då stod Lars
och de andra i det populära gänget vid utgången till matsalen. De började
springa mot Thomas då började också de vid ingången mot skolan spring mot
Thomas. Han gjorde då ingeting åt saken utan lossades i stället att
ingenting hände. Den som kom fram först var Lars han tog ett grep på
Thomas så att jag föll ner i marken. Sedan när de andra kom fram bar de
bort honom från skolans område. De stannade när de kom fram till häckarna
bakom matsalen. Då var det ca 5 stycken som höll i honom. Då gick Lars fram
till honom och sa att han skulle hålla mig borta från dem. Sedan slog han
honom med knytnävarna flera gånger i ansiktet. Till slut kände Thomas att
det både kom blod ifrån näsan och munnen. Då tog Lars fram en vatten flaska
och några tabletter. Då gick en i gänget fram till Thomas och höll upp hans
mun. Lars såg sedan till att han svalde de tabletterna.
ny sida
Det var sömn tabletter. När Thomas tillslut somnade kastade de in honom i
busken. När han sedan vaknade var det mörkt och han började då gå åt det
håll han trodde han bodde åt. Han var inte helt säker för när de åkte till
skolan imorse satt han och tittade i en tidning. Thomas fortsatte bara att
gå och gå. Tillslut kom han fram till en annan skola. Vid den skolan låg
det en fritidsgård såg han. Han började gå däråt för han tänkte att de
kanske hade en telefon. När Thomas började närma sig ingången såg han att
det populära gänget från hans klass stod och hängde där utanför. De började
spinga mot honom när de såg honom. Den här gången började också Thomas
också springa, men det tyckte inte hjälpa för de kom bara närmare och
närmare hela tiden och till slut var de framme vid honom och då slängde sig
Lars fram och högg kniven rätt i ryggen på honom. Thomas dog direkt
eftersom kniven gått in i hjärtat. Då vart alla gänget förskräckta och
sprang därifrån.

Dagen efter hittades liket. Polisen kom aldrig på vem mördaren var.

Slut. VG-