Elevens uppfattning av läraren: 4

Att byta skola
Äntligen var det helg, ännu en lång vecka på skolan. Men det var sista
veckan för mig på B-U skolan för vi ska flytta till Hudiksvall.
Tidigt nästa morgon började jag och mina föräldrar att packa tills
flytt|bilen skulle komma.
Nu kom flyttbilen och skulle hämta våra saker, vi hade precis packat klart.
Jag gick och satte mig i mitt rum, det var helt tomt.
Jag började redan då och tänka på hur det skulle bli i den nya skolan, det
jag var mest nervös över var att jag skulle bli mobbad och inte hitta några
kompisar. Jag har det så bra här varför ska vi flytta?
Jag gick ut i hallen för att höra om dom var klara än. Det var dom också,
vi bodde i en 3:a så vi hade inte så mycket saker som skulle flyttas.
Direkt då sprang jag till bilen för att få sitta fram.
Vi hade nu kommit fram till Hudiksvall och vi åkte direkt till lägenhet
mitt i Hudiksvall, alla grejor var i lägenheten redan.
Så vi satte igång att packa upp sängar och matbordet.
och sen gick vi och skulle sova för det väntade en lång söndag med både
städning och inredning av lägenheten.
Jag sov länge nästa morgon det var ingen som väckt mig.
Jag gick in till mamma och frågade hur det gick för dom?
Bra, sa hon.
Dagen gick jätte fort, utan att jag riktigt tänkt på de så var det läggdags
för jag ska till en ny skola imorgon.
Mamma väckte mig kl 7.
Jag gick upp direkt för att äta frukost, också var jag ganska nervös. Jag
bodde inte mer än 500 m ifrån skolan. Rektorn skulle presentera mig inför
min nya klass på deras mentors tid.
Han tog mig till katedern, så jag kunde presentera mig inför klassen. Jag
började säga mitt namn och vart jag kom ifrån.
Sen fick jag gå och sätta mig bredvid en jätte snygg tjej, hon hade brunt
långt hår och bruna ögon hon var inte så lång.
Jag sa hej när jag satte mig. Hon sa hej med tyst stämma tillbaka. mitt
första intryck av klassen var att dom var en lugn och tyst klass. Det
passade in på mig, jag sa inte mycket i onödan.
Första dagen gick väldigt bra och jag har faktiskt träffat två kompisar som
heter Kalle och Hans.
Samma kväll frågade mamma hur det hade gått för mig.
Jag svarade bra. Men jag hade gärna gått kvar på min gamla skola. Där hade
jag kompisar sen jag hade gått förskolan.
Jo, du mamma, klassen verkar lugn och jag tror jag har hittat två kompisar
också sitter jag bredvid den snyggaste tjej jag någonsin sett.
Va bra, svarade mamma med ett leende på läpparna.
Nästa dag påmentors tiden sa faktiskt den snygga tjejen hej.
Jag sa hej lite stammande för jag vart så förvånad.
Den dagen var det dags att ha sin första matte lektion, jag som hatar
matte.
Men lektionen gick väldigt bra, som tur var satt jag med Kalle och Hans dom
tyckte inte heller om matte. På tisdagar slutar dom efter lunch så det vart
en kort dag.
När jag kom hem så hade mamma skrivit en lapp där det stod att hon var ute
och handlade mat, så jag gick och spelade några spel på datorn.
Efter kanske 30min dök mamma upp, så jag gick ut och sa hej.
Hej sa hon tillbaka.
Sen gick hon med varorna till köket. Hon ropade hur har det gått idag?
Bra sa jag.
Jag tror nästan den här klassen är bättre för mig därför i min förra skola
pratade dom lektionerna igenom och då kunde jag inte koncentrera mig. Alla
elever här sitter knäpp tysta, det tycker jag är bra.
Min mentor har jag kommit nära också, hon hjälper mig mycket för att jag är
ny på skolan.
Va bra svarade mamma och gav mig en kram.
Samtidigt öppnades dörren och pappa kom in så jag berättade allt för han
också. Då sa han kan vi inte gå på en restaurang och äta god mat och fira
att det går så bra för våran son.
Lite senare på restaurang ming. Nu hade jag fått mina friterade kyckling
bitar så skulle vi skåla för mig. Skål! för vår son!
Sen när vi ätit upp åkte vi och hyrde en film och köpte godis. Nu var vi
äntligen hemma och skulle börja se på filmen.
Redan efter 1 timme somnade jag i mammas famn.

SLUT

Min syn på skolan

Hej!

Jag är en ambitiös elev från AC skolan, som heter Amik. Under hela min
nioårig skolgång har upplevt både possetiva och negativa upplevelser i
skolan.
Allt från att bli utkastad ur en dörr av en lärare till att jobba Ma efter
skolan med min underbara Ma lärare Sofia. Under min skoltid har jag nästan
alltid försökt vara possetiv och jobbat hårt för att uppnå det bästa
betyget så möjligt, men det har varit hinnder till detta t.e.x lärare och
elever. Men det finns även lärare och elever som har hjälpt mig uppnå de
betyg jag vill ha för min framtid och även hjälpt mig vara possetiv.

En av skolans största brister idag är att lärarna har för lite kunskap om
barn och ungdomar. Det leder till att det blir svårare för dem att lära ut
sina kunskaper till eleverna. Jag tycker att när de blivande lärarna går på
sin utbildning, så ska det finnas en kurs om barn och ungdomar. Denna kurs
ska hjälpa lärarna att förstå barnen och förstå hur de tänker och agerar.
ny sida
En annan stor brist som finns i de flesta grundskolorna i Sverige är att
skolorna oftast köper in dåliga (svaga) datorer för att de vill hålla en
låg buget.
I min skola har vi datorer som är näst intill oanvändbara.
Skolan förstår inte hur viktigt den är med datorer. Om runt omkring 10 år
så kommer en person som inte kan mycket om datorer betraktas som en
analfabet. 2000-talet kommer att bli en dator generation.
Just därför ska skola ha bra datorer så eleverna kan använda de till max.

En av skolans bästa förändringar under min skolgång är att de skapade
”verkstadstid”. Verkstadstiden har get eleverna möjlighet att göra sina
läxor i skolan och att jobba upp sig i de ämnen man är mindre bra i.

En annan bra förändring är att lärarna inte bara går efter vilket betyg man
får på provet, utan de kollar även hur man jobbar på lektionerna innan de
sätter sitt betyg.

MVH Amik Abdullah 9 D ac skolan.

Jag var bara 10 år när jag och min familj flyttade första gången.
Vi flyttade till Stockholm. Mamma hade aldrig riktigt trivts någon annan
stans än i storstäderna.
Det var främmande för mig. Min nya skola var mycket större än min gammla
och varje klass var större.
I början hade jag svårt att trivas och få nya kompisar.
Men efter några veckor flöt det på ganska bra och jag började trivas.
Jag fick många vänner men även ovänner.
Det fanns en kille i klassen som verkligen levde för att förstöra och sabba
för andra.
Jag var ny och genom det hans nya mobboffer.
Jag och min familj hade tidigare bott med pappas mamma och pappa på deras
bondgård.
Atomatiskt blev jag kallad bonde. Jag fick oxå höra att jag bott med
galningar och att korna till och med var smartare än jag. På ytan var jag
hård och visade inget tecken på att jag tog åt mig. Men på insidan grät
jag.
ny sida
Jag längtade hem och tillbaka till min gamla skola och mina gamla vänner.
Jag förstog att vi inte skulle flytta tillbaka eftersom mamma verkligen
börjat trivas.
Min äldre syster som hade börjat 9an hade skaffat pojkvän även hon
trivdes.
Genom att Thomas var så elak mot mig så blev mina skol resultat sämre och
sämre.
Min bästa kompis Östen gjorde allt för att jag skulle må bättre men men
spåren av Thomas håningar hade satt sig hårt.
En dag tog min lärare mig avsides. Han sa att mina resultat bara hade
blivit sämre och sämre.
Om jag inte skärpte till mig så tyckte han att jag skulle byta klass, eller
rent av byta skola. Orden sårade mig djupt.
Men som ett mirakel steg mitt betyg en aning.
Thomas tvingades gå om femman och jag fick flytta upp en klass. Det blev
sommar vi bestämde att vi skulle åka hem till vår gammla gård en sväng.
Pappa var ivrig.
Min stora syster vägrade följa med eftersom hon ville vara hemma med
pojkvännen, efter många om och med följde hon med.
Vi skulle bara stanna en vecka men det blev hela sommaren.
Jag träffade mina gammla klasskamrater och vi hade jätte roligt
Sommaren gick fort och dagen när vi skulle åka hem närmade sig fort, så var
det dags att återigen skiljas från gården, från kompisarna.
Jag började sexan tyckte att det var ganska kul.
Mina betyg steg ytterligare.
På vinter lovet kom bakslaget.
Mamma blev sjuk.
Läkarna sa att hon hade fått cancer.
Jag blev rädd.
Läkarna gav strikta order om att hon inte fick gå ut och andas in storstads
luften.
Det var för mycket gifter i luften. Beslutet var enkelt vi blev tvungen att
flytta.
Jag kände hur luften försvann ur mig.
Precis när allt blivit så bra. Men för mammas skull sa jag inte emot.
Det var hårt att lämna skolan och kompisarna.
ny sida
Vi flyttade till en gård strax utanför östersund.
Jag började en ny skola.
Trodde inte att de kunde bli värre än den förra men det blev det. Här blev
jag ignorerad som luft. Dom pratade inte ens med mig, skolan blev ett
helvete för mig. Jag kämpade mig igenom.
Närmare sommaren blev mamma bättre.
Eftersom ingen brydde sig om mig gick mitt skolarbete bättre.
När sommaren kom bestämde jag mig för att jag skulle agera själv, så jag
ringde till farmor och frågade om jag fick bo där.
Hon var lite tveksam men när jag berättat hur jag hade det på skolan så var
jag välkommen.
När jag pratat klart med henne ringde jag till min gamla rektor och frågade
om dom hade någon plats kvar. Det hade dom.
När allt var ordnat gick jag för att prata med min pappa.
Han höll med men undrade om det inte vart för tungsamt för farmor. Jag sa
att jag pratat med henne men pappa ringde dit för att vara säker.
När han kom tillbaka höll jag på att spricka av nervositet.
Men när han leende kom emot mig förstog jag att svaret var ja.
Veckan därpå hade jag flyttat in hos farmor.
Jag var överlycklig.
Jag tror att den första skoldagen på min ny gamla skola var den bästa av
alla skoldagar.
Jag hade längtat så mycket efter den här dagen.
Allt vart presis som jag hoppats på. Efter några månader blev mamma frisk
från cancern. Kunde mitt liv bli bättre?
När jag ser tillbaka till min barndom kan jag bara säga borta bra men hemma
bäst.

-slut-

Skrivet av Emma M 9 C 9/2-03

Mina skolår
Jag gick i ettan på Sagoskolan i Hemmingsö. Vi hade en mycket trevlig
lärare. När jag började i tvåan kom det en ny kille till klassen. Han hade
nått fel i hjärna och fick sina ryck ibland. En gång bett han våran fröken
i benet och låste in oss i klassrumet. Det var en kille som självklart
skulle försöka spela hjälte och kättra ut genom fönstret. Han försökte nog
också imponera på tjejerna, men dom tyckte bara att han var fjantig. Sedan
efter en kvart kom vi ut och killen som hade gjort det hade gått hem. I
trean så fick jag gå hos en special lärare två till tre gånger i veckan.
Sen jag fick special läraren har det gått dåligt i skolan, fast jag kan
inte bara skylla på de. Det har hänt lite i familjen, som också har
försvårat min skol tid.
De roligaste skol åren var när man började i ettan och när man började i
sexan. När jag började i sexan var det roligt för att jag kom till en ny
skola, jag hade alla killar med mig sen jag gick i ettan och jag kände
massor av åttor och nior för att min syster gick i nian då. Så jag hade
inga problem då. Men när jag började i sjuan och min syster hade slutat,
började de gå dåligt. Min syster hade hjälpt mej med plugandet för jag har
jätte svårt att konsentrera mej. Jag har gått med åtta av killarna och fyra
av tjejerna sen jag gick i ettan, så det är i alla fall bra. På
vinter|terminen i sjuan blev jag och några kompisar mulade av de som gick i
nian och dem var två meter långa och var en meter på bräden. Vi var typ en
meter långa och var spinkiga så det var ingen lätt match. På vårterminen
när snön var borta blev vi upp kastade på skopen, och blev inlåsta i
skopen. Och vi sa till lärarna, men dem bryde sej inte. När jag gick i
åttan hamnade jag i fel sälskap, och jag började skolka och inte pluggade
någonting. I mitten av höstterminen blev min far sjuk och låg på sjukhus i
många veckor. Han är fortfarande sjuk och han kommer aldrig mer kuna jobba.
Och samma termin var jag nu aldrig på lektionerna, för min far och för att
jag hade hamnat i fel sälskap. När dem hade gått ut nian och då hade min
far kommit hem igen började jag sköta skolan igen. Nu försöker jag plugga
upp mina betyg så jag kommer in på det jag vill. Om jag har lyckats gjort
det, vill jag in på fordon för jag älskar att mecka med bilar, och jag
tycker mycket om att lacka om bilar också. Men om jag inte kommer in på den
linjen och inte några av de andra heller, ska jag gå wäx på Henrik för då
får man plugga alla bas ämnerna och samtidigt hålla på med det man vill. I
mitt fall blir det fordon.

Mina skolår
Den allra första skolan jag gick i var en amerikansk skola. Då bodde jag i
Bangalore där jag är född. Jag gick där i kindergarten, som är samma sak
som sexårsverksamhet. Självklart prata|de jag engelska. Jag kommer ihåg att
jag knappt kunde ett enda ord på engelska innan jag började där. Men jag
lärde mig snabbt.
Jag gick bara där i ett år och jag önskar nu att jag hade fortsatt gå där.
Jag kommer ihåg väldigt mycket, fast jag var ganska liten. När jag tänker
tillbaka kommer jag ihåg att jag hade roligt. Då skrattade jag och var glad
för det mesta. Jag hade många kompisar som jag lekte med, och vi gjorde
alltid något roligt i skolan.
Högtider som halloween, alla hjärtans dag och st: Patricks day minns jag
speciellt.
Under min tid på kindergarten kändes allting som en lek, allt var så
enkelt. Jag tror nog att det är hittills mitt bästa skolår. Jag är också
tacksam över att jag har fått uppleva att gå i en skola som är så
annorlunda från Sverige. Då förstår man vad man att det finns skolor som är
bättre än Sveriges.
Inte för att jag tycker att dom är dåliga, men man har något att jämföra
med.
När jag skulle börja ettan flyttade vi till Sverige. Det var första gången
jag bodde här. Jag kom till en bråkig stor klass och jag minns att jag inte
tyckte om det i skolan så mycket. Inte som jag hade gjort förut.
Jag började i den skola som jag går i nu, Sockenplanskolan.
Jag komme faktiskt ihåg min första skoldag i ettan, fast inte så mycket i
och för sig. Det jag minns var att jag fick en kompis som hette Linnea och
att vi fick potatisbullar med lingonsylt till lunch. Det är konstiga saker
man minns.
Jag gick i Sockenplanskolan under hela lågstadiet. Jag kommer ihåg att jag
var ensam ibland och ibland hade jag kompisar. Jag tyckte att många utav
mina klasskamrater var barnsliga, speciellt killarna. Det är två vänner som
jag hade som jag aldrig kommer glömma. Viola och Ida. Det va dom två som
betydde mest för mig i skolan under lågstadiet. Det är förvånands|värt
mycket jag kommer ihåg, det finns så mycket att berätta, men för att gå
vidare måste jag berätta om när jag började mellanstadiet. Vi flyttade till
Egypten när jag började fyran. Jag vissteinte ens vad det låg när pappa sa
att vi skulle flytta dit, men när jag fick höra att det låg i Afrika tyckte
jag att det var häftigt. Det var inte så svårt att flytta från Sverige, jag
visste ju ändå att vi skulle komma tillbaka. Det var tänkt från början att
vi skulle bo i Egypten i två år, men vi bodde där i tre år. Alltså under
hela mellanstadiet.
jag började i en liten svensk skola, med bara trettio elever. Mina syskon
började i en amerikansk skola. Jag kan ångra nu att jag inte valde den
amerikanska för att jag skulle ha fått mycket bättre undervisning. Att vara
den enda som gick i svenska skolan fyra syskon som gick i den amerikanska
var lite jobbigt ibland. Jag fick en utanförskänsla. Jag tyckte att de
glömde bort mig ibland och att mina syskon tog för myck|et plats. Fast jag
trivdes bra i Svenska skolan, de första två åren i alla fall. Det var bra
samman|hållning mellan eleverna, eftersom vi var så få. Åldrarna var
väldigt blandade, vilket var en bra sak. Det var kul att umgås med dom som
både var yngre och äldre än en själv. På rasterna kunde hela skolan t ex
spela fotboll, pingis eller basket. Vi gjorde många skol|resor, där vi bl a
var på safari, badade i varma källor, fick uppleva den egyptiska kulturen
eunt omkring Egypten. Jag är ännu en gång tacksam över att jag har fått
uppleva detta. Jag har fått uppleva saker som vissa andra svenskar inte har
upplevt eller aldrig kommer att göra. I och för sig så kanske dom inte
förstår vad dom har missat, men jag förstår vad jag skulle kunna ha missat
och jag är tacksam att jag inte har gjort det. Den bästa vännen som jag har
fått i Egypten är Åsa. Jag har fort|farande kontakt med henne. Hon gick
också i svenska skolan i en klass under mig. Jag kommer ihåg innan hon kom
till Egypten hade jag tröttnat lite på mina andra kompisar. De var väldigt
barnsliga. Jag kunde inte förstå hur de fortfarande kunde leka mamma, pappa
och barn.
När Åsa kom blev vi ganska fort bra kompisar, eftersom hon också tyckte att
de var barnsliga. Fast vi var ju ändå kompisar med de andra ändå, men vi
kanske mest var för oss själva.
Jag kommer ihåg att i sexan när Åsa flyttade tillbaka till Sverige tyckte
jag att det blev ganska tråkigt i skolan. Mina andra kom|pisar hade mognat
till lite, så det kändes i alla fall bra. Detta kanske låter värre än vad
det var, men jag tycker inte att det var så hemskt utan henne. Jag klarade
mig. Jag visste att jag snart skulle få träffa henne igen.
Andra terminen i sexan kände jag hur mycket jag längtade till Sverige. Jag
vill verkligen flytta tillbaka.
Det var ändå hemskt att flytta från Egypten. Jag skulle ju inte komma
tillbaka. Allt fick man lämna, huset, hundarna, skolan, kompisarna. Det var
så mycket jag skulle sakna och som jag nu fortfarande sak|nar. Nån dag tror
jag ändå att jag ändå att jag kommer åka tillbaka dit.
Att börja i sjuan, högstadiet i Sverige var hemskt. Jag förväntade att jag
skulle trivas bra i Sverige, men jag var ändå orolig för hur det skulle bli
med skolan.
Jag började i samma skola som jag gick i innan. Sockenplanskolan. Det var
många elever som fortfarande gick här sen förut. Egentligen ville jag inte
gå i den här skolan igen, men mamma och pappa sa att det var bäst så
eftersom det inte fanns en bättre skola jag kunde börja på.
Jag tyckte inte om att det var så många som kände igen mig och var
intresserade över hur jag hade förändrats.
Det som jag upplevde som jobbigt var grupptrycket, jag var inte van vid det
på detta extrema sätt. Jag är inte en såådan person som lätt faller för
grupptryck, emn jag tyck|te att det var jobbigt att man inte längre hade
kvar känslan att alla kunde vara med alla. Jag fick några kompisar i alla
fall, två utav dom stod mig lite när|mare.
Det var jättejobbigt att hänga med i skolan. Eftersom jag tidigare inte
fått så bra undrvisning låg jag lite efter. Men jag försökte så gott jag
kunde. Gjorde alltid läxorna och sen kändes det som jag hade kommit ikapp.
Andra ansåg mig som en utav de duktigare eleverna.
Sjuan tycker jag i stort sett var ett bra år. Fast jag hade under vissa
perioder varit ganska deprimerad, eftersom jag saknade Egypten och jag
tänkte mycket på Bangalore. Det gör jag nu också och jag tror att jag
alltid kommer göra det.
När sjuan slutade flyttade en utav mina närmaste vänner. Jag insåg inte då
hur svårt det skulle vara utan henne.
Åttan var ett väldigt jobbigt år. Mina kompisar svek mig och jag trodde
själv att det var mitt fel, fast nu förstår jag att det inte var det.
Mina slutbetyg i åttan visade sig vara bra ändå. Jag hade kämpat mycket för
dom.
Vid slutet av åttan kände jag att jag inte kunde gå kvar i samma klass
längre. Jag hade inga riktiga kompisar och arbetsmiljön var stökig.
Då funderade jag på att byta klass till denna. Det var otur att det var en
matte och NO klass som jag tänkte byta till. Annars skulle jag utan tvekan
ha velat byta direkt. Matte är inte precis mitt favoritämne. Det har varit
tufft och väldigt ansträngande att byta klass. Men ändå tycker jag att det
var bra att jag bytte. Det är mycket bättre arbetsmiljö i den här klassen
det är lättare att koncentrera sig. Tyvärr sänktes ändå mina betyg med 15
poäng. Som sagt så var det ansträngande att byta klass, men betygen ska jag
höja.
På ett sätt känns det sorgligt att lämna grundskolan men ändå skönt. Man
inser att man inte längre är så liten längre och om man vill hinna göra
något nu i grundskolan ska man göra det nu. Själv är jag lite trött på den
här skolan. Har snart gått här i sex år. Det kommer bli både spännande och
nervöst att börja gymnasiet. Det är steget till nåt nytt. När jag lämnar
denna skola kommer jag känna mig lättad och befriad, kanske låter konstigt
men, så tror jag att jag kommer känna.

Mina skolår
Sista terminen i årskurs 9, och jag tänker på min skoltid. Nio år, nästan
tio, i samma skola.
Det är så mycket som jar hänt med den lilla flickan i blommiga cykelbyxor
som hade en alldeles för stor ryggsäck.

Till skillnad från andra hade ja det lätt i lågstadiet, behövde inte plugga
nämnvärt och hade inga koncentrationssvårigheter. Men på något sätt gjorde
jag mig osamns med mina vänner hela tiden.
Jag tror den största grunden till det var att jag var envis och ville att
allt skulle vara på mitt sätt, samtidigt som jag försökte passa in.
Men jag passade aldrig in, och det gjorde jag inte senare heller.

Mellanstadiet var en plåga för alla som vistades runt mig, då jag kom in i
puberteten. Många elever o lärare blev drabbade av detta, men jag fortsatte
min bärsärkargång.
Jag minns en vikarie vi hade i en termin, som jag var hemsk mot, men inte
bara jag, utan hela klassen.
Han hade otur som fick oss när han precis blivit lärare.
Jag undrar om han fortsatte inom det yrket eller gav upp sina planer.
De första åren i mellanstadiet var ganska okej, sett ur en social
synvinkel.
Men i sexan, då skulle man vara stor. Jag försökte verkligen passa in, att
ha likadana kläder som alla andra. Men ändå dög jag inte. Till sist orkade
jag inte försöka, utan klädde mig som jag kände.

I högstadiet kom räddningen i form av en ny klass. Jag hade lugnat ner mig
ordentligt och skaffade nu nya vänner, som hade intressen liknande mina.
Längre fram började jag också intressera mig för politik och idag är detta
ett av mina största intressen. Mina 3 år i högstadiet har varit fyllda av
demonstrationer, konserter, föreläsningar o vänner.
För första gången passade jag in och jag upptäckte nya sidor hos mig själv.

Nu, sista terminen i nian är jag skoltrött o förväntansfull på gymnasiet på
samma gång.
Undrar hur framtiden ser ut och vad som händer med mig och mina älskade
vänner.
Det enda jag kan göra nu är att försöka fixa en stabil grund att stå på
senare i livet.
Den lilla flickan som stod på tunna ben hade en för stor ryggsäck med för
lite innehåll. Nu har hon växt och ryggsäcken passar. Men ibland känns den
för tung.

Mina skolår
Äntligen! Nu är det äntligen dags att sluta grundskolan, och börja på något
nytt. Det som man har väntat på i två år nu, ska snart ske. Jag ska börja i
gymnasiet! Jag har gått i skolan i snart 9 år. Skolan som jag går i heter
ekedalsskolan. Här är jag inne på vårterminen i årskurs 9. Men här har jag
inte gått hela grundskolan.
Innan jag kom till ekedalsskolan gick jag på sundbyskolan. Det var en
ganska liten skola med drygt 400 elever. Jag trivdes väldigt bra på skolan.
och älskade läxor, och allt annat som hörde till lågstadiet. Kompisar var
det inga problem att få. Det fanns hur många som helst att leka med.
Anledningen till att lågstadiet var så roligt, var den att allt var så
nytt. Man visste inte att andra skolor kanske hade en större
klätterställning eller två fotbollsplaner istället för en. Men sen kom
mellanstadiet.
Ja sen kom mellanstadiet. Då började man tänka lite. Vi fick några nya
elever i vår klass. Det var en klass på skolan som splittrades, och
eleverna delades upp i de andra klasserna. Detta gillade jag inte till en
början. Jag trodde att de skulle förstöra stämningen i klassen. De var ju
de där ”bråkiga” eleverna från 3 d. Men det visade sig till min stora
glädje att de var hur schyssta som helst.
ny sida
Men någonting hade hänt med skolan, eller med mig. Det var inte längre lika
roligt att få läxor. Det blev tråkigt att gå till skolan. Dagarn blev
långa. En annan bidragande orsak var väl att skolan skulle renoveras,
Vilket inte var så fel i sig, men vi var tvungna att flytta. Vi fick gå i
baracker en bit ifrån skolan. Men fjärde klass gick väldigt snabbt, och
snart var det det dags att börja i femman, och få ett nytt klassrum.
Skolan hade blivit väldigt fin efter renoveringen, och vi fick ett fint
klassrum. Femte klass gick väldigt fort. När vi började i sexan så hade vi
kvar samma klassrum som i femman. Så jag har väldigt svårt att skilja dessa
två åren åt. Det flöt på, helt enkelt. I slutet av sexan fick vi välja
vilka kompisar som skulle vara i sin nya klass på högstadiet. Jag hade tur
och fick med mig många kompisar i min nya klass. Det var väldigt skönt, det
gav liksom en viss trygghet.
Nu började högstadiet, nu började ”allvaret”. I slutet av sexan hade man
blivit väldigt trött på sundbyskolan. Man längtade till flytten till
ekedalsskolan. Vår lärare hade skrämt upp oss med att vi skulle få dubbelt
så mycket läxor, fler prov och att det skulle bli mycket mer allvar. Men
fler läxor blev det inte. Kanske lite svårare läxor, men inte fler. Fler
prov blev det inte heller, men de blev lite svårare. Så mycket mer allvar
blev det faktiskt inte. Inte till en början i alla fall. Sjuan var väldigt
rolig. Allt var så nytt. Det kändes nästan som att börja i första klass
igen.
Åttan däremot blev värre. Tiden tycktes stå stilla. Proven började bli
fler. Men nu fick man ju betyg. Det tyckte jag var roligt, eftersom jag var
och är duktig i skolan.
Efter ett tag började nian. Nu var man äldst på skolan, man var ”kung”. Det
var först nu som man började känna allvaret. Man var ju tvungen att söka
till en ny skola, en ny gymnasie-|skola. Betygen blev väldigt viktiga nu.
Det var först nu i nian som min mellanstadie-lärares ord blev sanna. Nu
fick vi fler läxor, många fler prov, och det blev verkligen allvarligare.
Nu har vi lämnat in vår ansök-|ningar till gymnasiet. Det är en lång
väntan. Kommer jag in på linjen jag har valt? Kommer jag in på den skolan
jag vill gå? Hur är mina nya klass-|kamrater? Det är många frågor som man
vill få svar på. Det tar ett tag innan svaren kommer. Ända till juli månad
tror jag. Tiden tycks stå stilla nu Men jag behöver nog inte oroa mig för
svaren kring gymnasiet. Det har ju alltid gått bra förr. Så varför skulle
det gå åt skogen nu? Detta är ju tiden man har väntat på. Nu får man
äntligen läsa det man tycker är intressant. Detta kommer ju att bli
höjdpunkten av skoltiden. Nu väljer man vad man kanske kommer jobba med i
resten av sitt liv.

Mina skolår
tiden har förändrats
Det var inte så länge sedan jag knappt vågade gå till skolan själv, och nu
drömmer jag om att få åka till andra sidan jorden på egen hand.

Tiden har förändrats eller är det kanske jag? En sak är i alla fall säkert,
det blev inte som jag hade tänkt mig. Skolan har blivit som ett andra hem
för mig. trygghet, kärlek och värme är något som alla bra hem har. Skolan
är ett bra hem.

Högstadiet kommer alltid att vara en del av min personlighet. Personlighet
bygger mycket på upplevelser och på vad man sett och gjort. En stor del av
personligheten kommer därför från barn- och ungdomen. Det är därför mycket
viktigt att man inte tar till sig dåliga upplevelser till sin
personlighet.
Man måste lära sig tänka. Tänka det gör människor olika mycket. Endel
behöver inte tänka mycket och andra är det livsnödvändigt. Det är viktigt
att kunna tänka och dra slutsatser. Det är någonting man lär sig i skolan.
Du kan träna upp ditt tänkande, och ditt minne. Ju oftare du tänker
tillbaka på någonting som hänt desto lättare blir det för dig att komma
ihåg händelsen. För den dag då du får frågan ”Vad har du gjort under dina
skolår” Ska inte svaret ”vet inte”.

Att lämna lågstadiet var lätt, att lämna mellanstadiet var svårare hur blir
det att lämna hela grundskolan.
Livet rullar på det är ingenting man kan stoppa. Ibland vill jag verkligen
inte lämna nian och ibland vill jag bara bort!
Jag kommer ihåg hur arg jag blev på mamma när hon berättade att jag skulle
börja ettan att jag inte längre kunde leka hela dagarna. Hon tröstade mig
och sa att jag kunde leka när jag kom hem.
Då visste jag inte vad det innebar att börja skolan, nu vet jag inte vad
det innebär att sluta

Första gången jag kom till högstadiet var den dag då jag börja 7:an.
Allting var nytt, skola, lärare, elever. Olika kulturer, nya ämnen, nya
kompisar. Nu tre år senare vet jag bättre.
Jag tror att man blir starkare som person av att få testa på nya saker. Att
sluta grundskolan och börja gymnasiet kommer att kännas konstigt. En del av
utvecklingen. Visst har tiden förändrats sedan jag börja skolan, men
ingenting jämfört med vad jag har gjort.

Det blev inte som jag hade tänkt mig, men det blev inte dåligt heller.
Slutsatsen är mina skolår är en mycket stor del av min personlighet och
utveckling.

G

ATT BYTA KLASS!
Solen värmde mot kinden, där vi satt lutade mot skolväggen. Vi hade just
slutat den sista skoldagen innan sommarlovet, och vilken dag sen! Fåglarna
kvittrade, solen sken och barnen lekte i lekparken.
Jag, Jenny, var 14 år och skulle gå ut åttan. Min bästa kompis, Malin, satt
bredvid mig i solskenet. Det här var livet, men det skulle inte vara för
alltid. Under det kommande sommarlovet skulle jag och min familj flytta.
– Jenny? Sa Malin.
Jag slog upp mina blå ögon och mötte Malins gröna.
– Ja, vad är det? Sa jag.
– Nu går vi hem, Sa Malin
Vi reste på oss och traskade hemåt.
Nu var det sommar!

Under följande veckor hade jag fullt upp med att packa. Malin tittade in
nästan varje dag och hjälpte mig. Ibland for vi till någon närliggande
badplats och badade, men oftast hann jag inte.
Så kom dagen ”D”. Huset var tomt på grejor och lastbilen med våra möbler
hade stuckit. Jag hade varit med Malin hela dagen, vi hade farit in till
stan och tagit en fika. Vi hade suttit länge och pratat om allt möjligt. På
vägen hem lovade vi varandra att skriva.
– Jenny, skynda dig, ropade min mamma Lena.
Jag gav Malin en stor kram. Tårarna rann nedför min kind. Så packade vi in
oss i bilen, mamma, pappa och jag själv.
Jag satt och tänkte, skulle allt bli bra därborta? Kommer Malin att glömma
mig? Vi skulle ju trots allt flytta ca. 40 mil bort. Jag lutade huvudet mot
fönsterrutan och blundade. Sen somnade jag.

Vi kom fram nästa morgon. Jag vaknade av att mamma ruskade i mig.
– Vi är framme nu, sa hon.
Jag sträckte på mig och klev ur bilen. Där var det, vårt nya hus. En gul
villa med vita knutar. Äppelträd var planterade på framsidan. Jag gick
uppför trappan och in i huset. Det var större än vårat gamla hus. Mitt rum
var på övervåningen. Jag fick en balkong. Det här började kännas bättre och
bättre.

Veckorna gick och jag spenderade största delen av sommarlovet till att
ströva om|kring. Jag skrev ett brev till Malin och berättade hur jag har
det och att jag saknade henne. Hon har inte skrivit till|baka än.

Sista sommarlovsveckan var jättetråkig. Det fanns inget att göra. Jag har
inte heller träffat någon i min ålder. Jag längtar tillbaka till Malin.

Så kom den första skoldagen. Jag var väldigt nervös. Det kändes som om alla
stirrade på mig. Och det gjorde de säkert. På morgonen hade mamma frågat om
hon skulle följa, men det hade blivit pinsamt. Där var mitt klassrum. ”9F”
stod det på dörren. När jag kikade in genom fönstret i dörren, satt alla
och lyssnade på läraren. Jag knackade försiktigt på dörren. Såg att alla
vände sig om och tittade på mig. Jag gick in och våran fröken presenterade
mig.
– Ja, det här är Jenny Petersson, som ska börja i våran klass, sa fröken.
Gud, vad pinsamt, tänkte jag.
– Du kan sätta dig där borta brevid Anna, fortsatte fröken och pekade på en
blond, fräknig tjej, som såg OK ut.
Jag smög mig mellan allas bänkar och satte mig brevid henne.
– Hej, sa Anna.
– Hej, sa jag och log lite osäkert.
Det här skulle nog gå bra ändå, tänkte jag.

Följande veckor lärde jag känna Anna bättre, och även en tjej som hette
Alva. Vi blev bra kompisar ganska fort. Allting gick bra tyckte jag. Jag
kom in i klassen ganska fort.
Jag och Malin brevväxlade nästan varje dag. Hon kommer hit till jul.
Jag längtar!

Betyg: VG

Att byta skola
Jag vaknade av att mamma kom in i rummet och sa:
– God morgon.
Solen tittade över horisonten, in i mitt. Det var en speciell dag, jag
skulle börja i en ny skola på andra sidan stan.

Jag klev upp med en känsla av oro inom mig, tog på mig kläderna och gick ut
mot köket för att äta frukost.
Min mamma och jag satt ensamma till bords den morgonen. Vi pratade om hur
roligt det skulle bli att börja i en ny skola, jag såg i hennes blick att
hon också var orolig. Orolig över den långa bussresan, det var faktiskt
över en mil dit och jag skulle byta buss i centrum. Mamma berättade att min
granne Catrin skulle åka med på bussen. Hon gick också på den skolan men i
en årskurs över mig.

Klockan började närma sig halv 8, jag tog på mig ytterkläderna och gick ner
mot busshållsplatsen. Solen hade vandrat upp på himlen och dess starka ljus
gav mig hopp om att detta skulle bli bra en dag. Jag mötte Catrin nere på
grusvägen och vi började gå ner mot storavägen där busshållsplatsen låg.
Bussen kom några minuter över halv 8 och gav ifrån sig ett fruktansvärt
ljud när den bromsade in vid sidan av oss.

Jag klev på och betalade med en fribiljett som jag hade kvar från
lågstadiet. Busschaffören gav mig ett kvitt och jag gick och satte mig
längst bak i bussen. Hela bussresan satt jag med huvudet lutande mot den
vibrerande fönsterrutan tills jag äntligen fick gå av, i centrum.

Folket sprang som galningar runt omkring mig. Vissa var sena till bussen,
andra skulle hinna köpa morgontidningen innan tåget avgick. Catrin och jag
tog oss till den andra bussen som innehöll ett väldigt liv av barn som
skrek och skojade. Catrin gick till sina kompisar och började prata. Det
såg ut som om hon hade längtat efter dem hela sommaren.
Jag stod kvar och höll med ett fast handtag i en tjock järnstång för att
inte tappa balansen.
Jag såg skolan växa sig större större genom fönstret och när bussen
stannade sprang alla barnen ut och bildade grupper som gick tillsammans in
på skolgården. Catrin gick med sina klasskamrater. Själv gick jag ensam,
osäker och rädd. Jag hade varit på skolan förut så jag visste var mitt
klassrum låg. Men då var skolan öde och tom nu sprang alla barnen omkring
och lekte alla möjliga lekar. Jag tittade med stora ögon på den
utsmyckningen som fanns på skolgården. Det var borgar och king-rutor
överallt. Jag vågade inte gå fram och fråga om jag fick vara med och leka.
Istället gick jag mot mitt klassrum med osäkra steg. Nu var jag rädd, rädd
för att vara ensam.
Jag drog upp den tunga dörren till skolan och klev in i korridoren. Det
första jag hör är två röster skrika:
– Jonte!
Jag vänder mig om och känner modet och glädjen ta över min kropp. Framför
mig står Jocke och Krille som jag gick tillsammans med på lågstadiet. Vi
hälsar på varann och jag ler, jag ler för första gången på denna dag.
Tidigare på morgonen har jag varit rädd och ängslig, nu känner jag hur
lycklig och glad jag är. Lärarinnan ropar in oss i klassrummet. Jag, Krille
och Jocke sätter oss bredvid varann. Nu vet jag att mitt val av skolbyte
var ett bra byte. Nu är jag inte ensam och jag gör det jag vill göra.
Sjunger.

Innehåll: Handlar om övergången. Ej före eller efter. Vad bytte du
ifrån? Form: Novell som delvis är självbiografisk. Ett vackert språk med
fler metaforer; som av solen och Catrin som finns som en trygghet. Betyg:
G+