4 – Sida 16 – Skrivbanken

Att byta klass

Det var en gång en kille som hette Kurt. Kurt gick i 7:an och var en ganska
normal kille. Kurt ville byta klass men lärarna ville att han skulle stanna
kvar. Kurt var ganska mobbad i sin klass! bara för att han var liten och
klen. När han kom hem från skolan då gick han till tv:n direkt. Kurt
sportade inte, spelade bara fiol på måndagar och onsdagar. Kurt pratade med
sina Föräldrar när dom kom hem. kurt sa att han ville byta klass, kurts
pappa sade: varför det är det nån som är taskig mot dig? Kurt sade nja lite
i alla fall, dom retar mig för att jag är liten och klen. Kurts pappa sade
vill du verkligen byta klass du känner ju knappt nån i dom andra klasserna.
kurt sade jo jag känner två stycken schyssta killar. Så när Kurt gick till
skolan dan efter gick han till expidition direkt, han gick in och sade: jag
vill byta klass till 7A, expiditionens tjejen sade: vaför vill du byta
klass? Kurt sade det har inte du med att göra ge mig papprena bara. Han
fick papprena gick in till sin klassföreståndare och visade: hon bara
stirrade på Kurt och sa: är det här verkligen vad du vill? Kurt sade ja det
är det. Hon började nästan grina. Kurt sade vi kommer träffas ibland i
korridorerna eller hur! läraren svarade glatt ja det hoppas jag! när Kurt
kom hem från skolan den här dan och pratade med sina föräldrar, visade han
dem papprena för att byta klass. Kurts pappa sade vill du verkligen göra
det så får du det. Kurt svarade skriv på pappena då? Hans pappa hämtade
penna och skrev på. Det var en torsdag när han lämnade in papprena
påskrivda och klara. Sen fråga Kurt när ska jag börja i den andra klassen
då? Hon på expiditionen svarade: imorn går det bra, Kurt sade okej det blir
nog bra. Sen på fredag morgon när han skulle till skolan var han nervös och
det kurra i magen. När det ringde in gick han in i klassrummet, men Kurt
såg ingen bänk över åt sig, han vart illröd i ansiktet och gick fram till
läraren och sade: jag vill också han en bänk, läraren svarade: är det du
som är den nya eleven? Kurt svarade ja det är jag. läraren sa jag ska gå
och fixa en bänk åt dig!
Kurt stod och väntade röd som en tomat i ansiktet. läraren kom in med en
bänk och ställde den nära henne. Alla reste sig upp och sa välkommen Kurt.
Han sa tyst tack! sen senare på dagen hade dem idrott, det var två killar
som skulle dela lag! dem skulle spela fotboll. När dem hade valt stod Kurt
kvar i mitten. Han hade inte blivit vald. Sen sade den ena killen Kurt kom
hit du får vara med mitt lag. Sen när dem hade spelat färdigt
fotbollsmatchen dem hade vunnit med 6-5 Kurts lag alltså! Kurt hade gjort
ett mål han var ganska stolt ändå. Nu var allt ungefär som vanligt igen.
Han var med två killar i den klassen nästan jämt, dem hette Jonas och
Niklas. Dem brukade spela dator gå på bio osv. Sen när Kurt slutade nian så
skulle han gå bygg. Kurt hade 160 poäng men han behövde ungefär 165-170
poäng så fick han ett erbjudande av sin lärare. Han hade ig i historia för
att han hade missat ett prov. Så han fick åka hem till läraren två dagar
efter att han slutat skolan och göra provet. Han fick G+ på det så läraren
fixade in honom på bygg. Sen gick han tre år på bygg sen fick han en fast
anställning av en rik man i stockholm. Han jobbade 8 timmar om dan svart.
Han fick ungefär 35-40 tusen i månaden. Sen en helg när han var på krogen
träffade han en tjej som Kurt följde med hem. Dem träffades ganska ofta sen
flyttade dem ihop en lägenhet på södermalm. Hon jobbade på ett flygplan som
servitör. Hon fick ta med han två veckor till Mallorca för halva priset.
Fast det var vell bara för att hon jobbade på planet. När dem var i
Mallorca levde dom livet köpte det dem behövde och åt det dem ville. Sen
levde dem lyckligt reste av deras liv.

Slut.

2. Att byta skola/att byta klass
Jag tittade ut genom fönstret, solen sken. Solen sken rakt in i mitt
hjärta, jag var lycklig. Jag var nog den lyckligaste i hela skolan. Allt
stämde, kompisar, skolan, ja ”you name it” allt. Men jag visste att allt
det där skulle förändras snabbt. Jag gick nu i fjärde klass. Men fyran var
snart över och då skulle vi flytta, för pappa hade fått ett nytt jobb. Fan,
tänkte jag, fan fan fan också. Jag vill ju inte flytta, inte nu i alla
fall, kanske senare men absolut inte nu. Solen gick i moln och det skulle
nog min framtid också göra om vi flyttade. Men jag ville inte ge upp, nä,
aldrig ge upp. Jag beslöt mig för att ha så kul jag bara kunde ha, den
tiden som var kvar. Jag gick till skolan och allt var som vanligt, den
kunde inte vara något annat för jag hade inte berättat om att jag skulle
flytta till någon. Inte ens till mina bästa kompisar, inte ens till min
absolut bästa kompis Emma, hon som alltid hade ställt upp i alla lägen. Men
nu var det dags att berätta det, för Emma i alla fall. Jag kom fram till
skolgården, jag var sen, klockorna hade redan ringt in alla barn. Jag
sprang mot dörren när jag plötsligt såg Emma komma springande mot samma
dörr, hon grät. Hon grät så att tårarna sprutade. Jag visste inte vad det
var, jag hade ingen som helst aning. Hon brukade ju aldrig gråta, inte på
det här sättet. Vi möttes samtidigt vid dörren.
– Vad är det, varför gråter du? frågade jag.
– Det kan jag inte säga, inte nu, inte än! svarade hon.
– Varför inte det? frågade jag fundersamt.
– Nä, det går inte bara! kontrade hon aggresivt.

Vi gick in i klassrummet utan att säga ett ljud till varandra. Det kändes
inte bra. Jag vet inte vad som förändrades den dagen men något var det. Det
gick några dagar och så plötsligt kom Emma fram till mig och vi gick iväg.
Jag visste inte vart vi skulle gå men jag hade inget annat val än att följa
med.

Emma bad om förlåtelse för att hon hade varit så dum mot mig och att hon
bara hade struntat i mig. Hon berättade varför hon hade varit så ledsen den
där dagen. Hennes föräldrar hade skillt sig, och jag var helt ”paff”. Emmas
föräldrar hade väl alltid haft det bra eller, tänkte jag. Men jag hade
tydligen haft fel.

Det var bara några veckor kvar till skolavslutningen och jag blev snart
tvungen att berätta för Emma om flytten.

Jag hade skutit det framför mig i flera veckor nu och det var dags att
berätta det. Jag tog ett ljupt andetag och berättade alltihopa för henne,
till en början tog hon det ganska bra men sedan förstod hon att vi nog inte
skulle ses så mycket när jag flyttat och då brast hon ut i gråt.
Veckorna gick och det blev snart skolav|slutning. Jag började nu tänka på
hur det skulle bli utan Emma och alla andra kompisar, kanske skulle det bli
jätteroligt att träffa massor med andra kompisar och lärare, kanske skulle
det vara mycket bättre dit vi skulle flytta. Men det kunde ju också vara
helt ”skit”. El det är mycket oklart vilket ord som inleder denna
mening man måste ju tänka positivt också, lite i alla fall.
Skolavslutningen var nu här och alla var finklädda, alla barn, lärare och
till och med rektorn hade samlats på skolgården och flaggan var
naturligtvis hissad i topp som på alla andra skolav|slutningar. Vi
marscherade mot kyrkan till trumvirvlar och magpukor. Det var lika tråkigt
varje gång. Ja, ja, det är en tradision att minnas i alla fall. Efter
avslutningen ställde sig jag och Emma och pratade med varandra och sade
hejdå. Vi kramades säkert i tre minuter. Tre minuter av sorg, sorg att jag
skulle behöva flytta härifrån.
Jag ville inte flytta men jag var så illa tvungen för jag kunde ju inte bo
själv kvar, det gick ju inte. Vi flyttade in i det nya huset och jag skulle
börja i skolan som låg några kvarter bort. Jag vaknade den morgonen två
timmar före jag hade tänkt vakna. Jag låg och tänkte på den hemska första
skoldagen i den nya skolan. Det var hemskt, hemskt att behöva ligga där och
må dåligt över att inte veta vad man ska säga eller göra första gången. Ska
man vara glad och sprallig eller ska man vara lugn och blyg. Den första
skoldagen kom och var snart förbipasserad. Jag var ingen av de där
personerna, jag var mig själv. Lite av varje, precis som jag brukade vara.
Inte för sprallig och inte för blyg, bara alldeles alldeles lagom. Det gick
bra, jag har många kompisar och allt går bra. Det är bra att skriva det här
att få ur sig sina tankar och allt som ligger och trycker. Vi ses!

The end!

Inskannad version

Mina skolår
Jag kommer i håg känslan hur det var att börja första klass. Jag var nervös
och rädd, måste jag tyvärr erkänna. Orsaken var att jag inte kände någon i
klassen. Fast med tiden så började jag få vänner och jag började vänja mig
vid skolan. Fast det tog mig ett bra tag. När jag började skolan så började
jag val förberedd. Min pappa och mina två bröder larde mig att skriva och
läsa när jag var sex år gammal. De sa att jag skulle få nytta av längre
fram och de hade rätt. Detta var ett handikapp mot resten av klassen
eftersom jag låg före alla i klassen när det gällde att skriva och läsa. Då
jag började tvåan fick jag börja hos en logoped eftersom jag hade svårt att
utala bokstaven S. Jag gick till henne även då jag började trean och i
trean började jag även att ha hemspråk. Samma år fick vi ett nytt klassrum
i den nyrenoverad skolbyggnaden. Vi fick också nya elever i klassen. Vi
bestämdes oss också för att åka på klassresa till Ärland som vi skulle åka
i femman. I fyran hände det inget speciellt förutom att min bästa polare
Ridad (Rotag) började i klassen. Då han kom till skolan första dagen spöade
han upp alla forutom mig. Det var kul att se. Väl i femman började jag inse
hur viktig skolan var då min bror tog studenten. Samma år slutade jag att
gå till Ingegerd och vi skulle aka till Ärland. I Ärland så hade vi det ku
men resan räknades som en skolresa. Eftersom resan gjorde det så var vi
tvungna att gå på utflykter (skolutflykter.) Men övrigt så var det kul och
jag fick med mig en massa minnen hem. I sexan så var vi tvungna att flytta
till Häverudsskolan. Detta var rätt så jobbigt ett tag eftersom vi var
minst i skolan igen men efter ett tag sa började jag atminstone att anpassa
mig. Jag fick också problem i skolan med matte. eftersom jag var
okoncentrerad under lektionerna Detta år fick vi veta att klassen skulle
splittras och vi inte längre skulle vara samma klass som varit så länge.
Fast mig spelade ingen roll. Sjuan var det jobbigaste året för mig i skolan
eftersom det var jämt kaos i varje lektion och för en tid så hängde jag med
där. Jag höll även på att bli det jag fruktade mest då att bli ett IG-barn.
Men som tur för mig tog min pappa ett allvarligt snack med mig. Fast allt
slappande jag hade varit med om i sjuan hade sitt pris. När jag väl började
i åttan hade jag problem att hänga med speciellt i matte men efter ett tag
började jag att vänja mig vid pluggandet och skolan. Jag hade satt ett mål
att få över 200 poäng och att alltid förbättra mina poäng varje termin. Men
detta skulle ta mycket tid och jag skulle få offra mycket av min fritid.
Väl under hösterminen i åttan så ägnade jag hela min tid åt att plugga och
sporta. Jag brydde mig inte om att gå ut och vara med kompisar. Jag brydde
mig bara om skolan. Detta visade sig vara det bästa jag någonsin gjort och
det visade proven vi hade. Men bäst av allt var mina föräldrar stolta över
mig. Jag hade också bevisat för lärarna att jag var en elev som höll hög
klass. Det var jag själv stolt över. Att jag detta år ska sluta grundskolan
och börja gymnasiet känns som att börja ettan igen jag kommer till en ny
klass i en ny skola. Men jag längtar dit också. Här kommer jag verkligen
att se hur bra jag verkligen är i skolan.

1. Mina skolår
Det började med att Justin Filip Herngren föddes 7 februari 1987. Åren gick
och Justin växte upp. I slutet av augusti 1994 var jag 7 år gammal och det
var dags att börja skolan.
Jag tyckte att det skulle bli kul att börja i skolan. Jag började på
Hötorpsskolan där jag gått innan på lekis. Första dagen jag började var det
många barn och föräldrar där. I våran klass var vi 23 elever tror jag. Det
var mer flickor än pojkar om jag minns rätt. Det var spännande att börja
årskurs 1 i skolan. Man var nervös i början då man inte kunde något. När vi
började fick vi träffa nya elever som man fick lära känna.
Det första året lärde vi oss alfabetet, räkna, skriva och mycket mer. På
rasterna spelade vi nästan alltid bandy i våran bandyrink som skolan hade
fått när vi började skolan. Våran lärare var Emma-Lena Kaijser var
jättesnäll och lärde oss jättemycket.
När jag gick i ettan och på lågstadiet tyckte jag att matte var skitskoj.
Jag lärde mig massvis av grejer i matten. Nu när vi gick i ettan på
vårterminen så lärde vi oss att läsa och skriva ännu mer. I slutet på
vårterminen åkte vi på skolresa över en dag med de andra eleverna i skolan
till Visingsö och Gränna. De var jätte spännande och i Gränna började man
med att gå på ett tråkigt museum. Där tittade vi på tråkig konst tyckte
jag. Efter det åkte vi till glasblåsaren. När vi kom dit fick vi se hur de
blåste vasar och så fick någon elev prova på att blåsa. Vi fick också se
hur man tillverkade polkagrisar. Vi köpte också några polkagrisar. Det var
en jättefin dag med sol och vi tog färjan över till Visingsö där vi åt var
matsäck. Där efter tittade vi på någon kyrka och den klassiska borgen som
jag inte vet vad den heter. Sedan var den roliga dagen över och vi åkte
tillbaka med färjan så att vi kunde åka med bussen hem.

Efter ha haft ett bra sommarlov började jag tvåan och alla sa att jag var
klassens ordningsman. Jag höll ordning på allt sa de andra i klassen. I
tvåan fick vi lära oss skrivstil. Jag tyckte det var svårt i början men sen
blev det lättare och jag lärde mig skriva skrivstil.

I matten fortsatte jag att jobba på bra och var faktiskt än av de bättre i
klassen.
När jag gick i tvåan blev jag invald i matrådet av mina klasskompisar. Det
sköte jag bra och det var inga problem att vara med där.

I skolan blev det bättre och bättre, i svenskan gick det bra, matten,
idrotten och alla ämnen utan ett tyckte jag var roliga. Historia var det
tråkigaste ämnet i skolan. Tvåan gick bra och vi slutade där med tvåan.

Efter sommaren började vi sista året på Hötorpsskolan och vi var äldst på
skolan. Jag började terminen med att bli invald i elevrådet och där blev
jag ordförande. I trean började vi med engelska. Det var inte lätt men jag
lärde mig färgerna i början och litet lätta ord på engelska. Engelska var
svårt och jag hade det inte så lätt.

Terminen gick fort och vi åkte i slutet av trean till Astrid Lindgrens
värld. När vi var där så var det fint väder. Vi hade det jätte kul och
avslutade trean på bästa sätt för nu var några tvungna att slållas för vi
skulle delas upp i två klasser till fyran.
Efter tre underbara år i Hötorpsskolan började jag i fyran på
Kastellskolan.
Vi var en jätte stor klass och det var nu nya barn som kom från Kastell.
Det var spännande att komma i en klass där det var många som hade olika
nationaliteter. I början av fyran var det stökigt i klassen. Det var många
som bråkade men, det blev bättre. Våra lärare var ju jätte bra och deras
namn var Kasper och Lena Jörgensson. Den tredje var Paulina Bergkvist.

Nu blev det längre skoldagar. Jag tyckte att vi fick mycket läxor. Jag var
trött när jag kom hem efter skolan. Men fyran gick faktiskt bra. Första
året på Kastell kändes helt okej.

När vi började femman så åkte vi på lägerskola i Tryserum och det minns jag
riktigt bra. Vi paddlade kanot. Det var skoj men en dag stod vi vid
strandkanten och Kasper Filipsson trillade ur och blev blöt. Alla skrattade
för jag var med i kanoten men, jag trillade inte i.

Efter lägerskolan började vi med tråkiga nationella prov som man har i
femman och det var inte så lätt.
Engelskan var de svåraste eftersom jag inte var så bra på engelska.
Jag klarade proven tror jag för vi har aldrig fått veta resultaten på
proven.
Femman gick också bra och sedan var det en skön sommar som väntade.

Efter sommaren började jag årkurs 6 och vi var äldst på skolan. När vi
började sexan började det en ny elev i klassen som var stökig och fick
mycket skäll. Jag vill inte uppge hans namn för det är inte snällt att
göra.
En dag fick vi ha en stor utredning av vad som hänt och han fick mycket
skäll. Alla i klassen fick säga vad han gjort och efter det blev det
lugnare i klassen.

När vi började jobba om länder som tillhörde ämnet geografi och det var det
roligaste som jag visste. Jag fick ett av mina favorit lämder som var
Italien och jag jobbade på som en galning. När vi sen läste upp det inför
hela klassens.
– Det var ett av dom bästa arbeten jag hört, av alla de som man lyssnade på
sa läraren
– Han sa att jag visste vad jag jobbade om och jag fick mycket beröm.
– Jag svarade med att säga att Italien är ett av mina favorit länder och
att jag var intresserad av Italien.
– Jag håller på Milano i fotboll och kunde mycket om Italien.
– Han sa att det var ett jättebra arbetet sa läraren och tackade mig.

Terminen gick fort och vi slutade sexan på ett skönt sätt. Nu skulle vi
skillas igen till årkurs 7. Det gick bra och lärarna önskade oss lycka till
på högstadiet.

Efter sommarlovet började jag årkurs 7 och en ny skola. Jag var lite nervös
i början när man hälsade på alla lärare.
Första dagen gick bra och mina lärare i klassens var bra. Deras namn är
Lena Kullgren och Finn Johansson. Sjuan gick bra för jag jobbade på bra och
det var inga betyg som gällde nu.

I na och matte hade vi Hans Forsberg och han var en bra lärare som jobbade
fram till vinterterminen i årskurs 8. I idrott har vi Linda och hon var
mycket bra idrottslärare. I SO hade vi HG som bara snackade men han var
rolig men, tyvärr slutade han efter sjuan. I engelska hade vi Elenor, hon
var jättebra.

Efter sommaren började jag åttan och nu gick jag när i en så kallad ”clown”
period. Jag fick en ny snäll lärare istället för Lena Kullgren. Hennes namn
var Marika Mårtensson som är en bra lärare. I åttan fungerade inget och vi
skulle få våra första betyg. Jag fick skäll på utvecklingssamtalet för att
jag var slö och det var inte kul. När jag fick mitt första betyg var jag
nervös för att jag kanske skulle få något som inte var godkänt.
Jag fick inget IG i betyg men, jag var inte så nöjd med betyget i matte där
jag bara fick ett G.

Men efter vinterterminen fick jag en trevlig Na och Matte lärare som jag
tänkte att hon kunde ge mig ett VG i matte. Hennes namn var Carolin
Lundström och nu var det andra bullar i åttan. Jag jobbade på bra och fick
ett bra betyg nu och var glad.

Efter sommaren började vi 9:an och var äldst på skolan. Det kändes bra och
den terminen gick i rasande fart. Betyget var bra tyckte jag.
Nu är jag inne på min sista termin i grundskolan och det känns bra att veta
det.
Nu sitter jag här i klassrummet och skriver min uppsats som jag hoppas blir
bra och att hela terminen går bra. Nu vill jag också att skidresan blir
bra.
Så var min hostoria om mina skolår slut och jag hoppas att den här
uppsatsen blir bra. Jag hoppas också att gymnasiet blir kul.

Skriven av Justin Herngren

KLASSBYTET – BRA ELLER DÅLIGT?
Där satt han nu, tittade ut genom fönstret in i höstregnet och försökte
minnas hur 30-talets depression hade påverkat Sveriges eko|nomi. Det hände
ofta nuförtiden att han missade fatalt på vissa relativt simpla frågor på
proven.
– Det kanske stämmer, det som mina föräldrar säger, tänkte pojken. Henke
och Arre kanske har dåligt inflytande på mig. Näe, jag skiter väl i vad de
där gamla säger, de kommer inte ihåg hur det var när man är ung. Hmm…
just det, depre|ssionen var det, ja hmm…
Pojkens namn var Wilmer, fast alla för|utom hans föräldrar kallade
honom ”Fresco” – det var något Henke hade kommit på, han sa att det betydde
kaxig på Spanska. Wilmer var en ganska kort femtonåring, han hade blågrå
ögon, brunt, kortklippt hår och en vanlig kläd|stil.
Wilmer hade inte haft några riktiga vänner i förra klassen, 9A, visst han
var ju med i ”gänget” när de var i skolan, men han hade aldrig följt med
någon av klasskamraterna hem. De andra hade hittat på saker efter
skoldagarna medans han gick hem själv, de andra träffade varandra på
helgerna, gick på bio, spelade biljard och sånt där, medans han satt hemma
och hade tråkigt.
Det var i början av nian som Wilmer insett att han måste få vara med om
lite roligare saker i sitt liv, han stog inte ut längre! Så han hade gått
till rektorn och sagt:
– Jag trivs inte i 9A, jag känner mig utstött, jag har inga vänner. Snälla,
kan jag få byta klass, vilken klass som helst går bra!
Han hoppades på 9B, där kände han några sedan tidigare, men han vågade inte
säga något, det var ju trotsallt rektorn han pratade med.
– Vi får se vad jag kan ordna, så här kan du ju inte ha det eller hur? Jag
hör av mig under kommande veckor. Nu måste jag på ett möte, det var det
enda han hade svarat. Inte ett knysst om att han skulle försöka reda ut det
på något annat sätt.
– Juste! tänkte Wilmer, mumlade något till svar och gick iväg.
När beskedet kom två veckor senare – efter prat med föräldrar och liknande
– blev Wilmer nästan lamslagen av skräck, han skulle få byta – till 9D.
– Åhh, varför är jag så feg? Jag skulle ha sagt 9B, eller vadsomhelst
förutom 9D, tänkte han.
9D var värstingklassen, det var klassen med flest ”IG-barn” och
”tuffingar”. I 9D fanns tre – utifrån sett – riktigt farliga killar: Henke,
en lång pojke som rökte, han hade rakat huvud, alltid keps och säckiga
kläder. Arre, han hade en snus under läppen var han än gick och han bar
alltid ryggsäck – Wilmer hade sett en sprayburk falla ur den en gång.
Ehmet, han var från Syrien eller något liknande, den killen ”brände” jämt
runt på sin moppe med olika tjejer som satt bakom och åkte med.
Många rykten gick runt i skolan om de här tre; alla galna saker de gjort:
t.ex. sades det att de slagit sönder rektorns bil och snott bilradion, att
de hade pangat alla matsalens fönster eller att de åkt fast av polisen
efter det att de hade försökt stjäla en TV från ett varuhus. De här
ryktena var bara några av många som cirkulerade i skolan.
Skolan, den låg i en av Göteborgs för|orter, det var inte direkt en
fin skola, ofta var fönstren sönderslagna och väggar nerklottrade, bänkar,
bord och stolar var fulla av gamla inristning|ar och klotter. Det fanns
ingen skolgård – om man inte räknade den lilla asfalts|plätten som ledde
ner till vägen – men det behövdes antagligen inte, det gick bara sjuor till
nior där ändå.
– Men, vafan, sade Wilmer tyst för sig själv. Han hade hoppat över frågon
om 30-talet och läste nu nästa: vilket år utbröt storstrejken i Sverige?
Han kunde inte den här heller.
Wilmer tänkte på hur det hade varit innan han bytte klass, han hade
kunnat varenda fråga lätt som en plätt, det var bara att rabbla upp
informationen som han hade pluggat in innan.
– Förut hade jag all tid i världen att lägga plugg på, tänkte Wilmer, jag
hade ju inget annat att göra. Jag var alltid bäst i klassen, folk sa till
mig att: ”du har ju iallafall en bra framtid säkrad”. Det kanske var bättre
så, ett tråkigt liv nu, men en bra framtid sedan?
Nej, man hör ju hur det låter, det här livet är ju verkligen kul, eller?
Jo, nu har jag vänner som tar med mig på fester och jag träffar tjejer, sen
om det medför att jag har dåliga betyg då är det det ändå.
Jag kan plugga senare – när jag har tröttnat på att festa och sånt där.
Ehh..? Storstrejk..? Helvette!
Jag kan inte få IG på det här också.
– Det är dags att lämna in nu, sade den brutala läraren.

När man flyttar med familjen är det en stor förändring, man kommer till en
ny stor skola, och man vet inte vad som ska hända. Förut hade man haft
ganska många kompisar som man höll ihop med. Men nu stod man här framför
den explosiva skolan.
Tidigare hade vår familj varit som en vanlig familj i Stockholm. Min mamma
Lise var skolsyster, hon tog hand om alla elever som hade problem i skolan.

Hon var en underbar människa, hon fick eleverna att lugna ner sig när de
hade det som jobbigast. Min pappa Johan är lärare och undervisar i kemi,
det var så min mamma och pappa mötes i skolan. Min syster Anja har det
ganska jobbigt i skolan. Min far som är lärare försöker hjälpa henne men
hon vill helt enkelt ine. Det beror nog på hennes kompisar.
Nu ropar min mamma från köket en trappa ner.
– Det är mat Linus, ropar mamma!
Linus heter jag, för mig går det bra i skolan och har ganska många
kompisar.
– Jag kommer, skrek jag tillbaka!
– Jag ska bara avsluta min uppsats som jag håller på med. Min uppsats
handlar om naturen, varför den gör det är för att jag tycker naturen är så
underbar och vacker. Solen lyser upp den underbara skogen, vattnet blänker.
Fåglarna kvittrar, luften är frisk, inte som den inne i stan, inga
koldioxidutsläpp. Man känner sig verkligen fri i naturen. När jag kommer
ner i det medelstora köket, står mamma och pappa och grälar, för att min
syster har smyrökt igen.
– Vi kan inte ha det så här mera skriker mamma!
– Jag vet älsling, jag ska försöka ordna det här, säger pappa!
Jag går upp igen för trapporna till mitt rum, och inga av mina föräldrar
har märkt att jag har varit närvarande. Jag slänger igen dörren och går och
lägger mig. Nästa dag går jag den långa tråkiga ensamma vägen, till skolan.
När jag är väl framme, vet jag exakt vart jag ska gå. Mina kompisar hänger
vid de nerklottrade skåpen.
– Tja, säger min kompis Valle!
– Hej, svarar jag dystert!
– Vad du ser nere idag, mår du inte bra, säger Valle
– Nä, vi hade ett stort gräl igårkväll hemma och jag är ganska trött, sade
jag.
Nu ringer det in, alla ungdomar går in, förutom tuffa Eli och Justin. De
står och väntar på mig och mina kompisar, så här har det varit i fyra år,
men ingen lärare ser något. Efter att ha blivit drängt nere i skolans
illaluktande toaletter går jag in i klassrummet.
– Men vad har hänt, frågade min lärare
– Inget, jag ramlade bara i en pöl på vägen hit till skolan, svarade jag!
– Okej sätt dig på din plats så fortsätter vi med det vi höll på med sade
läraren!
Varför säger jag inget, varför kan inte bara jag och mina kompisar bara
säga som det är utan att ljuga. Men alla är så fega, jag med. Om vi säger
det som pågår kommer vi få stryck som vi aldrig drömt om, har Eli och
Justin hotat oss med. Efter skolan gick jag direkt hem, sätter mig framför
min gamla dator som knappt fungerar. All ilska skriver jag ner på den så
att ilskan försvinner ur min kropp. Idag äter jag inget mamma har frågat
mig varför jag inte vill ha något, men jag sade att jag inte var (någon)
hungrig. Men som min mamma är omtänksam kommer hon upp med en macka och ett
glas mjölk. Jag kan förstå varför hon är skolsyster. I mitt rum finns det
en bekväm säng, ett skrivbord där jag gör mina läxor, en tv och en matta
som värmer golvet. Jag tycker det är skönt att sitta i mitt rum för mig
själv, ensam och ifred. Ingen stör man sig på och ingen mobbar en. När jag
har gått och lagt mig i min varma sköna säng, somnar jag fort men blir
snabbt väckt av att min mamma och pappa står och grälar igen vad min syster
har gjort.
Idag är det fredag, alla elever slutar tidigt idag. De flesta killar ska
hitta på något roligt med varandra. Några andra ska vara sina flickvänner.
Men jag och mina kompisar går hem till var och än. Jag vet när jag kommer
hem, kommer de att gräla som vanligt. Därför beslutar jag mig att hålla mig
borta från där jag bor. På kvällen när jag är inne
i stan går jag i en kuslig mörk tunnel. När jag är där inne träffar jag på
en grupp ungdomar. De ser ganska fulla ut, de har spritflaskor i sina
händer, de frågar mig om jag vill hänga med dem. Jag har inget annat för
mig så jag beslutar mig för att hänga. Jag får något att dricka det smakar
starkt och det luktar förfäligt.
Nästa morgon vacknar jag i en hydda som luktar inte något gott. De andra
har stuckit. Jag tänker rädda tankar om att när jag kommer hem kommer mina
föräldrar att bli jättearga. Men när jag kommer hem istället för att de
blir arga sitter min pappa och gråter i köket, min mamma försöker trösta.

– Vad har hänt, frågar jag
– Din pappa har fått sparken, svarar mamma!

– Vi har beslutat att flytta längre upp mot landet säger pappa.

– Varför då, säger jag
– Dels för att jag har sökt jobb där, och för det andra är det billigare
att på där permanent, sade pappa

– Vi har hittat en skola för dig som ska vara bra för dig.

Efter tre månader var det dags för mig att gå från vårt nya hem, till
skolan. När jag kom fram stog jag och kollade på den gigantiska skolan jag
skulle gå i. Skolgården såg ganska rolig ut, det så ut att det fanns många
aktiviteter där.

När jag kom in i klassrummet fick jag hälsa på alla elever i klassen. Den
såg bra ut inga mobbare inga mobbade, efter ett tag i klassen märkte jag
att den var helt neutrall.

Nu har det gått ett år från när vi flyttade från stockholm. Efter han har
jag förstått att det var en bra idé. Jag har fått nya kompisar som är
roliga och trevliga. Min syster har också fått nya kompisar, men hon saknar
Stockholm med alla affärer och sina gamla kompisar.
Min mamma och pappa grälar nästan aldrig mer, de har kul ihop. De har fått
samma jobb som de hade tidigare. Det här förstärkte vårt familjeförhållande
vi umgås mer.

Bråk på Skolgården
Jag gick ifrån lägenheten, där jag och min familj bor, påväg till skolan.
Jag går i nionde klass och är en tjej på 15 vårar. Det här kanske låter
lite konstigt men jag hoppade över 2:e klass för att jag redan hade gjort
allt som man skulle göra i 2:e klass när jag gick i 1:an på min förra
skola.
När jag kom in på skolgården kände jag att jag fick en fängslande blick på
mig. Den ”fängslande” blicken kom från en tjej i 9E, Sabina.
Jag bara ignorerade henne.

Jag gick fram till mitt skåp, tog av mig jackan och öppnade skåpet. Då
kände jag två händer som lade sig på min midja. Det var min pojkvän Amir.
Amir har en gång varit ihop med Sabina men det var han som gjorde slut för
min skull. Det är därför hon är så arg på mig.

Idag ska 9:orna ha fotbollsturnering och fotboll är det bästa jag vet. Jag
hörde en röst bakom mig.
Det var min kompis Anna.
– Sara! vänta på mig, sa hon.
– Hej Anna! vad kul att se dig.
– Mm, men nu är det utklassning som gäller.
– Särskilt 9E, sa jag.
Vi kom in i omklädningsrummet inga från 9E var där. *pust*

Vi kom in i Idrottshallen.
Hela läktaren var full med folk som skulle titta. 7:or och 8:or.
Vi gick fram till spelordningen och kollade vilka som skulle börja spela.
9C mot 9E.
– Vi mot 9E, sa jag. Katastrof.
– Vart är självförtroendet? sa Anna.
Vi tar dom.
– Javisst men ett problem, sa jag. Sabina!
– Men du dribblar av henne lätt, sa Anna med troende röst.
– Ja, nu tar vi dom, ropade jag.
Matchen började.
Vi började att spela defensivt så att vi inte skulle bli pressade. Efter en
stund lade jag en hård passning, offensivt, på Martin som satte den uppe i
högra krysset.
Hela läktaren jublade. Snart hade det gått tolv minuter och Sabina kom
själv med bollen. Jag gick hårt in i närkampen och gjorde en glidtackling,
tog bollen och satten den i mål precis innan slutsignalen gick.
Vi fortsatte att vinna matcherna. Sammanlagt hade jag gjort 9 mål på fem
matcher och jag låg bäst till i skytteligan.

I finalen mötte vi 9B och vi vann med 2-1. Jag gjorde båda målen. Under
hela turneringens gång så har sekretariatet utsett två av dagens bästa
spelare.
– Sara Gustavsson 9C och Amir Simsek 9F.
Hela läktaren jublade av glädje och jag såg hur Sabina kollade på mig. Hon
och hennes kompisar sprang iväg och jag gick fram till Amir och kysste
honom.

Efter att vi duschat, gick jag och Anna ut på skolgården och det var inga
andra där. Då kom Sabina och hennes två kompisar. En grep tag i Anna, och
Sabina slog till mig på käften så att jag ramlade omkull.
Dom sparkade mig hårt i magen men jag kunde inte göra någonting.
Då kom Amir och putte undan Sabina och dom sprang därifrån.
Anna ringde efter Ambulans och den kom och körde in mig till Sjukhuset.

Efter tre dagar på sjukhuset så är min familj och hälsar på. Sabina blev
avstängd från skolan tills vidare.

Just när min familj hade gått kom Amir in med 20 röda rosor och kysste mig
på munnen.
Just då kände jag att jag kanske inte vann kriget men jag vann ändå
kärleken.

Att byta skola!!!
Första skoldagen i en ny skola.
Usch, tänk om dom inte tycker om mig. Jag gick i 2:a klass, halva terminen
hade gått och vi hade flyttat, för tredje gången i mitt liv.
Vi hade hyrt en gård i Skanör ca 2 mil utanför Skurup. Gården bestod av två
hus och ett stort stall, fast ägaren bodde kvar i ett av husen. Ägarna var
jätte trevliga och hur snälla som helst, men men det var ju inte om dom
detta handlade om.

Jag började alltså i en ny skola i Skanör, en jätte mysig skola. Förut så
bodde vi i Vellinge och jag gick i en skola jag verkligen tyckte om.
Jaha tillbaks till Skanörskolan.
Den bestod av två stora, avlånga byggnader som var helt nybyggda, pga att
den gamla skolan hade börjat mögla. Så den dagen jag börja, började alla
andra också.
Vi bodde en bit från skolan så mamma eller pappa körde mig varje dag, för
det gick inga bussar vid oss.
Jag trivdes inte så bra i Skanör. Jag hade inte så jätte många kompisar,
och kom väl aldrig riktigt in i det hela.
Men jag fick en sån jättefin kompis som hette Sofia. Hon bodde inte så
långt från mig och var verkligen jätte snäll. Hon var nog på sätt och vis
ganska lik mig, och vi hade riktigt kul ihop.

Allt blev bara bättre och bättre, men efter ca 1 år var det dags att flytta
igen. Denna gång berode det på en hel korkad gubbe…
Ägaren till gården skulle flytta in till stan och därmed sälja gården. Vi
hade inte råd att köpa den, och det ville vi väl kanske inte heller.
Då köpte en man hela stället och flytta in, och jag kan lova dig att han
inte och då menar jag verkligen INTE gillade oss. Han gjorde alltså allt
för att få oss att flytta.
Vi hade inte gjort han något, men ändå placera han t.ex döda älgar utanför
stalldörrarna så att hästarna ville gå ut, och en gång sätte han hänglås på
en grind så vi inte kunde hämta våra unghingstar som gick i en hage. Jag
kan inte skriva upp han gjorde men han va helt tokig, han t.ex stämde var
och varannan person han träffa. Till slut bestämde vi oss för att flytta.
Denna gången flyttade vi till en gård i Södra Bruk, 8 km från Örkelljunga.
Så det var bara till å traska vidare till nästa skola. Min nya skola hette
Sörlundaskolan och den verkade bättre än min förra skola. Min nya klass var
hur go som helst, och jag fick många fina kompisar med en gång.
Från Sörlunda har jag många både roliga och tråkiga minnen. T.ex när vi
åkte till Göteborg och hade kul, eller när vi skulle cykla 3 mil på
cykelhajk och en i min klass, efter 2,8 mil cyklade in i mitt hjul, så det
var bara att åka hem.

Jag gick i Sörlunda halva trean, fyran, femman och sexan och sen var det
bara att börja i en ny skola igen
Fast denna gången var det enklare, för då skulle jag gå i samma klass som
några av mina kompisar + att vi inte skulle flytta. Och nu är jag här. Jag
har sjuan, åttan och halva nian på Hälltorp, och har nu nationella
prov……
Inte vet jag om det går så bra.
Hälltorp är helt okej, den är ganska stor och vi är ganska många elever.
Våran klass består av 13 tjejer och 11 killar *lagom*.
Vi har väl en bra klass, fast jag tycker den är lite tjatig då och då.
Vi har väl inte gjort nått som är hel häftigt precis men det är helt okej.

Nu har jag flyttat runt ganska mycket på dessa pappren och jag ska snart
flytta igen, fast denna gången blir det utomlands. Efter nian drar jag till
antingen Tysklan, Holland eller U.S.A. och rider på heltid. Det ska bli
grymt kul. eleven har här ritat en smiley

Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer om + att tiden är ute.

Detta var alltså lite förkortat om mina olika skolor. Ha en bra dag!!!

Min skolår

Jag var 6 år och skulle börja lekis. Det var roligt att börja skolan tyckte
jag. Första dagen så var det en lung skoldag som jag minns väl. Vi skulle
lotta om viken plats vi skulle få och hänga kläderna på. Jag fick båten den
var min favorit. Jag var väldigt högljudad som jag minns det. Sedan efter
ett tag så lungnade jag mig. Det gick bättre och bättre för mig.
Sommarlovet var slut och jag skulle börja i 1:an.
ny sida
De var en dröm att börja i 1:an. Jag hade längtat så länge på att börja.
Första terminen var väldigt dålig och jag kunde inte sitta stilla i
klassrumet. Andra terminen var lika så, men när jag skulle börja i 2:an så
skulle vi börja med att läsa engelska. Mamma och pappa försökte lära mig
engelska fast jag vägrade att lära mig. Dom försökte på olika sätt men jag
ville inte lära mig. Vi skulle börja 3:an kunde jag knappt läsa. Så jag
fick gå hos en lärare som hette Anna och hon var snäll. Min vanliga lärare
som hette Annika var ochså snäll. Hon hade vi i 4år. På fritiden var jag
ganska ensam för jag hade ju retat en hel de av mina kompisar. Men i bland
fick jag vara med Thomas och Simon på fritiden.
Sedan hade ju vi samtal om vilka som hade blivit retade av vilka. Sedan
kollade vi upp vilka som hade varit med vilka. Det var oftas jag Thomas
Simon och Pelle som lekte med varandra. Sedan var det ju Hans Andreas
Kristoffer och Anders som lekte.
ny sida
Vi skulle ju börja på Åltorp. Man hörde ju ryckten om att man skulle bli
döpt av dom som hade gått i 6:an förra året. Det var ju Koffe, Micke,
Simpan A och Fredrik H då. Dom hade ju sakt att dom skulle döpa oss. Vi ba
våran lärare att dom skulle komma till våran skola och prata dom det. Vi
skulle ju spela i samma lag i Fotbollen. När dom kom till våran skola så
var man lite nervös. Men det gick ju bra vi redde upp allt som hade hänt.
Vi blev kompisar sedan och det var ju bra.
ny sida
Första dagen på den ny skolan gick ju bra inget dumt hände mig. Sedan efter
en månad blev jag retad av Tobias Svensson som var 1 år äldre. Han trodde
att han ägde skolan. Personligen tyckte jag att han var helt dum i huvudet.
Nu gjorde jag inga läxor och skolkade mycket. Det gick inte så bra i skolan
nu. Men det gick bra ett tag när jag hade haft kvartsamtal. Sedan gick det
sämre. Vi skulle börja 8:an och nu hade man ju skaffat kompisar. Det är ju
väldigt viktigt med det.
ny sida
Men nu gick skolan lite bättre tyckte jag. Nu var det sommar lov och det
var gött tyckte jag. Jag hade längtat till det. Nu kunde man bara slappa
det är gött. Sommar lovet gick ganska snabbt och det var roligt. Nu skulle
jag börja i 9:an och nu var jag störst på skolan. Min andra kusin som hette
Fredrik skulle börja 7:an och det var ganska roligt tyckte jag. Men det
hade ju hänt lite saker vi fick en ny lärare i svenska som hette Madelene.
Det var ju bra för jag kom inte överens med våran gamla lärare. Madelene
var ju bra och väldigt snäll. Jag tyckte det var roligt med svenska för
engång skulle i hela mitt liv. Sedan skulle jag höja mina betyg. Jag blev
snällare och fick mera kompisar. Nu Har jag jobbat på så att pennan bara
ryker. Nu har jag g i svenska roligt. Men nu sitter jag här och skriver
nationella och hoppas att det går bra. Men det som händer sedan kan jag
skriva en kortare berättelse om.
Slut

Författaren glömmer bort vilken stad ”Sara” har flyttat till och skriver
att de har flyttat ifrån en annan stad än den de flyttat till. Det är
alltså inte fel avskrivet.

Att byta skola : Livets vändning

Av: Xxxxxxxxx Xxxxx 9D

– Hur ska jag klara mig utan dig? Snyftade Anna och slog armarna om Sara.
– Frågan är hur jag ska klara mig utan dig Svarade Emma och kände hur
tårarna rullade nerför kinden.
Den natten somnade Sara sent, hon tänkte på hur hon skulle klara ett liv
utan Anna och kom fram till att det var omöjligt.
Anna och Sara hade känt varann sedan barnsben och de hade alltid gjort allt
tillsammans.
ny sida
Både Sara och Anna hade alltid gillat att dansa tävlingsbugg och sjunga med
skolans band, ”the beautifuls.” citationstecknen är eventuellt gjorda av
läraren
Hennes föräldrars röst när dom hade talat om att familjen skulle flytta
till Stockholm uppspelade sig i Saras huvud och hon grät sig till sömns den
natten.
Två veckor efter beskedet om flytten stod familjen utanför sitt nya hus.
Det var ett stort, vitt hus med stora fönster och en stor trädgård.
Sara gillade huset men hon var så arg och besviken på sina föräldrar för
att erkänna det för dem så istället sa hon att huset skrämmde henne.
När sommarlovet hade närmat sig sitt slut kännde sig Sara allt mer illa
till mods när hon tänkte på sin nya skola.
– Sara, du måste gå upp nu om du inte ska komma försent första skoldagen,
skrek Saras mor Annie.
– Jag kommer, mumlade Sara trött och gick motvilligt mot badrummet för att
ta sig en dusch. Hon kände hur det knöt sig i magen när hon stod utanför
skolan och såg på alla elever som skrattade och stojade.
Med långsamma steg gick Sara mot klassrummet och kände allas blickar vila
på henne.
Sara tog sig igenom dagen med ren vilja men hon hade snabbt blivit
utanför.
Hon funderade om det kunde vara för att hon inte var söt nog med sitt
långa, svarta hår och mulliga kropp.
Efter någon dag började mobbningen och Saras självförtroende försvann
snabbt.
– Vad har jag gjort för fel tänkte hon många gånger då någon skrek äckel
efter henne. När hon hade vart på toaletten en rast hade hon hört en
diskussion mellan två tjejer och det hon fick höra gjorde att hon började
skaka av ilska.
– Tänk att den där snobbiga tjejen Sara har kommit tillbaka sa den ena
tjejen.
– Ja fy, hon kunde lika gärna stanna kvar i America och leva i sin lilla
fina men patetiska värld svarade den andra tjejen.
Plötsligt förstod Sara varför alla hade hatat henne från första stund.
Hon hade sett ut som den där amerikanska tjejen Sara och alla hade trott
att hon hade återvänt. Sara rusade fram till tjejerna och när de fick syn
på henne backade de snabbt tillbaka.
– Jag är inte alls tjejen från America sa hon argt och blängde ilsket på de
förvirrade tjejerna.
Tjejerna fick inte fram ett ord och vände sedan på klacken och lämnade Sara
själv med gråten i halsen.
– Hur ska jag förklara för alla att jag är Sara Svensson och ingen annan
tänkte hon olyckligt och kände en tår falla över och rulla sakta nedför
kinden.
Sara förklarade för sin familj om vad som hade hänt och hon hade aldrig
sett sin mamma se så olycklig ut förut.
– Allt kommer ordna sig gumman mumlade hon och kramade Sara hårt.
Jullovet närmade sig men Sara kunde inte käna någon större lycka över det.
Hon var så olycklig att hon funderade på självmord varje dag.
ny sida
Några veckor senare kom vändningen i Saras liv.
– Jag har fått jobb i Sala så vi ska flytta dit sa Saras far Alf och log
strålande mot familjen.
För Sara kändes beskedet som om en sten hade lättat sig från hjärtat och
livsglädjen kom tillbaka. Familjen lämnade storstadslivet i Göteborg en
vecka senare och flyttade till ett litet hus i Sala. Sara trivdes i huset
från första stund och hon såg världen med nya ögon.
Första dagen i skolan träffade hon flera underbara vänner och livet lekte
för Sara.
Hon hade funnit sig till rätta och hittat glädjen och meningen med livet.
ny sida
Den svart, vita värld hon en gång hade levt i fanns inte längre utan nu
existerade en ljus och solig värld.
Ett tag höll hon på och ge upp men som tur var kämpade hon vidare och det
kommer hon nog alltid att vara tacksam för….