4 – Sida 10 – Skrivbanken

Min syn på skolan
Hej!
Som du själv sa innan så har vi nu gått här i 9 år och vi har hunnit
uppleva både posetiva och negativa saker.
Jag tänkte börja med dom negativa för att sedan avsluta lite posetivt.

Något jag anser är en av dom allra största bristerna på vår skola är
lärarna. Det är absolut inget fel på deras metod att lära ut men deras
ständiga tjat om betygen får många att må dåligt psykiskt. Ena sekunden
blir dom sura och irriterade på grund av att vi nämner att vi är rädda om
våra betyg. Då får man genast höra ”Ni är helt otroliga! Tänk inte så
mycket på era betyg”. Lätt för dom att säga eftersom att det inte är deras
framtid. Sedan kan det gå ett par dagar också står samma lärare och säger
”Alltså nu får ni skärpa er! Är ni medvetna om att jag ska betygsätta er
denna terminen? Då vill det till att ni skärper er!” Hur tror ni att det
känns? Att ständigt veta att ett snesteg kan krossa ens framtida drömmar.
Jag anser att lärarna pressar eleverna för hårt och många elever mår
otroligt dåligt utav detta.

När man gick i Låg-Mellansatdiet var det alltid kul att gå till skolan och
man trivdes.
Varför?
För då fanns det inga betyg som bevisade hur bra eller dålig du var som
elev. Inga lärare som hotade med att sänka eller några kamrater som mådde
dåligt. Man var bara barn. Jag är fullt medveten om att kraven ökar i
högstadiet och allt blir svårare. Men är det en anledning att hota barnen
och dess framtid. Man kan lätt som lärare bli ”blind” och inte ser hur
dåligt eleverna faktiskt mår. Men som elev är situationen spegelvänd och
man hör och ser i princip allt som händer. Jag vet själv hur det är
eftersom jag själv ett flertal gånger har varit på väg ner. Men lyckligtvis
så har jag kommit på bättre tankar.
Tyvärr finns det allt för många i dagens skolor som aldrig orkar tillbaka.
Just därför anser jag att detta är något nu måste ta tag i.

Det finns även andra incident där man har bytt lärare mitt i terminen.
Följden har blivit att ens betyg automatiskt sänks. Oavsett om du presterat
allt som krävs för att uppnå VG så väljer läraren ändå att sänka en till
ett godkänt. Med motiveringen ”Du är duktig och muntligt aktiv, men tyvärr
så känner jag inte dig så väl. Jag vill se att det du presterat denna
terminen inte bara är en tillfällighet”.
Vad är det för rensonering?
Är det mitt fel som elev att skolan väljer att anställa en ny lärare?
Dessutom så är det väl för guds skull inte lärarens uppgift att lära känna
mig! Deras uppgift är att undervisa mig och bedöma mina kunskaper.
Det finns inget som är så viktigt som rättvis betygsättning. Det är trots
allt vår framtid.

Jag som elev kan nog inte ensam förbättra det här utan jag behöver din
hjälp. Om du tagit upp det med lärarna och förklarat för dom hur vi elever
känner så hade kanske saker och ting förbättrats. I sådana fall hade jag
varit mycket tacksam.

Nog om klagomål!
Nu hade jag tänkt gå in på den lite trevligare delen av skolan nämligen
klassrumen och maten.

Låt oss börja med våra färg|glada och trevliga klassrum. Vårterminen 2002
satte läraren en pensel i allas händer och vi bestämde oss för att piffa
upp dom enformiga klassrummen och ge dom liv.
Idag är klassrumen fyllda av färger och växter och alla trivs.
Det var en mycket bra idé.
Där samarbetade elever och lärare för en god sak. Hoppas på fler bra och
fiffiga idéer och för slag där vi kan samarbeta.
Sedan var det skolmaten.
För ett par månader sedan tillkom en ny måltid i vår matsal nämligen
vegetarisk kost. Det är ett mycket bra beslut som många framförallt
vegetarianerna är nöjda med. Det ger alla elever möjligheter att välja vad
dom vill äta så att dom mår bra.

Det finns givetvis 100 andra posetiva och negativa saker till att ta upp
men jag valde dom som jag ansåg var viktigast.

Det var allt från lilla mig!
Vänliga hälsningar 775206

G+

Hej Skolministern.
Innan jag börjar klaga på allt som är fel, så vill jag först berätta vad
som är bra på våran skola. För det första så tycker jag att vi på våran
skola har börjat förebygga mobbning jätte bra. Det är ju jätteviktigt att
alla trivs i skolan. För det andra så har lärarna verkligen hjälpt till,
för dom som har det lite svårt i skolan. Genom att sätta dom i en mindre
grupp. Jag går själv i den gruppen och jag älskar dom lektionerna vi har
med gruppen, för det är så tyst och man kan verkligen fokusera sig på sitt
arbete. Och för det tredje så tycker jag att vi har ganska bra skolmat, man
kan alltid äta något.

Nu till dom grejerna jag vill klaga på. Hur kan ni se till att vi har så
bra förebyggande program mot mobbning, Men inte de andra skolorna. Ja just
det jag syftar på Långaslättskolan. Det är helt oacceptabelt att hänga ut
en fyra genom ett fönster. Det är också helt oacceptabelt att spöa på en
kille i nian bara för att han dansar balett. Detta skulle aldrig ha hänt om
långaslättskolan skulle haft ett bättre förebyggande program mot mobbning.

Varför tror du att det är så många som har dåliga betyg i t ex Areby? Jo,
för att dom aldrig får lugn och ro på, på lektionerna. Ni måste se till att
de får lugn och ro, kanske genom att sätta dom i mindre grupper.

Vi borde inte ens ta upp skolmaten i t ex Gustavsbrantskolan, för det gick
inte ens att äta. Till och med sexförbrytare, kvinnomisshandlare och
mördare får bättre mat än i vissa skolor. Är dom värda det? Är de.
Varför lägger ni bara era resurser på stadsskolor? För det måste ju vara
något fel, när jag inte kan klaga på något i min skola. Medans andra elever
i andra skolor kan klaga på tusentals grejer.

MVH.
772129

Mina Skolår

Många tänker ju på olika saker när dom hör ordet skola. Själv tänker jag
såklart på Gårdsskolan, skolan jag gått i från fyran och uppåt. Det mesta
jag minns från min skoltid minns jag härifrån. Men såklart minns jag också
lite från lekskolan till trean då jag gick i Gustav Vasa. Men dom minnena
kan ju inte jämföras med dom jag har från Gårdsskolan.
En sak jag kommer speciellt ihåg är när jag gick i Gustav Vasa,
då var jag en riktig upprorsmakerska, då fick jag hela min klass att
strejka utanför klassrummet och vägra gå in. Andledningen till detta uppror
var att vi ville ha längre raster, men det funkade inte så bra. Efter tjugo
minuters väntan började mina klasskamrater tröttna och en efter en gick dom
in i klassrummet. Sist kvar satt såklart jag, men till slut var tillochmed
jag tvungen att ge upp och bege mig in i klassrummet till mina
”upprorsvänner”. Det gav nog inte så mycket intryck på skolan som jag
trodde att det skulle göra.
Skolan har gjort ett så enormt stort intryck på mig, allt jag
kan är skolans och lärarnas förtjänst. Även fast eleverna inte visar det så
vet vi ju alla att dom är evigt tacksamma för skolan och lärarna och den
eviga kunskap som vi kommer ha andvändning av resten av våra liv. Och att
vissa elever har mage att klaga på vissa saker i skolan det förstår jag
inte. Om dom istället tänkt på vad skolan gett som inte lite bättre skolmat
eller en klassresa kan ge, kunskap för livet.
En till sak jag kommer ihåg är min nuvarande SO-SV lärare vi
satt alla i min klass i klassrummet och min lärare skulle precis börja
lektionen, men innan hon hinner öppna munnen börjar några elever tjata om
klassresa och att det är lärarens fel och att alla andra klasser får åka på
en. Dom får nästan tårar i ögonen för dom tycker så synd om sig själva. Min
lärare blir inte sur ofta men nu märkte jag att hon blev graft irriterad.
Hon höger rösten och säger:
– Tror ni att allt blir serverat på ett silverfat, om ni verkligen vill åka
på klassresa får ni ta tag i det det är klart jag kan hjälpa er. Men ni är
väll tillräkligt gamla för att lyfta en lur och ringa?

Då kände jag en bubblande känsla i kroppen. Det var det bästa jag hört nån
lärare säga, det är något jag aldrig kommer glömma! Efter den händelsen har
jag aldrig hört något mer om klassresan.
Så ni hör tillochmed lärare kan få nog ibland.
Så nästa gång ni hör ordet skola, istället för att tänka:
jobbig, tråkigt och krävande. Tänk: Lärdom, livskunskap och såklart
tacksamhet till dom som hjälpt er till jobbet ni har sen när ni är stora
och att kunna hjälpa era framtida barn med läxorna. Nästa gång ni ser en
lärare ge dom en kram för att visa tacksamhet.

Vänliga hälsningar:
Karin Lundgren

Jag vet att första gången jag bytte klass så var det från trean till fyran.
Jag vet att det är så men jag minns det inte. Däremot minns jag hur det
kändes.
Nya lärare och nya elever. I lågstadiet hade vi varit en ganska normalstor
klass, man kände de flesta men man höll sig mest i små grupper. Men när vi
bytte klasser och fick nya, okända lärare så var det omskakande. Som tur
var hade jag kvar några av mina gamla kompisar, jag vet inte vad jag hade
gjort utan dem. Lite jobbigt var det, det minns jag, men inte alls som när
jag gick från dagis till sexårsverksamheten här på Skogesskolan. Då var
precis allt nytt. Men även då hade jag två vänner med mig. Mattias och
Daniel.
Men bytet från trean till fyran var nog det som var minnst jobbigt, det
skulle bli värre senare.
Som jag tidigare sa så blev vi två stora klasser med tre lärare. Och du kan
ju tänka dig vilket kaos. 30-40 skolbarn i 10-11 årsåldern, med endast tre
lärare som dessutom var ganska nerviga av sig.
Den som var stabilast var nog vår engelskalärare, Ida. Jag har väl henne
att tacka för att jag har åtminstonde lite diciplin i kroppen. Hon lärde
eleverna och klarade sig ifrån nervsammanbrott. Den som klarade sig bäst
efter henne var Britt. Hon skulle lära oss matte. Jag beundrar henne lite
också, för hon stod ut länge. Det som var synd var att hon inte brydde sig
lika mycket och att lära, eller så var det kanske så att hon inte kunde
lära just oss. I vilket fall som helst så kommer hon på en klar
andraplats.
Den som tog mest stryk var Agneta, det är nog alla överrens om. Hon var nog
lite nervig och nervös innan hon fickoss, och vi elever tog verkligen kol
på henne.
Det gick väl något år, och jag antar att det blev värre. 87:orna har nästan
alltid varit de som skolan verkar ha experimen|terat på. Så gissa om jag
gick i taket när vi fick reda på att klasserna skulle splittras. Om skolan
nu ville experimentera med stora klasser fick de väl så lov att reda upp
det också, men det utan att det gick ut över oss igen! Så vad skulle vi
göra? Efter lite funderingar och ett möte så kom vi fram till ett beslut.
Vi gick helt enkelt i strejk.
Det är något jag minns tydligt, vi satt där utanför gula barracken och
vägrade gå in. Ida och Agneta kom ut och försökte fösa in oss så gott de
kunde, men vi bjöd på allt motstånd vi kunde ge. Britt kom ut och Agneta
fick ett sammanbrott och sprang iväg och grät.
Sedan kom det förödande, någon reste på sig och gick in. Allt gick i
spillror framför mina ögon. Min idé var ju på god väg att lyckas, och de
ger upp! ”Veklingar” tänkte jag. En efter en gick, vi var kanske sju
stycken kvar när jag beslutade mig för att hämnas förrädarna. Med tunga
kliv gick vi tillsammans in i barracken igen.
Inte kom det någon hämnd inte, mitt minne har alltid varit bra men kort och
alla vet väll hur mycket man har att göra när man är liten. Minnet av mitt
mer eller mindre misslyckade försök till uppror förflyttade sig till ett
mörkt hörn i min hjärna.
Det var nog tur att det misslyckades trots allt för endast gud vet hur det
hade gått om de klasserna fortfarande fanns. Nu blev det så att vi
splittrades till tre mindre grupper. två stycken på ca: 25 elever och en
mindre på 18 st. I den klassen gick jag.
Klart jag funderade över varför den var så liten, men det tog ett tag att
förstå att det var för att vi fick Agneta som mentor.
Nya och gamla kamrater och gamla lärare, trots det och ett nytt
klassrums|byte så tror jag att jag tog det ganska bra. Man installerade sig
snabbt i en så liten klass. Men värre var det nog för Agneta. För trots att
vi var så få så var vi ganska bedrövliga. Stojade hit och dit. Det fanns en
kille som hette Alberto i klassen, och han hade en elevassisten. Även denna
stackars assistenten fick låta sig trackaseras utav oss. Jag tror Alberto
fick byta assistent ett antal fler gånger än nödvändigt på grund utav oss
andra. Den som höll ut längst var en kille som heter Markus. Jag minns att
han var väldigt duktig på att teckna och jag hängde på det eftersom jag
gillat att rita enda sedan jag gått på dagis. Detta med att Markus satt och
ritade med mig på lektionerna måste ha varit ett allvarligt och störande
moment för stackars Agneta fick tillslut magsår. Självklart kan jag inte ta
på mig denna förträffliga utmärkelse själv, trots att jag var försenad
varje dag och aldrig gjorde några läxor. Nej, även alla andra i klassen har
hjälpt till. Som gänget som alltid tuggade tuggummi så att man trodde att
käkarna skulle trilla av på dem. Även Rickards våldsamma försök till frihet
hjälpte till. Agneta låste in sig på toaletten de gånger tre lärare fick
hjälpas åt att hålla Rickard på marken.
Egentligen var vi en ganska trevlig osäker på om ”trevlig” är det rätta
ordet klass. Trots det faktum att vi fick rekordmånga vikarier (på grund
utav Agnetas otaliga sjukskrivningar) som av någon märklig anledning aldrig
stannade mer än en halv dag och sedan aldrig kom tillbaka.
Jag minns en gång när jag satt bredvid Bobby i klassrummet, eller det var
väl så att han satt snett framför mig på min högra sida Våra bänkar gick
ihop eftersom vi satt i grupper. I alla fall så började det hela med att
han sopade över lite suddmassa från sitt sudd till min bänk. Jag sopade
tillbaka det till hans och med kom lite pennväss. Han tog lite pennväss ur
den stora pennvässaren som stod på bordet och lade det i en liten prydlig
hög på min bänk. Jag sopade än en gång över det på hans och fortsatte på
det som jag höll på med. Då blåste han plötsligt över alltsammans till min
bänk och det låg minsann inte i en fin liten hög längre. Då beslutade jag
mig för att få ett slut på det hela och tog den stora pennvässaren ifrån
honom. Jag drog ur lådan där allt pennväss ligger och till min stora
förtjusning är den alldeles över full. Men pennvässet stannade inte så
länge i sin lilla låda Nej, av någon märklig anledning så hamnade det på
Bobbys huvud. Och det praktiskt taget rann ner över honom. Nog blev det
slut på pennvässblåsandet alltid, och Agneta kom inte tillbaka på en vecka.
Så förflöt åren och vi kom upp i sexan, fortfarande som en väldigt stökig
klass. Men å andra sidan var de andra också det, men vi var ju så få och
ändå så jobbiga. I sexan var det dags att byta klass och lärare igen. Vi
skulle få välja några vänner som vi ville ha med oss. Det var tungt, för vi
hade blivit som en familj. Man ville ha kvar alla, alltid en omöjlighet.
Dessutom fick man inte skriva de som hade kommit in i Ma/No-klassen. I vår
klass var det, Mattias, Bobby och Lena. Man organiserade sig och man fick
dem man ville gå med tack vare det. Sommaren gick och tillslut var det
dagt. Högstadiet stod som en stor mur framför oss. Vi var få från den gamla
klassen, vi var få som gått i skogesskolan från början över huvudtaget. Det
var jobbigt, massa nya människor som jag inte hade en aning om vilka de
var. Det började i aulan. Där ropades namn upp och man delades in i
mentorsgrupper. Jag hamnade med en av dem jag kände sedan tidigare,
Josefin. Den första jag lärde känna av de andra var Jens. Jag tror det var
Pontus, Amme, Madde och Helena i den gruppen också. Vi fick Maria som
mentor Hon var schysst, inte alls som Agneta. Visst var jag van vid att
byta lärare så hela grejen med att ha olika lärare för olika ämnen var inte
stort. Men när även lärarna här började bytas ut så gick det lite för
långt. Jag tror knappast att det berodde på oss elever dock. Mellan sexan
och sjuan gick jag från fulla veckorapporter till blankt. Genom hela
högstadiet har jag bytt lärare minst en gång i varje ämne, förutom i ett.
Det är Kemi. I några ämnen som svenska, so, tyska och engelska har jag bytt
lärare mellan fyra och sex gånger. Så nu väntar ännu ett byte. En helt
nyskola, helt nya elever och helt nya lärare. Jag har varit väldigt orolig
för det men nu när jag skriver detta så ser jag att jag har gjort det många
gånger innan. Sedan kan jag kanske inte säga om det har gått bra eller
dåligt, men jag lever ju fortfarande.
Att byta klass och skola kan vara väldigt jobbigt, jag tyckte det var det,
men det är också så det går till. Alla gör det, hela tiden. Och vi lär oss
av det. Nu bara väntar jag, min gymnasie|ansökan är inlämnad, i tid. inte
som i sexan. Och jag har klarat mig i snart tio år i den här skolan, och en
del tack vare alla byten som gett mig ny mark att stå på. Man skall inte
vara så pessimistisk mot allt.
Och jag lovar, nästa gång jag försover osäker på om ”försover” är rätt
ord mig på ett upprop så skall jag tänka efter och se om det ändå inte
blir bra utan.

Min syn på skolan

Hej

Jag har gått i skolan i snart nio år och jag har fått vara med om både
negativa och positiva upplevelser.

Det som jag tycker behöver mest förbättring i skolan är maten. Under hela
min skoltid är det det som jag aldrig har varit riktigt nöjd med. Även om
det har gjorts förbättringar genom åren med grönsaksbord, fil och
vegetarisk rätt som tillval.
För mig är det matens kvalitet som borde bli bättre. Den är smaklös och jag
njuter inte direkt av maten. När jag sätter mig till bords, äter jag endast
för att jag har vanan och är hungrig. Men jag är ytterst sällan mätt när
jag lämnar matsalen. När man har ätit dåligt mitt på dagen blir man trött
och hängig och orkar inte med eftermiddagen.

Veckorna innan jullovet hade klassen till uppdrag att göra egna
dokumentär|filmer. De kunde handla om saker som man ville förändra eller
förbättra. Jag och mina kamrater ville förbättra skolmaten, så vi gjorde en
dokumentär om det.
Vi gjorde intervjuer med elever, rektorn, skolintendenten och husmor.
Större delen av eleverna tyckte att maten inte var tillräcklig.
”Maten smakar skit” uttryckte sig en elev och flera höll med.
Jag tycker att maten är ljummen och ibland kall. Att äta varm mat är för
mig en självklarhet och det skulle vara en enorm förbättring.

Det sker mycket vandalismen på skolan och det gör en stor påverkan på
skolmiljön. Jag tycker att man borde skärpa reglerna och informera elever
bättre om nedklottring och nedskräpning, så att de förstår att mycket
pengar från skolans budget går åt till vandalismen.

Jag har även upplevt orättvisor mellan matte, no klasserna och de övriga
klasserna i högstadiet på skolan. De prioriteras på olika sätt.
De får till större delen bättre lärare och de får sitta på den ”övre” delen
av matsalen och varje termin tilldelas almenackor till dem medans vi andra
får pappershäften, som vi ska planera i under en hel termin.
Skolledningen påstår att vi andra då sparar pengar till klassresor men det
litar jag ytterst lite på.
Vår klass har hittills endast fått åka till Karlshamn, men den resan
betalade vi själva för.
Jag tycker att skolans lärare är bra men den första tiden på högstadiet
hade vi en rad vikarier i engelska. Jag kände att jag tapp|ade mycket av
den engelska grammatiken och man tog inte engelskalektionerna på allvar.
Vikarierna var ofta inkompotenta och en av dem kom bakfull till lektionen.
Skolan borde se upp med vissa vikarier som de anställer. Det är en tid som
jag aldrig kommer att få tillbaka.

Men det finns förtjänster på skolan. Jag trivs med mina kamrater och
lärare, vilket är viktigt för att man ska må bra. Jag har inte märkt av
särskilt mycket mobbing på skolan och jag tycker att det är bra att det
finns en kurator på skolan för de som behöver prata med någon.
Det är en bra läroplan och jag uppskattar verkligen att vi elever får
själva vara med om och bestämma planeringen av terminen. Eget ansvar är
viktigt inför framtiden och det tycker jag att vi får.
Att vi har betyg är för mig viktigt för då känner jag att jag har ett mål
som jag strävar efter under terminerna. Men man borde tilldelas betyg
tidigare i skolåren så att man blir förberedd och tränar sig inför
framtiden.

I grunden trivs jag bra i skolan, men det finns förbättringar och dessa som
jag har nämnt skulle göra min- och andras tid bättre på skolan.

Tack på förhand

Hej Skolminister Tomas Östros!!

I mina 9 år i grundskolan har jag fått erfara både bra och dåliga saker,
faktist mest dåliga. Men det är nog för att jag är elev som jag tycker det.
Jag skulle kunna rabbla upp hur många dåliga saker som hellst men då skulle
jag alldrig bli klar. Så jag tar det som rört mig mest. Något overhört
dåligt är att det är så lite gymnastik på schemat. Om vi skulle få ha mer
gymnastik så tror jag att det skulle ge bättre studie resultat. Varför
skulle det bli bättre studie resultat? Jo därför att vi elever skulle få
stimulans i vår vardag. Vi skulle må bättre både fysiskt och sykiskt.
Eftersom vi skulle bli piggare så skulle vi kunna lära oss mer och vara
possetivare i skolan. Eftersom vi skulle utsätt kroppen för mer fysisk
aktivitet så skulle kroppen bli mer trött och det skulle resultera i att vi
somnade tidigare på kvällarna.

En annan dålig sak är elevinflytandet. Vi elever borde få mer
uppmärksamhet. De är ju ändå vi som ska lära oss allting. Som förra
terminen då hade vi prov efter prov och flera elever fick magsår. Är det
rätt? Visst, lärarna vill ju bara att vi ska lära oss så mycket som
möjligt, men man kan väl lära sig på andra sätt än prov!

Man orkar inte, man blir jättetrött sykist. Son nu på onsdagar då går jag
till skolan 0730 är hemma 1630 sen måste jag plugga för att det är prov
nästa dag. När får jag gå ut och spring? Alldrig. Jag är en sådan människa
som måste röra på sig. Så om jag var du skulle jag införa gympa varje dag.
Tro mig det skulle bli bättre studie resultat, för det är väl därför vi går
i skolan, för att lära oss!
Någonting som jag inte heller förstår är, hur mördare, bankrånar sådana som
sitter i fängelse kan får bättre mat och mer pengar än vi som går i skolan
gör. Helt sjukt men men..

Något som är väldigt bra på den här skolan är att den är väldigt fräsch.
Toaletterna skulle förstås kunna vara lite fräschare men det är ju vi
elever som vandaliserar dom så vi får väl helt enkelt skylla oss själva.
Sen har vi helt okej skolmat. Maten kan var lite överkokt och vattnig
ibland men ingenting kan väl vara helt perfekt.

Här kommer några förslag som jag tycker du borde göra för att vi elever och
lärare ska få det bättre:
. Sättet vi lär oss på. Prov borde inte vara så vanligt som det är. Man
kanske skulle ha lite mer föredrag, det är en bra träning inför
arbetslivet att stå och prata inför många människor. Eller
inlämningsarbete då får man planera sin egen tid. Det är också en bra
övning inför gymnasiet och arbetslivet. Det ska int va så enkelt för
lärarna. De ska inte bara ge oss några papper och säga det här ska ni
kunna till fredag om två veckor, det är fel.

. Någonting som måste åtgärdas genast är våra resurser. Mer pengar till
skolan. Lärarna måste få högre lön så att dom orkar ge oss mer tid. Vi
måste ha mer pengar till skolan så att vi kan få fler etablerade lärare.
Vi kan inte ha engelska lärare som varken kan prata eller lära ut. Vi
kommer ju ha nationella prov på det, då kan man inte skylla på att man
har en dålig lärare och man får IG. Mer resurser det säger jag. Mer
resurser till gymnastiken också.

. Sen det här med att i nian så har vi blivit bombade med prov. Det är fel
för man lär sig inget på det. Man lär sig till den dan man ska kunna det
sen är det glömt. Mitt tips är att man börjar redan i sjuan med prov med
lite högre disciplin. Det var ju struntsamma om man fick IG på ett prov i
sjuan. Man ska breda ut allt man ska lära sig lite mer, allt kommer u på
en gång. Ett litet tips bara.

. Någonting som jag tycker att vi borde lära oss är livsfilosofi. Hur vi
ska leva. Vad vi ska göra för att slappna av, och mer sådant. Det är
något som vi kommer behöva ha andvändning av hela livet. Studieteknik är
ju inte heller helt fel att lära sig.

Nu har du fått höra vad jag tycker och tänker! Ta vara på det för jag vet
att det är fler som håller med mig!

Ha det bra!!!

M.V.H. Emma Nygren Gemlasskolan 9Beta

Att byta skola
När jag skulle byta skola till sjuan var jag ledsen och nervös.
Lärkbergsskolan, där jag hade gått i sex år, hade blivit som ett hem för
mig och nu skulle jag lämna det.
”Vi skulle bli utputtade från boet och testa våra nya vingar. Vi skulle
flyga mot nya äventyr.”
Men vem visste vad det skulle bli för nya äventyr. Det kanske var
jättehämskt i den nya skolan. Vi skulle få gå med hämska, skrikande åttor
och rökande nior. Vem visste vad vi skulle bli utsatta för?!

Den sista månaden som vi gick i sexan tänkte jag på allt roligt som vi
gjort med klassen och lärarna. Nu skulle klassen splittras och vi skulle
börja i en ny skola med nya klasskamrater och få nya lärare. Den tanken
skrämmer nog sexor nu också.

Under sommaren fick jag en annan känsla. En spännande känsla. En känsla som
sa: ”Vad häftigt att byta skola. Vi får nya lärare för vartenda ämne. Vi
kommer att ha No-ämnen och laborera och koppla ledningar”.
Det skulle bli spännande att börja i en ny skola. Det visade sig att jag
skulle gå med mina bästa vänner så det skulle nog bli bra. Det var ju klart
att det fanns andra elever i samma klass men det var bara bra för då skulle
jag få nya kompisar.

När sommarlovet innan sjuan gick mot sitt slut blev jag nervös. Tänk om jag
tappar bort mig i skolan eller tänk om jag hamnar i fel klass. ”Min kompis
sa då att det inte var någon fara och att lärarna skulle ta emot oss och se
till att vi hamnade i rätt klass.” Då blev jag något lugnare.
När den stora dagen sedan kom var nog alla blivande sjuor väldigt nervösa
och förväntansfulla.
Till min förvåning gick den första dagen i sjuan bra. Vi fick lära känna
våra nya lärare och träffa våra klasskamrater.

Det var inte så hämskt som jag hade trott det skulle bli. Under de närmaste
månaderna efter det att vi börjat sjuan hamnade bara en och annan uppkäftig
sjua i bråk.

Våra lärare på mellanstadiet hade förberett oss på att vi skulle få en
massa läxor i högstadiet och att det skulle bli rena helvetet. Det sa att
vi skulle få en massa prov och att det skulle bli jättestressigt.

”Men nu när jag ser tillbaks kan jag inte påstå att vi hade så mycket
läxor. Jag tror till och med att vi hade mer läxor i sexan än i sjuan.”

Det som man gör är att man tar saker för givet. Jag trodde att det skulle
vara jättehämskt i högstadiet och sedan när jag började så upptäckte jag
att det inte var så farligt.
Det är sammasak nu inför gymnasiet. Man tror att det kommer att bli
jättehämskt och att man kommer bli mobbad och att man inte kommer att få
kompisar. Men sedan kommer man att upptäcka att det inte var så farligt som
man trodde från början.
Jag kommer såklart att sakna Åkerbergsskolan men man kommer över det och
man upptäcker andra saker som är bättre med den nya skolan.

Att byta skola
”Riing!!” Jag vaknade i ett ryck, stönade och stängde av väckarklockan
Sakta gick jag ner till köket.
Jag satte mig vid bordet och började äta av ostmackan som mamma hade lagt
fram. Jag tog en titt på klockan som snart skulle slå åtta. Jag tog en
sista tugga av mackan och skyndade mig upp igen för att klä på mig. Jag tog
snabbt på mig Jeansen och T-shirten jag haft på mig dagen innan.
Nu var det bara några minuter kvar tills jag skulle börja.
Anfådd klampade jag in i klassrummet med skylten 6 B på dörren.
Alla blev tysta och tittade surt på mig.
– Försenad igen? Frågade Agneta, min lärare irriterat.
– Ja, förlåt, det ska inte hända igen, svarade jag och tänkte på alla de
andra gånger jag inte kommit i tid.
Jag tassade tyst förbi alla bänkar och satte mig längst bak bredvid Malin,
som var min bästa kompis.
– Köpte du några kläder igår? Frågade Malin.
– Nej, jag hittade ingenting jag ville ha.
– Men du vet väl att det bara är tre dagar kvar tills skolavslutningen?
– Ja, det vet jag, svarade jag.
Jag kom då att tänka på att både Malin och Maria skulle börja i en skola i
Hovsfors när jag själv hade bestämt mig för att börja i Hälleberga. Som tur
var skulle Catrin börja i samma klass som mig och det gjorde mig lite
lugnare. Det enda var att jag inte kännde henne så bra men va gjorde det,
hon var den enda jag kännde som skulle börja i en ny skola. De sista
dagarna innan avslutningen flöt bara förbi. Det var nu Fredagsmorgon och
jag stod och sminkade mig inför den kommande dagen.
Dagen innan hade jag och min mamma varit och köppt en svart kjol med
snörning i midjan och en rosa t-shirt med båthals.
Jag var riktigt nöjd med köpet och stod nu framför spegeln och beundrade
mig själv.
Vi hade nu sjungit sånger och allt det där man ska göra på en avslutning.
Vi väntade bara på att rektorn skulle önska oss lycka till och till slut
kom det
– Ha en trevlig sommar och jag önskar er alla en bra fortsättning, dånade
det i högtalarna av rektorns röst.
Jag skulle just säga hej då till Malin och Maria när det slog mig att det
här kanske var det sista jag ser av dem. Jag sköt undan tanken i hopp om
att jag skulle ha fel.
Men tanken fortsatte att tränga sig på och jag blev mer och mer orolig att
jag skulle mista min bästa kompis.

Sommarlovet började närma sig sitt slut och jag hade inte träffat Malin
eller Maria på hela lovet.
Jag har ringt ett antal gånger men de verkar aldrig ha någon tid. Så jag
beslöt mig för att de skulle få ringa istället
Större delen av sommaren hade jag spenderat tillsammans med Catrin och
under den tiden hade vi kommit varandra riktigt nära.
Det fanns nu absolut ingenting att oroa sig över inför sjuan.
Det var dagen innan den första skoldagen och jag lade fram kläderna jag
skulle ha på mig dagen efter.
Klockan närmade sig tio och jag beslöt mig för att gå och sova.
”Riing!!” Jag satte mig kvikt upp i sängen och stängde av klockan.
Klockan var bara sju och jag hade gott om tid att göra mig i ordning. På
väg ner till busshållsplatsen träffade jag Catrin som bestämt. Vi pratade
om hur roligt det skulle bli att få börja i en helt ny skola. Alla i den
nya klassen samlades i ett rum och fick en bestämd plats bredvid någon.
Jag fick platsen bredvid en tjej som hette Lena. hon såg snäll ut men vi
pratade inte med varandra.
Catrin satt bredvid en söt tjej som hette Sandra.
Jag kunnde både höra och se hur roligt de verkade ha där de satt och
pratade.
Att se dem gjorde mig ilsken och jag började tänka på ifall Catrin skulle
lämna mig för henne och jag såg ingen andledning till varför hon inte
skulle det. Sandra såg både mycke sötare ut än mig och var säkert roligare
också. Nästa dag satte sig Catrin bredvid Sandra fast vi inte längre hade
bestämda platser.
Från och med den dagen var Catrin alltid med Sandra och aldrig mer med mig.
Detta gjorde mig riktigt ledsen och arg. Jag hade inte längre någon kompis.
Jag spenderade all tid i skolan med mig själv. Att det här hände var precis
det jag var rädd för. Men jag hade aldrig kunnat tänka mig det hända De
kommande dagarna ville jag bara stanna hemma men mamma tvingade mig till
skolan och för varje dag som gick mådde jag bara sämre. Det var en helt
vanlig måndag och vi satt och väntade på läraren.
Så öppnades dörren och in klev min lärare och en flicka.
– Hej, jag vill att ni hälsar på Jenny hon ska börja i vår klass.
– Jag skulle behöva någon som visade henne runt, sade läraren
Han tittade omkring i klassrummet och hans blick stannade vid mig.
– Du ska visa Jenny runt, sade han fortfarande med blicken fäst på mig.
Jag tittade nervöst på flickan bredvid min lärare. Hon gav mig ett leende
och jag svarade svarade nervöst ja.
Dagarna gick och det hade nu gått en vecka sedan jag för första gången
träffade Jenny.
Jag och Jenny satt alltid bredvid varandra på lektionerna, kanske berodde
det på att hon inte kännde någon annan eller kanske för att hon ville vara
min vänn.

VG. Inte klar?

Till skolministern.

Hej jag heter Louise Bock och går i Centrumskolan, klass 9A. Jag inser mig
själv som en av de experter som har gåt i skolan i nio år, eftersom jag
vill att andra elever ska få det bättre skulle jag vilja ge er några
exempel på vad och hur man kan göra åtminstonde i Centrumskolan bättre,
eftersom jag inte vet hur dåligt eller bra det är i andra skolor.
I vår skola har vi det ganska bra men det finns många klagomål och jag tror
pga detta förkommer det oftast vandalism på något sätt måste det gå att
bearbeta, jag tror om man visar eleverna att deras ägodelar är lika mycket
värda som skolans ägodelar skulle det kunna visa dom att vandalism inte
förbättrar något alls. Herr Skolminister, en sak som många grubblar över i
alla fall min skola är maten, jag tror själv att denna tanke har förekommit
hos er någon gång. Det skulle vara en rolig expuriment att kunna över låta
eleverna tahand om mat budgeten så att eleverna får en chans att kunna se
vad det är för krav på mattanterna och rektorn. på de sättet kan eleverna
få lite mer av de maten de gillar.
Det är inte så att Centrum skolan är en dålig skola, lärarna är det ”top
class” på, lärarna är roliga och är samarbetsviliga, det jag vill komma
fram till är att man ska visa hur och vilka krav rektorn och mattanterna
har det. För det är dom som får de flesta kritiken i min skola.

Tack för att du lyssna.

Att byta skola/Att byta klass.

Vi gick sista terminen i sexan på Västgötaskolan.
Det var jag och min allra bästa kompis Sofie. Vi hade kännt varann sen vi
var fem år, vi gjorde allt tillsammans, vi hade till och med samma namn.
Men lärarna var tvugna att säga Sofie. B till mig och Sofie. M till henne,
men vi båda reagerade alltid.
Jag hade aldrig haft så kul med någon som jag hade med henne.
Sista terminen i sexan var vi bara fyra tjejer, men det var bara Sofie jag
kännt sen flera år tillbaka.
En dag i Mars ringde hon hem till mig och berättade att hon skulle till
Irland på semester, hon skulle vara borta i två veckor. Hon var både glad
och lessen.
Hon sa att hon inte ville åka utan mig men hon var sammtidigt glad för
våran favorit grupp Westlife var ifrån Irland. Men hon sa att hon lovade
att ringa.

Nu hade hon varit borta i en vecka, jag hade B-språk i Akalla skolan,
franska var det. Akalla skolan var den skolan vi hatade allra mest, så vi
båda hade sökt till Centrumskolan. Det var så tomt på lektionen utan henne.
Efter lektionen gick jag med dom andra tjejerna i sexan tillbaka till
Västgöta. När vi kommer fram så får alla utom jag gå in i klassrummet. Min
lärare Kristin sa att hon behövde prata med mig.
Vi gick ut och satte oss i ”grupprummet” och jag glömmer aldrig de orden
hon sa:
– Sofie. M. kommer inte tillbaka hon har flyttat till Irland, hennes mamma
har fått ett jobb som chef på ett hotell där.

Jag kunde inte säga något jag satt bara och stirrade, men sen kom dom
tårarna. Jag satt och grät.
Kristin sa åt mig att gå hem och vila. Jag trodde att mitt liv skulle vara
över, vi som skulle flytta till Frankrike tillsammans.
Jag gick hem men slutade aldrig att gråta.
På kvällen ringde telefonen det var Sofie, jag klarade inte av att prata
men jag försökte.
Hon berättade att hon inte visste någonting innan dom åkte, men att hon
kommer på Skolavslutningen.
Jag gick inte till skolan på en vecka, jag kännde mig helt död.

På skolavslutningen åkte jag till Arlanda för att möta henne.
Där gick hon med sina fyra syskon. Vi sprang imot varann och gjorde våran
klappramsa, som vi alltid gjorde när vi träffades.
Vi tog taxin till västgöta.
Jag visste att jag efter sommarlovet skulle få börja i Centrumskolan helt
ensam.
Sofie stannade hos mig i en månad medan hennes syskon bodde hos deras
morbror.

Nu går jag sista terminen i nian på Centrumskolan och har det jätte bra.
Jag har fått massa nya kompisar och det var inte alls så jobbigt att börja
en ny skola som jag trodde att det skulle vara.
Sofie och jag pratar i telefon två gånger i veckan och träffas tre månader
om året.