3 – Sida 9 – Skrivbanken

Mina Skol år

första skoldagen var man nervös och så man kom dit med sina föräldrar ens
sen man komer in går och ser sitt klassrum för första gången.
Sen när man varit där några dagar man fick några kompisar det var riktigt
kul man spelade med kulor och såna saker som man lekte med då.
rasterna var roliga men jag gillade lektionerna också för vi hadde en så
bra Lärare jag Lärde mig mycket av henne. hon hjälpte oss när man behövde
hjälp. jag hadde en del kompisar som var ganska snälla och så vi gjorde
mycket i skolan. före vi började melanstadiet så skulle min klass splittras
för det var för många klasser och våran var den minsta.
Så våran klass delades upp till fem grupper. en grup till var klass.
Jag och några till hamnade i sama klass. det var en ganska bra klass.
Jag fick några kompisar. Klassen var bra det var ganska kul det gick ganska
bra för en i klassen.
när jag började 5: an då började en kille i min klass han var inte specielt
schyst faktist. Han blev populär men schyst. På en idrotslektion så gick
killen och några andra upp på en kiosk som fotbols kan inte tyda hela
ordet hadde.
där gick dom upp på taket och Började spota på mig.
den dagen sa jag det till min mamma. och jag berätta allt om vad som hadde
hänt mig och sånt.
Sen på började dom en proses och det var riktigt jobbigt att gå i den
klassen. Sen bytte jag klass till slut så började jag i den klassen som jag
hadde en bra kompis till mig jag fick det mycket bättre. Lärarna där var
bra det gick bättre än när jag gick i den andra klassen. Jag hade glömt en
sak det var att jag gick i en specialklas en stund under dagen där jag fick
ganska bra hjälp jag till och fick några kompisar i min ålder.
en av dom var kompis till en kompis i klassen. Lärarna där var bra en av
dom lärde oss att rita och sånt mycket. Vi hade en del ämnen och teman där
jag fick ta och kanske skriva om hur nyår var eller hur ett lov har varit.

fördelen var att vi gjorde mycket och nak delen där var att jag inte lärde
mig en del saker som man skulle kunna Det året i årskursen. Jag gick på det
där stället nästan hela melanstadiet.

Högstadiet: i hög stadiet får man mer ansvar lärarna är ganska schysta.
Lärarna låter oss göra så mycket och ibland så är det så pressit man har så
mycket och göra.
ibland så är lektionerna så har vi kanske två prov i veckan och kanske så
måste man kanske man har så mycke att göra. Lektionerna var riktigt jobbiga
för att det kan vara så mycket att göra.
det sköna med rasterna är att man kanske snakar med kompisar och så.

Mina Skolår

Min uppsats ska handla om mina skolår här på Brännviksskolan.

Min första skoldag var verkligen läskig, men som tur var kunde min mamma
vara med mig. Jag fick träffa min första fröken Eva (hon var verkligen
snäll) och så fick jag träffa mina nya klass|kamrater.
Men 1:an gick väldigt fort. Sen så skulle jag börja 2:an men dagen innan
blev min mamma stucken av ett bi. Jag ska berätta om den dagen:
Jag och min kompis Johanna hade bestämt att vi skulle leka. Jag åt frukost
med min familj som består av min mamma och pappa, mina tre systrar Anna,
Sara och Johanna och min bror Niklas. Jag satt på mina kläder och sa hej då
till alla och gick till min granne Johanna.
Så när jag kom hem till henne så lekte vi med allt möjligt. Vi lekte med
Barbies, gubbar och med massor med andra saker. Jag åt med Johannas familj
och sen så lekte vi ännu mer. Sen när klockan var mycket, så gick jag hem.
Men när jag kom hem så var alla ledsna. Mamma och pappa var inte hemma. Jag
frågade min syster Johanna var de var och då sa hon att mamma hade blivit
biten av ett bi. Johanna sa att hon var allergisk och att mamma var på
sjukhuset (pappa var med henne). Jag var rädd att jag aldrig skulle träffa
mamma igen. Men när jag skulle lägga mig så gick det inte. Jag tänkte på
mamma. Men tillslut så somnade jag. Nästa dag var det dags att åka till
skolan. Jag ville inte det men pappa tvingad mig. Men Pappa kunde inte
komma för att han var tvungen att jobba. Han jobbar på Österbygymnasiumet.
Pappa körde mig till skolan och lämnade mig där med Eva (min lärare).
Alla mina skolkamrater hade med sina föräldrar. Jag fick vara med Eva
istället. Det var läskigt att vara utan mamma. Det kändes som den längsta
dagen i mitt liv.
Men sen var också 2:an slut. Sen så började 3:an. Jag minns inte mycket av
3:an, men det jag minns mest var skol|resan till ”tomeboda”.
Jag minns att jag ville att mamma skulle var med det kunde hon inte.
Vi var där i två dagar. Vi fick lära oss hur man levde på stenåldern. Vi
vart uppdelade i ca 5 grupper. Min grupp fick fixa köttet.
En i min klass (Nils) kläder började brinna. Hans pappa läckte elden. Det
roligt att se det hända.
Sen så var det dags att säga hejdå till Louise och Lina. De skulle börja på
en musikskola. Sen fick man säga hejdå till Eva också. Det vart känsligt.
När 4:an började så fick vi nya lärare igen. De hette Marie (hon gillade
jag inte) och karin (hon gillade jag).
Det kom också in fem nya elever. Vi tävlade i ”Schackfyran”. Vi vart en av
de bästa men vi var för få att gå vidare.
Då började 5:an. Då började en ny elev igen. Hon hette Zara. Vi var med i
oläsligt ord femman och vi kom 1:a och 4:a. Vi fick en pokal och 5000
kr. Vi hade också Nationella i Svenska, matte och engelska. Det gick bra
för mig. Jag klarade alla delarna av provet. Sen så började vi 6:an. Vi var
inte med i någon tävling och det händ inte så mycket. Men i slutet av 6:an
så åkte vi till Saltön. Det var roligt. Jag vart biten av en insekt. Det
gjorde ont. Leas (en klass|kamrat) mamma hjälpte mig med att rengöra såret.
Vi var där 12 dagar.
Sen så var det dags att säga hejdå till Marie och Karin också. VI fick en
ros var, när vi slutade.
Sommarlovet gick fort, då var det dags att börja 7:an. Det var pirigt först
dagen på högstadiet. Men det gick bra. Jag lärde känna alla nya lärare. De
var snälla mot en och det var bra.
7:an gick fortare än vad jag trodde att den skulle gå.
Då var det dags att börja 8:an. 8:an var rolig. Man kände att man vart
bättre i ämnerna och man fick nya kompisar. Men det jobbigaste med 8:an var
att man skulle få betyg. Jag fick ganska bra betyg. Jag fick några VG och
resten G.
Sen var det dags att sluta 8:an också.
Jag var i Spanien på sommar lovet. Vi var där i 3 veckor. Sen så var ett
till sommarlov slut. Då var det dags för 9:a och där är jag nu.

Det känns bra att sluta 9:an snart men det är skrämande också.
Att börja på en ny skola med nya elever och nya lärare. Det kommer nog bli
interissant. Jag hoppas det går bra.

Del. 1
Att byta skola
Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten över att byta skola. Skulle
man bli accepterad och komma in i gänget? Eller skulle man bli utstöt och
bli en nolla?
Det var dom tankarna man hade under hela sommarlovet men man hade ju sina
kompisar från gamla skolan så klart men man var ändå nervös. Jag var
speciellt eftersom det blev allt svårare och svårare att ta kontakt och bli
kompisar ju äldre man blir. Jag var tvungen att byta skola när man skulle
börja i sjuan. Men jag hade erfarenheter sen tidigare från trean till fyran
men det var inte lika svårt för då var man så liten och hade lätt för att
skaffa kompisar.
Jag gjorde allt vad jag kunde för att inte tänka på att man skulle byta
skola och försökte hålla mig sysselsatt så jag åkte upp till en släkting i
skaraborg och åkte och badade nästan varje dag och jag hjälpte mina
föräldrar med hushålls arbete men när lovet drog sig mot sitt slut så var
jag ändå jätte nervös och hade inget att göra än att sitta och vara nervös.
Också kom den dagen då Skolan började. På morgonen steg man motvilligt på
skolbussen men samtidigt som kroppen sa:
– Jag vill inte
Så sa den också:
– kom igen det blir roligt.
Så jag steg på bussen och hälsade på min gamla vanliga chaufför.
När jag steg av vid skolan ifrån bussen skyndade jag mig att leta upp mina
gamla klasskamrater som kom i en annan buss och sen när jag hade hittat dom
gick vi till det klassrum som vi hade fått reda på att vi skulle gå till.
Mina vänner Filip och Alex som jag hade känt sen i förskolan var nog lika
nervösa som jag bara att det inte syntes på dom lika mycket som det gjorde
på mig. När vi äntligen var alla samlade i klassrumet såg man alla dom
elever som man hade sett på det där klassmötet som vi hade haft i sexan men
jag kände igen långt ifrån alla men en del hade man lyckats att lägga på
minne. När man bara satt där i klassrumet och lyssnade på lärarinnan som
gjorde upprop kände jag hur nervositeten började bli värre och värre men
plötsligt hörde jag lärarinnans gälla röst som sa:
– Anders, Anders Enarsson
eleven har här uppgett ett annat namn i uppsatsen som sitt eget
det var mitt namn men min hjärna fattade inget så jag bara satt där som en
dum fåne och skämdes men efter några sekunder var det som om hjärnan
började fungera och då fick jag ur mig till slut:
– här. Alla tittade bara på mig och jag skämdes väldigt mycket.

Del. 2
Att byta skola
Efter en stund så kom lärarinnan till s och sa:
– Roger Kjellson
– här
Svarade en röst alldeles bakom mig och jag vände mig om och tittade, det
var en kille som jag hade gått i scouterna tillsammans med men ändå kände
jag honom inte så väl. Efter lektionen så gick vi ut ur klassrumet för rast
och då upptäckte jag att Roger gick framför mig och efter en stunds
övertalande så gick jag fram till honom och sa:
– hej, Jag heter Anders vi har gått i scouterna tillsammans
– Ja, dig kommer jag ihåg sa Roger och det var som om en klump hade lyfts
bort ifrån mitt hjärta.
Under resten av dagen gick jag och Roger och pratade om gamla minnen och
han presenterade mig för en ut av hans kompisar som hette Jeremias som
också gick i samma klass som mig och han var en sån person som kunde få en
att skratta när och var som helst och var en allmänt trevlig person som
hade samma intressen som jag med andra ord dataspel och Roger som jag lärde
känna allt mer var en sån som aldrig var dum mot en eller bråkade med en
med andra ord han var en Sann kompis.
Allt eftersom dagarna gick blev jag allt mindre och mindre nervös och efter
som jag hade Filip och Alex som också var jättebra kompisar och Roger och
Jeremias så blev det inte längre en pinna att vara i skolan och jag slutade
att vara nervös och istället mådde jag bra.

Jag minns fortfarande ångesten och nyfikenheten.

EN INBLICK I MITT SKOLLIV
Under mina nio år som en skolelev har jag gått i fyra olika skolor. Mina
första två år var roligast, dom var liksom lättast. Det var inte mycket
plugg utan mer lek och kamratskap. Det är den bekymmers|lösa skoltiden, då
man bara umgås och leker med alla i sin klass. Lågstadieskolan jag gick i
var ljus och barnvänlig (så borde alla skolor se ut)
Vi hade ett bibliotek i mitten av byggnaden runt om fanns klassrummen. Det
med att klassrummen alla var runt omkring varandra gjorde nog så att man
kände ett sammanhang med resten av skolan. Vi hade också en liten sceen på
en sida av biblioteket där stod olika klasser sissta timmen på
fredagseftermiddagen och visade upp något. Jag kommer ihåg att vi i klassen
alltid sjöng när det var vår tur att visa upp på den lilla sceenen.
Jag tyckte jätte mycket om min klasslärare Annsofie, jag tror att det beror
på när man bara är 7-8 år är det viktigt att man har en lärare som bryr sig
och verkligen tar hand om sina elever, och det var det hon gjorde.

Sedan kom den tiden då mina föräldrar hade bestämmt att vi skulle flytta.
Jag kommer ihåg att jag först blev ledsen jag ville inte lämmna kompisarna,
skolan och allt annat jag kände mig trygg i (detta har jag kommit fram till
senare)
Men när det sedan verkligen dras igång med flytten och allt blir man
gladare.
Jag började på Hörbyskolan i trean. Jag minns fortfarande första dagen i
skolan. Jag hade nya sandaler på mig och en rosa klänning. Min mamma hade
flätat mitt hår, det var ju ändå första skoldagen i min nya skola. När jag
kom in i skolan märkte jag att den inte alls såg ut som min gamla, denna
skolan var gammal, klassrumsdörrarna som var i trä var höga. Skolan var
mörk och dyster på något sätt.
Jag la nog märke till detta eftersom jag kom från en skola som var färgglad
och ljus.
Men iallafall terminen gick och jag fick många kompisar. Och efter ett tag
hade jag glömmt bort min gamla skola.
Två terminer gick och sedan var det dags att byta skola igen, eftersom vi
skulle börja i mellanstadiet. Eleverna blandades och det bildades nya
klasser, och så började man i en ny skola som var större och nyrenoverad.
Mellanstadiet finns inte så mycket att berätta om. Det var liksom den tiden
då man var barn men ville vara äldre än man var.
Jag var rätt duktig i skolan redan från lågstadiet hade jag lätt för dom
olika ämnena och så läste jag mycket. Mellanstadiet är nog den tid jag har
läst flest böcker på.
Jag och en tjej i samma klass (Ariana hette hon men vi kallade henne för
Arri) började i slutet av femman göra saker som lärarna inte tyckte om. Vi
sprang tex. alltid på rasterna till ICA och handlade chocklad, fastän det
var förbjudet att lämna skolgården.
Så efter några gånger vi gjort det och blivit tagna, blev det samtal hem.
Vi slutade med det efter samtalet!
Sedan fanns det en kille i vår klass som jag och Arri tyckte om att reta
upp. Det var rätt taskigt när jag tänker på det så här i efterhand, men det
var jävligt kul. Mycket mer finns det nog inte att säga om den tiden.

Sedan i sexan blev vi flyttade till denna skolan, Långholmsskolan. Om jag
tyckte att min andra lågstadieskola var dyster och mörk måste denna varit
som natten. Men det var ändå rätt kul, jag menar vi hade ju inte längre ett
och samma klassrum till alla lektioner, vi hade inte en och samma lärare i
alla ämnen. Och vi fick skåp med lås på. Allt detta trot jag fick oss alla
att känna oss äldre och mer ansvarsfulla, men vi var dom minsta på skolan
och såg fram till att bli dom äldsta…
Detta är nog den största förändringen som skett i samanhang med skolan. Man
hade rast efter varje lektion och i början var det nog vanligt att jag kom
försent eftersom man inte var van vid så många raster och klassrumsbyten.
Sedan fortsatte nog allt som vanligt det året (vi räknades fortfarande som
mellanstadiet)

Efter kom högstadiet och från att ha varit minst på skolan blev vi näst
minst. Det var också nu allvaret satte igång. Det fanns inte tid för lekar,
trams och fånigheter. Lärarna började ge oss mycket läxor och pressade oss
inför nästa år när man skulle få betyg. Jag skötte mig rätt bra det året
förutom samma sak som hade följt mig sedan lågstadiets utvecklingssamtal:
”Vanessa snackar för mycket under lektionstid”
men den kommentaren tror jag både jag och mina föräldrar var vana vid.
Jag tror det bara är så jag är. Jag har liksom alltid lätt för att ta
kontakt med människor och sådant. Jag är en öppen person som inte blir blyg
lätt.
Det är nog därför som min mun har pladdrat på sen lågstadiet fram till
högstadiet.
Arri som jag hade varit med sen fyran hade flyttat och bytat skola. Det är
kanske därför som jag lugnade ner mig i sjuan.

På sommaren sedan var jag mycket med en kompis som gick i min
parallelklass, Andrea.
Några veckor innan höstterminens start i åttan gick jag och Andrea upp till
vår rektor och undrade ifall hon skulle få byta klass till min, det tog ett
tag innan han bestämmde sig men vi fick vår vilja fram…
Så första dagen i åttan gick vi båda till skolan tillsammans och travade in
i klassrummet tillsammans. Denna terminen kan man säga var den värsta tiden
av mina skolår.
Eftersom det var hon och jag hela tiden så kanske vi isolerade oss bort
från resten av skolan och alla andra elever som vi kännt sedan lågstadiet.

Detta var nog vårt eget fel.
Vi båda hade utländsk bakgrund, så jag vet inte riktigt nu i efterhand vad
vi försökte få fram, men vi började bråka och argumentera med folk som
fällde minsta lilla kommentar om utlänningar som var negativt.
Det som i början hade börjat med lite bråk och kaxigheter ledde till en
stor händelse där föräldrar, rektor, lärare och elever var inblandade.
De sades dumma saker och skrevs. Men på något konstigt sätt ordnades allt
upp på vårterminen. Men jag hade sänkt mig i skolan p.ga. dessa
tramsigheter vi höll på med, och det tog sin tid innan allt var över. Men
vårterminen gick utan bråk och snack, Jag höjde mig och mina andra betyg
till sommaren blev bra, bättre än julterminens betyg iallafall.

Sommaren gick och det blev åter dags för skola, fast denna gången med en
lättnad att det var sista året i den skolan…
Och om mitt sissta skolår i grundskolan har jag inte mycket att säga
förutom att jag kommer hit och gör det jag ska, alltså lär mig.
Mer gör jag inte, eftersom jag fortfarande inte trivs i denna skolan och
fortfarande tycker att miljön här inte är bra, men jag känner att det inte
är viktigt nu eftersom det är inte lång tid kvar tills jag slipper denna
skolan för alltid…

2. Att byta skola
2 veckor kvar på sommar lovet livet är som en dans på rosor, 15åriga Klara
börjar längta tillbaka till skolan o/ eleven använder ett tecken för
”och” som ser ut ”o/” hennes kompisar, 7:an hade varit toppen, inte för
att kompisarna varit så många, hon hade alltid haft svårt för att få
kompisar, de hade hennes föräldrar sagt till henne, medans hennes ett år
äldre syster alltid haft dem i överflöd. Men, men de kompisar hon hade
kunde hon lita på o/ då kunde allt få vara få.
De var bland de första dagarna i Augusti när hennes mamma kom hem med ett
leende på läpparna, jag o/ min syster stod inne i köket. Hon bad oss att
sätta os ner. Vilket var tur att iallafall jag gjorde. Hon sa att hon hade
blivit erbjuden ett jobb i Vaxholm.
Mitt hjärta hoppade upp i halsgropen. Jag frågade om hon skulle flyta o/
hon sa ja, o/ att hon ville ha oss med sig, de kändes som om käkarna skulle
gå ur led. Då säger hon
– Ja eller vill ny flyta o/ bo hos er pappa.
Jag hatar när hon säger så där hon vet att vi älskar våran pappa men att vi
aldrig skulle låta hene flyta ensam. Ja de var ju bara till att flyta med
henne, allt var redan fixat lägenheten, skolan, flyt bilar allt skulle vara
klart till terminen började, vilket det också var. 2 dagar innan var
lägenheten möblerad in till minsta lilla nål. Nu började jag känna smärtan
i magen, jag kände mig ensam när jag började sjuan hade jag ju ändå mina
barndoms vänner med mig nu, nu hade jag ingen.
Det blev Tisdag kväll, skolan började i morgon. Vi hade ett litet familje
råd vi tre, mamma frågade hur vi kände oss, men jag vågade inte svara hon
hade ju jobbat så hårt för att det här skulle fungera. Hon sa att alla var
nervösa första gången, hon var också nervös, jag nickade o/ försökte bara
glömma morgon dagen, men den kom den också.
Klockan var halv åtta mamma skjusade oss till skolan, jag var så nervös, de
andra hade ju känt varandra minst ett år, tänkte jag.
Nu bakom kullen låg den, skolan var jätte stor jämnfört med våran back
skola.
Klockan var 7.55 alla sprang runt som några yra höns, jag togs med av
strömen o/ drev runt tills jag till slut hittade mitt klassrum. Klockan var
nästan 5 över nu, sen till första lektionen, bra början, tänkte jag.
Klassrummet var packat med elever, läraren tittade upp från sina papper
– Åh, där är du ju, du hittade hit, sa han, kom fram hit, sa han o/ pekade
fram mot karteden.
Jag svalde
– Ja, hallå, sa han, det är är eran nya klasskompis Klara Hallin.
Alla tittade, alla tittade på mig där jag stod nästan ensam, de blev tyst.
Sedan sa han
– Du kan sätta dig där bak hos Lars o/ pekade på en tom bänk långt bak.
Med dallriga ben smög jag bak o/ satte mig vid bänken. Lars tittade på mig
men sa inget. Det blev tyst o/ lektionen satte igång, lektion efter lektion
tills dagen sakta gick mot sitt slut. Många hade faktiskt kommit fram o/
pratat med mig, de flesta var pojkar, men även två tjejer jag tyckte
faktiskt att de två var mysiga, medan de andra tjejerna satt o/ spekulerade
bakom ryggen på mig, sådana är vi, vi tjejer.
Dagen var slut o/ jag gick hemåt, jag gick o/ la mig ganska tidigt efter
att ha lyssnat på min mors roliga dag på jobbet.
Även nästa dag sa ingen av tjejerna någon|ting till mig de verkade som
redan dömt mig, jag kände mig anorlunda, jag kom ju från backen, hade annan
dialekt, andra sorters kläder annan smak var det därför de inte brydde sig,
inte ens de två tjejer jag trode kunde bli mina vänner pratade med mig de
vände bara ryggen till, även de kanske var rädd att vara annorlunda.
Dagarna gick de blev bara värre o/ värre den ända jag nu hade var min bänk
kompis Lars, han sa aldrig mycke men han fanns alltid där.
Hemma kunde jag inte säga någonting, de hade båda skaffats sig vänner o/
trivdes jag kunde väll inte svika dom.
På skolan började jag få lappar, stick hem vi vill inte ha dig här, stog
det.
Varje dag blev en pest, nästan en månad hade gått nu, när jag sakta gick
hemåt hemma stog redan mamma o/ väntade de syntes att hon hade gråttigt,
självklart frågade jag hur de var o/ hon sa till min lycka att hon fått
sparken o/ att vi måste flyta hem.
Nästa vecka hade vi packat våra saker o/ var på väg hem igen, jag har
aldrig varit så lycklig.

MINA SKOLÅR
När man i dagens samhälle pratar om skolan, pratar man om hemska lärare,
mycket läxor och dom tuffa killar som hackar på en om man råkar stöta på
dem. Men jag har aldrig upplevt det så. Redan när jag började skolan som 5-
åring så fick jag en bra relation med lärare och klass|kompisar. Även om
jag inte minns så mycket från tiden på förskolan så måste det varit där
mitt lärande tagit fart. Jag lärde mig läsa väldigt snabbt och lärde mig
därför också att skriva väldigt snabbt.
Jag minns särskilt när vi fick gå till 3-orna. 3-orna skrev så snyggt dom
kunde om en bild i en skrivbok. Sen skulle vi fylla i det dom skrivit med
en färgkrita. Även om vi lekte mycket på förskolan tror jag att mina lärare
såg till att jag fick en bra grund inför kommande skolår. När vi skulle
börja ettan var det spännande, nu skulle skolan börja på allvar. Jag fick
där träffa den troligtvis bästa och mest omtänksamma läraren jag haft.
Stina hette hon och har betytt väldigt mycket för mig och min skolgång. Det
kan jag säga utan att vara det minsta tveksam.
Hennes sätt att lära ut finns det inte många som kan slå. Hon gjorde oss
till dom duktiga och lungna elever som vi är idag. Jag tror jag fick en
speciell relation med henne. Jag fick alltid beröm av henne på
utvecklings|samtalen och det hade jag också gjort mig förtjänt av. Även om
det kanske inte märks nu så har jag varit en mycket lugn och duktig elev.
Berömmen fortsatte i fyran. Jag hade då en lärare som hette Siri. Även om
hon inte var lika bra som Stina var också hon en bra lärare. Vi hade mycket
läxor men dom var mest som en rutinsak och störde oss aldrig. Siri hade
även hon ett bra sätt att lära ut på. Vi var en bra klass eftersom vi alla
kom ifrån Stinas klass. Enligt mig själv så hade vi alltid en bättre klass
och lärare än pararellklassen. Vi började nu också lära oss engelska.
Eftersom jag alltid haft lätt för svenska så var inte detta en större
svårighet. Vi växte och blev större och snart var jag en av dom där stora
och hemska sexorna. Sexan bestod till stor del av en längtan efter att få
börja sjuan och flytta till Örna.
Under gymnastiklektionerna kunde jag visa min ”vinnarskalle” särskilt när
vi spelade innebandy. Arvid och jag var bäst i klassen och hamnade därför
jämt på olika lag. Vi vägrade att förlora så därför kunde vi bli helt
tokiga. Dom andra var bara som koner på planen och ibland hände det att vi
åkte ut för att ha ”slagits” om bollen.

Efter en traditionell brännbollsmatch mot lärarna och förlust var det nu
dags för högstadiet i Örna.
Min lungna tid var nu passerad.
Kanske berodde detta på alla lärarbyten och total kaos i klassen. Trots
detta hade vi en god gemenskap i klassen, ingen var utanför och alla var
glada över att få påbörja något nytt.
Sjuan bestod till stor del av att få ordning i klassen. Om vi lärde oss
något, det vet jag inte. Vi hade två klassföreståndare, Nilla och Sol|veig,
men efter halva läsåret for Nilla och vi fick en ny lärare som hette Nicki.
Många som tyckte om Nilla som lärare var emot lärarbytet men det visade sig
med åren inte vara så dumt.
Åttan var nog det år som alla började ta skolan på allvar. Även om det
fortfarande var kaos med lärarbyten och ombyggnationer så började vi få en
bra sammansatt klass. Hur många svenskalärare vi hade vet jag inte och den
bästa kom inte förrän sista halvåret, Nilla hette hon och skulle bli vår
nya klassföreståndare i nian efter att också Solveig lämnat oss. Vi lärde
oss trots allt ganska mycket i åttan.
Nian började med att som sagt våran nya klassföreståndare presenterade sig.
Det blev nu lungt och vi fick det inte lungt och stabilt förrän nu.
Nian har mest bestått av funderingar över vad man ska gå i gymnasiet och
att hålla dom betyg man har. Sista terminen är nu bara en enda lång väntan
på att slippa grund|skolan och få börja om på nytt, på gymnasiet.
Jag kan så här på efterhand säga att jag nog inte haft en så dum skolgång i
alla fall, jag har haft tur.

MVG Mycket bra! snyggt skriven text med ett elegant upplägg. Du har god
balans mellan ett allmänt och personligt berättande

Mina Skolår

När jag skulle börja ettan tänkte jag att jag ville bli pansionär, för jag
ville inte börja i skolan. Män när jag börja i skolan i ettan var i Angred
så tyckte jag att det var rätt så roligt för jag hade så skysta lärare. När
man har det så blir det roligare i skolan. Det var roligt i skolan innan
jag skulle flytta till Hisingen. Då började jag i en skola som hette
Lerbacka skolan och den var helt värdelös, jag bråkade så mycket med
lärarna så jag gjorde inte så mycket. Jag gick där till 4-6:an, och de var
inte så roligt. Men de var roligt endå för jag träffa så många nya kompisar
och de e bra att ha många kompisar. Sen börja jag i Talleredskolan och då
blev det anurlunda jag börja sköta mig lite mera och de känndäs skönt men
den skolan var inte bra så min mamma sa att jag skulle bytta skola så jag
bytte till en skola som heter lugnet och de går lite bätre nu men, snart
börjar jag på bergagymnasiet så jag hoppas på att de blir bättre.

Lära för livet
Någon lärare har en gång sagt ”Vi lär oss inte för skolan utan för livet”.
Stämmer verkligen det?
Jag tänker granska skolan, där jag studerat i nio år, för att få reda på
sanningen. Det som jag tänker granska är: praktiska ämnen, teoretiska
ämnen, prao-dagar, temadagar och raster.

De praktiska ämnena.
Hit räknar jag gymnastik, slöjd, hemkunskap och bild. Gymnastik kan man
verkligen inte lära sig ”för livet”, man måste träna någorlunda regelbundet
för att behålla sin kondition och sina eventuella muskler. Så där kan man
inte tillämpa detta citat. Slöjd är ett bisarrt ämne som inte borde vara
obligatorisk i en modern skola. Kanske lär man sig slöjda för livet men har
man någon egentlig nytta av det? Hemkunskap är ett viktigt ämne där man lär
sig laga mat och annat viktigt. Det är ett av de få ämnen som kommer att
tillämpas i praktiken i resten av ens liv, tyvärr är det ett av de
tråkigaste ämnena. Kan det månne bero på övernitiska lärare? Bild är ett
orättvist ämne: vissa är urbegåvade sedan födseln, andra kan inte rita ett
böjd streck.
De som är duktiga i bild var nog redan det innan och de som är sämre har
inte förbättrats nämvärt.

De teoretiska ämnena:
SO-ämnena, NO-ämnena, Språk o.d. räknar jag hit. Samhällskunskapen är bra
för allmänbildningen, inte mer.
Naturämnena har man nytta av om man ska skaffa ett jobb med sådan
inrikting. Men ofta krävs det bra kunskaper i dessa ämnen i ett jobb som
inte har någon som helst anknytning till de ämnena. Språk kan vara bra att
kunna, där kan jag inte säga emot. Alla teoretiska man lärt sig i
grundskolan kan man glömma bort så fort man får en fast anställning.

Prao-dagarna:
Mina prao-dagar var hemska. Jag lärde mig att frukta arbetet, för livet.

Temadagarna:
Temadagarna i min skola var slappa och populära. Under en dags tid behövde
man bara luta sig tillbaka och lyssna på en föreläsning eller kanske
pyssla. Även om ämnet var intressant lärde man sig lite.

Rasterna:
Rasterna var viktiga. Här lärde man sig saker man inte lärde sig på
lektionerna, fast ibland tog man med sig snacket in i klassrummen. Det var
inga viktiga saker man lärde sig men nog så intressanta och roliga, och man
lärde sig för livet.
Slutsats:
Man lär sig mycket strunt och lärarna måste inse det eller sluta med sitt
hyckleri. Syftet med grundskolan är att lära sig för gymnasiet, som i sin
tur endast är ett IQ-test som ska visa om folk kan lära sig och förstå.
Vilka ämnen det handlar om spelar ingen roll. Vi lär oss inte för livet,
utan för skolan…
Ragnar Ök – civilekonom, Simrishamn.
då eleven hittat på en pseudonym själv har den behållts

Mina skolår
Att börja i skolan är nog en av de läskigaste och roligaste sakerna jag har
gjort. Jag började i klass 1c i Enebybergskolan år 1994. Vi var 5 flickor
och 15 pojkar i klassen.
På det allra första uppropet med den nya klassen pirrade det i magen
hela tiden. Även fast jag kännde många av mina klasskamrater från förskolan
och dagis så känndes allt väldigt nytt. När den värsta nervositeten lagt
sig gick uppropet bra. Fröken gav oss en läxa redan första dagen. Vi skulle
ha med oss en fin sten nästa dag. Den skulle vara vår maskot som vi kunde
ha i klass|rummet.
Jag kommer ihåg att väggarna i klassrummet var fulla med bilder på
bokstäver och en sak som började på varje bokstav. Du har säkert sett dem,
de finns i nästan alla låg- och mellanstadie|klassrum. Jag hade emellertid
aldrig sett sådana och jag tyckte att de var jättefina.
Min lågstadiefröken hette Siri Valander och var den snällaste fröken
jag haft under min skolgång. Hon var tyvärr lite för snäll, så vi lärde oss
inte att skriva och stava så bra. Det var något hon inte tyckte var så
viktigt. Vi lärde oss däremot mycket annat som jag tror att jag har haft
större nytta av. Hon tog ofta med oss ut i skogen och jag lärde mig
otroligt mycket om djuren och naturen. Jag kommer ihåg en gång i tredje-
klass när vi var ute hela dagen och lagade nässelsoppa på stormkök.
Av Siri lärde jag mig också att prata inför andra människor utan att
tycka att det var pinsamt. Det var mycket genom att vi klädde ut oss och
spelade teater.
När jag ser tillbaka på min tid i lågstadiet, kommer jag ihåg den som
en enda stor lek.
I mellanstadiet förändrades allt. Vi fick en ny fröken och ett nytt
klassrum, men det var samma klass. Det var nu i fjärde klass som det hårda
arbetet började. Okej, det var säkert inte så hårt men det känndes så
eftersom att jag inte var van. Klassen var tvungen att läsa in allt vi hade
missat under de första tre åren.
Jag har haft mycket kul i den här klassen. Visst jag kommer inte överens
med alla elever och lärare men det är sådant man får ta. Ingen tycker ju om
alla eller hur?
Det jag tror att jag kommer att komma ihåg bäst är alla idrottsdagar
och idrottsturneringar. Det beror nog på att klassen är så
tävlingsinriktad. När det är någon form av sport på gång är stämningen på
topp och alla satsar allt för att klassen ska vinna. Om jag tänker efter så
gäller det nog inte bara spot utan alla tävlingar. Vi vill vara bäst på
allt, och det tycker jag att vi kan säga att vi är också. Vi har bra
resulat på prov och andra skolarbeten och vi vinner ofta i sportevenemang.
Det beror antagligen på att alla peppar varandra till att göra ett bra
jobb.
Jag själv tycker att jag har jobbat på bra under högstadiet. Jag
trodde aldrig att jag skulle kunna uppnå de resultat och betyg jag har nu.

Att börja på gymnasie ska bli kul tycker jag. Man träffar nya
människor och man arbetar på ett annat sätt. Det är bara synd man måste
skiljas från sina klasskamrater. Det kommer att kännas konstigt att inte gå
i samma klass som Julian och Lars som jag har gått med sedan förskolan.
Det ska bli spännande och se vad man kommer ihåg bäst av högstadiet
om några år. Jag har en känsla av att det kommer bli de lektionerna i
Magdas klassrum. Det är då klassen har som roligast.
Min mellanstadiefröken hette Pernilla Claesson. Hon jobbar nu här på
Enebyskolan, så du kanske vet vem det är.
Pernilla var mycket för tidningar och nästan allt vi gjorde hade med
tidningar att göra. Varje morgon började vi med att läsa dagens viktigase
nyheterna högt. sedan diskuterade vi dem. Det tyckte jag var jättekul. När
jag satt hemma på kvällen och såg nyheter på TV kunde jag längta till nästa
dag när vi skulle prata om dem.
Vår klass jobbade på beting, alltså i början av veckan fick vi veta
vad soom skulle vara klart när veckan var slut. Det har jag haft stor nytta
av här på högstadiet.
Något jag kommer ihåg ifrån mellanstadiet är när jag och några
klasskamrater satt i biblioteket och jobbade. Det var sent på dagen så det
var mörkt ute. Det började regna och efter en stund var det världens oväder
med blixtar och dunder. I taket i biblioteket fanns det fönster så man såg
när regnet föll ner över oss, och hur det blixtrade till på himlen. Det var
otroligt mysigt att sitta där och vi ville inte gå hem.
När vi gick i femman åkte vi på lägerskola till Alvesta. Det var
roligt och spännande för det var första gången jag sov borta en längre tid
utan mamma och pappa.
Det var så bra stämning i den klassen och alla var snälla mot
varandra. Jag kommer inte ihåg att det var någon som var utstött. Det var
nog därför ingen hade hemlängtan på den där lägerskolan.
När jag började i sexan hade jag mag-pirr igen. Det var ny skola, ny
klass och nya lärare.
Allting var nytt. Jag hade visserligen med mig Julian H, Lars och Anja
ifrån min gammla klass. Resten av människorna var dock totala främlingar.
Som tur är har jag aldrig haft svårt för att prata med människor så
det gick fort att lära känna de flesta.
Det är svårt att se tillbaka på högstadietiden eftersom jag
fortfarande går här men jag ska försöka.
det verkar som att uppsatsen ordning har kastats om vid kopieringen, då
uppsatsen avslutas med att eleven ”ska försöka” se tillbaka på högstadiet –
vilket eleven berättar om tidigare i uppsatsen

Min syn på skolan
7/2-03
Skolministern
Jag ska snart gå ut ur nian och jag har uppmärksammat några brister under
mina år i grundskolan.
Min första punkt är angående läroböckerna i t.ex. fysik och vissa SO-
ämnen. De är som serietidningar. Man slår upp boken för att göra läxan och
möts av en massa svammel som gömmer undan det viktiga. Faktiskt är det som
tar mest tid när man gör läxor att filtrera bort allt svammel. Det är inte
konstigt att vissa inte förstår.
Den andra bristen jag har märkt är angående om lärarna. Vissa utav dem
lär ur fel saker. Exempelvis kan jag berätta om musiken. I mellanstadiet
var musiklektionerna som de ska vara. Man lärde sig om musik och om man
ville lära sig att spela ett instrument valde man till det, men nu (i
högstadiet) så lär vi oss lite om musik men vi måste kunna spela ett
flertal instrument. Dessutom finns det inte alltid lärare till vissa
lektioner eller vikarier i upp emot en vecka.
Nästa sak jag har att kommentera är angående svenskalektionerna.
Enligt vad jag har förstått ska uppsatserna vara till för att eleverna ska
öva sin svenska och lära sig att skriva sammanhängande, fast det verkar
snarare som om vi alla ska vara författare. Man kan faktiskt kunna skriva
utan att kunna skriva romaner eller noveller. Jag tror faktiskt att det
skulle gå bättre för vissa elever om det fanns flera uppsatsämnen som inte
kräver att man är en författare.
Den sista punkten jag har är angående betygskalan. Skillnaden mellan
två elevers resultat kan vara ganska stor fastän de har samma betyg.
Eftersom betygen visar hur bra man är, bör det finnas åtminstone fem steg
(fast helst ska det vara fler).
En något missnöjd elev.