3 – Sida 8 – Skrivbanken

Mina skolår

Jag tror att jag kommer ihåg hur det kändes första dagen som jag skulle
börja skolan. Det kändes nog ganska nervöst. Vår fröken Eva ringde in mig
och 14 till ettor som vi kallades. Det började med att vi fick presentera
oss för varandra och sjunga några sånger. Sen började det med att lära sig
skriva, läsa och räkna. Det var väll det man fick lära sig i ettan. Men det
man mest kommer ihåg är nog rasterna. Vi lekte burken, sparkade boll och
spelade landhockey. Speciellt landhockeyn den spelade vi på den stora
grusplanen på Smedby skola. Gruset flög överallt det var alltid en i vår
klass som varje rast fick en sten på ett olyckligt ställe. Tvåan var nog
lik ettan på många sätt det var nog mest lek och skratt. Trean kom lika
fort som tvåan. Där började vi med både eng|elska och Historia. Trean gick
och det blev sommarlov. Efter sommarlovet kom fyran det var då jag bytte
skola för första gången till Johannesdalsskolan Allt var större klasserna
och de som gick över oss. 5:or och 6:or. Vår klass var nog inte den bästa
vi pratade på lektionerna och slogs på rasterna. Vår gammla klass sattes
ihop med en annan klass från Johannesdals skolan. Det ty|ckte lärarna var
en bra idé eftersom att man fick nya kompisar trodde dom. Men det blev
alltid Smedby och Johannesdal. Det blev en delad klass med några tjejer i
mitten. 5:an kom och allt fortsatte med uppdelningen i klassen Våra lärare
Elena och Britt-Louise var ganska okej. Elena hade oss i matte och No
ämnena Britt-Louise hade oss i resten förutom gymnastik. Gymnastiken den
var riktigt kul kommer jag ihåg vi fick alltid spela fotboll och innebandy.
Vi var nog inte så schyssta mot Britt-Louise hon sjukskrev sig i en månad
och sedan slutade hon på Johannes|dals skolan och började på en annan
skola. Vi var väll för pratiga. I november blev det snökaos i Arboga och vi
kunde inte ta oss till skolan på en vecka. Så vi var hemma isället. Vi fick
en ny lärare istället för Britt-Louise. Leif Larsson han var mer
kompistypen som skulle leka med oss på rasterna och skoja med oss på
lektionerna den tekniken var väldigt dål|ig han fick ingen respekt som
lärare. Det var mer pratikt på hans lektioner än i matsalel. Maten var
ganska bra men om det var något äckligt gick man bara och köpte något
godare i affären. Affären låg bara ca 150 m från skolan. 6:an flög förbi
och sommar lovet också Vi började stensby man blev minst på en på en skola
för tredje gången. Högstadiet lät ganska skrämmande när man gick i 6:an man
var störst på en skola och skulle bli minst igen på en annan. Men det blev
inte så farligt. Vi fick den fina enheten på vår nya skola. Vår gammla
klass hade delat upp sig på 3. Jag fick många nya kompisar och alla tog
skolan på större alvar och det ganska tyst på lektionerna. Det kanske också
berodde på lärarna. 8:an kom och vi var en ganska stor klass 30 elever i
ett klass rum. Men det var lite pratigare nu än i 7:an tror jag. Vi hade
också våran klass resa i 8:an vi hade ju haft klass resor flera gånger
förut men inte någon som var lika kul som den här. Vi åkte till Höllviken
det var två dagar med övernattning. Vi paddlade kanot och smidde
järnkrokar. När vi skulle gå och lägga oss i militär tälten kom vi inte
till rätta fören kl. 01.00. 9:an hände det inte mycket på men det är ju
nästan en hel termin kvar på den så vi får väl se. Efter den där första
dagen i ettan så käns det inte som att det har gått 9 år.

Mina skolår
”AH börja skolan ska väl inte vara så svårt.”
Det var ord jag sa fem år sedan.
Idag efter att har gått i grundskolan i snart nio år känner jag att jag
inte direkt kan säga samma sak. De tre sista åren har varit de jobbigaste
och mest krävande åren i mitt liv. Så här långt. Men samtidigt tror jag att
jag har lärt mig en hel massa saker om mig själv. Att jag faktiskt säger
emot om någon är dum mot mig eller att jag har ganska lätt att prata inför
större samlingar.
Jag minns första dan när jag skulle börja mellanstadiet. Mamma hade gjort
flätor i mitt hår med rosetter längst ner och jag var uppklädd i rosa
cykelbyxor och en orange t-shirt.
Allt var så roligt tills jag hoppade ner för en bänk och stukade foten. Jag
sa inget till min nya lärare för jag vågade inte. När jag sedan kom hem la
jag mig på grässmattan och började gråta. Mina tankar var att jag hatade
skolan och att jag aldrig mer skulle gå tillbaka dit. Det var skolans fel.

Nu efter snart sex år kom jag visst igenom den krisen och det har blivit
många fler på vägen. Kriser som de senaste åren har för mig varit att ta
mig igenom veckan. Att varje lektion vara uppmärksam, glad och alltid göra
sitt bästa. Man kan inte varje timme, varje dag, varje vecka vara på sitt
bästa humör, det går bara inte.
Första året i högstadiet var ärligt talat roligt, Nya människor, nya
ansikten, ny miljö att vara i. Det var också en tryggande känsla att man
hade några av sina vänner med sig från mellan|stadiet, även om jag inte
alls umgås med dem idag. Jag har träffat nya vänner som betyder allt för
mig.
Vänner som jag kommer förmodligen ha kvar i hela mitt liv. Högstadiet är
inte bara att gå i skolan, Man går igenom så mycket personliga saker.
Ibland säger man tänk om man ändå inte gick i skolan, Men vad skulle man
göra då, Även om du inte pluggar vidare efter grundskolan så har du ändå
fått en grund i livet. En grund att stå på. Man får lära sig hur man själv
fungerar i olika situationer.
Hur världen fungerar. Vilka olika människor med olika religioner det finns
överallt. Jag har lärt mig mer än vad jag trodde jag skulle veta vid det
här laget och tänk vad mycket jag borde ha lärt mig när jag inte har många
år kvar att leva.
Jag skulle vilja berätta för min syster vad som väntar henne men det går
inte. För allt som jag har upplevt kanske hon inte får uppleva och om hon
gör det blir det på hennes sätt.
Nu kan jag förstå när hon kommer hem och svär och slänger sig framför tv:n
för hon är för trött för att göra läxor. Jag kan förstå vad hon går igenom
och då kan jag hålla mig undan. Tänk om allt som min familj har fått gå
igenom för mig. Alla mina dåliga dagar men också de dagar jag haft för
mycket energi som jag inte vetat vad jag ska göra av och då tagit ut det på
dem.
Det är bara några månader kvar i grundskolan och sedan kommer en lång och
härlig sommar innan gym|nasiet börjar. Jag längtar så himla mycket att
komma närmare vuxenlivet.
Att få ta mera ansvar, träffa nya människor och en ny miljö.
Det ska bli så skönt att få lämna grundskolan, lämna allt bakom sig.
Att få vända blad och se något nytt.
Jag kommer säker som jag har gjort så här långt utvecklas mer. Vem vet, de
åsikter jag har idag kanske har helt förändras om några år. Det finns tid
och möjlighet för det. Tid att förän|dras som person och individ.
Lärare har nog haft större inverkan på en än vad man tror. Jag tror att
lärare inte bara ska under|visa utan också leda oss ut i verklig|heten. Den
stora, hemska, vackra och intressanta verklighet.
Den som vi alla möter någon gång.

Hej!
Jag heter Christian och går i nian och det är en del saker jag vill
framföra till skolmini|stern. Det första jag vill säga är att alla elever
borde ha egetarbete där eleverna själva får bestämma vad dom ska jobba med,
alla ämnen ska finnas som tillval.
Här på min skola hade vi något som hette elevensval och där bestämde man
vad man skulle göra. Man kunde bla välja idrott idrott är roliga än att
bara sitta och jobba hela dagen.
När jag ändå är inne på ämnet idrott så tycker jag att det ska vara mer
idrott på shemat.
Där ska eleverna också vara med och bestämma.
Nästa sak är skolmaten som måste förbättras för den varken ser eller är
god. Korven som exem|pel badar i fett så den äter man inte. Miljön måste
också fixas till i matsalen för det är hög ljudnivå. Det kan man fixa genom
att dela upp matsalen med en vägg. Eleverna kan vara med och välja mat. Man
borde även få mer mat.
På alla långa lektioner borde man få minst 5 min rast för det är jobbigt
att bara sitta och job|ba.
Eftersom datorn kommer att användas mer och mer så borde eleverna få mer
tid med datorer. Det finns massa datorer som vi aldrig får använda.
Det borde också vara mer fri läsning i skolan. Det bibliotek som finns på
skolan används aldrig.
Klasserna måste minskas så att det går att jobba för vi är Trettio i vår
klass Och det kan bli väldigt hög ljudvolym.
Jag tror det blir bättre resultat om det är mindre klasser.
Skolan borde också få mer pengar så eleverna slipper betala för varje
papper man vill kopiera.
Hoppas skolan blir bättre.
Hälsningar Christian.

Min syn på skolan

Hej Sveriges skolminister!

Jag vill börja med att säga att få gå i skolan i Sverige är ett stort
privilegium. Ett bra fungerande skolsystem som är kostnads|fritt för alla
elever ska Sverige vara stolta för. Men jag som snart har gått ut
grundskolan har många tankar och ideér som kan förbättra för den kommande
generationens skolelever. Dom jag valt att ta upp i detta brev är
förbättringar av skolsystemet och lärares kompetens.

Grundskolans första år har fungerat bra tycker jag. Det är inte främst att
sitta framför skolböckerna och studera utan att lära sig fungera bland
andra i en skolklass och framförallt ha roligt!
Men sen när man kommer upp i mellanstadiet och senare Högstadiet så har jag
delade meningar hur min syn på skolan ska vara.
Jag som gått med stökiga elever och i allmänt bråkiga klasser har märkt att
lärarnas kunskaper och kompetens ofta inte räcker till.
Det är inte lika lätt för alla att gå i skolan och för dem som inte hänger
med lika bra är det viktigt att lärarna inte låter dom hamna på efterkälken
och tar tag i situationen. Stödundervisning ska finnas i skolan helst från
mellanstadiet och upp. Dagarna blir långa och trista rätt ofta också. Man
sitter långa stunder framför böckerna och man blir lätt trött på det. En
bra stimulans skulle då vara att lägga in extra idrott på schemat så får
man ner stillasittandet i skolan. Men de största förändringarna jag vill se
är att alla lärare ska vara högskoleutbildad så det inte blir som jag har
det nu och har haft Vikarier, icke utbildade lärare som jag fått stått ut
med många år under långa perioder. Lektions timmar som då mest har varit
lek men när man arbetat med böckerna så har jag sällan hjälp om jag inte
förstår. Det är många timmar som gått till spillo, timmar som säkert kommer
att visa sig vara viktiga för min kommande skolgång.
Högre krav måste ställas och det kommer att kosta mer men dom pengar vi
inte satsar på skolan kommer samhället förlora på i framtiden, då
arbetslösheten kommer att öka när fler och fler hoppar av skolan och
utbildning krävs. Så mitt råd är att satsa pengar och det är illa kvickt!

MVH Karl Jörgen Jakobsson

Mina skolår
Första gången jag träffade mina klasskamrater var i Kristofferskyrkan.
Uppropet i kyrkan var en tradition på Gårdsskolan. Att gå i ettan var inte
så jobbigt, mest bara kul. Man fick nya kompisar nya vänner till ett
billigt pris. Priset var att man var tvungen att gå i skolan. Tvåan var
ganska likt ettan. Bara att man gick några timmar extra. I tvåan började
jag gå på skolans fritis.

När jag började i trean, kände jag hur stor jag var.
Det var ju trots allt bara ett år kvar tills man fick börja i
mellanstadiet. I fyran bytte 12 klass kamrater till Axelska skolan. Fast
förlusten av klasskamrater var man glad åt ändå.
För min bror gick ju inte längre på skolan och sen hade alla fyror fått ett
fadderbarn var att ta hand om. läxorna började även komma i lite större
utsträckning.

I femman bytte vi från en tegelbyggnad till en tre gånger så stor skola. I
den ”riktiga” Gårds skolan var upprustad för 20 miljoner kronor.
Det året var det mest hektiska året som elevråds representant. Det var
mycket som skulle införskaffas som fattades. Skolstarten i 6an kände man
makten över alla mindre barn. Man kunde gå och ta basketplanen av några som
spelade. Det små fördelar hela tiden.
I skolan jobbade vi mycket i projekt och grupp arbeten. Det var lagom
stressigt då. Vi åkte på en lyckad klassresa till en camping i Avesta. Vi
hade ganska bra samman hållning, för man hade inte lika många kompisar på
andra skolor. Första dagen på Abra träffades vi i ljushallen. Jag kände
inte så många. I klassen kände jag Gårdarna och jag visste vem Moström och
Kristoffer var för de åkte skate bord som jag också gjorde då. Årskurs 7
gick fortast. Man han inte stanna och reflektera innan året var slut. När
man började åttan var man lite skraj för man hade hört hur jobbigt det var.
Jag tyckte de var lite underligt för jag kände ingen stress.
Helt ovetande vad som skulle hända i nian.
I år har de varit det mest hektiska och jobbiga året. Mer läxor,
alvarligare prov, större arbeten mindre tid och massor av prat om
gymnasievalet. Vart man vänder sig är de prat om gymnasiet. Det var en kort
resumé av min skoltid

av Niko Landgren

MINA SKOLÅR
Det är min första dag i skolan och jag känner mig både arg och lessen.
När jag passerar in genom skolans mörka och trista dörrar känns det som att
jag bara vill springa hem.
Jag kommer in i klassrummet där min klass 1b redan sitter ner vid varsin
bänk och tittar på mig med vakande ögon. Min fröken som heter Marja hälsar
mig mycket välkommen till den nya klassen.
Det pirrar i hela magen när jag sätter mig ner.
Idag ska vi ha upprop och skriva vårat namn på varsin bänk, som vi ska ha
de sex närmaste åren.
Jag vänder mig försiktigt om och ser att en flicka tittar på mig och vinkar
som att vi kände varandra.
Jag tror inte att jag har träffat henne förut men vinkar snällt tillbaka.
När vi har rast kommer hon fram till mig.
Och knappt hinner jag hälsa innan hon dragit tag i min arm och sprungit ut
med mig på skolgården.
Skolan kanske inte är så tråkig trots allt.
Jag pustar ut och känner hur solen värmer i mitt redan solbrända ansikte.
Skolan har börjat!
Vädret ser trist ut innifrån skolan och dess fönster, där jag sitter och
kollar ut. Det är vitt överallt på backen och jag fryser så fort jag
snuddar fönsterrutan.
Allting är så jobbigt här i skolan.
Ären har gått så snabbt, nästan lite för snabbt.
Om ett halvår ska man börja högstadiet och skaffa nya kompisar.
Det känner jag inte ett dugg för.
Eleverna snackar om vem de vill de vill gå i samma klass med.
Men jag årkar inte bry mig. Varför tänka på det nu och inte sen?
Halvåret gick snabbare än vad jag hade trott och till slut var det sissta
skolavslutningen för mellanstadiet.
Nästa avslutning skulle vara för högstadiet, i en ny skola, med nya elever.

Sommarlovet är slut.
Det är dags att ta det stora klivet och bli lite mer vuxen. Jag vågar inte
gå själv till skolan, så jag går med min kompis Ruben som jag ska gå i
samma klass med. Den här skolan är mycket större än våran gamla och man
känner verkligen den stora klumpen i halsen.
När vi väl sitter i vårat nya s.k hemklassrum så ska man berätta om sig
själv för dom andra och leka någon fånig namnlek.
Klassrummet ser annorlunda ut och så också eleverna. Där inne står det bord
i stället för bänkar och man får varsitt skåp att ha sina grejer i istället
för krokar. Man får också ha skor på sig vilket man inte fick ha på förra
skolan.
Under sjuan fick jag många fina kompisar, men också en hel del ovänner.
Tjejerna i åttan trodde de var så grymma och kunde hacka ner på vem som
helst. Ibland verkade det som att det bara var jag som var utsatt.
Jag kände mig så liten och svag.
Dom kallade mig för saker, och sa att jag hade herpes. Så hållde de på i
lite mer än ett år, innan jag sa ifrån. Jag kommer ihåg att jag var jätte
arg, för jag kallade dom för många saker.
Men hur som helst så hjälpte det.
Efter det kunde de säga något ibland, men jag var kaxig nog och stog imot.

I åttan var allt lite svårare, med betyg och passa tider. Det blev mycket
skolk och dåliga betyg.
Jag trodde att jag var häftig och började röka, men det försöker jag sluta
med.
Jag var mycket med mina kompisar i stort sett varje dag.
Sen kom då nian.
Strörst på skolan, måste föredra med gott exempel. Gör jag det?
Det vet jag faktiskt inte. Nian är ganska tuff och jag är glad att den
snart är över.

Att byta skola/byta klass/byta liv

– Vi ska separera.
I samma stund som pappa yttrade de orden förändrades mitt liv. Det var där
förändringen började. Fast det visste jag inte då.
Pappa flyttade ut. Nu var det bara jag, mamma och min ena syster
kvar i radhuset. Jag förstod att vi inte skulle kunna bo kvar så länge. Det
var för stort och för dyrt. Men jag hoppades i alla fall. Jag önskade för
jag trivdes bra. Fin gård, bra grannar, nära till skolan och affären.
Ett halvår efter att pappa flyttat ut satt jag och pratade med
min bästa kompis, Maria. Jag berättade att min mamma väldigt gärna ville
flytta till Örebro.
– Det vill min också! Tufft om vi skulle flytta tillsammans. Din familj och
min familj. I det ögonblicket verkade det inte så dumt att flytta. Jag och
min bästa kompis skulle bo i storstan. Gud, vad vi skulle ha kul.
Ja, man var ju lite trött på den lilla orten vi bodde i. Samma
personer vart man än gick. Vi skulle hitta en ny klass att göra hyss i. För
det var det vi gjorde. Jag erkänner att vi mobbade folk, gjorde saker vi
inte fick och ljög när lärarna frågade om det var vi.
När jag kom hem den dagen gick jag direkt fram till mamma.
– Jag flyttar om Maria flyttar.
Då vart mamma glad. Hon hade länge velat komma ifrån den lilla kommun
(eller håla, som hon kallade det) som vi bodde i. Hon började planera och
fixa. Hon tittade jämt i tidningarna efter lägenhetsannonser.
Efter någon månad eller så började jag inse vad jag sagt. Vi
skulle verkligen flytta. Jag skulle lämna allt, hela mitt liv.
Jag hade aldrig flyttat förut så jag hade kompisar från barndomen kvar, en
del stod mig väldigt nära. Jag var stadig och glad. Jag var nöjd med mitt
liv som bus. Nu skulle jag lämna allt. Jag skulle få bygga upp allt igen.
Börja om från noll.
– Nilla, kom ihåg att vi ska åka till Örebro ikväll. Mamma hade
hittat en annons på en lägenhet hon tyckte verka trevlig.
Vi skulle på vår första lägenhetsvisning. Vi skulle bo i lägenhet, trångt,
ingen gård. Fy, vad hemsk!
När jag skulle somna den kvällen grät jag. Tårarna forsade som
floder. Det var inte sista gången. Jag visste att det var verklighet nu.
Jag skulle byta stad, byta skola, byta liv. Jag var rädd för att
byta skola. Jag visste vad jag hade för roll på skolan. Jag visste hur alla
var och att de flesta hade respekt för mig. Jag var en av de coola. Jag
gjorde hyss och var rolig. Nu var jag rädd. Jag ville inte byta skola, jag
ville inte byta roll.
När jag var i skolan var jag lika tuff som alltid. Jag spelade
min roll. I skolan sa jag att flytten skulle bli kul. Jag skulle ju ifrån
hålan. Men när jag kom hem åkte masken av och tårarna föll.
Jag och Maria satt hemma hos henne när hon berättade att;
– Vi kanske inte kan flytta.
Hennes ord var som ett stenskott i pannan.
– Va?! Jag kan ju inte flytta själv.
– Vi har ett lån som krånglar till det. Vi får inte hyra av någon.
Det var det som hållt mig uppe. Att jag inte skulle flytta själv. Jag
skulle ha en liten del av med mig. Så att jag kunde starta om från ett och
inte från noll.
Vi valde en lägenhet. Eller ja, mamma valde en hon tyckte om.
Jag själv var knäpptyst när vi kollade på lägenheter. Det var en protest!
Även om jag tyckte att den var fin och bra så sa jag inget.
– Där! Mamma pekade på en stor rätt ful byggnad.
– Där ska du gå sen!

MINA SKOLÅR
Jag heter Isak och mina skolår har varit underbara.

Dagen jag skulle börja lågstadiet (1:an) var jag ganska nervös.

Jag vaknade ur sängen och gick ner för trapporna till undervåningen för att
äta frukost med mina andra syskon som heter Hugo, Jessica, Simon, Andrea
och Stella

Till frukost var det oboy med pannkakor.

Efter att jag åt min frukost så tog jag en dusch, min mamma hjälpte mig.

Efter att jag duschat så tog jag på mig finkläder som min mamma valt ut.

Till slut var det dags att gå till skolan, min mamma gick med mig till min
första skoldag.

När min första skoldag var slut så skaffade jag mig nya kompisar.

Desto fler skoldagar som gick desto fler kompisar skaffade jag mig, här är
några av mina vänner Emir, Zakarias, Johan, Johannes, Kristian, Filip och
Jimmie.
När jag började tvåan så skaffade jag mig två nya kompisar som heter Hakim
och Rafael som var bra på fotboll.

Varenda dag som gick så blev jag bättre på fotboll och varenda rast så
spelade jag (Isak) Emir, Hakim och Rafael fotboll oavsett vilket väder det
var.

I skolan så pluggade jag inte så mycket men när jag lärde känna Zakarias
Skoglund så fick han mig pluga mycket.

Om det inte vore för Zakarias så skulle jag inte få så himla bra betyg som
jag har nu.

När jag gick i tvåan så insåg min lärare Jessica Hägg att jag hade det
svårt med det svenska språket så jag fick börja på svenska två med en
lärare som heter Siv vilket är en jätte bra lärare.

Siv lärde mig prata ren svenska vilket jag är tacksam för.

En dag när jag var på en svenska två lektion så kom en vuxen man in i
klassrummet och frågade vem som var Isak.
Jag svarade:

– Det är jag som är Isak

– Jag har hört att du är en bra fotbollspelare och vill börja med
Tjärnlunds IK.

– Ja, det vill jag.

– Bra, då kan du komma och träna med oss på torsdag klockan 18:00.

– Okej.
Svarade jag och var hur glad som helst.

När jag började trean så gick allting som flytande vatten så jag behöver
inte berätta något om de två terminerna.

När jag och min klass skulle börja på mellanstadiet så började allting bli
lite svårare.

För det första så skulle jag till en ny svenska två lärare och göra ett
prov för att kolla om jag behöver gå på svenska 2 fast det behövde inte för
att jag hade nästan alla rätt på provet.
Lärarna på mellanstadiet sa hela tiden att jag hade utvecklats väldigt
mycket och på kvart samtalen så var det inget fel på mig, jag var den
eleven i min klass.

Jag är den typen som är snäll och som inte vill slå någon fast en vinterdag
när det var slaskigt ute kastade jag en snöboll på Johan och den träffade
hans jacka och helt plötsligt så gick han emot mig och brottade ner mig och
jag blev så jävla sur på Johan för att han blötte ner hela mig så jag
brottade ner Johan så han var i underläge och sa åt honom:

– En gång till du gör sådär kommer jag att ge dig en snyting, fattar du
det!

Och sen gav jag Johan en snyting.

När jag började femman så blev allt pluggande svårare.

Exempel matte, på varenda prov så fick jag underkänt hur hårt jag än
pluggade.
Det var femman det, nu ska jag berätta om sexan.

Jag ska inte berätta direkt om sexan utan att jag ska berätta om våran
klassresa som vi åkte på.

Vi skulle paddla till tre olika ställen på 3 dagar och 2 nätter vilket var
hur roligt som helst.

Första dagen så skulle vi paddla till en skog där vi skulle sova över en
natt och det var inte roligt för att det regnade i 2 dagar och det var
soligt den sista dagen vi skulle åka hem.

Jag tältade med Emir och Kalle och vi satt upp vårat tält på en backe och
allt skit regnade ner på vårat tält och andra dagen så övernattade vi på
ett mysko ställe.
Den tredje dagen så övernattade vi på Fjords badet och där regnade det
ingenting så vi var ute hela dagen tills klockan var tolv på natten och vår
lärare sa åt oss att lägga oss och det gjorde vi.

När vi vaknade så var det stekhett i vårat tält och jag kan tänka mig att
det var det i de andras tält också.

På kvällen så köpte en föräldrel en grillad kyckling till var och en och en
dricka till var och en.

Det var våran klassresa.
När jag skulle börja sjuan så var jag jätte nervös men min tid i sjuan gick
hur bra som helst.

Alla andra i min klass växer fast det gjorde inte jag.

När jag började åttan så fick jag ganska höga betyg vilket var jobbigt och
hålla de betygen.

I högstadiet så är det hur tråkigt som helst.
Det är inte lika roligt som mellanstadiet.
När jag började nian så fick nästan alla mina kompisar väspor och jag är
glad för deras skull för jag får provköra deras väspor ibland.

Men det enda jag är rädd för i nian är nationella proven vilket jag hatar
och göra.
längre har jag inte kommit med ”mina skolår” så här slutar min berättelse.

Av: Isak Alejandro 9D2

MINA Skolår!

Jag började i skolan 1994 och det kändes bra det kommer jag ihåg för att
det skulle bli kul med skolan tänkte jag. Dem första åren i skolan var lite
halv sega för nu när man tänker tillbaka så var det extremt trögt för man
gjorde bara samma saker, man skulle lära sig alfabetet i ettan och tvåan
sen så alla månader och sånt liknande.
När man väl höll på med allt så var det kul, man fick nya kompisar och det
var spännande. Jag kände aldrig att det var tråkigt i skolan för på nått
konstigt sätt var det kul.
Jag kommer fort farande ihåg känslan när man gick ut på rast och spelade
bandy eller fotboll.
När vi gick i trean så var vi en väldigt samlade i klassen för alla kände
alla men när man va liten så tänkte man inte på sånt. I tvåan så började
det en ny kille, Ahmed heter han

Ahmed var en schysst kille han var väll som alla skulle ha varit om dem
började i våran klass i tvåan.
Han var snäll mot alla, det var bättre än att bråkade. När jag gick i trean
så började det fem stycken nya i vår klass.
Två utav dem är mina ”bästa kompisar” nu.
Det hände inte så mycket när dem började förutom att det var mer elever i
klassen. Sen började man i fyran då blev det lite svårare för då började
man tycka det blev tråkigt så då var alla dagar jätte långa och man
längtade hem.
Tiden gick sakta men säkert. Det blev svårare med tiden liksom.
Det var tråkigast i slutet på varje hösttermin för då kom hög stadiet och
mulade sönder en med snö varje rast. Men det är smällar man får ta helt
enkelt

När vi gick i sexan så hade vi vår andra klassresa. Vår första behöver man
inte nämna igentligen för den var till fiskeboda och det var den tråkigaste
klass resan jag hade vart på.
Tillbaka till vår andra klassresa.
Vi skulle åka till Salt ön. Vi skulle planera allt iklassen, man skulle bo
i stugor, fyra i varje stuga.
Jag skulle bo med leif, Jonas och Ola.
Man fick femhundra kronor att handla mat för, vår grupp handlade mat för
trehundra kronor unge fär sen köpte vi läsk och godis för tvåhundra medans
alla andra köpte mat för femhundra. Sen åkte vi och det var en tråkig
bilväg till bryggan där vi skulle ta båten. Vi åkte en båt till Salt ön det
var en liten båt, en liten trä båt.
Alla hade sett fram emot den här klassresan.

När alla var framme så fick vi välja vår stuga.
Det var ganska fula stugor. Direkt när vi kom in i våra stugor började vi
packa upp vi rensade våra väskor snabbt så vi kunde ta det lugnt resten av
dagen. På kvällen så skulle vi laga middag, vi skulle laga makaroner och
köttbullar. Det gick inte så bra för vi hade ut ett kilo makaroner på
golvet men som tur var så hamnade några i kastrullen. Dagen efter så
började vi med att äta frukost. Sen så gick vi ut och spelade fotboll och
allt va frid och fröjd.
Vår grupp hade planerat en liten fest på kvällen men det var några i
klassen som förstörde det, men jag nämner inga namn. Som middag så skulle
vi äta pannkakor.
Vi hade köpt en pannkaks mix så man bara behövde tillsätta vatten Det
skulle bli hundra stycken.
Det började dåligt för vi fick slänga typ tio stycken. Sen blev alla så
tjocka och så, så vi fick till slut tre var. Den natten som kom sov vi
inte mycket. Dagen efter så skulle vi åka hem det skulle bli kul. Sen så
gick dagarna och innan man visste ordet av det så skulle man börja hög
stadiet.
Vi började i sju:a. Vi i klassen fick på ökt av tre nya tjejer dem va
riktigt trevliga. Tiden gick faktiskt snabbt och nu sitter man här i ett
klassrum, det är sista terminen och man gör nationella provet i svenska det
tänkte man inte riktigt på när man va en liten kille och gick i ettan. Det
var allt jag hade och berätta.

1, Mina Skolår
Nu sitter man här och har nästan gått ut hela grund skolan. Jag har lärt
mig mycket efter alla dessa år, båda bra och dåliga.
Jag tänker på när jag Börja första klass och allt var så spännande
och nytt. Jag började i en bra klass (som har varit min klass i snart 9
år).
Min lågstadiet lärare hette Helga. Hon var en bra lärare. För det var ju
hon som lärde mig grunderna i skrivning, läsning och räkning.
En speciell sak som hon gjorde var att till varje jul göra en
Julkalender. Var och en i klassen fick göra en lucka som man satt upp på en
väg, och sedan öppnade man en lucka varje dag, fram till julafton. Inuti
luckan fanns en dikt.
En sak som vi gjorde ofta på lågstadiet var att man åkte på utflykter
och lärde sig mycket om naturen. Vissa utflykter var till skogen. I skogen
tittade vi på olika växter och djur, Och när vi kom tillbaka till skolan
skrev vi om vad vi hade sett i en bok.
Jag minns en speciell bok som vi hade att skriva i. Boken var som en
dagbok. Man skrev i den när man hade gjort något roligt eller tråkigt både
i skolan Och i hemmet. Den boken fick man när man slutade i lågstadiet, för
att börja i mellanstadiet.
Jag såg fram imot att få börja på mellanstadiet, för att få lära mig
nya saker.
När jag började på mellan stadiet fick min klass några nya
klass|klasskamrater. Dom komifrån en klass som splittrades för att de var
för många klasser.
Vi hade två lärare istället för en. De hette Stina och Ada. De hade delat
upp undervisningen. Stina var den snälla och Ada var den stränga.
Vi hade några andra lärare som hade oss i andra ämnen. Jag minns
Bildläraren, Hon lärde oss nya sätt att rita på. Det var hon som gjorde att
jag fick intresse för bild.
Stina och Ada gav oss en pärm där vi kunde sätta i lösa papper. En
del av den pärmen hette Oä, Vilket i slutet av 6:an blev onödiga ämnen.
Men en tråkig sak som hände var att vissa utav killarna i klassen var
riktigt elaka mot Ada. De lyssnade inte på vad Ada sa Och kallade henne
elaka namn.
På en lektion vi hade med Ada blev hon så arg att hon kastade ut
killarna och frågade oss tjejer om vi visste varför killarna gjorde Så, men
det visste inte vi, Då tog hon in killarna och frågade dom, men ingen
svarade, Då började hon gråta, några dagar senare sjukskrev hon sig.
Som följd fick vi en massa vikarier som inte kunde något.
Men tillslut var det dax att Packa ihop och börja på hög|stadiet. Det
kändes jätte bra, att man var riktigt duktig för att ha klara det så här
långt.
När man började på högstadiet hade man inte längre några bänkar utan
man hade skåp.
Man fick också en massa nya lärare som man skulle lära sig namnet på och en
massa klass|rum att hålla reda på, men man lärd sig det ganka snabbt I
början var lärarna riktig hård men det blev bättre och bättre.
En lärare som är jätte hård är Klas Tanonen. Han är lärare i kemi. På
hans lektioner får man inte komma försent eller glömma penna. Att prata på
hans lektionerna är förbjudet, om han kommer på att en person pratar,
skriker han på den persnen (som tur är har han inte gjort så på mig).
Hans prov är också annulunda, Han sätter poängen på ett annat sätt än
vad de andra lärarna gör.
Vi har haft många lärare genom åren, Så jag kommer bara ta upp de
lärare jag har haft mest.
En lärare som vi har haft mycket är vår SO-lärare. Han heter Simon
Anlund. Han är en bra lärare, han gör så att man blir intresserad. Om det
inte är relion. Religon är inte ett roligt ämne. Det Roligaste so-ämnet är
samhälle. Nu i vårterminen av 9:an har vi läst först och andra
Världskriget. Det är verkligen intressan.
En annan lärare som jag har haft mycket är min sv- och engelska lärare
Simon Hallberg. Han är också en bra lärare. Han tror inte så mycket på
Prov, vilket vi elever tycker om!
Men min favorit lärare är nog min hemkunskapslärare, Pernilla En
andledning till att hon är min favorit lärare är att på hennes lektioner
får man laga mat och baka, vilket jag tycker om
Pernilla är också min handledare. Hon berättar för mig om saker ska hända
och det är till henne man klagar på saker.

Tjärnlundsskolan har varit en bra skola, förutom vissa saker som t ex
skolmaten och skol|material som inte är så bra. Men det finns bra lärare.
Jag har fått många intryck under min skolgång, om att
Tjärnlundsskolan är en bra skola Om man jämför med andra skolor.
Men snart är det dax att lämna Tjärnlundsskolan. Det känns faktis skönt att
komma till en ny skola och få träffa nya människor. Viss det är läskig att
inte ha några vänner där, men det är också spännande att börja i en ny
skola
av: Lina