Mina skolår
Det var måndagmorgon och pappa kom in och väckte mig. Idag skulle jag börja
ettan. Jag satt i köket och åt frukost medans solen strålade in genom
köksfönstret. När klockan var kvart över sju gick jag och pappa till min
dagmamma Carita som bode på samma gata. När pappa skulle gå fick jag sitta
i Caritas knä. När klockan närmade sig åtta skjutsade Carita mig och några
andra dagbarn till skolan. Carita följde till mitt klassrum.
När jag gick in i klassrummet hälsades jag välkommen av min blivande fröken
Maj. Hon var ganska lång och hon hade ljust krulligt hår. Hon var väldigt
glad och sprallig. De som hade kommit satt i en ring på golvet, jag kände
igen alla. Hela min klass hade gått tillsammans i förskolan. När alla hade
kommit hade vi upprop. Sedan lekte vi namnlekar och andra lekar. Sedan fick
vi sluta.
Under lågstadiet var jag väldigt blyg men jag tyckte det var kul att
gå till skolan. Jag blev ganska snabbt kompis med Natalie, Charlotta och
Susanna. Under förskolan hade jag varit mycket med Susanna så henne kände
jag mycket väl.
På rasterna spelade vi ofta fotboll, hoppade hopprep eller byggde
kojor i ”lillskogen”.
Maj var en mycket bra lärare, hon hade många små roliga hyss för sig.
Men när jag började fyran fick vi en annan lärare som hete Leif. Jag tyckte
det var tråkit att vi inte skulle ha Maj mer men våran nya lärare Leif var
också jättesnäll. Vi fick ofta sjunga med honom. En låt jag kom ihåg var
”Do you wanna dance”. Då fick jag spela trummor, Charlotta fick spela bas
och Natalie fick spela gitarr.
När vi gick ut femman lämnade vi Leif och Bobergaskolan. Efter ett
härligt sommarlov började vi på Gläntan. Där fick vi en lärare som hette
Beatrice. Hon var inte lika bra som Maj och Leif men hon var okej. Sexan
var ett roligt skolår. Vi hade börjat på en ny skola med massor av nya
människor.
Ännu ett år hade gått och våran klass skulle splittras. Men jag hade
tur och hamnade i samma klass som Charlotta, Natalie, Susanna och
Charlotte. Vi fick två nya klassföreståndare, Berit och Göran.
Årskurs åtta var det jobbigaste skolåret. Det var mycket läxor, många
prov och vi skulle få de första betygen. Man hade en stor press på sig hela
tiden. Jag minns att man ofta var stressad inför proven.
Nu när jag går i nian känns det bra att ha gjort bort åttan för jag
tycker den var jobbigast. Det känns underbart härligt att gå ut nian och få
börja gymnasiet och gå den linje man är intresserad av. Men jag kommer att
sakna alla kompisar på den här skolan.
Elevens uppfattning av läraren: 3
Mina skolår
Att börja förskolan är något stort, men kliver in där som en liten knatte i
den lagom stora villan Tomtebo. Det första man möter är fröknarnas stora
leenden. Det var först där jag träffade en av mina kompisar för livet,
Maria en blond, knubbig liten tjej som inte äns sa pip även fast hon var
för blyg för att äns kunna prata så tyckte jag mycket om henne.
Och redan där i förskolan så fick Maria öknamnen ”tjockis” och sånt, man
kan nog säga att även fast hon är lika stor som jag så har hon lite känts
som min ”bebis” he, he, det låter roligt men om jag förklarar så förstår du
nog, om någon var/är dum mot henne så blir jag minst lika ledsen själv.
En gång när vi gick i förskolan lekte jag med barbin med en tjejkompis
Matilda då sa hon till mig att hon tyckte att Maria var en ”tjockis” jag
reagera snabbt och blev arg och tog Matildas barbie och bröt benet på den,
och sprang med barbiebenet i högsta hugg till Maria.
Det är något jag verkligen kan skratta åt idag. Min andra kompis för livet
Malin träffade jag som tre år hos min dagmamma men Malin som var väldigt
lillgammal som liten pratade inte med mig och frågade inte mig saker utan
pratade och frågade min mamma saker om mig, när jag stod bredvid, det är
också komiskt.
När halva förskolan hade gått fick vi i min klass flytta upp förskolan till
Kyrkskolan.
I ettan så var vi inte många i klassen nio-tio stycken bara, min favorit
läxa var när man skulle rita och svara på frågor eller skriva berättelser
med Lena Söderberg vår fröken. Man kan nog berätta att mellan ettan och
trean så var vi en väldigt bra klass, alla tyckte om alla och ingen blev
utanför.
I den åldern så var jag den populäraste tjejen i klassen. Det kanske låter
som om jag skryter men det var faktiskt så. Många killar ville bli ihop med
mig och många tjejer ville vara min bästis. Jag hade många ”pojkvänner” som
liten men bara en bästis Malin. Det var roligt att gå i skolan som liten
och jag var verkligen inte blyg av mig. Jag, Maria och Matilda var tre
riktiga busfrön vi hade kul. Malin som liten var där i mot en av dom
duktigaste i klassen otroligt lillgammal, medans vi andra ville larva oss
med killarna föredrog hon att vara med fröken eller tvätta bänkarna, medans
vi andra mimade och lekte att vi var en varsin medlem i dåvarande populära
tjejgruppen Spice Girls så ville hon vara i en ful, gammal rolig gubbe med
flint på roliga timmen. Men så var hon inte gämt.
I trean så kom det en kille från Etiopien till våran klass och en tjej
ifrån Bosnien Ndi Gerehermim och Ljudmila Toncic. Ndi och jag var i ständig
strid med varandra jag vet inte riktigt varför men när han blev arg så
blödde han näsblod och hans ögon glödde, vad jag minns.
Men om vart annat så var vi jätte bra kompisar och han var kär i mig, men
jag ville inte bli något annat än en vän. Jag var den som kom Ljudmila
närmast vi var bra kompisar en dag skrev hon ett brev till mig där det stod
att hennes familj skulle bli tvugna att skickas hem till Bosnien igen och
att jag inte fick säga det till någon mer än Isak. Och det blev som hon sa
på skolavslutningen i trean var det sista gången jag såg Ljudmila. Mamma
tog en bild på mig och henne tillsammas.
Jag fick en sak av henne också som ett minne, jag fick hennes silverring
som hon alltid haft på sig under tiden som hon var där.
Det var sorgligt, men man förstod inte lika mycket som man skulle ha gjort
nu.
En stund efter skolavslutningen så kunde man se Ljudmila och hennes familj
på TV dom grät och pratade mycket. Jag undrar vad hon gör nu, lever hon
äns!?
Tjejerna i klassen var Malin, Maria, Stina, Ninna, Matilda, Jenny och jag i
trean. Camilla Petersén och jag var mycket bra kompisar också. I fyran,
femman kom det två nya killar till klassen. Det var först i femman när dom
kom som klassen splittrades och det blev mycket bråk, jag har varit en
sådan person som pratat med folk om dom var ledsna.
Slutet av femman var jobbig. Sen bytte vi skola till Kyrkskolan eftersom
man gör så när man börjar sexan. Och vi fick beblanda oss med dom som kom
från Fagersta.
Sexan var rolig, det var kul med så många nya vänner och så. Malin och jag
blev snabbt väldigt bra kompisar med Cicci och Liisa. Det var kul också för
att vi hade en brevlåda i klassrummet som man tömde en gång varje vecka. I
femman, sexan så gjorde jag en del dåliga val som jag kommer att få ångra
hela livet, men det är inget som jag tänker gå in på. Sjuan var nog det
jobbigaste året av alla, folk i klassen började gruppera sig vissa var
otroligt elaka.
Det var inte många som ville vara med en och jag var otroligt lättstött och
ledsen det året, allt var jobbigt man var spänd och ledsen så fort man gick
till skolan.
Åttan var lite både och jag mådde dåligt för mycket men vissa saker var
bra.
Malin, Maria och jag var bättre kompisar än vad vi någonsin varit förut.
Skolan i sig funkade bättre med betyg och så. Nu i nian så känner jag
verkligen att jag har vuxigt. Man blir fortfarande ledsen för saker men
inte på samma sätt. Utan att äns ha gjort något dumt mot någon så är många
imot en. Jag är verkligen inte en lättpåverkan person, jag står för vad jag
gör.
Det är många som är så barnsliga till och med mer än vad dom var som
mindre.
Jag dömmer inte en person lätt, men jag märker att man inte kan vara vän
med alla.
Ibland undrar jag om lärare någon gång har varit barn själva. Vissa förstår
inte hur man kan se på någon att dom inte tycker om en, tro mig det kan
man. Min familj och mina kompisar har gämt funnits där för mig och det är
jag glad för.
Jag skriver även dagbok, det har jag gjort ända från sex år upp till nu.
Jag är i min 23:dje dagbok nu. Varje elev i klassen och varje lärare har
minst blivigt nämnda där en gång var. I dag boken är inget rätt eller fel,
man får göra egna reppotage och får tycka och säga vad man vill.
Det jobbigaste i skolan nu är matten och om man får någon skämmig uppgift,
om man trivdes i klassen så skulle det vara betydligt lättare.
Jag vet att jag går runt med titeln ”tönt” för en del men det struntar jag
i.
Det är många som behandlar lärarna som skit dom svär på olika språk åt dom
och snackar massa skit om dom, lärarna är så vana särskilt vissa att höra
det så att dom hör det inte längre.
Jag vill inte äns tänka på hur en lärare skulle reagera om jag sa något
sånt. Visserligen skulle det aldrig falla mig in att säga något sånt.
Det ska bli så underbart att sluta nian, hoppas bara att jag kommer in på
Media på St:Hans. Föresten St:Hans har också ett dåligt ryckte men det
struntar jag i.
Jag fick sänkt betyg i ett ämne nu till jul som jag hade gjort bättre i än
någon annan gång förut, jag hade gjort ett MVG-jobb i det också. Läraren
erkände att han gjort fel att det skulle ha stått VG men nu skyller läraren
ifrån sig på mig och min mentor vill inte äns hjälpa mig att få reda på
sanningen. Pappa ska bestämma möte med läraren. Jag känner mig utnyttjad på
att läraren skyllde över allt på mig. Men en elev har ingen talan mot en
lärare men jag antar att jag får nöja mig med att jag vet.
Mina skolor
Allt började med att jag fick gå ettan i Leckeboskolan i Granköping.
Hälften av klassen kände jag redan sedan tidigare men den andra hälften
visste jag inte vilka dom var.
Första dagen så fick vi sitta i en ring och säga lite om våra intressen och
vad vi hette.
Jag märkte direkt efter lunchrasten att klassen var hur grym som helst. Jag
minns att från när jag började ettan och slutade trean så var vi hur
bråkiga som helst och det kunde inte gå en rast utan att en kille i min
klass var i bråk. På den tiden så bråkade jag också väldigt mycket men nu
längre är jag nästan aldrig i bråk. När man gick i lågstadiet i Leckebo så
gjorde man precis allt, tex. vi bråkade, lekte kurragömma, otydligt ,
datten, dunken tydligt men mest av allt så spelade vi fotboll och
bandy. I bland kunde det hända att vi lekte med tjejerna och då så fick dom
jaga oss och när dom fick tag i en kille så skulle dom pussa den killen på
munnen eller på kinden. Allt det gjorde vi hela ettan och fram till trean.
Sen så kom fyran och då så var vi ju rätt stora tyckte vi så då var det
inget pussande på tjejer utan då var det mera ta på tjejernas värdefullaste
ägodelar men det tyckte tjejerna inte om så då blev det ett himla liv och
vi fick jätte mycket skit av våra klassföre|ståndare.
Efter det så sket vi i tjejerna i våran klass och riktade in oss på
rasterna att slå våra parallel klasser i bandy eller i snöbollskrig och för
det mesta så gjorde vi det. I femman så gick vi mycket ner till treorna och
visade vilka som bestämde och det var alltid lika kul att se deras rädda
ansiktsuttryck när vi kom ner. Nu i femman så fick vi också veta att i
sexan skulle vi börja i glimmerfröjd skolan och där fick bara dom största
gå från sjuan och uppåt men vi fick börja reda i sexan.
Det var bara 2 st i klassen som ville börja där från början, det var jag
och en till men senare när jag och den andra killen som längtade efter
flytten berättat för dom andra i klassen hur det var däruppe och vad man
kunde göra där så ändrade sig nästan alla uppfattning om hur det var
däruppe för alla trodde från början att vi skulle bli mobbade eller
nedslagna av dom större killarna men så var det ju absolut inte. När det
var ungefär 2 veckor kvar av skolterminen så började vi ta upp alla våra
böcker och såna saker som behövdes till skolan och då var alla jätte
trevlig med oss däruppe på glimmerfröjd. Nu hade sommar lovet tagit slut
och så skulle man börja sexan. Jag var jätte nervös första dagen när jag
skulle till skolan eftersom vi inte visste vilket klassrum vi skulle
träffas i.
Men när vi kom till skolan så såg vi att dom stod utanför och väntade på
oss så då hade jag ju inte behövt vara orolig. Det var precis som i ettan
vi fick sitta i en ring och säga våra namn och lite om oss så lärarna
visste lite. Sen var det deras tur att prata lite och sen så fick vi gå på
en rundtur runt hela skolan och då träffade vi på dom snälla niorna som
alla trodde var dumma. Vi klarade sexan galant för vi fick inte stryk eller
nånting av dom äldre. Sen så kom ju sjuan och då var man ju inte minst
längre på skolan så då var man ju lite otydligt katiga mot dom mindre
bara för att vi inte kunde vara katiga förra året för då var ju vi minst.
tydligt
Man slappade igenom sjuan för allt var så himla lätt och man behövde inte
vara orolig för nånting. I åttan så var det prov nästan varenda dag kändes
det som och om det inte var det så var det ett stort arbete som man skulle
lämna in på kort tid så alla som har gått i vet hur jobbig den är och är
den värsta av alla dom nio åren i Grundskolan. Men som allt annat så
klarade man ju igenom detta och och sen så kommer ju nian och den har än så
länge varit både jobbig och slapp på samma gång. Det värsta i nian är dom
internationella proven i svenska, mattematik och engelska för då måste man
ju göra bra ifrån sig och blir man nervös så kan man ju inte göra det. Men
allt som allt så tror jag att jag har klarat allting som jag bör ha klarat
och jag tror att jag klarar hela nian utan för mycket problem förutom dom
internationella proven.
Jag tycker att det ska bli tråkigt att inte få gå kvar här i skolan för jag
har ju så många kompisar här och är så nervös inför gymnasiet att inte få
så många kompisar men det går väl bra som allt annat hoppas jag. Tycker att
jag inte hade kunnat gå i en bättre klass och Glimmerfröjd skolan har varit
jätte bra på alla sätt förutom att tjejerna får lite bättre betyg av
lärarna än vad killarna får fast vissa killar är bättre än vissa tjejer.
kommer att sakna klassen och kompisarna och lärarna otroligt mycket.
En fin berättelse om dina skolår NP. Mycket positivt och ljust. Bra
språk och flyt i texten. Bra!
Mina skolår
Om jag noggrant tänker efter så minns jag väldigt mycket om lågstadiet och
mellanstadiet.
Det hela började när jag började ettan. Jag var jätte duktig i skolan när
jag var liten. Men jag hade ett litet ”misstag” i mig. Min svenska var
jätte dålig. Jag kunde inte tala ordentligt. Jag var skraj att om jag sa
nåt fel skulle folk antingen skratta eller rätta till mig sedan skratta.
Jag hann bara gå i den skolan i två månader, om jag minns rätt, för att
sedan skickas till en skola där jag kunde träna på min svenska. Det värsta
med den nya skolan var att jag fick gå upp tidigar en vanligt för att hinna
med bussen!
Att åka buss tyckte jag inte var kul alls. Men att hinna med bussen var
enkelt, för den stannade runt hörnet av pensioners|huset, som låg trettio
meter bort ifrån mitt hus. När jag satte på mig skorna för att springa ut
till bussen saktade jag ner ett tag. Jag fick en grumlig känsla i magen som
typ sa till: ”det här blir roligt trots allt”. Jag satte mig på bussen och
åkte nu till min nya skola.
När vi fram i bussen, stod en lärare utanför som sökte efter mig. Minns
inte hur hon visste att jag var rätta personen. Hon tog i alla fall tag i
mig och sa:
– Hej, jag heter Miriam och är din ny lärare, välkommen till Dal skolan.
Vi gick till ett klassrum och jag fick träffa flera personer. Dom flesta
bodde vid mitt område.
När skoldagen var slut åkte jag tillbaka med samma vita buss och samma
chaufför.
När jag kom hem lade jag mig på golvet, stoppade ner handen i väskan och
plockade fram ett svensk häfte. Jag började både att skriva och läsa det
jag skrivit.
Varje dag var en likadan dag för mig. Jag vaknar upp, hoppa ur sängen in i
duschen och sedan ut, tar på mig kläder äter frukost och går.
Efter sex månader i samma skola, blev min svenska mycket bättre jag kunde
läsa och skriva som alla andra barn. Jag skickades tillbaka till Rudeskolan
lagom till tvåan. Men nu vågade jag prata mer öppet och helhjärtat. Mina
dagar från lågstadit var i och försig likadana, varje dag.
För varje år som gick blev min svenska mycket starkare. Jag tyckte/tycker
om att prata med personer som man måste rätta för vissa ord. Det gjorde att
jag kände mig bättre. Det som gjorde mig unik då till skillnad från nu är
att jag alltid öppen, glad, rolig och självständig.
En dag så skulle vi cykla till en sjö ganska långt från skolan och alla
längtade, men inte jag. Jag kunde tyvärr inte cykla. I skolan lärde och
hjälpte min lärare till och hemma så var det pappa.
”Det härliga med skolan är vännerna och läraren” Det borde dom flesta
nämna, men antingen så glömmer dom eller så vill dom inte skriva det. Jag
var alltid pigg och glad i skolan.
När jag började sjuan var det inte alls lika som från tvåan till sexan.
Skolan låg precis bakom mitt hus (Stibboskolan) och jag kunde gå hemifrån
när det bara var två minuter kvar. Ändå så kom jag aldri försent.
I början var jag den bästa eleven i sjuan.
Kom alltid i tid, gjord läxorna och lyssnade på lärarna. Medans tiden gick,
började jag få samtal om att jag bråkat eller pratat för mycket i skolan.
Men det var en engång ett missförstånd.
Dom hade blandat ihop mig med en annan elev (inga namn nämns).
När vi engång hade bildlektion så kom ”den” elev sent kanske tio minuter.
Läraren blev förbaskad och tog ut ilskan över alla andra.
– Ni är så jäkla dåligt uppfostrade, sade hon.
Jag blev så arg att jag ställde mig upp och skrek tillbaka och fick tyst på
henne. Killarna i rummet höll med mig om orden jag skrek, och började
klappa. Hon skickade ut oss.
Från den dagen bestämde jag mig att byta skola. Och det gjorde jag. Jag
byte till Avby skolan och redan under första dagen fick jag göra ett Ma-
test.
Efter det fick jag följa efter Henke P. och Kalle T. på en rundtur i
skolan.
Dom förklarade meningen med vad ”B” salarna stod för och vissade mig vart
jag skulle kolla.
Jag fick tillbaka Ma-testet och vart inte nöjd. Jag märkte att eleverna i
min klass låg på en bättre och högre IQ-nivå.
Dom var bra på allt.
När jag fick betygen i åttan blev jag inte glad. Sedan den dagen bestämde
jag mig att bli bättre. I nian började jag dagen med att hålla i en bok,
och avsluta med en bok.
Om inte arbete funnits i denna skola som jag går i nu, hade jag läggat
efter ganska mycket. I nian har vi haft mindre test/prov men mera
avancerade ord, tal & uppgifter.
”Och här sitter jag och gör Nationella|provet, som jag hoppas helhjärtad
klara av/lyckas med.”
Resten av historian och framtiden förtäljer vi inte.
SLUT!
Mina skolår
När jag började skolan var jag lite nervös, (det är nästan alla). Jag ville
inte börja skolan för då skulle man behöva gå upp tidigt på morgonen och
komma hem sent på kvällen och därefter inte kunna leka någonting på min
fritid. Jag hade fel angående det med när vi slutade, för vi slutade runt
lunch varje dag de första åren. Jag hade lite fördel av att ha en storebror
som skulle börja fjärde klass och jag visste vad som menades med plus och
minus. Men jag kunde inte läsa bra. Konstigt nog så kunde jag alfabetet
nästan utantill. Jag fattar inte varför, jag tränade inte någonting på
alfabetet till skillnad från andra som satt och tränade hur länge som
hellst. Det var samma sak med månaderna, dem var också enkelt att lära sig.
Vi skulle ha test på ordningen och på stavningen. Det var enkelt för alla
utom en person som stavade fel på augusti för hon skrev ”agusti” utan ”u” i
början. Alla fick varsitt diplom utom, men inte hon. Det var lite tråkigt
för henne tyckte alla och hon började nästan att gråta. Lågstadiet var
ganska bra, snäll lärare och roliga lektioner förutom musiken när vi skulle
stå runt om ett gamalt piano och sjung i kör. Det är det tråkigaste jag har
gjort i hela mitt liv.
På mellanstadiet var det kul att träffa nya kompisar och ny lärrare som var
lite skum men hon kunde vara snäll ibland endå. Men för det mästa var hon
arg på Nisse och mig. I alla fall det sista året. Det var kul att busa lite
men man visste alltid att det väntade en utskällning efteråt men men. En
vecka fick vi gå in till läraren tre gånger och hon var inte glad på oss
då. Det var kul att lära sig engelska men det var lite svårt i början. Hon
sa alltid var vi skulle göra och hon hade sten|koll på oss i alla fall med
våra läxor. Så vi behövde inte tänka så mycket på det. Det var skönt. Men
på högstadiet fick vi ta eget ansvar. Det var svårt och jag kom efter i
allting tyckte jag. Det var lite svårt att ta eget ansvar i början men nu
är det bättre på den fronten. Jag tog nästan ingenting seriöst. Idrotten
har alltid varit roligt men då var det något konstigt och jag kämpade
ingenting. Jag vet inte varför men nu är det bättre och jag kämpar mera.
Det är jobbigt när de bygger om och man får ta omvägar till allting och det
är inte kul. Jag hoppas att det går bra fram till sommaren och i höst ska
jag gå ”Elprogramet” och det ser jag fram emot.
Tack och hej!
G+ VG-
Att byta skola
– ”Fan”, det var femte gången Nina fick kasta pappret hon satt och skrev
på.
Nina satt i skolan för att skriva nationellt prov i Svenska.
– ”Det här är ett himmla litet klassrum med jädrans dålig luft”, tänkte
Nina.
Hon kom inte alls på något att skriva om.
Hon kollade runt i klassrummet. Till vänster om henne satt Minna. Bakom
Minna satt Emma och bredvid Emma satt Anna.
– ”Tänk, varje dag när Anna kommer hem går hon ut i ladugården för att
mjölka kor.
Undra igentligen vad kossorna tycker om att ha en maskin hängandes i dom
där..
Ja, va vad det nu dom hette?
Jo just det, spenor..”
Nina tänkte börja skriva om en ko som hette Nina och vad den kossan hade
för syn på skolan. Men hon ångrade sig snabbt.
– ”En ko”, tänkte Nina, vem vill läsa on något sånt?”
Nina kollade på Minna igen.
– ”Satan, vad mycket hon har skrivit. Jag har inte ens börjat och det är
bara en halvtimme kvar”.
Hon kollade till höger där Stefan satt och skrev.
Snett framför honom satt Anders. Anders satt och spelade musik på sin
bärbara c-d spelare så att det hördes i hela klassrummet.
Han var redan klar.
– ”15 minuter kvar, sa Iréne.
Irene är svenska och engelska lärare och hon satt framme vid katedern och
såg hel lugnt ut.
Till slut blev rubriken
”Mina skolår” och handlade om hur svårt det är att gå i 9:an när man ska
komma på något att skriva om på nationella proven i svenska.
– ”Hur gick det”, frågade Minna och hon hoppade upp framför mig.
– ”Skit”, svarade jag och fortsatte gå.
– ”Nähä, det tror jag inte. Du bara säger så. Du ska se att du klarade
det”, sa hon.
Jag blev lite gladare och vi gick bort till maten. Det var Mexicogryta, ris
och sallad med majs.
Veckorna gick och vi fick tillbaka våra prov och det var precis som Minna
hade sagt. Jag hade klarat det.
Både jag och Minna sökte till TuristHotell och båda kom in.
Till slut var det den 13/6 och vi skulle sluta 9:an. Sluta på den skola där
vi gått sen fyran, där vi kännde nästan alla, där vi visste vilka lärare
man kunnde skoja med. Sluta på den skola och i den klass man hadde alla
kompisar i.
– ”Fan, varför måste alla välja olika? Varför kan inte alla i 9b välja TH”,
frågade jag Minna, när vi gick hem med våra betyg och fina kläder.
– ”Dummer”, sa hon, hur tror du att det skulle bli om alla valde samma?”
– ”Det skulle ju vara dem med högst betyg som kommer in. Tänk vad mycket
nytt folk du får träffa. TH-linjen har ju riksintag”!
– ”Ja ja, sa jag. Kom nu så bjuder jag på glass. För att fira sommaren
liksom”:
Sommaren gick fort med mycket bad, glass och sol.
Så kom dagen vi skulle börja på gymnasiet.
Jag mötte Minna vid Folkets Hus.
– ”Fan, vad nervös jag är”, sa jag i hopp om att hon skulle lugna ner mig.
– ”Det är jag också, sa hon.
Det lugnade ju inte mig precis.
Men Minna fick rätt, som vanligt.
Det var bara trevligt folk i klassen och det blev snabbt en bra
sammanhållning.
Nu har jag gått på gymnasiet en vecka och fördelarna är många fler än
nackdelarna.
Jag träffar mina gammla klass|kompisar fortfarande och eftersom jag har
fått en ny klass är min kompiskrets dubbelt så stor som den var förut.
Jag tycker att det var tråkigt att sluta 9:an men här är allt jätte-kul och
det mesta fortfarande helt nytt för mig, därför tycker jag att det vart bra
att byta skola.
Mina skolår!
Det var dagen innan skolan började. Tänk att jag äntligen skulle börja
skolan. Jag har aldrig varit så nervös men ändå så glad på samma gång.
När det blev kväll, så började mamma prata om att jag skulle sköta skolan.
”Det är klart”, sa jag. Tänk att jag äntligen skulle få vara med dom stora
barnen.
Jag gick och la mig och tänkte på hur duktig jag skulle vara. Jag ville ju
ändå vara bäst i klassen.
Jag och min bästa kompis skulle ta bussen tillsammans. Tänk vad kul. För
första gången i mitt liv skulle jag ta bussen.
Jag vaknade av att mamma och pappa kom in och väckte mig lugnt. Jag flög
upp ur sängen och tog på mig mina kläder som min mamma hade lagt fram till
mig på kvällen. Jag gick ner för att äta lite frukost. Mamma hade brett tra
makor och hon hade även helt upp oboj i ett glas. Åter igen fick jag höra.
”Du måste sköta dig i skolan”.
Jag tänkte säga till henne ”Gud vad du katar”, men jag fick bra fram ett
”mmm”. När jag hade ätit upp och mamma hade satt upp mitt blonda hår, som
räkte ända till rumpan, var jag tvungen att skynda oss lite.
Patricia knakade på dörren. Hon kom in med ett stort leende på läpparna.
Vi satte oss i bilen så att mamma kunde köra oss till bussen. När vi var
frame vid bussen och man såg alla ungdom|mar stå och prata med varandra,
började jag bli nervös. Jag ville inte till skolan, jag ville hem och sova
i min trä säng med ljus rosa lakan och bara vara liten igen. Det kändes som
om jag genast hade blivit mycket äldre, längre och hade jätte stora
ansvar.
Mitt hjärta började dunka när min mamma stanade bilen och sa, att vi var
tvungna att sköta oss idag. Vi hoppade ut ur bilen och sa ”hej då”. Vi gick
och ställde oss en bit från dom andra och pratade om att vi alltid skulle
vara vänner och att vi aldrig skulle flytta i från varan|dra. Vi skulle
alltid bo så nära varandra som vi hade gjort i 5 år. Tänk vad tiden hade
Hade gått fort.
Vi såg bussen komma och vi blev genast mycket oroliga vi hoppade på bussen
och satte oss längst fram.
När vi kom till skolan och vi hade satt oss i klass rummet, så var alting
mycket bättre. Man kände sig en del av klassen, en del av skolan och den
känslan kommer jag aldrig att glömma och det visste jag om. Detta var en
dag jag alltid skulle minnas. Min första skol dag.
Läraren kom in i klass|rummet. Hon var kort och hade en blommig kläning på
sig. Anna-Lena, hette hon. Hon verkade vara jätte|snäll och trevlig.
Vi började med att dela ut pennor och böker vi hade jätte roligt, Anna-Lena
delade in oss i hur vi skulle sitta i klass|rummet. Som tur var så fick jag
sitta med Patricia.
Men tiden gick snabbt och skolan blev bara tråkigare och tråkigare. Redan
när jag gick i första klass, så fick jag bli flyttad från bordet där
Patricia satt. Vi pratade för mycket, tyckte lärarna.
Mamma och pappa hade skillt sig, så mamma gick på mina utveckling|samtal.
Det började Dåligt i skolan redan då. När jag hade gått ut första klassen
och skulle börja i andra, så flyttade jag och min mamma.
Sirishamn till Bjärneryd.
Jag flyttade ifrån min kompis.
Jag gick då i Bjärneryd i 2 år. Och dom åren var som första året jag blev
jätte kär i en kille som hette Manne. Jätte söt var han.
Men han blev tillsammans med en av mina kompisar. Skolan blev redan
ointre|ssant i 2:an. Och jag hoppades att det skulle bli roligare. Men det
blev det inte under den tiden på skolan. Jag flyttade yterligare en gång
och då flyttade vi till Ellinge som ligger i Eslöv.
Jag lärde känna jätte|många. Dom två första kompisarna , som jag lärde
känna var Vickan Leek och Hanna .Å. Dom var verkligen jätte snälla.
Jag lärde även känna en tjej som hette Åsa Kruberg. Vi alla umgicks hela
tiden. Men sen började Hanna och Åsa bråka om mig. När halva fyran hade
gått, så kom lärarna fram till att jag hade ”Läs- och skriv svårigheter”.
På så sätt så började jag gå i mindre grupper och så blev det ända tills
jag gick i 9:an.
Men sen blev det bara mer och mer problem hela tiden. Allt började när jag
började i nian.
Jag började umgås med fler kompisar, slutade sköta mina läxor, började
festa och röka. Allt hände på samma gång.
På helgerna festar jag, alla mina kompisar dricker alkohol. Så jag testade
en gång och det slutade med att jag spyde. Så det har jag lärt mig nu.
Aldrig mer.
Röka började jag redan i 6:an. Jag vet att det är väldigt tidigt, men det
är sant.
Det är en vecka jag alltid ska komma ihåg.
Det är denna när vi har 2 nationella prov, ett som man läser och svarar på
frågor och det andra som jag sitter på nu och skriver.
Men nu har jag bestämt mig. Jag ska börja öva och sköta mina läxor. Så jag
kommer in på ”Barn och fritid”.
SLUT
G
Att byta skola
Det var den 20 December 1999 och det var äntligen dags för julavslutning.
Nu återstod det bara lite sång i kyrkan och ett tal från prästen, innan det
var dags att ge sig ut på ett efterlängtat jullov.
I ett halvår hade jag och mina klasskompisar varit äldst på skolan nu och
man hade blivit riktigt bekväm i situationen. Inga äldre kompisar att
släppa förbi i matkön eller bjuda på sitt godis. Nu var det istället jag
som fick gå före i matkön och fick godis av 3:orna. När jag själv gick i
trean så sa jag till mig själv att jag aldrig skulle tränga mig först i
matkön, när jag började femman. Men så blev det ju inte utan jag trängde
mig precis som alla andra. Det är nog lite av en tradition på skolan. Men
det gäller ju att ta vara på det, för om bara ett halvår så ska man bli
minst på en helt ny skola.
Eleven markerar nytt stycke med indrag Under jullovet så tog jag det
mest lugnt och gjorde det vanliga, spelade ett par fotbollscuper och
umgicks med kompisar. Julen firade jag med släktingar och fick en hel del
fina presenter.
När skolan började igen, så berättade min lärare att vi skulle ägna oss
mycket åt nationella prov och att förbereda oss inför vårt skolbyte. Alla
tyckte det lät jättespännande. Tre veckor fick vi vårt första nationella
prov. Helt utan förvarning! Det var i svenska och vi skulle läsa en text
och sedan svara på några frågor om den. Det var lättare än vad jag hade
trott. Efter provet berättade vår lärare att vårt nästa nationella prov
skulle vi göra på Läskolan, där jag skulle börja om bara några månader.
Alla var nyfikna på den nya skolan men många även nervösa. Man hade ju hört
historier om hur de äldre eleverna spolade ner nybörjarna i toaletten eller
hängde upp deras cyklar i träd.
Morgonen innan besöket på Läskolan, så var jag väldigt uppspelt men även
nervös. Vad skulle jag ha på mig för att se cool ut? Vad skulle jag ha för
frisyr? Min pappa körde mig dit och jag kom rätt sent, för jag ville inte
stå där ensam och vänta. Jag träffade min klass utanför och sedan gick vi
in i skolan. Först var där ett stort rum med massor av röda nerklottrade
skåp och en matsal. Sedan gick vi igenom en korridor in till ett ännu
större rum med högt i tak. Det kallades studiehallen. Där fanns två
biljardbord och två pingisbord och en cafeteria där man kunde köpa bullar.
Vi fick 20 minuter fritt innan vi samlades igen i ett klassrum för att ha
vårt nationella prov. Provet gick rätt så bra. Vi skulle skriva en
berättelse baserat på ett tema. Resten av dan gick mest åt till att se hur
skolan såg ut och spela biljard.
Efter besöket på Läskolan så ”snackade” alla om hur mycket de längtade dit
och om att ha ett eget skåp och spela biljard på rasterna. En dag kom ett
gäng elever och lärare till min skola för att informera om något nytt som
skulle startas på Läskolan, idrottsklass. Och idrottsintresserad som jag
var så valde jag självklart det alternativet, när jag skulle välja klass
ett par veckor senare. En månad innan sommarlovet fick jag reda på vilka
som skulle gå i min nya klass. Det såg jättebra ut. Jag kom med alla de
kompisarna jag hade önskat att få komma med. Nu såg jag ännu mer fram emot
att byta skola. En vecka senare så skulle vi besöka den nya skolan igen,
men nu skulle vi vara med den nya klassen alltså folk från andra skolor som
man inte kände. Det var väldigt nervöst men också kul och spännande. Jag
cyklade dit med två kompisar som skulle gå i min klass. Det stod en lapp på
dörren var vi skulle vara, så vi letade upp det klassrummet och gick in.
Det var helt tyst. Vi var någon minut försenade, men vi skyllde på att vi
inte hittade. Stämningen var spänd till max, ingen vågade säga något av
rädsla att göra bort sig. Lärarna placerade oss två och två med personer vi
inte kände och gav oss ett papper med personliga frågor. Jag kom med en
blod tjej som verkade rätt så trevlig. Efter vi ställt frågorna, så skulle
vi berätta övriga klassen om den andra personen och spänningen började
lätta lite. Men på rasterna var man ändå mest med personerna som man redan
kände. Sedan var dagen slut och man bara längtade till sommarlovet när man
kom hem. Nu var det ju bara mindre än tre veckor kvar på den gamla skolan
och förberedelserna inför avslutningen var många. Alla prov och arbeten var
ju klara nu och det var bara en transportsträcka till sommarlovet tyckte
man.
Då var det äntligen dags, avslutningen i kyrkan. Själva avslutningen i
kyrkan var väl inte så spännande, men efteråt skulle det ju hända så
mycket. Vi samlades på skolan och gick sedan till kyrkan som låg bara 200
meter bort. Vi ställde upp i kyrkan och sen kom alla släktingar och vänner
och satte sig i bänkarna. Vi började sjunga på en av våra inövade sånger
och sedan höll prästen ett kort tal. Vi sjöng ännu ett par sånger och sedan
avslutades det hela med det ordinarie sömnpillret till tal från rektorn
innan man äntligen hade sommarlov. Jag tog farväl av mina lärare och
kompisar och åkte hem och åt tårta med min mamma och mina bröder.
Sommarlovet gick snabbt men jag hann ändå med mycket. Jag åkte med familjen
till Frankrike i två veckor, spelade fotbollscup i Göteborg, solade och
badade med kompisar. Kvällen innan första skoldagen så var jag otroligt
spänd men jag hade förberett mig. Jag hade inhandlat nya coola kläder som
jag lagt fram och hår geléburken stod framme. Jag sov knappt under natten
högst ett par tre timmar men var ändå pigg på morgonen. Jag duschade,
klädde på mig och fixade frisyren innan jag tog min cykel och cyklade iväg
för att möta mina kompisar som jag skulle ha följe med.
Vi kom till skolan tidigt och satte oss i studiehallen och väntade. När
läraren kom så reste vi oss och gick in i klassrummet. Man kände igen de
flesta ansikterna från förra mötet med klassen och stämningen var lika
spänd nu som då. Läraren hälsade all välkomna men allt man kunde höra var
några svaga tack. Läraren berättade också att vi skulle på läger skola
redan om två dagar i Lomma och gav oss en packningslista. Vi fick också en
penna och suddigum och vårt nya schema. Shcemat tog en liten tid att
förstå, men till slut fick jag klämm på det. Den efterföljande dagen så
började man att prata mer med folk från de andra skolorna. Sedan var det
dags för lägerskola.
Vi samlades vid bussfickan och åkte med bussen till en stuga i Lomma. Vi
packade upp och valde rum, innan vi gick ut i trädgården, där vi gjorde
några lekar tillsammans. Man kände att folk började lära känna varandra
bättre nu. Vi hjälptes åt att laga mat och sedan var det dags att gå och
lägga sig. Men det var inte många som sov utan det var fullt ståhej hela
natten. Nästa dag gick vi och badade och hade en sandslottstävling. Mitt
lag kom sist. Men vi hade kul. Man hade blivit mycket bättre kompisar med
folket från de andra skolorna nu och man hade bara roligare och roligare.
Efter det var det dags för hemfärd med bussen och alla var överens om att
lägerskolan var nyttig för klassens sammanhållning och alla hade haft
roligt. Efter det så blev skolan bara roligare och roligare inte minst för
att vi hade så mycket idrott som jag tycker är roligt. 5 gånger i veckan
hade vi gympa och det hjälpte nog också klassen att bli mer sammanhållna.
Vi hade ju alla samma intressen.
Sedan fortsatte skolgången och jag trivdes i skolan och klassen med mina
nya kompisar. Det kändes också mycket friare nu när man hade börjat på ny
skola med eget skåp och ingen klocka som ringde in. Men man fick också ta
mycket eget ansvar som också var nyttigt. Men mitt byte av skola var endast
positivt, men det kan säkert vara helt tvärtom för många andra.
MVG
Malena kommer springande över skolgårdens, grus plan.
– Raina, vänta skrek hon medan hon sprang.
Jag kollade på min vän med nyfiken|het. Undra vad hon vill.
Jag har inte träffat henne så mycket och inte mina andra vänner heller, på
några veckor.
Jag hade diskuterat med mina föräldrar, om att byta skola.
Jag var fast vid den punkten, att jag ville absolut inte byta skola
Mina föräldrar var fast vid att jag skulle byta skola.
Och jag skulle göra det i dag. Malena stod framför mig hon gav mig en
kram.
– Raina, jag hörde att du skulle byta skola, varför? frågade Malena och
kramade mig igen.
Jag fick inga ord, jag kollade på min vän, hon var också min kusin. Jag
hatade mina föräldrar som låter mig gå igenom detta.
Vi bor nu i Harlem, och mina föräldrar hade tänkt flytta till the Bronx.
Dom säger det är för farligt i Harlem.
Men Hallå!, Bronx är ju mycket värre, till och med poliserna vågar inte gå
in där.
– Jag vet inte? sa jag, och började gå. Malena hängde på bredvid mig
frågade ut mig hella förmiddagen, tills vi kom till vårt klassrum, eller,
mitt gamla klassrum. om 24 timmar. Jag satte mig längst back i klassrummet,
hos mina andra vänner.
Vi snackade tills läraren kom in. Men efter några minuters tystnad så
började vi snacka igen.
Min pojkvän Angelo höll om mig, och pussade mig på kinden då och då.
Dagen gick förbi så snabbt och jag kom hem från skolan.
Vi bodde i en fyra, en väldigt liten fyra. Klockan var 17.00 och det
känndes som om jag hade en klump i magen. Jag tänkte, På Angelo, Malena och
alla mina andra vänner, tänk om dom inte vill träffa mig mer.
Det var en obehaglig känsla, och gillade den inte.
Det var någon som ringde på dörren. Jag gick fram och öppnade, det var
Angelo.
– Tjena, Älskling sa han och kysste mig.
– Tjena sa jag och kramade honom.
– hänger du med ut? frågade han.
– Visst sa jag vi gick ner för den branta trappan.
När vi gick ner satte vi oss, på två stenar framför lägenheten.
– R, jag måste prata med dig sa han och kollade på mig.
– Javisst vad är det sa jag och tog hans hand.
Han drog tillbacka den, jag kollade på honom med en misstänksam blick. Vad
är det med honom?, tänkte jag för mig själv.
– Raina jag gillar dig jätte mycket men. sa han och stannade i meningen.
– Men, vadå? frågade jag honom.
– Jo, det är din kompis Malena, hon och jag är ihop så..
Jag måste dumpa dig sa han.
Jag kollade på honom med stora ögon.
– Dra åt helvet med dig, båda sa jag och gick på mitt rum.
Jag slängde mig på min klumpiga säng som hoppade till när jag föll i den.
Helt plötsligt ringer min mobil, jag svarar.
– Raina svarade jag.
– Det är Malena sa hon, men jag ville inte har någonting med henne och
göra, så ja la på luren. Jag gillade verkligen Angelo. Jag var trött efter
hella händelsen, och somnade om.
Jag mumlade något innan jag somnade. Jag tror något med att jag hatade mitt
liv, och det gjorde jag också.
Jag vacknade med att mamma, bankade på dörren och skrek att jag var sen.
Jag kollade på dörren jag hade en nyckel så jag, jag kanske kunde låsa in
mig resten av livet. Men min mamma bankade enu hårdare på dörren, och skrek
mycket högre nu, en tidigare, så jag tvingade mig upp.
Jag gick ut på det kalla golvet i hallen in i badrumet. Och duschade en
lång stund. Jag gick ut och satte på mig morgonrocken.
Och sprang in i mitt varma rum. I dag satte jag på mig en vitt kort kjol
och en röd tubtopp. Och kammade mitt mörka hår, sakta och med ömhet.
Och kollade på min spegelbild. Jag gick ut i hallen och satte på mina
snickers och började gå mot busshållsplatsen.
Jag kollade på min klocka, jag var redan 1 timme försenad.
När jag kom fram till busshålsplatsen var den tom. Jag gick fram och
kollade på buss tabellerna.
Det kommer en buss om en timme, jag suckade och satte mig ner på den ner
klottrade bänken. Jag kunde ha gått till skolan, för den ligger ju inte
jätte långt borta, men jag hade ingen ork och ingen lust heller.
Efter en stund kom nog den sny|ggaste kille jag någonsin sätt.
Han var lång, hade mörkt hår och mörka ögon.
Han satte sig bredvid mig.
– Ciao!, sa han.
– Tjena, svarade jag med ett leende.
– Var ska du åka någonstans.
Jag svarade och bärettade att jag skulle åka till the Bronx, till skolan,
jag skulle börja. Men tillslut så blev vi ett par vi stod och kysste
varandra innan bussen kom. Jag skulle börja i hans klass, och han hetter
Pablo. När vi pratade så fick han sådana jätte sötta smil groppar i
kinderna.
Jag smälte också på hans ögon som glittrade en intensiv ton.
Medan vi stod och kysste varandra och pratade, kom Angelo och Malena, men
som tur va så gick vi på och fortssates kyssa i bussen, jag hoppas att
Angelo såg det. Och det hade han gjort för han hade en väldigt sur min och
vände sig om mot Malena.
När vi kom fram till skolan, bärettade Pablo allt som jag behövde veta.
Inget intressant igentligen.
Sedan gick vi över skolgården och in i skolan.
När vi kom fram till ”vår” klass, kysste han mig och gav mig ett leende.
Han knackade och vi gick in, Han först och sen jag.
Alla ögon var riktade på och jag gav dom ett fint leende vissa log
tillbacka speciellt killarna. Jag satte mig brevid Pablo.
– Ja ungar där borta är Raina Cortinez hon ska börja i vår klass, så var
snäll mot henne, Och det uppdraget har ju Pablo redan fixat sa läraren och
log mot mig. En skratt våg skjölde igenom klassrumet.
Efter lektionen, kom alla fram och snackade med mig.
Pablo höll om mig och kysste mig ständigt vi snackade och skrattade och jag
fick ett par underbara vänner. för en gång i mitt liv är allt perfekt,
tänkte jag medan jag kollade runt omkring mig överallt mötte jag glada
ansikten.
Jag log belåten för mig själv.
G+
Att byta skola/byta klass
Hej jag heter Malin Eleven har valt ett fiktivt namn, som jag har bytt
ut , nu ska jag berätta hur det var att byta skola för första gången. Det
var för två år sedan när jag var 13 år.
– Mamma, skrek jag men hon svarade inte. Det var alldeles tyst i huset, man
kunde bara höra vinden blåsa i hörnen.
Jag gick ner för trappan, man kunde höra varje steg jag tog. Huset var
gammalt jag har bott här sen jag var 4 år. Jag gick ut för att se om mamma
var ute, hon tyckte mycket om att fixa i trädgården. Jag gick runt hörnet
för att se om hon var i trädgårdslandet. Men hon var inte där. Jag kollade
hela trädgården, men hittade henne inte.
Var kan hon vara, tänkte jag.
Jag gick in igen för att se om hon kanske skrivit en lap för att åka och
handla.
Jag gick in igen.
I köket låg där en lap på köksbordet. Det var från mamma.
”Hej älskling. Jag är bara ute och handlar men kommer snart hem igen, vi
syns efter du har varit i skolan. Pussar och kramar mamma”.
Jag gick upp på mitt rum och hämtade kläder, sen gick jag ner och gjorde
frukost. Det blev en macka med skinka på.
Efter frukosten satte jag undan sakerna. Jag gick upp i badrumet för att
borsta tänderna.
Jag kollade på klockan hon var tjugo i åtta.
Det ringde på dörren, jag gick ner för att öppna. Det var Hanna, min bästa
kompis, jag har kännt henne lika länge som jag har bott här.
Hon var väldigt söt hon har blont långt hår och fina havsblåa ögon. Hon
hade sina ljusa jeans och en vit t-shirt.
– Hej, sa jag. Kom in, jag är snart färdig.
Vi brukar ha följe till skolan varje morgon.
På skolan var allting sig likt alltid. Vi gick och hämtade våra böcker. Vi
hade fått en ny lärare, han var svenska|lärare.
Han var väldigt lång, mörkt hår.
Idag skulle vi ha prov.
Det blev tyst när han kom in.
– God morgon, sa han. Idag ska vi ha prov. Ni har en timme på er att bli
färdiga.
Det var fortfarande tyst i klassrummet. Efter provet hade vi musik.
– Mamma, jag är hemma.
– Jag är i köket, skrek hon. Hur var det i skolan idag?
– Bara bra, allt var som vanligt. Min mamma hon var lång och smal. Väldigt
söt för sin ålder. Hon hade långt brunt hår och fina blåa ögon. Min mamma
och pappa var skilda, pappa han bode i USA. Jag har aldrig träffat honom
han flyttade innan jag föddes.
– Vad bra, sa hon lågt. Jag har en sak att berätta.
Hon lät inte glad när hon sa det.
– Jaha vaddå för något, sa jag nervöst.
– Jo, jag var och sökte efter ett jobb idag och .
Hon stannade upp en stund.
– Vad är det mamma?
– Jag fick ett jobb.
– Men det är ju underbart, sa jag med en lättnad.
– Men. Jobbet jag har fått är inte här.
– Vad menar du?
– Jo vi blir tvungna att flytta, till Göteborg
Jag var helt förstummad för det är hur långt som helst. Mina kompisa då?
– Ja, jag är ledsen men jag har inte råd att bo kvar här. Huset är alldeles
för stort för oss, det är inte billigt att bo i ett stort hus.
– Men när ska vi flytta?, frågade jag lågt.
– Nästa månad.
Jag gick upp på mitt rum, jag behövde fundera på vad detta innebär. Då är
jag tvungen att byta skola och alla mina kompisar. Jag blev bara mer ledsen
när jag tänkte på det. Jag satt på mitt rum tills vi skulle äta.
– Maten är klar.
Jag gick ner sakta. Mamma hade redan börjat lägga upp mat på tallriken. Vi
bara satt där, vi sa ingenting på hela kvällen. Mamma plockade undan maten.
Jag satte mig framför tv:n. När mamma var färdig kom hon ut och satte sig
också ner för att se på tv. Sen helt plötsligt frågade hon.
– Hur känner du nu inför allt detta?
– Inte så kul, svarade jag snabbt.
– Jag vet att du inte vill flytta men detta jobbet är något jag har velat
ha hela mitt liv. Och jag har ändå inte råd att bo kvar här.
– Nej jag vet, men det är det att alla mina kompisar bor här och tanken på
att byta skola.
– Ja, jag förstår men vi måste stötta varandra nu.
Nästa dag på skolan var sig inte likt.
– Vad är det med dig idag, du har varit så frånvarande hela dagen, sa
Hanna.
– Nej, jag har en sak att berätta, sa jag lågt.
– Vad är det du vet att du kan berätta allt för mig.
Hanna var alltid sån som lyssnade och hon hon var alltid där för mig.
– Jo, det är så att jag ska flytta. Min mamma har inte råd att bo kvar, och
hon har fått ett jobb i Göteborg.
Det tog en stund innan Hanna sa något hon var alldeles förstummad.
– Men. men det är ju långt här i från till Göteborg. Men hur blir det med
oss? Hon lät ledsen.
– Ja, jag vet jag vill egentligen inte flytta. Men vi är tvungna. Vi får
brevväxla med varandra och ringa.
– Mmm. men jag vill ju träffa dig med.
– Ja, vi får väl försöka va med varandra på loven och så.
Efter det sa vi nästan ingenting på hela dagen.
Två veckor senare. Det var halvtomt i huset alla möbler som vi inte skulle
ha var övertäckta med vita lakan. Nästan alla mina saker var nerpackade.
Jag hade hur många väskor som helst med kläder, böcker o.s.v. Vi hade fått
en lägenhet nästan mitt i centrum. Jag var nervös inför min nya skola. Och
mamma var väldigt nervös för allting. Vi skulle ta flyget upp till Göteborg
och någon var tvungen att köra upp våra möbler. Hanna var ledsen över att
jag ska flytta, men det var vi alla. Jag och Hanna snackade inte så mycket
om det. Vi blev bara så ledsna då. Vi pratade mer om sånt vi brukade prata
om. Vi gick på bio, vi gjorde mycket saker ihop.
Idag ska vi åka, Hanna kom för att säga ett sista hejdå. Hon grät, och det
gjorde jag med. Jag ville inte flytta men vi lovade varandra att ringa
varje dag och skicka brev och sånt.
– Är du klar, frågade mamma.
– Ja, sa jag.
Hon låste huset och la nyckeln till dom som skulle ta över huset.
Vi tittade på huset en sista gång, mina ögon var helt fyllda med tårar.
Vi satte oss i taxin.
Nu var vi i Göteborg, vi stod framför vår lägenhet, vi gick upp. När vi kom
in så var det alldeles mörkt. Vi drog upp gardinerna. Solen lös in i
lägenheten. Väggarna var vita, hela lägenheten var ljus. Det var högt i tak
och stora ytliga rum.
Efter en vecka så började jag i den nya skolan. Jag var så nervös. Mamma
körde mig till skolan. Jag steg ur bilen. Skolan var stor.
– Hejdå, sa jag med en darrig röst.
– Hejdå gumman, är du säker att du klarar dig nu?
– Ja, vi syns efter skolan.
– Ja, det gör vi.
Jag gick långsamma steg upp för trapporna. När jag kom in så var det skåp
längs väggarna, långa korridorer med hundratals elever.
Klockan ringde in och jag gick till rektorn. Hon visade mig var allt fanns
och var mitt skåp var. Sen gick hon. Jag knackade på dörren.
– Kom in, sa en kvinnlig röst.
Jag öppnade dörren och där satt nästan trettio elever och tittade på mig.
Jag var helt svettig om händerna och jag var helt darrig.
– Välkommen Malin, sa hon vänligt. Jag heter Maria och är klassföreståndare
för denna klassen.
– Hej, sa jag med en darrig röst.
Det var helt tyst i klassrummet. Alla hade ögonen på mig. Det var en och
annan som viskade till varandra.
– Du kan sätta dig där längst bak där det är ledigt, sa hon trevligt.
Jag gick sakta genom klassrummet och alla bara stirrade på mig. Jag fick
sitta bredvid en tjej. Hon hade brunt kort hår och bruna ögon.
– Hej, sa hon.
– Hej.
– Jag heter Klara
– Jag heter Malin som du redan vet.
– Ja, jag kan visa dig runt sen på skolan på rasten.
– Okej, sa jag glatt.
På rasten så visade hon runt. Hon var mycket trevlig och vi blev bra
kompisar.
När jag kom hem så frågade mamma hur jag hade haft det och sånt.
– Jaha så du har redan hittat en kompis, sa hon glatt.
– Ja, och hon är jätte trevlig.
– Det var ju bra.
På kvällen ringde det i telefonen det var Hanna. Vi satt och snackade i en
timme hur jag hade haft det i skolan. Och hur hon hade haft det och sånt.
Jag och Klara är jättebra kompisar och Hanna hon kom och hälsade på ibland,
och jag hälsade på henne ibland. Jag trivs jättebra i skolan och mamma
trivs bra med hennes jobb. Vi hade jätteroligt tillsammans.
Det var allt jag ville berätta när jag flyttade till Göteborg.
Tack så mycket för att ni ville läsa.
Hejdå.
VG-