MINA SKOLÅR

Åh, jag kommer så väl ihåg hur det var att börja i skolan. Den där pirriga
och oroliga känslan i magen som fanns den sista veckan på sommarlovet.
Jag bodde i kisa då och skulle börja i den gammla Ädelvik – skolan, en
gammal skola som var uppdelad i tre röda, hyfsat stora hus med två klasser
i varje hus. En på bottenvåningen och en på övervåningen. Jag hade bott i
kisa i ett år redan, så jag kände mina klass|kamrater hyfsat bra.
Min mamma följde med mig, och jag höll henne hårt i handen på vägen. Jag är
osäker om min pappa följde med, eller om han satt framför TVn och tittade
på någon sport. Han var galen i skidor på den tiden.
Vi blev välkommna av en tant vid namn Yvette. Hon förklarade något för de
vuxna medan vi barn hade fått ett varsit papper med en bild på som vi
skulle färg|lägga.
Jag vet inte hur det har in|träffat, men jag gillade verkligen kisa. Jag
hade för en gångs skull hittat en plats jag kunde kalla ”hem”. Tidigare
hade min familj flyttat efter ettår, och till och med hunnit flytta isär
och tillsammans igen. Jag bodde i kisa i 3 år och gillade skolan något så
när.
Jag hade stora problem i matte kommer jag ihåg. Det var det värsta jag
visste, trots att man fick inleda varje mattebok med att rita någonting.
Efter varje skoldag fick jag och ganska många andra gå till Ädelvik
fritids. Där fick jag leka tills mina föräldrar hämtade mig vid 6-tiden. Då
var jag oftast den enda som var kvar. Mina föräldrar har alltid haft en
vana att komma hem sent. Trots matten så gick det väl ganska bra i skolan.
Jag var ganska fäst vid lästiderna på efter|middagarna.
Farsan flyttade ifrån morsan någon gång då, och det kändes inte särskillt
kul. Jag vet inte hur det påverkade mig i skolan men det kändes ganska
skummt. Jag vet i varje fall att jag var otroligt känslig och kunde börja
gråta när som hällst för minsta anledning. Jag hatar att tänka på hur
psykiskt känslig jag en gång var. I slutet av tvåan fick jag bekräftat av
mina föräldrar att vi skulle flytta. Det var som om mitt hjärta föll likt
en sjunkbomb och sprängdes i småbitar. Jag förklarade situationen för mina
närmaste vänner: Jocke och Erik. Stämningen blev regält trist och det
kändes nästan som om jag redan hade flyttat till det där stället på andra
sidan Norrköping. Stigtomta.

Jag har aldrig gillat Stigtomta lika mycket som Kisa och trean var min
absolut hemskaste skoltid. Visst, Läckebyskolan var betydligt närmare att
gå till än vad Ädelvik var, men lärarna var så hemska att man kan spy. Jag
hade träffat några klass|kamrater på lovet, och både Rikard och Jonte går
fortfarande i min klass.
Jag vet inte riktigt varför jag inte tyckte om lärarna på Läckeby. kanske
för att Gunvi ständigt skrek och gnälde på mig. Visserligen lärde de mig
hur man förenklade matten avsevärt. I Ädelvik fick vi inte lära oss
någonting om hur man ställer upp talen.
Något jag aldrig har lyckts glömma var när det var juletid och vi hade alla
ett varsit ljus på bänken. Vi hade fikat, och jag använde min past mugg för
att låta den åka upp och ned över ljuset. Självklart tog den eld och det
blev en väldig kalabalik. Att jag sedan lyckades, av mistag, flytta över
elden till en pappersservette gjorde inte saken mycket bättre. Som tur var
tog inget annat eld.
Lyckligtvis fick vi byta skola när vi började mellanstadiet. Den nya
skolan, Skol Paradiset, även kallad SP, var bättre. Min nya lärare, Annika,
påminde mycket om Yvette, men var på något sätt kallare, men ändå trevlig.
Jag har inte direkt några speciella minnen från fyran. Jag kom för sent
väldigt ofta, och så var signalen som ringde in väldigt låg gämfört med
Läckebys.
I femman hade man vant sig vid den låga signalen. Jag gillade verkligen
inte Geografi. Vi sysslade med Sveriges olika landsdelar och det var inte
det roligaste. I sexan kände man sig ganska mäktig eftersom man var störst.
Jag råkade ut för lite mobbing under en viss period, och hamnade ofta i
slagsmål. Jag var väldigt fäst vid att rita och göra små figurer i
senitlera.

När det var dags för högstadiet så kom den där piriga känslan från ettan
fram igen. Vem viste vilka hemskheter alla nior skulle utsätta en för? Det
var inte alls så farligt som jag hade trott. Faktiskt så är Årudaskolan den
klart bästa skolan jag någonsin gått i. Min hemklasslärare under sjuan och
åttan, Lisa, var väldigt snäll. Jag gillade engelskan och det här ”My Own
Choise”-idén. Svenskan var väldigt kul, med undantag för gramatiken som jag
inte förstod mig på. Jag klarade av matten och älskar bild-timmarna! Faktum
är att jag nu tänker bli serie|tecknare eller något i den stilen. Nu i nian
är allting ganska lugnt. Jag har som person ut|vecklats mycket sedan ettan.
Då ville jag bli brandman, men jag vet nu att jag inte skulle klara av det,
så jag tänker satsa på någonting jag trivs med. Jag kommer aldrig glömma
mina minnen i skolan. I synnerhet från Åruda.

Att byta skola/Att byta klass

Nils är 13 år han bor i en liten by. Den är så liten att den inte är värd
att nämnas. Han har bott här hela sitt liv i ett litet hus mitt i byn. Han
har många kompisar. På morgonen får han följe till skolan. På kvällen
spelar Nils fotboll på planen nära kyrkan. Nils är en mycket rolig person.
I skolan är han halvbra. Nils favorit ämnen är bild, geografi och slöjd. På
fritiden spelar han fotboll. Skolan Nils går i är liten och fin med 80
elever och 15 lärare.
Just nu har Nils matte villket han inte gillar han håller på att
sommna vilket han gör ganska ofta. Han tänker på att komma hem medan
matteläraren sten går igenom på tavlan. Äntligen är skolan slut för idag
han väntar på sina vänner och tillsammans hoppar dom hem. Det är en fin
sommardag fåglarna sjunger och alla är glada alla utom Nils han är lite
ledsen för att han just kom på att det om några veckor är dags att byta
skola. Iväg från den lilla gårdsskolan och in på högstadiet.
Han har alldrig varit där själv. Han har bara hört en massa rykten om
att det finns tusen|tals elever en massa lärare och en rolig vakt|mästare.

Nästa vecka i skolan vill fröken Karin att varje elev tar ett papper
där de ska skriva villka elever de vill ha i samma klass. Just nu är de 23
elever i klassen. När de byter skola delas dom upp i A och B
Nils skriver Lasse, Bengt och Jessika på sin lapp. Lasse skriver Nils,
Pelle, Linus och Maria. Fröken Karin samlar in lapparna och lägger dem i en
liten gul låda.
Nu barn ska vi köra och besöka den nya skolan. Ställ upp er på en rad
och inga dumheter nu. En stund senare sitter alla 23 elever och 4 lärare i
en trång buss. Vägen är smal och stenig. Det tar ca tio minuter innan de är
framme.
Eleverna går ut ur bussen. Utanför skolan står rektorn och vinkar. Han
välkomnar lärarna men ignorerar eleverna. Eleverna går in i den nya och
obekanta skolan.
Niorna har rast. Överallt sitter, står och springer det elever. Nu kan
rektorn inte längre hålla den nya gruppen sällskap för han måste dra ut
Roger ur ett skåp där han förmodligen blevit intryckt.
Eleverna går runt i skolan och tittar omkring med nyfikna ögon. Det
var en helt ny värld eleverna såg framför sig. Nils och Lasse hälsade på
hon kemi läraren som tydligen inte ens såg dem.
Förmidagen gick undan och nu var det dags att åka hem igen. Väl hemma
ska eleverna skriva en kort berätelse om det dom har upplevt. Nils skriver
om den delen på skolan som kallas forum. Lasse skriver om matsalen som är
jätte stor jämfört med deras matsal där eleverna är tvugna att äta i
omgångar.
Nu är skolan slut och både Lasse, Jessika och alla de andra längtar
till efter sommarlovet då de får börja i den nya skolan eller som Nils sa
den nya världen.
På kvällen kan Nils inte somna, hans huvud är full av olika tankar.
Äntligen skolavslutning fröken har skrivit GLAD SOMMAR på tavlan. Stilen
måste vara urgammal även om Karin bara är 25 år gammal. Hon gråter när
eleverna kommer in. Som tack för de gångna åren får Karin en bukett rosor,
eleverna får ett tuggumi var. Nu har sommarlovet börjat. Nu börjar skolan
igen Nils är nervös, han måste åka taxi till skolan. Väl framme i skolan
hälsar de nya handledarna eleverna välkomna en av dem heter Tomas och den
andra heter Stig, han är både handledar och slöjd|lärare. Första veckan är
avklarad och nästa vecka på måndagen blir det roligt, då ska klasserna bada
åka vattenskidor och paddla kanot. Det är en tratition som kallas
svanendagen. Nu flyger veckorna ifrån eleverna och nu är det redan dags för
en annan tratition. Nils, Lasse och alla de andra ska åka till stöten där
de ska åka skidor. När de kommer tillbaka är det dags för vanliga lektioner
igen tiden rusar och nu är det sommar igen. Efter lovet börjar eleverna
sjuan som är lite speciel för att eleverna får en rad nya lärare och många
nya ämnen och Nils får en ny handledare han heter IKE. Några av de nya
ämnen är kemi, Fysik, och Biologi. Nils börjar gilla Fysiken. I sjuan
händer det ingenting som Nils gillar. Nu har åtan börjat Nils går in i
klassrumet och ska just hälsa på IKE då han får en schock där sitter inte
IKE vem som sitter där får Nils inte reda på fören den första lektionen.
Det är en hon som heter Katarina Karlsson hon ska ha eleverna i åtan och
nian. Hon är halv lång hon har rött hår och verkar ganska vänlig. Även åtan
flyger iväg och nian börjar. Det blir dags för de nationella proven och för
en skolresa. Det blir också dags att välja linje till gymnasiet. Nils
väljer estetisk linje för att han är bra på bild. Det vill han utnytja.

Inledningen är helt okey med presentationer av Nils. Så berättar du
vidare om hur han har det i skolan och om hans oro inför det förestående
bytet av skola. Därefter blir det mest en uppräkning av händelser fram till
avslutningen i nian. Du skriver inte något om hans egna upplevelser och gör
inga jämförelser mellan hur det var före bytet och hur det blev sedan.
Berättelsen har dock en röd tråd. Texten innehåller en del satsradningar,
och du blandar tempus. Några stavfel finns, och styckein|delningen brister
ibland.

Att byta klass

Jag minns jag skulle byta klass från femman till sexan. Jag tyckte att det
skulle bli roligt att slippa dom jag inte tyckte om. Men dom jag inte
gillade då förstår jag nu att dom var riktiga och normala som inte gjorde
sig till för att få kompisar.
Men nu in efterhan så börjar fundera på valet, som bestämmde vilka vi
skulle gå med.
För jag tänker så här, att när vi gick i femman och skulle välja, vilka
kompisar vi ville gå med,
Så tänkte man inte på hur kompisarna var som personer. Utan hur tuffa
och modiga dom var.
Något man inte heller tänkte på var hur dom skulle förändras. Så när vi väl
bytte skola så märkte man hur kompisarna förändrades.
Som mina ”kompisar” började snusa och blev allmänt tuffa, vilket jag i
skälva värket tyckte var mesigt. Men det förstod jag inte när jag gick i
Tingsrydsskolan. För jag visste inte hur en riktig kompis var.
Så mina gamla ”kompisar” började jag glida i från, vilket nog var bra för
mig. För annars skulle jag bara hängt efter, och inte tagit egna beslut. Så
det var bara att börja söka efter nya kompisar. Vilket inte var det
lättaste, för jag var mycket blyg. Men tillslut så fick jag Nya kompisar.
Och dessa förstod jag att dom var var verkligen riktiga kompisar, såndana
jag alltid letat efter.
Och mina gamla kompisar fortsatte med deras skit. Men jag ignorerade bara
dom, vilket var svårt. Med mina nya kompisar kunde jag äntligen vara mig
själv. Jag gör precis vad jag vill och vad dom vill, och ingen av oss
känner sig utanför eller mobbad. Men så var det inte med mina gamla
kompisar. Där fick jag bara hänga med, och sa jag någonting så brydde dom
sig ändå inte.
Men jag förstår nu hur dåliga kompisar dom var/är. Så nu när jag tänker på
valet, så hade det inte spelat någon roll vilka jag hade valt för jag
träffade ändå nya kompisar. Så jag gjorde nog rätt val ändå.

Du uppehåller dig hela tiden vid kompisskapet i skolan oläsliga ord
vänner och s.k. ”kompisar”. Du tar inte upp något om de olika skolorna och
gör inga jämförelser mellan dem. Ämnet är angeläget, men du lyckas inte
reda ut begreppen. Det blir rörigt och osamman|hängande, och du upprepar
dig alltför ofta. Ordvalet är begränsat med många talspråksformer.
Meningsbyggnaden fungerar dåligt, men stavningen är i stort sett korrekt.

Mina skolår
När jag skulle börja i första klass, så var jag inte ett dugg nervös. Inte
vad jag kommer ihåg i alla fall. Jag var ganska bråkig och var dum mot
andra elever på skolan och i min klass.

När jag började i andra klass så bytte jag skola. Då var jag ganska nervös.
Men jag blev kompis med alla tjejerna i klassen redan första dagen.
Dom tjafsade om vem som skulle bli bästis med mig!
Det var ganska kul faktiskt. Jag har fortfarande kontakt med några av dem.
I mellanstadiet så bytte två utav mina tjejkompisar, till musikklass. Så
dom fick bytta skola. Jag var inte alls lika bråkig i mellanstadiet.

I femte och sjätte klass så var jag en helt annan människa.
Dom flesta killar tyckte om mig jätte mycket.
Men när jag skulle börja sjunde klass, då var jag nervös kan jag lova. Jag
skulle ju börja i samma klass som några jag vart dum mot. När den dagen kom
så var jag jätte nervös.
Men det gick över ganska fort. Men jag var ju inte precis omtyckt då,
eftersom jag hade varit så dum mot en del elever på skolan. En del utav dem
gick på min nya skola, och en del i min nya klass. Nu var det dom som var
taskiga mot mig i stället.

När jag började åttonde klass, så blev jag kompis med dom. Sen vart jag och
en tjej utav dom bästa vänner! Så det var kul.
Nu i nionde klass, är allt bra, förutom att jag inte är så duktig i skolan.
Men jag har jätte många kompisar.
Dom som jag varit dum mot är jag jätte bra kompis med också, sen dom som
varit taskiga mot mig i sjunde klass, har jag också blivit bra kompis med.
Så det är ju bra! Tycker jag i alla fall.

Jag är ju lite nervös inför gymnasiet! Om jag kommer in på den skola och
linje jag valt. Och om jag kommer ha några kompisar där eller inte, men det
ordnar sig nog!
Nu har jag inget mer att berätta. Så det här får räcka.

SLUT

G

Mina skolår

Det kändes skönt att få börja skolan. Man träffade nya människor. Några man
skulle komma överens med och några man inte skulle komma överens med. Några
skulle man leka men andra skulle man slåss med. En del skulle bli kallade
tuffa andra kallade mesar. Redan i lekis började rangordningen.

Sensommaren nittiotre började sjutton små livliga pojkar lekis. Sjutton
stycken som bara ville leka och ha roligt. Det var ingen som tänkte på
framtiden, eller den jobbiga skolgången. Livet lekte. Vi hade roligare än
vad vi någon|sin hade anat.

Tio år senare går jag fortfarande på samma skola. Vi har fort|farande
roligt, men är inte lika fria. Livet har blivit tuffare. Det ställs nu
högre krav på oss.
Vi har precis valt till gymnasiet. Ett val som jag tycker man ska göra
senare i livet. Det är ju trots allt resten av livet man planerar. Just nu
fastän vi redan valt går jag fortfarande och grubblar. Vad vill jag bli?
Vad vill jag göra med mitt liv? Jag är inte säker. Vi har dessutom fått för
lite information. Vi har bara besökt en gymnasieskola och den linjen jag
sökt finns inte där. Jag har ansökan klar men vet ingenting om skolan. Om
jag nu tänker efter har jag haft en bra skolgång. Har inte bråkat mycket.
Känt mig trygg. Jag har haft allt som behövs för att trivas. Men kommer jag
att trivas i den nya skolan? Kommer jag att känna mig trygg? Troligen inte!
Bor man som jag på en ort där alla känner alla och trivs där är det nog
svårt att komma till nytt ställe. Jag sa att det kändes bra att börja
skolan och träffa nytt folk. Jag har ångrat mig. Jag vill inte byta skola!

Kul helomvändning! Du har många intressanta tankar, men du har inte
riktigt lyckats formulera och beskriva dem. Några nedslag i skoltiden hade
varit på sin plats. Du har inte lyckats få krönikan att hänga

Vänstermarginalen är så ojämn att det är svårt att avgöra om det är
styckeindrag eller ej, men eftersom de eventuella styckeindragningarna är
så pass inkonsekventa redovisas de ej

Att byta skola/att byta klass

MIRAS FLYTT
”ånej”, tänkte jag förtvivlat. ”Måste dom börja nu igen?”
Jag försökte ignorera det som vanligt. Slog bort allt ljud, och önskade mig
till Fredriks famn. Koncentrerade mig på min egna värld. Men när inte ens
det hjälpte, så orkade jag inte med längre. Med ett skri flög jag upp ur
soffan och rusade ut ur huset.
Jag sökte mig till lekstugan, bakom vårt hus. Det var bara ett litet rum
utan värme som hade stått orört i flera år, men det spelade ingen roll. Jag
hade ändå halvt om halvt bosatt mig där de senaste veckorna. I alla fall
när de höll på som värst.
Jag var så otroligt rädd.
De sa så hemska saker till varandra. Jag fruktade det värsta, men slog bort
mina aningar och stängde ute resten av världen när jag var i mitt ”rum”,
lekstugan.
ny sida
eller också stack jag till Fredrik. Väl inne i stugan, så slängde jag mig
raklång över sängen och brast ovilligt ut i gråt.
Jag orkade inte längre! Allt hade blivit som en mardröm.
Länge grät jag, vet inte hur länge, men till slut slocknade jag, helt
utmattad.
Senare, sent på kvällen, vaknade jag av att mamma strök mig över kinden.
Slog upp mina rödgråtna ögon och började snyfta igen, tröstlöst.
ny sida
då sa mamma:
– Du behöver inte gråta mera nu, gumman. Vi har pratat , jag och pappa ,
och…. Vi har bestämt oss för att skiljas.

*3 veckor senare*

Jag tittade mig omkring i den stora lägenheten.
– Är det här mitt nya hem? Frågade jag mej själv.
– Ja, Mira, det är det.
ny sida
Pappa hade omärkt kommit in i rummet och gav mig en kram.
– Tror du att du kommer att trivas?
Jag gick runt och kände på allt, för att känna hemtrevnaden.
Men det kändes bara tomt och kallt. Ingen historia. Inga minnen.
– Det är jättefint, svarade jag.
Jag saknade mamma.
Jag ville inte flytta från vår villa, i Västerås. Jag ville inte bo i en
liten förort i en konstig lägenhet med bara pappa. Jag ville inte flytta
ifrån mina kompisar och min pojkvän…. Och minst av alla ville jag inte
flytta ifrån min gamla skola och klass.
Där jag var klassens clown.
Vi hade så kul tillsammans, det var så fint och öppet. Man mådde bra och
det kändes tryggt.
Jag hade mina vänner där.
– Vadå, det blir väl skoj med nya kompisar, sa pappa när vi åt.
– Det var inget fel på mina gamla, sa jag. Men imorron gäller det. Jag
tittade dystert på honom.

– Hallå! Kan ni vara lite tysta?
Jag spanade ut över min nya klass, vilken läraren hade svårt att få ordning
på.
Fröken förklarade att jag var den nya eleven. Jag höll på dö av
nervositet.
När vi skulle börja jobba steg sorlet igen, och någon ropade:
– Du, tjejen! Snygg stjärt!
Jag blev röd som en tomat. Då hördes en röst från andra sidan klassrummet.
– Äh, lägg av, Jimmy! Du, Mira eller vad du hette: Kom hit och sätt dej om
du vill. Det var en mörk kille. Darrande stegade jag över till killen som
hade ropat åt mej. När jag kom närmare, så jag att han var det snyggaste
jag sett. Och han ville att jag skulle sitta med honom?
– Jag heter Viktor. Killen sträckte fram handen.
Vilken seger, tänkte jag och dansade på rosor resten av dagen.
Av bara farten blev denne kille min första och enda kompis i klassen…
Ingen tjej. Klassen innehöll bara fyra tjejer, som inte gick att prata med,
men jag brydde mej inte särskilt.
Jag och Viktor höll ihop hela veckan. Det var nåt visst med honom.
På helgen kom jag hem till honom, på fredagen. Jag var helt inne i det här
nya ”Viktor är min bäste vän”, så inne att jag glömde bort att jag hade
andra kompisar… och en egen pojkvän.
Vi satt och såg en dålig film, och skrattade åt allt hemma hos Viktor. Jag
fattade inte att man kunde ha så mycket gemensamt med en kille som var så
snygg. Jag svävade på moln. Och jag märkte faktiskt inte hur jag blev kär
ihonom direkt, inte förrän det hände.
Jag skulle gå hem, sent på kvällen. Tänkte säga hejdå på vanligt sätt när
han bara tog två steg fram och kysste mig. Det var ingen kompispuss… Den
var het. Jag gick ut ur hans hus….
Och kom med ens på vilken situation jag hamnat i.
Jag hade en pojkvän… Fredrik. Jag hade glömt honom. Jag kunde inte sova
den kvällen. Jag kunde inte fatta vad som hade hänt.
Sedan insåg jag det… Jag skulle bli tvungen att göra slut med Fredrik.
Det skulle inte fungera på distans.
Även om klockan var 3 på natten, så ringde jag. Jag ringde och gjorde slut
med Fredrik.
Nästa dag tog jag en promenad i parken, nedanför vårt hus. När jag gick på
bron som ledde över en liten lummig å, så såg jag ett par sitta och kyssa
varandra på en bänk på andra sidan. Fåglarna kvittrade och de var mycket
vackra. Jag kände först inte igen dem, men när jag kom en bit närmare, såg
jag vem killen var.
…Det var Viktor.

SLUT

Hej! (Min syn på skolan)

Mitt namn är Cristina Anjou – Lundgren och jag går i 9: an på
Storviksskolan i Luleå kommun.
Du har skrivigt till min skola om att du vill att några elever från 9: an i
varje kommun ska sätta sig ner och prata igenom vad som vi tycker måste
förbättras i skolan.
Jag ”nappade” direkt på detta för att jag tycker att detta är min chans att
få mina åsikter fram förda och kanske tillochmed genom förda. Så när jag
fick reda på vilka mer elever det var som skulle vara med och prata igenom
ämnet så ringde jag till deras skolor och bestämde tid och plats där vi
skulle träffas och prata igenom ämnet.
Men innan jag for till mötet så pratade jag med mina klasskompisar för att
höra vad dom har för synpunkter, för att även dom ska kunna få fram deras
åsikter och för att jag ska kunna få ännu fler punkter som måste tas upp.
Nu när mötet har varigt och alla har fått chans att fram föra deras åsikter
är det bara för mig att det bara för mig att sätta mig ner och skriva till
dig om vad vi kom fram till.

Det som alla skolor ville förbättra var idrotten, att vi måste få mer tid
till idrott i skolan, för att alla mår bättre av det så varför kan man inte
göra det i skolan? Det är ju bevisat att dom elever som rör på sig
regelbundet har lättare att prestera bättri i skolan.

Vi tycker också att det måste anställa fler personer som man kan prata med,
som har tystnadsplikt t.ex. kuratorer och sjuksköterskor (både manliga och
kvinnliga) så att bägge könen har någon att prata med, för du kan nog själv
tänka dig att en tjej som för första gången i hela sitt liv har fått mens
och törs nästan inte ens säga det till sin mamma och om det då skulle vara
en manlig sjuksköterska hur skulle hon kunna säga det till han då?
Eller om killar har ”personliga” problem vill dom nog inte prata med en
helt okänd kvinna.

Sedan var det några skolor som ville förbättr skolmiljön, jag tycker det
ska vara en själv klar het att alla skolor ska ha bra bänkar och stolar så
att inte eleverna ska få ont i ryggen eller nacken för skulle nog kunna
prestera och konsentrera sig bättre om man kunde slippa dessa problem.

Sedan var det några skolor som tycker att det är aldeles för stor
lärarbrist, dom upplever det som att lärarna inte har tid att sätta sig ner
och förklara uppgifterna till dom som inte förstår dom. Detta leder ofta
till att dom inte förstår uppgiften överhuvudtaget och det gör att dom får
problem med att prestera bra på proven som ofta har störst vikt i betygen.
Men då är det väll inte elevens fel som inte förstår hur man ska göra eller
vad den går ut på, för att det är ju läraren som inte har haft tid att
hjälpa?
Men det är ju inte alla lärare som är så här, vissa är helt underbara på
att ta sig tid och dom går verkligen i sitt jobb att hjälpa elever som inte
förstår till 100%, och det är så alla lärare borde vara. Sedan var det även
många skolor och elever i min klass som tycker att det borde föras in ett
bättre betygssystem, helst som det gammla med 1 – 5. För att elever som
knappt har klarat G i slut betyg får samma betyg som dom som nästan har VG
men inte riktigt klarat av att komma över ”ribban”. Är det inte bättre att
dom som knappt har G får en 1: a dom som nästan har VG får en 2: a dom som
har VG får en 3: a dom som nästan har MVG får en 4: a och dom som får MVG
får naturligt vis en 5: a.

Nu har jag nog fått med allt som vi elever i Luleå kommun tycker att det
måste förbättras eller för|ändras på.
Så nu tycker jag att det är dags för dig att få höra lite posetiva saker om
skolan men även vissa av dom skulle man kunna förbättra. (Så det kan du
tänka på men det är inte brottom).
Det som alla skolor tyckte var mycket bra var att alla hadde ett fungerande
elevråd som blir accepterade av både lärare och elever. Sedan tycker vi att
det är bra att våra rektorer lyssnar på vad vi har för åsikter om våran
skola och allt runt om kring. Så ett stort plus i kanten för dom.
Sedan var det väldigt många skolor som tycker att dom har fått väldigt bra
datasalar och tackar hämst mycket för det.
Jag hoppas du har fått några bra förslag som du kanske kan genom|föra eller
förbättra.

Tack på förhand
/ Cristina Anjou – Lundgren
Luleå kommun 2003 – 02 – 07

ord inflikade med pilar (gjorda av eleven) skrivs kursiverade

Mina skolår (mitt första)
Mitt största minne var då jag började här i Eknäs.

Jag vaknade tidigt på morgonen för att solen lyste in mellan gardinerna.
kastade mig upp ur sängen och slet på mig kläderna Såg på klockan 07.15
bussen går ju 07.20. Jag tog stora kliv ut ur min friggebod, började
springa.

Då jag kom fram till bussen dörrarna öppnades, då såg jag busschauffören
han var kraftigt byggd och hade en enorm ölmage.
ny sida
– Hej, sa jag med en mesig röst
– Tjenare, sa han med en bas röst

Jag såg Alexander längst bak i bussen jag tog mig dit med stora steg. Vi
satt där bak och diskuterade om olika saker.
– Visst känns det pirrigt att börja på en ny skola utbrast jag.
– Ja sa alex
Det sa bara vops! så var vi framme.

Vi tog några djupa andetag för vi var ju faktiskt framme, det rös i hela
kroppen på mig.
Men det känndes som ändå bra för att jag var ju inte ensam jag var ju med
alex.
ny sida
Då vi hade kommit in i skolan så luktade det svett det var massa folk över
allt. Man såg människor som man aldrig ens sett förut.
Vi virrade runt ett tag men så hörde vi en röst den var speciell den var
hög och lät bestämd. Han kom fram till oss och hälsade
– Jonas sa han
– Är det ni som är Anders P och Alexander M?
– Ja det är vi utbrast båda.
– Följ med mig, sade han.
Vi hakade på och vi kom in i vårat klassrum.
Jonas ställde samma fråga till alla
– Vad har ni för intressen. Alla stack upp armen till och med jag.
Självklart så frågade han mig först
– Jag svarade jag älskar att åka skate|board, fiska, vara med kompisar.
Han frågade alla och sedan fick vi sluta. Jag och alex gick till buss plats-

erna. Det kommer jag alltid att minnas. Det var den pirrigaste dag i hela
mitt liv.

1. Mina skolår
Ettan Då jag först började skolan så, var jag som alla andra lite
spänd och nervös. Men även lite glad att få nya vänner.
Fast efter en tid så vänje man sig

Tvåan hände som ingenting man hade kul och livet lekte

Trean Den var som bäst tror jag, för då fick vi nya leksaker på
skolgården. Det var en klätter ställning, en snurra och en
rutschkana. Så på varje rast, utelek eller fritids så var vi där och
lekte
sidbyte
Fyran: tror jag att vi flyttade från Berger till Bastuträsk varför
vetegudanar. Lekplatsen var inge bra för i den åldern så spelar
lekplatsen en välldigt stor råll åtminstone för mig. Men de fanns en
stor skog tyckte jag ialla fall.

Femman: var ingenting det var Svårare saker i Läxa och livet lekte inte
längre för man trodde man var vuxen då och på den tiden det låter som
det var länge sen och det var det så var jag precis som alla andra
man var tvungen att vara snygg för att få en snygg kille oj vad fel
jag hade
sidbyte
Sexan: Så slutade jag vara som alla andra för ”ensam är starkast” och
att börja sjuan var säll ingenting då.

Sjuan: började allting från början man var väldigt nervös och jag hade
fel dom var mycket fjolligare

Åttan: var som ingenting man fick bara betyg och jobbigare uppgifter
Ja och så fick vi pröva på SOL SjälvOrgenteringsLära

Nian: det som har varit var inte så svårt förutom att jag har varit
sjug välldigt mycket.
ny sida
och det var ju välldigt dåligt för betygen.
Men annars har skolan varit Skolan varit rätt okej

Mina skolår!
När jag skulle till skolan för första gången var jag sju och ett halvt år
gammal. Jag gick upp tidigt den morgonen, hade redan valt ut mina finaste
kläder dagen före. Klockan 0800 ringde det in och jag var spänd, jag hade
frågat min mammas nya man Ove om han kunde lära mej några engelska ord till
mej ordet bird dagen innan, som betyder fågel. Väl inne i skolan hade jag
inte träffat någon utav mina klasskamrater förut, men jag lärde snart känna
några. Efter knapt ett halvår skulle vi flytta till Alberga. Jag var arg
och nervös på nytt igen. Bara några veckor innan sommar|lovet fick jag
känna på min nya skola, Bergabyskolan hette den. Men dom veckorna var jag
bara på fritids, men lärde känna en tjej som gick i tvåan. Tjejen hette
Anna och var jätte snäll, henne umgicks jag med under sommarlovet hon var
min första vän. Det var nu dags för att börja i ettan och det var nog ännu
mera spent än att börja i barnskola, detta var ju en riktig klass, och
riktiga regler och helt annorlunda. När jag kom till skolan den morgonen
efter sommarlovet var jag såklart finklädd och vi flickor jämnförde våra
klännin|gar ute på gården redan första rasten och jag fann änumera
kompisar. I den skolan och i den lilla byn har jag starka minnen som lever
kvar än. En dag i slutet av mitt tredje skolår förändrades allt. Ove och
min mammas treåriga förhållande höll på att rasa, dom hade förlovat sej,
men det höll inte längre och dom separerade. Kvar bode jag, mina två bröder
och mamma i Alberga. Min mamma träffade en ny man som hette Kenet, dom var
tillsammans under sommar|lovet och gjorde slut precis i början av mitt
fjärde år. Men jag gick aldrig första halvåret i fyran. Min mamma träffade
nu en ny man som hette Pär och vi höll på med flytten till Syndby i början
av fyran. När vi hade flyttat klart började jag efter julafton i fjärde
klass, i Sundby. Mina gamla kompisar med alla minnen och soliga dagar var
förbi nu och alla mina känslor sattes på prov. Det var mobbing i skolan,
jag visste knappt att det ordet fanns innan, men nu var allt anorlunda.
Min nya styvpappa var ett vrak och alkoholiserad. Han tog över min mamma,
och jag satt där inne på mitt rum och var helt ensam, inga kompisar inga
nya kläder, inget!
I ett och ett halvt år gick jag i den skolan och lärde mej i stort sätt
inget mer än att spela basket. Mitt i vintern i femman tvingades jag att
flytta hem till min pappa som tidigare inte hade velat veta av mej alls,
och jag började om i Mjölby. Kom till|baka dit jag en dag börjat, det var
här jag hade gått i barnskola för sex år sedan. Här var det bättre, min nya
styvmamma hette Maricka och jag hade fått två nya halvsyskon. Men ändå
fattades något. Jag kunde ju ingenting i skolan och trodde att jag skulle
få gå om femman. Jag lärde känna en kille som hette Daniel, han trodde
också att han skulle få gå om femman. Cirka två månader innan sommarlovet
lärde jag känna en tjej som hette Martina. Vi blev bästisar, vi i femman
fick reda på att vi skulle gå i sexan i en annan skola, en högskola med
sjuor, åttor och nior.
Jag och min nya bästis Martina kom till skolan på morgonen och var
jätterädda. Men det gick fint och vi gick sexan ut här på Nykil och i
slutet av sexan åkte vi till lisseberg hela klassen. Sjuan gick jag här på
Nyk|ilskolan också. Vi hade nya klasskamrater i sjuan och vi var otroligt
olika allihopa, men vi klarade oss fint. I åttan var vi den bråkigaste
klassen på skolan, men nu i nian är det bara tråkigt. Alla bråkar och är
osams i klassen, och jag och Martina håller oss bara undan.
Vi har nyligen valt gymnasielinje och jag valde hantverkslinjen. Jag tror
det var ett bra val, jag älskar ju att klippa folk, prata och sminka folk.
Nu ska jag bara gå ur nian sen uppnar sej en ny värld för sjätte gången på
nio år.