3 – Sida 31 – Skrivbanken

Skolbyten!

Känslorna om skolan varierar. I alla fall mina. När jag har mycket läxor
och min mamma tjatar om dem tycker jag skolan är botten. När allt flyter på
bra känns skolan inte alls så dum, men jag tycker inte att man går till
skolan för att träffa kompisar utan för att lära sig saker. I 1: an och 2:
an tyckte jag tvärt om. Jag gick på en liten skola vid namn Hådalen och
komp|isar var det viktigaste i skolan. I 2: an började min familj leta
efter hus och det föll sig så att huset de till sist köpte låg mitt emot en
skola som hette Ockeryd. Först hade vi tänkt att jag skulle ha gått kvar på
Hådalen, men när vi nu hade en skola som granne så bestämde vi att jag
skulle byta till den. Mamma ordnade så att jag i slutet av 2: an fick åka
och hälsa på i klass 2A som jag sedan skulle börja i. Jag var jätte|nervös,
men alla var jättesnälla och vi lekte och hade kul. Vi flyttade in i vårt
hus under sommar|lovet och när första skoldagen kom var jag nerv|ös igen.
Mamma lugnade mig så gott det gick och skickade sedan iväg mig till skolan
med orden: ’Det ordnar sig ska du se’. Jag trodde henne inte och fjärilarna
dansade i magen, men så fort som lektionen hade börjat kändes allting bra
igen. Åren flöt på och helt plötsligt hade jag börjat 6: an. Nu hade alla i
klassen valt ett B-språk och dom lektionerna skulle hållas i Skravesko|lan
som låg 15 minuter från Ockeryd. I början tyckte jag det var pirrigt att ha
franska-lektioner i Skrave eftersom skolan var större än Ockeryd. De stora
eleverna gjorde väl också intryck. 6: an gick och sommarlovet kom. Några
dagar innan skolan började började paniken växa. Nu skulle jag börja i 7:
an och flytta till Skrave. En ny klass skulle jag också gå i, men fastän
jag kände några sedan förut var jag nervös. När den första skoldagen hade
kommit var jag lugnare, men klumpen i magen var kvar. Allt gick bra och
lärarna verkade bra. När jag började trodde jag att jag aldrig skulle lära
mig att hitta i den enorma skolan, men bara efter ett par dagar orienterade
jag mig med lätthet. 7: an och 8: an flög förbi i rekordfart fast jag
kanske inte tyckte det just då. Nu i 9: an ska man plötsligt välja sin
framtid. Man måste välja en gymnasielinje och klumpen i magen kommer fram.
När man efter mycket om och men till slut lämnat in val-lappen upptäcker
man en viktig sak. Betygen måste höjas! Lärarna får en knäpp och proven
bara haglar ner över oss stackars elever. Mitt i alltihopa dyker de
nationella proven upp och vi elever försöker göra vårt bästa, men är rädda
att det inte räcker. När man överlevt alla prov börjar man tänka på hur det
blir på gymnasiet. En termin kvar att gå i en välkänd skola och sedan ska
man flytta igen. Om jag kommer in på den linjen jag valt kommer jag att gå
på Roslagsskolan och den skolan är stor! Jag har samma oro för storleken på
skolan som jag hade i 7: an. Jag kommer nog att lära mig att hitta i Roslag
också, men det känns inte så just nu.
Jag kommer att sakna Skraves lärare, men inte dess elever.
// Linda 9E

Min syn på skolan

Hej!
Jag heter Chang och är 16 år.
Jag går i den sista terminen i sundbyskolan. Jag tycke att skolan är roligt
men det som är tråkig gast är att vi har för littet Idrott lektioner.
9c den klassen som jag går i nu vi har nästan inga sov morgon föruttom
fredagar. Då har Jag kvarsittning.
Maten i skolorna är änuväre vi får fisk Nästan varje Tisdagar och korv med
mos får vi ibland.
Jag tycker också onödigt med predigad och objekt och så, var har Jag för
nytta av dem i framtiden. Det som är dåligt är Bild, förat den är
långtråkig. Det var allt som är nekativ med skolorna.

Förat skolorna ska blir bättre ska man får mer idrott lektioner tidena ska
vara längre.
vi måster få frukost på morgonen och längre raser.
Sommalov ska vara längre och stopa rasister att bråka med invadrare.
De som är mobba ska får bytta skolan. Han/Hon Som ser en mobba kille master
sägar till lärare.

Man måster ser till Han/Hon Som är mobba ska trivast in i skolan.

Det som är Posetiv i skolan.
Är att man skänne männikor man inte har sett Förut. och man får gratis mat.
De son bor lång från skolan får buskort som är gratis också.
Skolarna är också bra för invadrare Tex man lära sig mer kunskap man får
nya vänner och levar i en annat kulltur.
skolan är inter bara viktig för invandra det käller också svenskar.
Man måster har betyg föratt kunna gå in i ett program uttan skolan har man
inga betyg.
Der bruka min mamma säga till mig uttan betyg är det inga jobb man kan söka
sig till.

Det är allt Jag skriver till dig.
Mr skolminister.

Har det så bra

Hej då

Att byta skola/att byta klass!

Det var en tidig sommarmorgon.
Jessika vaknade av att solen sken in genom fönstret. Hon ville spendera sin
sista lovdag i solen. Hon och hennes kompis Sarah gick till stranden, dem
träffade många snygga killar som dem började prata med. Kvällen kom och det
var dags att åka hem igen. Jessika somnade tidigt eftersom hon ville vakna
så fort som möjligt så hon fick träffa sina kompisar igen. Klockan närmade
sig midnatt och Jessika vaknade av några viskningar från köket.
Hon smög dit för att se vad det var. Hon gick försiktigt ner för den smala
trappan. När hon kom fram så såg hon att det var hennes mamma och pappa som
satt vid köksbordet och småpratade.
– Hur ska vi kunna berätta det för henne utan att hon blir allt för ledsen?
sa hennes mamma.
– Vi säger det bara rakt ut. – Vi måste flytta – . Jessika skakade till av
rädsla, hon såg att hennes mamma var orolig.
Jessika började få tårar i ögonen. Lars, som var hennes pappa fick syn på
henne.
– Lilla gumman, jag antar att du har hört oss? Vi måste åka om tre timmar.

Efter mycket om och men, så åkte dom iväg. Hon fick aldrig tid att ta
farväl till sina kompisar Dom flyttade till Stockholm.
– Är ni nöjda nu? frågade Jessika, nu när ni har tagit mig bort från alla
mina kompisar? Och vilken skola hade ni tänkt att jag skulle gå på?
Jessikas föräldrar åkte direkt till en skola och sa att hon skulle hoppa
av.
Hon trodde att dom skämtade när dom sa så. Men hon gjorde som dom sa, och
gick in i skolan. Det kom fram en lärare som sa:
– Hrrm. du är Jessika va? den nya tjejen?
– .Ja.Jo tydligen. sa Jessika.
Läraren tog med henne till ett klassrum. Hon fick en stor chock när hon såg
klassen. Den var helt tvärtom hennes andra klass. I hennes förra klass så
var alla noga med skolan och sitt utseende.
I den klassen som hon tydligen skulle börja i, var dom inte sådanna. dom
var punkare, alla hade svarta kläder och tuppkam, även tjejerna. Dom skrek
och kastade flygplan och sudd på läraren.
Jessika blev rädd.
Läraren som tog henne till klassen ställde sig på katedern och skrek:
– Var nu tysta! ni har en ny elev i klassen. Ingen brydde sig.
– Du kan sätta dig där, sa läraren och pekade bort mot en bänk som var
mellan två stora kraftiga punkare.
Hon gick lugnt och försiktigt fram till sin blivande plats.
Hon kände att hon fick något i huvudet. Det var ett pappers flygplan, hon
tänkte ignorera det men såg hon att det var nåt skrivet på det. Hon böjde
sig sakta ner för att ta upp det.
Hon tog med det till sin plats och vecklade upp det. Hon läste det tyst för
sig själv. ”Jag var också ny här för ett år sen, jag blev lika chockad som
dig, men tro mig när jag säger: du bli van”
Jessika höjde sitt huvud för att försöka lista ut vem det var, men hon
sänkte sitt huvud lika fort när hon märkte att alla de andra satt och
tittade på henne med skrämmande blickar.
Hon blev bara mer och mer rädd.
När matematik lektionen började, började naturligtvis hon att räkna.
Plötsligt så fick hon se som en stor geggklump hamna mitt i boken, hon
tittade försiktigt upp och fick syn på en ful, stinkande ”gris”. Han
började bara att skratta.
Då förstod hon att han hade spottat i hennes bok. Så var hela hennes dag.
När sista lektionen kom, fick hon nog, hon var trött på att bli behandlad
som skräp.
När samma elev kom och var redo att spotta i hennes bok så var hon berädd.
När han hade spottat i boken så reste hon sig fort och tittade in i hans
ögon. Alla blev tysta, Ingen hade någonsin vågat titta in i hans ögon.
Han fortsatte bara att skratta.
– Varför skrattar ni inte? skrek han till dom andra.
Jessika tittade fortfarande in i hans ögon.
– Tror du att du kan psyka mig eller? jävla missfoster? sa han och
skrattade.
Alla andra som brukade skratta MED honom var helt tysta.
Tillslut så öppnade Jessika munnen, men innan hon hann säga något så avbröt
Jocke henne (Han som var dum)
– Nej men titta, ska du våga prata nu? Jessikas temprament blev agresivare.
Jocke fortsatte att kalla henne dumma saker. till slut pratade Jessika:
– Men tror du att jag ville byta skola eller klass? va? tror du det?
Han blev tyst.
– Hur tror du att det känns att behöva flytta från sina kompisar och komma
till en sån skitklass som den här?
Jocke försökte låta tuff och sa:
– Men tigger du om stryk eller?
– Du tror att du är så tuff, att du äger den här klassen, men då ska jag
berätta för dig att du har fel! sa Jessika
Alla i den här klassen har lika mycket rätt att komma med sina åsikter.
– HaHaHa! här ÄR det jag som bestämmer eller hur? sa han och tittade på dom
andra.
Dom sa ingenting, bara gick fram till Jessika och stod bredvid henne,
tittade på Jocke och sa:
– hon har rätt, vi börjar också tröttna på att du bara styr och ställer med
oss.
– Va fan säger ni?! skrek Jocke
En utav dom tog sig mod till att säga:
– Du behandlar alla nya som skit! Hon kommer ju från en annan skola! en
annan stad! har inga kompisar, och det är så här du behandlar henne?
Jocke blev nästan lite rädd när han hade alla emot sig.

Jessika var nöjd över att ha ändrat hela klassen från det att dom var
bråkiga till sådanna elever som var i hennes förra klass.
När hon kom hem så väntades hennes föräldrar att hon skulle vara sur på
dom. Dom fick en stor chock av att hon var glad och positiv. Hon gick fram
till sina föräldrar och gav dom en stor kram och sa:
– Den här dagen var perfekt! Jag sa ifrån dom som var dumma mot mig och jag
fixade den bråkigaste klassen till den klassen som var duktigast.

Slut.

Lära för Livet!

I början av högstadiet såg jag på skolan som något tråkigt man blev tvingad
till, inte något som var bra och hjälpte mig, bara roligt att få träffa
vännerna.
Senare i åttan började jag gripas av panik, detta var i samband med mitt
första betyg. När jag såg detta kännde jag bättre än så här kan jag. Första
terminen i 9: an såg jag på skolan som en hjälp att få den kunskap jag
kommer behöva. Jag började ta skolan på allvar. Ibland behövde jag inte äns
läsa på ett prov, för att jag varit med och lyssnat på lektionerna.
I SO: n hade vi nu fått en ny lärare. hon hade blivit utbildad för gymnasie
nivå, detta märktes på både henne och våran klass. På hennes lektioner var
det studiero. Detta var väldigt bra för kunde man hänga med på hennes
föreläsningar förstod man nästan allt Denna lärare gav mig nytt hop om att
få gå ut 9: an med bra betyg. Vi fick även en ny lärare i Svenska, hon var
inte en utbildad lärare men ändå fick hon oss att lyssna och förstå. Hon
hjälpte mig med mitt språk och stavning. Hon gjorde det faktist ganska
roligt att gå på lektion (det är ganska viktigt efter 9 år).
Sen femte klass har både jag och mina föräldrar bett om extra hjälp med min
stavning, men nekats detta. Lärarna sade varje gång att man inte går på
stavningen längre.
Vi trodde dem men tyckte ändå att man borde kunna göra något åt mitt
problem, det är ju ändå viktigt att kunna stava.
Sen vi fått dessa nya lärare har jag förbättrat mig, börjat göra saker för
att underlätta min utveckling, som exempelvis tagit den hjälp jag kan få av
mina lärare, genom att han eller hon visar mig vad jag kan göra bättre.
När jag sen fick mina första betyg i 9: an märkte jag vilken hjälp jag hade
fått. Jag hade nämligen höjt mig i 5 ämnen.
Med detta vill jag bara säga att det är inte bara ämnena i sig som är
viktiga, läraren har även en stor påverkan!

Trots att jag har förbättrat mig så i skolan har jag nu valt att gå på Riks
handbolls gymnasiet!

Att byta skola/Att byta klass

När jag gick på lågstadiet så bytte jag klass väldigt ofta, men jag hade
inget val. Det bara blev så. Precis när alla i klassen lärt känna varandra
och börjat umgås så fick vi splittras. Jag var rätt liten då så jag minns
inte vad lärarna hade för argument, men vi i klassen protesterade.
Det var spännande och nervöst att byta klass, men jag lyckades skaffa mig
nya vänner. Det är ju positivt på ett sätt, men även negativt, eftersom man
oftast glömmer bort de andra vännerna som fick gå i en annan klass. Man
tappar kontakten med dem väldigt lätt.

Att byta klass och att byta skola känns inte lika dant alls. För om man
byter klass så är man kvar i samma skola, men byter man skola så kommer man
till en helt annan miljö, och det kan vara svårt att vänja sig. Fast jag
trivdes rätt bra här på skolan i början, när inte ”allvaret” dragit igång.
Nu är det sån press på oss elever från alla lärare, och skolmiljön har
försämrats med åren. Klotter överallt, spott på golvet, snus i taket m.m. Å
andra sidan är det kanske bra att vänja sig vid all press, för vi slipper
nog inte undan den på gymnasiet heller.
När jag skulle byta skola var jag jätte nervös, jag trodde inte att jag
skulle trivas, trots att de flesta som redan gick där gav skolan bra
kritik. Det var när vi började här som alla klagomål drog igång. Inte
precis i början, men efter ett halvår kanske. Vi gav skolan dålig kritik
hela tiden, och jag tror att det inspirerade andra elever till att tycka
lika dant.
Klassen jag placerades i var okej, fast vi hade aldrig haft en bra
sammanhållning. Det har alltid varit nån som inte är omtyckt eller några
som ständigt bråkar. Man var faktiskt mycket snällare på lågstadiet, och
jag var t.o.m mer social av mig då. När jag hade bytt klass kunde jag bara
gå fram till någon och börja prata. Det vet jag inte om jag skulle kunna
nu. Det finns folk i klassen som jag aldrig har pratat med under de här
åren, och det bevisar ju våran dåliga samman|hållning. Jag gillade skolan
mer när jag var mindre. Då var allt roligt, och de flesta var sociala och
trevliga.
Det är inte lätt att komma till en ny klass/skola om man är blyg av sig,
det är många som är det nuförtiden. Jag tror att det är viktigt att ta
initiativ när man är ny nånstans, annars kommer man nog inte långt. Man kan
inte alltid ta för givet att alla andra tar första steget och börjar prata,
utan man får tänka om i så fall. Klarar man av det så klarar man nog det
mesta här i livet. Och det är nog viktigt och lärorikt att övervinna den
känslan, att man inte vågar något, man får bättre självförtroende och blir
mer säker på sig själv.
Jag själv var väldigt blyg när jag började här (är det fortfarande), men
jag hade gamla kompisar i klassen som jag umgicks med till en början.
Senare blev jag lite mer social och hittade nya bekantskaper, men de gamla
bekantskaperna finns dock inte längre. Det var massor med bråk och
missförstånd som gjorde så att banden mellan mig och några andra bröts. Men
jag tog det ganska bra, ’livets nedgångar gör att man uppskattar
uppgångarna mycket mer’. Även om ’uppgångarna’ är relativt säll|synta
gällande mig nuförtiden, så uppskattar jag dem väldigt mycket.

Om jag nu ska dra en slutsats så skulle jag vilja skriva att åsikter och
känslor angående skol- och klassbyten är individuella, men de flesta tycker
nog att det är spännande med både miljöbyte och nya ansikten.

Du berättar med ett djup ang att byta skola. Du reflekterar och
funderar. Det är tydligt. Relationer till varandra är huvudtemat. Språket
är bra. VG

Att byta klass/Att byta skola
Under min skolgång har jag blivit tvungen att byta ut det mesta. Det
började med att jag fick en lite konstig lärare i ettan. Jag kan inte
riktigt förklara vad jag tyckte var konstigt med Ida, som vi kallade henne.
Kanske var det att hon alltid gick runt i klassrummet och pratade om sig
och hennes barn eller så var det att hon aldrig blev arg hur mycket vi än
bråkade.
Eleven markerar nytt stycke, både med ny rad och indrag När jag började
tvåan blev Ida gravid och vi blev tvungna att ha en annan lärare. Jag blev
då ganska orolig för att den nya läraren skulle vara elak och ännu
tråkigare än Ida. Den nya läraren hette Agneta och hon var betydligt mer
livfull än Ida. Agneta var dessutom en ”MCknutte” och det gjorde det hela
lite roligare. Under mina två första år i skolan hade jag lärt mig läsa,
skriva och räkna. Jag gillade Agneta mer än Ida och därför lärde jag mig
också mer med henne.
Sedan kom trean och Ida var tillbaka. Halva min klass hade dessutom bytts
ut så man kan väl säga att det var ganska nytt. Treans läsår gick förbi
utan några problem och vi hade avslutning i Nybble kyrka precis som åren
innan. Men när vi slutade fick vi reda på att alla klasser på skolan skulle
göras om till ett/tvåor, tre/fyror och fem/sexor. De blandade klasserna
gjordes nog för att eleverna skulle hjälpa varandra. Jag tyckte då precis
som nu att det var en mycket dum idé att göra så. I fyran tyckte jag att
klassen var dålig, samtidigt som min lärare Sonni var en riktig typ. Han
brydde sig inte ett dugg om vad vi gjorde eller hur det gick för oss i
skolan. Sonni hade vi som tur var inte längre än en termin.
Andra terminen i fyran blev bättre än den första tack vare Siv som blev vår
nya lärare. Jag trivdes inte så bra i klassen men man var ju tvungen att
jobba ändå. Det enda som var kul i skolan var att leka med kompisar på
raster och att gå hem.
Femman började och jag fick börja i en ny klass. Jag fick två nya lärare.
Jag kan bara komma ihåg att den ena hette Jens. Mina minnen av den andra
läraren är bara att hon var en sur tant som troligen bara arbetade på
skolan för att hon inte kunde få något annat arbete. Vi hade också en
tredje lärare i ett eller två utav våra ämnen. Hon hette Lisa Jensen och
kom från Dannmark. Jag var mycket trött på att gå i den klassen jag hade
då. Det förekom mobbing i klassen. Nästan alla i klassen mobbade en tjej
som var helt liten, dum, likblek och hade utslag i hela ansiktet. Vi
kallade henne för liket. Jag var faktiskt så trött på klassen och lärarna
att jag bara satt och ritade på lektionerna. Detta resulterade i att jag
nästan fick gå om. Det enda som räddade mig från det var att jag alltid
fick bra eller mycket bra resultat på proven.
Äntligen börjar sexan och jag är en av de största på skolan. Ny klass igen
och nu slapp vi den sura tanten till lärare och hade bara Jens och Lisa.
Jens var vår klassföreståndare. Lisa var en mycket sträng lärare men hon
var också den bästa jag haft. Hon gjorde oss rädda för henne och det
resulterade i att vi gjorde alla läxor och alltid vårt bästa. Den nya
klassen var mycket godkänd och jag trivdes bra. Om jag skulle fått betyg då
skulle jag nog haft MVG eller VG i alla ämnen. Jag fick umgås med
kompisarna mer i skolan och det gjorde mig pratigare och gladare än förr.
Jag längtade så efter att få slippa den lilla skolan så kallad
Kvarnabyggdsskolan.

Nybblebo! Äntligen högstadiet och ett steg närmare vuxenlivet. En helt okey
klass med många lärare och roligare lektioner. Det var i alla fall vad jag
trodde när jag började. Efter ett tag insåg jag att det inte var så kul att
byta skola. Många kompisar börjar i andra klasser och man blir tvungen att
lära känna nya lärare och nya elever. Trots detta tyckte jag att det skulle
bli kul att gå i sjuan. Jag kunde gå i samma klass och samma lärare i tre
år. Självklart byttes några lärare ut men jag har bara varit missnöjd med
en av lärarna. Han hette Nils-Erik och var en gammal outbildad gubbe som
bara pratade om socker hela lektionerna fast vi redan hade gjort allt om
socker.
Nu ser jag fram emot att få börja gymnasiet och träffa nya kompisar. Det
ska bli mycket skönt att slippa alla onödiga ämnen.

Mina skolår

Vad har skolan egentligen betytt för mig? Ser jag tillbaka på mina skolår,
har den med stor sannolikhet betytt mycket. Det har inte bara varit en
plats för lärande, det har även varit en gemensam träffpunkt för personer i
min egen ålder. Det är en plats där man känner sig välkommen och kan knyta
nya vänskapsband.
De senaste nio åren har varit fulla av nya intryck och förväntningar. Trots
det har skoldagarna inte alltid varit lätta att ta sig igenom.

MINA TRE BÄSTA ÅR

För ett tag sedan fick jag en fråga. En fråga som kan ha många olika svar.
Den löd;
– Vem har varit din bästa lärare?
Jag blev relativt förvånad över hur lätt det var att svara. Jag har haft
många olika lärare, varav de flesta har varit bra, men av någon anledning
svarade jag att min första lärare, i klass ett till tre var min bästa.
Det är nog inte så svårt att förstå. Det var tillsammans med henne jag för
första gången fick träffa mina klasskamrater. Tjugo personer som jag skulle
lära känna väl. Det var också hon som skulle ge mig grunden till allt jag
kan. Jag mins en mycket spännande dag ettan, en av de allra första. Det var
en sådan där dag som man inte ville missa för något i världen. – Hela
klassen skulle gå på skattjakt.
Att det var vår lärare själv som gömt skatt|kistan i det ihåliga trädet
förstod antagligen alla. Det var dock inget man fäste sig vid, en skatt är
alltid en skatt.
Jag mins att det var jag som fann den svarta, något slitna, asken och fick
bära den in. Inne i det stora ljusa klassrummet, sittande i en ring, kom
det stora ögonblicket, asken skulle öppnas. Alla var förväntansfulla och
iakttog noggrant när locket fälldes upp. Asken skickades runt och alla fick
välja något som man tyckte extra mycket om.
När det blev min tur tog jag mig en titt, och plockade upp en brosch som
föreställde en fjäril. Det var en mycket vacker fjäril, i blänkande guld
med klarblå vingar.
Skatterna som vi valt visade sig vara mycket olika, allt från puttekulor
till silverhalsband. Vår lärare berättade för oss vad syftet med vår lilla
utflykt var. Hon sade att var och en av skatterna betecknade oss. Trots att
alla var olika passade alla ändå in, och ingen skulle känna sig utanför.
Själv tycker jag att det var mycket bra sagt, att på ett sådant bra sätt få
oss att förstå vikten av att hålla ihop.

I ettan och tvåan gick vår klass i ennet D. Det inebar att vi gick i gula
paviljongen. Det är numera riven men låg precis vid infarten till skolan.
Skollokalen låg lite utanför resten av skolan, jag tror att det var bra.
Det fick oss att komma närmare varandra.

Vi hade dock otur, vår paviljong blev angripen av myror och mögel, vilket
ledde till att den revs. Det ledde i sin tur till att vi blev tvungna att
flytta upp till de andra. Det kändes lite sorgligt, men det visade sig att
det ändå skulle fungera bra.

Mina första år i skolan gick väldigt bra. Jag lärde mig att läsa och att
räkna, och tyckte att det var allmänt roligt att gå i skolan.
Men även dessa år, som alla andra hade ett slut.
Jag mins den sista dagen i trean, avslutningen. Det var en varm och solig
dag och vi gick i klänning eller kortbyxor allihopa.
Innan vi gick hem fick vi en kram och en ros samt ett diplom av vår lärare.
Jag var ledsen, ville inte ha en ny lärare, ville gå i trean för alltid.
Det var inte möjligt, det visste jag, men man kunde alltid önska.

EN TID MED FÖRÄNDRINGAR

På mellanstadiet hände mycket på en gång, byte av lärare blev allt
vanligare, och inget var längre sig likt.
Trots att situationen blev mer och mer otrygg, gjorde vi ändå vårt bästa.
Det var inte alldeles ovanligt att vi inte hade någon lärare på
lektionerna. De visste att vi skötte oss ändå. Visst gjorde vi det, till en
viss mån. Vi kunde sitta och läsa tyst själva, men inte hur länge som
helst. Kom det ingen lärare inom en timma var det inte så konstigt att vi
hittade på något annat.
Så får det egentligen inte gå till, visst vi förstod att även lärare kunde
bli sjuka, men man kan inte lämna en klass ensam en så lång stund. Inte
utan att ens tala om vad vi skulle göra, även om man vet att klassen sköter
sig och klararar sig på egen hand.

Bristen på lärare var ändå inte den enda förändringen. Kravet och pressen
på att vi skulle göra bra ifrån oss ökade även den. Ordet ”prov” var
plötsligt ett ord som alla viste var det var. Det var inte så att vi
började med ett fåtal och sedan ökade på. Jag kan med stor säkerhet säga
att vi hade fler prov och läxor i sexan än vad vi hade i sjuan.
Det blev mycket jobbigt och slitsamt i längden. Ändå tror jag att det var
bra att vi fick pröva på det också. Jag kan inte tala för alla, men själv
hade jag antagligen inte tagit lika mycket ansvar för prov och läxor som
jag gör nu om vi inte fått pröva på det innan.
Vi hade en lärare som var mycket förtjust i muntliga redovisningar. Trots
att det var det värsta jag visste, bet jag och de flesta andra ihop och
verkligen försökte. På grund av detta har jag nu inte lika dåligt
självförtroende och har inga problem med att tala inför en grupp. Något som
käns otroligt skönt.

KLASSRESA – EN FRÅGA OM PENGAR

På mellanstadiet började vi även fundera över vår kommande klassresa. Vi
blev plötsligt medvetna om att pengar inte växer på träd. Vi hade stora
planer för vår klassresa. Allt ifrån London till Mount Everest. Den senare
idén lades dock ned relativt snart.
Alla våra idéer fick oss ändå att börja spara pengar.
Vi anordnade bland annat discon. När vi gick i sexan var det oerhört
populärt att gå på disco, vilket ledde till att vi tjänade en slant på det.

Ett tag försökte vi oss också på att anordna operation dagsverke. Detta
gick mindre bra då det inte var någon större efterfrågan av hjälp från våra
föräldrar.

Vi kom aldrig till varken England eller Mound Everest, men stämningen i
bussen var ändå god när det bar av mot Skara Sommarland. Det visade sig att
det skulle bli väldigt roligt. Vi sov på en campingplats precis utanför
ingången. Vi badade, körde Go-cart, åkte bergochdalbana och prövade lyckan
vid lotterierna. I det stora hela tror jag att vi hade lika roligt där som
vi skulle haft i London.
I och med resan var även mellanstadiet slut för vår del och våra
förväntningar inför högstadiet vaknade till liv.

HÖGSTADIET – TRE HÅRDA MEN SPÄNNANDE ÅR

Högstadiet innebär att man får skåp. Det kan tyckas vara en liten detalj i
sammanhanget, men det känns som en ganska stor grej ändå. Högstadiet
innebär även mer ansvar. Du blir inte påmind om läxor och liknande lika
ofta.
För mig innebar det även att jag bytte kompisar. En av mina allra bästa
flyttade, och det var bara att ta nya tag. Det hela löste sig dock bara
bra, och nu har jag långt många fler kompisar än innan.
I sjuan var arbetssättet mycket likt det på mellanstadiet, det var ingen
stor förändring i det avseendet, det känndes skönt att få en liten
mjukstart innan allvaret och betygen börjar i åttan.
Årskurs sju flöt förbi ganska fort. Sommarlovet kom och första året av tre
var förbi.

I åttan och nian förändrades allt, både till det bättre och det sämre. Det
var spännande att få betyg, men det innebar även en hel del press som
ibland blev outhärdlig.

I både åttan och i nian var vi ute på prao. I åttan tillbringade jag min
tid på min pappas dåvarande arbete. ABB i Kungsbacka. Det var roligt, men
jag tror inte att det gav mig något. Det var inte alltid jag hade något att
göra, vilket gjorde dagarna långa.
I nian prakticerade jag på Ica i Sandsbro. Där gick det inte en minut utan
att jag hade något att göra. Däremot var arbetet både enformigt och
tråkigt. På grund av det tror jag inte att det är i en livsmedelsaffär man
kommer finna mig som vuxen.
Jag ska nog försöka satsa lite högre. Jag valde den samhällsvetenskapliga
linjen på gymnasiet, främst för att jag är intresserad av språk och so.
Just nu sparar jag och min klass för fullt till vår klassresa i maj. Vi har
bestämt os för att åka till Prag. Jag tror att det kommer bli mycket
roligt, och jag kan inte neka till att förväntningarna är höga.

EN OVISS FRAMTID

Vad jag ska ta mig för i framtiden är jag mycket osäker på, jag litar på
att det löser sig på bästa sätt ändå.
Oavsett hur det blir är jag nöjd med mina skolår och mina klasskamrater.
Jag kan nu efter nio år säga att jag inte skulle velat gå i någon annan
klass.

Att byta skola/Att byta klass

Nu har jag gått ut sexan och njuter av mitt sommarlov, nu är det inte långt
kvar innan jag börjar i sjuan och jag längtar verkligen inte dit för att
igår så fick jag reda på att min pappa har blivit erbjuden till ett nytt
jobb som han bara inte kunde tacka nej till, och han berättade att vi blev
tvungna att flytta och att jag skulle få gå i en ny skola
ny sida
Jag blev tyst en stund och sen efter några minuter så blev jag jätte arg
och började skrika att jag inte ville flytta ifrån mina kompisar och mitt
hem. Nu har vi flyttat och det är bara en dag kvar innan jag börjar i den
nya skolan, jag är jätte närvös tänk om eleverna är taskiga mot mig och om
lärarna är jätte stränga. Nu är det dags pappa ska skjusa mig till skolan.
ny sida
Jag är på väg in till mitt klassrum, jag går och sätter mig vid en ledig
bänk brevid en kille som heter Anton, vi två pratade ganska mycket om
skolan och lite om andra elever, han sa åt mig att inte kolla snett på
någon eller vara kaxig för då kunde det lätt bli bråk. Jag fick en ganska
schyst lärare hon hette Anna men hon kunde bli väldigt arg om man inte
lyssnade på vad hon sa.
ny sida
När jag kom hem efter skolan så ville mina föräldrar veta hur det hade
varit då berättade jag att klassen var bra och dem flesta verkade schyssta
och en del verkade ganska kaxiga, sedan berättade jag om hur mycket jag
saknade mina gamla kompisar. Jag har varit hemma hela dagen och inte gjort
någonting, det börjar bli sent så jag gick och lag mig i min säng.
ny sida
Nästa morgon gick jag upp 07:00, jag åt frukost borstade tänderna och åkte
till skolan. När jag satt i bilen så tänkte jag på vad jag skulle göra på
rasterna för jag kan inte bara sitta silla helt själv. Idag har det gått
ganska bra i skolan berättade jag för min pappa, han tyckte det lät bra.
Min pappa frågade lite senare om jag tror att jag kommer att trivas här och
det kommer jag nog att göra. SLUT.

Min syn på skolan.
Käre Skolministern.
Mitt namn är Johan Goel.
Jag är 15 år, bor i Spånga Morgongatan 15. Jag går på Vallentunaskolan men
ska snart börja gymnasiet. Det var när jag gav min gymnasie|ansökan till
Syo som jag tänkte efter hur skolan ser ut. Det är inte direkt en vacker
syn.

Skolan är för mig ett ställe där man tillbringar allt för lång tid på saker
som man glömmer nuförtiden.
ny sida
Eleverna har tappat respekten för lärarna och klasskompisar. Hälften av all
lektions tid går bort på dels dåliga lärare och dåliga elever. Dom flesta
lärare lyckas inte heller motivera sina elever till intresse inom sitt
ämne.
Skolkning förekommer i nästan varje klass. Det enda positiva med skolan när
man frågar andra är att man får träffa kompisarna. I en kort samman
fattning kan jag säga att skolan får många är onödigt.

Jag tror att man kan förbättra skolan genom lite friare val.
Det går inte att köra standard, standard i varje klass. Jag läste i ett
häfte från skolverket om SA-tid.
Det verkar ju vara någonting som skulle gå hem i alla högstadie skolor. Där
stod det också om att eleverna som kör med SA-tiderna lär sig att ta
ansvar. Och det är väl det som dom flesta eleverna är dåliga på. Dålig luft
i salarna är också ett problem. Okej att man blir lite matt av det men när
elever går hem under lektionen och skyller på ont i huvudet. Där är det
skandal.
ny sida
Så här skulle jag vilja att skolan skulle se ut.
· SA-tider, det kan bara bli positiva resultat.
· Strängare lärare, det är något som vi saknar i dessa år.
· Varierande lektioner, ingen har roligt av att göra samma sak hela tiden.
· Rök förbud, slippa dö tidigt, klara skolan bättre, komma i tid på
5minutersrasterna.
Det är väl ungefär så här som jag vill att skolan ska se ut.

Och nu ska skriva till dig käre skolministern en saga om Tomtar och troll
som vi för övrigt aldrig pratar om i skolan.
Sagan om Clodvig Sjögaffel.
En varm sommardag i den lilla byn, Åsneboda, var Clodvig ute i stallet och
gav sin åsna lite socker att tugga på.
– Idag du Klabben ska vi ut på en utflykt på ängarna de gröna, sade
Clodvig. Klabben tittade upp på Clodvig innan han åt upp resten av sockret.
ny sida
5 minuter senare styrde Clodvig ut vagnen ut ur byn.
– Härligare natur än här ute finns väl inte, sade Clodvig medan han
granskade de smaragdgröna ägarna med sina gyllenblåa backsippor stod reste
sig stolt i solen.
– Goddag Clodvig.
– God dag Elsa, sade Clodvig och tog av sig hatten och log vänligt.
– Får man fråga vad som händer sedan, undrade Elsa.
– Jag tänkte ha lite lunch ute i vår fina natur, Elsa kan väl följa med, sa
Clodvig
– Det var jättesnällt av dig att fråga, men
– Inga men nu, hoppa upp på vagnen, svarade Clodvig. Och så styrde vagnen
iväg.
– Här blir väl bra? frågade Elsa.
– Här blir alldeles utmärkt, svarade Clodvig. Dom slog sig ner under ett
stort pilträd nära en sjö.
Dom skulle precis börja äta då en fågel störtade ner och tog en smörgås.
– Det var allt en fräck fågel, sade Clodvig.
– Nåja, det var ju bara en macka, Sade Elsa då en annan fågel dök ner och
tog äpplet som hon hade i handen.
– Vad är det som händer? frågade Elsa nervöst.
– Jag vet inte, svarade Clodvig funderande.
– Men jag har hört att det finns dvärgar här som ställer till med
rackartyg, sa Clodvig.
– Säg det igen, sade en mystisk röst.
– Vem sa det där, frågade Clodvig.
– Säg det igen, så ser ni mig, svarade den mystiska rösten.
– Vad ska jag säja igen, rackartyg, dvärg….
Precis när Clodvig sa dvärg så uppenbarade sig en liten, liten figur.
Iklädd blå toppmössa
röda byxor, vit skjorta och grön tunika.
– Vem är du?
ny sida
Det där är allt jag kommer att berätta för käre skolminister, men om du är
intresserad av att läsa hela berättelsen så får du nog leta länge efter
den, efter som jag kom på den nu, och det är inte tack vare skolan utan
tack vare mitt eget intresse som skolan under tre år var nära att ta bort
från mig. Vad jag vill säga är att skolan inte skapar intressen. Den
tvingar oss bara att välja det som vi tycker passar oss bäst. Och dom
flesta elevers drömmar ligger inte i skolan.
sidbyte
Skolan tvingar dessa elever att krossa sina drömmar bara för att några
idioter har sagt vad som ska läras ut i skolan. Jag vet vad skolan försöker
göra.
Skolan försöker manupilera unga människor och ta ifrån dem sina drömmar.
Och ändå betalar vi för att gå i skolan. Det är ju ganska konstigt.
Personligen kan jag säga att det enda jag tackar skolan för det är att jag
fått kompisar. Jag menar, skolan nuför tiden klarar inte av att se till att
elever årskurs 7-9 får G i alla ämnen. Och det är inte elevernas fel.
Utan det är kommunens,samhällets , staten, skolan och föräldrarnas fel.

Det var allt jag ville säga.
Tack för att ni har läst detta brev.

Johan Goel Morgongatan 15 Spånga.
1987 – 0503 – 1589 johangoel@mailamaila.com

PS. Jag har två syskon. DS.

Mina skolår.
En lite småkylig dag i Augusti 1994 gick jag till skolan för första gången.
Jag minns att det var lite pirrigt i magen, som jag tror att fler hade den
dagen. Man var då 7år och var lite smårädd för alla stora pojkar i sexan.
För det fanns inge högstadie på min skola så sexorna va de största på
skolan. Jag klev in på skolgården som var rätt stor, det fanns t.ex en stor
grusfotbollsplan som det skulle visa sig att jag skulle spendera mycket av
min rast tid på. För övrigt fanns det också en brännbolls plan som många av
klasserna brukade använda på varma sommardagar. En ”snurrgunga” fanns det
också, det var ett traktor hjul som var fäst i en ställning som man kunde
snurra på. Nog om skolgården nu.

Jag hittade till slut till mitt klass|rum. Byggnaden som klassrumet låg i
hade svarta tegelpannor på taket och gult tegel som ytterväggar.
sidbyte
Jag klev in och va bland dom första, där inne var bara fyra st av mina
blivande kompisar.

Men denna första skoldag gick bra, ja faktiskt hela första terminen gick
bra. Jag hade hamnat i en bra klass och läraren var bra.
Åren gick och jag trivdes jättebra och vi blev äldre och äldre.
När jag fyllde tio var det dags och börja fyran.
I fyran fick vi ny lärare och från en annan lågstadie skola kom en till
klass till vår skola. För vi var ju inte lågstadier längre vi hade vuxit
och blivit tre år äldre.
I fyran fick vi även två nya ämnen. Slöjd och Engelska.
Jag minns att första dagen fick vi direkt testa på dom nya ämnena.
Och på slöjden fick jag sy-slöjd och inte träslöjd som jag hoppats på.

Hela fyran och femman gick bra och allt rullade på som vanligt. Men i sexan
hände det nåt. Vi slutade ”leka” på rasterna vi satt istället på nån bänk
och prata hela raserna. Jag vet inte varför men det blev bara så. I sexan
fick vi också välja ett nytt språk, spansk, fransk, tyska eller bas
engelska om man hade svårt för Engelskan. Jag valde tyskan det var det
språket pappa hade gått och jag tyckte det verkade kul. Då fick man också
gå med nåra av dom i parallelklasserna i skolan.

Nu var man ju störst på skolan men snart skulle man vara minst igen.

Ett år senare eller igentligen inte ett år men nästan ett år senare skulle
jag börja Sjuan på ny skola, i ny klass och med nya lärare. Då kom samma
känsla som när man börja ettan.
Men halva min klass skulle fortfarande gå i min klass efter att vi hamnat i
samma klass, Men några i klassen visste jag inte alls vilka det var.
Skoldagen gick bra.
Man fick även nya ämnen på högstadiet, ämnen som Teknik, data och
Hemkunskap.
ny sida
Jag hamnade återigen i en bra klass. Året gick och man började tröttna på
skolan, men i 8:an fick vi åka på nåra skolresor för att vila lite från
skolarbetet. Det var ju bra för ett tag.
Men skolan blev allt jobbigare fast det fanns inget att göra än att bara
kämpa på. I 8:an var ju också första gånge vi skulle få betyg.
På hösterminnen fick jag hyfsade betyg men dom bättrades på terminen
därpå.

I årskurs nio som det är nu är redan höstterminen över och där bättrades
betygen på ännu mer.

Snart är det ju dags för gymnasiet för dom flesta. Det är ju inget måste.
Men majoriteten går ju på gymnasiet.

Om några månader är grundskolan slut och jag tycker det gått bra för mej.
Det jag främst kommer ihåg är den träslöjdsläraren vi hade på
mellanstadiet. Arne hette han. Han var lite underlig tyckte dom flesta i
alla fall alla elever. Det gick rykten om att han blivit arg på en elev och
jagat honom och kastat yxa efter eleven men missat. Ska jag vara ärlig så
tror jag inte på det. Om det hade vart så hade nog inte han jobbat kvar där
idag.

Även mina skolresor som jag gjorde både under Låg,mellan och högstadiet
kommer jag väl ihåg.
ny sida
Mina första dagar i ettan och sjuan kommer jag också ihåg.
Många lärare kommer jag också ihåg Så som Polly Johansson den Svensk
amrikansk
talande data läraren. Hon pratade Svenska med mycket brytning.
Lät liksom som en blandning av Svenska och Amrikanska.

Så sammanfattar jag min grundskoletid och hoppas att jag får det bra på
gymnasiet. Förresten så hoppas väl jag att alla får det bra.
ny sida
Jag hoppas även att de som ska börja grundskolan eller går i grundskolan
får det lika bra som jag. För jag har haft det väldigt bra även om skolan
blir lite jobbig på slutet är det bara och kämpa på.
För skolan är viktig. Man lär sig mycket, träffar mycket kompisar och
skolan är inte minst viktig för jobbet som man vill ha när man blir äldre.

//Jocke Petterson