3 – Sida 30 – Skrivbanken

Min syn på skolan

Hej skolminstern.
Detta brevet som jag skickat till dig är mina åsikter om skolan som du
ville att alla nior skulle skriva. Mina första punkter är dom negativa. Min
första åsikt är att vissa lärare ger orätt vissa betyg dom flesta lärarna
har så kallade gulle grisar som får bättre betyg en vad dom skulle ha. Kan
man inte införskaffa ett system eller rent ut av en maskin som mäter vad
eleverna har fått in i skallen? Min andra syn punkt är att vi har förlite
aktiviteter på rasterna kan ni inte införskaff ett antal bollar eller
något? i så fall skulle elever tycka att det skulle va roligare i skolan.
Min tredje syn punkt är att man skall dekorera skolan lite bättre för till
fället är det rätt så grått för det enda man ser i korridorerna är
tegelsten och några gammla tavlor. Detta är något skolan har slarvat med.
Detta är mina tre negativa punkter. Under min skotid här på skolan har jag
också fått fram något posetivt om den. Min första posetiva syn pukt är att
vi har jäkligt bra lärare även om vissa sätter fel betyg i fall skolan
skolan fortsätter så här så blir det bra för dom elever som kommer efter
oss. Min andra syn punkt är att eleverna trivs bra i skolan med tanke på
att vi stötar varandra och ingen blir mobbad. Detta är nog den bästan
skolan som finns för vi trivs jätte bra i hoppa. Skolmaten är min trejde
punkt som jag vill nämna. Visst vi har bra skolmat men vi har dåliga tider
men jag vet att detta är svårt att fixa för alla elever ska ha mat men att
vi också har ont om tid. Jag tycker också att vi skulle ha fler practiska
ämnen som bild, musik och idrot men som sakt allting handlar om tid och
pengar. Nej nu har jag inget mer att skriva hoppas att du blir nöjd med
mina syn punkter och kanske något förslag går igenom ja vem vet. Mvh en av
dina bästa elever.

Förslag på förbättringar:
Tag bort dagisbarnen.
För bättra skolans salar och korridorer.
Bättre tider.

Mina skolår

När jag började ettan var jag ganska så nervös. Nu skulle jag ju börja mina
första läsår på Bodby skola. Man kände inte så många, bara dom man gått på
lekis med. När jag kom till skolan kändes det lite konstigt. Men mina
föreldrar gick och pratade med alla andra vuxna. Första dagarna kändes
ganska bra, gick väldigt mycket med min barndomsvän Magdalena, som jag känt
sen jag var fyra år. Hon var alltid glad och ville alltid hitta på någoting
konstigt. Vi lekte alltid både i skolan och på fritiden.

Men så började vi tvåan och jag och Magdalena var inte längre, hon var med
en annan tjej. Det var då jag och Maria började va med verandra. Vi hade
alltid jätte roligt. Men Magdalena blev nog lite avundsjuk, så då började
jag, Maria, Magdalena och hennes nya vän va tillsammans istället, sen kom
Elin också med i gänget. Vi hade väldigt roligt allesamans men vi gillade
inte Katrin riktigt så vi slutade va ny sida va med henne. Hon fick nya
kompisar. Vi blev ett litet gäng, då kom även Molly med. I då varande läge
hette vi PG som stod för Pretty Girls. Men så kom katrin helt plötsligt med
igen. Det var Magdalena som hade bestämt det. Så när vi började trean fick
inte Katrin vara med längre elle vi sa att vi hade lagt ner PG. När vi blev
PGC Pretty Girls Club började Katrin anklaga oss för att vi mobbade henne.
Vi blev väldigt arga. Så fortsatte det ett tag fram över vi fick sitta i en
ring med hela klassen, vi skrek eller ja Magdalena och Katrin grät. Det var
ganska så jobbigt, men då förstod vi inte att vi faktiskt varit taskiga mot
henne.
Så började fyran och Magdalena hade kommit på ett nytt namn, TG Turtle
Girls. Vi mimade till Spice Girls låtar in för hela klassen.

Men nu började även skolan bli jobbig, det var mer läxor än förut och
läraren vi hade då ställde mer krav än innan. Vi hade även börjat med
kvarsittningar och gissa vem som fick prova på det jo jag. Det började även
en ny kille på skolan hade hette Mikael, han var ganska så söt. Vi gjorde
många utflytker med skolan alla 4-5 tillsammans. Och alla var på Stakars
Mikael eller Stakare och Stakare han tyckte det var väldigt roligt. Lärarna
tyckte att vi var lite väll klängiga på han. Men det bryde vi oss inte om.
Vi var ju så kära iallafall jag. Vi gick mycket på disco och var jätte
tuffa tyckte vi.

Så kom feman med en väldig fart. Det kändes konstigt snart skulle hela
klassen splitras. Och valet till sexan kom. Då var vi skolans tuffaste dom
flesta snackade skit om oss men hade ändå en respekt. När vi fick tillbaka
papperna på vilken klass vi skulle gå med och med vem blev jag och
Magdalena väldigt arga. Vi fick inte gå tillsammans för det kunde bli gäng
bråk sa dom. Så paserade även feman förbi och det blev skolavslutning det
blev många tårar, men vi visste ju att vi skulle ses igen.
Så kom dagen då vi skulle börja i sexan på en helt ny skola. Man var
väldigt nervös, men som tur var hade jag Elin. Det kändes konstigt när man
satt där med alla främlingar. Men det tog inte lång tid innan jag kände två
av tjejerna i klassen Anette och Carolina. Sexan var rolig man tänkte inte
så mycket på läxorna för allt var så nytt och spännande. Sexan kom och
gick. När vi skulle börja sjuan var jag van kände alla i klassen. Det var
en sån underbar klass. Kände inte av att jag saknade dom andra längre. Det
blev fler och fler läxor och att blev jobbigare, lärarna ställde mer krav
än innan och jag blev sämre. Jag var orolig för hur det skulle gå i åttan,
det gick bättre än jag hade trott. Jag fick mitt första betyg och jag var
nöjd. Hade inga IG. Men det var många prov, men allt går om man vill, och
så var jag ju kär. Jag hade jätteroligt, nu hade även killanrna i klassen
börjat prata med mig ordentligt.
Det kändes bra att veta att alla i klassen nått sådär gillade mig. Åttan
tog slut och man fick ett betyg till det var också bra.
Så kom nian med stora kliv alla sa att det skulle bli jobbigt men så
farligt är det inte. Skolan är väldigt lätt nu och det är ju sista året
innan gymnasiet. Så man försöker väll så gott man kan. Klassen är jätte
bra, vi är som en stor familj om man säger så. Tycker väldigt mycket om
både klassen och lärarna.

Att byta skola
Jag har precis börjat i 7:an på en ny skola. Man fick ju välja vem i
klassen man ville ha med sig. Jag valde då mina bästa kompisar Sofia och
Sara. Men tyvärr fick jag inte någon av dem, men dem hamnade i samma klass.
Vilket jag tycker är orättvist, men som jag alltid får höra utav mamma:
”livet är orättvist”. Jag har pratat med rektorn om att jag vill ha mina
vänner i min klass. Han säger att han inte kan göra något. Säkert han är
bara för lat och han orkar inte hjälpa mig.

Första dagen jag började, så hade jag ingen att umgås med. Alla andra hade
ju redan sina kompisar och behövde inte någon mer i sitt ”gäng”. Men som
tur var, så placerade våran lärare ut oss. Det var tur för annars skulle
jag säkert sitta ensam i ett hörn och jobba. Dom som hamnade vid mig var
klassen tuffingar Hanna och Fia och den super söta killen Tomas. Det var
mest dem tre som satt och pratade. jag satt bara och lyssnade. Men helt
plötsligt så börjar Hanna att prata med mig.
– Var har du din kompis då? sa hon med spydig röst.

– Eeee….. Dem går i en annan klass, sa jag med en darrig röst.
– Så du känner ingen i klassen?
– Nepp….
– Du kan hänga på oss sedan, om du vill?
– Visst, om de är okej med er?
Jag var så glad att jag ville spricka. Jag trodde aldrig att dem ville bli
kompis med mig. På rasten så följer jag med dem till rök|rutan. Dem ställde
sig där och började och röka.
– Vill du inte ha ett bloss? frågade Fia.
– Nej tack, jag har aldrig testat!
– Men någon gång måste vara den första.
Så jag tar ciggen och drar ett bloss.
– Det var väll inte så hemskt?
– Nej det var faktiskt ganska gott.
Fast igentligen höll jag på att spy.
Jag tittade ner på klockan och såg att vi hade börjat.
– Vi har börjat! sa jag och var på väg att gå in.
– Som om vi skulle bry oss! sa Fia tufft.
– Häng på oss ner på stan vet jag! sa Hanna.
– Men får vi inte kvarsittning då? sa jag.
– Säg bara att du mådde dåligt. Det ska vi göra.
Vi gick ner på stan och tittade i affärerna. Där nere hittade jag en snygg
tröja som inte hade stöld märkts.
– Sno den! sa Hanna tyst.
– Men tänk om dem kommer på mig!
– Det gör dom inte! sa Pia.
– Har någon kommit på oss tidigare, eller?
– Har ni tagit något från varje affär vi har varit i? sa jag tyst.
– Ja det är klart. Hur tror du annars att vi har råd med cigg? Vi kommer
inte från någon jävla socitetsfamilj! sa Pia och lät nästan som att hon
skulle börja gråtta.
Jag gick in i provhytten och satte på mig tröjan under alla mina andra
tröjor.
När jag går ut så känns det som att jag håller på att dö. När jag väl
kommit ut, så känner jag mig hämsk. jag har aldrig gjort så här innan. Men
Pia och Hanna blev helt plötsligt stolt över mig. ev. radbrytning När
jag kommer hem, så sitter mamma och skriker åt pappa i telefonen. Dem har
nyligen separerat. När mamma slänger på luren, då går jag in på mitt rum
och ringer upp Sofia. Jag berättar vad jag har gjort idag. Men hon lät inte
stolt, utan mer arg.
– Jag frågar vad hon är arg för!
– Hur kan du vara så dum att sno saker? skrek hon i örat på mig.
– Du har ingen jävla rätt att skrika på mig så slängde jag luren i örat på
henne.
Jag går och lägger mig på sängen och tänker igenom vad jag har gjort. Men
jag känner mig inte så hemsk trots det jag har gjort.
Dagarna går och jag pratar fortfarande inte med Sara och Sofia. Jag börjar
må dåligt av det. Igentligen så saknar jag dem men det säger jag inte till
någon.
När jag sitter med Hanna och Fia så skrattar vi åt dem som ser ut som
töntar. Igentligen så känns det elakt men jag vet inte varför jag gör det.
Sofia och Sara har gått förbi många gånger och varje gång sitter jag och
skrattar åt dem. Jag har många gånger tänkt att ringa dem men det har inte
blivit så. Men jag vet inte varför jag har blivit elak. Men jag tror att
det är Hanna och Fia som gör mig så. Jag bestämmt mig för att säga vad jag
tycker till dem.
När dem kommer till mig så sätter dem sig på sängen, och jag frågar rätt
ut:
– Varför är ni så elaka?
Dem tittar på mig som en varg tittar på en kanin innan han ska ätas.
– Och vad exakt menar du med det? Allt vi gör är du med på, sa Pia med en
dödande blick.
– Jag menar hur normalt är det att sitta och skratta åt folk som ser
onormala ut.
Dem säger inte något tillbakak utan dem går bara. Nu känner jag mig riktigt
stolt. Men nu har jag inga vänner. Så jag står själv i slutändan. Jag gav
upp minna riktiga vänner för ett par idioter. Men jag antar att jag
förkännar det!

Jämförelse saknas.
Missuppfattning av ämnet.

Min syn på skolan.

Hej!
Jag tycker att det är absurt att du vill ändra på skolan!
Det finns Ingenting att klaga på här på min skola!
Lärarna är bra, utbildningen är utmärkt! Och rasterna, dom är ju underbara!
Sitta i soffan och tjaffsa med dom felfria lärarna.
Snart är det den 16:e Mars, då bär det iväg emot Idre fjäll!
Förihelvete, våga bara göra något som påverkar våran fjällen resa!
Såvida det inte är något positivt. Du kan gärna se till att våran resa
förlängs med ett par dagar!
Men iallafall, OM du skulle, nånstans i din trångsynta & tomma skalle, få
för dig att du ska ändra på skolan så ska jag ge dig lite tips om vad du
ska göra för att slippa bli mordhotad av diverse elever.
Förläng rasterna – Får dig att se ut som en Gud!
Godare mat – Får dig att se ut som Gud själv!
Släng in nått nytt lov! – Tadaaaaa!! Du är nu en helt ny gud! Ta vara på
dina anhängare!
Hehe, nu borde du iallafall ha den minsta uppfattningen av vad Vi vill ha!
här har en rad försvunnit i kopieringen

P.S. Jag hade visst lite vänner här som ville att jag skulle skriva till
dig angående deras skolor, dvs. vanliga allmänna skolor, så jag klämmde med
det här i samma kuvert som föregående brev.
Iallafall, Ni/du Måste skaffa nya böcker! Det är frustrerande att man ska
sitta med samma matte-bok som sin egen mor/far satt med för 30 år sedan!!!
Och för att inte tala om skolmaten, det är den mest avsyvärda, skabbiga och
slemmiga så kallade föda jag någonsin smakat! Gör något åt det! Sen så
måste du/ni se till, att innan en lärare får jobbet på en skola, är
kompetent! Jag har tröttnat på alla dessa inkompetenta lärare som vet
varken vart Sverige ligger på kartan eller hur man ställer upp ett gånger-
tal! Skäms!
Nej, dom ska inte behöva tåla det!
Jag hade turen att få byta till en liten och bra skola, men dom andra…..
Nej, nu ska jag ta ut min ilska på teve spelet!
D.S.

Min syn på skolan

Jag kan börja med att säga att min syn på skolan är både positiv och
negativ. Ibland är den mycket positiv och ibland mycket negativ.
Min syn på skolan beror mycket på vilka lärare man har, vad lärare säger
till mig som elev, hur mycket prov som delas ut osv.
Jag gillar inte när vissa lärare favoriserar elever. Det händer nog i alla
skolor. Ibland, om det blir för tydligt att en elev favoriseras blir jag
arg och vill säga det till läraren men oftast vågar man inte. Läraren kan
bli arg och som värst sänka ens eget betyg för att man sa så. Jag är en
väldigt morgontrött person, så det skulle inte sitta helt fel med lite fler
och längre sovtimmar. De flesta lärare säger att man måste sluta senare på
dagarna om man ska ha så många sovtimmar, men det kan jag ta. Jag sover
hellre någon timme extra och slutar lite senare än att börja tidigt och
sluta ganska tidigt.
Något annat som borde förbättras i skolan är antalet praoveckor. Jag tycker
faktiskt att 1 vecka prao i nian är för lite. Om man inte får komma ut och
se sig om i arbetslivet, hur ska man då ha en minsta aning om vad man vill
bli som vuxen?
Alltså: MER PRAO!
En sak som jag tycker borde förändras är betygsystemet. Jag tycker att man
borde få betyg tidigare än i årskurs 8. Det är ju bra att få reda på hur
man ligger till. Om man exempelvis får betyg redan i årskurs 7 har man ju
mer tid att jobba upp sig på. Så mitt förslag är alltså att man ska få sina
första betyg tidigare än i årskurs 8, kanske i årskurs 7, om inte ännu
tidigare.
En annan sak som jag vill ta upp är att lärare och annan skolpersonal inte
ska bry sig så mycket om ifall vissa elever röker, snusar eller något
liknande. Inte för att jag gör det själv men det är deras liv som förkortas
och förstörs, dessutom tror jag inte att dom elever som gör detta bryr sig
så mycket om dessa regler som de flesta skolor har. Det verkar ändå som en
del lärare börjar acceptera situationen. Jag tycker självklart inte att det
är bra att folk röker eller snusar på skolan men som sagt var är det deras
liv och deras beslut hur dom vill ta hand om sin kropp. Jag tycker skolan
ska införa fler idrottstimmar. Inte bara för att jag själv är väldigt
idrottsintresserad, utan också för att allt fler ungdomar i Sverige slutar
att röra på sig och sitter istället hemma framför datorn eller tv: n. Jag
vet inte exakt hur många minuter som den genom|snittliga tiden för idrott
varje vecka i Sverige är men på våran skola har vi 80 minuter idrott med
klassen plus idrottsprofil som man kan välja till om man vill. Jag tycker
man kan ha cirka 3 timmar obliga|torisk idrott i veckan. Då får alla
ungdomar ett sundare liv. Det är ju också bevisatt att man höjer betygen
genom att ha mer idrott på schemat.
På gymnasiet får alla elever buss|kort, det tycker jag även att alla elever
på högstadiet kan få. Det är inte så kul att cykla till skolan när det är –
15ºC och 3 decimeter snö.
Som sagt var är jag väldigt idrottsintresserad och tycker därför att man
borde skapa fler sport|turneringar där man tävlade klassvis. Jag tror att
alla skulle tjäna på det. Klasserna skulle nog ”svetsas” samman mer och man
skulle få en bättre känsla i klassen.
En sak som borde utvecklas och förbättras är bekämpningen av mobbning. Fler
och fler antimobb|ningsgrupper startas upp, och det är ju bra. Men man
borde kunna göra mer än så. En bra grej är de här såkallade ”änglarna” som
finns på Knivstaskolan. Sånt tycker jag att fler skolor ska ta efter. En
annan sak som måste förbättras är stämningen mellan svenskar och
invandrare. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till men jag tror båda
parterna måste ta sig i kragen och acceptera och respektera varandra. Det
är ett stort problem men jag tror det kan lösas om man bara vill. Problem
är väll till för att lösas?
Något som nog förekommer på varje skola är skadegörelse och stöld. Det
måste göras något åt detta problem. Man ska inte behöva vara orolig att
komma hem utan pengar och mobiltelefon efter skolans slut. På min skola
förekommer ofta stölderna i gympasalens omklädningrum. Ett sätt att
förhindra det är att sätta upp kameror men det blir nog inte så populärt
bland eleverna.
Men om inte vissa personer kan hålla sina händer i styr så ser jag inte så
många andra alternativ. Iochförsig kan man ju ta med värd|esakerna ut till
idrottssalen men det händer att man glömmer bort det och vipps så är
sakerna stulna. Jag tycker att skolan borde variera sig lite mer på hur man
jobbar på lektionerna. Ibland kan det bli lite väl mycket läsning och
tillslut förstår man ingenting. Tag biologi som exempel, istället för att
sitta i ett klassrum och läsa i en bok hela lektionen kan man ju gå ut i
naturen och se och uppleva allt i verkligheten. Om jag fick bestäm så
skulle det inte vara så många prov på högstadiet. Jag är nog inte ensam om
att bli lite extra nervös just när provlappen läggs på bänken. Jag tycker
att lärarna borde kunna dömma en elev mer på lektionsarbete, läxor och
arbeten.

Mina skolår.

När jag började skolan började jag på en skola som heter Hådalen. Första
skoldagen var mycket pirrig, jag och en kompis gick dit, det var mycket
folk. Det första året var mycket lek. Jag trivdes bra i två år med min
klass men sen fick jag funderingar på att byta skola så jag prata med mamma
om att jag ville byta till Steningsbyskolan och det genomfördes. Efter tre
år på Hådalen började jag på ”Sten”. Det var den perfekta klassen för mig.
Jag träffade mycket roligt folk som jag så småningom började att vara med.
En kompis från Hådalen började också att tröttna på Hådalen så han böt
också till Sten. Han fick börja i min parallelklass. Efter sexan skulle
våran klass separeras för det gör man ju i sjuan.
Sommar lovet mellan sexan och sjuan var det mycket funderingar om tex,
kommer jag att få en bra klass? En bra klass fick jag men mycket roligt och
bra folk. Det svåraste var nog att hitta alla lektionssalar i början men
det gick över efter ett litet tag.
Skolan gick tillenbörjan bra men jag började att tröttna på att springa
runt till alla lektioner så jag började att skolka. Men skolans personal
”ryckte” tag i mej så att jag kom på rätt ”spår”.
Jag fick börja på något som heter Studiegården eller loftet som man kallar
det. Där fick jag mycket hjälp. I åttan var skolan mycket roligare för då
började en gammal kompis till mej på Skraveskolan och fick efter en tid
börja på Studiegården han och jag blev mycket bra kompisar vi började
tillochmed att vara på fritiden. I nian tröttnade jag fort på skolan
eftersom att min kompis på Studiegården var tvungen att byta till en
gymnasieskola för att han var överårig.
Men efter en lång tid i nian ”själv”. Så kom jag på hur viktig skolan är
för framtiden och mig. Jag ska nog bli en byggare det vill säga om jag
kommer in. För att bli en byggare så måste jag pendla med buss mellan
Karlstad och Arboga det kommer att bli jobbigt men jag tror att jag klarar
det eftersom att allting blir nytt för mig. Om jag nu inte skulle komma in
på bygg i Arboga så ska jag bli en VVS montör.
Då får jag gå i stan med mina kompisar. Men men jag ska iallafall klar
Godkänt i matte engelska och svenska så att jag kan bli något./Slut

Mina skolår

Jag mins min första skoldag så här.
Jag hade varit på skolan förut med lekis och sexårsgruppen, men det var
ändå en specieldag för mig, min första skoldag.
Jag och Annika gick till skolan tillsammans med våra föräldrar. Solen sken
och det var i mitten av augusti.
När vi korsade den lilla träbron som leder till skolan, började det pirra i
magen och man såg skolan framför sig bara några meter bort.
Den var röd med grönt tak, ett stort platt fyrkantigt hus med många
fönster.
När vi gick in genom entren var jag överlycklig, det skulle bli så
spännande och roligt att börja skolan. Alla förstaklassare samlades iett
klass-|rum, med sina föräldrar. Annika, som var in bästis på den tiden, och
jag stog med våra föräldrar i ett hörn och var jätte nervösa över hur
klasserna skulle bli, vilka lärare man skulle få också vidare.
Efter någon halvtimme var uppropen klar och man fick gå hem.
Jag och Annika som bor på samma gata gick hem till sammans och pratade om
hur vi tyckte om klassen och skolan, klassen var vi nöjda med. Vi hamnade
förståss i samma klass, för det hade vi sett till.
Allt var jätte bra. Nu började skollivet. Vi hade tolvårsskoltid framför
oss med upp- och nergångar, och ideliget pluggande.
Första skolåret var jätte roligt. Vi hade en såkallad ”ren etta” med bara
elever som var i samma ålder.
Vi hade världens bästa lärare, hon heter Gunvor Stenstig. Kanske den bästa
människa jag har träffat. Hon var jämt så glad, fast inte på ett överdrivet
sett utan lagomt.
Hon lyssnade alltid på vad man hade att säga, hon trodde alltid på mig och
peppade mig när jag var ledsen eller så, också var hon sträng när det
behövdes. Allt blev mycket personligare med henne. Nu är allt så himla
ytligt och jag undrar om lärarna ens bryr sig om eleverna. För även fast
eleverna blir större och mer självständiga så tycker jag ändå att lärarna
borde veta mer om hur eleverna är och bry sig mer.
Efter ungefär två veckor i ettan kom det en ny tjej som skulle börja i
våran klass. Hon hette Jenny Lundström. Henne var jag inte med så mycket
från början men sen när vi började tvåan var jag och Annika då och då,
efter ett tag så var vi alla tre bästisar och vi var med varandra jämt.
Efter några månader blev det mycket intriger mellan oss tre. Vi kunde helt
enkelt inte vara alla tre samtidigt. Var det inte Jenny som var utanför så
var det Annika och var det inte Annika så var det jag.
Vi hade ett såkallat ”tjej-snack” en gång i veckan för att försöka reda ut
varenda liten småsak som hänt. Men vi tyckte att vi hade jätte roligt
tillsammans, så vi ville ju inte sluta vara med varandra. ”Tjejsnacken”
fortsatte ända fram till sexan.

I trean kom lärarna på att de var tvungen att göra en till klass. Innan
hade vi två klasser, a och b, men sen skulle de ta elever från a och b och
göra en c. Så det blev lite tråkigt när några av klass-|kamraterna bytte
klass.

När vi började fyran hade man lärt sig läsa, skriva och räkna på ett
någorlunda skapligt sett. Vi skulle börja mellanstadiet och få en ny
lärare. Hon var ung och sträng, hade kort lockigt ljusthår och hette Märta
Virén. Henne hade vi hela mellanstadiet. Gud, vad man saknade Gunvor.

Sexan var nära, som man hade längtat, att få vara störst på skolan. Det
blev inte en så stor ”hit”, vi gick i en 5-6:a så att det kändes inte så
mycket att man var störst. Sexan fölt förbi ganska snabbt och utan problem,
vi hade ju lite prov och sånt, nationellaprov tillexempel, men det var inga
problem där heller. Jag har alltid haft det lätt för mig och har lätt för
att lära mig saker… bara jag vill.
I slutet av sexan fick man önska vilka man ville gå med i sjuan, för i
sjuan skulle vi byta klass och skola., vi skulle slå ihop klasser med
elever från en annan skola också.
ny sida
När vi fick reda på, vilka vi skulle gå med och i vilken klass, var det
katastrof. Annika gick inte i samma klass som mig och Jenny. Annika hade
önskat både mig och Jenny och vi hade önskat henne och varandra men Annika
hamnade ändå inte i våran klass. För att Märta hade tydligen bestämt att vi
inte var bra för henne. Annika grinade i flera dagar men hon fick ändå inte
byta. Ursh vad vi hyste agg mot Märta då.
ny sida
Oj oj oj, sommarlovet år 2000 var fyllt med oro och längtan, spänning och
nervositet.
Hur skulle det vara på den nya skolan med högstadie-elever?
Skulle det finnas många snygga äldre killar?
Hur var eleverna i den nya klassen? Hur var lärarna. Det var många
förändringar som skulle ske i min tillvaro och vardag.

Min första skoldag på Långsboskolan! Första dagen i sjuan var inte så
speciell, inte mot för vad mina förväntningar ialla fall. Det bildades
snabbt grupper i klassen eftersom man håller sig till dem man kände sen
tidigare. Men efter någon vecka med aktiviteter och uppvärmning fick vi det
lite bättre i klassen. Vi hade tur när vi började för när vi började som
sjuor, så hade staten bestämt att sexorna också skulle börja på högstadiet,
så vi slapp vara yngst.
Allt har flutit på bra här på långsboskolan redan från första veckorna.
Som jag skrev tidigare har jag för det mesta haft det lätt i skolan och
haft en positiv inställning till skolan och tyckt att den har varit ganska
så rolig. Fast den gnistan har liksom slocknat. Nu tycker jag inte alls att
det är lika roligt längre och jag struntar i de flesta läxorna och proven.
Det är väldigt tråkigt att det har blivit så nu på slutet.
Det är inte länge kvar nu på nian så jag ska försöka rycka upp mig och göra
mitt bästa.
Ge gärnet!

/Vg+

Att byta skola och klass
Allt började när jag gick i trean.
Jag och min familj bodde ute på landet, och det tog cirka en timme
att komma in till stan där även skola låg.
I tre år hade jag åkt en två timmars resa varje dag, för att komma
till skolan och sen hem igen. Och plötsligt en dag bestämde sig mina
föräldrar för att flytta. Men vi skulle inte flytta in till stan, utan till
en helt ny stad. Varför berättade de aldrig, och om jag ska vara ärlig
brydde jag mig inte heller speciellt mycket.
Så kom då dagen då jag skulle börja i min nya klass, på en ny skola,
i en ny stad. Jag kände mig ju lite nervös, eftersom att på min gamla skola
kände jag alla. Men här, här visste jag inte ens vad mina lärare hette.
Redan den sekunden jag klev in i klassrummet, kände jag på mig att
jag inte skulle trivas.
Årena gick och jag blev aldrig utfryst, men heller aldrig riktigt en
i gruppen.
När jag sen skulle börja hög|stadiet, skulle jag än en gång få byta
klass. Vi skulle få välja fem i klassen som vi ville fortsätta att gå med.
Men eftersom att jag aldrig hade skaffat mig nån riktig kompis, under de
här tre åren, så skrev jag inte dit nått namn. Utan tänkte att de skulle
inte spela så stor roll vem jag hamnade med.
Sjuans första dag kom, och jag märkte då att jag bara hade hamnat med
killar från min förra klass.
Och om jag tänker efter var det bara tre tjejer och hela femton killar i
hela klassen.
Jag hade aldrig varit tjejen som tagit första steget, men om jag nu
skulle få några kompisar, tänkte jag att här var jag nu för första gången
tvungen att ta det steget.
Bara en vecka senare tyckte jag att de kändes som att vi var den
”perfekta” klassen. Jag och de andra två tjejerna höll jämt ihop, och
eftersom att vi var de enda tjejerna var vi jämt omringade av alla de
femton killarna.
Men en dag i slutet av åttan fick jag det jobbiga beskedet om att
mamma och pappa skulle skiljas. Dessutom skulle båda flytta, mamma upp till
Norrland och pappa till Island.
Nu var ju hela sommaren förstörd. Jag skulle behöva packa och bestäma
mig för vart jag ville flytta. Jag vägde för och nackdelarna, och till slut
bestämde jag mig för mamma och Norrland.
Den sommaren var nog den jobbigaste av alla somrar i mitt liv. Jag
var tvungen att skiljas från alla mina underbara kompisar. Vi hadeju
bestämt en massa roliga saker att göra. Till exempel åka och bada, segla,
tälta uppe i bergen och bara umgås. Men eftersom att jag hade fullt upp
hela sommaren, hann jag bara säga hej då till alla kompisar.
Resan upp till Norrland blev ett helvete. Jag satt bara och grät hela
tiden. Men det fanns ju inte mycket att göra, antingen att flytta med eller
att flytta med. Dan innan skolan började, bjöd mamma hem en
arbetskamrat och hennes son. Vi hade jätte trevligt alla fyra och
arbetskamratens son, eller Tomas som han också heter, berättade att han
skulle börja i 9c, precis som mig.
Den här flytten kanske inte var så dum ändå.

Hej

Jag heter Magnus och är elev på Skrave skolan. Jag tycker skolan är rätt
bra men den har sina dåliga sidor. Som tillexempel att man inte får ha snus
jag har det alla fall, men jag tycker det är en dålig regel. Att snus är
farligt är helt överdrivet. Det är större chans att dö av mat förgiftning
än att ta alvarlig skada av snus. Ok man kanske blir beroende men det är ju
inte skolans val om en person ska snusa eller inte. Det är föräldrarna som
bestämmer om han får eller inte. Jag tycker till och med snus är bra för
oss, det är massor av rökare som har börjat med snus istället och som alla
vet är ciggaretter cancer-framkallande. Att man får sämre kondition är
också bara bluff om man tränar regelbundet så ökar konditionen precis lika
mycket som för en idrotts man. Jag tycker helt enkelt det är en dum regel
eftersom man inte tar nån mer skada än att tandköttet fräts bort (lite).
Men jag tycker bra om skolan också alla tema dagar vi har är ju kul, och
dom flesta Lärarna är trevliga

mvh

Magnus
Kuhlthau

Hej skollministern

Jag är en elev på Sundby skolan i klass 9. Jag tänkte skriva om vad som är
bra/dåligt med våran skola. Det är ganska mycket på våran skola som är bra
men även solen har fläckar. ”Hôlet” som är caffeeterian på skolan är ett
bra ställe att vara i på rasterna. Där kan man köpa dricka, negerbollar och
frallor. Jag tror det är bra för en skola att ha en caffeteria det har
blivit som en trygghet att gå dit för lärarna kommer nästan aldrig ner dit
och styr och ställer. Sen så har vi lektionerna de är på tok för långa en
del som tex på måndagar då har vi två 80 min lektioner efter varandra och
gissa hur trött man är på sista då så jag tycker inte en lektion förutom de
praktiska ämnena ska vara längre än 40 min. Lärarna ska vara utbildade och
kunna förklara så man förstår och det kanske inte alltid är så lätt men det
är trotts allt deras jobb.
ny sida
Jag tror att om man skulle ha en idrotts lektion om dagen så skulle allt
bli mycket lugnare och eleverna skulle nå högre betyg.
Klassrumena kan man måla i lite färger så blir det gladare i klassrumen.
Det var lite vad jag tror skulle göra skolan bättre. Ha en bra dag.
Mv.H Fredrik