Elevens uppfattning av läraren: 3

Min syn på skolan

Hej skolministern!

Det jag tycker är bra i min skola är att det finns bra lärare och att det
finns ganska bra rasthallar som man kan vila sig i mellan lektionerna. Det
bästa är TV:en och alla mjuka soffor. Sedan tycker jag att vårat fik
”BULLEN” är bra men det hade kunnat vara bättre, en förbättring hade varit
att de hade kunnat sälja godis.

Det finns nog inte så mycket som är dåligt i min skola förutom att vi har
för långa raster. Om vi hade haft kortare raster så hade vi fått sluta
tidigare och det tycker jag är bra. Men jag tror inte att man kan ha
kortare raster i våran skola för att då hinner inte lärarna ha någon rast.
Men alla tycker inte att man ska ha kortare raster. Vissa tycker att man
ska ha längre men då får man bara sluta senare. Det som också är lite
dåligt i våran skola är att det är ganska mycket damm på skåpen och i
gymna|stikhallen, men på golven är det rent. Men alla elever ska hjälpa
till att hålla skolan skräpfri, men alla gör nog inte det.

Det jag tycker man kan förbättra i min skola är att man hade kunnat ha SA-
tid varje dag, sammanlagt sex timmar i veckan. Då kan man välja att ha två
extra idrottstimmar utöver de obligatoriska idrottslektionerna. Resten av
timmarna får man välja svenska, matematik, slöjd eller andra ämnen där man
behöver stärka sig lite. Det är nog det enda som man borde förbättra
Så här tycker jag att 2000-talets skola ska se ut, fast det finns ju alltid
småförbättringar man kan göra.
Hoppas det blev till någon hjälp om du ska förändra skolan.

Med vänliga hälsningar: Elevens namn, klass, skola och ort

G

Att byta skola

I sexan valde jag som elevens val drama när jag skulle börja högstadiet.

Det var jag och en till och från min gamla klass. Jag hade lite svårt att
passa in men till slut fick jag en kompis i klassen. Anna hette hon. Men så
var vår klass en ”värsting klass” och ”värstingarna” ville ha någon att
plocka på. De började på Stina, min gamla klasskompis, och när jag och Anna
hjälpte henne började de plocka på Anna istället. Kuratorn kom och pratade
med oss, men det hjälpte inte. Jag får nog säga att alla var inte såhär.
Det var jag, Anna, ”Minna” och Maria som gjorde som vi blev tillsagda. På
våra dramatimmar blev det ingenting igentligen. Vi började på ”Grease”, men
jag vet inte hur det går för dem.
sidbyte
När jag valde till sjuan hade jag funderingar på Ekskolan, Men kom inte
mycket längre än att tänka på det. Det var igentligen musik jag ville ha
och när jag valde drama trodde jag att det var mycket musik.
Vi hade 40 min halvklass! De andra klasserna hade iallafall helklass. Det
är hemskt, tycker jag.
Ibland stannade jag hemma för att jag inte trivdes, sa att jag inte mådde
bra.
sidbyte
Men så pratade Jonas Holmberg med mig och vi kom överens om att jag skulle
”praoa” på Ekskolan i en vecka.
När jag först kom till skolan pratade jag och pappa, som följde med mig,
med Nicklas. Han sa att vi skulle leta upp Anja och Sofia för Anja åker
också buss. Mitt första intryck av skolans korridorer var att de var långa
och smala. Jag förstod inte hur alla människor fick plats.
sidbyte
Jag var med på lektioner och jag blev alldeles paff.
De var ju tysta och räckte fint upp handen och lyssnade på läraren och
varandra.
En dag missade Anja bussen och jag visste inte var jag skulle vara. Som tur
var kom Jonas ut på trappan och hjälpte mig ner till fysiken som vi skulle
ha.
Alla var snälla och jag trivdes jätte-bra.
Jag började på Ekskolan* i åttan mest för att gå i musikklass men även för
att den har bättre miljö och mycket bättre lärare än på Bredvik som jag
gick på innan.

Jag fick massa nya kompisar och har utvecklat mig mer än väntat i både
musik och andra ämnen.
Matten t.ex. **På Bredvik gick man kurser: algebra, geometri, vardagsmatte
och sidbyte statistik och sannolikhetslära. Efter varje kurs fick man
göra ett prov. Om man klarade det fick man välja en ny kurs även om man
fick en poäng från IG.
På Ekskolan har man två grupper. En lite bättre och en som tar det lugnare.
Vad jag saknar på Bredvik är Engelskan och NO-ämnena. I Engelskan blev vi
uppdelade i fem grupper (Alla sjuor. 4 klasser.) Där grupp 1 tog det lugnt
sidbyte sen stegrades svårighetsgraden upp till 5 där vi gick igenom
ett kapitel i veckan ungefär.
NO-ämnenan och Teknik hade jag på engelska. Vi gick igenom på engelska och
gjorde våra arbeten på engelska. Det saknar jag.
Vad jag också saknar är mina gamla kompisar.
*När jag slutade på BV hade redan 3 st slutat eller bytt klass.
** har aldrig varit min starka sida
Jag har kontakt med dem men inte så mycket som jag skulle vilja.

Det här med att åka buss gör mig ingenting. Det är det värt. Jag trivs
jätte bra på min nya skola.

Uppgift: 2 Min första kompis
Jag vaknade upp av att solen stod och sken rakt in i mitt ansikte. Jag tog
kudden över huvudet för att somna om på nytt igen. Men det gick inte.
vad jag än gjorde så tänkte jag bara tillbaka på allt som varit. Hur alla
pratat skit, klankat ner och gett mig hatiska blickar, på hur många gånger
jag kommit hem från skolan med tårarna rinnandes ner från mina tjocka
kinder. Och alla samtal jag haft med mina föräldrar, lärare och rektorer,
Men ingenting hade hjälpt. Jag var fortfarande lilla tjocka Hanna.
Igentligen var jag inte så tjock. Det var mer att alla mina kompisar var så
långa och smala.
– Ehh vilka kompisar mumlade jag för mig själv.
Jag hade ju inga kompisar, jag var alldeles ensam på raster, luncher,
lektioner och på friatiden. Fast jag hade min katt Lena, hon ställde alltid
upp och lyssnade. Men i morgon skulle jag börja en ny skola, en skola som
precis hade öppnats. Så det var nog fler än jag som var nervösa över att gå
dit i morgon. På natten låg jag i min säng och studerade alla klara
stjärtnor.
– Tänk om man vore en stjärna viskade jag.
Den kvällen sov jag inte mycket, låg bara och tänkte hur allt skulle bli.
På morgonen kom mamma inspringandes:
– Sanna, Sanna vakna! klockan är kvart i åtta.
Jag kastade av mig täcket, for in i duchen, ut igen och på med min röda
kofta och ett par tajta jeans. Sen var det dags att bege sig till skolan.
Eftersom att skolan låg precis vid mammas jobb så hade vi följe. När jag
närmade mig skolgården kom klumpen i magen precis som förr. Men denna dagen
var det inga blickar, ord eller tårar. När jag kom in i klassrummet satte
jag mig sidan om en kort, ljushårig tjej. Sen kom läraren in och hälsade
oss välkommna, och ropade sedan upp våra namn för att se vilka som kommit.
Efter prat om hur vi skulle arbeta, sitta och utdelning av scheman var det
rast. Jag gick ut och tog på mig min jacka, när jag kännde mig väldigt
iakttagen. Där stod tjejen jag suttit med i klassrummet. Efter vi tittat på
varann ett tag sa hon:
– ska du med ut?
Jag blev helt chockad, skulle någon så söt som henne vilja vara med mig?
Ett tag efter de fick jag fram ett svagt:
– Ja.
På rasten gjorde vi inte så mycket, satt mest och pratade. Hon hade också
varit mobbad i många år, så vi hade något gemensamt. Efter rasten skulle vi
ha hemkunnskap, jag arbetade med Fia som hon hette. Och när dagen var slut
frågade Fia om vi skulle göra något efter skolan. Det var så jag fick min
första kompis på en helt ny skola.

Bomber är farligt

Där låg han på sjukhuset med Sår över hela vänster armen och bara 4 fingrar
på höger handen. Det började för ungefär 3 veckor sedan när han (Klas) och
hans kompis Jörgen sat på internet så hittade de recept på bomben. Kvällen
efter så bestämde Klas sig för att göra egna bomber trots att han visste
att det var farligt. Han fick tag i gödningsmedel som innehöll
tripelbundetväte (clorx) som han blanda i SO:SO med socker. Nästa dag gick
Han och köpte 20 m vanlig stubintråd, 10 små papprullar och gips på
apoteket som han ska ha och tätta ändarna med. När han kom hem gjorde han
sin kemi läxa sen gick han till sängs. Nästa dag följde Jörgen med honom
hem och Klas vissade krutet och frågade om Jörgen ville vara med men Jörgen
sa att det var jävligt farligt och han ville leva ett tag till. Sen gick de
och gjorde sin läxa. Två dagar senare packade han ner krutet i rören sen i
med stubinen och tätta med gipset. Sen skulle han ut och pröva den. Klas
gick ut på kvällen så att ingen skulle se att det var han. Han satte fast
bomben på ett litet träd. Stubinen brinner och Klas springer. PANG där
sprängdes bomben och trädet gick rakt av Klas tyckte det var kul. Nästa dag
i skolan sa han vad som hade hänt och alla skrattade Klas sade också att
han skulle göra en bomb av svartkrut. Nu har det gått 2 veckor och Klas har
handlat allt som behövs. Nu håller han på att blanda allting och sen packar
han ner det i sitt papprör. Svartkrut ska vara riktigt packat så han tar
och packar det med en stöt från en mortel men det han inte vet är att det
kan smälla om det utsätts för kraftiga stötar och det är just vad det gör.
Nu ligger han på en säng på sjukhuset Klas vänster arm är full av sår och
på hans höger hand fattas ett finger. När han har blivit opererad så kommer
polisen till hans rum och säger att det kommer att bli en utredning av det
här. Klas går ner till polisstationen när han har blivit bra igen, polisen
säger att han antagligen kommer att få böter för skadelsegöring av trädet.
När han kommer ut från förhöret säger polisen att Klas får betala 5000 kr i
böter. Nu har Klas lärt sig att man inte ska leka med bomber, och att man
kan få alvarliga skador och böter så Klas ska aldrig mer göra egna bomber
igen.

Betyg: IG

Du har inte skrivit om något av de ämnena du kunde välja på.

Mina skolår

Mobbning och mosade pajalabollar

Mina år i skolan har inneburit både positiva och negativa upplevelser, mest
negativa. Min klass har bråkat sedan den första dagen som vi träffade
varandra.

Jag minns fortfarande dagen då jag började i skolan som att det var igår.
Jag hade på mig min blåa klänning som mamma hade tvingat på mig och jag
kände mig fruktansvärt obekväm. När jag och min mamma gick in i klassrummet
var luften så tjock av alla spänningar att man nästan kunde ta på den. Mina
för|väntningar steg allt eftersom min blick vandrade från person till
person, när mitt hjärta plötsligt sjönk som en sten i bröstkorgen. Där satt
Hon, min ärkefiende från dagis, Maria Lövkvist.

Vi hade alltid bråkat, ända sedan vi började på parallellavdelningarna
Grisen och Kossan. Oftast bråkade vi till ingen anledning. Det kunde vara
om struntsaker som ingen av oss egent|ligen brydde sig om. Det var sällan
som något verkligen hände som gjorde att man hade en anledning till att
vara sur, så därför bråkade vi i det tysta.

Åren gick och vi bråkade mer och mer och i fyran skulle man kunna säga att
jag blev mobbad. Då hade det gått så långt att hon hade fått med sig hela
klassen, men en dag fick jag nog. När hon sparkade mig, sparkade jag
tillbaka. När hon sa något elakt till mig sa jag något tillbaka och det tog
hårdare på henne än vad jag hade väntat mig. Till slut var mitt
självförtroende så pass stort att jag inte orkade bry mig något mer, så
bråket slutade. Vi var inte vänner, men vi kunde sitta i samma rum.

Jag förstod aldrig varför jag blev mobbad. Kanske var det så att jag var
ful, men senare insåg jag att det var hon som bara hade en dålig självbild
av sig själv och jag var bara ivägen. Jag var inte den enda som var det,
Alla som inte gjorde som hon sa blev med en gång retade och utstötta. Det
var därför som det kunde gå så långt, alla var rädda för henne ny sida
så ingen vågade säga ifrån.

Våran klassföreståndare var inte en särskillt bra lärare. Hon hette Karin,
men vi kallade henne för Charin, när man sa det riktigt fort lät det som
Kärring. Hon sa inget om det, hon vågade nog inte.

Karin hade sina ljusa stunder ibland. Hon lät oss sammla in pengar till en
klassresa, så varje månad gick vi en runda runt lovön och sålde polka
grisar eller pajalabollar (som mumsmums ungefär). Varje gång så gick vi
till den tjocka tanten och sa.
– Hej! Vill du köpa pajala bollar?
och varje gång svarade hon.
– Nej tack, jag har diabetes. Med en överdrivet trevlig röst.

Jag förstår inte varför hon inte bad oss att dra åt Helvetet. Vi visste ju
att hon hade diabetes och vi gick ändå dit. Varför vet jag inte, det var ju
bara slöseri med tid.

Jag minns särskillt bra den gången då jag och Elsa sålde pajalabollar
tillsam|mans. Det var min tur att bära påsen med förpackningarna och av
någon underlig anledning fick vi för oss att vi skulle springa. Vi hann
inte ens springa tre meter förrän jag snubblade över ett cykelställ och
flög över påsen och mosade alla pajalabollar. Trots att de flesta
förpackningarna var mosade var vi ändå tvugna att sälja dem, så vi
fortsatte att knacka dörr och när någon snäll själ sa.
-”Ja, jag skulle vilja ha en förpackning”,
så var vi tvugna att komma med följd frågan
-”Vill du ha mosade eller hela pajala|bollar?”

Mina skolår.
Första dagen:
Den första dagen i skolan var spännande o min energie var på top, men ändå
var jag lite rädd för att träffa dom andra eleverna.
Men första dagen gick bra, men andra dagen var jävlig. Det var då dom
”tuffa” grabbarna började mobba mig. Jag kommer ännu ihåg hur jag en dag
blev hårt sparkad i magen o nästa dag överbemannad ner på marken. det var
också så att den ”tuffaste” av dom fråga nånting o pekade , o när jag
skulle svara så stickte han ner pekfingret i min mun så jag råka bita hans
finger. Då började han slå mig halv
hårt i magen o lätta örfilar. Ingen lärare brydde sig om mig, o jag tror
jag vet varför.
Killens mamma var/är lärare o på den tiden skyddade lärare andra lärare.

3 år senare:
I åk. 3 så hade allt lugnat sig o jag var mycket längre än dom flesta. Tror
jag var 155 cm o vägde ca 57 kg. Vi hade också fått nåra nya i klassen. Två
av dom går ännu i min klass. I alla fall så var det lite mobbing ännu men
nu gav jag också igen på nåt eller annat sätt. På vintrarna var jag ”Herre
på teppan”, i klassen. ”Herre på teppan” har enkla regler som t.ex: Den som
blir först-sist kvar vinner o ingen fick kassta saker som snö mot t.ex
ansiktet. Det blev ett rätt så roligt skolår, o i 4:an så blev vi en
dubbelt så stor klass men var ändå o samma klass, inge A o B klass

Två sista åren på mellanstadiet:
I 5:an börja det hända saker. Vi blev ”herre på teppan” för hela skolan o
en massa bråk mellan våran klass o dom i 6:an, allvarliga bråk.
I 6:an så var vi Lugnare o vi fick veta att en del av klassen skulle få gå
ihop med nåra från adelsöskolan i 7:an.
Jag o 7 andra (3 killar o 5 tjejer) fick gå ihop med adelsön. Vi fick också
träffa dom när vi skulle på besök på nya skolan.

ny sida
Högstadiet:
HaHaHa. Ja, första året på högstadiet (7:an) var rätt roligt, men många jag
kännde från 6:an o blev i den andra klassen flytta o bytte skola.
2 från min klass flytta också i 7:an. Min klass blev kännd bland lärarna
också som ”den versta, jobbigaste klassen på skolan”. Tråkigt men sant.
I 8:an blev det bättre i klassen. Killarna var mycket lugnare än tjejerna o
vi fick våra första betyg. Jag fick rätt bra betyg.

Sista året på högstadiet:
9:an kvar o alla sattsar max på betyg, o jag ökar betygen första terminen.
Nu sista terminen så har vi nationela prov o jag hoppas på mycket höga
slutbetyg. Det gör nog dom flesta i klassen o jag hoppas jag kommer in på
mp (media) här i Umeå.

Slut.

Att byta skola/klass!

Vi satt i den såkallade ”gruvan” och drack öl, rökte och snackade. ”Gruvan”
var i en källare längst ner i ett stort parkerings
hus. Där var alla ”tuffa” personer när dom inte orkade vara hemma och
lyssna på föräldrarnas tjat. Jag var en av dom. Idag var det jag (Sanna)
Oliver, Viktor och Andreas som satt där!
Vi skulle komma på någonting att göra. Oliver ringde runt till alla och
hörde om det var någon fest. Vi fick napp. Men Oliver sa att det var
ungefär 3 mil dit och ingen av oss hade ju kör kort. Alla tittade på
varandra , och tänkte säkert på samma sak.
vi skulle sno en bil

Snuten lär ju inte vara ute den här tiden , sa vi. För att övertyga oss
själva att det inte skulle hända någonting. Vi gick upp några trappor och
kollade på dom olika bilarna. Vi måste ju hitta en som inte har larm och en
som inte är för ny, ifall vi skulle köra åt helvete, sa Oliver.
Efter ett tag när vi snart hade gått runt hela parkerings huset hade vi
hittat den perfekta ”kärran”.
En gamal mercedes , Rostig och ful som få, men den fick duga.
Andreas hade redan allting som behövdes i sin rygg säck. Vi slog in rutan
med en ko fot och öppnade låset på dörren. Oliver som då trodde att han
kunde allt satte sig i framsätet.
Han försökte Starta bilen men en annan nyckel, som då enligt Oliver hade
funkat förut. Men nu gick det i allafall inte. Det var alldeles mörkt där
inne och vi satt bara stilla inne i bilen och suckade. Men plötsligt såg vi
ett ljussken som om det vore från en ficklampa. Och det var de. Jag kommer
aldrig glömma killarnas min när dom också hade upptäckt ljuset.

Istället för att springa sjönk alla ner i säterna och allt blev knäpp|tyst.
Man hörde bara dom försiktiga stegen från människan med fick|lampan.
Men efter ett litet tag blev allt tyst. Jag kunde inte ens andas.
Plötsligt skrek Oliver till,
släpp mig, skrek han. Släpp mig för in i helvete! Han hoppade ut ur bilen.
Mannen med ficklampan var en polis, som nu höll et mycket stadigt grepp
runt Olivers arm.
Jag minns att han sa kom ut ur bilen nu , det är ingen ide att ni försöker
smita! Nu har jag sett er också, så kom bara ut och var lugna, så vet jag
att allt blir bra. Han lyste med ficklampan i ansiktet på mig. Jag gick ut
ur bilen, Men glad var jag inte jag försökte sparka mot polisen , Samtidigt
som han tog fast mig med.
Snut jävel! minns jag att jag skrek till honom. Sen spottade jag honom i
ansiktet eller iallafall försökte träffa ansiktet . Visste inte om jag hade
lyckats.
Vi följde honom till polis bilen. Oliver, Andreas och Viktor gick bara
snällt efter honom medans jag skulle kunna ha gjort allt för att slippa åka
med dom. Alla var fulla och man såg på Oliver att han inte mådde bra.
Stackarn, jag minns att det såg ut som om han mist allt han hade.

Nu satt vi fyra och snackade med tre stycken poliser. En man (Han som tog
oss) och två kvinnor. Dom ville ha våra hem nummer eftersom dom ville prata
med våra föräldrar och se vad dom skulle göra.
Jag visste att för Andreas, Oliver och Viktor kunde det bli ungdoms
fängelse. Men jag var ju bara 14, vad skulle hända med mig? Som vanligt,
snällt och lydigt gav killarna sina nummer. Men jag vägrade, Jag orkade ha
nå mer tjat eller så ville jag inte veta vad som skulle hända.
Men såklart fick ju polisen tag i mitt hem nummer av Andreas föräldrar , vi
hade ju kännt varandra så länge vi kommer ihåg.
Vi fick gå in i ett annat rum medans dom pratade med våra föräldrar,
killarna satt som vanligt bara ner , medans jag försökte komma på ett sätt
att komma ut därifrån.
Jag sa. vad fan är det med er? Vill ni åka in i fängelse eller vad? Men dom
bara satt där utan att säga ett ord.
Sen öppnades dörren . Och dom tog ut mig och killarna fick stanna. Just då
visste jag ej att jag aldrig mer skulle få prata med dom igen.

Då efter en och enhalv vecka var det bestämmt. Jag ska flytta med mamma och
pappa till någon by och börja i ny skola.
Dom tyckte att jag skulle få det bra med miljö ombyte.

Men såklart vägrade jag , Men hur mycke jag än försökte stanna gick de ej.
Efter en månad till efter var allt packat och klart , vi skulle åka på
kvällen.
Vi hade en stor lastbil med våra möbler och saker som pappa skulle köra
till vårat nya hem. Jag och mamma skulle ta bilen. Jag tänkte och brydde
mig inte så mycket om vilken skola och vilken klass jag skulle komma i mest
av allt var jag sur och ledsen för att jag inte hade fått träffa killarna
på hur länge som helst. Och när skulle jag få träffa dom igen? Aldrig?
Bilen rullade ner från upp|farten , och då så var vi på väg , till ,mitt
kanske nya liv.
Jag slog på musiken och tänkte på allt från himmel och jord , Och tiden
gick fort så var vi framme.
Det första jag såg när vi körde in i byn var skolan. Det såg nästan ut som
ett vanligt hus . Rött var det och de stog stort: GRÄSBACKSKOLAN med vita
boks|täver

Vi körde in på våran tomt. Det var ett gult ganska gulligt hus. Inte för
Stort och inte för litet.
Vi hade vårat hus ner mot vattnet. Jag stog ett tag och bara kollade ner
mot vattnet.
Imorgon skulle jag ha min första skoldag . Sen gick jag in i huset och
kollade.
ny sida
Det såg ganska konstigt ut när det inte var några möbler där inne. Men
annars så var det rätt fint. Dom första intrycken hade ju ändå varit rätt
bra . Men jag kunde inte sluta tänka på Oliver och dom. Jag gick sedan och
sov , klockan var ju ändå rätt mycket.

När jag vaknade nästa morgon sken solen igen fönstret , rätt iansiktet på
mig. Jag klev upp och klädde på mig mina byxor , med säkert 20 stycken
kedjor hängades.
Mamma och pappa höll på att fixa alla möbler. Jag gick ut. Tog några bloss
av cigaretten. Gick vidare till Skolan. Det var inte långt!
Ganska mysig promenad. När jag kom in i skolan satt redan alla eleverna där
med sina skolböcker i händerna. Det fans bara två klass rum , men ändå
visste jag inte vars jag skulle, så jag satte mig på första bästa bänk och
försökte se obrydd ut. Sen kom det en söt liten kvinna och frågade mig om
det var jag som var Sanna kvist. Jag nickade och följde efter kvinnan som
hette Brittmarie.
(Det stog på en bricka som var fast knäppt på bröstet). Jag gick in i klass
rummet och det vändes många nyfikna ansikten mot mig.
Många hälsade på mig , och jag fick presentera mig. Jag kännde mig redan
som en ny och gladare människa. Jag fick sitta brevid en söt tjej som hette
Kristina, vi snackade och skrattade mycket på rasterna. Det ända hon inte
tyckte om var när jag gick ut och rökte . Men jag lovade henne att jag
skulle sluta.
Lektionerna var mycket roligare än där hemma och jag lärde mig bättre.
Det var kanske bra ändå att jag fick miljö ombyte.
Nu sitter jag här 3 månader efter och har aldrig mått bättre.
Det var ganska bra att vi kom på den där ide´n att sno bilen. okej, jag
ångrar ju det för att det var dumt , Men annars hade jag aldrig kommit hit
och vem vet vad som kan ha hänt med mig. Det kanske hade varit försent att
”ändra” på mig också. Jag har pratat me killarna , dom mår bra och jag
saknar dom så mycket men jag vet att vi kommer att träffas någongång och
jag hoppas snart !

P.S. Skolan går mycket bra!

Mina skol år

När man börjar i 1an så är man hel spänd

Man undrar hur det är i skolan, Vad som kom|mer att hända och man känner
sig jätte stor för att man ska början skolan. Tyvär så försvinner den där
nyfiken-
hets känslan gradvis men ändå ganska fort. Man börjar ogilla att gå till
skolan för att det är så tråkigt.
Som tilexempel: nu sitter jag här och vill inte annat än att komma här i
från!

Men så finns det alltid en fördel. Skolan ger en även chansen att upptäcka
nya saker, träffa nya mäniskor och få nya kunskaper som man kan ha nytta
utav i framtiden.

Men så fins det en baksida på medaljen, all tid man får lägga ut på att ha
tråkigt och göra sånt som man bara avskyr.

Under min skoltid från ettan till nian har det både gott upp och ner, Jag
har lärt mig, haft tråkigt och haft roligt.

Ettan började som sagt med den där första dan då man kände sig nervös, Stor
och glad
Man kom till skolan, träffade sin nya lärare och klasskamraterna och gjorde
lite lekar som hadde med matte att göra (Matte pussel färgläggnings kartor
mm)

Det gick på ett par år men inte helt smärt-fritt.
Jag var nämligen inte så bra i matte så jag var tvungen att få en hel del
extra hjälp för att få in mig på rätt spår igen.
Åren gick som sagt och i fyran fick vi en ny lärare, han var sjyst och
gillade att arbeta välldigt mycket med bild och teknik.
Det va självklart roligt att få en sån lärare eftersom jag är helt såld på
teknik och hur roligt det var att skruva och bygga saker.
Hur som hälst.
Vi hadde honom ända tills 6an som var vårat sissta år med honom
År 4-6 gick bra, men inte helt smärt fritt.
För våran lärare hadde en del personliga problem som han ofta berättade om
för oss och det var ganska iriterande att lyssna en hel lektion på det.

6an gick som på räls och det var helt plöttsligt dags att byta skola.
Sommar lovet gick och jag hadde kommit in på spånga skolan.
Första dan var jag nervös (lite som när man börjar 1an fast utan den där
glädje känslan att börja skolan) ny sida väl i skolan så var alla
sjysta och lärarna va roliga och lite anorlunda
Det året rusade förbi men jag kände att jag inte hadde ansträngt mig
tillräckligt och bestämde mig för att jag måste förbättra mig.

8an började men inte fn hadd jag någon som hälst disiplin att förbättra
mig. Men i andra terminen i 8an så kom det, Den där lilla lustgas kicken.
Det gick bättre och bättre samtidigt som betygen steg och enu så fortsätter
dom att göra det.
Hoppas att inte gasen tar slut innan mål linjen
🙂 Ritad smiley på rätt ledd

2
Att byta skola / Att byta klass

Tänk om?

Tänk om? Tänk om det inte hade hänt? Hur skulle mitt liv se ut då? Jag,
Amir Abdullah, 15 år. Vad skulle hänt om jag hade valt en annan skola?
Skulle jag ändå träffat henne? Hade jag ändå hamnat i bråk med en av
skolans värstingar.
Jag är en 15årig, lugn kille, som för c.a. en månad sedan levde ett helt
vanligt liv. Jag gick till skolan, gjorde mina läxor, tränade lite allt
möjligt för att få en stark kroppsbyggnad, vilket jag har fått, festade
lagom mycket och hade inga större problem med någon. Plötsligt så tröttnade
jag på att vara en vanlig kille. Jag hade tröttnat på att vara mig själv.
Jag hade tröttnat på mina bruna ögon, mitt svarta hår och jag hade tröttnat
på min personlighet. Det som hade startat det här var när jag började i min
nya klass i sjuan. Alla var mer eller mindre lika vanliga som jag. Det
första som man tänkte på var att, här kommer man att passa in.
I sexan gjorde jag mitt. Jag brydde mig inte om någon och ingen brydde
sig om mig. Det var nog början på det här. Jag ville synas mer och jag är
inte typen som rakar halva håret och färgar det grönt för att få
uppmärksamhet. Jag bara sket i det och fortsatte med mitt ”vanliga” liv.
Jag fortsatte att få bra betyg och trodde att jag var nöjd med mig själv.
När jag började i sjunde klass så struntade jag i att skaffa nya kompisar.
Jag hade ju mina gamla kompisar. Så jag var fortfarande helt ”vanlig” tills
den dagen då jag tänkte på de orden. Det citatet:
-Why should you live, when you cant feel alive? sa skurken i ”The world is
not enough”.
De orden väckte nåt inom mig som jag kände igen. Det var samma känsla som
jag kände i sexan. Det här hände för exakt en månad sen och jag började att
ändra på saker och ting för att känna mig mer levande. Jag började med mitt
yttre. Om jag såg annorlunda ut, så skulle det vara lättare att vara
annorlunda. Jag började med att skaffa blåa färglinser. Sen så färgade jag
håret brunt och nopprade mina ögonbryn. Det enda som jag inte hade ändrat
var min längd på 172cm. Jag började styrketräna varje dag och jag var inte
mig själv längre.
Nu började Hon att lägga märke till mig. Hon var en brunett på 165cm,
gröna ögon och en perfekt kropp. Hon hade en perfekt personlighet. Glad för
det mesta, och rolig.
På balen kom Hon fram till mig och frågade mig om jag ville dansa med
henne. De hade satt på låten ”truly, madly, deeply” av Savage Garden och
Hon såg fantastisk ut i sin röda klännig. Självklart så var mitt svar ja,
och vi började dansa. Det var en natt som man inte glömmer i första taget.
Där blev han avundsjuk. Han var ledaren i ”gänget” (vilket orginellt
namn). Han hette Lars och han ville ha henne och jag hade förstört allt.
Redan nästa dag ville han få slut på mig och innan jag visste ordet av
det så bråkade vi. Grabbarna runtomkring oss skrek och hejade. Tjejerna
sprang för att hämta lärare och Lars och jag hade börjat. Han fick in ett
slag under mitt vänstra öga och jag ramlade. Han satte sig på mig och
precis när han tänkte slå det första slaget så tog jag tag i en träbit som
låg alldeles bredvid mig och slungade den med all min kraft mot hans huvud.
Han föll ihop och rörde sig inte längre.

Så jag ställer mig den frågan en gång till. Tänk om? Tänk om det inte hade
hänt? Tänk om jag eller Hon hade gått i en annan skola? Tänk om jag inte
hade ändrat mig själv? Tänk om allt det här kunde förhindrats om jag bara
hade gått i en annan skola? Tänk om? Dessa frågor kommer jag att ställa mig
själv i resten av mitt liv.
Det spelar ingen roll om jag tar mig igenom 1000 rättegångar, 1000
polisförhör eller om de tar fram 1000 bevismaterial.
Dessa frågor kommer ändå att stanna kvar i mitt sinne.

MINA SKOLÅR
Jag ska berätta om min skolgång. Jag heter Oleg och är 15 år , innan jag
skulle börja skolan i första klass så gick jag i en förskola i Linkö|ping.
Det var där jag skulle bo, men det blev inte så flyttade till Botkyrka ett
ställe i Stockholm. Jag, min mamma och min syster bodde i ett ställe som
ligger i Botkyrka som heter Eriksberg.

Jag skulle börja i ettan och få nya kompis|ar, det kändes inte så bra pg.a
jag var så liten och skämdes mycket. Första dagen gick min mamma med mig
till skolan för att jag inte skulle känna mig sorgsen för jag ville inte gå
till skolan, men jag var tvungen.

När vi väll var där så lämnade min mamma mig i skolan för att hon skulle
till sitt jobb.

Innan vi skulle in på första lektionen så kom det några killar och frågade
om det var jag som skulle börja i deras klass. Dom hade fått reda på att
det var en kille som skulle börja i deras klass, och jag sa att det var
jag. Dom berättade sina namn och sa att dom hette Fredrik, Igor och Mattias
jag blev snabbt vän med dom. ny sida

Dom visade mig runt i skolans område, där man fick vara och inte fick
vara.

Dagarna gick och jag fick allt fler vänner.

Jag gick med samma klasskamrater tills sex|an. Där vi då splitrades för att
börja i sjuan och på en ny skola.

Jag började i sjuan och fick allt fler vänner. Nu gick jag i sjuan och
skolan blev allt svårare. Men det var inga svarigheter för en sån kille som
jag.

Det gick bra för mig under åttan och snart var det dags att börja nian.
Tiden gick och nu går jag i nian. I nian gällde det att visa vad man
verkligen går för.

Under första terminen i nian sköte jag mig bra och fick en utav klassen
bästa betyg. Under andra terminen skulle man välja ett gymnasium för att gå
i när man gått ut nian. Jag valde ett gymnasium som heter Blacke|gymansiet
i inriktning i transport för att jag gillar att hålla på med bilar osv.

Så nu har jag haft nio underbara år i mitt liv och tänker fortsätta med min
ut|bildning. Så nu är det bara och se vad som kommer att hända i
fortsättningen // slut!!!!

här är det ritat en glad gubbe